onedirectiontolove

Alla inlägg under juli 2013

Av Wilma - 31 juli 2013 14:45

Till slut så står vi där. Bakom scenen, på väg att starta den sista showen i Europa. Vi alla har kommit överrens om att gör lite extra nummer. Nån gång när killarna har sjungit några låtar så kommer I.aM.mE att dansa några extra nummer och killarna kommer sjunga några fler låtar. 

 "Have fun out there, alright?" ler Louis och kysser mig lätt på läpparna.

 "Of course" ler jag och skyndar mig till resten av crewet. 

Vi springer tillsammans upp på scenen och möts av tusentals skrik och tjejer som hoppar och gråter av glädje. Snabbt hälsar vi på alla innan vi börjar dansa till en låtmix som våran mentor har fixat åt oss. Sedan kör vi en så kallad battle och pratar lite med fansen. Efter en stund är det dags att låta killarna sjunga, så vi säger hejdå och sedan springer vi av scenen. 

 "Guys, I got an idea" säger Millie och ler sådär mystiskt som han alltid gör när han har en plan.

 "What?" frågar Jaja.

 "Why don't we prank the guys on stage?" flinar han.

 "YES! But what did you think, exactly?" frågar jag.

 "Let's dress ourselves with cheesy neon clothes and run on stage dancing like the crazy people we are" berättar han och vi alla nickar.

Vi berättar för Lou om våra planer och hon för oss till ett klädrum där vi väljer ut töntiga kläder. Jag drar på mig ett par skrikrosa, glänsande tights, en neongul magtröja med den svarta texten CRAZY på och ett par neonfärgade sneakers. Lou sätter upp mitt hår i två tofsar på sidorna av mitt huvud med två skrikrosa, tjocka tofsar. Hon sminkar mig snabbt med neonfärgad ögonskugga och rosa läppstift. 

 "Are you ready?" frågar jag de andra som nickar.

Jag kollar på Millie och börjar asgarva. Han  har klätt ut sig i en clown dress och målat ansiktet som en clown. Jaja har på sig liknande kläder som jag och två bullar mitt uppe på huvudet. Pacman, Brandon och Moon har på sig neon tights - fult som fan - och tighta linnen som egentligen är till för tjejer. 

Vi joggar skrattandes mot scenen och väntar på det rätta tillfället. Killarna sjunger för tillfället Heart Attack. Precis vid refrängen springer vi upp på scenen. Fansen skriker högt, men killarna märker oss inte. Jag springer fram till Louis och hoppar upp på hans rygg. Han skriker av chock och vi ramlar ner på scenen. Jag ramlar på hans rygg och han ramlar på mage. 

Louis vänder sig om och när han ser hur jag är klädd börjar han asgarva. Jag ler åt honom och reser mig upp. Killarna har fortsatt sjunga igenom deras skratt och jag och mitt crew står vid scenkanten och dansar töntigt. Millie och jag vänder oss mot varandra och börjar dansa några gammla, töntiga danssteg. Jag asgarvar hela tiden. 

När låten är slut går jag fram till Louis och hoppar upp på hans rygg igen, den här gången fångar han mig och jag sträcker upp armarna i luften. Fansen skriker som galningar och Louis skrattar åt oss.

 "Millie, man, that outfit is great" säger Niall och klappar Milles axel.

 "Thank you man" svarar han med ett stort leende.

 "What a surprise, don't you think?!" ropar Louis i sin mikrofon och fansen skriker högt.

Före vi lämnar scenen pussar jag Louis snabbt på kinden innan jag skuttar mot de andra som väntar backstage. När jag skuttar svänger jag med huvudet så tofsarna flyger åt alla håll. Fansen skrattar åt mig innan jag försvinner bakom scenen.

 "That was quite something" skrattar Louis ifrån scenen.

 "Yeah, that was really fun" säger Niall och börjar skratta.

 "But now, it's time to Live While We're Young!" skriker Liam och hela arenan blir vild. 

Jag och gänget går tillbaka till klädrummet och byter om och tar bort allt smink och så. Eftersom vi ska upp på scenen igen snart sminkar jag mig lätt med puder, mascara, eyeliner och lite rouge. Killarna går före mot scenen medan jag och Jaja sminkar oss lite till.

Vi blir tvungna att springa till scenen efteråt. Resten av gänget väntar stressat på oss och när vi kommer pustar de ut innan vi alla springer rakt ut på scenen. Vi svarar på några frågor ifrån fansen och dansar lite innan vi låter 1D killarna avsluta hela konserten. I slutet regnar det konfetti och de drar med oss ut på scenen. Vi tackar alla för att de kommit och sedan släcks hela arenan. 

 "So when are you leaving for America?" frågar Louis när vi är på väg mot bussarna. 

