onedirectiontolove

Alla inlägg under oktober 2012

Av Wilma - 30 oktober 2012 14:00


En vecka senare


"Zayn! When are we going?!" ropar jag och rotar runt i min garderob.

"In an half hour!" ropar han tillbaka.

Jag drar snabbt på mig en lång, svart kjol som är kort fram, en blommig, kort topp och ett par svarta Jeffrey Campbell med nitar. Sedan lockar jag mitt hår och sminkar mig med mascara, foundation, puder, ljusblå ögonskugga, lite eyeliner och rött läppstift. När jag tagit på mig lite smycken sprutar jag Avril Lavignes Forbidden Rose på mig.

 


"Are you done honey?!" ropar Zayn ifrån hallen.

"Coming!" ropar jag.

Snabbt lägger jag ner mobil, nycklar, pengar och lite sminkt i en liten Michael Kors väska för att sedan gå med snabba steg ut till hallen. Där står Zayn med ett par pösiga jeans, ett vitt linne och en skinnjacka. Hans hår är stylat och han ser RIKTIGT bra ut!

"Hello gorgeous" ler han och pussar min panna.

"Hey handsome" ler jag.

Vi går hand i hand ut till hissen och åker ner. Där utanför står Louis snygga, nya Range Rover. Zayn hoppar in och drar ner mig i sitt knä.

 

"Hey guys" ler jag och låter Zayn låsa armarna om min midja.

"Hi Ayla!"

Sedan kvällen vi spelade bowling har jag och Zayn hängt med killarna nästan varje dag. Vi har lärt känna varandra och de är så härliga som Zayn har sagt, nästan bättre. Man kan liksom vara sig själv med dem, man behöver inte skämmas.

"So... Where are we going to eat?" frågar jag.

"McDonalds" säger Louis helt allvarligt.

"You're kidding me, right?" frågar jag och höjer ena ögonbrynet.

"Of course" skrattar han. "A new restaurant" säger han och jag nickar.

"What kind of food is it?" frågar jag.

"I think it's all kind of food" säger Liam lite funderande.

"Yeah" håller Louis med.

Jag ler lite och lutar mig bak mot Zayn. Han pussar min axel och jag suckar lyckligt.

"Have anyone mention how cute you are?" säger Louis drömmandes, lite ironiskt.

"Thank you Mr. Tommo" flinar jag och han skrattar.

"Are you going to hide your relationship, or are you going to show the world from the start?" frågar Liam och vänder sig om mot oss eftersom han sitter fram bredvid Louis som kör.

"We haven't talked about it, but I think the best is that we hide it in the beginning, so we can see if it's real" säger Zayn.

"What do you mean with that?" frågar jag honom tyst och ser upp på honom.

"I mean that if something happens between us, the paps can take it wrong and then it all can screw up" säger han.

"Don't you believe in us?" mumlar jag.

"Of course I do sweetie" säger han och pussar min kind.

Killarna ler lite mot oss och snart parkerar Louis bilen. Direkt märker vi ett flertal paparazzis utanför restaurangen. Zayn suckar lite och öppnar sakta dörren. Han säger åt mig att stanna och går ut själv. Sedan räcker han handen mot mig och jag tar den. Det blixtrar överallt och jag lägger handen för mitt ansikte. Zayn håller min hand hårt och pressar oss igenom folkmassan. Plötsligt tappar jag hans hand, jag får panik.

"I'm here" säger Harry lugnande och hjälper mig in.

 

Personalen ser till att inga paps kommer in och vi blir visade till ett bord.

"I'm sorry I lost you" viskar Zayn i mitt öra.

"It's okay" viskar jag tillbaka med ett leende.

Vi sätter oss ner och beställer in mat. Jag beställer en kycklingtallrik, Liam också. Niall och Louis beställer hamburgare, Harry beställer kött och Zayn fisk. Jag, Zayn, Niall och Harry beställer Cola medan Louis och Liam beställer fanta.

"So... How is your auntie, Ayla?" frågar Liam.

"She's good, I think. We haven't talked for a week or something" säger jag och han nickar.

De berättar om sina familjer och vad de ska göra vid jul och sånt. Det får mig att tänka på alla gånger jag firat jul med mamma, pappa och resten av släkten. Hur kul vi hade. Jag minns den där nallen jag fick av farmor, klänningen jag fick av mormor som mamma haft när hon var liten och den vita stenen av pappa. Han lovade att så länge den sken så var han säker och vid liv.

Varje gång när jag vaknade på mornarna kollade jag på den där stenen och visste att pappa var vid liv. Den fick mig att minnas alla lyckliga stunder jag haft med honom. Alla gånger vi hittat på något roligt när han var hemma från kriget.

"Are you okay hun?" viskar Zayn i mitt öra medan de andra babblar på.

"Yeah, flashback" förklarar jag riktigt tyst och han nickar.

Jag ursäktar mig och går mot damernas toalett. Där inne tar jag upp mobilen och ringer till Nellie, men hennes telefonsvarare går på direkt.

"Hey Nellie, it's me, Ayla. I didn't want anything special. I haven't heard from you in a while. Uhm... Hope you're okay. Call me back when you can. Bye" säger jag och lägger på.

Med en suck bättrar jag på mitt smink och går sedan tillbaka till de andra. Maten har kommit och jag märker att killarna inte börjat äta.

"Why haven't you start eating?" frågar jag förvånat när jag sätter mig ner.

"We waited for you" ler Niall.

"Aww, that's so sweet!" tjuter jag och de skrattar.

Vi börjar äta och pratar om allt och inget. Huvudsaken är att vi har roligt. Vi skrattar jämt och ja... Det här är livet!

 

Efter middagen bestämmer vi oss för att gå ut och festa, eftersom klockan inte är så mycket. Så vi tar bilen till en nattklubb och går in. Alla går till baren och beställer drinkar. Louis och Liam sätter sig vid ett bord, utan något att dricka. Louis ska ju köra oss hem och Liam ville hålla honom sällskap. Jag, Zayn, Niall och Harry beställer varsin stark drink innan vi går ut till dansgolvet. Jag och Zayn dansar ihop medan Niall och Harry letar på någon tjej. Jag står med ryggen mot Zayn och han har händerna på min midja. Snart vänder jag mig om och lägger armarna runt hans hals medan hans händer glider ner till min rumpa.

