SISTA KAPITLET PÅ "A MYSTERY CALLED LOVE" UNDER HÄR!

Huvudperson:

Ayla Davies

Mitt liv är byggt på min historia. Allt som hänt har drabbat mig och nu lever jag i min egna bubbla. Jag pratar aldrig med någon. Inte nu längre. Jag bor tillsammans med moster Nellie. Hon börjar bli orolig. Som svar på alla hennes frågar nickar jag, skakar på huvudet eller rycker på axlarna. Fast helst av allt stannar jag inne på mitt rum och lyssnar på musik, eller skriver musik. Jag älskar att skriva låtar.

Igenom alla mina 16 år har jag gått igenom mycket ingen annan har. Mycket ingen vanlig tonåring skulle kunna föreställa sig. Jag vart tvungen att hoppa av skolan och gå hemskolning efter allt som hänt. På så sätt trodde alla jag var psykiskt störd, och på så sätt höll alla sig undan.

Det var väl så det började. Men skälet till att jag hoppade av skolan är värre. Det är skälet till att jag är som jag är idag. Ensam. Aldrig har jag känt såhär. Kommer jag leva såhär resten av mitt liv?

Ni tror ni vet allt om mig. Ni tror jag bara är den där psykiskt störda tjejen som hoppade av skolan på grund av någon syndrom. Men fan heller. Det är så mycket mer som ingen ser, dolt under ytan. Ingen märker. Ingen fattar. Ingen ser. Jag pratar aldrig med någon. Kanske något ord någon gång i månaden, men aldrig när jag inte behöver. Jag är ensam 99% av mitt liv. Visst, jag kanske är den tjejen, utanpå. Inuti är det som en orkan. Tankar. Ord. Hat. Kärlek. Allt snurrar där inne. Det är som att jag kommer spricka. Som att allt kommer fara ut och orsaka kaos.

Jag kan inte lita på folk, därför håller jag mig undan. Jag vill inte bli sviken, därför skaffar jag inga vänner. Jag vill inte gråta, därför håller jag mig stark.

Okej, där har ni personbeskrivningen för tjejen i fanficen! Och killen det kommer handla om är...

THE BRADFORD BAD BOY!! (Med andra ord Zayn Malik)

Okej... Som ni märkt har jag med bilder, och JA, jag kommer börja ha med bilder i kapitlena. Vet inte vad ni tycker om detta, men om hi verkligen HATAR det, så säg till så slutar jag.

Vad tycker ni? Värd att börja på? Eller ska jag ändra till någon annan? SÄG VAD NI TYCKER!

Börjar på fanficen när jag fått 15 kommentarer!

När jag vaknar nästa morgon är klockan dryg nio. Liam ligger sovandes bredvid mig och jag ler lite. Då märker jag att Zoey gråter, och snart börjar Seth gråta också. Så jag skyndar mig in dit och lyfter upp Zoey. Jag ammar henne innan jag lyfter upp Seth också och tröstar honom. När båda är lugna och halvsover i mina armar går jag in till Liam igen. Han sover fortfarande. Jag går fram till sängen och sätter Seth på Liams mage.

 "Daddy!!" skriker Seth och skrattar högt.

Seth börjar hoppa upp och ner och jag sätter mig på andra sidan sängen med Zoey i min famn. Hon kollar mot Seth och Liam med tummen i munnen.

 "Good morning superman" säger Liam hest och ler mot Seth som sitter på hans mage.

Vi kallar Seth superman, just för att Seth är typ kär i superhjältar, superman är hans favorit. Superman märket finns på fyra av hans tröjor och han har till och med fått en liten mantel som han älskar att ha på sig.

Zoey blir tyngre i mina armar och snart har hon somnat. Jag ler lite och går iväg för att bädda ner henne i hennes spjälsäng innan jag går tillbaka till Seth och Liam. Liam kittlar Seth som ligger och skriker och skrattar i sängen.

 "Mommy!!" skriker han och skrattar.

 "Superman should be able to get away from the monster" ler jag och Seth slår Liam på armen, såklart inte hårt.

Liam lotsas få ont och släpper Seth som ställer sig upp. Han lägger ena handen på midjan och slår ut andra näven i luften.

 "I'm supejman!" utbrister han och jag skrattar.

Vi alla går ner och äter frukost innan vi bestämmer oss för att åka och handla. Så jag klär på Zoey ett par jeans, en rosa t-shirt och en rosa jacka medan Liam hjälper Seth på med ett par byxor och en superman tröja. Jag sätter på Zoey hennes jumpaskor medan Liam hjälper Seth. Sedan bär jag ner Zoey till hallen där jag sätter henne på golvet medan jag tar på mig ett par Converse och en skinnjacka. Liam kommer också ner snart med Seth.

När alla är klara går vi ut till bilen och åker iväg. Väl på parkeringen går Liam för att hämta en vagn medan jag tar loss Seth och Zoey från deras säten. Jag tar Seths hand och låter honom gå nära mig medan jag har Zoey på höften. När jag låst bilen kommer Liam med vagnen där jag sätter Zoey i den lilla bebisstolen. Jag kör vagnen medan Liam plockar upp Seth just på parkeringen så han inte ska springa ut när det kommer bilar. Men väl i affären släpper han ner Seth och tar hans hand. De går iväg till leksakerna medan jag går mot bebiskläderna. Zoey pekar på en riktigt söt rosa klänning med blommor och skrattar.

 "Do you like this one?" frågar jag med en pipig röst och tar upp klänningen.

Jag letar på hennes storlek och lägger den i vagnen. Sedan lägger jag i strumpor till både Seth och Zoey, en tröja till Seth och två par miniConverse i blå och rosa till Seth och Zoey. När vi är klara där letar jag på  Liam som står med Seth vid några leksaker.

 "Are you done?" frågar jag och de nickar.

Såklart har Seth hittat två leksaker, så vi köper två gosedjur till Zoey också. Som ni märker är vi väldigt rättvisa. Och jag tror både Zoey och Seth uppskattar det eftersom de inte bli lika ledsna som de skulle bli om vi bara köpte något till en av dem.

Vi går vidare till maten och plockar i allt möjligt. Såklart blir det en hel del godis eftersom det är helg. Nu kanske nu undrar om de går på dagis, men varken jag eller Liam vill det. Men de kommer börja skolan när de fyller sex, men det är ju ett tag kvar.

 "What are we eating for lunch?" frågar jag och kollar på allt kött.

 "Maybe... Macaroni and sausage?" säger han och jag nickar. "Seth, first to find the macaronis, okay? One two three"

De rusar iväg tillsammans medan jag kollar mot Zoey som ler emot mig.

 "Mummi" säger hon och jag ler stort.

 "That's right, you and me honey" ler jag och fnissar.

Vi går vidare till drickorna och köper två Cola och en fanta, eftersom vi vet att Niall kommer över, och ja... Han kräver dricka och godis. Liam och Seth kommer snart tillbaka med lite mer godis och makaroner. Jag fnissar och vi går emot kassorna. När vi lagt upp allt på bandet tar Liam upp Seth i den tomma vagnen och kör vagnen emot slutet av bandet där han börjar packa i allt. Tjejen i kassan le stort mot mig och jag ler tillbaka. Jag betalar och ställer i alla påsar i vagnen. Seth sitter kvar i vagnen vid alla påsar medan Zoey fortfarande sitter i den lilla bebisstolen.

