Okay guys....

TIME FOR YOU TO DECIDE!

Har ganska dåligt med idéer vad som kan hända i novellen och jag ber om ER hjälp! Dels kan ni hjälpa genom att rösta i omröstningen i menyn, eller så kan ni kommentera era egna idéer på det här inlägget! Eller så gör ni båda helt enkelt ;)

I alla fall... Rösta/kommentera på så får vi se när nästa kapitel kommer upp!!

Love ya'!

Jag kör ganska sakta hem för att tänka igenom vad jag ska säga. Vad ska jag säga? Jag har ingen aning! Tänk om han hatar mig? Tänk om han aldrig förlåter mig? Okej, asså, egentligen kanske det inte är en så stor grej, men det gör ont att inte veta vad han tycker.

När jag parkerar utanför drar jag in ett djupt andetag innan jag går in till det flera våningar höga huset. I hissen stampar jag nervöst med foten i golvet. Tänk om han inte är här? Han kanske har åkt till sin lägenhet?

Jag öppnar tyst dörren och stänger den tyst bakom mig. Försiktigt tar av mig mina skor och smyger in. Liam sitter i soffan och glor på TV. Hans ansikte visar ingenting.

 "Liam...?" säger jag och han ser snabbt på mig, för att sedan se tillbaka på teven.

 "Hi" säger han snabbt.

 "Look, I'm sorry" säger jag och sjunker ner bredvid honom i soffan.

 "I just want to protect you, you should know that" säger han och jag suckar lite.

 "I know Liam, and I love you for that! But sometimes you maybe just have to... Back off" säger jag tyst.

 "Back off? Back off?! Are you out of mind?! Then they'll never stop!" ryter han.

 "If we just ignores they will back off" säger jag lugnt.

 "No, Ellinor! I wont let them send these messages to you!" utbrister han.

 "I knew you wouldn't listen to me" säger jag och går till mitt sovrum.

Jag ställer mig mitt på golvet och drar fingrarna frustrerat genom mitt hår. Sakta snurrar jag lite och ser ut genom fönstret. Tårarna hotar med att rulla nerför mina kinder, men jag tvingar dem tillbaka. Liam tror inte att jag kan klara det här. Visst, det gör riktigt ont att få hat, men jag kommer bli starkare och starkare och tillslut kommer jag kunna skratta åt det! Problemet är att Liam kommer göra det värre! När fansen skickar hat till mig så reagerar ju Liam och ger dem uppmärksamhet. På det viset kommer de ju aldrig sluta.

 "Can I come in?" hör jag Liam säga utanför min dörr.

 "Yeah" mumlar jag och sätter mig på sängen med pannan i händerna.

Liam kommer in och går sakta och prövandes fram till mig. Han sätter sig på huk framför mig och tar mina händer. Försiktigt ser jag upp på hans ansikte och möter hans blick.

 "I'm sorry, Ellinor. I guess you're right" säger han tyst.

 "You just say that because you don't want to fight with me" mumlar jag och han suckar.

 "No, I don't. I say i because I mean it. Why say something you don't mean, right?" säger han och jag suckar frustrerat.

 "You know that you have to be able to back off when we are around the fans. Because it will be fans who call me stuffs that I don't even wants to mention, but you have to promise that you will just hold my hand and go through them, without stopping" säger jag och han ser allvarligt på mig.

 "Anything for you, even if it will be hard" säger han och jag kramar honom hårt.

 "I love you" säger jag och han kysser min hals.

 "I love you too"

Han kysser mig och jag besvarar den. Hans hand letar sig upp till min kind och han lutar sig försiktigt över mig så jag ligger på rygg i sängen. Jag ler svagt och lägger händerna på hans nacke. Hans tunga möter min och han börjar röra lite överallt på min kropp. Hans händer dras upp längst min mage, upp till mina bröst och ner längst mina lår. Jag flätar in mina  fingrar i hans hårfäste och låter honom kyssa min hals. Han flyttar sig ner till mina nyckelben och upp längst halsen igen. Han fortsätter upp mot mitt käkben och avslutar på läpparna.

Han börjar fingra på min tröja och ska dra av mig den när jag avbryter. I början fortsätter han, men sedan inser han att jag säger ifrån - utan att prata. Hans läppar lämnar mina och han lutar pannan mot min.

 "Sorry" viskar han andfått och jag kysser honom snabbt.

 "Don't be. It's not that I don't want it, Liam. I just... I'm tired after everything today and after the flight and stuffs" förklarar jag och han ler.

 "I'll wait" flinar han och jag skrattar.

Snabbt byter jag om till en skönare bh och en av Liams t-shirts. Sedan kryper jag ner i sängen under täcket. Liam går upp och lämnar rummet. Jag hör honom gå runt lite och snart tystnar teven. Han kommer tilbaka igen och drar av sig sina byxor och sin tröja innan han kryper ner vid mig. Jag kryper upp mot hans varma kropp och låter  hans armar slingra sig runt mig. Han pussar min panna och jag ler svagt.

 "Good night" säger jag.

 "Good night Ells" viskar han.

 "Ells, one new nickname... again" säger jag och han skrattar.

 "Yepp"

Jag fnissar lite och sluter mina ögon. Efter bara några skunder slappnar hela min kropp av och jag faller ner i drömmarna.

 "Babe" hör jag någon viska. "Honey, wake up sleepyhead"

Sakta öppnar jag ögonen och ser rakt in i Liams. Han ler mot mig och drar bort lite hår som fallit ner i mitt ansikte.