"I need something to drink!" ropar jag för att överrösta musiken.

Zayn nickar och jag lämnar honom för att gå till baren. Jag beställer någon stark drink och häver i mig den. Det snurrar till, men jag beställer en till, och en till, och en till för att sedan vingla ut till dansgolvet. Min blick söker efter Zayn, men jag hittar honom inte. Efter en vandring genom människohavet ser jag honom sitta i en soffa med Niall. Med ett leende vinglar jag mot dem, Niall ser mig först. Han petar på Zayn och nickar mot mig. Zayn kollar upp på mig och reser sig upp. Jag skrattar utan anledning och ramlar nästan framför honom, men han fångar mig.

"How much did you drink?" frågar han lite halvt besviket.

"Just a little" fnissar jag och håller upp pekfingret och tummen för att visa.

"Come on, Ayla. You're drunk as hell" suckar han.

"I want to dance!" tjuter jag och sträcker upp en knytnäve i luften.

"No, we're going home" säger han strängt.

"You doesn't own me" stönar jag.

Han suckar och lägger en hand om min midja för att hjälpa mig ut. Niall går för att hämta de andra. Zayn sätter sig ner på en bänk och drar ner mig. Jag lutar mig mot honom och fnissar lite. Snart kommer de andra och Louis låser upp sin bil. När Zayn hjälper mig mot bilen somnar jag nästan. Mina ben blir som spagetti och han suckar lite innan han lyfter upp mig. Då somnar jag mot hans axel.


Zayn's Perspektiv


"How much did she drink?" frågar Louis när vi sitter i bilen på väg hem.

"I don't know. Pretty much, obviously" suckar jag och stryker bor lite hår ur hennes ansikte.

"I wonder why she drank that much" säger Liam undrande.

Harry - som också druckigt mycket - har somnat mot Nialls axel. Så fort vi är framme vid min och Aylas lägenhet följer Niall med mig upp för att hjälpa till, eftersom jag bär på en sovande Ayla. Han följer med mig in till lägenheten och jag lägger henne i sängen.

"Thanks for tonight, man" säger jag och ger honom en kram.

Han ler och försvinner sedan ner för trapporna. Jag stänger dörren och suckar lite. När jag låst hänger jag jackan på en krok för att sedan byta om på mitt rum. När jag endast har på mig ett par pyjamasbyxor går jag in till Ayla. Jag får av hennes kjol och topp, plus skor och smycken och bäddar ner henne under täcket. Jag skådar hennes sovande ansikte och ler svagt. Så vacker. Sedan lägger jag mig inne på mitt rum och somnar ganska snabbt.


Jag vaknar någon timme senare av att någon svär och snubblar ute i köket. Snabbt reser jag mig upp och traskar ut till köket. Där står Ayla, halvt sovande, och sträcker sig efter ett glas. Hon har endast på sig underkläder.

"What the hell are you doing?" frågar jag hest och hon slår huvudet i skåpdörren av chocken.

"Aouch! Shit!" utbrister hon och lägger handen på bakhuvudet.

"Sorry" säger jag och går fram till henne.

Jag plockar ner ett glas och fyller det med vatten. När jag gett henne det plockar jag fram en huvudvärkstablett. Hon ler tacksamt och sväljer tabletten, samt dricker upp allt vatten. Vi sätter oss ner vid köksbordet och bara sitter där, tysta. Plötsligt rycker hon till och springer mot badrummet med handen för munnen. Jag följer efter henne. Hon sitter böjd över toalettstolen och spyr.

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Ganska långt kapitel, huh?

Var ju i Sala Silvergruva och måste bara säga att det var hur coolt som helst nere i gruvan. Det var mörkt och ganska kallt, men det var helt klart värt det! 4,5 minuter ner med hiss x)

Någon som varit där? Eller i någon annan gruva?

ANNONS
Av Wilma - 28 oktober 2012 21:10

Tjolahoppsan!!

På lovet kommer jag inte ha så mycket tid att skriva. Imorgon drar jag till Sala Gruvan med min familj och blir borta endast en natt, vilket gör att jag inte kommer kunna skriva. Vet inte riktigt just nu vad vi ska göra mer, men jag kommer försöka informera er om allt jag gör så ni vet anledningen till den dåliga uppdateringen.

Anywayz...

Kommer skriva så ofta jag kan, det lovar jag! Och jag vet att min uppdatering är KASS just nu, men är lite halv krasslig fortfarande och plus att det är lov! Men som sagt... Jag KOMMER verkligen skriva så ofta jag kan och jag hoppas ni förstår...

PussOKramSkumbanan!


P.S SNÖN ÄR PÅ VÄG!! :D

ANNONS
Av Wilma - 27 oktober 2012 21:30

En vecka senare


Det är dags. Dagen är här. Alldeles för tidigt åkte jag till flygplatsen för att möta upp killarna. Redan då  var flygplatsen full av skrikande fans. Eller, inte skrikande, då sjöng de deras låtar i stället. Gulligt om du frågar mig. En del andra resande stannade för att ta kort eller spela in, pensionärer till exempel. Ett gammalt par stannar, höll om varandra, log och tog lite kort.

Och själv sitter jag på en bänk en bit bort för att vänta på dem. En timme går. Snart kommer dem. Deras plan ska landa om fem minuter. Fem minuter kvar. Endast. Snart kommer jag stå i Zayns trygga famn och höra hans mjuka röst i mina öron.

Men det går ytterligare tjugo minuter. Femton minuter försenade. Jag tänker att det kanske var kö, eftersom ingen ropat ut att planet är försenat. Trots att jag vet att de borde ropat ut det är jag rädd. Jag får en flashback från när jag och mamma väntade på pappa, då han aldrig kom. Tänk om det händer igen? Tänk om Zayn aldrig går ut ifrån den där gaten?

