"Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.

 "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.

 "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll skype, call, text, you name it. Maybe I can visit you sometime too"

 "I love you" mumlar jag och kysser honom igen.

 "I love you too hun, but you need to go now so you don't miss your flight" flinar han och kramar om mig hårt.

 "Alright, I'll miss you Lou"

 "I'll miss you too Chachi"

Jag kramar om honom hårt en sista gång innan jag går mot säkerhetskontrollerna. Louis hjälpte mig att checka in mina resväskor för ett tag sedan, och sedan checkade han in sina. Sedan dess har vi liksom bara stått vid min säkerhetskontroll och hållit om varandra. 

När jag kommit igenom kollar jag bak på honom och han står fortfarande kvar på samma ställe med blicken på mig. Med ett sorgset leende vinkar jag lätt mot honom och han drar upp handen ur fickan på sina chinos och vinkar tillbaka. Han pussar sedan sin hand och blåser, som om den skulle träffa mig. Med ett fniss lotsas jag fånga den och han ler stort.

 "Excuse me miss, you need to move out of the way" säger en kort, liten, japansk tjej och jag nickar.

 "Sorry"

Jag tar snabbt mina saker och går mot gaten, men innan jag försvinner ur Louis' syn vänder jag mig och vinkar en sista gång. Han vinkar tillbaka och jag går mot tax-free'n. Med min lilla handväska går jag mot butiken med typ godis, tidningar och sånt liksom vardagligt. Där plockar jag en liten påse med godis, väljer två tidningar och slänger till en påse med tuggummin vid disken. Killen i kassan skannar allt och jag betalar för att sedan ta emot påsen med allting i. Eftersom gaten öppnar om drygt tre minuter ställer jag mig i kön som bildats och bara väntar.

Det var Louis som bokade våra flygbiljetter och - hans argument - min flygresa kommer ta 12-13 timmar, så han bokade en första klass biljett åt mig, trots att jag var emot det! Men i alla fall, när jag kommer på planet får jag gå upp en trappa och blir nästan lite chockad. Sätena är dubbelt så stora som de vanliga, de står två och två, på tre rader, man kan fälla ner stolarna så att man typ ligger ner och det finns en liten tv skärm till varje säte. Det är tre rader säten på bredden och jag sitter närmast fönstret, som tur är. 

Jag sätter mig och kollar lite först innan jag lägger ner väskan i "väskfack" som finns på sidan så att den inte ska vara ivägen, istället för att lägga den uppe i utrymmet eller under sätet framför. Vant knäpper jag bältet och lutar mig tillbaka med en suck. Eftersom första klass är på andra våningen låter det inte lika mycket här, vilket är otroligt skönt. 

 "Chachi? Is that you?"

Jag kollar mot gången där en tjej står och kollar på mig med ett leende. Först känner jag inte igen henne, men sedan sätts minnet igång och jag får in allt, hennes ögon, hennes hår, hennes ansiktsformer, hennes stil. 

 "Kayla! Oh my God, hi!" ler jag, knäpper upp bältet och reser mig upp för att krama henne. 

 "This is so cool! I can't believe that we actually meet again!"

För er som inte minns är Kayla en tjej ifrån tävlingen, när killarna skulle välja ut en dansgrupp. Jag och Kayla träffades första gången i limousinen på väg till middagsstället, middagen då jag träffade min blivande pojkvän för första gången. Jag och Kayla klickade direkt, hon var så söt och upprepade flera gånger hur bra hon tyckte jag dansar. 

 "How have you been?" frågar jag när vi båda sitter ner igen. 

 "Great" säger hon och drar av sig jackan sittandes. "Me and the crew has been getting a few jobs, like commercials, movies, music videos. It's going really good"

 "That sounds awesome" ler jag och hon ler stort tillbaka.

 "So how was it, touring with One Direction and all?"

 "It was great. They're such great lads and we all kinda grew together so now we're like a big family"

 "You and Louis, huh?" retas hon och knuffar till mig lite.

 "Yeah, he's the best boyfriend ever" ler jag och hon aww:ar. 

Vi fortsätter prata, även igenom  hela starten. Eftersom vi båda är lite halvt oroliga över starten försöker vi bara lotsas som ingenting, trots att det skakar lite och så. Vi pratar om karriären, livet, vänner, relationer, familjen och framförallt dansen. Snart kommer en flygvärdinna med en snacksvagn och frågar om vi vill ha något. Jag köper bara en liten pringles burk och cola. Kayla köper en macka, säger att hon inte hade tid att äta frukost imorse. 