 "Morning" säger jag riktigt hest och han ler stort.

 "Morning"

 "What time is it?" frågar jag och sätter mig upp för att sträcka på mig.

 "Eleven, we should probably get up" flinar han och kysser mig hårt.

Jag besvarar den och sätter mig gränsle över honom. Liams händer sjunker ner till min rumpa och jag lutar mig mer över honom. Försiktigt smeker han min rumpa och jag lägger mina händer på hans bara bröst. Hans tunga glider in i min mun och jag möter hans med min. Jag känner att han växer mot mitt lår och flinar lite.

 "Get up, huh?" viskar jag och han skrattar.

 "Oh, shut up" flinar han och kysser mig passionerat igen.

Han snurrar runt snabbt och smidigt så han nu sitter över mig. Jag lägger händerna på hans nacke och drar fingrarna genom hans hår. Liam drar händerna upp och ner för min mage och avslutar vid mina bröst. Lite försiktigt smeker han mig och jag stönar lågt. Han ler nöjt och kysser mig nerför halsen och ner till mina nyckelben. Jag känner hans fingrar glida ner till tröjkanten och fingrar lite på den, ser godkännande på mig som nickar. Han drar upp tröjan och drar den över mitt huvud. Ett leende sprids på hans läppar och han kysser mig hårt igen medan han klämmer försiktigt på mina bröst.

 "I love you" viskar han lite andfått.

 "I love you too" viskar jag minst lika andfått.

 "Do you want to do it?" viskar han och jag nickar sakta.

Han ser på mig en stund och jag ler ett övervinnande leende. Ett leende syns på hans läppar och han kysser mig medan han försöker få av min bh. Jag fnissar och hjälper honom lite och snart är den av. Han drar av mina trosor och jag drar av hans kalsonger. Efter bara några sekunder är han inne i mig och jag stönar högt. Han smeker mina bröst samtidigt som han kysser mig nerför halsen och upp till läpparna igen.

 "Did I tell you that I love you?" viskar jag andått och han skrattar.

 "You so did" ler han och kysser mig igen.

Efter en stund lägger han sig utmattat bredvid mig och jag tar hans hand.

 "You and me forever, right?" säger jag tyst och leker försiktigt med hans fingrar.

 "You and me forever" bekräftar han och jag ler innan jag placerar mitt huvud mot hans bröst.

---------------------------------------------------------------

Kommentera på!

Har inte så mycket att säga... Lova ya'll

Inget kapitel idag: jag vet.

Men jag har varit upptagen hela dagen och har två kompisar som sover över. So, ni får vänta tills imorgon för att få kapitlet tyvärr.

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet!

Love To Ya'll

 "Seat... 13C and 13D" läser Liam och jag fortsätter gå i den smala gången mellan sätena.

 "Here" säger jag och lägger upp mitt handbagage i utrymmet över.

 "The guys are suppose to do" mumlar Liam i mitt öra och lägger upp sitt handbagage.

 "Please can I sit furthest in?" ler jag och han skrattar.

 "Yes, of course baby"

Jag hoppar in längst in och kollar ut lite snabbt. Liam sätter sig bredvid mig och tar min hand. Jag ler mot honom innan vi sätter på oss bältena.

Efter en kvart lyfter vi och jag är lite nervös som vanligt. Liam håller trygt min hand och leker lite med mina fingrar. Jag sitter med slutna ögon och lutar huvudet bakåt mot stolen. Min högra hand ligger knuten på armstödet medans min vänstra ligger ihopflätad med Liams i hans knä.

 "Do you want something?" frågar han och nickar mot flygvärdinnan som har den där vagnen med godis och dricka.

 "No, thanks" ler jag en aning nervöst.

Liam köper i alla fall två cola och en liten pringles. Han ställer ena colan på mitt lilla "bord" och jag suckar lite.

 "I didn't...." börjar jag men han avbryter.

 "This is good for you" ler han.

Jag suckar lite men pussar hans kind. Det är ingen som sitter på vår rad, så Liam hoppar till stolen bredvid honom och jag lägger mig med huvudet i hans knä. Liam drar sin ena hand genom mitt hår medan hans andra ligger på min mage. Jag flyttar min hand till hans och flätar ihop våra fingrar.

När vi landat i London väntar vi lite tills nästan alla gått av. Sedan reser Liam på sig och lyfter ner vårt bagage. Då ställer jag mig upp och tar mitt med högre handen och tar Liams hand med min vänstra. Vi kliver av planet och går ut i den lilla tunneln.

 "Are we going to your place?" frågar Liam och jag rycker på axlarna.

 "Doesn't matter" ler jag.

 "If you want, I can live with you until the boys are back" föreslår han och jag ler större.

 "Yaay!!" tjuter jag och hoppar upp på hans rygg.

Han skrattar och tar tag i mina ben. Jag lägger armarna om hans hals och lutar hakan mot hans axel. Liam börjar jogga lite och jag tjuter till. Han snurrar runt ett varv och jag skrattar. Folk omkring oss kollar på oss. En del ler mot oss medan andra kollar på oss som om vi vore idioter.

 "I love you" säger jag och pussar hans kind.

 "I love you too" säger han.

Jag hoppar ner från hans rygg och vi fortsätter vi hand i hand mot rullbandet. Vi ställer oss ganska nära bandet och väntar på våra väskor. Jag nynnar lite tyst och ser lite omkring oss.