Väl vid bilen ställer vi alla påsar i bagaget och jag lyfter in barnen i baksätet medan Liam lämnar vagnen. När han kommer tillbaka sätter han sig bakom ratten och jag sätter mig i passagerarsätet. Sedan kör vi hemåt.

 "We bought everything for tacos, so you can eat that when you're hungry, they are going to be in bed at eight and..." babblar jag innan Harry avbryter genom att lägga händerna på mina axlar.

 "We know" ler han och jag skrattar lite.

Jag och Liam står i hallen klara för middagen med Harry och Niall framför oss. I deras armar sitter Zoey och Seth.

 "Bye sweeties" säger jag och pussar Seth och Zoey på deras pannor.

 "Bye mommy!" säger de i kör och Liam ler stort.

 "What about me?" säger han och Seth skrattar.

 "You're daddy!!" skriker han och Liam skrattar.

 "Have fun now" ler jag och vi går ut ur huset.

Liam ler emot mig och vi hoppar in i vår vita Mercedes Benz GLK 220. Vi skaffade en större bil när vi fick Zoey. Liam kör såklart och jag sitter bredvid. Jag har dragit på mig en lång mönstrad klänning och ett par pumps. Mitt hår är plattat och ligger på mina axlar.

 "It's so quiet" säger Liam och jag ler lite.

 "Yeah" säger jag och vi ler mot varandra.

Han stannar utanför en fin restaurang. Vi kliver ur och går hand i hand in till restaurangen.

 "Payne" säger Liam och tjejen letar efter vårt namn i datorn.

 "Follow me" ler hon och tar två menyer innan hon går emot ett bord för två.

Vi slå oss ner och kollar igenom menyn.

Efter en stund har vi ätit klart och allt och vi går ut på gatorna. När vi gått en stund går vi till stranden och är där en stund, kollar på solnedgången. Liam har armen om min midja och jag lutar mig emot honom.

Efter ytterligare en halvtimme är vi på väg tillbaka till vårt hus. En lugn låt spelas på radion och jag sjunger med tyst. När vi parkerat utanför kliver vi ut och går emot dörren. Väl därinne är det helt tyst. Det lyser i vardagsrummet och man kan höra teven. När vi kommer till vardagsrummet ligger Niall och Harry i soffan och sover. Zoey ligger i sin rosa babysitter medan Seth ligger på en filt, båda två sover. Jag fnissar lite och lyfter försiktigt upp Zoey medan Liam lyfter upp Seth. Vi bär dem till övervåningen och in till barnkammaren. När vi bäddat ner dem ställer vi oss vid dörröppningen och bara kollar på våra små mirakel. Liam lägger armen om min midja och jag lägger armarna om hans mage.

 "I love you so much" viskar jag.

 "I love you too, very much" viskar Liam och jag ler stort.

Tänk att jag, Ellinor Stanley, träffade just One Direction, vart ihop med Liam Payne, gifte mig med honom som när jag var arton, vart mamma några månader senare, och tre år senare fick jag mitt andra barn. Tänk att just jag hade den turen.

Visst, kärleken är ett mysterium. Kärleken kan såra, göra ont och ljuga, men i slutet är alltid äkta kärlek den bästa.

--------------------------------------------------------

A Mystery Called Love ÄR NU SLUT! Vet att det inte var världens största eller bästa slut men den är SLUT. Vad tycker ni om den? Sög den? Vad var bra/dåligt? Ge mig kritik nu! Jag ska försöka välja en av alla mina prologer och försöka få lite idéer innan jag börjar skriva! Men handlingen kommer komma upp så snabbt som möjligt!

Förväntar mig MÅNGA kommentarer nu! Så kom igen!! KOMMENTERA!

VIKTIGT ATT LÄSA UNDER KAPITLET

Tre år senare

 "Seth, go to daddy!" säger jag och Seth småspringer mot Liam.

Han snubblar lite och håller på att ramla när Liam lyfter upp honom. Seth skrattar och Liam ler mot mig. Vi har bjudit över killarna på middag och väntar bara på att de ska komma in. Vi flyttade till en villa vid stranden för att få mer plats efter att ha fått vår lilla dotter, Zoey Michelle Payne. Hon fyllde nyligen ett år, för ungefär en månad sedan. Seth fyllde år för bara några få dagar sedan. Helt otroligt att tiden har gått så fort! Det känns som att det var igår jag låg inne på sjukhuset med en nyfödd kille i mina armar.

På dem här tre åren har det väl inte hänt så mycket. Killarna har blivit mer och mer kända och har ofta turnéer och jobbar ganska mycket, men jag och våra barn följer med nästan överallt. Vi följer med killarna på varje turné och eftersom killarna och alla i deras crew älskar barn så har vi alltid folk omkring oss som kan hjälpa till. Men som sagt är vi hemma nu, kom nyligen hem ifrån en Europa turné.

Plötsligt slås dörren upp och fyra galna killar kommer in. Tro mig, de är lika galna som för tre år sedan. Även om de har mognat en del så beter de sig som om de är fem.

 "LOUIS IN THA' HOUSE!" skriker Louis.

 "VAS HAPPENIN'?!" skriker Zayn.

 "WHERE IS THE FOOD?!" skriker Niall.

 "WHERE ARE MY LOVELY BABIES?!" skriker Harry.

Alla rusar in till vardagsrummet där vi är, eller nästan alla. Niall går först till köket. Harry lyfter upp lilla Zoey som sitter på golvet och hon skrattar förtjust. Hon leker med hans lockar och Harry ler stort. Resten kramar oss och Louis lyfter upp Seth.

 "Hello my favorite little boy! How are you?" tjuter Louis och Seth skrattar.

 "Louiii!" tjuter han och jag ler stort.

Medan Louis och Harry leker med barnen går vi andra in till köket där Niall står och äter kakor som han hittat i vårt skafferi. Alla blänger på honom medan han rodnar.

 "Sorry" säger han och vi skrattar.

Jag och Liam värmer maten lite snabbt innan vi ställer fram det på bordet. Louis och Harry kommer ut med Seth och Zoey och sätter ner dem i sina barnstolar. Alla börjar äta, men jag och Liam matar Zoey och Seth först. När de fått sin mat börjar vi äta och pratar emellanåt med killarna.

 "When is the next tour?" frågar jag.

 "Uhm... In some months maybe" säger Louis.

Jag nickar och vi fortsätter äta.

När alla ätit klart plockar jag och Harry undan medan de andra går till vardagsrummet tillsammans med Seth och Zoey. Harry och jag pratar om allt och inget egentligen. Ingenting speciellt liksom.

När vi kommer ut till vardagsrummet sitter Louis och Niall på golvet med Seth och Zoey medan Zayn och Liam sitter i soffan. Harry skuttar fram till Louis och Niall och sätter sig där, så jag sätter mig bredvid Liam i soffan.

Liam lägger armen över mina axlar och pussar min kind. Jag ler lite och kollar mot Seth och Zoey. Seth leker just nu med Louis och Zoey leker med Niall och Harry. Ändå sedan hon föddes har hon älskar - på riktigt älskat - Harrys lockar. Hon leker med dem varje gång hon får chansen. Dem är verkligen världens underbaraste ungar, båda två. Och jag älskar dem med djupet av mitt hjärta.

 "So what are you doing tomorrow?" frågar Zayn som sitter bredvid Liam.

 "I'm taking Ellinor out for dinner. Can someone of you guys watch Zoey and Seth?" säger Liam.