 "Tomorrow at 4am" svarar jag och flätar ihop min hand i hans.

 "Oh, so soon" mumlar han besviket. 

 "We'll see each other soon" tröstar jag och lutar mitt huvud mot hans axel. 

Redan nu på kvällen åker Moon, Pacman, Brandon och Jaja ifrån London. De flyger direkt. Liam, Niall och Zayn åker också nu ikväll så det blir bara jag, Millie, Harry och Louis som är i bussarna. Men jag säger hejdå till alla nästan direkt efter konserten eftersom jag måste upp tidigt. 

 "I'm gonna miss you" viskar Louis när vi står i varandras armar utanför bussarna.

 "I'm gonna miss you too Louis" viskar jag och fäller en tår. 

Efter att ha kysst varandra går jag till bussen och packar ihop alla mina saker innan jag lägger mig på min sovbrits, drar för draperiet och sluter ögonen. 

 

Jag vaknar av mitt alarm som ringer vid ett. Eftersom jag redan har packat drar jag bara på mig ett par mjukisar, en t-shirt, en tjocktröja och ett par skor. Sedan släpar jag ut mina två resväskor ur bussen. Där möts jag av en chock när jag ser Louis stå vid bilen som ska ta mig till flygplatsen. 

Han har på sig ett par pyjamasbyxor och en t-shirt. Hans hår är rufsigt och hans ögon röda. 

 "Why are you up?" frågar jag honom med raspig röst.

 "I wanted to say goodbye again" mumlar han och kramar mig hårt.

 "Louis, we'll see each other in two weeks" säger jag och håller honom hårt.

 "Two weeks is like two years without you" viskar han och mitt hjärta brister.

 "We'll call and text each other everyday, okay? We'll make it" ler jag och kysser honom mjukt.

Han lyfter in mina väskor i bilen och öppnar sedan dörren åt mig. Ett ledsamt leende tar plats på mina läppar och jag kysser honom en sista gång.

 "Bye" ler jag och han ler svagt tillbaka.

 "Bye" svarar han och stänger dörren. 

Jag vinkar åt honom igenom rutan och han vinkar tillbaka. Sedan börjar bilen köra och jag vänder mig om för att se Louis stå kvar på samma plats med blicken på bilen. Snart försvinner han ur sikte och jag sätter mig normalt med en suck. 

Väl på flygplatsen hjälper chauffören mig med mina väskor och jag tackar honom. Jag går in till flygplatsen med mina väskor rullandes bakom mig och går för att checka in dem. Efter en ganska kort kö går jag till säkerhetskontorllerna där jag passerar utan problem. 

Min mobil plingar och signalerar att jag fått ett sms. Jag drar upp den ur fickan och sätter mig på en stol utanför min gate. Ett nytt sms från Louis.

Hey babe, miss u xxx


Ett leende tar plats på mina läppar och jag skriver tillbaka.

Go 2 sleep! miss u 2 xx


Jag sätter den mellan mina ben som ligger i kors. Trött kollar jag klockan och ser att den är halv tre, så man borde få gå på snart. Mobilen plingar igen.

Can't sleep without u next 2 me :( xx


Aww u cheesy boy! sorry :( xx


Jag lägger ner mobilen igen och ser att gaten har öppnat. Så jag packar ihop mina grejer och går fram till kön. När jag är framme visar jag min biljett och mitt pass innan jag får gå igenom en sån där lång tunnel som aldrig verkar ta slut. Men så småningom är jag framme vid planet och ler mot flygvärdinnan som också ser riktigt trött ut, men hon har säkert druckit tio koppar med kaffe för att hålla henne vaken. 

Jag letar reda på min plats som är bredvid en man med kostym och blanka skor. Säkert en affärsman som lämnar sin fru och sina barn för att resa tvärs över jordklotet för att få pengar till sin familj. Undrar om han ska hem till dem eller om han precis har lämnat dem. Han reser sig upp när jag kommer och jag sätter mig på min plats längst in med honom bredvid mig. 

När jag drar upp mobilen ser jag två nya sms ifrån Louis. 

It's alright, but I'll miss u 4ever :( xx

 

Did u die or something? TELL ME IF U DID


Jag ler åt det senaste messet och börjar skriva tillbaka.

LOUIS I'M DEAD! God u r stupid. no I'm not dead, I just got on the plane stupidass ;) xx


Jag lägger ner mobilen och kollar ut genom fönstret. Solen är på väg upp och det syns några moln på himlen. Mobilen plingar igen och drar mig ur mina tankar.

I'm not stupid... ish. fly safe babe ;) xx


Jag fnissar och känner och ser hur mannen kollar på mig som om jag var ett freak. Drygt blänger jag på honom vilket får honom att kolla bort. Nöjt vänder jag mig mot mobilen igen och skriver tillbaka till Louis.