När vi fått våra väskor går vi mot utgången. Det är ganska många fans både i och utanför flygplatsen, men det är ändå ganska lugnt. Liam skriver några autografer medan jag står en bit bort. En tjej i kanske 17 års åldern kommer fram till mig. Hon har platinablondt hår och iskalla blåa ögon. Hennes ansikte är förstört av alla miljoner lager smink och hon har endast på sig en riktigt kort magtröja och ett par riktigt korta shorts.

 "You should leave Liam alone" fräser hon och jag suckar.

 "No, I wont" säger jag och hon spänner nävarna.

 "I don't get why he chosed you! You're not even pretty and everyone can see how fake you are" väser hon och puttar till mig.

 "Hey, what's going on?" säger Liam och kommer snabbt fram till oss.

 "Don't you see that she is fake?! She only wants you because you're famous!" ryter hon och Liam ser ilsket på henne.

 "You don't even know her, so why blame her for that?!" utbrister han och jag tar hans hand.

 "Liam, let's go" mumlar jag och försöker dra honom därifrån.

 "No, Ellinor! We can't let people say those things about you!" säger han irriterat och jag släpper hans hand.

 "Fine, I'll wait outside" säger jag och tar min resväska för att gå mot utgången.

Jag hör Liam suckar bakom mig och sedan hur han börjar prata med den där tjejen. Några fans hälsar och jag ler lite tillbaka. När jag kommit ut sätter jag mig på en bänk och drar fram mobilen. Inga SMS eller missade samtal. Lite hastigt går jag in på FaceBook och Instagram. Ingenting nytt, förutom meddelanden från fans, både positiva och negativa.

 "Honey..."

Jag kollar upp och ser Liam komma emot mig. Han ser ganska ledsen ut, faktiskt. Jag ser ner i mobilen och låser den. Sedan reser jag mig upp, tar min resväska och går emot vägen.

 "Ellie, I'm sorry" säger Liam bakom mig.

 "I just want to go home" säger jag med gråten i halsen.

 "Hey, babe, don't cry" säger Liam och ställer sig framför mig.

Jag viker undan blicken. Han försöker få mig att se på honom, men jag försöker att inte göra det.

 "Babe, look at me" säger han och flyttar mitt ansikte emot honom. "I'm sorry" säger han och jag snyftar lite.

Han kramar mig hårt och jag kramar lite löst tillbaka. Vi får tag på en taxi och chauffören lyfter in våra väskor bak. Liam säger min gata och han börjar köra. Jag lutar mig mot bildörren och ser ut genom fönstret. Jag känner Liams blick på mig. Han flätar ihop våra händer, men jag drar bort den.

När vi är framme tackar vi chauffören och går mot hissen.

 "Babe, I..." börjar Liam, men jag avbryter snabbt.

 "You're sorry, I get it" säger jag en aning irriterat.

 "Ellinor, I just..."

 "Liam, I get it!" ryter jag och går in i hissen.

Liam ser chockat på mig och kliver in med mig. När vi är framme vid min lägenhet låser jag upp, ställer in väskan och plockar ihop pengar, mobil och nycklar i min handväska.

 "I go to the cemetery" säger jag kort och går igen.

Dörren stängs bakom mig och jag tar min egen bil mot en blomsteraffär. Där köper jag två röda rosor innan jag åker vidare mot kyrkogården.

Även om de inte var mina riktiga föräldrar betyder de mycket för mig. Det var de som uppfostrade mig och fick mig att vara den jag är idag. De har förtjänat att jag ska kalla dem mamma och pappa. Även om jag är lite sur på dem eftersom de inte sa något, så älskar jag dem.

Jag går fram till deras gemensamma grav och sätter mig på huk. Efter bara några sekunder börjar jag gråta. Fan vad jag saknar dem.

Jag tar upp mobilen och ringer Niall. Han svarar efter bara några få signaler.

 "Hi Ellie! Are you in London yet?" frågar han glatt.

 "Niall, I'm tired of everything" gråter jag och Niall drar efter andan.

 "Are you crying?! What happened?!" frågar han oroligt.

 "It was a girl at the airport that said some stupid things to me and when she pushed me, Liam saw it and came to us. And you know what Liam thinks about the hate, so he refused to go away. But I did and I just..." gråter jag och Niall suckar lite.

 "Are you mad at him?" frågar han.

 "No! Or... I don't know. I just... I love him" snyftar jag.

 "Is he mad at you?"

 "I don't know, actually"

 "Where are you now?"

 "At the cemetery"

 "Okey... I guess you should talk to Liam"

 "But that's not the end of this shit! I'm just so tired of getting hate everyday and I love Liam for standing up for me, but he can get so annoyed about nothing" snörvlar jag.

 "He loves you, Ellinor. You really should talk to him and tell you how you really feel about this"

 "Thank you Niall..." säger jag tyst och torkar mina tårar.

 "Anytime Ellie. And the boys are saying hi" säger han och jag skrattar till.

 "Tell them I miss them"

 "I will, bye Ellinor. And good luck"

 "Thank you, bye"

Vi lägger på och jag går tillbaka till bilen. Tänk om Liam överreagerar och blir sur? Tänk om han lämnar mig? Vågar jag verkligen ta upp det här med honom?

-------------------------------------------------------------------

Kommentera på!

Well... Har inget att säga... Haha xd

Liam

Efter ett tag åker killarna hem igen för att duscha lite. Klockan är nu halv tolv på kvällen och vi har inte hört något om Ellinor. Irina har varit inne några gånger och tagit lite prover för att se att allt går som det ska. Och det gör det.

 "Irina" säger jag när hon är på väg ut.

