Zayn's perspektiv

Jag fattar inte. Varför litar hon inte på mig? Varför berättar hon inget för mig?

Det knackar på dörren igen.

"Come in!" ropar jag lite halvt irriterat.

"Hey, what's wrong?"

I dörröppningen står Niall. Han ser medlidsamt mot mig och går emot sängen. Med en hastig suck vänder jag mig så jag ligger på rygg med händerna under huvudet. Niall sätter sig skräddare på sängen och lägger händerna i sitt knä.

"I just... I don't know why she don't believe me!" Jag sätter mig upp innan jag fortsätter. "I mean, she should trust me! I want to help her, she just don't believe it!" säger jag frustrerat.

"Think about it, you don't know anything about her. Maybe she's hiding something that... I don't know, it is maybe hard for her to tell someone" säger han lugnt.

"Yeah, but I mean... I just want to help her, you know. She seems so sad and it's like she deny it, even thought she know I know the truth" frustar jag.

"Maybe you should give her some time. She maybe will call you. And I'm sure she'll tell you everything as soon as she's ready" ler han.

"Thank you Nialler" ler jag och ger honom en hastig kram.

"Anytime dude" flinar han och studsar mot dörren.

Jag skrattar och lägger mig ner på rygg igen. Dörren till mitt rum smälls igen och jag ser upp i taket. Hon betyder verkligen mycket för mig...

Ayla's perspektiv

Tre timmar senare

Jag kliver ut från polisstationen och torkar den sista tåren. Vinden griper tag i mitt hår och jag känner en lätt regndroppe på min kind. Med en suck sätter jag mig på moppen och börjar åka hemåt. Precis när jag börjat åka börjar det såklart spöregna. Jag stannar på Starbucks och rusar in. När jag kommit in går jag direkt till disken och beställer en varm choklad. Jag betalar och vänder mig om. Min blick fångas upp av ett par ögon jag känner igen väl...

"Yo, Ayla!" säger han och vinkar.

Jag sväljer hårt innan jag sätter mig framför honom. Snabbt drar jag av mig den blöta jackan och lägger händerna runt den varma muggen för att värma mig lite.

"Hi" ler jag.

"Hey, how are you?" ler han.

"I'm... Good" tvingar jag fram. "And you?" lägger jag snabbt till.

"I'm great" ler han stort.

"Good" mumlar jag och dricker lite av min riktigt varma choklad.

"So... Are you sure nothing happened at the party? I mean, I saw you with Sam and then you both kinda disappeared" säger han misstänksamt. "And I haven't seen Sam since then, and he doesn't answer the phone" läger han till.

"Are you sure nothing happened?"

"No, nothing happened" svarar jag snabbt. "I gotta go" avslutar jag, reser mig upp och går.

Även om det spöregnar kör jag hemåt och låter regnet piska i mitt ansikte. Det sticker, bränner och piskar, men det skiter jag i. Direkt när jag ser porten ångrar jag mig. Jag vill inte hem. Inte nu. Inte än. Det är inte där jag ska vara nu...

Zayn's perspektiv

Jag sitter på rummet och kollar ut på regnet när det plötsligt knackar på dörren igen. Med en suck ropar jag kom in och Niall sticker in huvudet med ett leende.

"Someone wants to see you" flinar han.

Med en suck reser jag mig upp och går emot honom. Det kan inte vara Ayla. Men den där känslan jag får när jag är med henne finns inom mig. Som att hon är nära. Men hon skulle väl inte åka till mig? Hon skulle väl ha ringt eller messat först? Eller?

Av det lilla hoppet inom mig skyndar jag mig till ytterdörren. I hallen står hon. Ängeln själv. Dyngsur. Hennes hår är fastklibbat i ansiktet och hennes hy är blek.

"Ayla..." andas jag och hon ser på mig med bedjande ögon.

"Can I talk to you? It's really important" säger hon snabbt och jag nickar.

"Yeah, sure... Uhm, do you want to take a shower and borrow some clothes?" frågar jag och hon nickar tveksamt.

"If that's okay" säger hon försiktigt.

"Of course!" säger jag och leder henne till badrummet.

När jag gett henne en handduk och lite kläder sätter jag mig i soffan med ett leende. Niall kommer och sätter sig suckande i fåtöljen. Han ser på mig, men jag kollar bara rakt ut i ingenting, och ler.

"Damn, you really like her, don't you?" säger han och jag skrattar till.

"Who doesn't?" fnyser jag.

"Well, she's hot" erkänner han och jag ser hotfullt mot honom. "Okay, okay, chill. She's yours!" säger han snabbt och lyfter händerna i luften i en oskyldig pose.

Jag skrattar till och skakar lite på huvudet.

Efter bara fem minuter öppnas badrumsdörren och Ayla kliver ut. Hennes hår är blött och hon har på sig mina mjukisbyxor och en stor t-shirt. Snabbt reser jag mig upp och visar henne till mitt sovrum. Vi sätter oss på sängen och hon pillar lite på t-shirten.

"So, what do you want to talk about?" frågar jag och hon stelnar till lite.

"Uhm.. It's about, you know... What happened at that party" säger hon tyst.

"You know, you don't have to tell me. Tell me if you want and when you're ready" säger jag snabbt.

"But I want to tell you. I want you to help me. I can't do this alone. Please don't leave me alone with this, Zayn" ber hon hest och en tår rinner nerför hennes kind.

"I swear, I'll never evver leave you" viskar jag och kramar henne hårt.

"Well... You know when I left because I felt bad? Well, I met a guy, Austin. He invited me to that party and some of his friends were there. One of them asked me to dance, and I said yes. Then me started to... You know..." säger hon och jag nickar, så hon inte ska behöva förklara. "He took me to a bedroom and he..." fortsätter hon svagt och jag tappar hakan. Hon fortsätter inte, men jag vet vad hon menar. "After that, he drugged me and left. I made it outside the house, then I called you. But he came out and battered me" viskar hon och börjar gråta.

