När vi kommer ut till de andra släcks plötsligt bussen ner. Det blir kolsvart, eftersom solen har gått ner utanför. Jaja skriker. 

 "Something is touching me!" skriker hon.

 "That's my foot!" skrattar Millie.

 "Oh" säger hon och vi alla skrattar.

Jag känner någon leta efter min hand och jag ler svagt. Snabbt fattar jag tag om Louis' varma, stora hand och flätar ihop våra fingrar. Jag tar min mobil och lyser upp lite. Jaja sitter uppkrupen i hörnet på soffan och de andra är lite utspridda. Snart kommer jag på att jag har en ficklampa app som jag snabbt sätter på.

 "I'll go look what's wrong" säger Liam och reser sig upp.

 "I'll come with you" säger Niall och de båda går mot "förarbåset".

Louis sätter sig på golvet med ryggen emot badrumsväggen och drar ner mig i sitt knä. Trött lutar jag bak huvudet mot hans axel och sluter ögonen. En hög gäsp lämnar min mun, vilket får Louis att skratta. Jag fnissar och han tar båda mina händer för att lägga dem i mitt knä. Han flätar ihop våra fingrar och lämnar en fjäderlätt kyss på min hals. Jag ler med stängda ögon och lutar huvudet mot honom för att pussa hans kind. 

 "Aww, look, they're so cute" hör jag Jaja viska.

 "Very" viskar Millie och jag skrattar åt dem.

 "You're good at whispering" viskar jag högt och blänger på dem.

 "We thought you were busy cuddling with the teddy bear you got there" försvarar Jaja och nickar mot Louis.

 "I'm not a teddy bear!" tjuter han förnedrat.

 "Yes, you're my teddy bear" ler jag och han flinar ner mot mig. 

  "Obviously, the electricity is out and to get it back, we have to start the bus, which is impossible" säger Liam som kommer tillbaka med Niall. 

 "So we have to deal with this darkness?" frågar Zayn.

 "Yup" svarar Niall.

Alla sätter på sina mobiler så att de lyser upp lite i alla fall. Jag hasar ner mig själv lite så jag halvligger ner och gosar in  ansiktet mot Louis arm som ligger runt mig. 

 "You tired love?" frågar han raspigt och jag nickar sakta. 

 "A little" mumlar jag och han pussar min hjässa.

 "I can carry you to your bunk if you want" erbjuder han.

 "No, I want to lay here" protesterar jag och han skrattar.

 "Alright then"

Jag sluter ögonen och försöker slappna av, men det är omöjligt. Det är som att någonting får mig uppjagad och orolig. De andra pratar tyst med varandra, men inte så mycket, antagligen är de också trötta. Plötsligt ser jag en skugga utanför. 

 "Louis, I think there is someone out there" viskar jag och Louis sträcker lite på sig.

 "I can't see anyone" säger han. 

 "I have to check" säger jag och ställer mig upp.

 "I'll come with you" säger Louis.

 "You don't have to" ler jag och han ställer sig upp bredvid mig.

 "Yes I do, if there is a killer out there I have to protect you" ler han och tar min hand. 

Med ett stort leende går jag mot dörren och öppnar den. Det prasslar i buskarna och jag stelnar till lite, men intalar mig själv att det bara är vinden. Jag och Louis går runt bussen och kollar om det är någon där, men vi ser ingenting. 

 "Maybe it was just an animal" säger Louis och jag nickar sakta.

 "When do you think they're coming back?" frågar jag honom och han rycker på axlarna.

 "I think we're pretty far from a gas station" erkänner han och jag nickar.

Plötsligt ser jag en man i diket. Eller snarare en gestalt. Han försöker gömma sig bakom ett träd, men jag ser honom. Han kliver fram ifrån trädet och går mot vägen.

 "Louis..." viskar jag, eftersom han står med ryggen emot mannen.

 "What's wrong?" frågar han och jag pekar försiktigt mot gestalten. 

Louis vänder sig om och ser sig omkring. Han står framför mig, så jag kan inte se gestalten. Efter en kort stund vänder Louis sig om och ser konstigt på mig.

 "What did you see?" frågar han och jag kollar bakom honom.

Gestalten är borta. Det är helt tomt. Snabbt kollar jag mig omkring för att leta efter mannen, men han syns inte till någonstans. 

 "Chachi, what are you doing? What did you see?" frågar Louis otåligt. 

Jag gör ett snabbt val, som kommer vara bäst för båda av oss.

 "Nothing, let's go back inside" säger jag och vänder mig mot honom.

 "Chachi, don't lie to me" ber han.

 "I'm not. Come on, let's go back inside" svarar jag och drar med honom in till bussen.

Vi stänger dörren bakom oss och ser att Jaja, Niall, Louis, Pacman, Moon och Zayn har somnat. Millie, Liam och Brandon sitter och pratar tyst om något helt ointressant.

 "Chachi" säger Louis tyst bakom mig, för att inte de andra ska höra. Vi står kvar i främre delen av bussen.

 "What?" frågar jag och han ser bedjande på mig.

 "I know you saw something. Please don't lie to me" ber han och hans röst får mitt hjärta att brista.

Sorg. Förtvivlan. Oro. Besvikenhet. 

 "You'll just worry, nothing is wrong. It's nothing" säger jag och tar hans händer.

 "Chachi..." ber han. "I saw it in your eyes. You looked scared. So scared. I want to help you, I want to protect you" säger han och jag suckar.

 "I just thought I saw something" mumlar jag.

 "What did you see?" frågar han.

 "A figure, a man figure. He walked towards the road and then he disappeared" berättar jag och lägger till en suck.

 "Are you serious?" frågar han med ett upphöjt ögonbryn.

 "Call me crazy, I don't care. It was nothing" säger jag.

 "I don't think you're crazy. I'm sure it was just an imagination" svarar han och pussar min kind.

 "I know" viskar jag och han drar in mig i en varm kram.

Hans armar ligger runt mina axlar och hals medan jag lägger mina om hans mage. Han har på sig en gosigt stickad, mörkröd tröja som kliar härligt på näsan när man trycker ansiktet mot den. All oro försvinner i hans armar. Jag är trygg med honom, det vet jag. Han skulle aldrig skada mig. 

Louis' läppar pressas mot min panna och jag sluter mina ögon. Jag vänder huvudet uppåt och ser upp på honom. I en odiskret gest putar jag med läpparna och han fnissar åt mig. Han lutar sig ner mot mig och kysser mig mjukt. Hans läppar masserar mina och jag ler i kyssen. 