 "Yes?" ler hon och vänder sig mot mig.

 "Have you heard something?" frågar jag och hennes leende försvinner.

 "No, not yet. But I promise that when I know something, you're the first person I tell" lovar hon och går ut från rummet.

Jag suckar och lutar bak huvudet. Kanske ska jag sova lite. Och när jag vaknar imorgon kommer Ellinor vara vaken och frisk. Hon kommer le och säga att hon mår bra.

Efter tio minuter somnar jag utan problem.

Ellinor

Jag slår sakta upp ögonen och blinkar några gånger. Ljuset slår emot mig och jag blundar igen. Efter en stund öppnas dörren och jag öppnar ögonen snabbt. Där står Dr. Manson med ett leende.

 "You're awake" ler han och kommer fram till mig.

 "What happened?" frågar jag.

 "Your body didn't like the feeling that something was missing" säger han och kollar lite på mina värden.

 "Where are the boys?" frågar jag och han ser på mig.

 "Mr. Payne is awake and he is good. Your other friends went home last night, but I'm sure they'll come back today" säger han.

 "Can I talk to Liam?" frågar jag och han tänker lite.

 "I think that we can take you into his room. His room is pretty big, so if you want to we can take you in there" säger han och jag nickar sakta.

 "Is he mad at me?" frågar jag när han börjar ta bort några sprutor från mina armar.

 "No, he asks about you everytime someone walks into his room" ler han och börjar skjutsa ut mig i korridoren.

Niall

När jag och killarna sitter inne på Liams rum är det ganska spänt. Alla väntar på att en doktor ska komma in och säga att vi får hälsa på henne. Plötsligt öppnas dörren och Dr. Manson kommer in med en säng bakom sig. Vi reser på oss och ser att det är Ellinor som ligger i sängen.

Hon är ganska blek, men vaken. Hennes ögon skimmrar och under dem syns mörka påsar. Hon ser riktigt sliten ut, men hon lever. Det är huvudsaken.

 "Thank you" säger hon och Dr. Manson ler.

När han fixat dropp åt henne lämnar han rummet. Det blir tyst. Ellinor stirrar bara ner på sina händer. Hon har inte mött någon av våra blickar.

 "Please don't hate me" viskar hon och Liam börjar gråta.

 "Why didn't you tell me?" gråter han och hon fäller en tår.

 "Because you would have stoped me" snyftar hon.

 "Of course I would! I don't want you to feel bad because of me" snörvlar Liam.

 "Hey! This isn't maybe the best time to think about that, right? Done is done, she did it for love. That's nothing we can make undone" utbrister Zayn och alla ser på honom. "Ellinor told me first. She love you all and when everyone just left the room she was crying for I don't know how long! She was also afraid that Liam would hate her" berättar han och jag kollar skamset ner i golvet.

Ellinor

Jag känner Liams blick på mig, men jag fortsätter bara kolla ner på mina händer. Pillar lite med mina naglar.

 "Ellinor, I would never hate you" säger Liam kort.

 "So if I was cheating on you, you wouldn't be mad, or what?" frågar jag tyst och alla drar efter andan.

 "Are you cheating on me?!" skriker Liam och jag stelnar till.

 "No! No, Liam! I would never ever do that!" säger jag och möter hans blanka ögon.

 "Promise" säger han hest.

 "I promise Liam, I would never cheat on you" säger jag helt ärligt och han ler lite.

Några dagar senare

Eftersom både mina och Liams doktorer inte tyckte det var världens bästa idé att vi åkte på turnén så bestämde vi snabbt tillsammans med Paul att Liam och jag åker hem till London igen. Kanske åker Liam tillbaka efter ett tag, men doktorerna tyckte det var bäst att han skippade turnén den här gången.

 "Bye guys! Have a great time!" säger jag och kramar allihopa förutom Liam.

 "Bye Ellie-Pellie!" ler Louis och kramar mi hårt men ändå försiktigt.

 "Bye BoBear" flinar jag och han slår mig löst på armen. "Aouch" skojar jag och puttar till honom.

När vi sagt hejdå till killarna knuffas de till gaten och Liam lägger armen om min midja. Jag lutar huvudet mot hans axel och vi går sakta mot vår gate.

 "Are you okay?" frågar Liam och jag ler lite.

 "Tired"

 "Tell me if you want something" ler han och kysser mig.

När han ska backa undan drar jag honom nära mig och kysser honom igen. Jag lägger armarna om hans nacke och han stoppar ner sina händer i mina bakfickor. Ett litet leende kryper fram på mina läppar och jag avbryter sakta kyssen, men låter våra pannor lutas emot varandra.

 "I love you" säger jag och han pussar min kind.

 "I love you too" ler han och vi går hand i hand mot gaten.

Några fans kommer fram och ber om autograf och såklart ställer Liam upp. Jag tar några bilder med tjejernas kameror och när jag väntar på att Liam ska signera klart kommer en fem årig tjej fram till mig. Hon har kort, orangeblont hår och klarblåa ögon.

 "Hello sweetie" ler jag och hon ler blygt.

 "How are you?" frågar hon med sin ljusa röst.

 "I'm good, and how are you?" ler jag och sätter mig på huk så jag kommer i hennes längd.

 "I'm perfect! I really think you and Liam look so good together!" ler hon och jag ler stort.

 "Aww, thank you!" ler jag och hon sträcker ut armarna.

Jag kramar henne hårt och sedan tar flickans mamma kort på mig, tjejen och Liam. Jag och Liam sitter på huk på varsin sida om henne. Liam pussar hennes kind och hon fnittrar gulligt.