"Why didn't you tell me?" frågar jag och torkar hennes tårar.

"He told me that if I told someone, he would come back and kill me" viskar hon tyst och jag stelnar till.

Plötsligt känner jag mig dum för att ha pressat henne som jag gjorde. Varför tvingade jag henne att berätta? Varför betedde jag mig som en idiot?! Hon skulle ha berättat när hon var redo! Gå och dö Zayn, gå och dö...

"Oh God, Ayla, I'm so sorry! I shouldn't have pushed you to tell me! You would tell me when you were ready, oh my God, I'm so sorry! I was a totaly ashole and..." utbrister jag, men hon avbryter genom att lägga ett finger på mina läppar.

"Shut up. You didn't know" flinar hon.

"I'm sorry" säger jag och kramar henne hårt. "I promise you, nothing will ever happen to you again" lovar jag.

Ayla's perspektiv

I den stunden, då Zayn håller om mig, vill jag berätta allt för honom. Om hela min uppväxt, om min historia. Jag vill att han ska veta allt om mig. Jag vill att han ska förstå min historia. Jag öppnar munnen för att berätta, men precis då knackar det på dörren och jag stänger snabbt munnen igen. Kanske är det ett tecken på att jag inte ska berätta?

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Well, I have nothing to say! Okej, fråga inte varför jag skrev det på engelska... Men det lät bättre! Hehe...

Okej, ville bara erkänna att rubriken var lite... Random...

I alla fall... GUESS WHAT?!

Nej, jag har inte vunnit 1 000 000 kronor på lotto... Nej, jag ska inte träffa One Direction... Nej, jag har inte fått besöksrekord... MEN! MEN MEN!

GOTT FOLK! VI HAR NÅTT 600 KOMMENTARER PÅ 158 INLÄGG! OMFG!

En del kanske tycker jag är löjlig, men KOM IGEN! 600 f*cking kommentarer på 158 inlägg! Måste bara säga att ni är OTROLIGA! Älskar er så jävla mycket! Ni är inget annat än bäst (förutom söta, roliga, snälla, gulliga, snygga, omtänksamma, amazing, awesome, great, coola, smarta m.m.)

Anyway....

Kapitel 9 under här!

                                             KLICKA FÖR STÖRRE BILD!

Zayn's perspektiv

Jag vaknar av att sängen gungar lite. Sedan hör jag någon grymta och snyfta. Någon mumlar något ohörbart och jag öppnar ögonen. Bredvid mig ligger Ayla. Hon gråter, men har stängda ögon. Antagligen drömmer hon.

"Let me go!" skriker hon. "Don't touch me!" fortsätter hon. "Zayn! Please!" gråter hon och jag stelnar till.

Zayn? drömmer hon om mig? Gör jag henne illa i drömmen? Är det jag som får henne att skrika och gråta? Snabbt sätter jag mig upp och skakar om henne. Hon öppnar ögonen och sätter sig hastigt upp. Hon viftar till med armarna och slår till mig löst på kinden. Jag flyttar mig lite och hon ser oroligt på mig.

"I'm sorry! Oh my God, I'm so sorry Zayn! I didn't mean to hit you!" gråter hon och jag tar hennes händer.

"Ayla, I'm fine. It didn't even hurt" lugnar jag henne men hon skakar på huvudet.

"I'm so sorry!" gråter hon.

"What did you dream about?" frågar jag lugnt.

"Nothing" säger hon nervöst, men jag ser att hon ljuger.

"Ayla, come on. What did you dream about?" frågar jag igen.

"It wasn't a dream. It was a nightmare" viskar hon.

"What was it about?" frågar jag och hon torkar sina tårar.

"I can't tell you" viskar hon.

"Of course you can!" lovar jag.

"No, you don't understand" mumlar hon.

"How will I be able to help you if you're not telling me anything?!" utbrister jag, och det låter mer irriterat än det skulle.

"Zayn, I can't tell you, okay? And I won't go to the police" säger hon allvarligt.

"What?! But you promised!" utbrister jag.

"Zayn I just can't, okay?!" utbrister hon irriterat.

Jag svarar inte. Hon mumlar något innan hon lägger sig så långt ut på sängen som möjligt. Hon kryper ihop till en boll och trycker ansiktet emot knäna. Sedan börjar hon gråta igen. Men inte så högt. Jag ser på henne ett tag innan jag reser på mig och går ut till vardagsrummet. Snabbt lägger jag några kudden i ena änden och tar en filt som jag lägger över mig. Jag lägger mig på rygg och lägger händerna under mitt huvud.

Vad det än var som hände igår så måste det vara allvarligt. Men hon borde kunna berätta för mig. Hon borde kunna lita på mig. Kanske känner vi inte varandra så bra som jag trodde.

"Zayn?"

Jag vänder blicken åt vänster och ser Ayla stå på golvet. Hennes ögon är röda och hennes kinder lätt rosa. Hon snyftar och jag sätter mig sakta upp.

"Can you come back? I'm scared" säger hon riktigt tyst och kollar ner i golvet.

Jag reser mig upp och går emot henne. När jag är framme drar jag in henne i en kram.

"You don't have to be scared, nothing will happen to you" viskar jag och hon börjar snyfta igen.

Jag tar hennes hand och följer med henne till sovrummet. Hon går så nära mig som möjligt, som om hon är rädd att jag ska försvinna. Jag kramar hennes hand hårdare och bäddar ner henne i sängen igen. Eftersom det är mitt i natten kan vi lika gärna somna om. Jag kryper ner bredvid henne och hon lägger sig med ryggen emot mig. Utan att tänka mig för lägger jag armen om henne och drar henne intill mig. I början är hon lite stel, men sedan slappnar hon av, vänder sig om och kryper in till mitt bröst. Jag håller om henne hårdare och pussar hennes panna.