En timme går, och jag börjar undra. Alla fans har tystnat. Nu sitter de bara tysta på golvet. En del snyftar, gråter. Hela flygplatsen är så sorgsen. Sakta och osäkert går jag mot en kvinna bakom en disk.

"Excuse me, do you know something about the flight that One Direction are in?" frågar jag och hon kollar ner i sin datorn.

"No, I don't. Sorry miss" ursäktar hon och jag nickar sakta.

Jag går och sätter mig på bänken igen och då ser jag en tjej i fan-massan. En ung tjej. Kanske elva år. Sakta och vingligt reser hon sig upp och går emot mig. Då märker jag att hon sitter en bit ifrån de andra. Ensam.

"Are you Ayla, Zayn's girlfriend?" frågar hon pipigt.

"Yes I'm Ayla, but I'm not his girlfriend" ler jag.

"Do you know where they are?" frågar hon.

"No, sorry sweetie" säger jag och ler ett lite sorgset leende.

"Can I sit and wait with you? I came here alone" säger hon snällt.

"Of course, should I help you get your stuffs here?" frågar jag och hon nickar.

Hon för mig till hennes saker och vi hjälps åt att få dem till bänken. Då ser jag en skylt hon gjort. Det står Welcome Home 1D! Det får mitt hjärta att brista. Precis så skrev jag på min skylt, fast till pappa.

"Do you think they're alright?" frågar hon med lite betoning på alright.

"Of course, hun, they have each other, right?" ler jag och hon nickar.

Vi pratar länge. Hon berättar om hennes familj. Om hur One Direction har hjälpt henne, utan att ens veta att hon finns. De har hjälpt henne genom musiken.

Det går två timmar och jag börjar bli oroligare och oroligare. Kanske borde jag åka. Flera fans har gått, och Lusi - fanet som kom fram til mig - har somnat i min famn. Det är ju sent. Klockan är halv tolv på natten. Jag önskar bara att alla fans skulle börja skrika och jag ser de fem killarna kliva ut ur skuggorna. Kan de inte bara komma nu?

"Lusi, honey, should I drive you home?" frågar jag snälla och hon nickar trött.

Jag sätter henne i mitt knä på moppen och jag kör henne hem. Hennes mamma kommer ut och hjälper till. Sedan tackar hon och jag åker hem igen. Jag slänger iväg ett SMS till Zayn och väntar på svar. När jag hissdörrarna öppnas får jag en stor chock... Där står Zayn och de andra killarna tillsammans med ett flertal flytkartonger. Jag flämtar till.

"Surprise!!" tjuter de alla.

"What the hell?!" utbrister jag.

"Hey" ler Zayn och går emot mig.

"You stupid idiot!! You almost killed me with worry!!" tjuter jag och puttar honom ifrån mig.

"I'm sorry" skrattar han.

Vi hjälps åt att få in alla kartonger och sedan åker killarna hem, inte Zayn då... Vi lägger oss direkt, men jag kan inte somna. Jag tänker på Lusis skylt. Så lik min jag gjorde till pappa. Egentligen var det inget speciellt med den, förutom att den liknade min. Men kom igen, lite läskigt är det.

Sakta sluter jag ögonen och lyckas somna tillslut.


"Rise and shine sweetheart! It's a brand new day and I have a million things that we can do. Let's start with breakfast!"

Sakta öppnar jag ögonen och blänger trött på Zayn som sitter på min mage. Han flinar stort och jag stönar. Med trötta, slöa armar knuffar jag bort honom och sätter mig upp.

"No, I'm tired and feel like crap" suckar jag hest.

"Well, then take a pill, eat some food and enjoy the day!" tjatar han.

"Please Zayn, I really want to sleep some more. I feel sick" stönar jag.

"You're so boring!" klagar han.

"I know" suckar jag och lägger mig ner igen med täcket över huvudet.

"Hey hey hey HEY! Don't you dare to fall asleep again!" tjuter han och drar bort mitt täcke.

"It's cold, I'm tired and I want to sleep! Is that hard for you to understand?!" utbrister jag.

"Yepp" flinar han och skuttar ironiskt ut ur rummet. "If you're not standing in the kitchen in an half hour, you'll regret you didn't get up in the first place!" ropar han utifrån.

Jag stönar och reser på mig. Sakta går jag emot badrummet och duschar snabbt för att sedan dra på mig ett par shorts med ett bälte och en söt topp. Sedan fixar jag mitt hår och sminkar mig för att sedan gå till köket. Zayn står där med maten redo.

"Five, four, three... There you are! Just in time" säger han.

"I see you feel like home, and you're in a good mood. Why is that?" frågar jag mystiskt.

"So now I can't be happy without a reason?" flinar han.

"Of course, I just..." börjar jag, men han avbryter.

"I'm just proud of the tour we just finished" ler han och jag nickar leendes.

"I'm sure you were great" berömmer jag.

Han ler och berättar lite om hans planer för dagen. Först ska vi besöka LondonEye, sedan ska vi kolla på BigBen, sedan äta lunch, besöka Madame Tussauds, äta picknick vid Themsen och på kvällen ska vi bowla med resten av bandet, så vi kan lära känna varandra. För en gångs skull känner jag mig glad över dagen som kommer. Då slipper jag vara ensam och bara tråka framför teven. Nu kan jag faktiskt ut och göra saker!


"Come on, Zayn! Hurry!" klagar jag och drar honom mot kön.

"I'm coming" skrattar han.

Egentligen går han normalfort, det är bara jag som nästan springer. Men tillslut står vi i kön till LondonEye. Såfort vi är framme ber Zayn om en egen "vagn", och på grund av att han är Zayn Malik så får han det. Så Zayn och jag har en egen "vagn". Vi går in och sätter oss och vi börjar åka.

"Oh my God, this is amazing" ler jag och kollar ut över London.

"I know, right?" ler han.

Jag sätter mig i hans famn och han pussar min panna. Tillsammans ser vi ut över storstaden och pratar lite tyst.

"I'm so glad you're back" ler jag och ser upp på honom.