Efter en kvart sitter jag och Liam på varsin stol utanför gaten. Vi får åka ett vanligt plan den här gången. Ganska skönt faktiskt, även om jag vet att det kan finnas fans. Men det ska bli skönt att flyga utan privatjet.

------------------------------------------------------

Kommentera!

Ändrade planer: jag åker inte till min båt! Så, nu kan jag skriva som vanligt. Har kapitel 40 i utkast (är inte säker på att det är helt klart... tror det) så om ni kommenterar mycket så lägger jag ut det IDAG!

Liam

Jag öppnar ögonen och möts av starkt ljust. Direkt söker min blick efter Ellinor, men hon är inte här. Vart är hon? Jag såg henne inte innan operationen heller.

 "Irina, where is Ellinor?" frågar jag och hon vrider lite på sig.

 "I don't know, sorry" säger hon och försvinner ut.

Jag suckar högt. Plötsligt stormar killarna in, utan Zayn. De ler stort och kramar mig försiktigt. Vi pratar lite och jag frågar om de vet vart Ellinor är och de ser konstigt på mig.

 "She's in a room on the fifth floor, didn't you know?" frågar Niall och jag stelnar till.

 "What happened to her?" frågar jag snabbt.

 "She didn't tell us" säger Harry kort.

 "What are you talking about?!" ryter jag.

 "She said that he had to promise to not tell you before she told us" säger Niall.

 "Wait... What?! Why weren't you aloud to tell me?" frågar jag sviket och de rycker på axlarna.

Vänta... Varför var Ellinor borta så länge igår? Varför var Zayn så stel? Varför såg jag aldrig Ellinor innan operationen eller på morgonen? Tänk om... Nej, aldrig. Det kan väl inte vara... Eller?

Plötsligt får jag panik och drar händerna genom håret.

 "What's wrong?" frågar Niall oroligt.

 "I never saw Ellinor this morning, or before the surgery. And no one wants to tell me where she is, and now she's in a room, here, at the hospital! What if she donated me the kidney?!" utbrister jag och de stelnar till.

 "We'll go and talk to her" säger Louis och rusar ut ur rummet.

De andra följer efter jag och känner gråten i halsen. Det får inte vara hon... Det är säkert bara jag som är paranoid.

Ellinor

Plötsligt stormar killarna in och ser förvirrat på mig. Jag möter Zayns blick och han rycker på axlarna. Min blick faller på killarna igen och Louis öppnar munnen.

 "Did you donate the kidney to Liam?" frågar han och jag stelnar till.

De vet... Fan. Liam hatar mig säkert. Jag ser på Zayn som sjunkit ihop lite på stolen.

 "Yes, I did" säger jag och ser på killarna.

 "What?! Why didn't you tell us?!" frågar Niall sviket.

 "Because you would tell Liam and he would have stoped me!" utbrister jag och känner hur det krampar i magen.

Jag stönar till och lägger mina händer på magen. Mina ögon sluts och jag kryper ihop lite. Zayn ställer sig upp och försöker få mig att öppna ögonen.

 "Are you okay?" frågar han oroligt och jag kvider till igen.

Jag biter mig i läppen för att inte skrika och Zayn trycker på den röda knappen. Massa doktorer - baldn annat Dr. Manson - rusar in. Zayn blir bortknuffad och jag börjar gråta av chocken. Panik inom mig uppstår och jag skriker.

 "Zayn!!" skriker jag och sträcker ut min hand mot honom.

 "It's gonna be okay, I promise" säger han med tårar i ögonen.

Doktorerna kör ut min säng från rummet och mot någon sal. De ger mig syrgas och jag sluter ögonen. Snart känner jag ingenting. Hör ingenting. Ingenting förutom mina egna andetag. Allt jag tänker på är Liam. Och killarna. De är allt som finns i min hjärna. Inget annat. Snart blir allt svart och jag kan höra ett snabbt pip innan allt blir tyst.

Zayn

När de fört ut Ellinor går jag och killarna över till Liam igen. Jag gråter tyst och ber flera gånger till Gud att hon ska klara sig. När vi kliver in till Liam ser han oroligt på oss.

 "What's going on? Zayn, why are you crying?" frågar han oroligt.

Jag gråter högre och slår mig ner på soffan där Ellinor sovit. Den är bäddad.

 "Seriously guys, what's going on?!" frågar Liam igen.

 "We don't know! She just... The doctors got her out and she started to scream and..."

 "How is she?" avbryter Liam och Niall ser på honom.

 "We don't know yet"

 "Oh my God... This is my fault!" utbrister Liam och börjar gråta.

 "No Liam! This isn't your fault! She decided to donate her kidney to you, you didn't even know anything about it! So don't you dare to blame yourself!" säger Louis allvarligt.

Han fortsätter gråta och Niall går fram emot honom. Han ger Liam en kram och jag reser mig upp för att gå ut. Utanför Ellinors rum går Dr. Manson.

 "Dr. Manson!" ropar jag och joggar emot honom.

 "Oh, hello" säger han spänt.

 "How is Ellinor? Is she in there?" frågar jag och nickar mot hennes rum.

 "Her body isn't used to just have one kidney, and her body said no. She's in the operation room and the doctors are doing everything they can, but we can't say anything about her yet" säger han allvarligt och tyst.

 "When is she done?" frågar jag och han rycker lite på axlarna.

 "It depends" säger han och jag suckar.

 "On what?"