Killarna bak i bussen busvisslar och jag rodnar. Snabbt vänder jag huvudet åt sidan och avbryter kyssen. Louis skrattar lent och pussar min mungipa. 

 "You're so cute when you blush" flinar han.

 "Oh shush" muttrar jag och går mot soffan längst bak.

Louis lägger händerna om min midja och sätter sig i soffan före mig. Sedan drar han ner mig i sitt knä och jag fnissar. 

Hur kan man inte älska honom? 

---------------------------------------------------------------

Det vart riktigt kort, men orkar inte skriva mer nu. Håller på att svälta ihjäl, min syster tjatar på mig att jag ska kolla på Vampire Diaries och jag har svårt att komma på mer att skriva. Men hoppas det räcker för nu!! 

Puss på er!

Hej hej underbara änglar!

Tänkte bara säga att jag åker till båten i helgen igen och kommer därför inte att ha internet. Har bestämt mig för att inte heller ta med datorn, så det kommer inte bli något kapitel då, men skriver så fort jag kommer hem. 

Vet att uppdateringen suger just nu, men det är ju sommarlov och jag åker bort väldigt mycket och så. Men ni förstår nog, hoppas jag. 

Ha det bra nu mina små igelkottar (don't know where that came from...)!! 

Puss på er alla

Louis' POV

 "Thank you Glasgow!" ropar jag i mikrofonen när vi sänks ner under scenen.

Vi samlas kort med hela teamet bakom scenen innan vi duschar och så. Varmvattnet rinner nerför min kropp och sköljer bort allt svett som bildats under konserten. Tankarna vandrar omkring Chachi. Undrar vad hon gör, hoppas hon sover, det behöver hon.

När jag tvättat håret kliver jag ur duschen och torkar kroppen och håret med en av handdukarna. Jag drar på mig ett par gråa mjukisbyxor och en vit tank top med ett LA tryck på. Trött drar jag på mig skorna och knyter dem för att sedan vänta på de andra. 

Så fort de kommit går vi tillsammans till bussen. Vi får reda på att vi ska åka direkt mot Cardiff, så jag ber dem att vänta lite så jag hinner prata lite med Chachi.

Inne i deras turnébuss sitter Jaja bredvid Chachi på soffan. De båda är nerbäddade under ett tjockt täcke och de kollar på någon film. När jag kommer in skiner Chachi upp.

 "Louis!" tjuter hon ganska lågt, så jag antar att resten av crewet sover. 

 "Hey hun, how are you?" ler jag och sätter mig på huk framför henne. 

 "Good, a bit tired though" ler hon. "How are you?" frågar hon gulligt och jag skrattar lågt.

 "I'm good"

 "Louis, do you mind carry her to her bed? She should sleep now" frågar Jaja och Chachi blänger på henne.

 "I'm sitting right here, you know, and I can walk there myself" säger Chachi och jag flinar.

Jag plockar upp Chachi som suckar i mina armar och går med henne till hennes sovbrits. När jag lagt henne där och stoppat om henne pussar jag hennes panna.

 "Night princess" ler jag och går ut ur bussen, efter att ha sagt godnatt till Jaja.

En och en halv månad senare (19 april)

Chachi's POV

Efter sista konserten i England åker vi vidare mot Frankrike. Jag är taggad att turnéra i andra länder än England och Irland. Men konserten i Paris är jag ändå mer nervös över, hela min familj ska nämligen åka dit och kolla på den. Mamma, pappa, Josh och Ethan. 

Resten av crewets familjer ska också komma tror jag. Killarnas (när jag skriver killarna/killarnas så menar jag 1D, om jag inte säger något annat) familjer kommer på konserten i Metz (Frankrike) vilket är dagen efter. 

Efter nästan två månader på turnén har jag börjat få hemlängtan. Jag saknar lukten i huset, att komma hem och se mamma sitta i köket, att krama pappa godnatt. Att inte kunna se dem varje dag. Jag saknar deras ansikten. 

 "Chaaachi!" ropar Jaja från bakdelen av bussen.

 "Yeees!" ropar jag tillbaka ifrån köksdelen.

 "Can you make me a sandwich?" ber hon och jag fnissar.

 "We just ate McDonalds, Jaja" skrattar jag.

 "Pleaaase" bedjar hon och jag suckar.

 "Fine"

 "Yaay! Thank you Chachi" ropar hon och det blir tyst igen.

Killarna i crewet har lagt sig i sina britsar för att vila innan vi anländer i Paris. Jag och Jaja har bestämt oss för att vara uppe, för att inte vara för trötta sedan när vi ska på intervjuer och sånt. Vi anser att man är tröttare när man precis har vaknat än när man har varit vaken. 

 "So, how's it going between you and Louis?" frågar Jaja när jag kommer till soffdelen av bussen med hennes kära macka.

 "Good. It's getting serious between us now, I think" säger jag glatt och hon ler mot mig. 

 "That's great Chachi, I'm glad you two found each other" ler hon och jag kramar henne ifrån sidan.

 "Me too" 

Mitt under ett gammalt avsnitt av 2 1/2 Men plingar min mobil och meddelar att jag fått ett nytt meddelande. Jag sträcker mig efter den och ser ett nytt sms från Louis.

Hey babe, how's it going? xx

Jag ler stort och börjar knappa in ett svar.

Hey hotstuff, it's boring without you, but I'll survive xx

Jag lägger ner mobilen och fortsätter kolla på teven, men hinner inte kolla länge alls innan mobilen plingar igen. Jaja flinar åt mig och jag rodnar lätt. 

Naaaw, I'm glad you'll survive, cause I wouldn't be able to live without you xx

 "Aw, he's such a gentleman" säger Jaja och jag ser att hon kollar ner på mobilen.

 "Who said you could read our messages?!" utbrister jag och låser mobilen.

 "Oh, me" flinar hon och jag skrattar åt henne.

Jag låser upp mobilen igen och svarar Louis.

Awww, so romantic! I have to say the same to you xxxxx

 "Can't we watch a movie instead? I've seen this episode a million times" klagar Jaja.

 "Sure, you pick" säger jag nonchalant medan jag kollar lite på mobilen.

Hon reser sig upp och kollar en stund bland filmerna. Snart hör jag henne sätta i en film och teven blir tyst när hon ändrar Input inställning. Jag lägger ner mobilen och kollar på henne när hon sätter på. Snart dyker Hitta Nemo upp på skärmen och jag skrattar åt henne.