I'm sitting beside a snob, a businessman KILL ME HERE AND NOW PLS xx


Snabbt låser jag mobilen så inte mannen ska se och kollar ut igenom fönstret igen. 

Oh poor u :( I could never kill u xx

 

Maybe I can ask him to do it.... xx


 "Excuse me miss, you need to turn your phone of" säger en flygvärdinna och jag nickar.

 

Need to turn my phone of, I'll text u later xxx


Jag stänger av mobilen och lägger den i min lilla väska som jag checkat in som handbagage. Trött lutar jag huvudet mot väggen och sluter ögonen. Direkt när vi är uppe i luften somnar jag med Louis i mina tankar. 

 

------------------------------------------------------------------------------

 

Whooop ladies and gentlemen! 

Har inget att säga... Så ha det gött allihopa!! 

ANNONS
Av Wilma - 28 juli 2013 16:30

 "We're here everybody!" utropar Louis och stänger av bilen.

Alla går pratandes ur bilen och vi rör oss in mot restaurangen. Louis pratar med sina systrar medan jag, Johannah och Mark pratar om allt och ingenting.

 "So you're 17?" frågar Johannah.

 "Yup" säger jag och hon nickar.

 "Isn't it hard to be away from your family when you're so young?" frågar Mark och jag nickar.

 "It is, but we keep in touch with each other, texting, calling..." säger jag och de båda nickar.

Louis pratar med kyparen som leder oss till ett bord för åtta personer. Jag sitter bredvid Louis och Fizzy och bredvid Louis sitter Lottie. Framför mig sitter Johannah och framför Fizzy sitter Mark. På andra sidan om Johannah sitter tvillingarna. Vi alla får varsin meny. 

 "So how long have you two been dating?" frågar Mark.

 "For two-three months, I think. Since the tour started, I guess" svarar jag och Louis kramar min hand.

 "And you're a dancer, right?" frågar Johannah och jag nickar.

 "I've been dancing for my whole life, since I was three years old. I joined I.aM.mE in 2010, I think" berättar jag och bestämmer mig för en ceasar sallad - typical.

 "So you two met at the audition, am I right?" gissar Mark och Louis och jag nickar.

 "I saw her and knew she was a special one" ler Louis och kollar på mig medan jag kollar ner i menyn med rött ansikte. 

 "Aww, she's blushing!" tjuter Fizzy och jag fnissar.

 "She's adorable" ler Louis och pussar min kind. 

Hela bordet brister ut i aww, vilket får mig att rodna mer. Generat trycker jag ansiktet mot Louis' hals. Han skrattar och lägger en arm runt mig. 

När vi beställt mat pratar jag lite med Lottie medan Louis pratar med sin låtsaspappa. Lottie är riktigt gullig och söt, för att inte nämna snäll. Hon verkar så lugn och samlad. 

Under lunchen berättar Johannah om pinsamma saker om Louis när han var liten. Medan jag skrattar åt honom rodnar han bara, vilket är hur gulligt som helst. Jag och Lottie kommer bra överrens och Fizzy är riktigt snäll hon också. Tvillingarna är bara för söta. De sitter och pratar med varandra under hela lunchen. 

 "So are you going to the concert tonight?" frågar jag när alla ätit upp.

 "Yes, so don't screw up" retas Johannah och jag skrattar.

 "I won't ma'am, promise" ler jag och hon skrattar högt.

Vi lämnar restaurangen och beger oss till en park i närheten. Tvillingarna springer till gungorna medan Johannah och Mark sätter sig på en bänk bredvid. Louis går till tvillingarna för att ge dem fart så jag stannar med Fizzy och Lottie för att lära känna dem lite. 

Efter att ha bestämt oss för en plats på gräset börjar vi prata om allt och inget. De är riktigt härliga. Båda har rolig humor och snäll personlighet. Vi letar efter saker vi har gemensamt och berättar korta historier om saker vi varit med om. De berättar till exempel om saker som fans har gjort. De säger att fans ringer hem till dem hela tiden. 

 "It's really annoying actually. We're thinking about taking the home phone away, I mean, we all have a cellphone so there's no problem" säger Lottie. 

 "That's probably a good idea" ler jag.

 "So is Louis nice to you? Is he a pain in the ass?" frågar Fizzy och jag skrattar.

 "He's really nice and romantic" ler jag.

 "Well you do not want to live with him. He's messing up his room in two seconds. When we were little, our mother always cleaned his room while he was at school. But as soon as he got home, it was a mess again" berättar Lottie och jag flinar.

 "Oh I know. Don't go into the boys' tour bus, EVER. It's like walking straight into hell" varnar jag.

