När jag vaknar är det på grund av att jag hör glas som krossas. Hastigt sätter jag mig upp och ryser av kylan som omfamnar min kropp. Det ligger glassplitter på golvet nedanför fönstret och kalla vindar stormar in i rummet. På golvet ligger också en sten, en stor sten. Stormen har inte lugnat sig ett dugg och det regnar in. Varför varför VARFÖR?!

Jag ställer mig upp och drar på mig mjukisbyxor och en tjocktröja innan jag börjar ta upp alla glasbitar. Hur fan kom stenen upp hit? Var det någon som kastade den? Isåfall vem? Snabbt kollar jag ut genom det krossade fönstret och ser en kille stå där nere. Jag får en flashback. Det är precis som när Sam tog sig in i min lägenhet och misshandlade mig.

Sam... Är det han som gjorde det här? Kastade han stenen? Vad vill han mig?! Killen kollar upp och ja, jag ser direkt att det är Sam. Jag tar snabbt upp mobilen och ringer polisen. Snabbt berättar jag vad som hänt och tjejen säger att hon skickar ut poliser direkt.

Sedan väntar jag bara. Efter kanske en timme knackar det på dörren och jag går för att öppna. Två poliser står där och ber mig följa med ner för att se om det är rätt kille, alltså Sam. Han sitter i en polisbil.

"That's him" säger jag och de nickar.

"We'll send someone who can fix your window directly. And we'll call you if you have to come to the tribunal" säger tjejen och jag nickar.

Jag tackar snabbt innan jag försvinner in igen.

När jag vaknar på morgonen är klockan ett. Igår natt hade en man kommit och fixar mitt fönster direkt. När han gått plockade jag upp de sista glasbitarna och städade lite. Så nu är allt som vanligt. Stormen har lagt sig, men det regnar fortfarande, dock inte lika mycket.

Jag tar upp mobilen och märker fyra missade samtal från Zayn och typ tre SMS.

Hey, you okay? Heard that the storm were crazy, I'm a little worried... x

Why aren't you answering...? Something happened? Did I do something? Please write something to show that you're alive! x

Okay, now I'm worried! Answer me PLEASE! x

Jag ler stort innan jag ringer honom. Det dröjer typ två signaler innan han svarar.

"Ayla! God, I was worried about you!" utbrister han.

"Sorry, I was asleep" fnissar jag och han pustar ut.

"So you made the night, huh?"

"Yeah. But Sam showed up and threw a rock on my window, so..."

"What?! What happened?!" avbryter han oroligt.

"Let me finish" säger jag. "The window broke and I called the police so they took him. Now I may have to go to the tribunal" suckar jag. "But maybe that's good" avslutar jag.

"That's nice to hear. Now you don't have to worry about it anymore" säger han glatt.

"I know. It feels good" säger jag med ett litet leende på läpparna.

"I'm sorry about what I said on Skype. I overreacted" säger han tyst.

"I did too, and it's okay. I forgive you" säger jag.

"Good, cause I can't live another day wondering if you're mad at me or not" pustar han ut och jag fnissar.

"But... What about us?" frågar jag och han suckar lite.

"You're kinda ruining the moment" skojar han och jag ler lite.

"Sorry"

"It's okay" suckar han på skoj. "But... I don't know what you feel, but I think that I've fallen quite hard for you" fortsätter han allvarligt.

"Me too" mumlar jag.

"How can you possibly fall in love with yourself?" kommenterar han och jag skrattar.

"Stop it" fnissar jag.

"Okay sorry... Really now... Do you feel something for me?" frågar han.

"I do. I just don't know what I feel" suckar jag.

"What do you mean?" frågar han hest.

"I mean... I've never fallen in love before. I don't know how it feels to be in love. All I know that I get crazy about all those freaking butterflies in my belly and that I swear to myself that I'm going to fall to the ground when you touch me" suckar jag och sluter ögonen.

"Congrats Ayla, you've just fallen in love" säger han och jag ler.

"I miss you so badly" stönar jag.

"Me too..." suckar han.

"When are you coming back?"

"A month or something, I think" säger han.

"God, it's so boring here without you!" säger jag.

"Can't you join the tour?" frågar han hoppfullt.

"What?!" frågar jag och sätter mig upp.

"I want you to join the last time of our tour" upprepar han.

"Seriously?!" utbrister jag glatt.

"No, I lie" säger han och jag sjunker ihop. "Just kidding kiddo!" utbrister han och jag pustar ut.

"Stop doing that think! You're making me crazy!!" stönar jag.

"But do you want it?"

"Want what?"

"Come to our tour you stupid ass" suckar han.

"I'd love too..." säger jag.

"Why do I feel that it is a 'but' coming?"

"I can't just leave. Nellie gave me the apartment, sort of" suckar jag.

"What?! Why?" frågar han förvånat.

"She had to move to the US" säger jag.

"But you're only 16! You can't live alone!"

"So you want me to move with her to the US or what?" frågar jag.

"No! No, of course not! I'm just saying that you should move in with someone" suckar han.

"Like who?"

"Me. I can move in with you. I'll pay rent"

"Ha-ha, funny" stönar jag.

"No, I'm serious. If you want, I can move in with you" säger han.

"Zayn, we can't just move in together like that. We're not even together yet" säger jag.

"And who made the rule you-can't-live-with-your-bestie? Huh?" påpekar han och jag fnissar.

"You really want that?" frågar jag.

"Of course! I'd love to!"

"Alright then" suckar jag och han tjuter till.

"YAAY!" skriker han.

Efter någon timmes prat på telefonen lägger vi på och jag går till köket. Vi bestämde att han skulle flytta in några veckor efter turnén. Han måste få slappna av en stund innan han börjar packa ihop och flytta över sina saker hit. Vi bestämde också att jag skulle stanna här i London tills turnén tar slut, det är ju ändå bara en månad...

