Läs under kapitlet!! (samma inlägg)

Louis

Jag låser dörren och drar fingrarna genom håret. Varför gick jag? Jag är inte ens sur på henne, eller Liam. Visst, jag kanske är lite ledsen för att hon valde Liam, men jag är lycklig om hon är lycklig. Och om hon är lycklig med Liam, så borde jag acceptera det. Och jag borde vara glad för att hon hittat den rätta. Och Liam är bra för henne. Han är snäll, omtänksam och han kommer knappast vara otrogen mot henne! Inte jag heller, men hon förtjänar honom.

Ellinor

De andra sätter sig i soffan medan jag går till Louis sovrum. Jag knackar på och hör honom sucka.

 - What? frågar han och jag suckar.

 - It's me, säger jag och hör steg därinne.

Han öppnar och låter mig gå in. Jag ställer mig mitt på golvet och lägger ena handen på midjan. Han ställer sig framför mig och ska precis säga något när jag avbryter honom.

 - Look, I'm sorry. But how would you do if you had two friends that was in love with you, and you didn't know who you loved? Don't you think it's hard to choose one when I know that the other one is going to be sad about it? I mean, whatever I would do, one of you would get sad! säger jag och han ser sorgset på mig.

 - I'm happy that you've found the one. I just wish that you will be happy with him. If you like him, then you have to be with him. Don't let me stand in your way, säger han och ler svagt.

 - That's it. I'm scared that you're going to be sad around us. I'm scared to lose the happy, cheeky Louis. The guy that always make me smile, and realise that life is more than just live. It's about to be happy, be around the people you love. My mum always told me to be careful with the people I love. Then I thought it was stupid, because I knew I was about to find new friends, but not I've realised that it's important to take care of everybody in your propinquity(närhet), säger jag med tårar i ögonen.

 - You're not going to lose me. I'll be here, always. It will be hard to watch you and Liam together, but then I have to think about you, and which guy that makes you happy, which in this case is Liam, säger han och ler försiktigt.

 - Thank you, Louis, säger jag och kramar honom.

Han kramar tillbaka och flyttar försiktigt händerna längre ner mot min rumpa.

 - Louis, säger jag allvarligt och han skrattar.

 - I was kidding! försvarar han och skrattar tillsammans med mig.

Vi går ut till de andra som sitter och kollar på film. Liam ser oroligt mot oss, men vi bara ler. De andra förstår vinkeln att vi är vänner och går fram för att krama oss. Liam tvekar på att krama Louis, men Louis drar in honom i sin famn. Jag ler stort när jag ser Louis viska något i Liams öra med ett leende.

 - I told you it would be okey, viskar Niall i mitt öra och jag kramar honom hårt.

 - Thank you Niall!

Vi slår oss ner i soffan och Liam - som sitter på min högra sida - lägger armen på ryggstödet bakom mig. Jag lutar mig mot honom och låter huvudet falla mot hans axel/hals. Han lägger sin hans på min vänstra axel och pussar mitt huvud.

 - Horror movie?! frågar Zayn uppspelt och hoppar lite på golvet, lite ironiskt dock.

 - Yes!!! skriker jag och han skrattar.

 - High five! ler han och sträcker upp handen.

 - No, I don't do that, skojar jag allvarligt och han lotsas bli ledsen.

Alla skrattar och han sätter på Paranormal Activity 1. Tydligen skulle vi ha maraton. Visst, jag älskar skräckfilmer, men det är lite läskigt när man aldrig sett den. Jag har velat se alla dom filmarna, men har aldrig kunnat.

Innan filmen börjar hämtar Harry alla filtar han hittar, vilket resluterar tre. Han delade med Louis, Niall och Zayn och jag och Liam. Liam la den runt oss och jag log lite.

 - WAIT! skriker Niall precis när filmen ska börja och Louis - som har kontrollen - pausar när filmen börjat.

 - What? frågar han surt.

 - We need popcorn, chips and cheese balls and coke and...

 - Okey, Niall, I'll help you get all that, avbryter Zayn och Niall flyger upp.

Han skuttar till köket med en trött Zayn efter sig. Precis innan han svänger in till köket vänder han sig mot oss och mimar Help Me. Vi skrattar högt och sedan försvinner han in. Louis och Harry börjar prata och jag lägger mig med huvudet i Liams knä. Han börjar snurra mitt hår runt sitt finger och jag ler.

 - Stop it. I'm going to fall asleep, mumlar jag och han skrattar.

 - And that can't happen, right? ler Liam och jag skakar på huvudet.

 - That would be embarrassing, säger jag och han fnissar.

 - I think it would be cute, ler han.

Niall och Zayn kommer ut igen och ställer allt på bordet. Niall häller upp Cola åt alla och Louis börjar filmen när Niall och Zayn sitter i soffan igen.

Det är läskigt. Riktigt läskigt. Jag kryper ihop bredvid Liam och håller om mig. När det blir läskigt skriker Niall till och alla skrattar. Jag fattar inte hur man kan skratta åt en skräckfilm, antar att det är för att man umgås med de knäppaste killarna på jorden. Med dom är inget omöjligt.

När första filmen är slut sätter Harry i andra. Jag börjar bli ganska trött, men vägrar låta mina ögonlock falla. Aldrig att jag tänker somna framför killarna. Shit vad pinsamt! Ofta man somnar till Paranormal Activity.