"You don't have to be afraid" viskar jag och snart somnar hon. Och likaså jag.

Ayla's perspektiv

När jag vaknar känner jag fortfarande Zayns beskyddande arm runt mig. Försiktigt ser jag upp på hans ansikte. Hans ögon är stängda och hans mun halvt öppen. Ett leende smyger fram på mina läppar. Stop. Varför ler jag? Varför? Men han ser ju bra ut, det måste jag erkänna. Och att han får mig att känna mig trygg, säker och älskad. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva den känslan. Jag visste ju inte att jag skulle träffa Zayn heller, för den delen.

"Stop staring at me"

Förskräckt hoppar jag till och andas fortare. Zayn öppnar ena ögat och flinar mot mig. Jag slår till honom löst innan jag trycker ner mitt ansikte i kudden så han inte ska se mig rodna.

"You're blushing!" utbrister han förtjust och jag fnittrar.

"No, stop it!" tjuter jag och vrider på huvudet lite.

"That's so cute" ler han och jag rodnar mer.

"Oh shut up!" utbrister jag och pressar ner ansiktet i kudden igen.

Zayn skrattar hest och lägger sig med huvudet på min rygg. Hans varma andedräkt blåser i min nacke och jag ryser. Hans närhet får mig svag. Vafan är det för fel på mig?! Jag ler i kudden och andas ut. Minnen från drömmen kommer tillbaka och leendet försvinner. Eller, dröm och dröm, mardröm rättare sagt. Sam och jag var i ett litet rum utan fönster och dörrar. Han hade våldtagit mig igen, misshandlat mig. Och plötsligt står Zayn där. Han kollar på mig och Sam. Bara står där. Säger inget, gör inget.

"Are you crying?"

Jag snyftar till och lägger mig på rygg istället. Zayn ser oroligt på mig och torkar tårarna på mina kinder. Han drar upp mig så jag sitter upp och lyfter upp mig till hans knä. Hans armar omfamnar mig och jag slänger mig om hans hals. Tårarna börjar strömma ner och Zayn stryker handen upp och ner för min rygg.

"We have to go to the police, you know that right?" säger han lugnt.

"I can't go there, Zayn. I'm scared" snyftar jag.

"I'll help you. I'll be by your side and hold your hand all the time" lovar han.

"No, I can't tell anyone" säger jag och torkar mina tårar.

"Why?" frågar han lite halvt besviket.

"I just can't tell you or anyone else" säger jag hest.

"But you have to trust me, Ayla!" utbrister han.

"I do, but..."

"But what?!" avbryter han högt.

"Stop Zayn, please" viskar jag.

"I can't help if you not tell me the problem!" ryter han irriterat.

Hela jag stelnar till och jag backar lite ifrån  honom. Tårarna stiger i mina ögon och Zayns först mörka, ilskna ögon ändras till ångerfulla.

"I'm sorry, I..." börjar han, men avslutar inte.

"Can you please leave?" viskar jag och han skakar på huvudet.

"No, I'm sorry Ayla. I can't leave you"

"Zayn, I want you to leave" säger jag bestämt.

"Ayla, please let me help you"

"You can't help me! No one can!" utbrister jag.

Han ser lite sårat på mig innan han lämnar sovrummet. Snart hör jag hur ytterdörren smälls igen. Jag kniper ihop mina ögon och börjar gråta igen. Helt plötsligt blev allt så kallt. Känslan av trygghet försvinner direkt. Allt känns osäkert och jag tvingar mig själv att gå runt i lägenheten för att kolla att ytterdörren och fönster är låsta. Sedan sätter jag mig i soffan.

Jag borde gå till polisen. Annars kanske Sam går på någon annan. Men jag är rädd att han ska få tag på mig och döda mig. Om han hamnar i fängelse i bara några år kanske han får tag på mig efteråt och dödar mig. Jag kanske kan flytta... Då kommer han inte hitta mig igen. Men jag kan inte lämna Nellie. Kanske vill hon flytta med mig... Nej, hon vill bo här. Hon har ju jobb och allt. Fast hon kanske tillåter mig att flytta till en egen lägenhet... Okej, nej, det kommer hon inte.

Plötsligt plingar mobilen och jag flämtar till. Jag tar upp den och ser Austins namn på skärmen. Ett nytt SMS.

Hey, you just disappeared yesterday? Something happened? x

Jag sväljer  hårt och knappar in ett svar.

Oh, sorry. I got tired so I went home... No, nothing happened x

Det är svårt att ljuga för vänner, men vad ska jag göra? Han kanske skadar dem då? Det vill jag inte. Då skulle det vara mitt fel...

Plötsligt plingar min mobil igen, den här gången är det Liam.

Do you know what's wrong with Zayn? He seem sad when I met him today. He wasn't saying much and he was just in his room all the time xx

Jag suckar och svarar att jag inte har någon aning. Jag måste till polisen. Nu!

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Är förkyld och är hemma från skolan, så det kanske kommer ett till kapitel idag. We'll see...

Vad tycker ni om fanficen hittills? Bra/dålig? För mycket/lite drama? Tell me what ya think!

Den dagen spenderar jag inne i lägenheten. Egentligen gör jag inget speciellt. Men runt tre plingar min mobil.

Hey! It's Austin :) Just wanted to tell you that it's a party tonight at my house and you can come if you want too x

Jag ler och knappar in ett tveksamt svar. Jag har aldrig varit på fest. Vad har man på sig? Vad pratar man om? Hur beter man sig? Men någongång ska ju vara den första, eller hur?