Två veckor senare

Snart är det dags. En vecka och fyra dagar kvar. Sedan är han hemma. Då kommer jag möta honom på flygplatsen. Igårkväll började jag packa ihop lite i Nellies rum. Såklart ringde jag henne och sa det, hon tyckte det var kul att jag slapp bo själv. Och hela dagen idag har jag plockat ihop. Nu är det enda som är kvar en nybäddad säng, en tom byrå, ett skrivbord, en stol, ett sängbord och en hylla som är upphängd på väggen. Tapeterna är beigea med lite mönster på i lite ljusare nyans och golvet är mörkt. Nu ligger jag i sängen, utmattad, men mobilen i handen. Eftersom jag ligger ner känns det som mobilen ska ramla ner rakt i mitt ansikte. Därför håller jag i den lite extra.

You're room is done! xx

Skriver jag till Zayn. Sedan kollar jag Facebook och Twitter innan jag lägger ut en bild på mig själv på Instagram. Jag låter min arm falla ner på sängen och bara ligger där. Precis när jag håller på att somna messar Zayn tillbaka.

Nice, I'm ready for it!x

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kort, jag vet, men ville få ut det. Har någon sorts idébrist, så om någon av er har nåogn idé kanske ni kan slänga ihop den lite kort i en kommentar? Behöver inte vara detaljerat, men bara någon liten tanke...

LavJa xx

TILL MIMMI: Min förra JB blogg heter http://bieberstory.bloggplatsen.se om du inte såg det förut :)

Ayla's Perspektiv

"Are you going to be okay now?" frågar Nellie och kramar mig.

"I'll be okay" säger jag och ger henne ett fejkat leende.

"Okay, my flight is going like, now. But I'll keep in touch" säger hon och jag nickar.

"Bye" säger jag och hon försvinner igenom säkerhetskontrollen.

Hon är borta. Inte föralltid kanske, men för ett långt tag. Månader, kanske år. Jag vet inte när, om, hon kommer tillbaka. Hon var tvungen att ta jobbet. Men hon tjänar så mycket att hon kommer kunna skicka pengar till mig. Men det är inte ekonomin som skrämmer mig, det är ensamheten. Jag kommer bo själv. Helt ensam. Ingen att prata med. Bara jag och tystnaden. Vad hnder om jag faller tillbaka i samma djupa hål på grund av att jag aldrig pratar med någon? Visst, Zayn kommer nog hem snart. Eller, om några månader. Men jag är inte ens säker på hur vi står just nu. Jag saknar honom. Hans röst. Hans kramar. Hans ögon. Hans skratt. Jag saknar allt med honom. Hela honom. Hans sätt att bry sig, hans sätt att hjälpa.

Jag sätter mig i en taxi och säger min gata. När han sedan börjar köra ser jag ut genom fönstret och ser att regnet börja falla ifrån himlen. Mörka moln har dragit in över London och chauffören sätter på vindrutetorkarna.

"Oh, the storm is coming" suckar chauffören.

"What storm?" frågar jag och ser på honom.

"Haven't you heard? It's a hard storm coming over the UK, from the Atlantic" förklarar han.

"How bad is it?" frågar jag försiktigt.

"Well, it's pretty bad, actually. Hard wind, heavy rain, thunder" säger han.

Jag suckar lite. Perfekt. Första natten själv, tillsammans med en storm. Jippi. Sanningen är att jag hatar åska. Och när det blåser ordentligt får jag panik, bara för att det är så mycket som händer på en gång.

Direkt när jag kommer hem sätter jag på nyheterna. De pratar om något ointressant, men snart hör jag något om stormen.

"The storm has reached Ireland's west coast. The storm has caused panic. According to weather forecast the storm is moving fast to the UK. A plane crashed just outside Ireland's coast on their way to the US. We don't know if there are any survivors" säger kvinnan på tvskärmen.

Ett plan, på väg till USA, kraschat?! Är det Nellies plan? Är hon borta? Skadad? Paniken griper tag i mig och jag börjar gråta. Snabbt plockar jag upp mobilen och ringer henne. Hon svarar inte. Jag gråter högre. Tårarna strömmar. Plötsligt svarar hon.

"Hi Ayla!" säger hon.

"Oh my God! Are you okay? A plane crashed outside Ireland's coast and I thought it was your plane!" gråter jag.

"No, I'm fine. We had to emergency landing in Ireland. But as soon as the storm is over we will...." det prasslar i luren.

Störningar.

"Nellie, I can't hear you" säger jag och det låter högre.

Snart avbryts samtalet. Jag suckar. Lägger mobilen på bordet och hämtar datorn. Letar på så mycket om stormen som möjligt. Ser om de låter något plan lyfta från Irland. Plötsligt loggar Zayn in på Skype. Loggades jag in automatiskt...? Han ringer mig och jag svarar.

"Are you okay, Ayla? I heard about the storm!" säger han direkt.

"I'm fine" säger jag och fortsätter leta på massa fakta.

"I'm sorry about what happened" säger han tyst.

"It's not your fault" säger jag.

"Then who's fault is it? It's no..."

Samtalet hackar. Internet trasslar och jag hör ingenting. Zayns webb hackar sönder och jag suckar. Snabbt stänger jag av samtalet och loggar ut. Sedan skickar jag snabbt ett SMS eftersom jag inte vet hur länge jag kommer ha mottagning.

The internet crashed. I'll text you as soon as I can. Love u x

Jag låser mobilen och ser hur det blåser mer ute. Regnet slår hårt i backen och allt är kaos. Människor springer livrädda på gatorna. Vinden ilar i ventlien och det låter som ett spöke. Jag ryser. Hatar det här. Hatar hatar hatar. Mobilen plingar.