 "What? This was my favorite movie as a kid" försvarar hon sig själv och sätter sig bredvid mig igen.

 "Oh I know" skrattar jag och hon putar med underläppen medan hon trycker på Play.

Filmen börjar och Jaja sitter och mimar till replikerna, vilket får mig att skratta. Visst, jag älskar Hitta Nemo, det är en typisk barndomsfilm, men Jaja kan varje scen och varje ord utantill! Hon är seriöst besatt av barnfilmer och Hitta Nemo är hennes absoluta favorit.

 "Let me guess... You let Jaja pick the movie?" gissar Pacman som hoppar ner ifrån sin sovbrits.

 "Yup, how could you know?" frågar jag ironiskt och Jaja slår mig löst på armen.

 "Shut it!" tjuter hon.

 "Shut up!" ryter Millie ifrån sin brits.

Vi fnissar och Pacman sätter sig med oss för att kolla på filmen. Jag reser mig upp för att gå på toa och funderar på att ta med mobilen, men struntar i det. När jag gjort mitt på badrummet sätter jag upp mitt hår i en lös bulle och tar bort mitt smink. 

När jag står där inne så hör jag Jaja och Pacman prata med någon. Nyfiket kliver jag ut och ser dem med min mobil! Jaja har mobilen mot örat och flinar åt mig.

 "Yes she's right here" säger Jaja.

 "Jaja, give me my phone" varnar jag och går emot henne.

 "Oh she doesn't want to talk to you" säger hon och jag spärrar upp ögonen.

 "Who is it?!" utbrister jag.

 "It's your lover" viskar Pacman i mitt öra och jag springer emot Jaja.

 "Give it back!" tjuter jag och kastar mig på henne så vi båda ramlar ner på golvet.

 "Never!" skrattar Jaja.

Hon kastar mobilen till Pacman som direkt börjar prata med personen. Jag springer efter honom men han är längre än jag, så han håller upp mobilen högt ovanför sig.

 "Philip! Give it back!" utbrister jag surt och han skrattar åt mig.

 "Nope" flinar han och kastar den till Jaja.

 "Hi Louis, your dear Chachi can't talk to you right now, she's busy with some other guy" säger hon i telefonen och ilskan stiger, på riktigt.

 "Jaja, give the damn phone back!" skriker jag på henne och hon spärrar upp ögonen.

 "Wow, chill girl" säger hon och jag rycker mobilen ifrån henne. 

Jag klättrar upp i min sovbrits och drar för draperiet. Sedan lägger jag mobilen mot örat. 

 "Hello?" säger jag.

 "Hi, what the hell are you guys doing?" skrattar Louis.

 "They were mean to me, more or less" säger jag kortfattat. "Hey, what Jaja said, it isn't true-" börjar jag, men Louis avbryter.

 "I know, Chachi. Don't worry" säger han och jag ler svagt.

 "I miss you" säger jag tyst.

 "I miss you too love" säger han lika tyst som jag och jag kan höra att han ler.

 "So what are you guys doing?" frågar jag och vänder mig om så jag har ryggen mot draperiet och ansiktet mot väggen.

 "Nothing, ish. Liam and Zayn are watching a movie, the rest is asleep" säger han. "What are you doing? Except from being childish?" retas han. 

 "Hey! I didn't do anything! I was at the bathroom to remove my make up and I hear them talking to someone - you - and when I walk out I see them with my phone. I got mad" försvarar jag.

 "Aww, don't be mad love!"

 "I'm not anymore, but I'll pretend I am" viskar jag till honom och han skrattar.

 "You're such a badass!" skrattar han och jag fnissar.

 "I know"

Plötsligt sprakar det i mobilen och jag försöker prata med Louis, men han försvinner, så jag lägger på. Istället kollar jag ut för det lilla fönstret som finns vid min brits. Vi är ute i skogen, det förklarar ju en del. 

Mitt i tystnaden hör vi motorn saktas in och den låter riktigt konstigt. Vi saktar in och står snart helt still. Snabbt hoppar jag ner och går ut ifrån bussen. Det är ganska kallt, fuktigt. Med armarna över mitt bröst går jag fram till chauffören.

 "Excuse me, what's going on?" frågar jag honom.

 "Our gas is up" suckar han och jag höjer ena ögonbrynet.

 "Where are the other buses?" frågar jag.

 "One Direction's is behind us, the rest is ahead of us" säger han.

 "Well do we have some extra gas?" 

 "No, but I think they have"

Jag ser lysen på vägen och går runt bussen för att se vägen klart. Deras buss är närmare än väntat, och fortfarande i rörelse. Bussen tutar och jag kastar mig åt sidan. Deras buss tvärstannar och svänger åt motsatta hållet. Jag snubblar när jag hoppade åt sidan och ramlar på rumpan. 

 "Jesus, are you alright?" frågar vår chaufför och kommer fram till mig.

 "Yeah, I'm fine" svarar jag och ställer mig upp.

 "Are you okay? I didn't see you" säger killarnas chaufför som nu är framme hos oss.

 "Yes, it's okay. It was my fault" ler jag mot honom och Louis kommer utspringandes ifrån bussen.

 "Jesus Chachi! You scared the hell out of me!" utbrister han och drar in mig i sina armar.

 "I've missed you too" fnissar jag.

 "Chachi, you almost got run over by a bus! How can you laugh right now?!" utbrister han och jag ler lugnt åt honom och tar hans händer.

 "I'm alright, I didn't get hurt" ler jag. "Well, my ass hurt a bit, but I'll be fine" skrattar jag och han skrattar med mig.

Resten av killarna - och mitt crew - kommer och frågar om jag mår bra och så medan chaufförerna pratar ihop sig. 

 "Okay, I have to drive and get some gas, you all stay here in I.aM.mE's bus, inside, it's cold" säger killarnas chaufför och alla nickar.

 "I'll go with him, so don't go anywhere, okay?" säger vårann chaufför och alla svarar okej. 

Snart har de åkt iväg och vi alla går in i bussen. Vi tänder lamporna i bussen och sätter oss lite utspritt. Louis tar med mig till badrummet för att rengöra mina skrapsår på händerna. Töntigt, men gulligt. Jag fnissar åt hur koncentrerad han ser ut när han baddar min hand. 

 "You really scared me, Chachi" säger han allvarligt när han häller på lite mer alsolsprit på ulltussen.