Yeah, sure! Where do you live? What should I wear? x

Sakta reser jag på mig och går till mitt rum. Jag rotar i min garderob och letar efter något att ha på sig. Ska man ha shorts, kjol eller klänning? Kanske jeans? Tights? Min mobil plingar jag och öppnar det.

I'll pick you up at seven. Well, you can wear whatever you want! That's not so important you know ;) x

JAg skrattar lite och skriver min adress innan jag fortsätter leta runt i garderoben. Tillslut bestämmer jag mig för ett par midjehöga jeansshorts med lite rosa nyans i och en magtröja. Så jag tar med det och rena underkläder till badrummet och ställer mig i duschen i en kvart. När jag står där inne nynnar jag lite på Give Your Heart A Break med Demi Lovato.

Snabbt plattar jag igenom mitt hår och gör sedan en inbakad fläta av min lugg. Sedan drar jag på mig kläderna och sminkar mig med mascara, ögonskugga, eyeliner, puder och rosa läppglans. Klockan är typ halv sju så jag går runt och gör typ ingenting. Det slutar med att jag sitter i soffan och degar.

I'll be at your place in five x

Jag ler av Austins SMS och svarar att jag går ner. Snabbt sätter jag på mig mina Jeffrey Campbell's och lämnar lägenheten bakom mig. I hissen nynnar jag lite på olika låtar, men tystnar när jag är nere. Då går jag ut och ställer mig i det halvsvala vädret. Snart kör en svart Mercedes upp på vägen och Austin syns igenom rutan. Han ler mot mig och jag sätter mig i passagerarsätet.

"Hi, you look great" ler han och jag fnissar lite.

"Thanks" ler jag och sätter på mig bältet. "Shouldn't you be on your own party?" frågar jag lite förvirrat.

"It haven't started yet. It starts halv past seven" förklarar han och jag skrattar lite.

"Okay then"

Vi stannar utanför en ganska stor villa. På framsidan är det en stenväg fram till altanen till huset. På båda sidorna är det riktigt grönt gräs och på vänstra sidan finns en liten fontän. På andra sidan är det mest blommor. Huset är riktigt fint.

Vi går in och jag hjälper honom att fixa det sista. Hans kompisar kommer lite innan festen börjar. Det är fyra killar med ganska olika stilar. En är utländsk, resten är från England tror jag. Den utländska killen, Sam, ser lite på mig, biter sig i läppen och skådar min kropp. Han verkar lite läskig, men jag bryr mig inte om det.

"Is this your new girl?" frågar Joe, en av hans kompisar.

"No, no, we're just friends" ler Austin.

"Do you have a boyfriend?" frågar Sam och jag skakar på huvudet.

"No"

Han flinar lite och snart fylls huset av galna ungdommar. Alla blir fulla typ direkt och dansar som galningar till alla låtar som spelas. Själv går jag lite åt sidan för att slippa trängas. Skådar alla som dansar. Varför följde jag ens med? Jag är inte en festprisse precis.

"Why are you standing here all alone?"

Jag vänder mig om och möter Sams mörka ögon. Han ler lite mot mig och håller fram en dricka som jag tar emot.

"Where else should I be?" frågar jag och smuttar lite på drycken.

Den är stark, men det skiter jag i. Kan jag inte få släppa loss en natt? Det förtjänar jag. Eller?

"Do you want to dance?" frågar Sam och jag nickar.

Snabbt häller jag i mig drickan och slänger platsmuggen. Han flinar, tar min hand och leder mig till dansgolvet. En låt jag inte känner igen får alla att skrika och börja hoppa. Sam tar tag i mina höfter och drar mig emot honom. Försiktigt lägger jag armarna om hans hals och han flinar. Han börjar gnida sig emot mig och jag börjar känna mig obekväm. När jag försöker dra mig ifrån honom drar han mig ännu närmre.

"Stop it" säger jag tyst.

"You said you wanted to dance" flinar han.

"Just let go of me" säger jag och han klämmer på min rumpa.

"Never"

Han lägger handen för min mun och puttar upp mig till övervåningen. Jag försöker skrika och ta mig loss från honom, men han är för stark. Han knuffar in mig på ett sovrum och låser dörren. Jag ramlar ner på golvet, och han är snabbt över mig.

"Stop it!" väser jag när han börjar ta av min tröja.

"Shut up you whore!" fräser han och jag känner gråten i halsen.

"Just let me go!" småskriker jag och han slår till mig på kinden.

"I said Shut Up!" skriker han.

Jag börjar gråta. Jag skulle aldrig ha gått på festen. Aldrig. Det här är inte jag. Det här är inte rätt. Vad har jag gjort? Jag sviker mamma och pappa. Jag sviker alla. Nu kommer allt bara bli värre.

Ja, han gjorde det. Han våldtog mig. Sedan drogade han ner mig innan han gick. Nu ligger jag på golvet i sovrummet i bara underkläder. Allt bara snurrar.

Efter ett tag mår jag bättre och jag reser mig upp. På vingliga ben tar jag på mig mina kläder och går nerför trappan. Eller, går och går, jag mer snubblar nerför trappan. Men jag lyckas ta mig upp och ringa första bästa person: Zayn.

"Ayla, why are you calling so late?" frågar han trött.

"Please Zayn, help me. I don't know why I came here. Please help me, I don't know what to do!" gråter jag och jag hör honom sätta sig upp eller något.

"Ayla, what happened?" frågar han oroligt.

"Help me Zayn!" gråter jag.

Precis då öppnas dörren och ut kommer Sam. Han ser på mig och flinar stort.

"So you got out" flinar han och går emot mig.