Okay, love u 2 x

Jag ler och lägger ner mobilen. Trött släpar jag mig ut till köket och kollar ut genom fönstret. Vädret ändras snabbt. Det blir bara värre och värre. Jag sätter på teven som knappt funkar.

"The storm had reached UK. It's moving into London and we tell everyone that lives in London to stay inside and lock doors and windows. Do not under any circumstances leave your house or apartment. If you're out, stay wherever you are"

JAg suckar. Bra. Såklart. Fast här för jag vet inte hur länge. Snabbt kollar jag klockan. Lunch kanske? Men när jag ska sätta på plattan på spisen för att koka makaroner funkar det inte.

"Come on" stönar jag och försöker tända lampan.

Funkar inte. Strömavbrott. Perfekt! För att ha något att göra hämtar jag fram frysboxen som går på bateri och börjar lägga i allt där så att maten inte förstörs. Sedan när jag har koll på allt fixar jag några mackor med mjölk. Det rycker lite i fönsterna och jag rycker till när en gren dras på fönstret i köket. Jag suckar tugnt och äter upp mina två mackor som ligger på tallriken. När jag ätit upp diskar jag glaset och tallriken för att sedan gå till mitt rum. När jag bytt om till mjukiskläder sätter jag mig i soffan igen. Teven funkar inte. Skit.

Klockan är snart elva och det är riktigt mörkt ute, i lägenheten också för den delen. Det blåser och regnar lika mycket - om inte mer - och det började åska för ett tag sedan. Eftersom det inte finns något att göra lägger jag mig i sängen för att sova. Men det är omöjligt med alla ljud i lägenheten, pga stormen. Vinden som blåser igenom ventilerna, regnet som piskar emot fönstrerna och det otroligt höga mullret och ljusa blixtarna från åskan.

Okej, jag erkänner. Jag är rädd. Jävligt rädd. Jag menar, vem vet vad som kan hända? Så istället för att förgäves försöka somna så plockar jag upp ett ritblock, penna och sudd. Först kladdar jag bara. Skrivet några ord, ritar hjärtan och stjärnor. Men sedan ritar jag mer seriöst.

I skolan sa vår bildlärare att jag var mycket duktig. När jag gick ut högstadiet hade jag A i bild. Det är jag nöjd med. Jag tror faktiskt att bild var mitt favoritämne, dels för att man inte behövde prata så mycket, mest rita, men också för att jag hade en stor passion för det som ung. Vi hade bildlektionerna i slutet av dagen - onsdagar och fredagar - så vår lärare, Mrs. Woods, lät mig alltid stanna kvar en stund. Hon förstod mig, även om jag inte pratade. Som om hon kunde läsa mina ögon hur jag mådde.

Min mobil stör mig i tänkandes på min barndom. Ett SMS från Zayn.

Hey, how are you?  Hope you're alive x

Jag ler lite. Men varför skulle Zayn skicka SMS halv tolv på kvällen/natten? Juste, han är ju inte i London längre. Han är i USA. Där är ju tiden några timmar bakåt.

I'm good, lying in bed right now x

Jag lägger undan mobilen och fortsätter rita. Efter ett tag tröttnar jag och lägger tillbaka allt. Då plingar mobilen igen.

Oh, sorry, are you sleeping? Forgot about the time difference! x

Med ett leende knappar jag in ett svar för att sedan lägga mig i sängen igen. Tröttheten tar över och jag somnar, kanske inte snabbt. Men jag somnar i alla fall.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kort - jag vet - men lägger ut det ändå! Kommer inte på mer för det här kapitlet... Några idéer på vad som kan hända?

Kraaaam

En vecka senare

Ayla's Perspektiv

När jag vaknar på morgonen och slår upp ögonen ser jag Nellies ansikte över mitt. Hon ler stort.

"Rise and shine sweetheart! We're going shopping!!" tjuter hon och rycker av mig täcket.

"It's cold" klagar jag och drar täcket över min kropp igen.

"Get your ass up, NOW!" befaller hon och jag suckar irriterat.

"I want to sleep!" tjatar jag och hon suckar.

"Oh, then I guess I'll take the 190 pounds (ungefär 2000kr) I gave you back" säger hon och går mot dörren.

"190 POUNDS?!" skriker jag och flyger upp.

"Yepp, so either you get dressed and follow me to the city, or you stay home" säger hon och jag ler stort.

"I'll come!" ler jag och schasar ut henne ur rummet.

Snabbt drar jag på mig ett par jeansshorts med bälte, en grå tröja med detaljer vid ärmarna, några armband, örhängen, en ring och mina Jeffrey Campbells. Till sist satte jag mina RayBan's på huvudet och hängde min Gucci väska över armen. Sedan rusar jag ut till hallen.

"Done!" ropar jag och väntar på Nellie som kommer ut till mig.

"No breakfast?" frågar hon osäkert.

"I'll eat there, now I want to shop!" tjuter jag och öppnar dörren.

"You're crazy" skrattar hon bakom mig.

Vi sätter oss i Nellies svarta Mercedes Benz ML. Riktigt snygg om du frågar mig! Medan Nellie rivstartar höjer jag volymen. Tillsammans sjunger vi med i alla låtar som spelas, eller i alla fall dem som vi kan. Riktigt kul. Det är så skönt att hon är tillbaka.

"Let's go shopping" säger Nellie när hon parkerat på gatan.

Jag kliver ur och går runt bilen för att komma till trottoaren. Nellie kommer upp bredvid mig och vi går in i Hollister, som ligger närmast. Min favoritbutik. Jag älskar verkligen allt här inne. Det slutar med att jag kommer ut med en stor och en liten påse. De är fyllda med tröjor, en skjorta, ett par jeans, ett par andra byxor och ett par shorts.

"Wow, we've been in ONE store, and you got two bags..." flämtar Nellie och jag skrattar.

"Shopping is shopping" flinar jag och vi går skrattandes till nästa butik, New Yorker.