 "It depends on how strong her body is, and how much longer the doctors can keep her alive" säger han och går iväg.

 "But" säger jag men kommer inte på något mer att säga innan han försvinner runt ett hörn.

Vad menar han med det? 'Hur länge doktorerna kan hålla henne levande' är hon död nu eller? Kanske är hon död och doktorerna håller henne levande med slangar och syrgas. Kanske tvingar de henne att leva. Men tänk om hennes kropp inte klarar av det och lägger av helt? Tänk om hon försvinner förevigt? Tänk om hon aldrig kommer tillbaka?

---------------------------------------------------

Kommentera!

Okej.... New info: jag åker till båten (igen) imorgon och blir borta till på lördag, på söndag-måndag eller måndag-tisdag ska jag sova över med en kompis och på onsdag fyller jag år! Så jag kommer nästan alltid ha något att göra och som ni kanske vet så har jag inget internet i båten. Men jag ska försöka skriva några tidinställda inlägg åt er!

Kramar!

Nästa dag/Ellinor

Jag lämnade aldrig sjukhuset igår. Istället fick jag sova på soffan i Liams rum. Sjuksköterskorna ville hjälpa till, så de bäddade soffan med täcke, kudde och lakan. Ganska gulligt, faktiskt.

Klockan visar 9:56am när jag vaknar. Jag minns vilken tid Dr. Manson gav mig igår. Vår träff skulle äga rum om två timmar, så jag hade gott om tid att göra mig klar.

Efter en snabbt dusch byter jag kläder - Louis som åkte hem en sväng tog med rena kläder till mig och Liam. Jag är extra försiktig så att inte Liam ska vakna. Då skulle han bara fråga vart jag skulle, och jag skulle vara tvungen att ljuga. Men jag lyckas ta mig till kaféet på sjukhuset utan att väcka honom.

 "One coffee, please" ler jag och lägger fram pengar.

Tjejen ler och ger mig mitt kaffe och tar emot pengarna.

Tänk om Liam får reda på allt jag smyger med? Tänk om han blir arg och besviken? Tänk om han lämnar mig...?

Kanske var det inte en så bra idé. Men jag skulle ju faktiskt göra allt för att han ska må bra. Vad det än innebär.

 "Oh, I thought you'd be here"

Jag ser upp och möter Dr. Mansons blick. Ett svagt leende kryper upp på mina läppar.

 "Morning" säger jag.

 "You know that you can still change your mind" säger han allvarligt.

 "I know what I'm doing" säger jag stensäkert och han nickar.

 "Have you talked to him about it?" frågar han och sätter sig framför mig.

 "No, then he would just stop me" suckar jag.

 "Are you sure this is a good idea?" frågar han tveksamt.

 "I love him. I'd do anything for him" säger jag och han nickar med en suck.

 "Okey then... Are you ready?" frågar han och jag nickar. "Then let's go"

Vi reser på oss och går mot hissarna. Han trycker på våning fem och hissen rör sig uppåt. Allt som cirkulerar runt i min hjärna är om det här är ett bra val, trots allt.

 "In here" säger Dr. Manson och gör en gest mot ett rum.

Jag går in och ser mig omkring. Dr. Manson gör sig i ordning medan en kvinna kommer in. Hon ler mot mig och tar mig till ett rum där jag får byta om till en sjukhusdress. När vi kommer tillbaka till rummet igen är det fullt med doktorer. Om jag räknar snabbt kommer jag upp i 7+. En lätt suck lämnar min strupe och jag lägger mig på britsen.

 "You know that you can still change your mind" påminner Dr. Manson.

 "I know" säger jag och han ser bort en stund.

 "Are you 100% sure about this?"

 "Yes"

De förklarar att de kommer söva mig och ger mig en spruta. Jag blir tröttare, och tröttare. Snart somnar jag in och allt blir svart.

Liam

När jag vaknar ser jag Irina stå där - en av mina alla sjuksköterskor.

 "Good morning" ler hon. "Slept well?"

 "Yes" säger jag och ser mot den tomma soffan. "Where is Ellinor?" frågar jag.

 "Oh, I don't know. Maybe down in the cafeteria. But I have some great news" ler hon och sätter sig på en pall bredvid min säng.

 "What?"

 "We have found a person that will donate a new kidney for you" säger hon och jag stelnar till.

 "Who?"

 "Oh, we can't tell you. This person wanted to be anonymous" säger hon allvarligt och jag suckar.

 "I don't want someone to donate it for me, I'm fine" säger jag.

 "Well, this person have surgery now, so if you don't take it, this person did it without a point" säger hon och jag suckar.

 "Seriously?" frågar jag och hon nickar.

 "It's your choice" säger hon och ställer sig upp. "Let me know when you've decided" fortsätter hon coh lämnar rummet.

Varför berättade de inte tidigare? Då skulle jag kunna stoppat operationen och den personen skulle ha gått frisk hem. Nu känner jag mig tvungen att ta njuren, annars skulle jag vara självisk. Personen vill väl bara hjälpa till, och så tar jag den inte? Det är väl ganska själviskt, eller hur?

Efter tio minuter kommer Irina igen.

 "Have you decided?" frågar hon och jag nickar.

 "I'll take it"

En timme senare/Ellinor

Försiktigt öppnar jag ögonen och känner smärta i magen. Jag kvider till och ser mig omkring. Ett litet, ljust rum. En man står vid en bänk i hörnet. Dr. Manson... Han vänder sig om och ler.

 "You're awake!"