 - Guys, I think I'll go home now, säger jag och ställer mig upp.

 - Oh, alright, säger Harry och Louis pausar.

Alla ställer sig upp och jag kramar dom en efter en. När jag kramar Liam ger han mig en extra hård och varm kram.

 - I'll take you to a date tomorrow, viskar han och jag ler.

 - Call me.

JAg går ut till hallen och drar på mig mina skor.

 - Bye guys! ropar jag och drar på mig min skinnjacka.

 - Bye Ellie! ropar de i kör.

Jag öppnar dörren och går ut till hissen. Den plingar till och jag går in. När jag är nere står min bil där jag lämnat den. Jag sätter mig där och väntar med att starta motorn. Tänker igenom dagen. Vad har hänt? Jag och Liam dejtar. Tänk om vi blir ihop? Men är jag redo för det?

Nej, Ellinor. Ta det lugnt med kärleken. Det kanske visar sig att Louis är den rätta, och då kan jag ju inte bara göra slut med Liam och blir ihop med Louis. Det vore känslolöst, vilket jag inte är. Jag hör regnet smattra mot bilens tak och jag ler svagt. Ser upp på stjärnorna. Låter blicken vandra över himlavalvet. Låter den stanna på månen. Ler igen.

Jag startar motorn och rullar ut på vägen. Det är lugnt på vägarna, vilket är skönt. Några få bilar möter jag, men inte många. Stjärnorna lyser klart på himlen och jag låter tankarna vandra till mamma och pappa igen...

------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Deras första dejt... Vad tror ni händer? Vad hittar Liam på?

Det kan bli dålig uppdatering med tanke på att det är mycket att göra såhär i slutet av terminen...

I helgen ska jag ut med min båt (igen)

Nästa vecka:

Måndag: Musikal

Tisdag: Inget

Onsdag: Lov

Torsdag: Läger med klassen

Fredag: -||-

Helg: vet ej

Näst Nästa vecka:

Måndag: Komp ledigt

Tisdag: inget (tror jag)

Onsdag: Baddag

Torsdag: Städdag

Fredag: Avslutning!

Vi slutar alltså skolan fredag den 15:e, och direkt efter avslutningen ska jag åka till Ullared, och jag tror inte att det blir så bra uppdatering på sommarlovet. Men vi får se! Lägger upp mer info om detta senare!

Kapitel 9 under här!!!

Här är bloggarna som kommenterade inlägget under!

För er som inte hann, eller inte ville vara med men ångrade sig: det kommer fler chanser! Kommer säkert göra sånt här flera gånger, ha tävlingar för en länk i menyn eller något! Men då kommer jag skriva det!

Issas bloggar:

 - Egenblogg http://issasblogg.devote.se

 - Novellblogg http://novellerom1d.bloggplatsen.se

Sagas blogg:

 - Novellblogg http://minablandadenoveller.blogg.se

Alicias blogg:

 - Novellblogg http://1dforever.bloggplatsen.se

Amandas blogg:

 - Fansite http://oneswedirection.bloggplatsen.se

Ska kolla på Up All Night Tour DVD med syrran nu, så antingen får ni kapitlet imorrn eller ikväll!

C' Ya guys!!

Vi springer ner till min bil och hoppar in. Sedan gasar vi iväg mot höghuset där alla killar bor (fast i olika lägenheter). När vi är framme och jag parkerat springer vi till hissen, men jag springer uppför trapporna istället. Jag snubblar flera gånger, men fortsätter.

Flåsandes öppnar jag dörren till Louis och Harrys lägenhet och sliter av mig skorna.

 - Oh, good, you're here, säger Harry och tar mig till dörren som antagligen leder till ett sovrum.

 - Is he in there? viskar jag och han nickar.

Harry tassar iväg till de andra och jag lutar pannan mot dörren. I flera minuter låter jag tankarna samla ihop flera meningar som jag kan säga, samtidigt som jag låter öronen ta in ljudet av Liams snyftningar. Sakta öppnar jag munnen för att säga något.

 - Liam? säger jag först, bara så att jag vet att han hör.

 - What?! ryter han.

Det låter inte alls som Liam. Han som alltid var samlad och hade ett bra humör. Men jag antar att alla har en sida som ingen annan sett tidigare.

 - Just listen to me, please, säger jag och han snyftar.

 - Why? You probably think I'm a loser that think that you like me back, snyftar han och jag skrattar till glädjelöst.

 - You don't know that, säger jag.

Han tystnar. Sakta sätter jag mig med ryggen mot dörren och lutar huvudet bak mot den. Min blick är fast i taket och tankarna är inne hos Liam. Undrar vad han gör? Har han skärt sig själv?

Liam

Jag snyftar och håller rakhyveln tryckt mot handleden, men jag vågar inte. Jag är för feg. Även om jag verkligen vill, så går det inte. Något tar emot. Som att kärleken drar mig tillbaka. Vad skulle fansen säga om de fick reda på det? Såklart de skulle, förresten! Vem skulle inte märka det?

 - Liam, I just... Don't do anything you don't want too, hör jag Ellie säga.

 - Why? säger jag hest och flyttar mig från mitten av golvet till dörren.

Jag glider nerför den och lutar huvudet mot den.