 "I can" säger Harry.

 "Yeah, me too" säger Niall.

 "I'm going to spend the day with Eleanor, sorry" ursäktar Louis.

 "I'm going out with Perrie" säger Zayn och vi nickar.

 "Can you come over by half past five?" säger Liam och Harry och Niall nickar.

 "Yeah, is it okay if we stay here when you're gone tomorrow then?" säger Niall och Liam nickar.

 "Of course" ler han.

 "Now you're happy, right Zoeeeey?" piper Harry och Zoey skrattar.

 "Niaaall!" tjuter Seth och ställer sig framför Niall.

Seth sträcker upp armarna och går emot Niall som lägger armarna om hans lilla kropp. Seth lägger armarna om Nialls hals och Niall lägger sig på rygg med Seth på sin mage. Niall lyfter upp Seth och håller honom en bit över sig.

 "You're flying!" ler Niall och Seth skrattar högt.

Jag ler stort och kollar klockan. Åtta.

 "Zoey, Seth, it's time for bed now" säger jag och reser mig upp.

 "No!" klagar Seth och klamrar sig fast vid Niall.

 "Go to mommy now" säger Niall och försöker ge honom till mig.

 "No!" skriker Seth och jag plockar upp Zoey som sträcker ut armarna emot mig.

 "You need to sleep now, little boy" säger jag och sätter mig på huk bredvid Niall och Seth.

 "I'm a supeheo!" försvarar Seth sig med sin bebis engelska.

 "Even superheros need to rest" säger jag med ett litet leende.

När Seth vägrar släppa Niall går jag med Zoey i min famn upp till barnkammaren med Niall efter mig. När jag bäddat ner Zoey pussar jag hennes panna och sträcker mig efter Seth som nu sitter på Nialls höft. Istället för att kämpa emot sträcker han ut armarna emot mig. Jag lyfter upp honom och tar av honom hans tröja och byxor så han endast har blöja. Sedan tar jag fram hans blåa superman t-shirt och sätter på honom den.

 "Ready to sleep now, superman?" ler jag och lägger honom i hans spjälsäng.

Han ler och ställer sig upp vid kanten på sängen. Med händerna på kanten sträcker han sig emot mig.

 "Mommy, I love you" säger han och jag ler stort och känner tårarna i ögonen.

 "I love you too honey" ler jag och pussar hans panna.

 "Night stojy" säger han och lägger sig ner.

 "Maybe Niall can tell you one" säger jag och ser lite på Niall som nickar.

 "Niaall!!" tjuter han och jag ler stort.

 "Night honey" säger jag och Seth vinkar emot mig.

Niall sätter sig bredvid Seths säng och jag lämnar rummet. Sedan går jag ner till de andra och känner en tår lämna mitt öga.

 "What's wrong?" fårgar Liam snabbt och oroligt.

 "Nothing" ler jag och torkar tåren.

 "Why are you crying?" frågar Zayn.

 "It's nothing" säger jag och skrattar till.

Åh, jag älskar min familj till månen och tillbaka!

-------------------------------------------------------------

Kommentera!

Okej, nästa kapitel (kapitel 70) kommer att bli det SISTA kapitlet! Ni får välja om ni vill ha det idag eller imorgon! Kanske hinner skriva klart det idag, men om det blir klart; vill ni ha det idag eller imorgon då?

Efter bara en halvtimme kommer Liam in genom dörren med Geoff och Karen bakom sig. Geoff ler stort och går emot mig. Seth ligger sovandes på mitt bröst och mamma ställer sig upp ur soffan hon satt i tidigare.

 "Congratulations! I'm so happy for you guys!" säger han glatt och ser lite på Seth.

 "Thank you Geoff" ler jag och sneglar mot Karen. "Thank you for coming" försöker jag och ler lite mot henne.

 "It's a plesure to be here" ler hon och jag fövånas över förändringen.

 "Do you want to hold him?" frågar jag och Karen ler stort.

 "Yes, if it's okay for you" säger hon och jag nickar.

Hon går emot mig och tar upp Seth. Liam ler stort och sätter sig mig på sängen. Hans fingrar flätar ihop sig i mina och kysser mig snabbt. Mamma och Geoff pratar med varandra medan Karen bara blänger lite på mamma. Mamma verkar inte bry sig och ägnar inte ens en blick mot henne. Geoff däremot verkar vara riktigt glad över att mamma är mormor till vårt barn.

När Seth vaknar börjar han gråta smått och Karen ger honom till mig. Jag tröstar honom och Liam ler stolt. Karen står så långt ifrån mamma som möjligt och blänger bara på henne. Typ bitch blick. Varför beter hon sig så?

Efter en stund åker mamma hem till hennes lägenhet som hon lånar här i London för stunden. Geoff och Karen försvinner ut och jag och Liam pratar lite med Sienna som kommit in.

 "When can we leave?" frågar Liam och Sienna ler lite.

 "As soon as you feel ready. But as longest a week, because your baby is healthy and stuff" ler hon och vi nickar.

 "Can we leave like, later today?" frågar jag och hon nickar.

 "Yeah, tell me before you go so I can fix you out" ler hon och jag ler lite tillbaka.

 "Okay"

Hon försvinner ut igen och jag blir själv med Liam och Seth, som nu ligger i Liams famn. Liam sitter i soffan och ser ner på vår lilla son.

 "Did you see that look Karen gave my mother?" frågar jag tyst och han ser upp på mig.

 "No, what do you mean?" frågar han snabbt.

 "It's like she have something against her" säger jag och suckar lite. "My mum didn't even look at her" fortsätter jag.

Han lägger ner Seth i en liten bebissäng och sätter sig på sängkanten. Hans händer tar mina och han kramar dem varmt.

 "She isn't mad at you anymore. And I can talk to her about her and Stacey, but for now, can't we just enjoy this?" frågar han och jag nickar.

 "I'm sorry" ler jag och han kysser mig.

 "It's cool" flinar han.

Senare på dagen åker jag och Liam hem med Seth till vår lägenhet. Killarna väntar där och hälsar på oss så fort vi kliver innanför dörren. Jag kramar alla och tar sedan Seth - som nu börjat gråta - ifrån Harry som ser lite generat på mig. Jag fnissar och vaggar Seth i min famn.

 "There is something wrong with your kid. He is just crying" skojar Harry och vi skrattar.

 "No, Harry... I'm sorry, but he's not the problem. You are" säger jag och alla skrattar högre.

 "Hey! We have something to show you!" tjuter Louis och hoppar som en liten barnunge.

Vi skrattar och följer med honom och killarna till korridoren med dörrarna till alla möjliga rum. Liam håller armen om min midja medan jag håller i Seth.

 "Okay, so we realized you had this like... Room you didn't use. So, we changed it a bit" säger Niall och öppnar dörren till det där lilla extra rummet som vi - som sagt - aldrig använder.

Tapeterna är bebisblåa och golvet är täckt av mörkt trägolv. Längst in i rummet till vänster står en spjälsäng i trä och på golvet ligger den massa leksaker. Bredvid spjälvsängen finns en typ gungstol. Gardinerna är vita med blåa prickar på. I spjälsängen ligger det en blå filt med ett litet gosedjur.

 "Oh my God! Did you do this?!" tjuter jag och kramar om allihopa.

 "Yeah, do you like it?" frågar Louis och kramar mig.

 "No, I love it!!" piper jag och alla fnissar lite.

