onedirectiontolove

Alla inlägg under maj 2013

Av Wilma - 31 maj 2013 20:45

Louis' POV

 


 "Are they here yet?" frågar jag uppspelt och kollar runt över den stora, tomma parkeringen.

 "No Louis, not yet" suckar Liam.

På parkeringen står alla turnébussar som vi ska ha på konserten. Jag och killarna har en egen turnébuss, I.aM.mE också, resten håller jag inte koll på. 

Den första veckan efter att Eleanor och jag gjorde slut var jag väl ganska nere och borta i mina tankar, men nu har jag kommit över det, delvis. Jag vet inte, jag har annat att tänka på. Och det är något som gör att jag är mycket gladare helt plötsligt. Jag har pratat med killarna om det, de säger att de tror att det är på grund av Chachi, men jag vet inte.

Plötsligt kör en svart minibuss in på parkeringen. Den stannar en bit bort och jag ser hoppfullt mot den. Förardörren öppnas och Rick hoppar ut. Glädjen sprids inom mig då jag förstår att Chachi är där. Glatt springer jag mot bilen med killarna efter mig. Danscrewet hoppar ut, ser oss och ler. 

Chachi kommer ut sist. Det är när jag hälsar på resten av crewet som jag ser henne hoppa ur bilen. Hon ser trött ut, men ändå glad. När hon möter min blick skiner hon upp och jag kan slå vad om att jag gör detsamma.

 "Louis!!" tjuter hon och kramar mig.

 "Hey Chachi!" ler jag och kramar henne tillbaka.

 "What about us?" hör jag Niall fråga retsamt bakom mig.

Chachi skrattar och kramar honom och resten av killarna. Jag hjälper Philip (Pacman) att lyfta ut väskorna ur bilen medan de andra hälsar. När vi fått ut allt åker Rick iväg igen.

 "So... Where's our tourbus?" frågar Emilio (Millie) och ser sig omkring.

 "Over there" säger Liam och pekar mot den tomma turnébussen bakom vår.

 "Sweet" säger Brandon och springer emot den. Emilio hänger på.

Chachi börjar gå bredvid mig mot turnébussen och kämpar med hennes två stora resväskor. Hon erkänner det inte, men jag ser det på henne. Snällt tar jag en ifrån henne och hon ler tacksamt. 

 "So... Where are we going first?" frågar hon och jag tänker efter.

 "We're first doing some tours in the UK in different cities and then we're going to Ireland" berättar jag och hon nickar.

 

Chachi's POV

 


När vi kommer fram till turnébussen blir jag chockad. Den är så stor! Direkt när jag kommer in kommer man till en liten typ köksdel med kylskåp, bänk och ett bord med sex stolar. Sovbritsarna kommer sedan, det är totalt sex stycken. Bakom dem är det en hörnsoffa med ett soffbord och en tv. 

 "This is amazing" andas Jaja ut och ser sig omkring.

Jag väljer en bunk högst upp och Jaja väljer den under mig. Mitt emot oss ska Millie och Pacman sova. Brandon och Moon sover i den tredje som är liksom bakom min och Jajas. 

 "So, we're having a quick meeting now, then we'll head of to The 02 arena to practice. The first show is tomorrow" meddelar Louis som sticker in huvudet i turnébussen.

 "Alright" svarar vi och jag byter snabbt om till ett par mörkblåa jeans, en grå ylletröja med tryck av en panda, en blå Superman keps och ett par svarta Supras. 

NO TITLE

 

Sedan följer jag och crewet med 1D killarna mot en liten folksamling mellan två bussar. Vi ställer oss där och lyssnar på en man som verkar ordna saker och ting, lite som en chef. Zayn viskar i mitt öra att han heter Bryan och att man inte borde reta upp honom. 

Efter ett tio minuters möte går alla till sina bussar. När jag och crewet kommer på vår buss igen sätter sig killarna bak i soffan för att spela X-Box. Jag och Jaja sätter oss i hennes sovsits. Vi sitter mitt emot varandra och lutar ryggarna mot kortsidorna. 

 "So... Do you like anyone yet?" frågar jag henne och sätter min keps lite på sne. 

 "Nah, don't think so" säger hon och bussen börjar åka. "What about you?" frågar hon sedan med ett flin. "You and Louis, huh?" retas hon och jag skrattar.

 "No way, we're just friends. And by the way, why would he like me?" säger jag och fnyser lite på slutet.

 "Oh shut up, I know he likes you" säger hon och jag skrattar.

 "Yeah, right"

Vi fortsätter prata tjejsaker i en kvart, men avbryts av att bussen stannar och motorn stängs av. Bussdörren öppnas plötsligt och det låter som en elefanthjord kommer inspringandes. De springer förbi oss, antagligen ser de oss inte eftersom vi har dragit för drageriet.

 "Where are the girls?" hör jag Liam fråga.

 "Did we leave them behind?" frågar Louis panikslaget.

 "Oh, yeah, they said they would walk here" hör jag Moon svara och jag biter mig i läppen för att inte börja skratta.

 "Are you kidding me?! It's too far for them to walk and they don't even know how to get here!" utbrister Harry.

Jag kan inte hålla mig längre utan börjar asgarva. Jaja börjar också skratta och hon börjar slå mig, men jag kan inte sluta skratta.

 "You destroid the prank! God Chachi!" skrattar hon högt och puttar ut mig ur sovsitsen.

Jag landar med ryggen mot golvet och benen fortfarande i sovsitsen. Draperiet har åkt isär lite, men Jaja är fortfarande inte synlig. Killarna kollar på mig medan jag kämpar för att sluta skratta. Hela crewet skrattar, och snart stämmer 1D killarna in.

Fnissandes torkar jag tårarna och lägger händerna på magen för att andas ut. Niall hjälper mig upp och Louis flinar åt mig. Jag flinar tillbaka och slänger mig på soffan över Pacman och Millie.

 "Get off of me!" tjuter Millie och härmar en tjejröst för att knuffa ner mig på golvet.

 "God! What is with people and pushing me on the floor?!" utbrister jag och alla skrattar.

 "Come on, we gotta go" säger Zayn och börjar gå mot dörren.

 "Moon! Help me up!" utropar jag när alla reser sig upp och börjar gå mot dörren, men han fortsätter bara gå. "Thanks for the help" muttrar jag och Louis går emot mig när han ser att jag fortfarande ligger på golvet.

 "Need some help?" fnissar han och sträcker ut en hand mot mig.

 "Thanks, now I know that somebody cares" flinar jag och han lägger sin arm över mina axlar när vi börjar gå ut ifrån turnébussen.

 "I'll always care" ler han och jag pussar hans kind vilket får honom att rodna.

Utanför turnébussen är höga galler uppställda med hundratals skrikande fans. Louis börjar le direkt och vinkar åt fansen. Jag fortsätter gå och ser Millie stå lite för sig själv, så jag går till honom.

 "Hey buddy" säger jag och han skrattar.

 "Hey lil sis" flinar han och lägger en arm hårt om mina axlar så jag blir pressad mot hans sida.

 "Cozy, really" muttrar jag mot hans tröja och han skrattar högt.

 "Chachi! Millie!"

Både jag och Millie vänder oss om och ser en tjej stå bakom gallret. Hon har på sig en I.aM.mE tröja och har skrivit I.aM.mE i pannan. Hon ser ut att vara runt 12-13. Jag går mot henne med ett leende på läpparna. Alla fans runt omkring henne blir galna och skriker och trycker sig närmre gallret. Flickan blir pressad emot gallret och jag ser att hon får ont. 

 "Hey! Go back! You're squeezing each other against the grid!" ropar jag, men ingen lyssnar. 

Flickan börjar bli vit i ansiktet och jag ber Millie hämta en säkerhetsvakt eller något. Så länge tar jag flickans  hand och ler mot henne. Mimar It's alright. Hon nickar sakta. Flera händer sträcks emot mig, en del puttar på flickan. Snart kommer Millie med några säkerhetsvakter som får alla fans att flytta bak så alla längst fram kan andas. 

 "You alright?" frågar jag flickan och hon nickar. "What's your name sweetie?" ler jag.

 "Abigail" säger hon och sträcker fram ett block. "Can I have your autograph?" frågar hon och jag nickar.

 "So what do you want to be when you grow up?" frågar jag henne samtidigt som jag signerar hennes block.

 "A dancer, just like you. You're my number one rolemodel" ler hon och jag ler stort medan jag skickar vidare blocket till Millie så han kan signera det. 

 "Go for your dreams, don't let anything stop you, alright?" säger jag och Millie tillbaka hennes block.

 "Thanks Chachi and Millie" ler hon och vi går iväg mot de andra.

Jag och Millie skuttar mot resten av gänget och jag kan höra en del fans skratta åt oss, medan en del skriker dumma saker, men det lyssnar jag inte på. Millie snurrar runt mig och jag skrattar åt honom. Vi går med de andra in i arenan och går backstage. 

 "This is awesome" säger jag när vi står på scenen inför den tomma arenan.

 "Yeah, it really is" säger Louis bakom mig. 

 "Aren't you nervous?" frågar jag och han rycker på axlarna.

 "I'm use to it" 

Jag får en rusch och hoppar ner från scenen för att sedan börja springa runt i arenen på själva ståplatserna. Hela golvet är tomt, så jag kan springa hur jag vill. Snart kommer Pacman och Millie och gör detsamma som jag. Våra skratt hörs i hela arenan. Det ekar. 

 "I could get used to this" skrattar jag och lägger mig utmattat på golvet, i mitten av arenan.

 "Me too" säger Millie och går tillbaka mot scenen, Pacman också.

Snart kommer Louis och lägger sig bredvid mig. Jag ler mot honom för att sedan kolla upp i taket igen. Tanken av att snart stå framför en fullpackad publik i den här stora arenan ger mig gåshud. Jag är taggad, men ändå nervös. Men jag antar att alla är det. Det går väl över mer sen också när jag gjort det några gånger.

Snart blir vi tillsagda att gå tillbaka till scenen. En man med svarta kläder frågar mig och crewet vad vi har tänk dansa. Vi berättar att vi först ska dansa till S&M med Rihanna och sedan ska vi bara skoja runt lite och typ köra battles efter det. De nickar och berättar att vi ska dansa i en halvtimme. 

Vi har dansat igenom koreografin tre gånger medan 1D killarna kollar på. De går iväg en efter en för att testa sina mikrofoner och sånt. När vi är klara tar de över och vi pratar lite med den där mannen vi pratade med innan. 

Efter två timmar har vi tränat klart och får gå tillbaka till bussarna. 1D killarna får stanna och träna mer, men vi har ju inte så mycket att träna på, så vi fick gå.