 "How did it go?" frågar jag hest.

 "Really good. Mr. Payne have surgery now" säger han med ett leende.

 "Does he know who did the donate?"

 "No"

 "When is his surgery done?" frågar jag och han ler lite.

 "In an hour, maybe less"

 "Have you seen the guys?" frågar jag och han nickar.

 "They are outside now. They're really confused, maybe you should tell them" säger han och jag nickar.

 "Can you bring them in?"

 "Of course"

Han lämnar rummet och snart kommer killarna in. Alla förutom Zayn ser riktigt förvånade ut.

 "What happened?! Why are you here?!" utbrister Louis.

 "Calm down, I'll tell you. But you have to promise me something first" säger jag allvarligt och de nickar.

 "Yeah, whatever" säger Harry.

 "You have to promise me to not tell Liam"

 "What?!" tjuter de alla.

 "Promise or I wont tell you!" säger jag högt.

 "But, Elli..." börjar Niall men jag avbryter.

 "No, if you don't promise, I wont tell you. End of story" säger jag och alla suckar.

 "I promise" säger Louis. "I promise, I wont tell Liam"

 "What?! Louis! This is wrong, Ellinor! We can't keep anything from Liam! That would be disrespectful" säger Niall allvarligt.

 "Then I keep it to myself" säger jag och Niall suckar högt.

Han lämnar rummet och smäller igen dörren bakom sig. Louis följer efter honom medan Harry och Zayn stannar. Zayn ser ganska medlidande ut, faktiskt, medan Harry bara står tyst.

 "I don't know what's going on, but I don't like it" säger Harry tyst. "I hate when we all splitting up like this" fortsätter han och ser på mig med vattniga ögon.

 "I know. I'm sorry" säger jag med gråten i halsen. "And it's my fault,  I'm sorry Harry. Please don't leave me" piper jag och fäller en tår.

 "I'm sorry" säger han och lämnar rummet.

Jag börjar gråta och lägger handen för munnen. Zayn kramar mig försiktigt och jag gråter ut mot hans axel.

 "I hate this!" gråter jag.

 "You love Liam, you did it for him. Don't ever hate yourself for that" viskar han.

 "But all this is my fault" gråter jag. "Everything is my fault!"

 "No, it's no ones fault, it's called love" säger han och torkar mina tårar.

 "And what about Liam? If the boys reacted like this, how will Liam react?!" gråter jag hysteriskt.

Jag skiter fullständigt i att det gör ont som in i helvete i magen. Allt som händer är mitt fel. Om jag inte skulle ha gjort operationen skulle det här aldrig ha hänt. Varför ska jag förstöra allt som händer runt omkring mig?!

 "Sh... I'll always be here, Ellinor, even if I thought it was a bad idea at first" säger Zayn och jag snyftar.

 "Thank you, Zayn"

Dr. Manson kommer in igen och förklarar att han ska undersöka mig. Lyckligtvis får Zayn vara med. Så han sätter sig på min högra sida medan Dr. Manson fixar några sprutor. Jag tar Zayns hand och han ler svagt mot mig.

 "Okey, so I'm going to take a blood sample and then I'm going to check if everything is going as it should in your body, okey?" säger han och jag nickar.

Jag ser Dr. Manson dra in mitt blod i en spruta och jag ryser till lite, klämmer åt Zayns hand lite hårdare. Zayn tar min hand med båda hans händer och drar sin tumme över min handrygg. Efter tio minuter är Dr. Manson klar med allt och han försvinner iväg för att lämna in blodprovet till labbet.

 "Do you think they'll ever forgive me?" frågar jag tyst och Zayn kramar min hand.

 "Yes, I promise that they will"

Plötsligt kollar Dr. Manson in och ler lite svagt.

 "Liam is awake and back in his room" säger han och jag pustar ut.

 "Is he okay?"

 "Yeah, what we can tell now he is" ler han och försvinner ut igen.

------------------------------------------------------------------

Kommentera för mer idag!

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet, blir så glad :)

I alla fall... Okej, har inget mer att säga så...

Take care!

Efter fem minuter börjar jag frysa av mina blöta kläder. Men det skiter jag i. Jag är inte redo att gå tillbaka än. Varför sa inte Liam något? Han kunde väl i alla fall ha sagt något? Om jag visste det skulle jag vara mer försiktig.

 "Ellinor?"

Jag ser upp och möter Nialls blick. Han ser sorgset på mig och sätter sig bredvid mig. Jag ser upp på den blåa himlen som är täckt av gråa moln. Regnet rinnger längst mina kinder och mitt hår blir lite blött.

 "I'm sorry for everything I've done" säger jag bara och Niall ser på mig. "It feels like I'm destroying eveything. I'm sure that Liam and his mother was close before I came. And it feels like I'm taking him away from you guys. And now I hurt him. I should be by his side now, when he need me as most. But I just don't get why he didn't tell me" fortsätter jag och Niall lägger handen om mina axlar.

 "You're not destroying anything. You're making Liam happy with a smile, and you make me and the other boys smiling if you're just there. And you're not hurting Liam. He is just mad at himself for not telling you. He's not mad at you, I promise" säger han och jag lägger huvudet på hans axel.

 "Why is everything so confusing? Why is life so hard?" viskar jag och Niall suckar lite.

 "I don't know, Ellinor. But you're not alone in this. You have me and four other boys that always will be there for you. Don't you dare to think you're not alone" säger han allvarligt.

 "I'm not. I'm not alone" säger jag och ser på honom. "I'm not alone" viskar jag och börjar gråta igen.