 - You know... I've been there too. When my parents died. I sat on the bathroom floor with that stupid razor in my hand, thinking about doing it. Believe me, I wanted to do it. More than everything. I thought that maybe that would help me. Help me to get away from the pain, and the sadness. I thought it would be good to me. Even though my parents threw me out...

 - They threw you out? säger jag fövånat och hon skrattar tyst och glädjelöst till.

 - Yepp. And I even don't know why. We had a really great time together. We did everything together. We went on vacations, they helped me with my homeworks, they did everything for me. My mum was so close to me. She was the one that helped me with the music. The day I got the phonecall, when that guy told me that my parents was dead, well... I can't describe the sorrow I felt. It was like my life was over. Even now, a year later, I'm sitting up late at night, watching the stars... Thinking about them. Cleaning my thoughts. I used to sit on my balcony until the sunrise, but not anymore. Or, sometimes, but not often...

Jag blir chockad. Hon hade mått skit. Hon hade upplevt sorgen av ens föräldrars död i ung ålder, något inte många ungdomar gjort. Och här sitter jag och deppar loss för att en tjej inte gillar mig. Det är ju helt sjukt.

 - Liam, please don't hurt yourself... viskar hon hest och man hör att hon är nära gråten.

Jag blir tyst. Fäster blicken på rakhyveln. Varför ska jag göra det? Skulle det verkligen hjälpa? Jag sitter ett långt tag, men efter tjugo minuter reser jag på mig och lägger den på byrån. Sedan går jag till dörren och öppnar den. När jag kommer ut ser jag Ellie sitta mot väggen bredvid dörren. Hon har huvudet lutat mot sina knän och armarna om benen.

 - I'm sorry, Ellinor, säger jag hest och hon ser upp.

Hennes ögon är röda och kinderna är blöta. Snabbt reser hon sig upp och kastar sig i min famn. Jag tar emot henne och drar in hennes doft. Hon har sin favorit parfym, Christina Aguilera's Royal Desire. Hennes hås doftar shampo.

 - Did you do it? viskar hon och jag skakar på huvudet.

 - No...

 - Thank you, viskar hon och börjar gråta.

 - I'm sorry, but I have to know... Do you like me? frågar jag försiktigt och hon drar sig sakta ifrån mig för att se mig i ögonen.

Ellinor

Jag ler svagt mot honom och rycker på axlarna.

 - I think so... säger jag hest och snyftar.

Han ler stort och kramar mig hårt igen. Det pirrar i magen och mina ben blir svaga. Jag lägger armarna om hans nacke och trycker mitt ansikte mot hans hals.

Efter en stund släpper vi varandra och jag ser honom i ögonen. Han öppnar munnen för att säga något, men jag ser att han tvekar.

 - So... Are we like... Together? Or dating? säger han osäkert och jag ler svagt.

 - I'm maybe not ready for a relationship, but we can maybe start dating and see what happens, säger jag tyst och han ler.

 - Of course! ler han och pussar min kind.

Vi går ut till de andra och killarna går snabbt fram till Liam. Då ser jag Louis sitta i soffan med huvudet i händerna. Jag går emot honom och sätter mig på huk framför honom.

 - Louis? säger jag och han ser på mig.

 - Yeah? säger han hest.

 - Don't be mad at me, please? säger jag med klumpen i halsen. Because if you do, I may wont be able to hang out with you guys, and that would make me really sad, fortsätter jag.

 - I'm not mad at you. I'm just pretty sad about that you choosed Liam, but I guess that you're making the choice that makes you happy, säger han, reser på sig och går in till sitt sovrum.

Han stänger dörren och jag hör honom låsa. Jag kniper ihop ögonen och suckar högt. Sedan sätter jag mig med ryggen mot soffan och lutar bak huvudet.

 - What's wrong with Lou? frågar Zayn.

 - He is sad that I didn't choose him, mumlar jag och masserar tinningarna.

 - You choosed the one that you like the most, right? And then he have to live with that. You haven't done anything wrong, säger Harry och jag ser Liam stå bakom de andra och ser sorgset ner i golvet.

Varför ska det vara så komplicerat?

----------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Här har ni kapitlet! Har inte så mycket att säga... HA DET BRA!

AVSLUTAT! LEA, LÄS I SLUTET AV INLÄGGET! :)

Kom på en sak...

Tycker ni det skulle vara kul om ni skriver era bloggar under här, och så samlar jag ihop dem och länkar i ett inlägg?

Isåfall endast inlägg! Alltså lägger jag inte till er i menyavdelningen länkar

Och isåfall blir jag extra glad om ni länkar min blogg i antingen ett inlägg eller i menyn, men jag begär inte att ni ska göra det! Det skulle bara vara  lite extra bra. Men det får ni välja själva.

Kom ihåg att det kan vara vilken blogg som helst! Det kan vara en fanblogg, novellblogg, egen blogg eller var ni ny har!

GÄLLER BARA TILL IKVÄLL!!

Ska på utvecklingssamtal ikväll, men jag KANSKE ska börja på kapitel 9 nu

KAPITEL 8 UNDER HÄR!

TILL LEA:

Du får gärna skriva din blogg under här igen så länkar jag den tillsammans med de andra! :)

Ellinor

Jag stelnar till. Vänta... Båda gillar mig? Toppen! Ännu ett problem i inkorgen! Jag lägger ena handen på min panna och andra på min midja.

 - So... You both like me? viskar jag och de nickar stelt.