Han ler mot mig och vi fastnar i varandras ögon. Han sneglar ner mot mina läppar och jag på hans. Vi lutar oss emot varandra och precis när våra läppar ska mötas stannar hela hjulet, även om vi inte är nere. Jag lutar mig tillbaka och han suckar lite tyst.

Så fort vi är nere så är det en spänd stämning. Vi går i tystnad och en bit ifrån varandra. Vad är det som händer egentligen? Borde inte vi typ skratta, skutta och prata som förut?

När vi står och betraktar BigBen får jag nog av tystnaden. Jag ställer mig framför honom, tar tag i hans kinder och kysser honom. Han blir chokad, men besvarar snart min kyss. Hans armar slingras runt min midja och där står vi. Framför BigBen, kyssandes.

"Do you please want to be my girlfriend, for real this time?" mumlar han mot mina läppar.

"I'd love to, but only if you be my boyfriend" mumlar jag tillbaka.

"Always"

Vi kysser varandra igen, första kyssen som ett par. Och gissa vad, det känns fantastiskt. Då förstår jag hur mycket jag velat vara med Zayn, hur mycket jag verkligen gillar honom. Hela tiden har jag gillat honom.

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Ganska kort kapitel igen. Men har fått tillbaka internet nu i alla fall... Orkar inte skriva så mycket mer nu, är typ sjuk så(förkyld) och det suger.

Aja... Hoppas ni förlåter mig för den internet-fria perioden och bara blickar framåt(wow... töntigt det lät...)!

LövJa

Xxx

Av Wilma - 25 oktober 2012 16:15

Det smäller till hårt i väggen och jag hör Austins förvirrade röst. Men allt jag hör tydligt är Zayns röst... Han är förbannad. Riktigt arg. Snabbt går jag ut till hallen och ser Zayn trycka upp Austin mot väggen. Hela jag stannar upp. Austin ser mig, men Zayn står med ryggen emot mig. Zayn märker att Austin kollar på mig och vänder sig om. När han ser mig stelnar han till. Jag sväljer hårt och ser in i hans ögon. Jag har saknat honom. Men jag önskar ändå att det här inte var första gången vi träffades efter turnén.

"Ayla..." andas han och jag sväljer hårt igen. "What are you doing here?" frågar han förvånat.

"I came to talk with Austin" säger jag.

"Why are you talking with him when he kissed you?" frågar han.

"What? Are you serious?! I wanted to make everything right! You can't control your feelings!" utbrister jag.

"So... That's your way to say that you liked it?" frågar han sårat och hest.

"No, no Zayn. I didn't mean it like that..." säger jag med ånger i rösten.

"Did you... Did you like it?" frågar han och jag skakar på huvudet.

"No, I like you, Zayn" säger jag och känner gråten i halsen. "I don't get why he kissed me, that's why I came here" säger jag och en tår rinner nerför kinden.

Austin står kvar vid väggen. Hans ögon fylls med tårar och jag kollar sorgset på honom. Han vänder blicken mot golvet och en tår rinner nerför kinden.

"Austin, I'm..." börjar jag, emn han avbryter mig.

"No. Don't say anything. Just go, please. You don't have to explain yourself" snyftar han och öppnar dörren.

"Austin, please" säger jag och börjar gråta.

"Just go, Ayla!" ryter han ilsket och puttar ut mig ifrån huset.

"Calm down man!" fräser Zayn och Austin knuffar honom hårt.

"Just go away!" skriker Austin ilsket.

Zayn knuffar honom tillbaka och Austin slår till honom i ansiktet med knytnäven. Zayn slår honom tillbaka och jag går snabbt emot dem.

"Stop it!!" skriker jag och ställer mig emellan dem, då träffar en knytnäve min kind och mitt huvud flyger åt sidan.

En hög inandning hörs och jag ser förvånat på Zayn. Han håller en hand för sin mun och flera tårar lämnar hans ögon.

"Ayla, I'm sorry" gråter han.

"Did you just... Hit me?" viskar jag och lägger en hand på min redan svullna kind.

"Please Ayla, I didn't mean to" gråter Zayn och går emot mig, men jag backar.

"Don't touch me" viskar jag, men han fortsätter gå närmre. "Don't tuch me!" skriker jag.

"Back of man" försvarar Austin och ställer sig framför mig.

"Ayla, please I'm sorry. I didn't mean to hit you. You just came in. I never meant to hit you" gråter Zayn och jag börjar gråta jag med.

Det börjar göra ont i min käke och det smakar blod i munnen. Austin för ut Zayn ur huset och hjälper mig till badrummet. Snabbt sköljer jag min mun med vatten och spottar blod. Sedan hämtar Austin en plastpåse med is som han lägger på min kind.

"Aouch" utbrister jag och tar bort den.

"I'm sorry" säger han och jag suckar.

Han lägger dit den igen och jag flämtar till, men låter den vara kvar. Plötsligt knackar det på dörren, igen. Han går ner för att öppna. Jag stannar kvar och ser på mig själv i spegeln. Min kind är svullen och mina ögon röda. Mina läppar är torra och mitt hår är rufsigt.

"Ayla, someone wants to talk to you" säger Austin stelt och jag ser på honom genom spegeln.

"Is it...?" frågar jag och han nickar.

"Just listen to him" ber han och jag nickar sakta.

Jag lämnar ispåsen och går nerför trappan, ut i hallen. I dörröppningen står Zayn. Han ser ångerfullt på mig.

Egentligen var det inte hans fel. Han skulle slå Austin, jag gick emellan. Egentligen har jag bara mig själv att skylla på. Zayn skulle aldrig slå mig. Han skulle aldrig göra mig illa. Jag är trygg med honom. Han skulle aldrig låta någon göra mig illa.

"Ayla, I'm..." börjar han, men jag avbryter honom genom att kliva rakt in i hans famn.

Jag läggar armarna hårt om hans hals och kramar honom hårt. Han kramar mig tillbaka, hårt. Jag börjar gråta igen och han drar händerna upp och ner för min rygg.

"I will never ever hurt you, I promise" viskar han.

"I've missed you" viskar jag tillbaka.

"I've missed you too" viskar han.

"Promise to never leave me again" mumlar jag mot hans axel.