"Can we take a break now?" flämtar Nellie efter drygt fyra timmars shopping.

"Sure" fnissar jag.

Vi äter en varsin macka på ett kafé som en liten sen lunch och sitter där i en timme, för att sedan fortsätta.

När klockan är halv sju kliver vi innanför lägenhetens väggar och jag släpar mig själv och mina tretton påsar till mitt rum. Med en suck släpper jag ner allt precis innanför dörren och byter om till ett par mjukisar, en svampbob tröja som jag köpt idag och ett par tofflor.

Jag står och packar in alla nya kläder i min garderob i en timme. Sedan slänger jag mig på sängen med min dator. Direkt loggar jag in på Skype. Ingen rolig är inne. Med en suck slänger jag iväg ett SMS till Zayn.

Are you busy? Skype? x

Jag loggar in på FaceBook och lite sånt medan jag väntar. Plötsligt dyker en ruta upp. Zayn Is Now Online. Jag ler stort och trycker upp en chattruta. När jag ska trycka på VIDEOSAMTAL ringer han, så jag trycker på svara istället.

"Hii!" tjuter jag och han ler stort genom skärmen.

"Hey Ayla! How are you sweetie?" ler han och jag rodnar lätt.

"I'm good! And you?" ler jag.

"Exhausted" säger han och jag ler lite medlidsamt.

"Is it hard?" frågar jag och han suckar lite.

"I mean, yeah, but it's my job. I enjoy it, I really do, but we're busy all the time" säger han och jag nickar.

"I guess... But, what have you done today?" frågar jag.

"Same old, interviews, photoshoots, tv-show, rehearsal, concert. And what about you?" frågar han.

"I went shopping with Nellie" ler jag.

"Had a fun time?"

"Yeah! It was nice" säger jag med ett leende.

"I miss you" säger han nedstämt.

"I miss you too" säger jag hest.

"I just have to ask... Is there anything like, going on between us...?" frågar han försiktigt.

"What do you mean...?" frågar jag tyst.

"I mean that we kissed and nothing happened after that, I'm confused..." säger han tveksamt.

"Do you want it to be something?" frågar jag och han suckar lite.

"This isn't about what I think, Ayla. It's about what WE feel for each other" frustar han lite halvt irriterat.

"Okay, sorry" säger jag lite surt.

"I'm sorry, it's just... I'm tired and..."

"If you're tired you should be asleep, you shouldn't be talking to me" säger jag och stänger av samtalet.

Jag loggar snabbt ut från Skype och lägger mig på rygg i sängen. Överreagerade jag? Överreagerade han? Vad hände? Är vi osams?

Mitt i allt tänkande ropar Nellie att det är middag. Med en suck reser jag mig upp och går ut till köket. På bordet står en gryta med kycklinggryta och en kastrull med ris. Bredvid står en skål med skuren tomat och gurka. Framför tallrikarna står glas och på sidorna ligger bistick.

"Yummi" ler jag och slår mig ner.

Hon ler fejkat och sätter sig framför mig. Under hela middagen är hon nere. Säger inte mycket, kollar inte på mig och hennes ansikte visar att något har hänt. Jag väntar på att hon ska släppa bomben och berätta, men hon säger inget.

"What's up?" frågar jag och stoppar in mat i munnen.

"Nothing, why would it?" frågar hon snabbt.

"I thought we were better than this" mumlar jag.

"I got promoted" suckar hon.

"But that's great Nellie! Why so down?" frågar jag glatt.

"They want to send me to America" säger hon tyst och jag stelnar till.

Amerika...?

Zayn's Perspektiv

"Boys, take a break. Be back here in two hours, okay?" säger Paul och vi suckar lyckligt.

Vi går trötta till bussen och lägger oss i sängarna. Ingen säger något. Så här är det numera. Tyst, tråkigt. Alla är riktigt trötta och stressade.

"Where are we going tomorrow?" frågar Niall.

"Uhm... I think it was Atlanta" säger Liam.

Stop... Liam tvekar? Han har alltid koll på allt. Antar att det är såhär det blir. Det är likadant med Louis. Fansen känner honom som den som skojar om allt, han är mest tyst nu. Säger inte mycket. Harry har inte flörtat något under hela turnén. Han har inte ens spanat in en tjej! Och Niall... Han är väl inte så annorlunda på sättet. Men på kvällarna när "alla" sover gråter han. Jag är den enda som hör. Då går jag ner till honom (han sover under mig) och tröstar honom. Oftast sätter vi oss i soffan och pratar.

"I'm calling Eleanor" mumlar Louis och försvinner ut.

Kommer det vara såhär under hela turnén kommer jag inte klara mig. Aldrig. Tänk om Ayla kunde komma och följa med... Ayla... undrar om hon är sur på mig. Hon kanske tycker jag är för på, att jag går för fort fram... Tänk om hon hatar mig nu?

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Okej, här är det! Jobbade ganska hårt med det. För er som har blogg vet ni hur jobbigt det är att skriva samma sak två gånger. Det är så svårt eftersom man tror att man skrivit samma sak i samma kapitel.

Anyway...

Kom gärna med förslag om smeknamn på er läsare!

NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ (tänk er det 100000000 gånger till...)

HELVETE! Skrev ett JÄTTELÅNGT KAPITEL OCH SEDAN BESTÄMDE SIG INTERNET FÖR ATT SKOJA MED MIG OCH MER ÄN HÄLFTEN FÖRSVANN!!!! JÄVLIGT PISSED OF NU ALLTSÅ!

Som ni kanske fattar orkar inte verkligen inte skriva om kapitlet just nu, så ni får vänta ytterligare ett tag. Kan försöka skriva imorgon, men ska fixa en sak med en kompis då, men vi får se... Kanske hinner jag få upp i alla fall ett kort kapitel då!

Älskar er!