 - I guess so... säger Louis och sneglar mot Liam vars ansikte är hårt som sten.

 - I... säger jag och suckar.

Jag har inget att säga. Så varför är jag kvar här? Jag lämnar rummet och går till mitt sovrum. Precis när jag ska stänga dörren hejdar jag mig när jag hör någons röst.

 - You can't like her! ryter Louis.

 - I can't control my feelings, hör jag Liam muttra.

 - But you truly can't like her! snäser Louis.

 - Louis! Calm down! säger Harry högt.

 - But I like her more than him!! ryter Louis.

 - How do you know?! I think I love her, Louis! fräser Liam.

 - Guys! Seriously! How will it go with One Direction if you two keep on fighting?! utbrister Harry.

 - You can't let a girl destory this. If you can't let her decide, I think you both should let her go, säger Zayn.

 - Zayn's right. You have no idea how Ellie is feeling. She maybe just like one of you, what are you going to do then? säger Niall.

 - What should I do then?! All I know is that I like her! A lot! More than any other girl in the whole world! utbrister Liam.

Orden går direkt till mitt hjärta. Det rör mig verkligen. Att veta att han älskar mig. Älskar jag honom? Älskar jag Louis? Gillar jag någon av dom ens? Eller har jag bara inbillat mig? Kanske är det för mycket på en gång och jag bara inbillar mig att jag gillar dom.

Mina tankar avbryts av att dörren smälls igen. Jag kniper ihop ögonen och sväljer hårt. Om One Direction någonsin splittras, så är det på grund av mig. Skulle jag inte varit här, skulle allt vara som vanligt.

När jag går ut till vardagsrummet är det bara Niall som sitter där. Han sitter med huvudet i händerna och jag hör honom snyfta. När han hör mig komma ser han upp på mig och torkar tårarna.

 - Oh, hi, säger han hest.

 - I'm sorry, viskar jag och känner tårarna tränga på bakom ögonlocken.

 - It's not your fault, säger han och drar ner mig bredvid honom.

 - Yes, it is! They are in love with ME, Niall, not anyone else. So this is no ones fault but me, säger jag.

 - Don't think it that way. Harry and Zayn are talking with them right now, and I got the honor the be with you, ler han och jag skrattar till.

 - That's not the funniest, ler jag.

Han skrattar lite och vi sätter på en film. Det är en humor film, så vi lyckas faktiskt skratta lite då och då. Tänk om jag faktiskt har förstört One Direction, det engelska/irländska pojkbandet. Tänk om dom verkligen splittras på grund av mig. Fatta hur mycket hat jag kommer få om jag får EN att lämna bandet. Fan asså... Varför?

 - Hey, Ellie, don't think about it. It will be okey, ler Niall och jag suckar.

 - What if it's not, what if this is the end of One Direction? What if it's my fault? Or, it is, but anyway... You would hate me, Harry an Zayn would hate me, your fans would hate me. Tell me one person that wouldn't hate me for that! säger jag.

 - Well, I wouldn't, säger han allvarligt.

 - What? säger jag.

 - Well, it wouldn't even be your fault. You can't decide who you fall in love with, so this isn't Liams fault, it isn't Louis fault and it's absolutely not your fault. So why would I be mad at you, Louis, Liam or anyone else? säger han.

 - Well... säger jag, men vet inte riktigt vad jag ska säga.

Han ler lite och kramar mig. Jag kramar tillbaka och sedan ser jag på honom. Han ser ganska ledsen ut, även om han ler. Plötsligt knackar det på dörren. Förvånat reser jag på mig och öppnar. Där ute står Louis.

 - Louis, I... börjar jag men han avbryter.

 - I shouldn't be here. I can't be here. Liam feel so bad when you aren't there. And I don't know what to do, because I love you, as much as he love you. So now I ask you, do you like someone of us? säger han snabbt.

 - I don't know.... stammar jag och hans ögon fylls av tårar.

 - Okey then... Tell me when you know, säger han, vänder sig om och går.

När jag inte ser honom längre stiger klumpen i halsen, men jag tvingar tillbaka den. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag få reda på vem jag gillar? Varför får jag vibbar när jag är nära Liam? Är han den rätta? Den enda killen i mitt liv? Eller är det Louis.

 - Ellinor, säger Niall och lägger handen på min axel.

Jag bryter inte blicken som är fastspikad på stället där jag såg Louis sist. Niall får bokstavligen dra in mig i lägenheten. Han hjälper mig till sovrummet där han bäddar ner mig.

 - Niall... viskar jag när han är på väg därifrån.

 - Yeah? säger han och ser på mig ifrån dörröppningen.

 - I'm in love with one of them... I just don't know who... viskar jag och somnar sedan.

När jag vaknar på morgonen skiner solen rakt i mitt ansikte. Jag sätter mig upp och sträcker ut armarna.

Är Niall kvar eller åkte han hem igår? Sakta reser jag mig upp och drar på mig ett par jeans och en svart tubtop. Mitt hår samlar jag och sätter upp det i en hög tofs. Sminket skiter jag i. Det är ju bara jag här, eller kanske Niall, men ja... Jag reser på mig och går ut till köket.

Runt bordet sitter Nialll och Zayn. Det pratar tyst och ser riktigt allvarliga ut.

 - What's wrong? frågar jag hest och tar fram lite fukost.