"I promise to never leave you, I'll always be by your side. Don't think anything else" säger han.

______________________________________________________________________________________

 

Riktigt kort kapitel, är hos min syster och avslutade bara det lilla jag skrivit på det här kapitlet, men jag kommer skriva mer så fort jag får internet hemma! Hoppas ni förstår! Snälla lämna mig inte!

 


Av Wilma - 24 oktober 2012 08:22

Okej, förlåt för att jag inte skrivit på länge, men vårt internet fungerar inte längre, vi försöker fixa nytt så jag kommer skriva ett nytt kapitel så fort vi får internet igen. Det här skriver jag på min iPhone och som ni kanske förstår är det riktigt svårt och jobbigt att skriva på mobilen...
Anyways...
Hoppas ni stannar och väntar!
LuvYa

Av Wilma - 20 oktober 2012 13:30

   Ayla's Perspektiv


"What?!" utbrister jag.

"I'm so badly in love with you, Ayla! I can't deny it anymore! My feelings are so strong and I can't hide them!" utbrister han och drar fingrarna genom hans hår.

"Austin..." viskar jag och då händer det jag fruktade.

Han tar ett snabbt steg emot mig och tar tag i mina kinder för att sedan pressa sina läppar mot mina. Plötsligt blixtrar något till och jag slänger mig ifrån Austin. Min blick flyger åt höger mot buskarna, där sitter tre paparazzis med kamerorna i högsta hugg. Det blixtrar och blixtrar och de springer mot oss.

"Ayla! What does Zayn think about this?!"

"Who is this guy?!"

"Ayla!"

"Thank you so much" fräser jag mot Austin innan jag springer därifrån.

Jag springer och springer så fort jag kan. Stannar inte. Mina andetag är tunga. Tänk om Zayn ser bilderna? Tänk om han tror att jag är otrogen? Han kanske gör slut... Fast, han kan inte göra det eftersom vi inte är ihop. Men vi har något på gång, han kanske tror jag inte gillar honom längre.

Så fort jag är uppe i lägenheten märker jag att min mobil ligger där. Två nya SMS från Zayn... Snabbt börjar jag skriva ett SMS till honom.

I'm sorry, it wasn't me x

Sedan slänger jag mig på sängen med mobilen bredvid mig och börjar gråta. Tårarna strömmar ner. Han kanske hatar mig just nu. Är bilderna ute? Har han sett dem? Mer hinner jag inte tänka eftersom min mobils ringsignal hörs igenom rummet. På skärmen står Zayn's namn.

"I'm so sorry Zayn! Please forgive me!" gråter jag.

"Ayla, I've no idea what you're talking about!" utbrister han förvånat.

"You don't know...?" snyftar jag.

"No, so please tell me!" ber han.

"Austin... He..." snyftar jag och börjar gråta igen.

"He what?" frågar han.

"He kissed me..." viskar jag.

"What?!" skriker han.

"I'm so sorry Zayn!" gråter jag högt.

"He's going to regret this..." mumlar han.

"What do..." börjar jag, men avbryts av ett tjut, han la på.

Vad menar han? Vad ska han göra? Han är inte ens i London!


Zayn's Perspektiv


 

"I need to go to London" säger jag stressat, argt och irriterat.

"Man, the tour is over soon, you can't just leave now" påpekar Liam.

"But I have to! That dick Austin kissed her!" fräser jag och slänger ner lite kläder i en resväska.

"Zayn, calm down" säger Niall.

"How am I suppose to calm down?!" skriker jag.

"Zayn, please stay. You can deal with all the problems when we get home" ber Harry.

"No, I gotta go" säger jag och drar med mig resväskan ut.

Snabbt hoppar jag in i en taxi som kör mig till flygplatsen. Jag måste tillbaka. Nu! Taxiresan känns som en evighet. Austin kommer få betala. Jag lovar. Han kommer ångra att han ens rörde henne. Aldrig kommer jag lita på honom igen. Hoppas inte Ayla gör det heller. Det skulle vara ett misstag.

Väl på flygplatsen går jag till disken där man kan köpa flygbiljetter.

"A ticket to London" säger jag kort och plockar upp plånboken.

"The earliest flight goes in three hours, sir" säger hon och jag nickar.

Jag betalar och sätter mig sedan på en bänk för att vänta på att man får checka in väskan. Medan jag väntar tar jag upp mobilen. Elva missade samtal. Fyra från Ayla, två från Liam, två från Louis, ett från Niall, ett från Harry och ett från Paul. Jag har även fjorton olästa SMS. De flesta ifrån Ayla. Jag skiter i alla missade samtal och alla SMS. Just nu måste jag bara komma till London så jag kan spöa skiten ur Austin. Ilskan fyller min kropp och det kokar inom mig.

Varför är jag så arg? Ayla och jag är inte ens ihop... Eller? Hon får ju göra vad hon vill.

Jag checkar in min väska och går igenom säkerhetskontrollen. Mina snabba steg tar mig till gaten där jag visar pass och biljett. Snabbt går jag på planet och sätter mig på min plats. Äntligen på väg...


Ayla's Perspektiv

Några timmar senare


Vad ska jag göra nu då? Vad förväntas jag göra? Ska jag bara sitta och vänta tills något händer? Kanske borde jag prata med Austin... Man kan ju inte styra sina känslor. Han kanske mår dåligt över det han gjorde... Han kanske ångrar det. Sakta tar jag upp mobilen. Jag börjar skriva ett SMS till honom, men suddar ut och börjar om. Det slutar med att jag inte skickar något överhuvudtaget. Då överväger jag att ringa honom, men det struntar jag också i. Tänk om Zayn gör någonting? Då skiter jag i allt och ringer upp Austin.

"Hey..." svarar han lågt.

"Can we talk?" frågar jag stelt.

"Yeah, sure... Where?"

"At your house. Send me the address"

"Okay... See ya"

Jag lägger på och börjar ta på mig. När jag fått på mig jacka och skor plingar mobilen. Jag tar upp den och roffar åt mig mina nycklar för att sedan lämna och låsa lägenheten. Sedan joggar jag nerför trapporna och går fram till min moppe.