Seth skrattar ljust i mina armar och jag ser ner på honom.

 "Do you like your new room baby?" säger jag med en otroligt ljus bebisröst.

Han skrattar och kramar om mitt långfinger med hela sin hand. Killarna går ut för att... Ja, göra något medan jag och Liam står kvar och granskar rummet. Det är verkligen hur fint som helst.

På kvällen stannar killarna ganska sent och kollar på film med oss. Jag la Seth i sin spjälsäng vid sju och har gått och tröstat honom typ sju-tio gånger. Liam har också gått till honom ibland, men mest jag. Men vid tio går jag också och lägger mig.

 "Good night guys" säger jag och kramar alla igen.

 "Night Ellie" ler Zayn och kramar mig hårt.

Jag kysser Liam innan jag försvinner in till sovrummet. Snabbt byter jag om till en av Liams t-shirts och drar av mig mina byxor. Sedan kryper jag ner i sängen och ska precis till att somna då Seth börjar skrika. Med en suck ställer jag mig upp och går emot dörren. Precis när jag öppnar sovrumsdörren går Liam förbi, ger mig ett leende och försvinner in till barnkammaren. Jag ler lite och lägger mig i sängen igen. Efter bara några få sekunder somnar jag om igen.

Plötsligt vaknar jag med ett ryck. Klockan är 3:41am och Seth skriker.

 "I'll take it" viskar jag till Liam som börjar vrida på sig.

Han mumlar något ohörbart och somnar om. Snabbt går jag till barnkammaren och lyfter upp den gråtande Seth. Jag ammar honom och sätter mig i gungstolen. När han somnat igen lägger jag honom i spjälsängen och drar mig själv tillbaka till sovrummet.

Nästa gång jag vaknar är klockan nio. Liam står framför mig med ett leende.

 "I've got some work to do with the lads, but I'll be back by two, okay?" säger han och jag nickar sakta.

 "Is Seth asleep?" frågar jag hest.

 "Yeah, but he will probably wake up soon, hungry" ler han och jag nickar.

 "Bye" säger jag och han pussar min panna.

 "Bye"

Han försvinner ut och jag hör dörren smällas igen. Sakta sätter jag mig upp och drar på mig ett par mjukisar och ett linne. Sedan går jag trött in till Seth och lyfter sakta upp honom. Han ser utforskande på mig och ler lite. Han viftar lite med armarna och skrattar.

 "Good morning honey" viskar jag och pussar hans panna.

Jag går ut till vardagsrummet och sätter mig i soffan med Seth i famnen. Lite snabbt sätter jag på teven innan jag ammar honom. Sedan fortsätter jag kolla på Extreme HomeMakeover. Det är ett typ tidsfördrift program för mig. Just nu var det ett bra sätt att fördriva tiden på, i väntan på att Liam skulle klampa in genom dörren och göra mig sällskap.

--------------------------------------------------

Kommentera

Kort, dåligt, tråkigt skitkapitel, jag vet. Jag vet också att jag inte uppdaterat på några dagar (har ingen tidkoll....) och ber om ursäkt för det. Har helt enkelt haft fullt upp med annat och inte haft lust att skriva!

Vill verkligen få slut på den här nu, men vet ännu inte hur jag ska avsluta den... I alla fall... Klurar nog ut något, as usually!

Love yaaaa

P.S har typ 4-5 olika prologer på Word som jag ska välja mellan till nästa novell... Tror jag ska göra något som jag typ aldrig gjort förut... Såklart ska den handla om One Direction!

Jag häller i mig mjölken innan jag däckar i soffan. Så har det gått till de senaste veckorna. Det är så jobbigt att göra saker. Man blir så trött av att bära på den lilla bebisen. Även om han kanske inte är så liten längre... Japp, han. Det är en kille. Vi har inte kommit fram till något namn än, men vi har ju en liten lista på våra favorit namn. Bland annat James, Seth och Ray. Jag gillar Seth mest. Kanske kan han heta Seth James Payne. Liams mellannamn.

 "Honeeeyy"

Jag kollar mot köket och ser Liam komma emot mig. Ett litet trött leende sprids på mina läppar och han sätter sig på huk på golvet bredvid soffan.

 "Is everything okay?" frågar han och jag nickar.

 "I'm just tired. I didn't sleep that much" ursäktar jag och han nickar lite kysser mig snabbt.

 "Try to sleep a bit, okay? Me and the guys have to go to a meeting, I've called Stacey, she's on her way, but we'll be back as soon as posible, okay?" säger han och jag nickar.

 "Yeah, I'll try" ler jag och han pussar min hand innan han och killarna försvinner ut och jag blir själv igen.

Jag drar en filt över min stora mage och slår på teven. Efter bara fem minuter kommer mamma in. Hon hälsar och håller upp filmen Red Riding Hood. Hon vet vilka filmer jag gillar.

 "Nice" ler jag och hon lägger filmen på soffbordet innan hon snabbt fixar popcorn och sätter sig bredvid mig i soffan.

 "How are your little boy?" frågar mamma och stryker handen över magen.

 "I think he's good" säger jag med pipig röst och mamma skrattar lite förtjust.

 "You're both going to be great parents" ler hon.

 "Thanks" ler jag stort tillbaka.

 "How is it going with his parents?" frågar hon.

 "His dad is really kind, but I haven't talked to his mother since the wedding. She made it clear she didn't want to talk to me" suckar jag.

 "Aww, but she knows that you're pregnant, right?"

 "I have no idea" suckar jag och vi sätter på filmen.

När den är slut pratar vi en stund innan killarna kommer inbrottandes. De kommer in till vardagsrummet och Harry rider på Louis rygg. Liam kommer mot mig och kysser mig.

 "Did you sleep anything?" frågar han tyst och jag skakar på huvudet.

 "Mum came and we watched a movie" ler jag gulligt och han suckar, skakar på huvudet innan han skrattar lite.

 "Okay"

Plötsligt kände jag typ en värk i magen. Jag flämtar till och lägger handen på magen. Det kommer en till värk och jag kvider till.

 "What's wrong?" frågar Liam oroligt.

Plötsligt blir det blött i soffan och jag får panik. Mamma säger högt att någon måste ner till bilen, någon måste låsa lägenheten efter oss och någon måste köra mig till sjukhuset. Liam och mamma åker med till sjukhuset medan Louis och Harry fixar i lägenheten. Niall och Zayn hjälper oss ner till bilen för att sedan åka i en annan bil.

Det gör ont som i helvete och jag gråter rakt ut. Mamma sitter bak i baksätet med mig medan Liam kör. Mamma hjälper mig att andas normalt och håller min hand hårt.

 "It's going to be okay, honey" säger hon och stryker handen över mitt hår.

 "It hurts" gråter jag och snyftar högt.

 "I know sweetie" mumlar hon och kramar mig innan vi stannar utanför sjukhuset.

Medan mamma springer in för att leta efter en barnmorska hjälper Liam mig in. En kvinna kommer ut med en rullstol som jag sätter mig i. Hon rullar mig till någon avdelning på våningen över och in till ett rum. Jag får lägga mig på sängen och får en massa sprutor och dropp. Kvinnan, som jag får reda på heter Sienna, ger mig en syrgasmask som jag håller framför munnen. Liam håller min högra hand och sitter på min högra sida medan mamma står bredvid honom med en hand på hans axel.

 "She's not ready yet" säger Sienna.