 "I'm sorry" mumlar jag och kollar ner på min hand.

 "Just be more careful the next time, alright? It could be a lot worse than some scratches" säger han och jag nickar.

 "I promise"

Han lägger undan allt och lyfter sedan ner mig ifrån bänken som jag suttit på. Hans händer är satta på mina höfter och mina armar ligger löst runt hans nacke. Våra blickar möts och snart gör våra läppar detsamma. Fjärilarna blir galna i magen, en välbekant känsla.

-------------------------------------------------------------------------------------

Sååååå, kapitel 20 folks! 

Har inte så mycket att säga just nu.... Tror schemat är ganska lugnt än så länge! 

See ya later alligator! x

Tillslut plockar jag upp mobilen och skriver med skakiga händer in Liams nummer. Med hackiga andetag lägger jag mobilen mot örat och går mot akutingången. 

 "Hey mate, what's up?" frågar Liam glatt.

 "Liam... I-it's Chachi... S-she j-just... a-and I just..." försöker jag, men gråten tar över.

 "Louis, calm down. Deep breaths. What happened to Chachi? Where are you?" babblar han på stressat.

 "The hospital" viskar jag.

 "What?! Louis what happened? We're on our way" säger han och jag hör röster prata i bakgrunden och att Liam springer.

 "I'll tell you when you get here" viskar jag och lägger på.

Jag kommer in på avdelningen och ser ambulanskillen stå där med en doktor. Snabbt går jag emot honom och frågar vart jag ska. När jag fått en vägbeskrivning skyndar jag mig dit. Första våningen - på akutavdelningen - rum 117. Chachi är inte där än, hon ska på undersökning och sånt först. Så jag sätter mig på en av stolarna där och kollar in på det tomma rummet där Chachi snart kommer ligga. Det är fönster in till rummet, så man ser in hela tiden.

Plötsligt ringer mobilen, det är Jaja. 

 "Hello" svarar jag trött med min hesa röst. 

 "We're here, where do we go?" frågar hon och jag berättar snabbt vart jag är, sedan lägger vi på.

Efter fem minuter kommer hela gänget inrusandes och så fort de ser mig ökar de stegen och jag ställer mig upp för att kunna möta dem bättre.

 "What happened?!" frågar alla.

Chachi's POV

Hela min kropp är öm. Mina sinnen är avstängda. Jag har ingen kontroll över min egen kropp. Som om jag är förlamad. Det är helt svart och allt jag hör är ett högt pip, det verkar aldrig ta slut. Svaga röster ekar i min hjärna. Louis. Mamma. Pappa. Ethan. Josh. Jaja, Pacman, Brandon, Moon, Millie. 

Tillslut lyckas jag öppna ögonen. Ljuset kastas mot mig och jag kniper ihop ögonen igen. När jag öppnar dem nästa gång går det bättre. Ett vitt rum. Helt tyst, förutom ett regelbundet pipande. Ett fönster på väggen som sängen står mot på höger sida. Fönstret är uppe och en sval vind blåser in över rummet. Det är fönster ut till korridoren och utanför ser jag hela crewet stå, tillsammans med 1D. 

Jag är för trött för att ens röra mig. Men jag lyckas tillslut klicka på den röda knappen bredvid  sängen. Snart rusar det in fyra sjuksköterskor och crewet och killarna (1D) trycker sig mot fönstret för att se in. 

 "Hello dear, you're at New Stobhill Hospital. You blacked out, does it hurt anywhere?" frågar en sköterska och jag nickar. "Where? Can you point?" frågar hon och jag skakar trött på huvudet. 

Smärta ilar i hela  kroppen och jag orkar inte göra någonting. Medan en sköterska fixar med någon spruta kollar jag ut på mina kompisar. Min blick fastnar på Louis. Han ler svagt mot mig och jag försöker le tillbaka. 

 "Is he your boyfriend?" frågar den yngsta sköterskan och jag läser Joselyn på hennes namnskylt. 

 "No" viskar jag fram och känner hur en spruta sticks in i min arm. 

 "So, the syringe we just gave you is going to take your pain away and you'll feel a little tired. You can have one visitor at the time, do you want someone in here now or later?" frågar den äldre sköterskan som gav mig sprutan.

 "Louis" viskar jag och de nickar sakta.

Alla går ut förutom den yngre tjejen. Hon sätter sig på pallen bredvid min säng och tar upp några papper. Efter att ha läst igenom det snabbt ser hon upp på mig.

 "So there's nothing wrong with you. You got a panic attack, which can happen again if you get stressed. If it happens again, you may need to take medicine for it, some pills perhaps" berättar hon och jag nickar. "So just press the red button if you need anything" ler hon och går ut.

Jag ser hur hon säger Louis namn innan hon försvinner iväg. Han skiner upp och skyndar sig in till mitt rum. Försiktigt stänger han dörren innan han vänder sig mot mig. Hans ögon är lite lätt röda och vattniga. Han har påsar under ögonen och är lite blek. 

Försiktigt vänder jag på min hand och sträcker ut den lite mot honom, i hopp om att han ska förstå att jag vill  att han ska ta den. Såklart märker han direkt att jag rört på handen och skyndar sig fram för att ta den. Hans hand kramar om min och ger mig värme i hela kroppen.

Utan att släppa min hand sträcker han sig efter en pall med den lediga handen. Smidigt placerar han pallen framför sig och sätter sig ner. 

 "Hey hun" mumlar han och smeker min handrygg med sin tumme. "How are you feeling?" frågar han mjukt och jag öppnar munnen för att säga något, men inga ord kommer ut. 

Louis' blick blir mjuk och sympatisk och han masserar min hand mellan sina stora, varma, mjuka händer. Det blir tyst ett tag. Smärtan i kroppen börjar försvinna, men jag blir tröttare för varje minut som går.

 "I talked to your doctor. He said you could leave today, but you need to stay in bed for some days. We're going to Cardiff right after tonights show, which you're not going to appear in" berättar han och min glädje försvinner.

 "What?" viskar jag hest och Louis biter sig i kinden.

 "Since you're in bed rest, you can't perform on the next five shows" säger han tyst och jag sluter ögonen.

Försiktigt skakar jag på huvudet och känner gråten stiga i halsen. Ni kanske tycker jag är töntig som gråter över det, men att dansa är verkligen mitt liv. När jag äntligen får chansen att leva min dröm så förstör något hela min glädje. Det känns som att jag sviker crewet, fansen och framförallt Louis.