Efter tjugo minuter har jag hittat till rätt hus. Jag låser moppen och går fram till dörren. Riktigt fin villa, faktiskt. Med knuten näve slår jag till dörren tre gånger. Steg hörs innifrån. Dörren öppnas. Där står Austin. Han ser försiktigt på mig.

 

"Hi" säger han.

"Hi" svarar jag.

Han låter mig komma in och ta av mig skorna. Sedan sätter vi oss i ett stort vardagsrum.

"Do you want anything? Water? Tea? Coffee?" frågar han och jag skakar på huvudet.

"No thanks. I'm not here to stay" säger jag och han nickar. "No one can controll their feelings... I know that. But... Why did you kiss me? You could have told me, but I don't get why you kissed me?"

"You're surprised I kissed you?" frågar han och ler ett glädjelöst leende.

"Yeah"

"I'm in love with you, that's it"

"But I don't see you in that way. I see you like my brother" säger jag hest.

"I'm sorry that I kissed you, but I don't get why you were so surprised" säger han.

"I have a thing going on with Zayn, and I don't want to ruin that" förklarar jag.

"Of course" säger han och skrattar till utan någon glädje i rösten.

"Why are you acting like this? Can't you just accept that I'm in love with someone?" utbrister jag.

"How is it even possible to accept that the girl you love is in love with another guy?! How do you think I feel, huh?! I feel like shit!" skriker han och jag stelnar till.

Rädslan griper tag i mig. Hans annars nötbruna ögon blir mörka och frustrationen stiger i honom. Han förändrades. Han är inte som han brukar. Han är inte den Austin som jag mötte på kaféet. Jag viker bort blicken och andas hackigt.

"Ayla..." andas han.

"I need to go" avbryter jag och reser mig upp.

"No, please" säger han och ställer sig upp så han står framför mig.

"Let me go!" säger jag när han tar tag i min arm.

"Ayla, please..."

"Let me go, Austin!" utbrister jag och rycker åt mig min arm.

"Please don't go" viskar han och tårar syns i hans ögon.

Plötsligt knackar det hårt på dörren. Austin suckar och går mot hallen. Jag sätter mig i soffan mitt i en utandning och ser rakt ut på ingenting. Dörren öppnas.

"What the hell man?!"

En röst jag mycket väl känner igen hörs mellan väggarna. Vad gör han här?!

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Förlåt för usel uppdatering! Har typ ingen tid att lägga upp kapitel... Hoppas ni inte lämnar mig!

LuvYa xx

Av Wilma - 16 oktober 2012 21:15

"Hey, you've reached Austin's phone. I  can't answer right now, I've better things to do than talk to you! Haha, leave a message to the tone and I'll call you back as fast as I can! Byee!"

"Hi Austin, it's Ayla... I was just wondering if you want to do something. I haven't heard from you in a while... Call me back as soon as you can. Bye" säger jag och lägger på.

Jag sätter mig ner i soffan och slår på teven. Medan jag zappar mellan kanalerna tänker jag på Austin. Han har inte hört av sig sedan... Sedan före stormen. Ignorerar han mig eller? Vill han inte umgås med mig längre? Men vad har jag gjort i så fall?

Plötsligt ringer mobilen. Austin.

"Hey" svarar jag.

"Hey... Uhm... We need to talk" säger han tveksamt.

"Okay, then talk" säger jag.

"Can we meet in the park? I need to say it face to face" säger han.

"Yeah, sure... I'll be there in five" säger jag och lägger på.

Snabbt drar jag av mig mjukiskläderna och drar på mig jeans och en topp. Sedan knyter jag mina Converse och lämnar lägenheten. Undrar vad han vill prata om. Snabbt skuttar jag nerför trapporna och ut i friska luften. Den kalla luften. Det börjar bli kallt nu. Sommaren är ju snart över. Åh, jag vill ha vinter, NU!

"Hey" säger jag när jag möter Austin.

"Hi" säger han kort och besvarar mig kram hårt.

"What did you want to talk about?" frågar jag och stoppar händerna i mina bakfickor.

"Can we go for a walk?" frågar han tveksamt.

"Yeah, sure"

Han ville dra ut på tiden, det märktes, men jag ville inte göra det värre för honom. Istället följde jag med strömmen han bildade och bara väntade på bomben. Vi går längst en grusgång igenom parken och passerar par som håller handen, familjer och ensamma personer.

"Okay, here's the thing..." säger Austin och stannar framför mig. Innan han fortsätter tar han båda mina händer. "Since the first time I saw you, I knew you were someone special. You seemed like a cool girl. I really wanted to get to know you, and I did. You were one of my  best friends. And I want to continue with it, but..." börjar han, men avbryter sig själv.

"But what, Austin?" frågar jag hest.

"But another feeling came along. And I felt something more than friendship" säger han snabbt och ser tveksamt på mig.

"What do you mean?" viskar jag hest, bara för att vara helt säker.

"I'm in love with you, Ayla" säger han.


Zayn's Perspektiv


Jag kan inte fatta att turnén snart är över. Snart kommer jag få åka hem till London och flytta in med Ayla. Det kommer bli grymt. Att få vara nära henne mer är allt jag någonsin önskat.

"Zayn, we're going. Are you ready?" frågar Niall som sticker in huvudet till sovsalen.

"Yeah, I'm coming" säger jag och drar på mig min skinnjacka.

Jag går med honom ut till killarna och tillsammans går vi ut till fansen som väntar bakom ett högt järnstaket. Vi går fram, skriver lite autografer och tar några bilder innan vi hoppar in i bilen som ska ta oss till radiostationen. Paul är såklart med. Han är med vart vi än går. Hela tiden.

"We're back and you're listening to Radio1 with Charlie Ray, Tyra Clark and now, here they are, One Direction!" säger Charlie när vi går i sändning.

"Hello!" säger vi samtidigt.

"How are you guys?" frågar han.

"We're really good" svarar vi i munnen på varandra.

"So... You're on tour, right? How is it? I mean, is it much to do?" frågar Tyra.