 - Uhm... Louis never came home last night, säger Zayn och jag stelnar till.

 - And Liam?

 - He's in his apartment. But he doesn't say that much. He really like you, säger Zayn igen och ser allvarligt på mig.

 - Well, Louis do too! But that the hell should I do?! I don't know who I like the most, säger jag och Niall ser lugnande på mig.

 - Take the day as it comes, don't care about the future, säger han mjukt.

 - That's hard when I don't even know where Louis is.

Plötsligt ringer Zayns mobil och han svarar.

 - Oh, hi Harry, säger han.

Han tystnar ett tag. Antagligen lyssnar han på Harry. Hans ögon blir mer och mer oroliga. Jag tar en tugga på min macka och dricker lite juice.

 - You gotta kidding me, mumlar han. 

 - What? säger jag.

 - Of course we will, we'll be right there, säger han och lägger på.

 - What is it? frågar Niall oroligt.

 - It's Liam...

 - What is it with Liam? frågar jag snabbt och oroligt.

 - He's feeling really sad and he have locked his door. And Harry saw him bring a razor...

--------------------------------------------------------------------------

Förlåt för den usla uppdateringen!

 Har varit borta hela helgen, var i min båt, så jag har inte kunna uppdaterat. Men här har ni kapitlet!!

Tack för alla kommentarer!

 - I'm sorry... I think I will wait... säger jag tyst och han nickar.

 - That's okey. But you have my number! ler han och jag nickar.

Vi reser på oss och jag ger honom en kram. Sedan lämnar jag hans kontor. Jag går till hissen och åker ner igen. Min bil står där jag lämnade den. Jag hoppar in och kör hem.

På vägen kollar jag runt lite och sjunger tyst med i låtarna som spelas. Plötsligt tvärbromsar en bil framför mig och jag tutar högt medan jag nästan står på bromspedalen. Bilen svänger till höger jag och muttrar argt.

 - Idiot... mumlar jag och kör vidare.

Jag parkerar precis utanför porten och kliver ur bilen. Solen skiner rakt på mig och jag går fram till kodläsaren. Jag trycker på fyra siffror och hör det välkända pipet när den öppnas. I hissen är det bara jag, som vanligt. Det är ganka skönt.

När jag sitter i köket ringer min mobil. Harry's calling... Jag trycker på svara och lägger den mot örat.

 - Hello? svarar jag och torkar av diskbänken.

 - Helloo! Harry here, want to do something with me and the boys? frågar han och jag ler lite.

 - Yeah, sure, säger jag.

 - Can we come over? We can have a sleep-over party!! utbrister han med en tjejaktig röst.

 - Yeah!! That would be awesome!! piper jag och han skrattar.

 - We'll be there in ten, see ya görrl! fnissar han.

 - Bye Harold.

 - Don't call me...

JAg lägger på och skrattar lite åt honom. Så konstig... När jag hängt upp kökshandduken lägger jag fram tre madrasser i mitt rum och två extrasängar. När jag bäddat plingar det på dörren, så jag springer  ut till dörren och öppnar.

 - Hello boys! ler jag och kramar dom.

 - Hello girl!

Det är lite stelt mellan mig och Liam. Men jag förstår inte vad han menade med SMS:et. Det gör mig bara förvirrad. Men vad ska jag göra? Om det är vad han känner, så låt honom känna det. Det är inget jag kan göra något åt. Man kan inte styra sina känslor, eller hur?

Men tanken som ständigt snurrar i mitt huvud är om jag gillar Liam eller Louis. Gillar jag ens någon av dom? Louis verkar ju intresserad av mig, men jag vet inte vad jag känner för honom.

 - Ellinor, can I talk to you, alone? frågar Liam tyst och ser på mig.

 - Uhm... sure, säger jag och går mot mitt sovrum.

Han följer efter och stänger dörren. Jag ställer mig mitt på golvet och vänder mig mot honom. Hans ögon glittrar vackert i ljuset från fönstret.

 - So... What do you want to talk about? säger jag halvt ointresserat för att visa att jag var sårad över SMS:et.

 - I'm sorry about that text. I'm truly sorry! I don't know what flew into me, säger han ångerfullt.

 - I just don't get it. I'm so confused, säger jag tyst och lägger ena handen på pannan.

 - I know. I did the wrong thing. And I'm sorry, säger han.

 - You know, sometimes, it isn't enough with an apologize, suckar jag.

 - But what can I do to make you get that I'm in love with you? säger han och jag stelnar till.

Är Liam kär i mig? På riktigt? Gillar jag honom? Gillar Louis mig? Gillar jag Louis?

Innan jag hinner tänka mer känner jag Liams läppar pressas mot mina. Ska jag besvara den? Ska jag kyssa tillbaka? Men det gör jag. Och det säger jag, jag gillar det. Som explosioner inom mig.

Hans läppar masserar mina och han lägger händerna på min korsrygg. Jag lägger händerna på hans nacke och drar fingrarna genom hans hår. Men även om jag gillar det så kan jag inte reda ut om det är rätt eller inte. Tänk om det är Louis som jag gillar?

Jag drar mig sakta undan och ser ner i marken.

 - I'm sorry, säger Liam skamset och jag ser upp på honom.

 - Don't. I liked it. But I just don't know about my feelings right now, säger jag skyldigt och känner gråten i halsen.