 "So... What to do?" frågar Brandon och sätter sig i soffan på bussen.

 

--------------------------------------------------------------------------

 

Vi har redan nått 10 kapitel gott folk!

Har egentligen ingenting att säga, så.... ja, hoppas ni njöt av kapitlet! 

LövJu

ANNONS
Av Wilma - 29 maj 2013 21:00

Veckorna rullar på. Louis och jag messar varje dag. Resten av killarna messar också, men inte lika mycket. Jag och Louis har också videochattat på Skype och ringt varandra via telefon och vi har kommit varandra ganska nära. Och nu är det snart dags, planet ifrån Houston åker 2 på natten/morgonen imorgon. Nu är klockan fyra och jag bestämmer mig för att sova, för att vara pigg imorgon.

Innan jag lägger mig kollar jag igenom mina två stora resväskor för att se så jag har med allt, när det är klargjort stänger jag dem och ställer dem vid dörren. Sedan lägger jag mig på sängen och somnar på den mjuka madrassen.

 

Mamma och pappa väcker mig vid halv tolv, de ska skjutsa mig och de andra till flygplatsen. Mamma säger att hon fixat frukost till mig i köket och pappa lyfter ut mina resväskor till minibussen. På köksön står en tallrik med pannkakor, grädde och socker. Framför tallriken står ett glas med apelsinjuice. Efter att ha tackat mamma sätter jag mig och äter. Mobilen plingar och Millies namn fyller upp skärmen.

When r u picking me up?x

 

We're leaving my house at 12:30x


Jag lägger ner mobilen efter att ha svarat honom och fortsätter äta. Tanken av att bo med killarna i nio månader är faktiskt lite skrämmande. Fast de berättade att I.aM.mE kommer få en egen turnébuss (!) så det blir nog bra. Plus att jag tror jag kommer bli mer bekväm efter ett tag. 

När jag ätit klart går jag upp till mitt rum och drar på mig kläderna jag lagt på en stol - ett par svarta, lite genomskinliga strumpbyxor, ett svart linne som går ner över rumpan och en oversize, marinblå tjocktröja som också går ner över rumpan och linnet. Jag sov i en av pappas tröjor, så jag slänger den i tvätten. 

Jag borstar mitt hår och sätter upp det i en lös bulle mitt på huvudet. På fötterna sätter jag ett par marinblåa, slitna Converse. 

 "Chachi, are you ready yet?!" ropar mamma nerifrån.

 "Yeah, coming!" ropar jag och greppar tag om min kudde innan jag springer ner.

Örngottet på min kudde är aprikos färgat som är täckt med små blommor. Det örngottet har jag haft sedan jag var typ fyra och jag älskar det, det får mig att känna mig hemma. Varje gång jag skulle sova hos en kompis - även om det bara var för en natt - så tog jag med min kudde. Så tanken att åka på turné i nio månader utan min kudde fanns inte. 

Jag klämmer kudden mot min mage med båda armarna och min svarta Adidas träningsväska hängandes på axeln. Mamma står utanför dörren och ler mot mig när jag går ut. Pappa sitter redan i minibussen som är startad och utkörd på gatan. 

Jag sätter mig i bilen vid fönstret och messar Pacman, som vi ska hämta först, att vi har åkt. 

Snart har vi hämtat upp alla och vi sitter och halvsover i bilen. Vi är framme vid flygplatsen en kvart senare. Alla tar sina resväskor och går emot incheckningen. Mamma och pappa följer oss till säkerhetskontrollen. Resten av gruppen går lite framför oss, en jag väljer att gå bak med mina föräldrar. 

 "This is it" säger pappa och stoppar händerna i jeansfickorna.

 "I'll miss you guys, so much" säger jag och kramar dem i en mysig gruppkram. 

Jag tror att alla tre gråter. Så fort jag gått igenom den där säkerhetskontrollen kommer jag få vänta jag vet inte hur länge på att få träffa dem. Det får mig lite rädd. Mina föräldrar har alltid varit min trygghet, och att vara utan dem för så lång tid är inte så kul, men jag vet att det här är min dröm, och jag vet att jag kommer ha mitt crew med mig, hela tiden. 

 "I have to go now" snyftar jag efter en titt på klockan och torkar mig under ögonen.

 "Have fun honey, and try to call and text us as much as you can" säger mamma och ger mig ett litet leende.

 "I will, bye, love you" säger jag och går emot mitt crew som redan gått igenom säkerhetskontrollen.

Jag går igenom och vänder mig om för att se mina föräldrar stå där och vinka mot mig, med tårar i ögonen. Efter att ha skickat dem ett leende och en vinkning följer jag med mitt crew till gaten. Vi får gå ombord direkt, som tur är.

Som när vi flög till London första gången sitter jag med Jaja vid fönstret. Skivbolaget gav oss första klass biljetter, vilket är väldigt positivt då jag är så trött och sätena i andraklass är små och obekväma medan förstaklass sätena är lika bekväma som min säng. 

Direkt när jag sätter mig ner somnar jag, tror jag i alla fall. För när jag vaknar är vi i luften och en flygvärdinna säger att vi flygit i ungefär tre timmar, så vi har fortfarande 6 timmar kvar. Efter en trött suck beställer jag en ost- och skinksmörgås med varm choklad. Medan jag väntar plockar jag upp mobilen och mina vita Beat hörlurar. När jag får min macka och papperskoppen med varm choklad ler jag åt flygvärdinnan och ställer det på den nerfällbara "brickan/bordet" som man viker ner ifrån sätet framför. 

Jag slår på min Spotify lista på mobilen och sätter hörlurarna på huvudet. Sedan börjar jag äta. Jaja ligger och sover bredvid mig. Hon snarkar tyst, vilket är sjukt gulligt. 

 

Flygresan går segt, men när det är typ en timme kvar till landning vaknar Jaja och vi försöker fördriva tiden som är kvar. Vi glömmer bort tiden och snart åker vi ner för landning. Jaja fnissar åt ett skämt jag drog innan piloten avbröt oss i högtalarna. Samtidigt sätter vi på oss bältena och fnissar tyst medan vi börjar sjunka. 

När vi åker igenom molnen skakar planet lite, vilket får mig ganska nervös. Att flyga är inte direkt en favorithobby, men väl i luften är det helt okej. Luftgroparna är värst. Men jag antar att jag måste komma över det nu när vi ska turnéra i hela Europa, plus USA. 

 "Hey girls, why so giggly?" frågar Millie som sitter bakom oss med Brandon.

 "Nothing that you would understand" säger jag och Brandon skrattar.

 "Oh, burn!" tjuter han och jag skrattar när hans röst spricker. 

 "We're weird, aren't we?" fnissar jag.

Vi landar mjukt och planet bromsar kraftigt. När vi kör mot "parkeringen" för flygplanet applåderar vi, lite töntigt, men ändå ganska gulligt. 

När vi klivit av planet går vi för att leta reda på våra väskor. Det tar ganska lång tid, men det är helt okej. Klockan är fem på eftermiddagen här, så jetlagen slår till ganska rejält. I Houston är klockan elva på morgonen/dagen. Mamma och pappa är säkert på jobbet nu.

 "Chachi, your bag is over there" meddelar Pacman och pekar mot min resväska som kommer åkandes på bandet.

 "Yaay" tjuter jag och går emot den.

När jag lyft av den ser jag min andra komma också, så jag tar den och rullar dem båda mot de andra. Efter en kvart har de också fått sina och vi går mot utgången.

 "Wait, where are we going now?" frågar Moon och Jaja kollar på mobilen.

 "You remember Rick, right?" frågar hon och alla nickar. Föraren som körde oss till hotellet när vi kom till London första gången. "He's picking us up. We're sleeping at a hotel tonight and then we'll go to all the tour buses" berättar hon.

 "We don't have to learn a specific choreography, right? We'll just do what we feel for" frågar jag och alla nickar.

Vi ser Rick stå - precis som förra gången - i kostym och en lapp med texten I.aM.mE Han ler mot oss och vi ler tillbaka. Han hälsar och vi går tillsammans ut till en minibuss. Vi lastar in våra väskor och sätter oss.

 "How was your trip? Did everything go alright?" frågar Rick och alla nickar.

 "It was perfect" ler Pacman.

Jag tar upp mobilen och ringer mamma. Mitt löfte om att ringa när vi landat kom just in i min hjärna, och det är bäst att göra som mamma säger. 

 "Hi Chachi! How's it going? Did the trip go alright? Are you hurt? Why aren't you answering? Answer me Chachi, are you alright? I'm wo-" babblar hon på och jag avbryter henne.

 "Mum, I didn't answer because you weren't exactly giving me the chance" fnissar jag och resten av mitt crew skrattar.

 "Oh, I'm sorry honey... You may now answer my questions" säger hon.

 "It's going alright. Yes. No. You already know why. Yes I'm alright" svarar jag och hon skrattar.

 "Oh I'm glad. So what are yo-" börjar hon fråga, men blir avbruten. "I'm sorry hun, I have to go. Have fun now! And be careful!" säger hon och lägger på.

 "That woman is crazy, I swear to God" säger jag och alla skrattar, till och med Rick.

Vi anländer till hotellet och får rumskort. Det är tre rum totalt, så vi får sova två och två igen. Jag och Jaja sover såklart tillsammans, Moon med Pacman och Millie med Brandon. Vi går ner till middagsbuffén och äter middag innan vi går upp och lägger oss. 

 

Nästa morgon vaknar jag av ett sms. Trött plockar jag upp mobilen och låser upp den. Jaja stönar när ljuset från min mobil träffar hennes ansikte. Snabbt går jag in på inställningar och sänker ljusstyrkan innan jag läser smset från Louis.

HEY MATE! You're in London again!! YAY, we're officially in the same country again!xx

 

Jag ler, även om jag är så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Snabbt kollar jag klockan och ser att den redan är halv tio. Jetlag... 

Hey crewie! Am I? I thought I were in Africa.... awkward...xx


Jag lägger ner mobilen och sätter mig upp. När ska vi åka till bussarna? När måste vi vara klara? Trött tar jag upp mobilen igen och skriver ännu ett sms till honom.

When are we leaving the hotel again?

 

Jag ställer mig upp och drar på mig dagens outfit, vilket får bli ett par leopardfärgade tights, en vit oversize t-shirt med den rosa texten SWAG över bröstet och ett par vita sneakers. Mitt hår får ligga naturligt lockigt över mina axlar och ansitket förblir lätt, naturligt sminkat. 