"Yeah, I think we all are a little bit tired, but with all our fans we get excited instead. They cheer us up and make our jobs fun" säger Liam.

"Great, and... How does it feel to be away from your families?" frågar hon igen.

"It's hard, but we'll meet them soon. We have a break after the tour so we're all going home to our families" svarar Harry.

"That sounds great! So... The question every single fan asks is to you Zayn" säger Charlie och ser på mig, jag nickar. "And what we all wants to know is... Who is this girl?" frågar han och det kommer upp en bild på en skärm som föreställer mig och Ayla, vi går på stan och skrattar.

"She's my friend, best friend. She's really nice" säger jag bara och nickar lite.

"Just friends...? I mean, we all know what friends means in the famous world" säger han och jag flinar.

"No, we're just friends" säger jag och han nickar.

"We'll see about that" säger han och Niall skrattar lite.

Tänk om hon lyssnar... Tänk om hon är sur nu? Jag menar... Vi är väl mer än vänner? Eller...? Hon sa ju faktiskt att hon var kär i mig, och jag är kär i henne. Så vi borde vara mer än vänner, eller hur? Sluta tänk Zayn! SLUTA!

Efter en halvtimme drygt lämnar vi radiostationen och drar vidare till en photoshoot (sorry, låter så mycket bättre på engelska). Vi blir stylade och ställer oss sedan framför en vit duk, typ.


På vägen tillbaka till bussen stannar vi för att handla. Jag stannar i bilen och messar Ayla istället.

Hey sweetie, how are u? x

Jag skickar iväg det och kollar lite annat, svarar på några fans på Twitter och lite sånt. Sånt jag gör när jag har tid, helt enkelt.

Ayla svarar inte på mitt SMS. Det har gått en timme sedan jag skickade det. Undrar om det har hänt något... Nej, vad skulle ha hänt. Inget, hon har säkert inte hört att hon fått SMS bara. Eller så är hon sur på mig för intervjun... Men hon skulle väl i alla fall ha svarat, eller hur?

You there? Are you mad or something...? x

Jag skickar ett nyss SMS och hoppas på svar. Medan jag väntar sätter jag mig i soffa med killarna som satt på något spel på teven. Louis kör mot Harry.

"You're going down so hard!" säger Harry.

"Oh no, curly boy, you're going down!" säger Louis.

Niall skrattar och vi flinar lite. Ayla... Hon försvinner aldrig ur mina tankar. Hon lyckas alltid finnas där. I varje litet hörn av min härna finns hon. Hon är överallt. Undrar om...

"YES! Oh yeah, curly boy!! What did I tell ya?!" utbrister Louis och Harry ryter till.

"Shut up Tommo!" utbrister han.

"Oh, bad loser huh?" flinar Louis och klappar Harry på axeln.

"Nope" flinar Harry.

De börjar brottas och vi bara skrattar åt dem. Så löjliga egentligen. Liam sitter på kanten av soffan och ser allmänt ledsen ut. Jag reser mig upp och tar med honom till sovsalen.

"What's wrong?" frågar jag och han suckar.

"Nothing" svarar han kort.

"Liam, you're always here for us, let us be here for you" säger jag och han möter min blick.

"Danielle broke up with me" säger han och jag ser förvånat på honom.

"What?! But she loved you?!" utbrister jag.

"Yeah, but she couldn't handle the hate" suckar han och en tår rinner nerför kinden.

"Man that sucks" säger jag och ger honom en kram.

"That's life" viskar han.

Jag ser medlidande på honom innan vi går ut till de andra igen. Harry och Louis sitter normalt i soffan nu. Allas blickar faller på oss. De kollar på Liam.

"What's wrong?" frågar Niall.

"Danielle broke up with me, okay?!" utbrister Liam irriterat och vi alla  rycker till. Han suckar. "Sorry, I didn't mean to say it like that" säger han sorgset.

"It's okay, but why did she broke up with you?" frågar Harry medlidsamt.

"I liked her" säger Louis.

"She couldn't handle the hate" suckar Liam och sätter sig i soffan.

"I'm sorry dude" säger Harry.

Vi sitter tysta ett tag innan jag får nog och sätter på teven. Inget bra visas, så jag stänger av. Jag kollar klockan som sitter på min handled.

"We should probably get going" suckar jag.

"Yeah"

Vi reser på oss och går ut ur bussen. Paul väntar utanför. Vi går tillsammans in till arenan och börjar träna. Vi ställer oss på scenen och går igenom allt flera gånger tills allt blir perfekt.

Efter två timmar av träning kliver vi av scenen och slår oss ner i logen. Jag tar upp min mobil och märker ett nytt SMS från Ayla.

I'm sorry, it wasn't me x

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Vad menar hon med det? What's going to happen?! Anyway... Tack för alla kommentarer! Blir riktigt glad när några faktiskt bryr sig om att kommentera.

Av Wilma - 15 oktober 2012 21:30

När jag vaknar är det på grund av att jag hör glas som krossas. Hastigt sätter jag mig upp och ryser av kylan som omfamnar min kropp. Det ligger glassplitter på golvet nedanför fönstret och kalla vindar stormar in i rummet. På golvet ligger också en sten, en stor sten. Stormen har inte lugnat sig ett dugg och det regnar in. Varför varför VARFÖR?!

Jag ställer mig upp och drar på mig mjukisbyxor och en tjocktröja innan jag börjar ta upp alla glasbitar. Hur fan kom stenen upp hit? Var det någon som kastade den? Isåfall vem? Snabbt kollar jag ut genom det krossade fönstret och ser en kille stå där nere. Jag får en flashback. Det är precis som när Sam tog sig in i min lägenhet och misshandlade mig.

Sam... Är det han som gjorde det här? Kastade han stenen? Vad vill han mig?! Killen kollar upp och ja, jag ser direkt att det är Sam. Jag tar snabbt upp mobilen och ringer polisen. Snabbt berättar jag vad som hänt och tjejen säger att hon skickar ut poliser direkt.

Sedan väntar jag bara. Efter kanske en timme knackar det på dörren och jag går för att öppna. Två poliser står där och ber mig följa med ner för att se om det är rätt kille, alltså Sam. Han sitter i en polisbil.