 - Oh... säger han sakta och jag känner tårarna bakom ögonlocken.

 - Liam, I'm...

 - No, you don't need to say something. I get it. I totaly get it... säger han, vänder sig om och går ut ur rummet.

Tårarna börjar rinna och jag sätter mig på golvet. Nu vet jag på riktigt. Jag är kär i honom. Annars skulle jag väl inte gråta för honom, eller hur? Annars skulle jag inte gråta för att han lämnar mig. 

Jag springer ut ur rummet och drar på mig skorna medan de andra kollar på mig. Liam sitter där. Han ser ganska nere ut. Men när jag öppnar dörren ser han också på mig.

 - Where are you going? frågar Niall.

 - Out, mumlar jag och snyftar högt innan jag springer nerför trapporna.

Harry

När Ellinor lämnat lägenheten börjar jag tänka på allt. Förra gången hon vart sårad, vad gjorde hon då? Tänk om hon försöker igen? Tänk om vi inte hinner dit för att stoppa henne?

 - Shit! utbrister jag och rusar fram till hallen.

Jag drar på mig skorna och springer ut efter henne. Hon har inte kommit så långt, vilket jag är tacksam för. Då skulle jag ju behöva springa väldigt långt och leta efter henne. Nu sitter hon bara på en bänk längre bort och gråter. Med rätt så snabba steg går jag emot henne och slår mig ner på bänken bredvid henne.

 - What happened? frågar jag tyst och hon ser upp på mig.

 - He kissed me, viskar hon.

 - And you like Louis? frågar jag och hon rycker på axlarna medan hon snyftar till.

 - I don't know, kraxar hon hest.

 - But did you feel anything when he kissed you? frågar jag och hon nickar med blicken fäst på något över gatan.

 - It was like explosions inside of me. I've never felt it before, säger hon och jag följer hennes blick.

Ett par sitter på en bänk på andra sidan gatan. Tjejen ligger med huvudet i killens knä och han snurrar hennes hår runt fingret. Han säger något och skrattar.

Jag ser lidsamt på henne med hon skrattar till glädjelöst.

 - I just don't know what to do, säger hon sakta.

Plötsligt kommer jag på en sak. Vet hon vilka vi är? Vet hon att vi är kända? Vet hon att om någon paparazzi kommer på henne och Liam kommer hon få ett rent helvete? Vet hon vad som väntar bakom hörnet?

 - This isn't the real time but... Do you know who we are? frågar jag nervöst.

 - I know your names and that you are a boyband, but no, säger hon och ser på mig.

 - We are One Direction and if someone see you and Liam, you're going to get an own hell. You're going to get hate on Twitter and everything like that, säger jag och hon stelnar till.

Hon sitter ett bra tag och bara stirrar rakt ut i luften. Som om hon tittar på något osynligt. Ganska läskigt, men jag antar att hon har mycket att ta in.

Efter en timme eller något går vi tillbaka till lägenheten. Direkt när vi kommer in går Niall och Zayn fram för att krama henne. Liam och Louis sitter kvar i soffan. Undrar om dom vet vad som har hänt... Louis är ju trots allt kär i henne, kanske är han sur på Liam? Men det får han inte vara. Vi är fortfarande ett band som inte kan bråka. Då skulle inget funka och fansen skulle bli tokiga.

Jag ser hur Ellinor plötsligt blir väldigt ledsen. När hon öppnar munnen för att säga något är blicken vänd mot Liam och Louis som sitter så långt ifrån varandra som möjligt.

 - Okey, guys! I don't know what or if you feel something for me, but if you do, don't let me destroy your friendship! You're a band! And I'm just a girl that nobody really cares about. What if your fans notice that something is wrong, huh? I don't want to be the one that make your friendship end. If you feel something for me, then tell me, säger hon allvarligt och ställer sig med händerna på sin midja.

 - I do, säger båda samtidigt och alla i rummet stelnar till...

-------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!!

Vad kommer hända nu? Vem väljer hon? Vem är den rätta?

ÄLSKAR ER!

Liam Payne :)

What have we done? Why are you running away from us like we were murders?

I don't know how you're thinking... Come back when you know if you want to be

our friend or not

Fan! Nu har jag sabbat det också! Varför blir allt jag gör fel?! Jag kör hem och parkerar bilen. Sedan springer jag mot bron som är en bit ifrån höghuset.

Jag kollar på vattnet som forsar under mig och gråter högt. Månen stiger högre upp på himlen och stjärnorna dyker upp en efter en.

Jag klättrar över staketet och ställer mig med händerna på staketet. Ska jag hoppa?

 - Ellinor!

Mitt huvud vänds snabbt åt höger där killarna kommer springandes. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag vänder mig så jag har magen mot staketet och ryggen mot vattnet.

 - What the hell are you doing?! utbrister Niall.

 - I destroy everything! skriker jag och börjar gråta mer.

Liam står bakom och ser ganska skyldig ut.  

 - Come here, säger Harry lugnt och försöker dra mig till andra sidan.

 - No! skriker jag och han ser på mig med sina allvarliga ögon.

 - Ellie, you don't want this, säger han allvarligt och lägger sin hand på min.

Jag säger inget och låter tårarna rinna. Harry tar tag i min arm och försöker dra upp mig. Jag drar försiktigt upp benet och kliver över till andra sidan. När jag står på bron igen kramar Harry mig. Han håller om mig hårt och jag gråter ut mot hans axel.