När jag återvänder till mobilen ser jag två nya sms, båda ifrån Louis. Ena fick jag precis när jag skickade mitt andra sms, det andra kom lite senare.

Oh, yeah, maybe I got it wrong... SORRYx

 

I think Rick is picking you up at eleven... THINK


Jag fnissar och väcker Jaja som trött kliver upp, duschar, drar på sig kläder, lägger sig på sängen och somnar om igen. Ett skratt slinker ur min strupe samtidigt som jag går ut i korridoren för att knacka på killarnas dörrar. När jag väckt dem, berättat när Rick hämtar oss och bett dem komma över till mig och Jaja när de är klara så går jag tillbaka till mitt hotellrum. Jag väcker Jaja igen och hon fixar sitt hår och sminkar sig.

Jag och Louis fortsätter messa. Killarna har nu kommit över och vi väntar på Rick. När klockan är elva går vi alla ner - med våra resväskor - och ställer oss ute på gatan utanför hotellet. Snart kör Rick upp framför oss och hjälper oss in med bagaget.

r u already at the buses?xx


Jag låser mobilen och medan jag väntar på svar pratar jag med resten av crewet. Vi skrattar, pratar och diskuterar helt ologiska saker. Som hur livet skulle vara om solen lös rosa. Såhär lever vi. 

Yup! Have u left the hotel yet???xx


Jag ler och skriver snabbt in ett svar till honom.

Yeah, we're on our wayXx


YAAY! Can't wait 2 meet u again xx


Jag ler och svarar detsamma innan jag fortsätter hänga med i diskutionen de andra har startat.

 

-------------------------------------------------------------------------------

 

Har inget att säga, sååå.... Ja, här har ni det!

Förlåt förresten för att jag hoppar ganska mycket, men tänkte att det blir roligare om man hoppar in i fanficen mer, då händer det ju mer saker ;) 

Tack för alla AMAZAYN kommentarer ni skickar! Älskar er!

ANNONS
Av Wilma - 28 maj 2013 17:30

 "Have you told your family yet?" frågar jag Jaja när vi sitter på planet hem.

 "No, have you?" frågar hon och jag skakar flinandes på huvudet.

 "I can't wait until I tell them" fnissar jag och hon fnissar med mig.

 "I know, right? They will be so shocked"

Skivbolaget killarna är signade till bokade om våra biljetter till första klass, så resan hem till USA blev mycket bättre än när vi åkte till London. Innan vi åkte till flygplatsen i London berättade skivbolaget om vad som kommer hända under turnén, vart vi ska, när den börjar och slutar, vilka datum det är en paus och sånt. Vi fick också mobilnummer till alla i One Direction, Simon Cowell och deras livvakt, Pauls nummer, ifall vi behövde hjälp med något. Om t.ex fans upptäckte oss och vi behöver hjälp eller nåt, inte för att det kommer hända men...

När planet äntligen landar i Houston bubblar jag av glädje. Vad är det man säger, borta bra men hemma bäst. Houston är min hemort och jag har bott här hela mitt liv. Det här är verkligen den bästa platsen jag vet. 

Vi i första klass får gå av planet innan de andra och eftersom det inte är fullt här uppe - jumbojet - så går det fort för oss att komma av. Klockan är ett på natten här, och jetlagen får mig på fall. Tröttheten tar över och Millie ser det. Han säger att jag får rida på hans rygg, vilket jag inte tackar nej till. 

Vi tar våra resväskor och när vi går mot utgången av gaten - där alla familjer och vänner står och välkomnar de resande - letar jag desperat efter min familj. Resten av gruppen bor ju ensamma, så deras familjer är inte här. Min pappa har ordnat en minibuss åt oss - han ringde mig när vi fortfarande var i London - så vi ska skjutsa hem alla.

 "There they are!" utbrister jag och pekar mot mamma och pappa.

De ler stort när de ser mig och vi möts i en gruppkram. Mamma börjar gråta smått och jag skrattar åt henne. Pappa ler ner mot mig och lägger en arm om mina axlar medan han hälsar på resten av gruppen.

Min familj är väldigt nära med resten av gruppen. De är också nära vänner med resten av gruppens familjer. Vi brukar ordna grillkvällar eller tacokvällar hos mig - eftersom vi har störst hus - och bara mysa. 

 "How did it go? Did you win?!" frågar mamma uppspelt medan vi går mot bilen.

 "No, we didn't..." mumlar jag och spelar ledsen, men vad ska jag säga, mina skådespelkunskaper är lika med noll. 

 "Oh honey, I'm so sorry" säger mamma och kramar mig, då börjar jag skratta.

 "I'm just kidding! We won mum! We're going on tour!!" tjuter jag glatt och hon skriker till glatt och börjar hoppa runt som en galen tonåring.

 "Don't joke like that, Chachi! I almost got a heart attack!" tjuter hon med sin utländska dialekt och slår mig löst på armen. "I'm so happy for you guys, you really deserve it" ler hon sedan och samlar resten av gruppen till en gruppkram.

Pappa har gått iväg för att köra fram minibussen, så vi andra ställer oss vid våra resväskor och väntar på honom. Det är riktigt mörkt ute och jag blir direkt trött igen. Jag sätter mig på min resväska och sluter ögonen.

 "Don't fall asleep, Chachi" skrattar mamma.

 "Whatever you say" mumlar jag och alla skrattar åt min hesa röst.

Så fort pappa kommer med minibussen hoppar jag in och skiter fullständigt i att lyfta in min resväska. Istället sätter jag mig längst bak och lutar mig mot rutan. Det sista jag minns är att Pacman sätter sig bredvid mig och att jag lägger mig mot hans axel, sedan somnar jag.

 

Jag vaknar av att solen lyser rakt i mitt ansikte. Även om det är början på februari - snön är borta, som tur är - så skiner solen och ja, jag svettas under mitt tjocka täcke. Trött sparkar jag av mig det och det ramlar halvt ner på golvet. Jag har fortfarande på mig mina jogging tights och min vita oversize tröja sedan flygresan igår. Ja, jogging tights. De är ju riktigt sköna!

Halvt sovande reser jag mig upp och vandrar bort till badrummet. Trött kliar jag mig i hårbotten och ser på mig själv i spegeln. Jag tappar hakan. 

Mitt hår ser ut som ett fågelbo, mitt smink är utkletat, jag har mörka ringar under ögonen och en finne har placerat sig uppe i pannan vid hårfästet. Livet kan väl inte bli så mycket sämre? 

Efter en uppfriskande dusch smörjer jag ansiktet med ansiktskräm och smetar sedan på ett lager med foundation över mitt bleka ansikte, för att sedan tillsätta lite concealer under ögonen och över finnen. Jag borstar på lite puder över det också, för att ge ansiktet en lite mer jämn ton. Sedan böjer jag mina ögonfransar och kletar på två lager med mascara. Till sist målar jag mina ögonbryn lite och ser på mig själv i spegeln. Hyfsat.

Jag avslutar det med att borsta mitt hår och reder ut tovor. Det tar sin tid, men det lönar sig när håret lägger sig lockigt på mina axlar. Jag gör ett snabbt val och plattar mitt hår.

Inlindad i endast en ljusrosa handduk går jag tillbaka till sovrummet för att välja kläder. Efter en snabb titt på vädret beslutar jag mig för att det blir bra med ett par ljusa jeans, en svart stickad oversize tröja - ja, jag älskar oversize tröjor - och ett par vita toms.

Nere i köket sitter endast mamma och läser på sin Macbook. Hennes läsglasögon sitter långt nere på nästippen och hon är riktigt koncentrerad, det vet jag på grund av hennes rynkade ögonbryn.

 "Morning mum" hälsar jag och går fram för att pussa hennes panna.

 "Oh hi hun, I'm inviting the crew's families over tonight, thought we could celebrate" säger hon och jag nickar medan jag går mot kylskåpet.

 "That'd be great. Barbecue?" gissar jag och tar fram mjölk och smör.

 "Yes" svarar hon.

Jag fixar min frukost och går sedan upp till mitt rum med skålen med mjölk och flingor. Min mobil ringer precis när jag kommer in så jag ställer snabbt ifrån mig skålen och kastar mig på sängen. Jag sträcker mig efter mobilen som ligger på sängbordet på andra sidan sängen och rycker ur laddaren. Innan jag svarar hinner jag läsa Jaja's calling...

 "Hey yo wazzup yooo?" svarar jag på skoj och hoppar upp ur sängen.

 "Someone's happy" muttrar hon och jag skrattar medan jag hämtar skålen igen.

 "What do you think? We're touring with One Direction, OMG!" skojar jag och härmar ett fan.

 "Yeah, we're awesome" fnissar hon.

 "Well what was on your mind sweetheart?" frågar jag henne med en tillgjord bebisröst.

 "Creep..." mumlar hon. "I was just wondering what time we're coming over tonight? Can I come over earlier?" frågar hon.

 "Yup, you can come and join me in the VIP section" skojar jag och hon skrattar.

 "What time?"

 "Soon? Now? In a minute? Five minutes? Whenever you want babe!" babblar jag på.

 "I'll just shower and get ready, then I'll be right at your house" säger hon och lägger på.

 "Right..." mumlar jag för mig själv och sätter på teven.

Jag börjar äta flingorna med mjölken medan jag kollar på teven där det är en leopard som jagar en typ gnu, tror jag. En suck flyger ur min strupe och jag byter kanal. Då hamnar jag istället på Pretty Little Liars, mycket bättre. 

 "Honey, I'm going to work but I won't be gone for long! Your dad is coming home at two and the guests are coming at four!" ropar mamma igenom huset.

 "Alright! See you later!" ropar jag tillbaka. 

Ytterdörren öppnas och stängs, sedan blir det tyst. Endast Arias röst hörs och jag koncentrerar mig på teven medan jag äter mina kära flingor. 

När jag står i köket och ställer in skålen i diskmaskinen knackar det på dörren. Snabbt torkar jag av mina händer och går för att öppna dörren. Där utanför står Jaja med en plastpåse och ett stort leende på läpparna. 

 "Hola!!" ler hon och kramar mig.

 "Hey, what's in the bag?" frågar jag och nickar mot påsen. 

 "Things for tonight, thought we can get ready together" säger hon och jag nickar.

 "Yeah, absolutely"

Vi går in i huset och jag låter henne hänga av sig sin jacka och ta av sig sina skor. Efter det går vi tillsammans upp till mitt rum. Hon lägger påsen vid dörren och slänger sig på min säng. Jag skrattar åt henne när hon pustar ut.

 "Yup, still loving your bed" mumlar hon mot madrassen och jag fnissar.

 "You're a creep, Jaja" fnittrar jag och sätter mig på sängen med ryggen mot sängstommen. 