PLUS: någon som vet något "smeknamn" jag kan ha på er läsare? Något jag kan kalla er? KOM MED FÖRSLAG!

Okej... Först:  TACK FÖR ALLA KOMMENTARER!

Sedan vill jag bara berätta att det kanske inte kommer upp något kapitel i helgen... Min syster och hennes kille kommer hit (de bor i Stockholm) och vi ska bowla vid fyra. Imorgon kommer släkten och vi ska ha julbord hemma (ja, jag vet, det är tidigt. En tadition i familjen...) så.... Ja, men jag kanske lyckas slänga ut ett kort kapitel eller något, vi får se...

Älskar er!

FÖRLÅT FÖR FÖRVIRRINGEN MED SISTA DELEN PÅ KAPITLET! LÄS OM DEN, HAR ÄNDRAT RÄTT NU!

Skyller på att jag var trött och hade annat att tänka på xd

Austin's Perspektiv

Plötsligt ringer Zayn igen. Med en suck svarar jag.

"What?!" frågar jag irriterat.

"You need to get home to Ayla, NOW!" säger han snabbt och panikslaget.

"What?! Why?!" ryter jag.

"She's in danger, Austin! Sam is there and he will kill her!" ryter han och jag stelnar till.

Jag lägger på och börjar springa ifrån alla mina kompisar. Snabbt hoppar jag in i min bil och kör så fort jag kan mot huset där Ayla bor. Väl där parkerar jag slarvigt och rusar upp för alla trappor. När jag står utanför dörren hör jag skrik. Snabbt springer jag in och följer skriken, sovrummet.

Där inne står Sam. Han trycker upp Ayla mot väggen och håller henne över golvet med ett grepp runt hennes hals. Han slår henne i magen och jag rusar emot dem.

"Get the hell away from here!" skriker jag till Sam.

"You better watch out little boy!" ryter han och knuffar undan mig.

"I told you to get out!" skriker jag och knuffar honom hårt.

Ayla's Perspektiv

Jag visste att jag skulle dö. Han skulle döda mig. Det visste jag. Det hade jag förutspått. Han gav mig smärta. Han fick mig att skrika. Han fick mig att gråta.

Austin slåss mot Sam. Han har ingen chans, det är det jag tänker. Sam har mer muskler än Austin. Han är längre, starkare och modigare. Men Austin bryr sig inte. Just då jag trodde att det aldrig skulle ta slut sticker faktiskt Sam. Han springer iväg, men innan han lämnar rummet ser han på mig med en blick full av hat och säger:

"As I promised, I will kill you"

Austin kommer fram till mig. Han blöder. Hans läpp är sprucken och han blöder i pannan. Han haltar. Det rinner blod från hans näsa. Försiktigt räcker jag upp handen mot hans panna och han kvider till när jag nuddar såret.

"I'm sorry" viskar jag tyst.

"Don't be" viskar han.

Han hjälper mig upp och lägger mig i sängen.

"I'll call the ambulance" säger han.

"No! No, I don't want to get there again, please. I'm fine" säger jag snabbt.

"Are you sure?" frågar han och jag nickar.

"Totaly" säger jag, hur mycket det än gör ont i hela kroppen.

Jag hjälper Austin med hans blodiga ansikte och sedan sätter vi oss i soffan. Då tar jag upp mobilen och ringer Zayn.

"Are you okay?!" utbrister han direkt.

"Yeah, I'm fine" säger jag och går till sovrummet för att prata ostört.

"You don't have to lie to me, Ayla" säger han mjukt.

"My whole body hurts" viskar jag och börjar gråta medan jag lägger mig på sängen.

"What did he do to you?" frågar han lent.

"He hit me. Strangled me" viskar jag och torkar tårarna.

"Are you at the hospital now?" frågar han.

"No, I don't want to go in there again" förklarar jag.

"Promise me to go there if you have to" säger han och jag suckar.

"Yeah, I promise" säger jag. "Thank you, Zayn. If you hadn't called me I would be dead right now" säger jag tyst. "You saved my life again. And I'm getting worried" avslutar jag.

"Worried about what?" frågar han förvirrat.

"I have nothing to give you back, but my life. But I owe you two lifes now, so I don't know what to do..." skojar jag och han skrattar lent.

"You don't owe me anything" försäkrar han.

"I miss you so much" viskar jag hest och en tår rinner nerför kinden.

"I miss you too"

Men jag tror inte han fattar hur mycket jag saknar honom. Han kan nog inte ens tänka sig det. För jag har bara Austin när Zayn är borta. Det är som att... En del av en är borta. Som att någon tagit mitt hjärta och åkt iväg. Han är så långt borta och jag saknar honom så det gör ont, bokstavligt. Det gör så ont. Jag vill bara ha honom nära och känna hans värme, hans trygghet. Att vara runt honom känns så tryggt. Som att han alltid kommer skydda mig. Som att han alltid kommer finnas där.

Men egentligen så är det inte sant. Han kommer inte alltid finnas här. Han kommer att åka på turnéer och han kommer jobba hela tiden. Han kommer inte ha tid för mig.

Ingen kommer nog någonsin förstå hur mycket han betyder för mig. Även om vi inte ens är ihop så betyder han så otroligt mycket.

"Austiiiiin" småropar jag från köket där jag står.

"Yeah" ropar han trött ifrån vardagsrummet.

"What are we going to eat?" frågar jag och skuttar emot soffan där han ligger.

"Can't you do anything alone?!" muttrar han irriterat.

"I just asked" säger jag och lyfter händerna i luften.

"You seem quiet healthy, you can take care of yourself" småryter han.

"But I haven't said that I can't!" försvarar jag mig.

"But you talk to me like I was your slave! And I'm not" fräser han och jag suckar.

"If you're going to be like this you can leave right now instead!" säger jag högt och gör en gest med armarna.