 "I haven't even thought about it" skrattar Fizzy.

 "Chachi! Come here!" ropar Louis och jag kollar bak på honom.

 "Thanks for the talk girls" ler jag och reser mig upp för att gå till Louis. 

Han är fortfarande med tvillingarna vid gungorna. När jag kommer fram ber han mig att ge Daisy fart medan han puttar på Phoebe.

 "I saw you had a good time over there" ler Louis och jag nickar.

 "I love your family" säger jag och puttar på Daisys rygg löst för att få henne fart.

 "They love you" säger han och jag ler stort.

 "I'm glad"

 

Tillslut blir vi tvunga att åka tillbaka till arenan för att fixa inför konserten. Vi släpper av Louis familj på hotellet och åker vidare mot arenan. 

 "I had really fun today" säger jag och sänker musiken på radion.

 "Me too" ler han och tar min hand med den andra handen på ratten.

 "I love you" ler jag och ser på honom.

 "I love you too" ler han och kysser mig snabbt innan han återgår till körningen. 

Jag biter mig i läppen och kollar mot vägen igen. Nöjt leker jag med Louis' fingrar och han skrattar åt mig. Det pirrar i magen när hans skratt fyller mina öron. 

Väl vid arenan blir vi puttade åt olika håll och jag återförenas med mina danskompisar. Vi pratar om dagen medan vi fixar oss inför konserten. Danskläderna dras på och håret fixar. Jag sätter upp mitt hår i en tofs medan Jaja flätar sitt. Det kommer en stylist som fixar lite smink och killarnas hår. Och snart står vi backstage och peppar oss inför konserten. 

 "Bonjour Metz!! How ya doin?!" skriker jag i mikrofonen när vi springer upp på scenen med min typiska amerikanska dialekt.

 

*

 

Efter konserten träffar vi Louis' familj igen en liten stund innan vi måste åka vidare till Belgien. 

Och efter Belgien åker vi till Nederländerna, Tyskland, Danmark, Norge, Sverige, Schweiz, Italien och Spanien. Nu är det 26 maj och på väg till Portugal, som avslutar turnén i Europa. Sedan har vi ungefär två veckors paus innan turnén i USA börjar. På min paus åker jag tillbaka till Houston. Resten av gänget ska också dit, inte One Direction då, de ska tillbaka till sina familjer. 

Louis och jag har kommit varandra ännu närmre, om det ens är möjligt, och jag har en ny allra allra bästa vän, Harry. Han är ju trots allt bara två år äldre och vi kommer väldigt bra överrens. Om jag vill prata om något och inte Louis har tid eller om det handlar om Louis så går jag till Harry, eller Jaja eftersom hon är den enda tjejen här. Jag har också kommit nära Lou, killarnas stylist. Hennes dotter Lux är så gullig så man skulle kunna dö. 

Jag har börjat tänka på min och Louis' framtid tillsammans. Ja, jag vet, jag är bara 17 år ung, men ändå. Och jag menar inte att vi ska skaffa barn och gifta oss, men jag har börjat fantisera om hur vårann familj skulle se ut. Enda sedan jag var liten har jag velat ha i alla fall två barn och bo i en villa avlägsen från samhället, men ändå så man kan cykla till centrum. 

Ingen - inte ens Harry eller Jaja - vet om att jag fantiserar om det här. Dels för att det är pinsamt och dels för att jag låter som en tönt. Alla kommer antagligen tro att jag är galen om de får reda på att jag fantiserar om mitt och Louis' liv som föräldrar. 

Jaja kommer in i köket där jag sitter. "Hey girl" säger hon och jag ler mot henne.

 "Hey sexy, what're you up to?" frågar jag och rör runt i min skål med fil.

 "Checking on my mbfffe" säger hon och sätter sig framför mig.

 "Mb- what?" undrar jag förvirrat.

 "Mega Best Friend For Fucking Ever, duh" säger hon som om det var det mest självklara i världen.

 "Weirdo" fnissar jag.

 "So how're you doing?" frågar hon snällt.

 "Good. It'll be awesome to go back to Houston" säger jag.

 "Oh, about that, you'll be flying by yourself. I'm going back to Czech Republic (fråga inte, översatte på google translate), Millie is going to California, Brandon is going to Africa, Pacman is going to India and Moon to North Koreans. Sorry hun" säger hon.

 "That's alright" ler jag och tar lite fil.

 "Are you sure?" frågar hon tvivlande.

 "Of course!" skrattar jag. "What's the worst thing that can possibly happen?" 

 "Well, the airplane could crash"

 "So it wouldn't if you were with me?" fnissar jag.