Klockan 08:42am den 17 april 2013 föddes han, vår lilla kronprins

Förlossningen tog flera år, kändes det som i alla fall. Nu är vår pojke inne på undersökning. Liam är ute i korridoren och pratar med sina föräldrar medan mamma, Ty och killarna är inne med mig. Svettet rinner i pannan och jag är fortfarande lite andfådd. Alla ler stolt och mamma gråter till och med lite. Ty kramar henne och hon skrattar till lite generat. Snart kommer Sienna in med en liten kabrat i famnen. Jag ler stort och tar emot killen.

 "Have you decided name yet?" frågar hon medan hon hjälper mig loss ifrån allting som sitter fast på min kropp.

 "No, not yet" ler jag och ser ner på killen i min famn.

Stora, blåa ögon, precis som jag. Gulliga, tjocka kinder och smala, rosa läppar. Hans lilla hand kramar om mitt pekfinger och jag ler stort. Tår efter tår rinner nerför min kind och jag får beröm av killarna, mamma och Ty. Alla turas om och hålla i honom innan Liam kommer tillbaka.

 "You're a daddy now" ler jag och han tar emot lillkillen.

 "He's beautiful. He got your eyes" ler Liam och börjar gråta smått.

 "I know" tjuter jag och alla fnissar.

 "My parents are coming here tomorrow" säger han och jag nickar lite stelt.

 "Both I guess" säger jag och han nickar lite.

 "I promise to be by your side if you feel uncomfortable" säger han och jag nickar lite mot honom.

 "Thank you, but I need to get used to it. I mean, she's his grandmother" säger jag och han nickar sakta.

Efter ett tag åker Ty och killarna hem. Mamma och Liam stannar kvar över natten. Liam och jag kryper ihop i sängen medan mamma erbjuder sig att sova på soffan i rummet.

 "What do you think about Seth?" säger jag ljust när vi ligger i sängen med lillkillen emellan oss.

 "It's great"

 "Seth James Payne" ler jag och han ler stort.

 "That actually sounds great" ler han och jag fnissar.

 "Then Seth James Payne it is" flinar jag och han skrattar lite åt mig.

Efter ett tag kallar vi på Sienna som genast kommer. Hon lovar att ta hand om Seth under natten så vi får sova ut ordentligt, vilket kan behövas. Jag är hur trött som helst och Liam också tror jag. Det har varit en lång natt, eller dag... Eller ett långt dygn, helt enkelt. Jag är fortfarande lite öm, men det blir bättre och bättre hela tiden.

När jag vaknar igen är klockan åtta på morgonen. Mamma står utanför vårt rum med Seth i famnen och pratar med Sienna. Liam ligger inte längre bredvid mig, så jag ligger själv i rummet. Juste... Liams föräldrar kommer idag... Det kommer säkert vara riktigt jobbig, på grund av min relation till Karen. Hon hatar mig verkligen... Men vad är det jag har gjort för att få henne att hata mig?

 "Oh, you're awake!" säger mamma när hon kommer in igen. "Say hello to your mommy!" säger hon med en ljus röst och ger mig Seth.

 "Hi darling" ler jag och pussar hans panna.

Han ler stort och skrattar till. Tänk att han är min son. Tänk att Liam är pappa till vår son! Det känns helt overkligt. Som att jag inte hunnit tänka igenom det hela än. Som att det är en dröm. Nu får man bara hoppas att man inte vaknar upp i sängen och inser att allt bara var en av de bästa drömmarna i världshistorien.

 "Where is Liam, by the way?" frågar jag och ammar lilla Seth

 "He's picking up Karen and Geoff at the airport" säger hon och jag nickar lite.

Då antar jag att de snart är här... Oh shit, hur kommer det här sluta?

--------------------------------------------------------

Kommentera!

Snart är fanficen slut! Haha, men det är några kapitel kvar. Har haft problem med att få till slutet, man jag har lite idéer nu... Haha, hoppas det blir ett bra slut i alla fall...

En månad senare

Nu är vi hemma ifrån vår smekmånad igen. Det var helt otroligt i Thailand, men jag måste erkänna att jag saknade London ganska mycket också. Liam och jag är tajtare än någonsin och ja... Vi älskar varandra, helt enkelt. På riktigt. Vår kärlek är 100% äkta, om inte mer.

Under några veckor har jag mått lite sådär. Jag mår illa ganska ofta och är ganska nere. Men det är antagligen bara någon PMS period. Liam är så söt och är med mig varje sekund. Visst, ibland åker han för att jobba, men den mesta tiden spenderar han med mig. Ibland kommer killarna över också och vi kollar på film och sånt.

Även om jag inte vill erkänna det för mig själv tror jag inte det är en PMS period. Jag har pratat med mamma ganska mycket och hon kom hit för några dagar sedan. När Liam är borta pratar vi ofta om det. Vi tror båda att jag är gravid.

Mamma kommer in till sovrummet och ler stort.

 "You should get out today" säger hon och drar upp persiennerna.

 "No!" klagar jag och gömmer mig under täcket.

 "It's not good for you to stay inside this long" säger hon allvarligt och jag drar upp täcket.

 "Alright then" muttrar jag och ställer mig upp.

Jag kollar vädret och ser solen skina, så jag drar på mig ett par shorts och ett löst linne. Sedan tar jag mobilen i bakfickan innan jag går till köket för att göra lite frukost. Mamma kommer efter mi och sätter sig vid bordet.

 "Do you really think I'm pregnant?" frågar jag tyst när jag också sitter vid bordet.

 "I don't know, and I don't get why you refuses to do a test" säger hon allvarligt.

 "The paps can see, and Liam still thinks I'm just sick" suckar jag.

 "Then I'll buy it for you!" säger hon.

 "They might recognize you" mumlar jag.

 "Come on! No biggie! I'll buy some today, okay?" säger hon och jag suckar lite.

 "Fine" muttrar jag fram.

Hon ler lite och jag fortsätter äta. Efter frukosten åker mamma iväg för att köpa ett test och jag sätter mig i vardagsrummet. Jag plockar upp mobilen och messar Liam lite snabbt.

Hi honey. Didn't wake up when you left, but I guess you'll come home in the afternoon? xoxo

Jag skickar det och kollar på teven. Ghost Whisperer är på och jag fortsätter kolla på det. Efter en kvart har jag inte fått svar från Liam, så jag antar att de är riktigt upptagna idag. Mamma kommer i alla fall tillbaka med tre test och jag försvinner in till badrummet.

 "How is it going, Ellinor?" frågar mamma utifrån.

 "They aren't done yet" suckar jag och sjunker ner på golvet med ryggen emot väggen.

Plötsligt piper ett av testen till och jag tar upp det sakta. Innan jag kollar påd en sväljer jag hårt, drar in ett djupt andetag och ber till Gud att jag inte ska vara gravid.

Visst, det är klart jag vill ha ett barn tillsammans med Liam, men jag är rädd för hur han ska reagera. Visst, vi är gifta men han har sin karriär att tänka på. Han har säkert inte tid för ett litet barn. Plus att han kanske kommer tvingas gå upp mitt i natten och då kommer han vara jätte trött på morgonen.

Jag kollar på testet och stelnar till. Positivt Snabbt kollar jag på de andra och ser att alla är positiva.

 "Mum" mumlar jag hackigt och tyst.

 "Yeah honey?"