Jag småskriker adressen till Zayn som pratar oroligt i luren. Sam slår till mig i ansiktet med knytnäven och jag skriker av smärta. Han sparkar mig i magen och jag kvider till.

"If you tell anyone, I promise to God, I will kill you" viskar han i mitt öra och försvinner.

Jag börjar gråta mer och lyckas krypa närmre vägen. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag känner blod rinna i pannan och vid näsan. Smärtan är obeskrivlig. Aldrig har jag haft såhär ont. Konstigt att ingen märker mig. Fast ingen bryr sig väl. Ingen kommer ju någonsin bry sig.

Samma bil som hämtat mig när jag skulle på stan med Liam stannar på vägen och Zayn springer fram till mig.

"What the hell happened?!" frågar han oroligt och jag ser Louis springa emot oss.

"Zayn, it hurts" snyftar jag tyst.

"Louis, call the police and the am..." börjar han, men jag avbryter.

"No! I'm okay. Just, please take me home" säger jag och försöker sätta mig upp.

"Ayla, just lay down. We have to call the police" säger Zayn mjukt.

"No, I just want to go home" gråter jag och Zayn suckar.

"We'll go to the police tomorrow, okay? Promise" säger han och jag nickar, även om jag inte menar det.

Zayn lyfter upp mig och går emot bilen. Louis öppnar ena dörren bak och Zayn lyfter in mig. De torkar mitt ansikte lite och sedan kör de hem mig.

"Louis, I'll stay here tonight, can you drive us to the police tomorrow?" frågar Zayn och Louis nickar.

"Of course"

Zayn lyfter upp mig igen och går fram till porten. Jag knappar trött in koden och Zayn lyfter mig till hissen. Klockan är drygt två på natten tror jag, så det är inga i trapphuset. Zayn fibblar upp nycklarna ur min ficka och låser upp min lägenhet. Sedan lägger han mig i min säng och hämtar något ifrån badrummet. Han börjar sedan rengöra mitt sår och jag ser på hans ansikte. Hans ögon är oroliga och allvarliga.

"Thank you" säger jag tillslut.

"This is what friends are for" ler han.

När han är på väg ut ur sovrummet stoppar jag honom.

"Can't you sleep here?" frågar jag lite oroligt.

Jag är fortfarande rädd för att Sam ska komma och typ göra inbrott. Jag är rädd att han ska skada mig, men mer rädd för att han ska skada Zayn.

"Sure" ler han lugnande och kryper ner bredvid mig istället.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Well, lite drama där ;)

Har inte så mycket att säga...

SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN UNDER HÄR!

Senare på kvällen när jag är hemma igen beställer jag en pizza och sätter mig i köket med min MacBookAir medan jag väntar på att den ska komma. Plötsligt ringer mobilen från väskan i hallen, så jag springer dit och fingrar upp den. När jag ser namnet på skärmen stelnar jag till lite, men ler lite ändå.

"Hello" svarar jag och går emot köket.

"Hi! You just disappeared before. What happened?" hör jag Zayn säga, lite oroligt.

"Oh, I felt a little bit bad, sorry I didn't tell you" ljuger jag och han suckar lite tyst.

"It was because of the fans, wasn't it?" säger han lite tyst.

"No I just... Okay, yeah, it was. But I'm not going to blame you. It's your life, you know" erkänner jag.

"Are you still mad at me because I didn't tell you?" frågar han svagt.

"Uhm... No, but I'm still a bit sad. I thought you trusted me" säger jag tyst.

"Look, I'm sorry. I do trust you. I just wanted you to get to know me as me not the famous Zayn Malik, you know" förklarar han.

"Yeah, but you should have known that if I was a fan or if I liked your music I would have recognize you" säger jag.

"Can you please forgive me?"

"Apology accepted" ler jag och han skrattar lite.

"Thank you, and I won't fail you again" fnissar han.

"Thank you"

Precis då knackar det på dörren.

"You want to come over and eat some pizza with me?" frågar jag medan jag går sakta emot dörren.

"That'd be great"

"Good, then get your ass over here, 'cause the dinner is ready" skojar jag och han skrattar.

"Right, bye"

Vi la på och jag öppnade, tog emot pizzan och betalade. Sedan lägger jag pizzan på bordet och väntar på Zayn. Fast, jag behöver inte vänta så länge, för han kommer efter fem minuter.

När vi ätit klart sätter vi oss i soffan och slötittar på teven. Klockan slår elva och vi sträcker på oss. Zayns mobil ringer och han svarar. Jag är så trött att jag inte orkar lyssna. Iställer lägger jag mig i soffa med fötterna i Zayns knä.

"Can I stay here tonight?" frågar Zayn plötsligt och jag nickar.

"Sure"

När Zayn lagt ner mobilen bäddar vi i soffan - bäddsoffa - och sedan fixar vi oss. Zayn drar av sig tröjan och jag byter om på mitt rum till ett par mjukisshorts och en t-shirt. Sedan går jag ut till honom igen. Zayn står vid hyllan med filmer och jag slänger mig på rygg i soffan.

"Can we watch 17 again?" frågar han och jag nickar trött.

Han sätter på filmen innan han sätter sig i soffan. Jag lägger mig med huvudet på armstödet och benen lite böjda för att Zayn ska få plats. Ett bra tag ligger jag och flyttar på huvudet och fixar för att ligga skönt. Zayn verkar märka det och ler lite mot mig.

"You can lie on my lap if you want" erbjuder han och jag sätter mig upp.

"Thanks" ler jag lite generat och lägger mig med huvudet i hans knä.

Han lägger handen på min axel och rör fingrarna sakta fram och tillbaka. Det får mig att rysa lite. Hans närhet får mig svag. Han är verkligen en bra vän. Jag kan slappna av med honom och han är riktigt rolig. Helt enkelt, jag trivs i hans närhet. Jag tycker verkligen om att vara omkring honom. Han får mig lugn och han får mig att glömma mitt gamla jag. Som att det här alltid har varit jag. Som att mitt tidigare jag aldrig funnits.