Hon svarade inte så jag bara skrattar åt henne. Vi fortsätter prata medan bussen skumpar fram på vägen. Resten av gänget sitter bak i bussen och kollar på Forrest Gump. Jag - som inte alls gillar den filmen - valde att äta fil istället. Efter en stund drog jag hit min MacBook som nu ligger på bordet framför mig. 

 "I'll go back to the movie" ler Jaja och reser sig upp.

 "Do so"

Hon går bakåt i bussen och jag vänder mig mot datorn. Twitter är uppe och jag skrollar nerför newsfeedet. Tweets från fans jag följt dyker upp tillsammans med några tweets från killarna och några av mina förebilder. Nyfiket trycker jag på Mentions och läser igenom alla tusen tweets till mig. 

Några tweetar bilder på mig, Louis och hans familj, andra skriver bara tweets om hur mycket de älskar/hatar mig. Hatet ignorerar jag. Om jag ska vara ihop med Louis måste jag tåla alla de hatfulla kommentarer om mig som sänds varje dag. 

OMG! Look how cute @Louis_Tomlinson and @ChachiGonzales are together! STOP THE HATE ON @ChachiGonzales !!

 

@ChachiGonzales YOU'RE THE LUCKIEST AND PRETTIEST WOMAN ALIVE

 


Jag följer några fans och retweetar några roliga tweets. Genast blir min Twitter bombat med tweets och jag är tvungen att logga ut för att inte datorn ska lagga sönder. Istället kollar jag några bloggar, min mail och lite annat. 

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Nu är jag hemma igen! Känns som att kapitlena blir kortare och kortare, men jaja.... SOMMARLOVET ÄR SNART SLUT! -typ. För mig känns det så i alla fall och jag börjar bli stressad över att skolan börjar snart. Börjar åttan och alla säger att det är det svåraste året så ja... 

ENJOY

TACK FÖR ATT NI STANNAR KVAR

ANNONS
Av Wilma - 16 juli 2013 17:45

Han ser förvånat i mina ögon, men säger inget, vilket får mig nervös. Eftersom jag inte kan rymma och springa härifrån så vänder jag mig om igen, så jag än en gång har ryggen emot honom. Varför sa jag så för? Han älskar mig inte. Visst, han kanske gillar mig och vill ha mig som flickvän, men han älskar mig inte. 

 "I'm sorry, I shouldn't have said anything" säger jag hest och sväljer ner klumpen i halsen.

 "Chachi..." börjar Louis och får mig att vända mig om igen. 

Generat ser jag in i hans ögon, som skiner av lycka. Ett leende sprids på hans läppar, vilket får mig förvirrad. Varför ler han? Jag sa nyss att jag älskar honom och han sa det inte tillbaka, så varför ler han?

 "I love you too" säger han och ler stort. 

 "Good because I was dying of embarrassement when you didn't say it back" babblar jag på och kysser honom hårt.

Han skrattar mitt i kyssen och vi avslutar den. Istället kramar jag honom hårt och trycker pannan mot hans hals. En gäsp rymmer ifrån min strupe och Louis fnissar när mig hals gör ett konstigt ljud. 

 "You should probably get some sleep" ler han och pussar min panna.

 "Yeah, probably" mumlar jag trött mot hans hals, fortfarande med armarna hårt om honom. 

 "So... Are you going to let me go or...?" frågar han flinandes efter en stunds tystnad.

 "No" svarar jag fort.

 "No, alright..." mumlar han. "Can I at least get changed?" ber han.

 "Fine, don't take long and promise to come back" säger jag och ser honom i ögonen.

 "Promise" ler han och kysser mig snabbt innan han hoppar ner ifrån sängbritsen och lämnar bussen. 

Resten av crewet är tillbaka på bussen, alla sitter i soffan och njuter av det sista av deras McDonalds mat. De förtjänar nog en förklaring och de förtjänar att veta att jag är okej, och levande. Med en trött suck hoppar jag ner ifrån britsen, vilket får alla att kolla åt mitt håll. Jag ger dem ett svagt leende.

 "Hi" mumlar jag och går emot dem.

 "Hi, how are you?" frågar Moon vänligt.

 "Alive. Just wanted you to know that I'm okay... I'm just a little stressed with everything, and I'm homesick, just a little. Don't worry" säger jag rörigt.

 "Aww, Chachi!" tjuter Jaja högt och sträcker ut armarna mot mig. "Give your mama a hug!" tjuter hon igen och jag skrattar åt henne, men går fram för att krama henne.

 "Night guys" ler jag och går tillbaka mot britsen.

 "Bye Chachi!" ropar alla i kör och jag börjar klättra upp på sovbritsen igen, vilket inte går så bra då jag är riktigt trött.

Jag flämtar till när jag håller på att ramla bakåt. Någon lägger sina händer på mina höfter för att fånga mig och puttar försiktigt upp mig till britsen.