 "I can do it" viskar jag och Louis skrattar till glädjelöst.

 "You're joking, right?" säger han stelt. "You can barely move, how will you be able to dance?" 

 "I'll get better" muttrar jag och Louis suckar.

 "Chachi, you're not aloud to dance. If you do, you'll get worse and then you have to ditch more shows, maybe ten or more" säger han och jag suckar då jag inser att han har rätt.

 "Fine" spottar jag ur mig och Louis smeker min kind.

 "I'm sorry princess" viskar Louis och jag kollar upp på honom. 

 "Can you lay down here?" frågar jag hest och han biter sig i läppen.

 "I don't know, I'm afraid I'll hurt you" mumlar han.

 "You won't, come here" säger jag och flyttar mig försiktigt åt sidan, försöker ignorera smärtan som ilar igenom mig.

 "Chachi..." börjar Louis, men jag avbryter honom.

 "Please" ber jag och han suckar, men lägger sig bredvid mig.

Han lägger en arm under mitt huvud och placerar handen på min midja. Försiktigt kryper jag närmre honom och lägger en arm om hans mage. Blygt petar jag in ett ben mellan hans och lägger mig så nära honom som möjligt.

Louis får mig att känna mig trygg. Varm. Älskad. Han betyder så mycket för mig och han får mig på bra humör genom att bara vara nära mig. 

 "Sing" viskar jag och Louis pussar min panna.

 "What do you want to hear?" frågar han tyst.

 "Moments" svarar jag och Louis börjar sjunga.

Sakta känner jag hur jag faller djupare och djupare ner i en dröm jag inte vill vakna ur. Louis och jag på en vit sandstrand. Turkost vatten. Jag har på mig en lång, vit klänning och Louis har kostym. Framför oss står en präst och på andra sidan sitter passa personer jag känner igen. Mamma, pappa, Ethan, Josh, Jaja, Pacman, Brandon, Moon, Millie, Liam, Harry, Niall, Zayn... 

 "Do you, Olivia Irene Gonzales, take Louis William Tomlinson as your husband and love him in sickness and in health?" frågar prästen och jag ler.

 "I do"

Prästen upprepar frågan fast åt Louis och under hela tiden kollar Louis in i mina ögon. Han ler. Jag ler. Min mage pirrar och Louis händer kramar mina.

 "I do" säger Louis och jag ler större och större för varje sekund.

 "You may now kiss the bride" säger prästen och Louis lägger en hand på min korsrygg för att sedan luta sig ner och kyssa mig.

Hans läppar masserar mina och alla applåderar. Blomblad kastas på oss och jag fnissar. Vi avbryter kyssen och Louis lutar pannan mot min.

 "I love you, Chachi Tomlinson" viskar han och jag ler stort.

När jag vaknar är det för att Louis pussar mig över hela ansiktet. Med ett leende öppnar jag ögonen och ser Louis stå framför mig med en liten väska. 

 "Hey babe, you're ready to leave" ler han och räcker mig väskan. "Jaja brought you some clothes" säger han och jag nickar.

Han hjälper mig till toaletten och jag låser dörren efter att Louis sagt att han väntar precis utanför. När jag öppnar väskan ser jag ett par mjukisar, ett löst, slappt linne och en kofta. Med ett leende byter jag om efter att ha skickat iväg en tack-bön till Jaja för att hon packade så sköna kläder. 

När jag ser mig själv i spegeln skrämmer jag mig själv. Mitt hår är trassligt och mitt ansikte är blekt. Mörka påsar är palcerade under mina ögon och  mina ögonlock hänger långt ner över ögonen, vilket gör att jag ser riktigt trött ut. Okej, jag är riktigt trött, men ändå.

När jag fixat mitt hår lite och bytt om går jag ut och möter Louis direkt. Han ler mot mig och tar min hand. Vi går ut tillsammans till de andra som direkt kramar mig och pratar i munnen på varandra. Jag fnissar och vi går tillsammans ner till "receptionen" för att skriva ut mig. 

 "Oh, right, your mother called us, she told us to tell you that you're calling her when you're out of hospital" säger Millie och jag nickar.

 "Where's my phone?" frågar jag och Jaja håller fram den.

Med ett tacksamt leende tar jag emot den och saktar in lite så jag kan prata ostört med mamma, som antagligen kommer vara hysterisk. När jag samlat mig trycker jag på hennes kontakt och ringer. Jag lägger mobilen mot örat. Hon svarar direkt.

 "Oh my, Chachi! Baby are you okay?!" utbrister hon oroligt.

 "I'm fine mum, it was just a panic attack" säger jag lugnt.

 "JUST a panic attack? Isn't that quite serious?"

 "No mum, I feel fine. I got some painkillers and I'm in bed rest for some days and I can't perform on the coming five shows" suckar jag ledsamt och väntar utanför sjukhuset medan de andra hämtar bilen.

 "Oh sweetie, don't be sad. You can make it without dancing for some days" säger mamma lent.

 "Thanks mum, but I gotta go. I'll call you later. Just know that I'm alright and on my legs, and out of hospital. Bye mum, love you. Tell dad I love him too" babblar jag på när jag ser bilen komma mot mig.

 "Alright, alright, bye hun, love you too"

Med ett leende lägger jag på och hoppar in i bilen. Louis pussar min kind och tar min hand. Bilresan tillbaka till arenan är kort och såfort vi är där ser vi massa fans stå för ingången till parkeringen. När vi äntligen tagit oss igenom och fram till bussarna bär Louis mig till vårann buss.

 "God gave me legs for a reason, you know" fnissar jag och han lägger mig i min sängbrits.

 "God gave me muscles for a reason, you know" retas han och spänner sin arm.

 "You're so childish" flinar jag och han skrattar.

 "I know"

Eftersom de ska träna till konserten ikväll får jag vara själv i bussen. Uttråkat förflyttar jag mig till soffan och lägger mig där med mitt tjocka täcke och kudden. Jag slår på teven och lägger mig mer bekvämt. 

Efter drygt två timmar börjar smärtan i kroppen komma tillbaka, så jag reser mig upp för att ta en tablett som min doktor gett mig. "Take one when you start to feel the pain" hör jag hans röst säga i mitt huvud när jag sväljer tabletten med vatten. Sedan lägger jag mig i soffan igen och somnar till ett avsnitt av Vänner.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Sådär jaaa! 