"Okay! I will! It will be nice to leave this place!" skriker han, reser sig upp och försvinner in till extrarummet.

Jag suckar irriterat och sätter mig i soffan. How I Met Your Mother visas på teven och jag ler lite belåtet. Austin rotar runt i rummet och svär lite då och då. Men snart kommer han ut och jag hör hans steg gå mot hallen. Snart öppnas dörren och stängs snart igen. Det blir tyst.

Bara för att jag inte har något att göra går jag till extrarummet och tar hans örngott, lakan och påslakan som jag slänger i tvättkorgen innan jag plockar fram nytt och bäddar om.

Ni kanske undrar vart Nellie är? Jo, hon vart kallad till ännu ett jävla jobb någonstans i typ Spanien eller något. Så hon kommer vara borta ett tag. Men jag funderar faktiskt på att flytta till en egen lägenhet. Fast jag tror inte jag är redo. Jag har inget jobb, jag är inte ens sjutton, har inget körkort, ingen vidare ekonomi. Det enda jag har är lite koll på vardagen. Jag kan ju laga mat, tvätta, städa och hålla ordning och reda.

Plötsligt ser jag en lapp på sängbordet. Snabbt lägger jag ner täcket på sängen och tar upp den.

Call or text me if something happens or if you need help with something. I'm sorry //Austin xxx

Jag ler och slänger den. När jag fixat ordning i extrarummet går jag till mitt eget och småstädar lite. Bäddar, byter sängkläder, dammsuger, dammar och lite sånt.

Sedan går jag vidare till köket och fixar med disk och tvättar av bänkarna, och samt där dammsuger.

Zayn's Perspektiv

"What are we doing tomorrow?" frågar Harry trött när vi sitter i turnébussen efter konserten.

"Uhm... Radio interview eight am, photoshoot after that, another interview... Rehearse for the concert and then the concert" rabblar Liam upp och reser sig upp för att gå mot sovavdelningen.

Niall har redan somnat mot Louis axel i soffan och Louis ligger med huvudet mot hans. Vi har precis haft en konsert och alla är riktigt trötta efter en dag med slit. Det ska bli så skönt att bara lägga sig i sängen och somna. Men allt jag tänker på är Ayla. Hoppas hon mår bra nu... Det gör hon nog. Och hon har ju Austin där så ingenting har nog hänt.

Harry går också till sängarna och jag väcker Louis och Niall. Niall går efter Harry och jag sitter kvar med Louis. Han ler lite mot mig.

"How's it going with Ayla then?" frågar han.

"Good, I think... I really like her" ler jag generat.

"She's a nice girl" ler han och kappar mig på axeln när han går förbi mig och efter de andra killarna in till sovavdelningen - som för den delen är längst bak i bussen.

Jag ler lite och kollar ut genom fönstret. Mörkret har fallit och månen stigit. Stjärnorna lyser klart och månen bländar mig nästan.

"I love you" viskar jag och går för att lägga mig i min säng.

"Night boys" säger jag när alla ligger i sina sängar.

"Night!" svarar alla, förutom Niall som redan ligger och snarkar på sin plats under den sovande Louis.

_____________________________________________________________________________________

Kommentera!

So.... JA... Ehm... Har inget att säga...

En vecka senare

Ayla's Perspektiv

Det har gått en vecka och Zayn har inte svarat på något av mina SMS. Jag menar, han är säkert upptagen, men han lovade att skriva till mig åtminstone en gång om dagen, men det löftet bröts första veckan... Great. Austin bor fortfarande med mig, men vi har aldrig någonting att göra. Filmidéerna börjar ta slut och maträtterna vi lagar har vi tröttnat på. Han har börjat vara med kompisar på dagarna, frågat om jag vill följa med. Nej tack.

Why don't you answer my texts...? x

Jag skickar SMS:et och suckar djupt. Ännu ett försök att få kontakt med honom... Varför tog jag inte de andras mobilnummer också?!

Men shit... Tänk om han hittat en annan tjej - en snyggare, roligare, snällare och bättre - och han bara vill glömma mig? Han kanske inte vill ha något med mig att göra?! Plötsligt plingar mobilen... Zayn. Äntligen! Magen pirrar och jag läser SMS:et.

Can you please stop texting? I'm busy...

Jag stelnar till... Vad menar han med det? Han har tid att messa, men säger det där? Tårar klämmer bakom ögonlocken och en ensam tår rinner nerför kinden. Så känner jag mig just nu. Ensam. Helt ensam. Austin är ju med sina kompisar. Och här sitter jag... Ensam...

Zayn's Perspektiv

"There's a annoying fan who's texting me all the time" muttrar jag och sätter mig suckande i soffan i turnébussen.

"Tuff man" flinar Louis och jag slår till honom.

"I'm worried" säger jag kort.

"About what?" frågar Niall nyfiket och ser på mig med hans blåa ögon som får vilken tjej som helst att falla, han fattar det bara inte själv.

"About Ayla" suckar jag och alla ser lite medlidande på mig.

"But call Austin and ask to talk to her" föreslår Harry och jag skiner upp.

"That's a great idea!!" tjuter jag och tar upp mobilen.

Snabbt letar jag på Austins nummer och ringer. Eftersom killarna kör FIFA går jag till sovavdelningen och stänger dörren.

"Hello?" skrattar Austin och det susar lite i luren.

"Austin? Can I talk to Ayla?" frågar jag.

"Sorry, I'm outside right now" säger han.

"You left her alone?!" småryter jag.

"Chill man, she's alright" suckar han.

"But I want to talk to her and she's not answering her phone" fräser jag.

"Calm down, her phone broke so she bought a new" förklarar han och jag suckar.

"Can I get her new number please?" ber jag.

"Sure man, I'll text it to you" säger han.

"Thanks dude" säger jag och lägger på.