 "Easy there" flinar Louis åt mig.

Jag lipar åt honom och vänder mig med ansiktet emot väggen och väntar på att Louis ska lägga sig. När han dragit igen draperiet kryper han ner bakom mig under täcker och lägger en arm om min midja. Nöjt lägger jag en hand över hans och den andra under kudden. 

 "Night love" viskar han i mitt öra.

 "Night" viskar jag tillbaka och somnar fort.

 

Jag vaknar att att värmen dödar mig. Louis varma kropp är pressad mot min och jag svettas under täcket. Jag drar fram min mobil och ser att klockan är kvart i åtta på morgonen. 

 "Louis, wake up" mumlar jag hest. Ingen respons. "Louis, get up!" säger jag högre och petar honom på kinden, men han reagerar inte. "Louis Tomlinson! Get your fat ass up or I'll die in here!" utbrister jag och skakar om honom.

Han spärrar upp ögonen av rädsla att ramla ner och håller i mig hårt. På något konstigt sätt ramlar vi ner och landar hårt på golvet, jag under honom. Jag stönar högt när hans tunga - no offence - kropp landar över min. Louis märker inte något förrän sekunden senare.

 "Oh my God! Chachi are you okay?!" utbrister han och flyger av mig.

 "Yeah, just squeezed to death, I'm fine" säger jag ironiskt och sätter mig upp.

 "What the hell are you two doing?" muttrar Brandon från sin sovbrits.

 "Nothing, go back to sleep old man!" skrattar jag.

 "Just shut up already!" ropar Millie irriterat och jag garvar åt dem.

Louis går ut ifrån bussen för att fixa sig medan jag börjar fixa mig här. På grund av svetten som samlats på min kropp så tar jag en dusch som varar i tio minuter. Då tvättar jag mitt hår, rakar mig och njuter av det varma vattnet som rinner nerför min kropp. 

När jag kliver ur duschkabinen nynnar jag på en låt jag inte kan komma ihåg namnet på och virar en handduk runt min kropp och den andra sätter jag upp på mitt huvud. Nynnandes borstar jag mina tänder och smörjer in mitt ansikte med ansiktskräm. Sedan sminkar jag mig enkelt med lite puder, mascara och ögonbrynspenna. 

Jag lämnar badrummet, fortfarande iklädd i två handdukar, och tar en snabb titt på vädret. Solen skiner och våren visar sig. Men hur många gånger jag än rotar igenom min resväska hittar jag ingenting att ha på mig - definition av ingenting; det finns ingenting jag vill ta på mig. 

 "Chachi? Woah, what have you done?!"

Jag kollar bak och ser Louis stå vid ingången. Han ser chockat på röran runt mig och jag sjunker ihop lite.

 "I don't know what to wear" säger jag och putar med underläppen.

 "Well I just wanted to tell you that we're eating lunch with my family after we've picked them up at the airport, which we're suppose to do in half an hour" säger han och jag spärrar upp ögonen.

 "Okay, thank you for the information, bye!" babblar jag och puttar ut honom ur bussen.

 "Woah, easy" säger han och jag stänger dörren.

 "Jaja!" skriker jag och jag hör en smäll och någon som svär högt.

 "What?!"

 "Help me pick my clothes! I'm going on a dinner with Louis' family and I don't know what to wear!" utropar jag och rycker bort hennes täcke och drar henne mot min resväska.

 "Chill girl! I'll help!" skriker hon och jag nickar.

Hon kollar igenom min resväska och skickar in  mig till badrummet med en blommig sommarklänning och vita underkläder. När jag bytt om blåser jag mitt hår och borstar det. Med ett par sandaler på fötterna och mina pilot glasögon på näsan lämnar jag bussen. 

                                         

 "Wow..." säger Louis när jag kliver ur bussen.

 "Is it okay?" frågar jag generat och han lägger armarna om min midja.

 "More than okay, it's perfect. You're perfect" säger han och kysser mig mjukt.

Hans händer åker ner till min rumpa och jag flinar mot hans läppar. Retsamt drar jag löst i hans hår och drar min tunga över hans läppar. Stönandes öppnar han sin mun mer och låter sin tunga utforska min mun. Tillslut drar jag ifrån med ett flin.

 "Let's go get your family from the airport, I bet they're waiting for us" ler jag och drar honom skuttandes ifrån parkeringen. 

 "You're such a child, ms. Gonzales" skrattar Louis.

 "I know, mr. Tomlinson" säger jag med mörk röst och han garvar åt mig.

Vi lånar en bil - eller minibuss - ifrån arenan och Louis kör oss mot flygplatsen. Han kör långsamt, riktigt långsamt, och är noga med trafikregler. Uttråkat sitter jag bredvid honom och ser på alla bilar som kör om oss på motorvägen. Alla blänger på Louis när de kör förbi. 