Nu kommer jag vara hemma ett tag och kommer antagligen kunna skriva mer, men som sagt, det är sommarlov och förhoppningsvis kommer det bli mer sol de kommande veckorna, så jag kommer kanske inte spendera dagarna inne och skriva om det är varmt och skönt ute. 

Något som inte har med bloggen att göra; ÄR DET BARA JAG SOM AVLIDER AV ALLERGI?! Svårt att njuta av sommaren när pollen flyger runt vart man än går. Var bara tvungen att få ut det ;) 

Haha, hoppas kapitlet blev bra!! 

HA DET BÄST NU!

hej alla underbara läsare! Kommer inte kunna uppdatera innan söndag, är nämligen i vårann båt och har inget internet (har inte ens datorn med mig). Förlåt att det är så sjukt dålig uppdatering, men det är sommarlov och jag åker iväg rätt så ofta. Men jag har börjat på nästa kapitel, så det kommer jag nog kunna skriva klart på söndag!!
Tack för att ni stannar!
Kan också passa på att tipsa om en bra film som går på bio: After Earth. Så sjukt bra är den!!
Aja, puss på er!!

 "Louis, I'm bored" klagar jag och han skrattar åt mig.

 "Me too" skrattar han.

Just nu sitter vi i soffan och slökollar på tv. Alla andra är ute och gör något, men vi ville inte följa med, så nu sitter vi här ensamma istället. Louis reser sig upp för att gå på toa och jag lägger mig raklång i soffan med en suck. I tystnaden hör jag vädermannen på tv säga att en storm är på väg in över Glasgow. Medan jag ligger och undersöker taket - uttråkad - plingar Louis mobil. 

 "Lou you got a text!" ropar jag.

 "Who is it from?!" ropar han tillbaka.

Jag tar upp mobilen. Eleanorstår det på skärmen. Något inom mig sticker till. Visst, jag hörde samtalet när han gjorde slut med henne, men varför har han inte tagit bort hjärtat? Gillar han henne fortfarande? Varför dejtar han mig isåfall? Varför säger han att han gillar mig? Ljög han? 

 "Why didn't you answer?" fnissar Louis när han kommer ut ifrån badrummet.

Jag kollar inte ens på honom, utan bara på skärmen. Hela min kropp är stel och jag biter mig i läppen. Louis ser konstigt på mig och går emot mig.

 "What's wrong? Who was it?" frågar han.

 "From Eleanor, Hey babe I miss you, I want to meet you again and I'm so so sorry for what I did xoxo" läser jag hest och Louis stannar upp.

Han blir tyst. Jag lägger ner hans mobil på bordet och trycker ner händerna emellan mina ben. Louis tar upp sin mobil och läser igenom smset igen. 

 "Chachi..." börjar han, men jag avbryter.

 "No" säger jag stelt. "I don't know what the hell is going on. I'm really confused, do you still like her? Is that why you still have that heart after her name? Have you spoken with her after your break up? Why are you dating me if you're not over her? Do you even like me?" babblar jag på och känner gråten komma krypandes i halsen. 

 "Chachi, stop, please" ber Louis. "There's absolutely nothing going on between me and Eleanor. Our chapter is over a long time ago. Maybe she's still not over me, but I'm so over her. The heart after her name means nothing, I guess I forgot to remove it. Now the heart is after your name. I like you. Very much. I know you're really confused, mad, angry, disappointed and all that stuff, but I promise you, there's nothing going on between me and her. Absolutely nothing. I guess you have to trust me" säger han och ser på mig med bedjande ögon.

Kanske överreagerade jag. Det var ju trots allt Eleanor som skrev till Louis, inte tvärt om. Och att ta bort ett hjärta efter ett namn i mobilen kanske man inte tänker på när man gjort slut med sin flickvän. Då är man väl mest ledsen, arg. 

Jag är ganska dramatisk och tar åt mig när någon säger något. Jag observerar det som händer omkring mig och kanske förvandlar det till något värre. Och det där smset gjorde ont. Men Louis har egentligen inte gjort något fel. Han visste inte att Eleanor skulle messa honom. Han hade kanske inte ens en aning om att hon fortfarande gillar honom. 

 "Chachi..?" säger Louis försiktigt när jag varit tyst ett tag.

 "I'm sorry" säger jag och han lägger huvudet på sne.

 "For what?" frågar han och tar några steg emot mig.

 "For overreacting" svarar jag och han sätter sig på huk framför mig.

 "You did nothing wrong, you have the right to get worried and sad over a text like that. But I promise you, with all my heart, that there is nothing going on between me and her. Maybe she thinks so, but I don't" lovar han och tar mina händer.

 "I know" viskar jag och kollar ner på våra händer.

 "Good" ler han och ger mig en kort, mjuk kyss på läpparna. 

Han drar upp mig ifrån soffan och ger mig en varm, mysig kram. Jag gosar ner mitt ansikte i hans nacke och hans andedräkt träffar min kind. 

 "Let's go out. There's a park nearby" ler han och jag nickar.

 "Let me just change" svarar jag och han nickar. 

Snabbt letar jag på ett par Hollister Super Skinny jeans, ett löst, vitt linne och en cardigan för att sedan byta om inne på badrummet. Det är en kamp, eftersom det är så litet, men jag överlever, efter att ha slagit i armbågen i handfatet, huvudet i väggen och ryggen i dörren. När jag kommer ut flinar Louis åt mig.

 "That sounded great" skrattar han och jag skrattar med honom.

 "Shut up! It is really small in there" skrattar jag och han går emot mig.

 "Yeah, that's probably it" flinar han ironiskt och tar min hand. 

 "You're so annoying!!" skrattar jag och slår honom på axeln. 

 "But you love me" retas han och jag rodnar, men svarar inte.

Han flätar ihop sina fingrar med mina och vi går tillsammans ut ifrån bussen. Det blir tyst, lite obehagligt, men inte sådär jätte jobbigt. Louis håller i min vänstra hand, så jag lägger min högra på hans arm och går närmre honom. Han ler och jag lutar huvudet mot hans axel. 

När vi kommer ut till gallrena där alla fans står skriker de högt. Louis vinkar och jag bara ler mot alla fans. Det är gulligt hur nära killarna är med sina fans. Hur besatta de är av varandra. Killarna betyder så mycket för alla fans och utan fansen skulle killarna inte vara kända. 

 "Hang on, I'm just going to say hi to a few" ursäktar Louis och släpper min hand.