 "I'm pregnant"

Liam

När klockan slår fyra packar alla ihop sina grejer innan vi hoppar in i den svarta minibussen som står utanför studion. Vi hoppar in och snart stannar den vid min och Ellinors lägenhet.

 "Bye guys! See you soon, right?" ler jag och hoppar ur.

 "BYE LIAM!" skriker de i kör och jag skrattar.

Jag drar igen dörren innan jag små joggar mot hissen. Otåligt väntar jag på att hissen ska stanna på rätt våning. Helt utan anledning börjar jag vissla på What Makes You Beautiful.

Hissen stannar och jag kliver ur. Jag öppnar dörren till vår lägenhet och ser Stacey gå emot köket.

 "Oh, hi Liam" säger hon halvt nervöst och jag stänger dörren bakom mig.

 "Hi, where is Ellinor?" frågar jag och tar av mig skorna.

 "She's, uhm... Sleeping. In the bedroom. She doesn't want to be disturbed" säger hon nervöst och jag hör henne spola vatten i kranen i köket.

 "I'll just go in and say hi" försäkrar jag.

 "No! I mean, no. It took her long to fall asleep and I don't think she want someone to go in there" säger Stacey snabbt och jag suckar lite.

 "What's going on?"

 "What? Nothing!" säger hon snabbt, för snabbt.

 "Seriously Stacey, what's going on?" suckar jag.

 "Ellinor is in your bedroom" ger hon med sig och jag går mot sovrummet.

Utanför dörren hör jag någon snyfta. Ellinor. Snabbt öppnar jag dörren och ser henne sitta med ryggen emot mig. Snabbt vänder hon sig om och jag ser hennes söndergråtna ansikte. Rosa kinder, röda ögon, blött ansikte.

 "Liam" utandas hon och jag går snabbt emot henne.

 "What's wrong honey?" frågar jag oroligt och sätter mig på huk framför henne.

 "Nothing" snyftar hon och jag tar hennes händer.

 "Then why are you crying?" frågar jag allvarligt och hon ser sorgset på mig.

 "Promise me, what ever happen, you won't leave me" mumlar hon och jag stelnar till lite.

 "Why would I?" frågar jag.

 "I wouldn't be able to handle life if you left again, promise me Liam" gråter hon.

 "I promise to not leave, now what is it?" frågar jag och ser intensivt i hennes ögon.

 "I'm pregnant" viskar hon och börjar gråta.

 "Is that a bad thing?" mumlar jag och ställer mig upp.

 "No! Of course not! I just..." säger hon snabbt och ställer sig framför mig.

 "What?" frågar jag.

 "I was just worried that you would leave me. And I thought maybe it's not that good for you to have a baby in... your world" säger hon tyst och ser ner i golvet.

 "Hey" säger jag och lyfter upp hennes haka. "Do you want to keep the baby?" frågar jag och hon ler och nickar. "Then we keep it" säger jag med ett stort leende.

 "Are you sure? I mean, is that really smart? Aren't you going on tour soon?" säger hon och jag skrattar till.

 "You and the baby can come with us!" föreslår jag och hon ler stort innan hon slänger sig i min famn.

 "I love you Liam!!" tjuter hon och jag lyfter upp henne från golvet.

 "I love you to" viskar jag lyckligt i hennes öra.

Sju månader senare

Försiktigt kliver jag upp och tar ena handen under min stora, gigantiska mage. Trött går jag ut till köket och ser Liam sitta där med resten av killarna.

 "Morning sleepy" flinar Louis.

 "Shut up" mumlar jag och går fram till kylskåpet.

 "Sleep well?" frågar Niall.

 "No" muttrar jag och häller upp mjölk i ett glas.

 "Why not?" frågar Liam lite halvt oroligt.

 "Try to sleep with a big belly like this, and you'll get it" säger jag och de andra fnissar.

------------------------------------------------------

Kommentera!

Förlåt för att det inte kom något igår! Hade ingen lust att skriva... Men ska FÖRSÖKA få upp ett till ikväll! Eftersom skolan har börjat kan jag inte vara uppe lika länge :/

Kram på er alla älskade, söta, kära, gulliga, snälla, rara, snygga, härliga, fantastiska läsare! (Finner inga ord för hur gulligt fantastiska ni är!)

Senare på kvällen/Ellinor

Liam och jag hoppar in i en taxi när klockan är runt sju. Vi stannar vid en strand och jag kan skymta en hamn längre bort.

 "What are we going to do?" frågar jag Liam som tar min hand och vi går emot hamnen.

 "You'll see" ler han.

Vi kliver på en motorbåt och hälsar på en kille i 20 års åldern. Han kör båten ifrån stranden och Liam tar med mig på däck. Solen hänger  precis ovanför horisonten och det är hur vackert som helst. Efter en stund reser jag mig upp och ställer mig längst fram. Liam reser på sig bakom mig och ställer sig tätt intill mig. Hans armar slingrar sig direkt runt min kropp och han håller om mig hårt, som om han är rädd att jag ska ramla.

Båten stannar vid en annan stor lagun och killen släpper i ankaret. Liam ler och för mig till killen. Killen håller upp två våtdräckter emot oss och Liam tar båda med ett leende. När vi fått på oss dem kollar jag ut i vattnet och ser något som lyser i vattnet.

 "What's that?" frågar jag och både killen och Liam kollar ut i vattnet.

 "That's plankton" förklarar killen och jag tappar hakan.

 "Awesome!" utbrister jag och de båda skrattar.

Snart flyter vi i vattnet och snorklar runt. Riktigt coolt! Det finns massa fiskar och några få maneter. Plötsligt ser jag en sköldpadda och pekar på den. Liam som simmar bredvid mig simmar sakta emot den. Vi båda får möjlighet att klappa den. Vi simmar upp till ytan i lagunen och jag drar av mig cyklopet.

 "This is amazing, Liam!" säger jag och kramar honom.

 "I know, right?" ler han och kysser mig.

Plötsligt ropar killen från båten på oss. Vi båda kollar åt hans håll och han ser panikslagen ut. Han pekar på något i vattnet och vi ser en stor svart skugga.

 "SHARK!" skriker han.

 "Swim!" skriker Liam åt mig och jag börjar panikslaget simma.

Jag hör Liam precis bakom mig. Hajen rör sig mot oss. Killen på båten hoppar ner på båtens badbrygga och gör sig redo att hjälpa oss upp. Jag tar hans hand och han försöker dra upp mig, men på grund av all panik funkar det inte så bra. Liam lyckas komma upp själv och hjälper killen att dra upp mig. Jag kastar mig i Liams famn och börjar gråta. Hajen simmar runt båten och killen drar upp ankaret innan han snabbt kör därifrån. Liam sätter sig ner och jag kryper in i hans famn. Vi båda är riktigt andfådda och tårarna rinner nerför mina kinder.

 "I'm so sorry" viskar Liam och jag ser på honom.

 "It's not your fault" snyftar jag.

 "I shouldn't have take you out in the water this late" säger han tyst och jag lägger händerna på hans nacke.

 "I'm alive. You're alive. We're alive and we're unharmed, right?" säger jag och han nickar sakta.

Liam och jag går ner i båten för att byta om till våra kläder och sedan hämtar vi en filt. Vi sätter oss uppe på däck igen och lägger filten om oss. Liam lägger armarna om mig och jag flyttar mig så jag ligger mellan hans ben.