Med en suck börjar jag nynna på låten jag nynnade på tidigare, ni vet låten jag inte kan komma på vad den heter. Louis börjar sjunga med och jag stirrar på honom.

 "What's the song called?!" frågar jag honom entusiastisk

 "Little Wonders" säger han och jag hoppar till i sätet samtidigt som jag slår ihop mina händer.

 "Yes! That's it!!" tjuter jag och Louis flinar.

 "Calm down buddy" säger han och vi parkerar utanför ingången på flygplatsen.

Eftersom det är hur mycket folk som helst inne på flygplatsen messar han sin mamma att de ska komma ut istället. Under tiden söker jag upp låten på Spotify och lägger till den på min spellista. 

 "There they are!" tjuter Louis och lämnar bilen. 

Jag kollar ut genom rutan och ser honom springa fram till en man och en kvinna, som jag antar är hans föräldrar. Efter dem kommer fyra tjejer i olika åldrar, två av dem så lika att jag tror att jag hallucinerar. När de har kramats färdigt kliver jag ur bilen och går emot dem. Louis ler mot mig, joggar emot mig och puttar mig löst fram emot hans familj.

 "Mum, this is Chachi, my girlfriend. Chachi this is my mother Johannah and my stepdad Mark" presenterar Louis och Johannah ger mig en kram, likaså Mark. 

 "Hi" ler jag och medan hans föräldrar bär in alla väskor i bilen drar Louis med mig till sina syskon.

 "You must be Chachi, I'm Lottie" ler den äldsta tjejen och jag ler mot henne.

 "That's me" ler jag.

Vi kramas fort innan hon hjälper sina föräldrar. Fizzy hälsar på mig på samma sätt och följer efter sin storasyster. Sedan tvillingarna... som måste vara de sötaste nio åringarna på jorden. De gömmer sig bakom varandra och jag ler medan jag sätter mig på huk.

 "Hi girls, I'm Chachi, and what's your names?" ler jag och de kollar nyfiket men blygt på mig.

 "You're never shy! What's the matter with you girls?!" tjuter Louis och sätter sig på huk bakom dem med armarna om deras axlar. "Chachi this is Phoebe and this is Daisy" säger han och jag nickar.

Plötsligt går Daisy fram till mig och sträcker sina armar mot mig. Med ett skratt kramar jag henne och sträcker ut en arm mot Phoebe, i en gest att hon också ska komma. Då skuttar hon mot mig och kramar mig också. Louis ler stolt åt oss och sedan går vi till bilen. Jag och Louis sitter fram, Louis kör, och de andra sätter sig bakom oss. Det är två rader med tre säten på varje rad. På raden bakom mig och Louis sitter Johannah, Mark och Lottie. Johannah och jag börjar en konversation om allt och ingenting och jag har en känsla av att lunchen kommer vara riktigt rolig. 

 

--------------------------------------------------------------

 

En snabb update på en vacker tisdag som denna! 

Pretend it's cool...

Men jag är i alla fall i båten nu och vi är just nu i en hamn som har ASBRA INTERNET (för att vara på sjön) så jag tänkte; varför inte skriva lite? 

Hoppas ni inte dör av längtan efter kapitlena :/ 

Kanske lite kort men det är sol ute och jag vill gärna njuta lite! But here u goooooo


Av Wilma - 10 juli 2013 16:15

Date

 

 

Redan klockan fyra är vi tillbaka i bussen. Jag och Louis bestämde oss för att äta middag på en restaurang i närheten, eftersom vi inte har så mycket tid innan vi ska åka. Direkt när vi är framme vid bussarna säger vi hejdå och jag kliver på I.aM.mE's buss och märker snabbt att jag är ensam. 

Jag drar på mig en blå klänning med spets krage och ett bälte runt midjan och ett par svarta, originella Jeffrey Campbells. Efter det lockar jag ändarna på mitt hår och låter resten vara platt. Till sist sminkar jag mig normalt och drar på mig ett armband och en ring.

När jag är helt klar går jag över till killarnas buss. Louis kommer ut precis när jag ska knacka på dörren. Han ler mot mig och kramar mig hårt.

 "You look beautiful" mumlar han mot mitt hår och pussar min kind. 

 "Thank you handsome" ler jag och ger honom en lätt kyss på läpparna.

 "How's the tattoo going?" flinar han och kollar ner på plåstret som fortarande täcker tatueringen.

 "Good" ler jag och vi börjar gå hand i hand mot restaurangen som ligger bara några hundra meter bort.