 "Hey, I got this choreography up in my head and I was thinking we should use it!" säger hon plötsligt och hoppar upp ur sängen. 

Hon börjar göra jätte töntiga dansrörelser och jag ligger utsprid över hela sängen och skrattar åt henne. Inte nog med den töntiga dansen, hon sjunger även på Justin Biebers låt Baby med sin fullaste röst. Tårar börjar rinna i ögonvrån och jag får knappt in luft i min strupe.

 "Breathe honey breathe" säger Jaja med en bebisröst. 

 "You're killing me!" klämmer jag ut mig och fortsätter garva.

 "You say what?!" tjuter hon med en överdriven söderamerikansk dialekt. "You thought the dance was so funny? I can do it again if you want" säger hon och ska precis dansa igen, när jag kastar mig på henne så hon ramlar ner på golvet med mig över henne.

 "No please God no!" skriker jag.

 "What on earth is going on up here?" 

Jag kollar mot dörren och ser mamma stå där med ett förvirrat ansiktsuttryck. Tillslut kan hon inte hålla sig utan börjar skratta också. Och snart fylls mitt rum av glada skratt.

 "Jaja was just showing me the best dance moves on earth" fnissar jag. "Or the worst" ändrar jag mig.

 "Hey! That wasn't very nice!" tjuter Jaja. "Mrs. Gonzales, you're daughter is behaving very inappropriately. I'd suggest you put her up for adoption" säger Jaja och mamma skrattar.

 "Will do!" skojar hon och vi skrattar lite. "Do you girls want anything? Food? Fruit? Ice cream?" frågar hon sedan och jag hoppar upp på golvet.

 "Ice cream!!" skriker jag och Jaja garvar åt mig.

 "Mrs. Gonzales, we'd like to have some ice cream, please" säger Jaja.

 "Chachi, why aren't you more like Ms. Vankova here?" retas mamma och jag kastar en kudde på henne.

 "I love you too mum!" ropar jag efter henne när hon börjar gå härifrån.

 "You too hun! I'll get you some ice cream!" ropar hon tillbaka och jag lägger mig platt på rygg mitt på golvet.

 "Now what are you doing?" frågar Jaja som sitter upp en bit ifrån mig.

 "Dying, shh" viskar jag och hon fnissar.

 "Sorry"

Mamma kommer upp med glass åt oss båda som vi äter medan vi kollar på Judge Judy (Judys Domstol). Vi båda sitter fascinerat mot teven och äter glassen utan att bryta bilcken ifrån teven. 

 "She got that power!!" skriker Jaja plötsligt vilket får mig att hoppa till.

 "Geez woman! Take a chill pill and go to bed!" skriker jag och hon garvar.

När klockan är halv tre börjar vi göra oss i ordning. Jaja duschar snabbt medan jag väljer mina kläder, vilket blir en svart, midjehög kjol och en "bralet top" med amerikanska flaggan på, och letar på ett par matchande skor - Jeffrey Campbell. Jag drar på mig kläderna och när jag sminkar mig kommer Jaja ut och fixar sig. 

 

 


Vi fixar varandras hår och sånt för att höra dörrklockan ringa i hela huset. 

Vi skyndar oss nerför trappan där mamma och pappa står och tar emot resten av gänget, plus Jajas, Brandons och Pacmans föräldrar. Millies och Moons föräldrar bor ju inte här i stan, så det blir bara vi. Jag kramar allihopa, Jaja också. Vi förflyttar oss ut till baksidan där papporna samlas runt grillen, mammorna sätter sig vid utebordet medan vi andra börjar skoja runt på gräsmattan. 

Efter ett tag sätter vi oss vid bordet med mammorna. Vi börjar prata om turnén och hur allt kommer bli. Jag kan knappt vänta tills den börjar, det kommer bli så kul! 

Plötsligt, mitt under en konversation, plingar min mobil. Förvirrat tar jag upp den. 1 new message from SassMastaFromDoncasta. Först förstår jag inte vem det är, men sedan kommer jag på att Louis döpte sig själv till det när vi böt nummer. Ett flin uppstår på mina läppar och jag öppnar meddelandet.

Heeey :)x


Jag skrattar. Vem skriver ett sms för att säga hej? Snabbt svarar jag tillbaka.

Weirdo, who the hell writes a text 2 say hey?x


Jag lägger mobilen på bordet och fortsätter prata med de andra, men hinner inte länge förrän jag får ett nytt sms. Jaja, som sitter framför mig, flinar mot mig och lyfter ena ögonbrynet. Jag lägger pekfingret mot mina läppar, i ett tecken på att hon inte ska säga något. Hon nickar leendes.

I do!! No but I just wanted 2 make sure u got home safe x


Jag ler och rodnar lite lätt. Vadå? Lite gulligt var det i alla fall.

Naaw, Sass Masta From Doncasta actually has a heart? Wow... ;)x


Oh shut it.... Well, I take that as a yes...x

 

That's definitely a yes x

 


Han svarar inte, så jag lägger ner mobilen och hoppar in i en diskussion om... Ja, egentligen vet jag inte vad den handlar om, men jag försöker hänga med så gott jag kan.

Grillkvällen blir lyckad med mycket glada miner och skratt, och nu ligger jag i min säng och försöker sova. Klockan är typ elva och jag är riktigt trött. Jag somnar och drömmer om Louis...

 

------------------------------------------------------------------------------------

 

Det kom inte upp ett kapitel igår som jag trodde, så jag skrev ett lite längre! Hoppas ni gillar fanficen och glöm inte att kommentera och sprida bloggen!! 

Luv ya'll xx

Av Wilma - 25 maj 2013 22:00

En vecka senare


Så nu är det dags. Vi sitter nu i korridoren utanför danslokalen tillsammans med alla andra dansgrupper och väntar på att det ska bli vår tur att dansa inför One Direction, Simon Cowell och någon mer ifrån deras skivbolag. Jag står upp och går fram och tillbaka av nervositet. Resten av min grupp sitter mitt emot varandra i korridoren så de sitter med ryggarna mot väggarna. 

 "How can you not be nervous?" frågar jag dem och de fnissar.

 "We are, but we can actually handle it" retas Pacman.

 "Shut up" muttrar jag och sätter mig bredvid Jaja. 

Egentligen vet jag inte varför jag är så nervös. Jag kan koreografin till både den gemensama och den egna dansen. Men jag antar att det är nerver. Och varför skulle jag inte vara nervös? Jag ska dansa inför ett av världens mest kända pojkband, plus Simon Cowell. 

Dansgruppen som varit inne och dansat kommer ut och en kvinna i pennkjol och en vit skjorta kollar ner på ett papper. Hon verkar leta efter något på pappret och kollar sedan upp.

 "Hotsteppers, it's your turn" säger hon och jag andas ut efter att ha hållt andan.

Under den senaste veckan har jag och min grupp blivit ganska bra vänner med killarna i One Direction. Jag och Louis jag kommit varandra speciellt nära, eftersom vi båda är rätt galna och har mycket energi. Dansgrupperna är inte tillåtna att tillägna så mycket tid med killarna, men vi har lyckas hitta vägar för att kunna prata. 

Louis är härlig att vara runt. Han har alltid så mycket energi och är alltid positiv. Även om man bara vill gråta eller om man är så arg att man vill skriva så kan han få en att skratta. Vi är inte så nära att jag fått reda på sånt egentligen, men killarna har berättat för mig, plus att jag hade hemlängtan häromdan och Louis märkte att jag var nere, och han lyckades få mig att skratta. 

 "I.aM.mE, you're up next" säger kvinnan plötsligt och vi reser oss upp.

Vi går in i rummet och ser killarna med Simon Cowell och en annan okänd man sitta vid ett bord framför helväggsspegeln. Efter att ha gett varandra ett leende samlas jag och min grupp i en liten cirkel, som vi alltid gör när vi ska framträda.

 "Let's do this" säger Brandon.

 "One" börjar jag och ser på Jaja som fortsätter.

 "Two" säger hon och kollar på Millie.

 "Three" avslutar han.

 "I.aM.mE!" utropar vi i kör och ställer oss i våra positioner för att köra den gemensamma koreografin till Live While We're Young. 

Som vanligt när jag dansar försvinner jag in i min egna bubbla. Då försvinner allt. Jag bryr mig inte om jag sitter framför One Direction och Simon Cowell. Jag skulle inte ens bry mig om självaste Gud satt framför mig. Det är jag och musiken. 

Vi gör inte ett enda fel och när vi är klara så applåderar alla. Snart startas vår egengjorda låt där vi mixat ihop Thrift Show, That Power, Can't Hold Us och Look At Me Now. Vant dansar vi igenom låten och när vi är klara applåderar de ännu en gång. Killarna - i One Direction - går upp och går emot oss.

 "You're really great" ler Louis och kramar mig.

 "Thanks" ler jag och kramar honom tillbaka.

När vi kramat alla går vi ut igen och låter nästa grupp gå in. Nu ska vi vänta på att alla grupper dansat, sedan har vi en paus i en timme. Efter det ska vi få reda på vem som ska turnéra med dem. Jag och min grupp går ut till kaféet på andra sidan gatan och beställer lite fika. 

 "I think we did good" säger Brandon och alla håller med.

 "I'm just gonna call my mum" säger jag och reser mig upp.

Jag går ut och drar upp mobilen. Snabbt slår jag mammas nummer och hon svarar snabbt. 

 "Hi Chachi honey! How are you?! Have you danced yet? How did it go?" babblar hon på och jag skrattar.

 "Good. Yes and good again" fnissar jag.

 "OH I'm so excited! I know I was all negative in the beginning but now when I know how big this really is for you guys, I'm just so happy for you, even if you don't win. You were still in the ten best out of like thousands" säger hon och jag får lite tårar i ögonen.

 "That means a lot, mum. Thank you" ler jag och kollar upp mot himlen. "How's dad?" frågar jag sedan.

 "He misses you, but he's good. He's here now if you want to talk to him" säger hon och jag nickar, men kommer snabbt på att hon inte kan se mig.

 "Yes, I would love to" ler jag och det hör lite prassel, men sedan blir det tyst. 

 "Hi sweetheart!" hör jag pappa säga.

 "Hi dad! How are you? What are you doing?" frågar jag leendes.

 "I'm great, thank you! We're just chilling, watching tv. We have a day off today" säger han.

 "Oh, that sounds nice!" 

När jag pratat med mina föräldrar i tjugo minuter går jag tillbaka in till de andra. Vi börjar prata om hur våra liv skulle förändras om det är vi som får turnéra med killarna. 