Flygresan går hyfsat fort, jag kollar på en film, sover, pratar med Kayla och lyssnar på musik, sover mest. Just nu sitter jag lutad mot väggen och kollar ut genom rutan med headset i och Atlas med Coldplay spelas i mina hörlurar. Jag tänker på Louis, Harry, Niall, Liam, Zayn och hela crewet. Helt ärligt saknar jag turnén så sjukt mycket. Jag saknar närheten, tryggheten, att bara ha något att göra hela tiden och alltid ha personer omkring mig. Visst, det är skönt att vara ensam ibland, men man har så sjukt mycket roligare när man är med folk som kan få en att skratta. 

Det finns så många minnen ifrån turnén, alla skämt, skratt, pranks, alla konserter som gått fel, alla roliga, knäppa fans. Det går liksom inte att nämna det roligaste, allting var bara så sjukt roligt. Men det som är tråkigt är väl att allt gick så fort, det känns som att det var igår vi flög över till London för att tävla, som om det var igår vi spelade in videon som sedan skickades till killarna. 

Jag minns fortfarande första gången jag hade en konversation med Louis, när jag första gången verkligen träffade honom.

Jag tar min mobil och mitt rumskort i handen för att sedan gå över till Millies och Moons rum och knackar på, men ingen öppnar så jag antar att de sover. Då går jag över till Brandons och Pacmans rum. Ingen öppnar. Med en djup suck går jag mot hissarna för att åka ner själv.

Hissen stannar på våningen under och hissdörrarna öppnas. In kommer en kille med en vit/blå randig tröja och svarta mjukisbyxor. Han ser upp på mig och jag ler.

 "Hi! Louis, right?" ler jag och han ler tillbaka.

 "Yeah, are you here for the challenge?" frågar han och jag nickar. "Wait, you're in I.aM.mE right?" säger han plötsligt och jag fnissar.

 "Does everybody know who we are here or what?" skrattar jag och han skrattar med mig.

 "Well you're kinda famous" säger han och jag flinar.

 "I guess, but I never expected people to recognize us" erkänner jag.

 "What's your name?" frågar han efter en stunds tystnad.

 "Chachi" svarar jag och vi går ur hissen när den stannat på rätt våning.

 "Is that your real name?" frågar han och jag skakar på huvudet.

 "My real name is Olivia, but everyone calls me Chachi" ler jag och han nickar sakta.

 "Are you here to eat breakfast?" frågar han när vi båda går mot frukostbuffén.

 "Yes, but my crewmates were asleep so I'm here alone" skrattar jag och han ler.

 "Why don't you come sit with me and Niall? He came here earlier so he's probably here already"

Niall sitter ensam vid ett bord för två med tre tallrikar fulla med mat. Han ser upp på oss, ler och vinkar. Jag vinkar tillbaka med ett leende dansande på mina läppar.

 "Sure"

Vi tar mat och sätter oss hos Niall. Jag drar dit en stol och sätter mig på kanten av bordet. Snabbt hälsar jag på Niall för att sedan börja äta.

Jag minns också första konserten vi spelade på, det var magiskt. Jag minns hur jag aldrig ville kliva av scenen och att jag knappt kunde vänta tills nästa konsert för att få göra allt igen.

 "I.aM.mE, you're on in ten minutes!" ropar en scenarbetare och vi samlas vid sidan av scenen. 

 "Okay guys, we got this" säger Pacman och vi står och försöker värma upp kroppen genom att skaka på armarna, stampa lite med fötterna och hoppa.

 "Hey guys, good luck!" säger Harry som kommer tillsammans med resten av One Direction.

 "Thanks" ler vi och vi kramas innan de försvinner iväg igen. 

Jag och crewet samlas i en liten ring och taggar upp oss med armarna om varandra och huvudena ihop. 

 "Two minutes!" ropar scenarbetaren.

Sophie kommer en sista gång och kollar våra kläder så allt är rätt och sedan ska vi upp. Hela arenan släcks ner och vi springer ut på scenen till ljudet av skrikande fans. Det är så mörkt så de har inte sett oss komma in än. Musiken till S&M börjar spelas och vi börjar dansa. 

När vi dansat igenom koreografin till S&M utan fel så får vi varsin mikrofon av tre scenarbetare. 

 "Hello London!" ropar Pacman i arenan och alla fans skriker högt.

 "So, we're I.aM.mE and we all hope you're having a great time!" säger Jaja och fansen skriker högt igen.

 "We thought that we should do a what we call dance battle. For you who doesn't know, a dance battle is were you're competing against another dancer. So we'll be competing against each other" säger jag.

 "Who should start?" frågar Millie och vi pratar ihop oss lite utan mikrofoner. 

Och min och Louis' första dejt... Och första kyss. Det var den bästa dagen i mitt liv. Det var då jag insåg att han är en del av min framtid, han är den jag älskar, han är min prins och jag älskar honom. För alltid. 