"That's him" säger jag och de nickar.

"We'll send someone who can fix your window directly. And we'll call you if you have to come to the tribunal" säger tjejen och jag nickar.

Jag tackar snabbt innan jag försvinner in igen.


När jag vaknar på morgonen är klockan ett. Igår natt hade en man kommit och fixar mitt fönster direkt. När han gått plockade jag upp de sista glasbitarna och städade lite. Så nu är allt som vanligt. Stormen har lagt sig, men det regnar fortfarande, dock inte lika mycket.

Jag tar upp mobilen och märker fyra missade samtal från Zayn och typ tre SMS.

Hey, you okay? Heard that the storm were crazy, I'm a little worried... x

Why aren't you answering...? Something happened? Did I do something? Please write something to show that you're alive! x

Okay, now I'm worried! Answer me PLEASE! x

Jag ler stort innan jag ringer honom. Det dröjer typ två signaler innan han svarar.

"Ayla! God, I was worried about you!" utbrister han.

"Sorry, I was asleep" fnissar jag och han pustar ut.

"So you made the night, huh?"

"Yeah. But Sam showed up and threw a rock on my window, so..."

"What?! What happened?!" avbryter han oroligt.

"Let me finish" säger jag. "The window broke and I called the police so they took him. Now I may have to go to the tribunal" suckar jag. "But maybe that's good" avslutar jag.

"That's nice to hear. Now you don't have to worry about it anymore" säger han glatt.

"I know. It feels good" säger jag med ett litet leende på läpparna.

"I'm sorry about what I said on Skype. I overreacted" säger han tyst.

"I did too, and it's okay. I forgive you" säger jag.

"Good, cause I can't live another day wondering if you're mad at me or not" pustar han ut och jag fnissar.

"But... What about us?" frågar jag och han suckar lite.

"You're kinda ruining the moment" skojar han och jag ler lite.

"Sorry"

"It's okay" suckar han på skoj. "But... I don't know what you feel, but I think that I've fallen quite hard for you" fortsätter han allvarligt.

"Me too" mumlar jag.

"How can you possibly fall in love with yourself?" kommenterar han och jag skrattar.

"Stop it" fnissar jag.

"Okay sorry... Really now... Do you feel something for me?" frågar han.

"I do. I just don't know what I feel" suckar jag.

"What do you mean?" frågar han hest.

"I mean... I've never fallen in love before. I don't know how it feels to be in love. All I know that I get crazy about all those freaking butterflies in my belly and that I swear to myself that I'm going to fall to the ground when you touch me" suckar jag och sluter ögonen.

"Congrats Ayla, you've just fallen in love" säger han och jag ler.

"I miss you so badly" stönar jag.

"Me too..." suckar han.

"When are you coming back?"

"A month or something, I think" säger han.

"God, it's so boring here without you!" säger jag.

"Can't you join the tour?" frågar han hoppfullt.

"What?!" frågar jag och sätter mig upp.

"I want you to join the last time of our tour" upprepar han.

"Seriously?!" utbrister jag glatt.

"No, I lie" säger han och jag sjunker ihop. "Just kidding kiddo!" utbrister han och jag pustar ut.

"Stop doing that think! You're making me crazy!!" stönar jag.

"But do you want it?"

"Want what?"

"Come to our tour you stupid ass" suckar han.

"I'd love too..." säger jag.

"Why do I feel that it is a 'but' coming?"

"I can't just leave. Nellie gave me the apartment, sort of" suckar jag.

"What?! Why?" frågar han förvånat.

"She had to move to the US" säger jag.

"But you're only 16! You can't live alone!"

"So you want me to move with her to the US or what?" frågar jag.

"No! No, of course not! I'm just saying that you should move in with someone" suckar han.

"Like who?"

"Me. I can move in with you. I'll pay rent"

"Ha-ha, funny" stönar jag.

"No, I'm serious. If you want, I can move in with you" säger han.

"Zayn, we can't just move in together like that. We're not even together yet" säger jag.

"And who made the rule you-can't-live-with-your-bestie? Huh?" påpekar han och jag fnissar.

"You really want that?" frågar jag.

"Of course! I'd love to!"

"Alright then" suckar jag och han tjuter till.

"YAAY!" skriker han.

Efter någon timmes prat på telefonen lägger vi på och jag går till köket. Vi bestämde att han skulle flytta in några veckor efter turnén. Han måste få slappna av en stund innan han börjar packa ihop och flytta över sina saker hit. Vi bestämde också att jag skulle stanna här i London tills turnén tar slut, det är ju ändå bara en månad...


Två veckor senare


Snart är det dags. En vecka och fyra dagar kvar. Sedan är han hemma. Då kommer jag möta honom på flygplatsen. Igårkväll började jag packa ihop lite i Nellies rum. Såklart ringde jag henne och sa det, hon tyckte det var kul att jag slapp bo själv. Och hela dagen idag har jag plockat ihop. Nu är det enda som är kvar en nybäddad säng, en tom byrå, ett skrivbord, en stol, ett sängbord och en hylla som är upphängd på väggen. Tapeterna är beigea med lite mönster på i lite ljusare nyans och golvet är mörkt. Nu ligger jag i sängen, utmattad, men mobilen i handen. Eftersom jag ligger ner känns det som mobilen ska ramla ner rakt i mitt ansikte. Därför håller jag i den lite extra.

You're room is done! xx

Skriver jag till Zayn. Sedan kollar jag Facebook och Twitter innan jag lägger ut en bild på mig själv på Instagram. Jag låter min arm falla ner på sängen och bara ligger där. Precis när jag håller på att somna messar Zayn tillbaka.

Nice, I'm ready for it!x

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Kort, jag vet, men ville få ut det. Har någon sorts idébrist, så om någon av er har nåogn idé kanske ni kan slänga ihop den lite kort i en kommentar? Behöver inte vara detaljerat, men bara någon liten tanke...

LavJa xx

TILL MIMMI: Min förra JB blogg heter http://bieberstory.bloggplatsen.se om du inte såg det förut :)

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se