En minut senare får jag ett SMS med ett nummer. Snabbt lägger jag till det och märker snabbt vem det är som messat mig hela tiden...

"Oh shit" väser jag.

Ayla's Perspektiv

Tårarna rinner nerför mina kinder och hela jag skakar. Jag är ensam. Helt jävla fucking ensam. Ensam i hela universum. Ingen vill vara med mig längre. Ingen.

Plötsligt ringer min mobil. JAg plockar upp den och snyftar lite. Zayn... Varför ringer han? Var han inte upptagen?

"Aren't you too busy to call me?" muttrar jag med mobilen mot örat.

"Oh God, Ayla I'm sorry! I thought you were a fan! I didn't know you had a new number!" tjuter han direkt och jag snyftar.

"You could have checked it" snyftar jag.

"Yeah, I know... Are you crying?" avbryter han sig själv.

"No" svarar jag snabbt och torkar mina tårar.

"Yes you are, what happened, Ayla?" frågar Zayn oroligt.

"I'm just so fucking alone" gråter jag.

"You're not alone, Ayla! Stop saying that!" befaller Zayn.

"But I don't have any friends! Or, two, but that's not normal, Zayn!" gråter jag.

"You don't need thirty friends to live, Ayla. One friend is enough" tröstar han.

"No, it's not. Not for me" snyftar jag. "I miss you" mumlar jag och går emot mitt sovrum.

"I miss you too" säger han lent.

"First when I got your text, I thought you found someone else" erkänner jag och öppnar sovrumsdörren.

"How can you even think that?!" utbrister han och jag ler medan jag går emot sängen.

"You know, it's not that hard. I mean, there are girls that is better than me" säger jag och lägger mig på rygg.

"Shut up, Ayla. You're perfect" suckar han.

"Nobody's perfect" flinar jag.

"You're perfect for me" säger han och jag fnissar.

"And you're perfect for me" ler jag.

Jag går fram till fönstret och kollar ut på parken. Jag kollar ner mot gatan och ser en kille stå där. Jeans, svart hoodie. Sam. Jag stelnar till och börjar skaka. Han kollar upp, flinar och försvinner in.

"Zayn" viskar jag och springer emot hallen.

"Yeah?"

"Sam is here" gråter jag och låser dörren.

"WHAT?! Where?!" skriker han.

"He will kill me, Zayn!" gråter jag och springer till sovrummet igen.

"No, he won't! Have you locked the door?" frågar han.

"Yes" gråter jag.

"Where are you now?" säger han allvarligt.

"In my bedroom" gråter jag och stänger dörren bakom mig.

"Okay, so, I'll call Austin and ask him to get home as fast as possible, okay? Hide somewhere and be quiet" säger han.

"No! No don't leave me Zayn" gråter jag.

"Everything will be okay, I promise" säger han och lägger på.

Jag gråter och hör någon banka på dörren. Snabbt sätter jag mig inne i min garderob och sluter ögonen. Jag kommer dö Jag kommer dö Jag kommer dö

____________________________________________________________________________

KOMMENTERA!

Har börjat på part 2, så det är bara att kommentera!

En vecka senare

Ayla's Perspektiv

För fyra dagar sedan kom jag hem ifrån sjukhuset. Sedan dess har jag bara tagit det lugnt, precis som Dr. Evans sa. Zayn har också varit noga med att kolla till mig och se till att jag tar det lugnt. Gulligt, tycker jag i alla fall. Att han bryr sig. Men igår började deras turné. Så efter en halvtimme på flygplatsen åkte de till USA. Och gissa vad; jag saknar dem. Särskilt Zayn. Och konstigt nog pratade Zayn med Austin innan han åkte och de kom överens om att Austin skulle bo med mig i två veckor för att se till mig. Han ska komma idag. Se till att jag tar det lugnt, men ändå har något att göra.

Jag vet inte vart jag och Zayn står. Vi har inte pratat så mycket om det. Men det kanske blir något i framtiden, vem vet? Men ändå kan jag inte sluta tänka att han kommer hitta någon snygg, amerikansk tjej ute på turnén. Jag menar, vilken kille i universum tycker inte amerikanska tjejer är snyggare än brittiska? Han kommer säkert hitta någon snygg, snäll, söt, rolig och omtänksam tjej och komma hem förlovad. Vilken tjej som helst skulle falla för hans charm, plus att han har miljoner skrikande tjejer efter sig. Han kommer hitta någon ny, jag skulle bli riktigt förvånad om han inte gjorde det...

Innan han åkte lovade han mig också att vi skulle messa varje dag och ringa varandra några gånger i veckan. Kanske om det är lugnt skulle vi också skypa. Men ska jag vara helt ärlig så tror jag inte så mycket på det. Visst, messa, men jag tror inte han kommer ha tid för att ringa eller skypa mig. Men ja, vi får väl se?

Jag väcks ur mina tankar av att det ringer på dörrklockan. Sakta släpar jag mig emot dörren och öppnar.

"Surprise!" tjuter Austin som kommer med en väska över axeln och en kudde under armen.

"Hi" säger jag trött och går in i lägenheten.

"Hey, if I'm going to survive two weeks with you, you need to cheer up a bit" befaller han och jag suckar.

"Hi! Let's have a party!" tjuter jag ironiskt och viftar lite med armarna i luften.

"That's better" fnissar han. "Where can I put my things?" frågar han sedan.

"In the extra room, in front of my room" säger jag och pekar mot den lilla hallen som leder till bland annat badrummet, mitt sovrum, ett förådd och såklart ett extrarum.

Han försvinner dit och jag lägger mig i soffan. Teven står på och nu visas ett gammalt avsnitt av Gossip Girl. Jag suckar och zappar runt kanalerna. Min mobil plingar till och jag tar upp den. Ett nytt SMS från Zayn...

Is Austin there yet? xx

Jag ler lite och knappar in ett svar.