Vad skulle hänt om jag hade hoppat? Då hade jag definitivt inte stått här. Då hade jag nog legat i vattnet, död.

 - Don't ever do that again, viskar Harry och jag snyftar.

 - Promise.

Killarna följer mig till min lägenhet. Men bara Louis och Harry följer med upp. Så vi säger hejdå till resten och de hoppar in i deras bil.

När vi kommer till lägenheten sätter jag mig i soffan bredvid Louis. Han lägger armen om mig och jag lägger huvudet mot hans axel. Gillar jag Louis? Eller gillar jag Liam? Eller gillar jag båda?

När jag vaknar nästa dag skiner solen igenom mina persienner. Det är helt tyst i lägenheten. Inte ett ljud. Bara jag här. Harry och Louis åkte hem efter att jag somnat igår.

Det såg ut att vara varmt ute, så jag drog på mig ett par höga svarta jeansshorts och en vit tröja som jag stoppade under shortsen. Håret satte jag upp i en hög tofs och sminket blev naturligt. JAg gick ut till köket och fixade lite frukost. Då kom jag på att jag måste ringa Carlos från Sony Music. Jag plockar upp mobilen och slår in nummret som står på den  lilla lappen. Sedan ringer jag.

 - Carlos, hör jag hans mörka röst säga.

 - Hi, this is Ellinor Stanley!

 - Oh, hello Ellinor! So, do you have an answer? Do you want to sign?

 - Yes, säger jag och andas ut.

 - Great! You're going to be big! Can you come to the address on the patch like, now? frågar han.

 - Yeah! Sure!

 - Good! See you later!

Vi lägger på och jag skyndar mig med att sätta på mig mina svarta pumps. Sedan sätter jag på mig ett par Ray Ban's och tar mina nycklar i handen. Jag låser efter mig och ställer mig i hissen. När jag kommer ner till bilen sätter jag mig direkt och startar motorn.

På radion spelas We Are The World med den kända Michael Jackson. Han har varit min förebild ganska länge. Det är otroligt att han är död. Pappa gillade honom också. Han tyckte att Michael var cool. Han brukade alltid säga att jag skulle bli som honom en dag. Men det tror jag inte på.

När jag kommer fram till adressen stiger jag ur bilen och låser den efter att ha smällt igen dörren. Utanför kryllar det av paparazzis. En ser mig och alla går emot mig.

 - Are you the girlf that Carlos Morley are going to sign with?

 - Are you good at singing?!

 - What's your name?!

En vakt hjälper mig in och visar mig vägen till Carlos studio. Han sitter där och ler emot mig.

 - There are the star!

Jag skrattar och han klappar på stolen bredvid hans. Han hämtar en gitarr och jag tar den i mitt knä.

 - So... You can play piano and guitar? frågar han medan jag stämmer gitarren snabbt.

 - And some drums, säger jag med ett leende.

 - Nice.

Jag börjar spela Photograph med Nickelback. När jag börjar sjunga ler Carlos och stänger ögonen. Han njuter av varje sekund och det får mig att le. När jag spelat klart låter jag gitarren ligga i mitt knä medan jag ser på Carlos som knappt får fram ett ord.

 - That's awesome! You're already a star! Playing piano, guitar and drums, sounds like an angel and have a nice charisma! Awesome!! utbrister han och jag skrattar.

Efter några timmar sitter vi på hans kontor med massa papper framför oss. Jag börjar undra om jag verkligen vill göra det här. Räcker det inte med att jag spelar på några olika ställen? Jag behöver ju inte vara känd. Jag har ju klarat mig såhär länge och jag saknar ju inte direkt kändisskapet.

 - Are you sure about this? frågar Carlos försiktigt och allvarligt.

 - Ehm...

----------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Kommer Ellinor skriva på eller inte? Det får ni se i nästa KAPITEL!

Kommentera nu!!

Ellinor

Vi bestämmer oss för att spela FIFA. Eftersom jag inte kört det på jättelänge får Louis hjälpa mig. Jag sätter mig i hans knä och han har armarna om mig och händerna på mina som ligger på en kontroll.

Han förklarar hur man gör och jag nickar. Innan vi börjar slänger jag en snabb blick till Liam. Han sitter och ser sorgset ner i golvet. Varför var han ledsen? Har jag gjort något fel? Har han och hans flickvän bråkat? Har han en flickvän? Såklart han har en flickvän! Han är Liam Payne för i helvete! Jag har ingen chans på honom.

 - Come on Ellie! Focus! säger Louis och jag skakar på huvudet.

 - Sorry, säger jag och reser mig upp.

Jag går till mitt rum och ställer mig vid fönstret. Min blick sitter fast vid himlen och jag börjar tänka på mina föräldrar. Just nu vill jag vara i mammas famn och låta henne trösta mig. Låta henne berätta om jag gjort något fel. Berätta om jag ska göra något annorlunda.

Har jag gjort något fel? Något mot Liam? Han  den som alltid ler mot mig, den som alltid lyser upp min värld. Han kanske hatar mig. Han kanske aldrig vill se mig igen.

 - Why me... viskar jag och känner gråten i halsen.

Harry

När Ellinor går iväg ser vi på varandra.

 - Did I do something wrong? frågar Louis tveksamt.

 - No.