 "Of course, take the time you need" ler jag och han ler snabbt mot mig innan han böjrar gå mot fansen. 

Jag ställer mig lite åt sidan när jag plötsligt hör någon skrika på mig. Först kan jag inte höra vad de skriker, men snart börjar jag kunna urskilja vad de säger. 

 "Stay away from Louis you whore!"

 "You're taking Louis away from us!"

 "You're such a bitch!"

 "Louis isn't happy with you!"

 "Go to hell bitch!"

 "I hope you die today!"

Alla ord sårar hårt. Jag har alltid varit en person som tar åt sig, även om an inte borde det. Ledsamt kollar jag ner i marken och försöker tvinga iväg instinkten att gå därifrån, för Louis' skull, även om hela min kropp skriker på mig att springa därifrån. Gråten kryper upp i halsen och jag döljer mitt ansikte med håret genom att kolla ner.

Louis' POV

När jag står och skriver en autograf åt en ung tjej hör jag plötsligt taskiga ord kastas mot Chachi. Ord som ingen borde höra eller säga. Snabbt kollar jag på Chachi som står ensam med huvudet sänkt och håret framför ansiktet. Direkt försvinner glädjen att vara kring fansen. 

Jag lämnar fansen och går fram till Chachi. Utan ett ord lägger jag en arm om hennes midja och drar henne bort ifrån fansen. Två livvakter går en bit bakom oss för att förhindra fansen från att följa efter oss. Chachi har fortfarande inte kollar upp. 

 "Don't listen to them" mumlar jag och håller henne lite hårdare mot min sida. "You don't deserve it" viskar jag i hennes öra.

När jag hör henne snyfta brister hela mitt hjärta. Jag stannar och lägger armarna om hennes axlar. Hennes ansitke pressas mot min mage och hennes smala armar dras runt min midja. Hon fortsätter snyfta och jag pussar hennes huvud flera gånger.

 "Honey, stop crying. You're making me cry" mumlar jag mot hennes hår.

Men då gråter hon mer. Då känner jag tårarna stiga i mina ögon. Att veta att det är mina fans, de som ska stötta mig och mina val, har fått min bästa vän - kanske mer - att gråta... Det finns bara inte. Visst, de kanske inte behöver gilla att jag hittat en person jag verkligen gillar, men de kan väl i alla fall acceptera det och inte kasta taskiga kommentarer.

Chachi kollar äntligen upp ifrån min tröja. Hennes ögon är röda och hon är lite svart under ögonen av mascaran. 

 "See, you're making me cry!" tjuter jag och pekar på mina tårfyllda ögon.

 "Why are you crying?" viskar hon hest. 

 "Because the girl I like is hurt and crying" säger jag och torkar bort hennes tårar och de små mascara spåren. 

Snart har hon lugnat sig och vi går hand i hand mot parken. När vi är där sätter vi oss på varsin gunga och jag tar upp mobilen. Just då tar irritationen över. Snabbt klickar jag upp Twitter och skriver en några två tweets.

@Louis_Tomlinson: You guys should be ashamed.

@Louis_Tomlinson: Disrespectful

Genast strömmar det in kommentarer. En del taskiga, en del snälla. Men en fångar min uppmärksamhet.

@Directioner_Taaani: She totaly deserve it. She makes you sad, you barely smile anymore! She's a whore, she hang out with other guys everyday! They even spend time together on a bus! She's disgusting! LEAVE THAT WHORE LOU, you deserve more.

Jag svarar på den direkt.

@Louis_Tomlinson: @Directioner_Taaani: People like you make me sick. How can u even call yourself Directioner? The guys she hang out with are her BANDMATES. They share bus on tour, yes, but that doesn't mean anything. 

Jag låser mobilen och stoppar ner den i fickan. När jag kollar upp på Chachi blir jag genast lite orolig. Hon sitter och stirrar ut på ingenting. Helt borta. Några tårar rullar nerför hennes kinder, men hon säger ingenting. Rör sig inte.

 "Chachi?" frågar jag mjukt, men jag får ingen respons. "Chachi, say something" mumlar jag och sätter mig på huk framför henne, men hon kollar inte på mig. "You're scaring me, please" säger jag.

Tårarna rinner nerför hennes kinder, hennes ögon är röda och hon rör sig inte ett skit. Hennes ögon är tomma och visar ingen känsla. 

 "Chachi, please say something" ber jag.

Plötsligt börjar hon skaka. Hon skakar mer och mer och börjar plötsligt gråta högt. Livvakterna kommer fram till och medan jag skakar om hennes axlar för att få henne att vakna ur hennes trans. Tårar väller upp i mina ögon och paniken kommer krypandes.

Men det blir värre, för plötsligt skriker hon. Ett öronskärande ljud som sårar mig enda in i själen. Då brister det för mig.

 "Chachi! Come on! Please stop!" skriker jag medan tårar strömmar nerför mina kinder.

Precis när jag tror att jag ska kollapsa av panik slutar hon. Istället svimmar hon och ramlar rakt på mig. Jag fångar henne och lägger ner henne på marken. Livvakterna sätter sig ner och försöker se vad som är fel. Men jag är helt borta. Allt jag tänker på är Chachi och vad som hände. Chocken är för stor för att hantera. Jag vet inte vad jag ska göra, vilken väg jag ska gå. 

 "The ambulance is on the way, she'll be alright Louis" säger en av livvakterna, Jimmy. 

 "I hope so" mumlar jag hest, men släpper inte blicken ifrån Chachis livlösa ansikte. 

Jag får åka med i ambulansen när den kommer. Jag sitter bredvid Chachi och håller hennes hand medan ambulansmannen tar massa prover och kollar hennes blodtryck. Plötsligt öppnas hennes ögon fort och hon försöker sätta sig upp, men hon sitter fast. Panik speglas i hennes ögon.

 "Shh, you're safe. I'm right here Chachi" lugnar jag snabbt och hon ser panikslaget på mig.

 "Where am I?" frågar hon hest.

 "You're in an ambulance. You kinda collapsed in the park" säger jag mjukt och kramar om hennes han hårdare.

 "Just relax, okay? Everything's fine" säger ambulanskillen och ler lugnande mot henne.

 "I'm tired" mumlar hon plötsligt och hennes ögonlock ser tunga ut.

 "You need to stay awake, alright? Stay with me, look me in the eyes" säger ambulanskillen snabbt och hon kämpar för att kolla på honom. "What's your name?" frågar han, antagligen för att hålla kontakten med henne.