Efter några timmar är i tillbaka till vårat hus. Jag byter om direkt och lägger mig i sängen. Tankarna om den där hajen kommer tillbaka. Tänk om någon hade skadats? Tänk om någon hade dött? Tänk om Liam hade dött? Då hade jag helt klart också gjort det. Jag skulle aldrig klarat mig utan honom. Aldrig.

Sängen sjunker ner och jag vänder mig om. Liam ligger ute på kanten med ryggen emot mig.

 "Liam" säger jag tyst och kryper emot honom.

Jag böjer mig över honom och ser att några tårar rinner nerför hans kinder. Hans ögon är röda och han ser lite försiktigt på mig. Jag får tårar i ögonen och tvingar honom att vända sig om. Sedan tar jag hans armar och lägger dem om mig.

 "We're okay, Liam. No one got hurt" tröstar jag och torkar bort hans tårar.

 "I exposed you to danger, Ellinor. You could have died because of me" snyftar han.

 "But I didn't. And this wasn't your fault. You can't blame yourself for this. You had no idea that a shark would come. Then you wouldn't brought me out there, right? You didn't know that this would happen, right?" säger jag och han suckar lite.

 "I'm tired" säger han och jag ler lite.

 "Then sleep" säger jag.

Han vänder sig med ryggen mot mig igen och jag sätter mig upp. Jag väntar tills han har somnat innan jag tar min mobil och går ut till altanen. Jag slår Nialls nummer och lägger mobilen mot örat.

 "Ellie!! Hi!" svarar han glatt.

 "Hey, how are you? How are the other?" frågar jag och han fnissar.

 "We're great! And you guys?" frågar han.

 "We're good... but something happened and I need your help" säger jag och Niall suckar lite.

 "What happened this time?" frågar han och jag fnissar lite.

 "Liam took me out on a snorkelling trip, and it was awesome! But..." säger jag och sväljer hårt. "A shark came and..."

 "WHAT?!" skriker han.

 "Let me finish" säger jag och han tystnar. "Liam think it's his fault that it happened" säger jag och Niall suckar lite.

 "That guy always have to blame himself..."

 "He won't listen to me" säger jag tyst och går ner till stranden.

 "I can talk to him" säger han och jag ler lite.

 "Good"

 "But what are you doing now then?" frågar han.

 "I'm sitting on the beach outside our house. It's beautiful" ler jag och drar handen genom den varma sanden.

 "Nice. It sounds great. But I have to go now, we're having a movie night and the boys are getting impatient" säger han och jag fnissar.

 "Tell them I said hi"

 "I will. Bye Ellie, and it will be alright" säger han och jag ler.

 "Bye"

Vi lägger på och jag sitter kvar en stund i sanden innan jag går upp till huset. Försiktigt smyger jag in till sovrummet och kollar på Liam en stund innan jag lägger mig i sängen. Jag lägger mig så nära honom som möjligt och somnar ganska snabbt.

När jag vaknar ligger Liam och sover fortfarande. Med ett leende kliver jag upp och går till köket. Jag lagar frukost och bär in det till sovrummet. Försiktigt ställer jag ner brickan och böjer mig över Liam.

 "Liam, honey" säger jag och kysser honom lätt på läpparna. "Wake up" säger jag och tar hans hand.

Han öppnar ögonen och ser rakt på mig.

 "Morning" ler jag och han sätter sig upp. "I've made breakfast" säger jag och han ler lite svagt.

 "You shouldn't have" säger han och jag fnyser.

 "So you can make me breakfast, but I can't?" flinar jag och han nickar.

 "I don't deserve breakfast in bed" säger han och jag suckar, men slår mig ner på sängen.

 "Come on Liam, it wasn't your fault" säger jag och han ser på mig.

 "Yes, if I didn't take you out there, nothing of this would have happened" säger han allvarligt.

 "But you didn't know a shark would show up!" utbrister jag och slår ut med armarna.

Han tystnar och  jag reser mig upp. Jag drar på mig en kort jumpsuit utan ärmar och borstar håret. Sedan drar jag på mig ett par gladiatorskor och ser på Liam.

 "I'm going out for a walk" säger jag och lämnar huset.

Jag börjar gå upp bakom huset. Det är som en typ liten skog. Det är massa klippor också, så det är som ett litet berg.

Jag fortsätter gå tills jag kommer upp till en typ klippvägg. Man ser ut över havet och en bit av själva fastlandet. Försiktigt sätter jag mig ner med benen hängandes ut över stupet. Vinden blåder i mitt hår och solen steker på min hud.

 "I'm sorry"

Jag vänder mig om och ser Liam stå där. Han har på sig ett par shorts och en t-shirt. Försiktigt reser jag mig upp och går emot honom.

 "Niall called. He told me you called him yesterday" säger han och jag nickar.

 "I wanted you to know it wasn't your fault" säger jag och han nickar lite.

 "I'm sorry, Ellinor" säger han och jag ler lite.

 "It's okay" ler jag och kramar honom hårt.

Han kramar mig tillbaka och kysser mig sedan hårt. Vinden smeker våra kroppar och allt är helt fucking underbart.

---------------------------------------------------------

Kommentera!

Jahapp... Nu börjar jag skolan imorgon och jag kan säga att jag INTE längtar! Kan det inte vara sommar hela livet istället?

Som ni vet kommer uppdateringen bli sämre och det kommer kanske inte komma ett kapitel varje dag. Men jag ska skriva så ofta jag kan! Jag lovar!

Love you guys!

Direkt när vi landar på flygplatsen börjar jag leta efter något tecken på vart vi är, men finner inget. Med en suck följer jag med Liam för att hämta våra väskor på bandet. Efter tjugo minuter har vi våra kära väskor och går ut ur flygplatsen för att fixa en taxi.

Det är varmt i landet i alla fall. Inga moln på himlen. Solen steker som in i helvete. Jag sätter mina RayBan's på näsan och ler lite mot Liam. Han kysser mig och sedan fortsätter han leta efter en taxi.

 "Ellinor, are you coming?" frågar Liam som står vid en taxi lite längre bort.

 "Oh, sorry!" säger jag och går snabbt dit.

Vi sätter oss ner och taxin börjar köra. Antagligen sa Liam hotellet direkt till chauffören medan jag stod och tänkte. Liams hand kramar min och jag kramar den tillbaka.

 "Where are we?" frågar jag tyst.

 "Welcome to Thailand babe" ler han och jag tappar hakan.

 "OMG!" tjuter jag och han skrattar.

 "I have a thousands of things that we have to do, then you can decide some things you want to do, okay?" säger Liam och jag nickar.

 "Yeah, of course!" ler jag och kramar honom. "Thank you so much" viskar jag och han pussar min kind.

 "Anything for you, Mrs. Payne" ler han och jag fnissar.

Efter en kvart stannar vi utanför ett lite större hus. Förvirrat kliver jag ur och chauffören lyfter ut våra väskor. Liam betalar och sdan kör taxin iväg. Liam tar min hand och vi går in. Det är som en reception där och sedan bara öppet med soffor, bord och andra saker.

 "Hello, Mr. Payne" säger Liam och tjejen bakom disken slår in något på datorn.

 "Hello! The boat is at the jetty on the beach right there" säger hon och pekar på en brygga. "I'll go get your friver" ler hon och försvinner iväg.

 "What have you done now, Liam?" suckar jag och han skrattar.

 "Wait and see" ler han.