 "We would get famous, for real" säger Moon.

 "It's going to be weird to get home again, if we're the ones who win, because everyone will know and they will maybe see you in a different way" säger jag och de andra nickar.

 "This is pretty damn huge" säger Millie och alla skrattar.

 "Oh really? I didn't know!" retas Jaja och han skrattar åt sig själv.

 "But I mean, it's bigger than I thought it would be" skrattar han och alla håller med.

 "I mean, it's One Direction!! OMG!" tjuter Jaja och härmar en fangirl.

 "One Direction?! Where?!" hör vi en tonårstjej utbrista någonstans på kaféet och vi alla biter oss i läppen för att inte börja skratta.

Ingen av oss svarar, och tjejen blir tyst. Då börjar vi alla skratta hysteriskt. 

Vi lämnar kaféet och börjar gå lite på gatan. Klockan sex kommer vi få reda på vem som ska turnéra med dem och klockan är bara fem ännu, eftersom vi gick innan de andra grupperna var klara, så vi går runt lite på stan och shoppar lite. 

Jag köper en ny Obey keps och en ny hoodie. Efter att ha ryckt av prislappen på kepsen sätter jag den på mitt huvud. Vi fortsätter gå runt ett tag innan vi går tillbaka till dansstudion. Vi är framme när klockan är kvart i sex. Då blir vi direkt visade till en större lokal där det redan sitter några grupper på golvet. Vi sätter oss ner bredvid Kaylas grupp och börjar prata med dem lite.

 "I'm really nervous" erkänner Kayla.

 "Why? You're really good" säger jag och hon himlar med ögonen.

 "Well, yeah, but you're better" säger hon och jag flinar lite.

 "How do you know?" säger jag och hon fnissar.

Vi fortsätter prata om allt och inget, men alla tystnar när dörren öppnas och One Direction kliver in, tillsammans med Simon Cowell och den där andra mannen. Alla applåderar och en del busvisslar. Killarna skrattar. 

 "So we're at least really happy that there is a positive atmosphere in here!" säger Harry och alla skrattar.

 "Well, at first we just want to thank you all for auditioning. You're all very good dancers and if we could, we would pick all of you to dance at our conerts, but unfortunately that's not possible" säger Louis.

 "Second, we want all of you to keep dancing, even if you're not the ones that are touring with us. You all have a good chance in the world. And to help you, we'll send videos of you dancing to a dance company" säger Zayn och alla jublar och klappar händerna.

 "Now, we will annouce which crew is going to tour with us for nine whole months! Oh God, I feel bad for that crew" skojar Louis och alla skrattar.

 "So the crew that will be touring with us is..." säger Niall och skapar en sån där spänd tystnad, då det brukar vara typ trumvirvel.

I den stunden satt jag förlorad i mina egna tankar. Mamma, pappa, Joshua, Ethan. Allt snurrar i mitt huvud och jag funderar lite över hur mitt liv kommer se ut efter det här.

Om vi får turnéra med One Direction kommer hela mitt liv förändras, totalt. Jag kommer bli igenkänd på gatorna, få hat på Twitter, få fans. Jag skulle bli känd. Hemma skulle det inte vara samma sak som innan jag åkte hit. Alla kommer känna igen mig och jag kommer bli utnyttjad. 

Om vi inte får turnéra med dem kommer det inte bli så stor skillnad, men jag skulle nog ändå vara mer känd än jag är nu, för jag antar att pressen skriver mycket om det här just nu. 

Plötsligt  flyger mitt crew upp ifrån golvet och tjoar och har sig. Allas blickar är på oss och jag kommer sakta tillbaka till verkligheten. 

 "Chachi! We won!" tjuter Jaja som ser att jag fortfarande sitter på golvet.

 "Seriously?" frågar jag henne förvirrat och hon nickar med ett stort leende på sina läppar.

 "Congratioulations guys. I hope you will survive the nine months" säger Louis och jag skyndar mig fram för att krama dem alla.

Jag fattar det inte. Min dröm gick i uppfyllelse. Jag kommer få dansa varje kväll i nio månader inför flera tusentals människor. 

 "Thank you" viskar jag i Louis' öra när jag kramar honom.

 "My pleasure" viskar han tillbaka och jag skyndar mig till mitt crew för att fira lite med dem. 

Alla andra dansgrupper grattar oss och sedan åker de tillbaka till hotellet för att packa eftersom de åker hem redan ikväll, vi däremot stannar tills imorgon. Vi får vara hemma i ungefär två veckor och sedan åker vi tillbaka till London för att starta turnén. 

 

---------------------------------------------------------------------------------

 

Så det kom inget kapitel igår... Kan väl säga att det beror på att min bästa kompis (som tog självmord för lite mer än två månader sedan) skulle ha fyllt 14 igår. Så efter skolan åkte jag och mina två kompisar - som också var riktigt bra kompisar med henne - till hennes grav. Jag satt där i någon timme och åkte sedan hem. Då jag slutade tjugo i tre - plus tiden att cykla till kyrkogården och köpa blommor - så kom jag hem runt halv fem tiden. 

Såååå.... Här är kapitel 7 i alla fall! Hoppas ni gillar det! Kommer nog hoppa lite tills turnén börjar också för det är mycket enklare/roligare att skriva då. Men ja, vi får se när nästa kommer upp. Släkten kommer över imorgon så kommer inte kunna skriva så mycket på kvällen, men ska försöka börja i alla fall. 

Puss på er alla!

Av Wilma - 23 maj 2013 16:00

Chachi's POV

 


 "That's everything for today guys! You did a great job!" ropar Kevin ut i lokalen och applåderar åt oss, vilket får oss andra att hänga på.

Alla börjar plocka ihop sina saker, men jag stannar för att fråga Kevin om ett steg jag inte fattade. Han visar en gång och jag försöker härma honom, men han rättar mig lite och hjälper mig med steget enda tills jag kan det. 

 "Thanks" ler jag och hämtar min väska.

 "See you tomorrow" ler han och vinkar lätt.

Jag nickar som svar och lämnar lokalen. Utanför står resten av gruppen och väntar på mig. Jag och Millie går och skojar med varandra. Vi tävlar nerför trapporna och fram till entrédörren. En minibuss väntar på oss utanför. När vi börjar åka hör vi Titanium spelas på radion.

 "Oh this is my jam!!" utbrister jag och de skrattar åt mig. "I'm bulletproof! Nothing to lose! Fire away, fire away! Ricochet, you take your aim! Fire away, fire away! You shoot me down! But I won't fall! I am titanium! You shoot me down! But I won't fall! I am titanium!" skrik/sjunger jag och alla håller för öronen.

 "For the sakes of God, keep your mouth shut!" utbrister Brandon och jag garvar.

 "Never!!" skriker jag och fortsätter sjunga med.

 "Chachi, please stick with dancing, keep the singing out of it, alright?" säger Jaja och jag fnissar.

 "I know I suck, don't worry about it" fnissar jag och alla suckar av lycka.

När vi kommer till hotellet blir vi meddelade att vi ska äta på en fin restaurang med killarna ikväll så vi ska vara klara i lobbyn vid sex och klockan är nu fyra. Jag och Jaja turas om att duscha och sedan hjälper vi varandra med outfit, frisyr och smink. 

 "What about this one?" frågar jag och håller fram en beige spetsklänning. 

 "That's the one hun" skojar Jaja och jag skrattar åt henne. "Now come here and let me fix your makeup girl" säger hon och gör en gest mot en stol.

Jag sätter mig och hon sminkar mig i tjugo minuter. När jag fått på mig klänningen väljer jag accessoarer och sånt.

 

 

Tillslut är båda klara och klockan är kvart i sex. Vi går över till Millie och Moons rum, där de precis sätter på sig sina kostymer. Jaja och jag kollar på dem med imponerade blickar. 

 "Help me with the tie, yeah?" frågar Millie och går emot mig.

 "Of course" fnissar jag och hjälper honom med slipsen. 

 "These are so uncomfortable" klagar Moon.

 "We promised Pacman and Brandon to wear them, so you can't back down now" flinar Millie. "But I have to agree" lägger han till och jag drar till slipsen lite till.

När det knackar på dörren öppnar Jaja och vi ser Pacman och Brandon stå i likadana kostymer som Millie och Moon. Alla fyra har slips.

 "I have to say, you look handsome boys" säger Jaja och jag håller med henne.

 "Let's go down then" säger Pacman och vi tar hissen ner till lobbym.

En man visar oss ut till en - av ett x antal andra - limousin där det sitter fem andra personer. Vi hälsar på varandra och har riktigt kul på vägen till restaurangen. 

 "You're really awesome. I watched you on America's Best Dance Crew and damn, you're really good" säger Kayla - en tjej i den gruppen.

 "Thank you" ler Brandon.

Vi stannar snart utanför en riktigt fin restaurang och blir ledda in. Inne i restaurangen är alla bord ihopsatta till ett långt. På tallrikarna står det namnskyltar, så vi letar på våra och sätter oss ner. Jag sitter med min grupp bredvid mig och framför mig sitter gruppen vi åkte med hit. Kayla sitter framför mig, vilket jag är glad över, hon är riktigt rolig och snäll, desutom är hon i min ålder. Resten är i alla fall två år äldre än jag. 

 "May I introduce One Direction" säger en man och fem killar kommer ut. 

Alla ställer sig upp, så jag gör det också. Killarna går runt och hälsar på alla. De går på en rad och den med lockigt hår går först. Även om jag inte är ett stort fan så är jag nervös, liksom kom igen! Det är One Direction!

När Harry kommer fram till mig ler han och sträcker fram sin hand.

 "Harry Styles" ler han och jag tar hans hand med ett leende.

 "Chachi Gonzales, I.aM.mE" säger jag, precis så som jag hört de andra i min grupp säga, fast sina egna namn.

Han går till Pacman som står bredvid mig och snart kommer han med svart hår fram till mig.

 "I'm Zayn, nice to meet you" ler han och kramar min hand.

 "Chahci Gonzales, I.aM.mE" ler jag och han går vidare.

Jag hälsar på de andra tre och sätter mig sedan ner. När de hälsat på alla får vi beställa. Det är tre rätters middag, så vi får välja förrätt, varmrätt och efterrätt. Eftersom vi är så många tar det ganska lång tid för maten att komma ut. Medan vi väntar pratar alla och lär känna varandra. 

 "So where are you from?" frågar jag Kayla.

 "Des Moines in Iowa" svarar hon. "You're from Houston, right?" frågar hon och jag nickar med ett leende.

 "Yes I am"

 "I know I should be fangirling about One Direction right now, but honestly I'm more nervous about talking to you guys" erkänner hon och skrattar lite nervöst.