Hans hand flyttas till mitt hår och han börjar fläta in sina fingrar i det. Jag njuter och sluter ögonen. Zayn masserar sakta min hårbotten och jag ryser till, igen.

Zayn's perspektiv

Aylas andetag blir tyngre och hon slappnar av. Sakta ser jag ner på hennes ansikte och ser att hon sover. Ett stort leende sprids på mina läppar och försiktigt - utan att väcka henne - reser jag mig upp och lyfter upp henne i min famn. Eftersom jag aldrig varit i lägenheten tidigare gissar jag mig fram till ett sovrum som jag antar är hennes. Försiktigt lägger jag henne i hennes säng och bäddar om henne. Hon lägger sig till rätta i drömmen och ett litet leende syns i hennes mungipa. Hon mumlar något ohörbart och suckar lyckligt. Jag fnissar och går ut ur rummet. När jag kommer till vardagsrummet stänger jag av teven och städar lite innan jag lägger mig i soffan.

Jag tar upp mobilen som ligger på soffbordet och går in på Twitter.

Had a great end of the day... You make me happy xx TWEET

Jag stänger ner Twitter och låser mobilen. Sedan lägger jag mg till rätta och somnar efter bara någon minut.

Ayla's perspektiv

När jag vaknar är klockan lite över nio. Jag sätter mig på sängkanten med tårna i golvet och sträcker ut armarna medan jag grymtar tyst. Sakta reser jag mig upp och kliar mig lite i håret medan jag lämnar mitt sovrum. Plötsligt stannar jag. Stop. Hur kom jag till sovrummet? Jag somnade i soffan i... Juste, Zayn kom över. Han måste ha lyft in mig. Gulligt, tänker jag med ett leende. Jag fortsätter gå och går förbi vardagsrummet. Zayn ligger i soffan med täcket vid midjan och bar överkropp. Jag kan skymta hans kalsongkant och rodnar plötsligt när jag kommer på mig själv med att stirra på honom. Fort tassar jag till köket och börjar plocka fram bland annat paprika, smör, mjölk, oboy, juice och massa annat till en ordentlig frukost. Vanligtvis äter jag ju inte frukost, men nu vill jag lyxa till det bara för att Zayn är här. Annars kanske han får fel uppfattning om mig.

När jag står och nynnar tyst på Lullaby med Nickelback samtidigt som jag steker plättar hör jag någon bakom mig. Av ren rädsla tystnar jag och vänder mig kvickt om. Zayn står i valvet mellan köket och vardagsrummet och flinar lite.

"Morning" säger jag generat och han nickar mot min kropp.

"Nice pajamas" flinar han och jag kollar snabbt ner på min kropp.

En t-shit med svampbob på och ett par korta mjukisshorts. Mitt ansikte blir rött och han skrattar. Snabbt vänder jag mig om och fortsätter steka plättarna.

"I think it's kinda cute" påpekar han och jag hör att han sätter sig på en stol.

"Okay, can we please change subject?" föreslår jag och han skrattar.

"I always watched SpongeBob when I was li..." börjar han, men jag avbryter.

"Brekfast is done!" utbrister jag och han börjar skratta.

Jag ställer fram plättarna på en tallrik och sätter mig mitt emot Zayn. Han kollar imponerat på frukosten som står framdukad och nickar gillandes.

"Nice breakfast. Are you always doing this much breakfast?" frågar han och jag tvekar.

Vad ska jag säga? Ska jag ljuga eller säga sanningen?

"No" säger jag kort och han ser lite på mig.

"What do you mean with no?" frågar han.

"No, I don't usually eat this much" säger jag bara.

"Datails please" säger han och jag suckar.

"I usually don't eat breakfast at all" erkänner jag och han tappar hakan.

"But you have to eat!" utbrister han.

"I've made it so far, so it shouldn't be a problem" påpekar jag och han suckar.

"Breakfast is actually the most im..." börjar han, men jag avslutar.

"The most important meal of the day, I know" suckar jag.

"So why don't you eat then?" säger han mjukt.

"I have no appetite in the morning" säger jag.

Han svarar inte. Vi äter under tystnad, tills hans mobil ringer och han måste åka. Vi säger hejdå och han sticker ut genom dörren. De närmaste timmarna plockar jag undan i köket och i vardagsrummet. Jag kan inte hjälpa att lukta på hans kudde. Det luktar så gott...

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Hinner inte lägga in bilder nu, sorry guyssss

Vad heter du?

Wilma Olsson/Malik/Styles/Payne/Tomlinson/Horan/Bieber :)

Hur gammal är du?

Fyllde 13 i augusti

Har du några husdjur?

Ja, min underbara lilla hund Mimmi (blandras Malteser, ToyPudel och Bichon Frisé)

Kändisar? (antar att du menar typ idoler)

Jag gillar bland annat One Direction (of course), Justin Bieber, Cody Simpson, Taylor Swift, Demi Lovato, Selena Gomez, THE SCRIPT, Nickelback, Jaden Smith m.m

Hur länge har du gillat One Direction?

Oh God... Jag är en sån som inte har någon koll alls... Men drygt ett år, mer eller mindre.

Talanger?

INGA. Nej, men mina kompisar säger att jag är duktig på att spela piano, vilket jag inte tycker själv...

Vad gör du på fritiden?

Hänger med kompisar, spelar piano, sitter vid datorn... (Liv, jag vet)

Har du ett stort sovrum?

Heck no! Jätte litet skitrum... Fast det är nog ganska snyggt ändå... Har gjort om det ett antal gånger...