Snart kommer en man ut och ler mot oss. Utan att säga ett ord tar han våra väskor och börjar gå. Vi stormar efter honom och försöker hålla samma takt. Han hälsar på alla som står utanför och går emot en liten brygga längre bort. En typ fiskebåt flyter där och han hoppar i direkt. När han lyft i väskorna går Liam i och hjälper sedan mig. Försiktigt sätter jag mig i Liams knä och mannan kör iväg oss ut på vattnet.

 "Are you killing us both?" viskar jag till Liam som skrattar.

 "You're so paranoid" fnissar han.

Efter ett tag ser jag att vi är på väg mot en typ... ö. Med massa höga klippor. Vi kör in i en lagun och vi kan se ett hus på stranden.

 "No way..." mumlar jag och mannen kör ända upp till stranden.

Han lyfter av väskorna och sticker. Liam lyfter upp våra väskor och går emot huset medan jag bara står och glor. Huset är ganska stort. Vitt. Stora panoramafönster. Pool. Värsta altanen. Asså jag kan bara drömma om hur mycket det här kostade...

 "But... How are we suppose to go to land again?" frågar jag och Liam skrattar framför mig.

 "Swim" säger han och jag stannar upp.

 "What?!" utbrister jag och han börjar asgarva.

 "I was kidding!" försvarar han och jag fnyser.

Vi kollar runt i huset innan vi byter om till badkläder och går ner till den lilla stranden igen. Sanden är verkligen kritvit och vattnet himelskt turkost. Liam lägger armen om min midja och drar mig närmre honom. Vi springer ut i vattnet och skvätter vatten på varandra. Jag skrattar högt och Liam lägger armarna om mig bakifrån. Han lyfter upp mig lite och snurrar runt. Jag skriker och Liam kastar sig i vattnet med mig i sin famn.

Efter ett tag ligger i på altanen på husets framsida i en typ strandsäng. Jag ligger med huvudet på Liams bröst och låter honom dra fingrarna genom mitt hår.

 "This is amazing" mumlar jag och leker med hans fria hand.

 "You are amazing" viskar han och kysser mig.

 "We are amazing" flinar jag och han skrattar.

 "Yeah, you're probably right" ler han.

Jag flyttar lite på mig så jag ligger mellan hans ben. Han lägger händerna på min mage och viker sina ben uppåt. Jag lägger mina händer på hans och suckar lyckligt.

 "I love you" säger jag rakt ut.

 "I love you more" säger han.

 "I love you the most" flinar jag överlägset och han skrattar åt mig.

På kvällen lagar Liam mat medan jag sitter i soffan och kollar på honom hela tiden. Han far runt i köket, fram och tillbaka och nynnar lite på Stole My Heart. Ett leende sprids på mina läppar och jag lutar huvudet mot armstödet på soffan.

 "And you stole my heart, with just one look. When I saw your face, I fell in love. Took a minute girl, to steel my heart tonight" sjunger jag och Liam vänder sig emot mig för en kort stund.

Vi sjunger högt tillsammans och skrattar efteråt. När Liam är klar med maten sätter vi oss och börjar äta. Jag drar upp fötterna på stolen och fortsätter äta. Liam fnissar åt mig och jag ler lite.

 "What are we doing tonight then?" frågar jag och dricker lite Cola.

 "I thought maybe we could just chill?" föreslår han och jag nickar.

 "Sounds good" ler jag.

När vi ätit klart städar vi undan efter oss innan vi lägger oss i soffan under en filt. Liam har satt på Paranormal Activity 2. Även om jag sett den innan rycker jag till när det är läskigt och får lite rysningar, men då håller Liam bara om mig hårdare.

 "Hunter is so cute!" tjuter jag och Liam skrattar lite innan han kysser mig i nacken.

 "Yeah, he is" mumlar han emot min hals.

Jag ler och väner mitt huvud emot honom. Han kysser mig och jag sätter mig gränsle över honom. Hans händer letar sig ner till min rumpa och han trycker mig emot sig. Jag lägger mina händer om hans nacke och känner hur han blir mer och mer upphetsad. Han smeker försiktigt min rumpa och uppför ryggen för att sedan gå ner igen. Plötsligt händer något på teven och någon skriker. Jag hoppar till och trycker mig emot Liam som bara skrattar. Han håller om mig hårt och jag andas tungt.

 "I hate that movie" mumlar jag och lyssnar på Liams vackra skratt.

Han stänger av och vi gosar ner oss i soffan. Han ligger på rygg medan jag ligger på sidan med mitt huvud på hans bröst. Hans arm ligger runt min kropp och hans hand vilar på min midja. Jag tar hans fria hand och ritar mönster på hans handrygg.

 "Are you tired?" frågar Liam tyst.

 "A little" mumlar jag och gäspar.

Han skrattar lite innan han reser på sig. När jag gett honom en gullig blick lyfter han såklart upp mig i sin famn. Han går emot sovrummet och slänger mig på sängen. Jag skrattar och han försvinner in till badrummet. Snabbt plockar jag fram en magtröja som jag drar på mig emot att ha dragit av mig alla kläder förutom underkläderna. Sedan tassar jag in till badrummet där Liam lägger sin tandborste i ett glas. Jag ler och börjar borsta mina tänder. Liam går ut igen och jag sätter mig på toalettlocket och drar upp benen emot mig. När jag borstat i två minuter spottar jag ut tandkrämen och sköljer munnen innan jag går ut till Liam. En bit ifrån sängen slänger jag mig på den och gosar ner mig i den mysiga kudden. Liam skrattar åt mig och jag suckar lyckigt i kudden. Liam kryper emot mig och lutar huvudet ner mot mitt. Han nafsar lätt i mitt öra och jag ryser när hans andedräkt kryper i min hud. Jag vänder mig så jag ligger på rygg och låter honom sätta sig på min midja. Han har endast på sig ett par kalsonger och ja, hans mage dödar mig.

Liam leker lite med min tröja och jag drar av den. Han ler mot mig och börjar försiktigt smeka mina bröst. Jag stönar lite och låter fingrarna dras över hans rygg. Han fixar av min bh och snart är båda helt nakna. Utan förvarning tränger han in i mig och jag stönar högt.

Nästa morgon vaknar jag av av att solen skiner in genom fönstret. Jag sträcker på mig och ser åt sidan där Liam förväntas ligga, men platsen är tom. Det låter ute i köket, så jag antar att han är där. Med ett leende av minnet från igår kliver jag upp och drar på mig rena underkläder och en av Liams stora tröjor. Sedan smyger jag ut till köket och kommer upp bakom honom, utan att han märker. Smidigt drar jag armarna runt honom och pressar min kind mot hans rygg.

 "Morning" mumlar jag och han vänder på sig.

 "Morning sunshine" ler han och kysser mig hårt.

 "What are the plans for today?" frågar jag.

 "I thought we could go to the city, and tonight I have a surprise for you" ler han och jag nickar.

 "Great!"

Medan Liam fortsätter steka pannkakor dukar jag ute på altanen innan jag går ner till vattnet en kort stund. Vattnet är varmt och jag sätter mig i den varma sanden. Jag trycker ner mina händer i sanden och ler lite svagt.

 "Breakfast!" ropar Liam från huset och jag joggar dit.

-----------------------------------------------------------------

Kommentera!

Förlåt att det inte kom något kapitel igår! Var med en kompis hela dagen och orkade inte skriva! Sorry! Plus att jag vill börja på den nya fanficen snart, men måste få till ett bra slut på den här! So... Kan någon gissa vad överraskningen är?

xx