 "Aww, that's so cute!" fnissar jag, lite osäker på vad jag ska svara.

När förrätterna kommer ut börjar alla äta direkt. Jag och Kayla byter några ord ibland, men vi äter mest. När alla ätit klart plockar de bort all disk och snart kommer varmrätterna ut. 

Medan vi väntar på efterräterna reser sig One Direction killarna upp och ber alla att göra det också, så att alla kan "mingla" som de säger. Jag står med Kayla och de två andra tjejerna i hennes grupp, Ivy och Erica. Plötsligt dyker den blonda killen i One Direction upp till oss. Vi står och pratar med honom ett tag.

 "So are you in the same dance crew?" frågar han.

 "They are, not me" svarar jag och han nickar förstående.

 "You're in I.aM.mE, right?" gissar han och jag fnissar.

 "Yup, I feel more famous than you right now" retas jag och han skrattar högt och charmigt.

 "Maybe you are" skrattar han. "Sorry girls, I have to move to the next crew, see you later" säger han och skuttar iväg vilket får oss att skratta.

 "That lad is weird" fnissar Ivy.

 "Hey traitor, thanks for leaving me with the idiots we call crew mates" hör jag Jaja säga och kollar åt höger där hon går mot oss.

 "Sorry" säger jag och ler svagt mot henne. "This is Kayla, Ivy and Erica. Girls, this is my only feminine crew mate, Jaja" presenterar jag.

 "Hey" ler Jaja.

 "Hi" ler tjejerna.

Vi står och pratar ett bra tag innan efterrätterna kommer in och alla sätter sig ner. Alla pratar med varandra och skrattar, har roligt. Jag pratar mer med Kayla och killarna som sitter bredvid henne. Vi lär känna varandra mer och blir snart bra vänner. 

 

Middagen är över och alla åker tillbaka till hotellet. Jag halvsover redan och släpar mig upp till hotellrummet tillsammans med en piggare Jaja. Vi går in till hotellrummet och jag drar bara av mig kläderna för att sedan lägga mig i sängen, utan att bry mig om att ta bort sminket. Jag somnar direkt, så fort min kropp landat på sängen.

 

Nästa morgon går jag upp vid halv nio och duschar i en kvart. Jag sjunger lågt på When I'm Gone och smörjer in kroppen med duschtvål som luktar jordgubb. När jag är klar sträcker jag mig efter en av de där mjuka, varma, vita handdukarna som alltid finns på hotell och virar den runt min kropp. Sedan tar jag en till och sätter upp den runt mitt hår. 

När jag smörjt in kroppen med body lotion och ansiktet med en ansiktskräm går jag ut till sovrummet för att se Jaja ligga sovandes på sängen. Jag fnissar åt hennes ansikte för att sedan dra på mig ett par leopardmönstrade tights och en riktigt stor oversize tröja i svart med ett leopardmönstrat tryck över bröstet där det står WILD. När jag fixat mitt hår sminkar jag mig lite för att inte se ut som en död fisk och drar sedan på mig ett par svarta Adidas sneakers.

 "Jaja, I'm going down to eat now" säger jag till Jaja som gnäller och muttrar något i stil med okej.

Jag tar min mobil och mitt rumskort i handen för att sedan gå över till Millies och Moons rum och knackar på, men ingen öppnar så jag antar att de sover. Då går jag över till Brandons och Pacmans rum. Ingen öppnar. Med en djup suck går jag mot hissarna för att åka ner själv.

Hissen stannar på våningen under och hissdörrarna öppnas. In kommer en kille med en vit/blå randig tröja och svarta mjukisbyxor. Han ser upp på mig och jag ler.

 "Hi! Louis, right?" ler jag och han ler tillbaka.

 "Yeah, are you here for the challenge?" frågar han och jag nickar. "Wait, you're in I.aM.mE right?" säger han plötsligt och jag fnissar.

 "Does everybody know who we are here or what?" skrattar jag och han skrattar med mig.

 "Well you're kinda famous" säger han och jag flinar.

 "I guess, but I never expected people to recognize us" erkänner jag.

 "What's your name?" frågar han efter en stunds tystnad.

 "Chachi" svarar jag och vi går ur hissen när den stannat på rätt våning.

 "Is that your real name?" frågar han och jag skakar på huvudet.

 "My real name is Olivia, but everyone calls me Chachi" ler jag och han nickar sakta.

 "Are you here to eat breakfast?" frågar han när vi båda går mot frukostbuffén.

 "Yes, but my crewmates were asleep so I'm here alone" skrattar jag och han ler.

 "Why don't you come sit with me and Niall? He came here earlier so he's probably here already"

Niall sitter ensam vid ett bord för två med tre tallrikar fulla med mat. Han ser upp på oss, ler och vinkar. Jag vinkar tillbaka med ett leende dansande på mina läppar.

 "Sure"

Vi tar mat och sätter oss hos Niall. Jag drar dit en stol och sätter mig på kanten av bordet. Snabbt hälsar jag på Niall för att sedan börja äta. Niall och Louis pratar om något jag ser som ointressant så jag koncentrerar mig på maten. Samtidigt tänker jag igenom koreografin i mitt huvud, bara för att testa så jag kan det.

 

*****

 

Sooooo... Har absolut ingenting att säga, faktiskt. Men här är kapitel 6 i alla fall! Hoppas ni gillar det! Kanske kommer hoppa lite nu bara för att vi ska komma fram till själva handlingen, hoppas det är okej! 

Av Wilma - 22 maj 2013 16:45

Tänkte bara göra en snabb beskrivning av alla - minus Chachi - medlemmar i I.aM.mE Säger bara snabbt att det är ett riktigt crew, jag tar de riktiga medlemmarna. De kanske inte är världens snyggaste, men i alla fall ;) 

 

 

Jaja Vankova


Jaja är 21 år och kommer ifrån Tjeckien, men bor i USA. Hon började dansa när hon var 14 år gammal. Hennes pappa gick bort när hon var ung, så hon och hennes mamma är väldigt nära. Eftersom Jaja är det enda barnet så är hennes mamma väldigt beskyddande, men det stör inte Jaja på något sätt.

Jaja är väldigt lugn och samlad som person. Hon stressar sällan och tar dagen som den kommer. Jaja är inte alls blyg och vågar stå upp för sig själv, sina vänner och sin familj. Hon har absolut inte problem med att prata med eller inför folk, nästan tvärt om. Chachi och Jaja är väldigt nära då de är de enda tjejerna i crewet. 

 

 

Philip "Pacman" Chbeeb

 


Philip är 25 år och kommer ifrån Indien, men bor i Texas. Han lever för dans och har dansat enda sedan han var 15 år. Det var han som startade I.aM.mE crew, tillsammans med Moon och Brandon. Han växte upp med en svårt sjuk mamma och en sträng pappa. Ganska tuff uppväxt, men det har han växt ifrån. Han tog sig igenom allt det svåra genom dansen. 

Som person är Philip ganska spänd. Han har ofta svårt att slappna av och kan lätt bli irriterad. Han skyddar alltid alla han bryr sig om innan sig själv. Han är ganska galen av sig, men tar alltid kommandot om något går ur styr. 

 

 

Di "Moon" Zhang

 


Di är 28 år och kommer ifrån Nordkorea, men bor i USA tillsammans med sin flickvän. Hans föräldrar och syskon bor fortfarande i Korea, men Moon flyttade till USA då han ville satsa på dansen. Han har en väldigt nära relation till hela sin familj och de har hjälpt honom så mycket de kunnat med dansen. 

Di som person är ganska avslappnad. Han säger inte nej till en slappdag i soffan framför teven med en pizza, men han är absolut inte lat. 

 

 

Brandon Harrell

 


Brandon är 27 år och har gener ifrån Afrika, men föddes i USA där han nu bor med sin familj. Han har dansat i hela sitt liv, hans föräldrar har sagt att han dansade innan han kunde gå. Det utvecklades och under hela sin skolgång var han känd som dansaren. Han stod ofta vid skolans tegelvägg och dansade till musiken hans kompisar hade med sig. 

Brandon är ganska galen av sig, han älskar att pranka folk och han har alltid den där lilla extra energin. Men han är även en bra lyssnare och hjälper alltid sina vänner så gott han kan om de har problem. Om man bryter sig igenom det där skojiga, skämtsamma lagret märker man att han är en mjukis.

 

 

Emilio "Millie" Dosal

 


Emilio är 24 år och bor i Houston i en egen lägenhet. Hans föräldrar bor i Kalifornien, likaså hans yngre systrar, Karla som är 15 och Jane som är 17. Emilio har dansat sedan han var 13 år gammal, då han började på hip hop. Hans föräldrar stöttade hans val att välja just dans som inriktning i livet. De har alltid varit där för honom och hjälp honom på rätt väg. 

Emilio är gruppens pajas och kan få alla att skratta, närsomhelst. Han är väldigt galen av sig och kan få galna idéer närsomhelst. Energin inom honom verkar aldrig ta slut. Men liksom Brandon kan han också stänga av pajasen inom honom och vara där som stöd för sina vänner. 

 

 

Där har ni beskrivningarna, hittade på lite om dem eftersom det inte står särskilt mycket om dem på internet. Men ni får såklart strunta i alla beskrivningarna om ni vill ha era egna perspektiv, men såhär är de i verkligheten. Kan ärligt talat säga att jag också tänkte de helt annorlunda först, det gör jag nu med, men ändå. Ni får helt enkelt välja om ni vill följa dessa personbeskrivningar eller om ni vill komma på egna! 

Om ni vill se videos på när de dansar i verkligheten så sök på YouTube! Kan bara säga att de ÄGER! 

Ska ut och äta ikväll med familjen så jag vet inte om jag hinner skriva något kapitel, men vi får se!

Bara jag som knappt kan vänta tills sommarlovet?! TYP DAMPAR SÖNDER TOTALT! Aja, ha det gött nu alla änglar där ute i Svenneland! 

Av Wilma - 20 maj 2013 21:30

Nästa morgon vaknar jag av att Jaja hoppar på mig och skriker. Först är jag så trött att jag inte uppfattar vad hon säger, men så fort min hjärna börjar fungera blir hennes skrik till ord.

 "We're in London and you're sleeping, you little bastard!! Wake up!!"

Mitt humör är sämst, det känner jag direkt. Ni vet de där dagarna när man vaknar och bara vill skrika på allt och alla, när man inte orkar med någonting, när man bara är nere. Det är en sån dag jag kommer ha idag, det känner jag direkt. Och det börjar redan nu.