Har du några syskon?

Jajamän! Tre äldre systrar.

Har du pojkvän? Om inte har du haft någon?

Nej, jag är 100% singel! Men ja, jag har haft killar. Dock inget seriöst.

Vem gillar du mest i bandet?

Asså, jag gillar alla lika mycket. För jag känner mig taskig om jag gillar en av dem mer (jag vet, mupp som jag är). Nu när jag tänker efter säger jag olika nästan varje gång. Haha, men Zayn tror jag.

Ungefär hur lång tid tar det för dig att skriva en del?

Olika. Det kanske tar runt en timme att skriva, och sedan ytterligare en halvtimme för att leta bilder och sätta ihop dem.

Har du gått på någon av 1D's konserter?

Nej, det har jag inte. Men jag SKA gå på en av deras konserter... Någon gång...

Hur skulle du bete dig om du träffade dem?

Jag skulle dö. Nej, men jag skulle nog försökak vara lugn. Men jag är ganska säker på att jag skulle gråta och skaka som in i helvete. Och jag skulle försöka att inte svimma...

Har du visat novellen för din svenska lärare?

Nej, det har jag inte. Inte just den här i alla fall. Jag har gett henne min bloggadress, men hon har inte gått in... Tror jag. Men när vi får i uppgift att skriva en berättelse tycker hon ofta dem är jättebra...

Sådär ja! Jag fick några frågor i alla fall! Tack så mycket! Ja, jag lägger ut nästa kapitel efter skolan tror jag (slutar tio i två). Så, kolla in senare!

YES! Du läste rätt: jag ska ha en frågestund på bloggen! Tyckte det var på tiden faktiskt...

Det här är er chans att lära känna mig, få svar på era frågor om fanficen eller ja... Ni fattar.

Okay, so... Jag tänkte att jag avslutar frågestunden på måndag. Så ni får fråga på hur mycket ni vill! Ni får gärna fråga flera frågor i samma eller en annan kommentar! Jag kommer svara på ALLT (typ)!

Och snälla snälla snälla rara ni, fråga något! Det skulle kännas riktigt konstigt om det här dök upp på bloggen:

Svar på frågorna på frågestunden:

Fråga: Varför har du en frågestund?

Svar: Kändes kul.

Tack så mycket för alla frågor jag fick!

(Äkta min humor... För er som inte fattade; det skulle kännas konstigt om man fick en/inga frågor på frågestunden...)

Aja, FRÅGA PÅ NU! I'm super, super excited for this! Love ya'll!

Liam skrev att han och hans kompis - Louis - kommer hämta mig om drygt tjugo minuter, och det var fem minuter sedan. Direkt när han skrev det gick jag till mitt rum och drog på mig en midjehög, blommig kjol över ett vitt linne. För att piffa till det lite sätter jag ett brunt bälte på kjolens kant. Snabbt plattar jag igenom håret och sminkar mig lite med mascara och lite puder.

Hastigt lägger jag ner mobil, nycklar, plånbok och lite annat i en brun handväska innan jag får ett SMS av Liam. Han säger att jag kan gå ut, så det gör jag. Utanför porten står en mellanstor bil och Liam står lutad emot den. När han ser mig ler han och går emot mig.

"Hey" säger han när vi möts och ger mig en kram.

"Hi" ler jag och vi går emot bilen.

När jag hoppar in i baksätet med Liam märker jag en kille som sitter bakom ratten och en tjej i passagerarsätet.

"Hello! I'm Louis" säger killen och ler mot mig.

"Ayla" ler jag.

"And I'm Eleanor" säger tjejen och ler stort emot mig.

Hon strålar skönhet. Så vacker... Jag är nästan avundsjuk faktiskt. Och Louis såg väl också rätt bra ut. Inte riktigt min stil, men han är ju inte ful i alla fall!

"Yo, Liam, when is Danielle coming here again?" frågar Eleanor och ser lite på Liam medan Louis börjar köra.

"She's coming in a few days, I think" säger Liam och jag ser hur hans ögon riktigt strålar.

"Your girlfriend?" ler jag mot honom och han ser på mig med ett leende.

"Yeah"

När vi är framme kliver alla ut och medan Louis och Eleanor går åt höger så går vi åt vänster. I början är det ganska tyst. Lite pinsamt. Liam går med händerna i fickorna och jag kollar ner i marken.

"OMG! LOOK! IT'S LIAM!"

Jag kollar snabbt åt höger och ser ett tiotal tjejer komma springandes emot oss, skrikandes. Liam suckar lite, men ler och hälsar på fansen. För att inte vara ivägen backar jag lite och ställer mig en bit bort. Men snart märker jag att det bara kommer fler och fler, så jag sätter mig på ett utecafé lite längre bort.

"One coke" säger jag till tjejen som jobbar och hon nickar med ett leende.

Hon kommer snart tillbaka med en cola och jag kollar lite mot Liam igen. Han står i mitten av alla fans och allt man hör är skrik. Konstigt att han inte får typ... tinnitus. Jag skulle aldrig klara av ett sånt liv. Bara massa skrik och besatta tjejer. Med en lätt suck börjar jag fingra lite på det halvblöta glaset. Jag ritar ett hjärta och dricker lite av colan.

Efter dryg en halvtimme kommer Liam med ett besvärat ansiktsuttryck.

"I'm sorry about that" säger han och slår sig ner framför mig.

"It's okay, I guess... I mean, it's your life, right?" säger jag och rycker lite på axlarna.

"Yeah, I guess so" mumlar han och beställer in en cola.

Plötsligt plingar hans mobil och han tar upp den. Han läser snabbt innan han knappar in ett svar. Den plingar igen och han svarar. Med en lätt suck tar jag upp min mobil och kollar lite på Instagram, Twitter och Facebook. Ingenting nytt, som vanligt.