Hello to you too! Yes, he is. Stop worry xx

Jag låser mobilen och lägger den på soffbordet. Austin kommer tillbaka och slår sig ner bredvid mig. Han rycker kontrollen ur min hand och stänger av teven.

"What the hell?!" tjuter jag.

"Okay, tonight we'll all have a movie night with tacos and Paranormal Activity, tomorrow we'll go to the park and chill out, then we'll order pizza" babblar han på och jag nickar.

"Okay, okay" avbryter jag när han ska fortsätta.

"Good" ler han nöjt och min mobil plingar igen.

Sorry, I just want to know that you're okay! xo

Jag ler stort och knappar in ett svar.

It's okay, I think it's kinda cute... xo

"Oh, someone is in love!" retas Austin och jag slår till honom på axeln.

"Shut up" fnyser jag.

Han skrattar åt mig och går ut till köket. Jag suckar lite och sätter på MTV. Just nu visas Made. En lite större tjej som vill bli balettdansös. En suck flyger ur min mun och jag byter kanal.

"I have to go to the supermarket!" ropar Austin från hallen.

"Do you want help?" frågar jag, lite hoppfullt för att kanske få komma ut ur lägenheten.

"No, no, no, don't even try. You have to stay home" säger han strängt.

"But..." hinner jag bara säga innan han avbryter med ett hejdå och smäller igen dörren.

Med en suck börjar jag gå mot köket, men hör då min Blackberry plinga i vardagsrummet. Med trötta steg går jag dit och plockar upp den. Ett nummer jag inte lagt in...

I'll find you. And believe me, then I will kill you. You won't get away this time. Oh, just saw Austin leave your apartment, now you're all alone...

Det stod inget namn, men jag visste direkt att det är Sam. Jag får kalla kårar och stelnar till. Mobilen glider ur mina händer och snabbt går jag för att låsa dörren. Jag pustar ut lite och går tillbaka för att plocka upp mobilen igen.

"Great" muttrar jag när jag ser den spruckna skärmen. "Please work" ber jag och försöker få den att funka, men den är död. "Fuck!" utbrister jag och kastar den i väggen.

Efter en halvtimme ungefär rycker någon i handtaget. Hela jag stelnar till och jag andas hackigt. Försiktigt går jag dit och kollar ut genom det lilla dörrhålet. Austin... Jag pustar ut och öppnar.

"Hi, why the hell did you lock the door?" frågar han och går direkt till köket med de två påsarna han har i händerna.

"Uhm... Nothing..." säger jag avböjande och går efter. "Hey, my phone is broke, can we look for a new one tomorrow?" frågar jag och han ser misstänksamt på mig.

"How did it happen?" frågar han och ställer sig med armarna i kors mot mig.

"Uhm... I dropped it and the screen burst" säger jag och rycker på axlarna, det var ju inte en hel lögn.

"Yeah, right" säger han och börjar ställa in i kylskåpet.

Jag går fram för att hjälpa till, men han stoppar mig och säger åt mig att sätta mig vid teven. Med en suck sätter jag mig i soffan med armarna över bröstet. Stop... Hur ska jag få tag på Zayn? Hur ska han få tag på mig? Oh nej...

Zayn's Perspektiv

"Why doesn't she answer my texts?! What if something happened? But she told me Austin was there, so he would have called me... But maybe he went out and left her alone! What if something happened to them both? What should..." babblar jag på innan Louis avbryter mig.

"Okay! Man, we get it. You're worried, but I'm sure nothing happened. Maybe she's busy" föreslår han.

"But she shouldn't be doing anything, so how can she possibly be busy?" påpekar jag.

"Please, she will answer, sooner or later. And if something happened, you will know soon" säger Harry och jag suckar.

"I guess" säger jag och skriver ett nytt SMS till Ayla.

You get me worried now, why don't you answer? xoxo

Jag suckar och lutar mig tillbaka. Men får inte sitta så länge eftersom det är min tur att spela in min del i studion.

Ayla's Perspektiv

Nästa dag hoppar vi in i Austins bil och han kör mot stan. Det är så skönt att lämna lägenheten. Att känna friska luften. Igår när jag grubblat på hur Zayn skulle få tag i mig kom jag på att Austin har hans nummer, så jag slutade oroa mig direkt. Jag kan bara ta Zayns nummer ifrån honom och messa honom.

"Are you coming or what?" frågar Austin och kliver ur bilen.

"Yes" säger jag och ställer mig upp.

Austin tvingar mig att hålla i hans arm när vi går mot affären där dem har alla möjliga mobiler. Det tar en halvtimme för mig att välja en iPhone5 och ytterligare en kvart för dem att fixa den i butiken. Men sedan åker vi hem.

"Can I get Zayns number?" frågar jag när vi börjat åka.

Austin skrattar till och ger mig hans mobil. Jag tar hans iPhone4s i handen och låser upp. Såfort jag är inne på den trycker jag upp kontakter och letar på Zayn. Snabbt lägger jag till numret på min och skriver ett SMS till honom.

Hey, it's Ayla. My phone broke, sorry... This is my new number! xx

När jag skickat det lägger jag till lite andra nummer och fixar lite med den innan vi är tillbaka i lägenheten.

Zayn's Perspektiv

Plötsligt plingar mobilen och jag tar upp den. Ett nummer jag inte har lagt till i mobilen...

Hey, it's Ayla. My phone broke, sorry... This is my new number! xx

Jag stannar lite. Ska jag tro på det? Jag menar, det kan ju vara något fan eller något. Okej, det är säkert ett fan. Jag lägger ner mobilen i fickan och fortsätter sjunga.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kommentera på babes! Har flera miljarder läxor (tro mig, min väska vägde 1000 ton när jag åkte hem från skolan) och prov hela tiden! Men hoppas ni förstår varför det inte kommer kapitel så ofta... Luvya xx