 "Shut up!" utbrister jag trött och Jaja skrattar åt mig.

 "Someone's grumpy. Come on you bitch, we have rehearsal today at twelve, it's already nine so you better get up!" säger hon och jag suckar.

 "Just leave me alone" muttrar jag.

 "We're leaving for breakfast in half an hour, be ready" säger hon och hoppar av min säng.

 "I'll skip breakfast" svarar jag torrt och hon stannar.

 "Uh-uh, no no, you're not skipping breakfast, I won't let you missy. Get your ass up and get ready!" säger hon strängt och drar av mig täcket.

 "Just get off!" ryter jag åt henne.

 "What's wrong with you?! We're in freaking London and you're acting like this?! Like come on, we have the chance to live our dream right in front of us, and you're going to ignore that to be in bed all day?!" snäser hon åt mig och jag suckar.

 "Fine! I'm up, happy?" muttrar jag och sätter mig upp.

 "Seriously, what's wrong? Did something happen yesterday or what? Nightmare?" frågar hon snällt och sätter sig bredvid mig på sängen med ett oroat ansiktsuttryck.

 "Just having one of those bad days" suckar jag.

 "Well, you better cheer up soon, because we got work to do" ler hon och studsar upp. "I'll pick your clothes and you go take a shower" meddelar hon och går fram till min resväska.

 "Yes sir" mumlar jag och går till badrummet för att dra av mig mina kläder och hoppa in i duschen.

Helt ärligt tror jag mitt dåliga humör sköljdes ner i avloppet tillsammans med duschvattnet, för när jag kliver ut skiner jag som en sol och är hur lycklig som helst. 

När jag torkat mig lite sätter jag handduken runt min kropp och går ut till Jaja. 

 "Where's my clothes?" frågar jag och hon pekar mot min säng.

 "Are you any happier yet?" frågar hon hoppfullt.

 "Yup! I'm happier than happiest" fnissar jag och plockar upp mina kläder.

 "That's the spirit!" utropar hon och jag skrattar åt henne.

Jag går in till badrummet för att byta om och blåser snabbt mitt hår, sedan sminkar jag mig lite och drar på mig ett par skor. Snart är jag redo att gå ner till frukosten tillsammans med resten av gruppen som står och väntar utanför vår dörr. Lyckliga, glada, pigga och uppspelta studsar in till hissen. Väl där inne kan vi knappt stå still, men vi fixar det. Så fort vi är nere på rätt våning skuttar jag och Jaja mot frukostbuffén. 

Vi hittar ett bord för sex personer där vi sätter oss. När vi sitter och äter räknar vi ut att det är flera gupper som äter, då det sitter några grupper om 5-6 runt några andra bord. 

 "Do when we have a day off, we need to go see the Big Ben, London Eye, Tower Bridge and we also have to visit Madame Tussauds" säger Brandon.

 "And we have to - and I mean really have to - ride one of those double-deckers" lägger jag till.

 "And I need a picture of myself inside a phone booth" säger Jaja och jag garvar åt henne.

 "Yeah, those are awesome" skrattar jag.

 "Oh, and we have to disturb one of those guards with funny hats" skrattar Millie och alla nickar.

 "We need to record that" skrattar Pacman.

 "Oh God I'll love this trip even if we don't win" ler jag och alla håller med.

 "Excuse me, are you here for the One Direction challenge?"

Vi alla kollar upp mot mannen i kostym som står framför oss. Han håller i ett block med en penna. En typisk affärsman, så skulle jag beskriva honom.

 "Yes" svarar Brandon.

 "What's your band name?" frågar han och håller pennan i högsta hugg, utan ett spår av ett leende.

 "I.aM.mE" svarar Jaja.

 "I.aM.mE... Oh yes, here you are. Practice starts at twelve and the cars leaves from here at half past eleven. There'll be a man telling you were to go when you get to there" säger han och går iväg.

Vi alla skrattar lågt åt hur sträng och torr han var. En typisk tråkmåns som tycker att jobbet är hela livet. Patetiska människor...

 

Zayn's POV

 


Jag och killarna åker upp till loftet över frukostbuffén. Vi bestämde oss redan igårkväll för att spionera lite på dansgrupperna, för att se hur de är när vi inte är där. Som vanligt knuffas vi lite och skojar runt på väg dit. Men så fort vi kommer fram lägger vi oss på golvet och kollar ner igenom glasstaketet. 

Min blick stannar vid ett bord med sex medlemmar, två tjejer och fyra killar. Alla ser riktigt glada ut, skrattar och pratar nonstop. Jag vet inte varför eller hur, men jag känner igen dem. Visst, vi valde ut dem som de 10 bästa, men jag känner igen dem från någon annan stans.

Mina ögon dras vidare till ett bord med sju medlemmar, alla är utländska, lite mörkare i hyn. Det är tre tjejer och resten är killar. En av tjejerna har svart hår i rastaflätor, en har platt, midjelångt, svart, glänsande hår och den sista har svart afrohår. Alla har ganska cool stil, typisk hiphop.

Jag kollar över de andra grupperna och försöker ta in hur de ser ut och hur de beter sig, men min blick dras alltid automatiskt till bordet med två tjejer och fyra killar.

 "What's that groups name?" frågar jag Niall som ligger bredvid mig och pekar mot deras bord.

 "Oh, that's I.aM.mE, you know that dancecrew who won America's Best Dance Crew" säger han tillbaka.

 "Yeah, now I remember"

Ena tjejen i I.aM.mE - hon med lockigt, långt hår - slänger bak huvudet och garvar högt. Hennes skratt ekar i restaurangen och allas blickar dras till henne, vilket får hennes grupp att skratta högt. Tjejens kinder blir lite röda, men hon skrattar med de andra.

 "They seem cool" kommenterar Louis.

 "I hope they're good dancers" säger Liam.

 "They won America's Best Dance Crew, I think they're good" säger Harry och vi skrattar lite.

 "Come on boys, we have to head of to the dance studio" säger Paul bakom oss.

Alla reser sig upp och vi går efter Paul ut till parkeringen. Det står några fans utanför hotellet och vi skriver lite autografer och tar lite kort innan vi hoppar in i en svart minibuss och åker iväg. 

 

Chachi's POV

 


 "Jaja! Where the hell is my water bottle?!" ropar jag i hotellrummet medan jag vänder upp och ner på min resväska.

 "How the hell am I suppose to know?!" ropar hon tillbaka ifrån badrummet.

 "Because you know a lot of stuffs!" svarar jag och hon skrattar.

 "But I don't know everything, I'm not Jesus" hör jag henne skratta.

 "Well thank Jesus for that!" skojar jag och hon garvar högre.

Precis då ser jag min vattenflaska stå på sängbordet. En frustrerad suck lämnar min strupe och jag reser mig upp för att ta den. När jag slängt den i min träningsväska tillsammans med en liten handduk, mobilladare, dansskor, borste, deo och tuggummi drar jag på mig mina supras skor och knyter dem.

 "Jaja! Hurry up! We're leaving in ten minutes!" ropar jag stressat och ställer mig upp.

 "Chill gurl, I'm done" säger hon och kommer ut ifrån badrummet.

 "Good" 

Jag hänger min väska över axeln och väntar på henne vid dörren. Killarna knackar på och jag öppnar åt dem. Vi ställer oss ute i koridoren och väntar på Jaja för att sedan ta hissen ner till lobbyn. Vi blir skickade till en minibuss som ska köra oss till själva dansstudion. 

Vi åker i ungefär en kvart innan vi parkerar utanför an fyra våningar hög byggnad. Den ser ganska gammal ut, men ändå mysig. 

 "Go up to the third floor and go into studio number 13" säger chauffören och vi nickar.

 "Thank you!"

Vi hoppar ur och går in till byggnaden. Inuti är den ganska modern ändå. En typisk byggnad som du ser i dansfilmer. Vi joggar uppför trapporna och letar reda på studio 13. Därinne väntar två andra grupper tillsammans med en kille på kanske 34 år som står vid en helväggsspegel. 

 "Hello, who are you?" hälsar han med ett leende.

 "I.aM.mE" svarar vi i kör och skrattar tillsammans med mannen.

 "I'm Kevin and I'm going to teach you the choreography" säger han. "You can place your things right over there" säger han och pekar mot en hög med väskor.

Vi går dit och lämnar våra saker för att börja värma upp, så som Kevin sa åt oss att göra. Som vanligt bildar vi en liten ring och stretchar medan vi pratar tyst. 

 

 "Okay everybody! Get up and I'm going to show you the first moves, alright? We're going to be dancing to the boys song Live While We're Young" säger Kevin när alla grupper är uppvärmda.

Vi är totalt fem grupper här inne, 30 stycken. Men lokalen är stor så vi har ändå mycket plats. Kevin visar hela koreografin först och jag försöker memorera så många steg som möjligt. Efter det förklarar han första delen och vi hänger med. 

 

Louis' POV


Jag och killarna är typ som spioner. Vi smyger runt i typ bakrum för de två lokalerna som alla grupper dansar i. De seren helvägsspegel, men vi ser ett fönster. Coolt va? Så vi ser de, men de ser inte oss, bara sig själva. Det är riktigt roligt att kolla på. Alla ser riktigt koncentrerade ut. 

Just nu kollar jag på Kevins grupp. Han visar nu hela dansen och de flesta härmar små rörelser för att försöka memorera dem. Sedan visar han den första delen för dem och alla försöker hänga med. Min blick söker omkring i folkmassan och jag ser den där tjejen ifrån I.aM.mE Hon är riktigt bra. 

Hela I.aM.mE gänget har på sig tröjor med sina egna tryck på, ett fingeravtryck. Riktigt coolt, om jag får säga det själv. De dansar riktigt bra och ser ut att lära sig snabbt. 

 "They're all so good! I don't get how they're able to dance like that!" utbrister Zayn och jag skrattar.

 "I know, right? I'm so happy that they're going to dance on the tour, not us" säger jag och han skrattar.

 "I think the fans should be happy too" lägger Niall till.

Jag är så taggad inför turnén... Kunna göra det jag älskar och göra alla fans glada. Det här är min dröm och jag är så tacksam att jag får leva den, tillsammans med mina fyra bästa kompisar. Den där energikicken man får av att framträda inför så många människor går inte att beskriva. Att veta att de kommer stötta mig, även om jag sjunger fel, ramlar eller gör bort mig på något annat sätt. Att de kommer skratta med mig och inte åt mig.

Men hur lycklig jag än är kan jag inte sluta tänka på Eleanor helt. Vad jag än tänker på tränger hon sig in i min hjärna och stannar kvar där. Det är jobbigt att inte kunna gå vidare, men det tar väl tid, antar jag...