Med ännu en lätt suck lägger jag ner mobilen och börjar skaka lite på benet. Liam lägger också ner mobilen och ler lite mot mig.

"So... You know Zayn?" undrar han och jag ser snabbt in i hans ögon.

"Yeah"

"Well, he has nothing to do today, is it okay if he comes?" frågar han och jag tänker lite.

Egentligen vill jag säga aldrig i livet. Men då skulle han ju börja fråga saker, plus att jag inte vill vara oförskämd.

"Yeah, sure" säger jag kort och han nickar lite.

"Good"

Han skriver något på sin mobil och den plingar snart. Hans ögon glider över skärmen innan han skriver något kort och lägger ner den i sin ficka.

"We're meeting him on the square" säger han och jag nickar.

Vi går tillsammans emot torget och pratar om allt och inget. Ja, jag är skitnervös inför att träffa Zayn igen. Allt står ju inte direkt rätt till mellan oss. Men kanske borde jag förlåta honom. Och som han sa; börja om. Han verkar ju ändå vara en cool kille. Så kanske...

"Ayla, helloo"

Jag skakar lite på huvudet och möter Liams blick. Han ler svagt och jag ler lite generat tillbaka.

"Yeah, sorry" säger jag och han skrattar till.

"Yo bro!"

Jag kollar åt höger och ser Zayn komma emot oss. Liam ler stort och möter honom på mitten. Sedan ger han honom en rejäl, äkta killkram. Jag står lite bakom och kollar ner i marken.

"Hi Ayla" säger Zayn försiktigt och ger mig ett litet leende.

"Hi" svarar jag och ler lite svagt.

Liam och Zayn börjar gå och jag går efter. De pratar med varandra nonstop så jag går en bit bakom. Att vara så nära Zayn gjorde mig glad. Trygg. Han skulle inte låta något hända mig, eller så känns det i alla fall.

Plötsligt hörs skrik och ett tjugotal tjejer springer emot oss. Med en suck går jag åt sidan och låter tjejerna omringa Liam och Zayn. Med tunga steg går jag mot närmaste café. Jag sätter mig ner vid ett bord för två och bara sitter där. Kollar på tjejerna som blir fler och fler.

Men min blick dras åt sidan då jag ser en kille stå vid sidan av bordet.

"Hi, can I sit?" frågar han och jag nickar sakta.

Han sätter sig och frågar om jag vill ha något. Jag skakar på huvudet och han beställer in en cola. Sedan ler han lite oskyldigt mot mig.

"I'm Austin" säger han.

"Ayla" säger jag kort och han ler.

"Cute" ler han och jag rodnar lätt. "I know, it's weird. A random guy come to you and ask to sit down... And I'm not that weird, ugly, perverse guy, promise" säger han allvarligt och jag fnissar.

"Okay, that sounds good"

"So... Why are you sitting here alone?" frågar han. "Okay, that sound perverse" lägger han till och jag skrattar.

"My friends are... busy. They'll be back soon" säger jag tveksamt.

"Oh, okay. Can I give you company until they return?" frågar han och jag nickar.

"Sure"

I hela två timmar sitter jag och pratar med Austin. Han är riktigt snäll och rolig. Och jag måste erkänna, han är snygg. Med hans bruna hår och nötbruna ögon. Och hans vita, raka tänder... För att inte nämna hans leende: det dödar!

Plötsligt ser jag Zayn och Liam komma emot mig.

"There's my friends... I guess I have to go now" säger jag och reser mig upp.

"Can I get your number?" frågar han med ett leende.

"Sure" ler jag.

Vi byter mobilnummer innan jag går emot Zayn och Liam som ser förvirrat på mig. När vi äntligen möts öppnar Zayn munnen.

"Who was that?" frågar han.

"Austin" svarar jag kort.

"Austin who?" frågar Liam.

"Just a friend"

"That you met some hours ago?" frågar Zayn överraskat och jag suckar.

"Yeah, exactly" säger jag.

"What if he is some perverse guy that's just after one thing?" frågar Liam lite halvt oroligt.

"I'm sorry, but you can't decide who I meet. And I can take care of myself" försvarar jag mig själv.

"You're sixteen!" utbrister Liam och jag stönar högt.

"Come on! You can't tell me what to do or not!" utbrister jag.

De tystnar och jag suckar. Vi fortsätter gå runt med en pinsam tystnad. Men efter bara några meter till kommer såklart ett x antal tjejer emot oss igen.

"I'm going home now" säger jag kort innan jag vänder mig om för att gå.

Killarna protesterar inte. Sakta plockar jag upp mobilen och ringer Austin. Kanske är han kvar i närheten?

"Miss me already?" fnissar han i luren.

"No, my friend left me... Are you at the square?" frågar jag.

"Yeah, want to hang out?"

"Yeah, I've nothing to do" suckar jag.

"Sure, meet me at that cafe were we met" säger han.

"Okay, bye"

Jag börjar gå mot kaféet och försöker stänga ute allt skrik från de galna fansen som är ganska långt bakom mig.

Som lovat sitter Austin på uteserveringen och ler stort när jag kommer. Efter en hälsning börjar vi gå runt lite på gatorna. Vi lär känna varandra och har riktigt kul. Men ändå kan jag inte helt släppa tanken av Zayn och Liam. Speciellt Zayn. Hans vackra ögon... Han är verkligen helt otrolig. Så snygg... Men samtidigt gullig. Så mystisk, men ändå så öppen. Det är svårt att förklara.

Men allt jag kan säga är att han är speciell...

__________________________________________________________

Kommentera

Har inte så mycket att säga... Mer än... Okej, jag har bokstavligt ingenting att säga x)

Luv Ya All xxxx