 - Why did she leave? frågar Niall.

 - I think I know... mumlar jag och går efter henne.

När jag kommer in står hon vid fönstret och kollar ut. Jag hör henne snyfta och stänger dörren. Hennes blick landar snabbt på mig och hon ser ut genom fönstret igen.

 - What? säger hon med en klump i halsen.

 - Do you like Louis? frågar jag lugnt och sätter mig på hennes säng.

 - What? frågar hon och ser på mig.

 - Do you like him? Because he likes you, Liam too. And Liam is sad because you're with Louis, säger jag och hon ser chockat på mig.

 - But, Liam have a girlfriend. Louis too, right?

 - No, but they both want you to be their girlfriend.

 - Oh god... viskar hon och sätter sig chockat bredvid mig.

Hon stirrar rakt ut och jag ser hur hennes ögon börjar glänsa. Snart rinner en tår nerför hennes kind och jag drar in henne i min famn. Hon börjar gråta och jag drar handen upp och ner längst hennes rygg.

 - Do you like Liam? frågar jag och hon snyftar högt.

 - I don't know... I don't even know him, or you guys...

Ellinor

Killarna går några minuter efter att jag pratat med Harry. Det var väldigt spänt, men alla fick en kram förutom Liam, som bara sa hejdå och gick. Det sårar mig. Det måste vara något jag gjort. Han kan ju inte vara arg på mig utan anledning, eller?

Plötsligt ringer min mobil och jag tar upp den. Det är John igen.

 - Hello, svarar jag och ser ut genom fönstret.

 - Hello Ellinor! I have a big surprise for you!

 - What?

 - There are coming some important persons to the theater tonight and I want YOU to sing, maybe you'll get a contract!

Hela jag stelnar till. Kontrakt? Är det här det jag vill? Är det något jag skulle vilja göra för resten av mitt liv?

 - Are you still there? säger han försiktigt.

 - Yeah, I'll be there.

Efter några timmar sitter jag i min bil på väg till teatern, klädd i ett par svarta lite trasiga shorts och en vit magtröja med ett svart kors på. Mitt hår är lockat och ligger på högra axeln. Bredvid mig ligger min pappas gamla svarta gitarr. När jag ser teatern ler jag lite. Här träffade jag killarna för första gången på riktigt.

 - There are my star! säger John när jag kliver in på teatern.

Massa folk har redan samlats nedanför scenen och John kommer mot mig med fyra män bakom sig. Han presenterar oss och alla kommer från olika skivkontraktsbolag. Det här är verkligen stort.

 - Go and get ready, viskar John och jag nickar.

Jag går bakom scenen och fixar mig lite innan jag går upp på scenen. Alla fortsätter prata och jag fixar med mikrofonen och stämmer gitarren fort. När jag är klar lutar jag mig mot mikrofonen.

 - Total Eclipse Of The Heart, säger jag och lutar mig bakåt igen.

Jag börjar spela och snart sjunger jag också. Allas blickar är på mig och jag möter några av dom. John står bredvid dom där männen och ser gillandes mot mig. Männen pratar lite med honom, men lyssnar mest på mig. Plötsligt öppnas dörren till teatern och killarna går in. När de ser mig stelnar Louis och Liam till. Harry, Zayn och Niall ler mot mig och jag ler svagt tillbaka.

 - Thank you everybody! ler jag och går av scenen med gitarren på ryggen.

Jag går ut till själva salen och ser killarna komma mot mig. Men då ställer sig John och de där männen framför och börjar prata.

 - You're amazing! Really, säger en av männen med ett leende.

 - Thank you, ler jag och slänger en snabb blick på killarna som står en bit bort och ser mot mig.

 - So... I'm Carlos and I work on Sony Music UK. I wonder if you want to sign a contract? frågar en av männen och jag stelnar till.

En fråga snurrar runt i mitt huvud. Är det här vad jag vill göra? Ska jag säga ja eller nej?

 - I... I don't know really, this is like a shock... Can I think about it? frågar jag och han nickar.

 - Of course, call me, säger han och ger mig ett kort.

 - Thank you, säger jag och sedan stormar jag ut ur teatern.

Det regnar, så jag skyndar mig mot bilen. När jag slängt in gitarren sätter jag mig och smäller igen dörren. Jag startar motorn och backar ut från parkeringen. Snabbt kör jag ifrån platsen och försöker komma så fort som möjligt hem. Varför reagerar jag såhär? Är inte det här det jag väntat på i flera år? Är det inte den här möjligheten jag har längtat efter? Varför tvekar jag? Det är klart jag vill skriva på ett kontrakt! Varför är jag sånhär?! Varför?!

Tårarna börjar rinna nerför mina kinder och jag ser knappt vart jag kör. Men jag hamnar på någon smal väg i en skog. Jag stannar på en liten parkering och stänger av motorn. Regner smattrar mysigt på taket och man kan höra åskan. Tårarna bara strömmar nerför mina kinder och jag kan inte få dom att stanna. Allt är bara skit. Varför gör jag såhär? Varför gör jag allt så svårt för mig?

Plötsligt plingar min mobil och tårarna rinner värre när jag läser vad som står...

----------------------------------------------------------------------------------

Två kapitel idag! YAY!

Kanske fortsätter skriva nu, tycker det är jätte kul!!

Ska ha uppesittarkväll idag och ska försöka skriva mer! :)