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hey cupcakes! HOW YA'LL DOIN? Nejdå, men här är kapitel 5! Whooooo! 

Av Wilma - 19 maj 2013 14:15

Chachi's POV


En vecka senare

torsdag

 


 "Come on guys! We need to get this together!" ropar jag ut i danslokalen.

 "But we're tired! Can't we take a short break?" protesterar Millie.

 "Don't you want to win this?" frågar jag och lägger en hand på höften.

 "Of course we do, Olivia! But we're humans! We get tired!" ryter Pacman till och jag höjer på ögonbrynet.

 "Fine, take a break" fnyser jag och fortsätter öva danssteg för mig själv framför den stora helvägsspegeln.

Resten av crewet pratar lite tyst med varandra, men jag struntar i dem. Jag vet att jag är töntig och envis, men jag har varit riktigt irriterad och nere den här veckan. Ingen anledning, egentligen. Men jag antar att det kallas PMS. Störigt som fan, men det är något man måste gå igenom. 

När jag gjort fel fem gånger på rad, på samma ställe, blir jag irriterad på mig själv och drar mig löst i håret med ett frustrerat stön. Utmattat lägger jag mig ner på golvet och slutar ögonen. Med händerna  i håret, löst dragande, känner jag hur gråten tar plats i halsen. Varför gråter jag? Humörsvängningar eller vad? 

 "Hey, you alright?" frågar Moon från soffan i lokalen.

 "I'm fine" säger jag hest. 

 "Are you crying?" frågar Jaja förvånat.

 "It's just mood swings, nothing to worry about" suckar jag och sätter mig upp.

 "Do you have your week?" gissar Jaja och jag nickar.

 "I hate it" muttrar jag och killarna lägger händerna för öronen.

 "We don't wanna hear!" tjuter Pacman och jag skrattar åt dem.

 "Okay, let's do this guys!" utropar Millie och studsar upp på benen.

Alla ställer sig i sina positioner och vi kör igen. Moon har hunnit klippa ihop låten vi ska ha och den blev hur awesome som helst. Den är helt perfekt. Övergångarna är också helt perfekt gjorda. Han har redigerat själva låtarna i huvudlåten så det blir lite annorlunda, vilket bara är bra. 

Efter träningen skiljs vi åt igen, som vanligt. Alla går åt olika håll. 6 h

Vi ska flyga över till Storbritannien på söndag. Planet lyfter 05:30am och vi landar drygt 3:10pm, amerikansk tid, vilket är typ 9:10pm i brittisk tid. Träningarna börjar redan på måndagen, så vi måste se till att sova mycket på planet och när vi kommer fram. 

Vi har fått reda på att det är totalt 61 stycken. Det är två grupper med sju medlemmar, en grupp med fem medlemmar och resten med sex medlemmar. De har delat upp allihopa i två olika grupper som blir tränade av olika lärare, men det är samma dans och samma musik. 

Så taggad som jag är så har jag redan börjat packa. Min stora resväska med fyra hjul, fylld med olika klistermärken, ligger öppen med kläder och annat i. Den är inte full än, såklart, typ halvfull.

Jag börjar nynna på Never Say Never med Justin Bieber och går omrking i rummet för att leta efter saker jag kan lägga ner.

 

Söndag  3:30am

 

 ”Chachi, honey, it’s time to get up”

Sakta öppnar jag ögonen och kollar trött upp på pappa. Han står lutad över mig med ett leende på läpparna.

Då kommer jag på vilken dag det är. Direkt höjs min energi och jag studsar upp ur sängen. Glatt hoppar jag omkring i rummet medan pappa skrattar åt mig.

 ”I’ll drive you to the airport at 4:30am, alright?” skrattar papa och jag nickar.

När han försvunnit ut hoppar jag snabbt i duschen. Efter en uppiggande dusch tar jag på mig ett par chachimomma byxor och ett linne. Jag borstar mitt hår och struntar i att sminka mig. Sedan packar jag det allra sista, kollar igenom rummet en sista gång och stänger resväskan. Ett leende sprids på mina läppar. Äntligen.

Jag lyfter ner resväskan till hallen och äter en snabb frukost för att sedan fixa ett lätt handbagage, vilket blir en typ mindre träningsväska med mobil, headset, ett block med penna och en bok som jag läser.

 ”Olivia! Are you done yet?!” ropar pappa och jag joggar till hallen.

Pappa står vid dörren med min resväska och väntar. 

I bilen blir jag tröttare, mest för att jag är tvungen att sitta still. Jag är nära att somna flera gånger, men pappa väcker mig varje gång.

Efter tio minuter i bilen är vi framme vid flygplatsen. Trött kliar jag mig i ögonen och kliver ur bilen. Kylan kommer krypandes och jag drar min skinnjacka närmre kroppen. Med armarna över bröstet går jag till bakluckan och lyfter ur min resväska

 ”I have to leave now honey” säger pappa och jag kramar honom hårt.

 ”Bye dad, take care of mum and the house, alright?” sager jag mot hans axel.

 “I always do. Take care of yourself, Olivia, and call me whenever you can and text me as often as you can” sager han och jag ler mot honom.

 “I will, bye dad”

 “Bye sweetheart”

Han släpper mig och jag går med min resväska och handbagaget mot entrén. Precis innanför står resten av gänget, halvsovandes. Vi hälsar på varandra, ganska kort, och går mot incheckningen.

Efter säkerhetskontrollen sätter vi oss vid gaten och alla halvsover, förutom jag och Millie.

 ”Are you excited?” frågar Millie och jag nickar.

 ”I’m so excited! This is going to be awesome!” ler jag och han skrattar lite.

 “Aren’t you scared of flying without your parents, lil sis?” retas han och jag lipar åt honom.

 “I’m not five, you know” flinar jag och han skrattar åt mig.

 ”I slowly start to realize that” skrattar han.

Så fort vi får gå ombord på planet ställer vi oss upp och går emot kön. Vi behöver inte stå där länge, bara typ fem minuter. Det är ett jumbojet, och eftersom vi har första klass så sitter vi där uppe.

Sätena är stora och sköna. På sätet framför sitter en tv skärm och det finns filtar och kuddar. Jag sitter bredvid Jaja.

 ”Now this is paradise. Good night” säger hon så fort hon sätter sig ner, och somnar.

 ”You’re such a good company” mumlar jag tyst för mig själv och lutar mig mot rutan.

Planet backar ut på landningsbanan och börjar köra sådär fort när man knappt orkar hålla fram kroppen ifrån sätet. Snart lyfter nosen och vi är uppe i luften.

När bältesknappen slocknar tar jag av det och plockar upp min mobil och headsetet. Jag sätter på musik och plockar upp blocket och pennan. Uttråkat börjar jag rita lite och sitter där i kanske en kvart, sedan somnar jag också. 


 ”Excuse me, miss, do you want anything to eat?”

Mina ögonlock fladdrar upp och jag ser en flygvärdinna stå bredvid Jajas sate. Hennes hand ligger på Jajas axel, men när hon ser att jag är vaken vänder hon uppmärksamheten till mig.

 ”I’m sorry to wake you up, but would you like anything to eat or drink?” frågar hon snällt.

 “Can I have one hot chocolate, one coffee and two sandwiches?” ler jag och hon nickar.

 “I’ll be right back with it” ler hon och försvinner iväg.

 “Jaja, wake up you bitchy bitch” sager jag och puttar till henne.

Hon vaknar halvt och ser på mig med halvt öppna ögon. Ett flin uppstår på mina läppar och hon grymtar till.

 ”What do you want Chachi?” muttrar hon.

 “I ordered some breakfast for you” ler jag och hennes ögon spärras upp.

 ”Food?! Yes thank God!” utbrister hon och jag fnissar.

Jag kollar klockan och ser att den är 8am, amerikansk tid. Snart kommer flygvärdinnan tillbaka med det jag beställt och jag betalar henne.

Så fort hon försvunnit iväg igen dricker jag lite ur min varma choklad. Jag hatar kaffe, men jag vet att Jaja gillar det, så jag köpte en till henne. 


Under hela resan sitter jag och Jaja och pratar, om allt och inget egentligen. Vi har riktigt kul, och som man säger, ”tiden går fort när man har roligt” och snart har vi landat i London. Eftersom klockan är 9:14pm brittisk tid så är det mörkt ute, och ganska kallt. Det blåser och duggar.

 ”We’re in London!!” tjuter Jaja när vi går nerför trappan ifrån flygplanet.

 ”This is great” säger jag med ett stort leende.

Vi går in till flygplatsen och väntar på våra väskor. Moon tar upp ett papper på mejlet vi fick ifrån skivbolaget med all information medan vi väntar.

 ”There’s a car outside who’s going to take us to the hotel” berättar han.

 “Great! Then we don’t have to grap a cab” ler Brandon.

 “There’s my suitcase!!” utbrister jag och skyndar fram till bandet.

Jag lyfter av den och rullar den mot de andra. Så snart de andra fått sina resväskor går vi ut till själva flygplatsen, ut ifrån gaten typ. Där står det folk som väntar på de som rest. Där står också en man med kostym som håller i en a4 lapp där det står I.aM.mE

 ”I have to take a photo!!” utbrister Millie.

Han får en annan kille att ta en bild på alla oss sex framför mannen i kostym som ler in I kameran. Millie tackar killen och vi hälsar på mannen.

 ”My name is Rick and I’m taking you to the hotel” säger han med en djup brittiska.

 ”I love british accent” viskar jag till Jaja som fnissar.

 ”Me too!”

Vi följer med Rick till hans minibuss och sätter oss. Han berättar att det kommer ta drygt en halvtimme att åka till hotellet. Alla är uppspelta, så vi sitter och pratar, skrattar, skojar och sjunger igenom hela bilresan.

 ”Thank you Rick!” säger vi alla i kör och han skrattar.

 ”Have fun, and good luck!” ler han och kör iväg efter att ha pratat med en annan man ifrån hotellet.

Vi går in på det lyxiga hotellet och får våra nycklar till rummen. Vi får tre rum att dela på, så jag sover med Jaja, Millie med Moon och Brandon med Pacman.

 ”Night guys” säger jag till de andra och går in till hotellrummet.

 ”Night Chachi and Jaja!” säger alla i kör och Jaja fnissar.

Vi stänger rumsdörren och ser till att den är låst innan vi ställer resväskorna vid sängarna. Eftersom vi båda två är trötta efter flygturen lägger vi oss bara i sängen och somnar direkt.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Lite kort kanske, men det var det jag fick ihop! Hoppas ni gillar det!! 

 

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se