 "Olivia" mumlar hon trött.

 "Where are you from?" frågar han vidare medan han pysslar lite med hennes arm.

 "Houston, America" svarar hon och håller på att stänga sina ögon.

 "How's your family, Olivia? Answer me, stay awake" säger han snabbt.

 "Good. My family's great. I love them" mumlar hon med halvt stängda ögon.

 "Olivia, listen to me. You need to stay awake. Okay? Do it for your family. You can't leave them, right? You'll miss them, they'll miss you. Stay with me" säger ambulanskillen och tårarna väller fram igen.

 "I'm sorry, I need to sleep" viskar Chachi.

 "No, Chachi, please" ber jag.

 "It's alright, she'll be alright" lovar ambulanskillen lite halvt stressat.

Snart är vi framme vid sjukhuset och Chachi försvinner iväg på en bår tillsammans med ambulansmännen. Och så står jag är ensam, vid ingången till akuten. Hela min hjärna är en röra, jag vet inte vad jag ska göra. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Liten vändning där huuuh? ;) Hope u guys liked it! 

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN GOD JUL (eller midsommar som andra kallar det)!!!!

HEJ ALLA UNDERBARA LÄSARE!
Tänkte bara skriva ett snabbt inlägg nu när jag har internet. Sitter just nu utanför en restaurang vid Westfield köpcentrum och ja, tänkte meddela att jag åker hem imorgon (sad for me, good for you). Kommer vara hemma i en vecka innan vi drar vidare. Ska skriva så mycket jag bara kan, lovar!
Åkte London eye idag och SWEET MOTHER OF JESUS va högt det var!! Men det var så coolt och om ni någon gång åker till London, ÅK DEN! Jag vet att det ser as läskigt ut när man kollar på den, men det glömmer man när man väl är där inne.
Vi ska snart börja shoppa igen, ska shoppa för er mina änglar! Hörs när jag är tillbaka i Svenneland!
Kramar från London!

Louis' POV

Efter konserten springer Jaja direkt till turnébussen och Chachi. Killarna följer med till vårann buss. 

Under hela konserten tänkte jag på Chachi. Hela tiden var hon i min hjärna. Helt ärligt tror jag alla märkte att jag var lite frånvarande. Försvunnen i mina tankar. Men jag höll masken, sjöng så bra jag kunde och tog mig igenom hela konserten med ett leende och Chachi i mina tankar. 

Jag är inte på humör för att umgås med någon, så jag lägger mig i min sovbrits och drar för draperiet. Kan ju lika gärna sova. Men nästan precis när jag laft mig ner öppnas bussdörren och snart hörs Jajas röst i bussen.

 "Louis, Chachi wants to talk to you" säger hon och jag hoppar direkt ner på golvet. 

Jag skyndar mig förbi Jaja och ut igenom bussdörren. Joggandes tar jag mig fram till deras buss och knackar på. Jag hör ett svagt Kom In och öppnar dörren. Chachi sitter vid bordet direkt innanför dörren. Hon ser upp på mig och biter sig i läppen.

 "Chachi, look..." börjar jag, men hon abryter.

 "No, let me talk" ber hon och jag nickar. "I'm just confused. I don't know why you were ignoring me and well, it kinda hurt. I don't know if you're fighting with Niall or why you got so weird when you saw me with him. And I don't want things complicated. We've started dated, I guess and I don't want it to end. But if we're going to keep dating, we have to trust each other. You have to trust e with boys and I have to trust you with girls" säger hon och jag nickar.

 "I understand if you're confused. Honestly, I don't know why I did it myself. I guess something just snapped inside of me. Seeing you with Niall made me realize that you can be with whoever you want and well, I want you for myself" erkänner jag lite halvt generat och hon ler gulligt.

 "You don't have to worry about that. I like you, Louis. Not Niall, Harry, Liam, Zayn or anybody else, you" säger hon och fjärilarna kommer tillbaka.

Med ett stort leende kramar jag henne hårt och trycker ansiktet i hennes hår. Jag drar in luft och känner lukten av hennes shampoo. Hon fnissar och lägger armarna hårt om min nacke. 

Vi sätter oss ner i soffan och slår på teven. Det är The Big Bang Theory och både jag och Chachi skrattar ibland. 

 "Omg I loooove Sheldon" skrattar Chachi och jag ryser av hennes vackra skratt.

 "He's awesome" skrattar jag.

 "Yeah" fnissar hon och lutar huvudet mot min axel.

Jag lägger en arm om henne och drar henne närmre mig. Vi ligger där och myser medan teven fortsätter visa The Big Bang Theory. Snart blir Chachis andetag tunga och hon lutar sig helt mot mig, då förstår jag att hon somnat. Med ett leende lyfter jag upp henne och lägger henne försiktigt i hennes sovbrits. Efter att ha pussat hennes panna går jag över till vår turnébuss igen. 

Precis när jag kliver in är dans crewet på till deras buss, så vi säger hejdå och alla lägger sig direkt. Jag och Zayn, som har britsar mitt emot varandra, ligger och pratar en stund innan han somnar. Jag somnar kort därefter och drömmer en underbar dröm om Chachi. 

Chachi's POV

När jag vaknar nästa morgon är klockan 08:27. Moon - som sitter vid köksbordet och pratar med sin flickvän - berättar att vi har ledigt fram till konserten ikväll. Så jag går och lägger mig igen, men kan dock inte somna om. Istället ligger jag och messar med pappa ett tag innan han ska sova - tidsskillnad. 

Efter att bara ha slappat ett tag kliver jag upp och äter frukost. Sedan byter jag om till ett par jeans och en tjocktröja. Jag flätar mitt hår och sminkar mig lätt innan jag sätter mig i soffan längst bak. Mobilen plingar och Louis namn lyser upp på skärmen. 

U awake?x

Yep, r u? ;)x

No, I'm sleeping... No but come here pleaseeee x

Why can't u come here?x

Because I'm lazy

Well I am 2 so get your fat ass over here if you want to hang out with me

Gah, u r so annoying

Jag svarar inte, men efter drygt fem minuter kommer Louis in till turnébussen. Ett överlägset leende tar plats på mina läppar och han himlar med ögonen. Jag skrattar åt honom och han sätter sig bredvid mig i soffan. Vi pratar om allt och inget, det är riktigt roligt faktiskt för samtalsämnena spårar ur totalt.