Niall kramar mig hårt och pussar min kind. Sedan ställer han sig upp och räcker ut handen. Jag tar den och han drar upp mig.

 "Let's go to Liam. I know he miss you" ler han och vi går mot sjukhuset.

Jag lägger armarna i kors över bröstet och känner hur kölden kryper in under min hud. Niall lägger armen över mina axlar och vi ställer oss i hissen.

 "Are you sure he isn't mad at me?" frågar jag nervöst och Niall ler.

 "He would never be mad at you" ler han.

Vi kliver ur och går emot hans rum. Niall går in medan jag står kvar vid väggen bredvid dörren, utan att gå in.

 "Where is Ellinor? Is she okey?" hör jag Liam fråga.

 "She's fine"

Niall kommer ut till korridoren och ser mig stå där. Han viftar med handen mot mig och jag går in till rummet. Liam ser på mig och jag ser tårar bildas i hans ögon. Jag börjar skaka och snart brister jag ut i gråt igen. Killarna - alla förutom Liam såklart - går ut och jag snyftar högt genom allt gråtande.

 "I'm sorry!" gråter jag och Liam klappar med handen bredvid honom i sängen.

Jag går fram och lägger mig försiktigt bredvid honom. Han lägger armen om mig och ryser.

 "You're so cold, honey" säger han och lägger en bit av täcket om mig.

Liam har blivit lite varmare, så jag kryper lite närmre in mot hans bröst. Jag drar fingrarna över hans vältränade mage och andas tungt medan jag kämpar emot tårarna.

 "I'm so sorry, honey, I should have told you" säger Liam och jag ser upp på honom.

 "It's okey. But promise to tell me everything from now" säger jag och han nickar.

Vi myser en stund innan jag messar Zayn och säger att de kan komma in. Alla ler mot oss när de kommer in och Liam sätter sig upp lite med mig i sitt knä, precis som vi satt när vi kollade på film. Alla börjar prata med varandra och vi har faktiskt kul. Jag säger inte så mycket, men jag ler hela tiden. Leker lite med Liams fingrar.

 "When can you leave this hell?" viskar jag till Liam medan de andra diskuterar något oinstressant.

 "I don't know. In a few days. The doctor said I could leave later today or tomorrow, if everything is right" viskar han och jag ser upp på honom.

 "What do you mean? Can it get worse?" frågar jag hest och han suckar lite.

 "Ellie, I just got one kidney and... Anything can happen, but I wont die" säger han och jag fäller en tår.

 "I wont let you leave me, you can't. I wont be able to live without you" säger jag och torkar en andra tår.

 "I wont leave you, Ellie, don't worry about that" ler han och kysser mig.

 "What is the worst that could happen?" frågar jag tyst och han håller om mig lite hårdare.

 "Don't think about it that way. Think about... What's the best thing that could happen" säger han allvarligt och jag suckar.

 "I want to help you, Liam. I really do"

 "I know sweetie" säger han och jag får en idé.

 "What if someone gave you a new, working kidney?" frågar jag och han ser på mig.

 "I wont let anyone do that"

 "You can live with only one kidney, that means that anyone could, right?"

 "Yes, but I wont let anyone give me their kidney. That wont happen" säger han allvarligt och jag suckar.

Men om han inte visste det då? Om någon gav honom den anonymt?

Liam

 "I'll be right back, honey, I'll just get something to eat" säger Ellinor och pussar mig snabbt innan hon reser på sig.

 "Hurry" ler jag och hon försvinner ut.

Killarna och jag börjar prata om turnén och hur fansen reagerade på att jag åkte iväg och hur de reagerade på att vi sköt upp allt. Snabbt tar jag upp mobilen och kollar Twitter.

PrayForLiam trendar. Hur fick de reda på det så snabbt?

Thank you guys for caring! I'm not out from hospital yet, but I'll get out soon, promise. And I am fine!

Jag tweetar och snart får ajg flera tusen retweets och favoritmarkeringar. Flera stycken svarar med get well och sånt, medan jag ser några riktigt få som skriver att jag borde ha dött, men kärlek är så mycket starkare än hat, så jag tar inte åt mig det.

Efter en halvtimme har Ellinor fortfarande inte kommit tillbaka, så Zayn går för att leta efter henne. Det tar ytterligare en kvart för dom båda att komma tillbaka tillsammans. Zayn har ett stelt ansiktsuttryck medan Ellinor ser lite gladare ut.

 "Zayn, what's up?" frågar Louis och Zayn ser på honom och sedan på Ellinor.

 "Nothing" säger han och sätter sig i soffan bredvid dörren.

Ellinor tar pallen bredvid sängen medan Louis sätter sig bredvid Zayn och resten drar fram stolar till sängen. Ellinor lyfter bort locket till kycklingsalladen och börjar äta. Niall smakar lite med henne och sedan är pratet igång igen. Men Zayn har fortfarande det där lite stela ansiktsuttrycket. Undrar som det har hänt något? Om det hände något när de var ute?

 "Did something happen when you went out?" viskar jag till Ellinor som skakar på huvudet.

 "No, why?"

 "Zayn is just so weird" viskar jag och hon ser kort på Zayn.

 "I don't know"

Hon ser lite mystisk ut faktiskt. Men hon slappnar av efter en stund och pratar igen. Zayn däremot är fortfarande lite stel. Undrar vad som har hänt?

---------------------------------------------------------------------------

Kommentera på nu!!

Vad är det med Zayn? Kommentera och få reda på det!