Med ett leende går jag ut och ser Louis stå i ett par beigea, knälånga chinos och en vit shorta. På fötterna har han ett var vita toms. När han ser mig ler han stort. Han skådar mig nerifrån och upp och tillbaka ner igen.

 "You look amazing" ler han och kramar mig mjukt för att sedan pussa min kind.

 "You too" säger jag generat.

 "Bye guys, have a lot of fun now!" säger Jaja och kramar mig för att sedan låta mig följa med Louis ut.

Utanför står en limousin och jag ser på honom med stora ögon. Han bara skrattar åt mig och håller upp dörren. 

 "A limo, really?" säger jag tillslut och han bara ler.

 "You're worth it" ler han och jag rodnar. 

Vi stannar utanför en lyxig restaurang. Där inne är det ett bord uppdukat åt oss i en VIP del med typ gardiner runt bordet. Det är en tre rätters middag, så förrätten kommer direkt.

När vi ätit klart, efter många skratt, så bjuder han upp mig till en dans. I bakgrunden spelas lugn musik med en akustisk gitarr och en kille som sjunger hur bra som helst. Generat lägger jag armarna om hans nacke och han lägger sina om min midja.

Jag lägger huvudet mot hans axel och han lutar sitt huvud lite mot mig. Vi vaggar fram och tillbaka, njuter av varandras sällskap. Det låter töntigt, men jag kan inte fatta att jag är på dejt med Louis, en av mina bästa kompisar. Men det känns bra. 

 "Chachi, I want to tell you something" säger Louis efter en stunds tystnad. 

 "Okay" säger jag lite och lutar mig bak så jag ser hans ansikte. Han ser riktigt nervös ut.

 "I was really confused by my feelings for you at first. But now I understand and I really need to tell you, if not, I'm going to explode" börjar han och jag nickar nervöst. "I like you, Chachi. A lot. I mean I like like you..." säger han och jag börjar le stort, tills han börjar prata igen. "But I'm scared that it will ruin our friendship. I don't want to lose what we have, Chachi" säger han och jag biter mig i läppen medan jag kollar bort ifrån honom.

 "I like you too, Louis" säger jag och kollar upp på honom igen. 

Han börjar le stort och sneglar ner mot mina läppar. Jag lutar mig lite mot honom och han lutar sig ner mot mig. Snart möts våra läppar i en mjuk, varm kyss. 

Då, i den stunden, var det bara han och jag, det var det enda som betydde något. Det var då vi äntligen öppnade upp för varandra och bara levde i stunden. Han fanns i mitt hjärta då, finns i mitt hjärta nu och kommer alltid finnas där. Jag kommer aldrig glömma Louis, även om vi gör slut, för han har varit med i en så stor del av mitt liv, han kommer alltid att vara en del av mig, hur det än slutar. 

Och jag vet att när jag såg honom första gången, var det Kärlek Vid Första Ögonkastet. 

----------------------------------------------------

THE END! 

Okej, så nu är Love At First sight slut, men jag ska skriva en epilog till den så ni kommer få veta hur det slutar för Chachi och Louis. Den kanske dock kommer senare, är inte säker, men ska försöka skriva så fort jag kan.

Tack till er som stannat under hela fanficens gång och för er som haft tålamod och väntat när jag haft såfär fruktansvärd dålig uppdatering. NI ÄR BÄST!

Kommer skriva ett "Hejdå" inlägg senare efter epilogen, och vill gärna att ni läser det, men det är inget måste!! 

Har också gjort en trailer för Love At First Sight som jag lagt ut på Youtube och nu lagt till i menyn här i sidan. 

HA DET GÖTT NU! 

KOMMER SOM SAGT SKRIVA EN EPILOG SENARE OCH EFTER EPILOGEN SKRIVER JAG ETT HEJDÅ INLÄGG!

ÄLSKAR ER MINA SMÅ SNÖFLINGOR

 

hanna

19 december 2013 16:51

SÅ BRA! Älskar trailern också! Novellen var jätte jätte jätteee bra!

 

JoJo

21 december 2013 12:00

Åh så sjukt bra! Känns lite sorgligt att allt är slut nu... Men alla fanfics du har skrivit har varit jättebra. Och tack för att du har fortsatt skriva även om du inte ville, du är bäst♥

 

julie

21 december 2013 21:23

NEEE GUU VAD BRA SLUUT!!
BEST SLUT EVER! :D haha, men har kollat in trailern, och edn är oxå SJUKT BRAA!
Vi Ärskar dejj. kramar xx (;

http://SmileToLife.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...

 "Good evening Washington!" utropar Niall i mikrofonen efter första låten.  "How are we doing tonight?" frågar Liam och alla skriker högre. Harry fortsätter prata medan jag står och hoppar lite upp och ner bakom scenen för att ladda upp, eller i ...