Middagen är jätte trevlig och vi har riktigt kul. Louis berättar om hans familj. Hans föräldrar är skilda och han bor med sin mamma Johannah och lotsaspappa  Mark. Han har fyra yngre systrar, Charlotte (Lottie) som är 15 år, Felicite (Fizzy) som är 13 och tvillingarna Phoebe och Daisy som är 9. 

Vi är tillbaka vid bussarna prick halv sju, då alla skulle vara tillbaka. Jag och Louis säger hejdå och går in i våra egna bussar. I min och crewets buss väntar redan resten av gänget.

 "Details please!" tjuter Jaja och rusar emot mig.

 "Can I at least change first?" fnissar jag och hon nickar. 

 "I'll be waiting" flinar hon och jag rynkar ögonbrynen.

 "Creepy" mumlar jag och går till badrummet med myskläder i mina händer.

Jag låser dörren till badrummet och drar av mig skorna och klänningen. Efter att ha tagit bort sminket drar jag på mig mina gråa Hollister mjukisshorts och en mysig stickad tröja. Slappt sätter jag upp håret i en bulle bak på huvudet, bara för att få bort det ifrån ansiktet.

Väl ute ur badrummet lägger jag mina saker i min väska och rotar fram ett par tjockstrumpor. Sedan skuttar jag mot soffan där alla sitter och hoppar ner på en hörnplats bredvid Jaja.

 "What happened to your arm, by the way?" frågar Pacman och bussen börjar åka.

 "Oh, I got a tattoo" flinar jag och alla spärrar upp ögonen.

 "Whaaat?!" skriker alla och jag skrattar.

 "Chill, it's nothing" fnissar jag.

 "Show us!" utbrister Millie uppspelt.

Det kan väl inte skada om jag tar av plåstret nu eller imorgon, eller hur? Försiktigt drar jag bort plåstret och visar tatueringen för resten av crewet.

Den enda i crewet som har en tatuering - förutom jag - är Brandon. Han har en ros på axeln. 

När alla lugnat ner sig över min tatuering berättar jag om dejten. Alla lyssnar noga med ögonen uppspärrade och ser riktigt intresserade ut. Jag måste bita mig i tungan för att inte börja skratta åt hur töntiga alla är och hur killarna beter sig som tjejer.

När jag berättat klart går jag iväg för att ringa mamma och berätta om tatueringen. Visst, hon vet att jag alltid velat tatuera mig, men hon vet inte att jag har gjort det än. Hon svarar på fjärde signalen.

 "Hi honey! How are you?" svarar hon och jag hör att hon ler.

 "Hi mum! I'm great, how are you?" 

 "Really good! So what did you have on your mind?" frågar hon.

 "I just needed to tell you something" säger jag med ett leende.

 "Are you pregnant?!" skriker hon och jag börjar asgarva.

 "What?! Mum no!" tjuter jag och börjar skratta.

 "Oh thank Jesus you're not. So what is it?" frågar hon och jag fnissar.

 "I got a tattoo today" säger jag och hon flämtar till.

 "What?! And you didn't tell your mama?!" utbrister hon halvt på skoj och jag skrattar lite.

 "Well I told you now" ler jag.

 "So how does it look?" frågar hon.

 "It's a g klef on my wrist" säger jag.

 "Like you always wanted" ler hon och jag ler svagt.

 "Yep"

 "Well, I'm not mad if that's what you thought I would be. I'm proud of you and I'm glad it wasn't a tattoo that covered your whole arm or something" säger hon och jag skrattar.

 "I would never do that!"

 "Good to know! But I gotta go now, talk to you later

 "Bye"

Jag tar en cola burk ur kylen och sätter mig vid bordet. Trött kollar jag ut genom fönstret och ser mörkret falla över vackra Paris. Kändisskapet, fansen, stressen, allt börjar ta på min energi nu. Det har jag känt länge nu, några veckor kanske. Men jag har inte sagt det till någon, vill inte oroa dem.

Helt ärligt, så är jag inte den bästa på att hantera stress. Min kropp säger ifrån helt enkelt. Jag har haft huvudvärk ganska ofta och mina muskler är ömma. En veckas ledighet skulle inte skada.

Och jag saknar USA. Mitt hem. Mitt rum, min säng. Min familj. Släkten. Känslan av att vara hemma. Tryggheten man får av hemmet, jag saknar den. Visst, jag är trygg här, jag trivs, men jag saknar mitt hem. "Borta bra, men hemma bäst", eller hur? 

Uttråkat snurrar jag på cola burken framför mig. Låter fingertopparna dansa runt den, trycka löst så den snurrar. Den ger ifrån sig ett klirrande ljud när den snurrar runt på bordsskivan. Mina ögon är fokuserade på burken. Följer öppningen med blicken som den snurrar, snurrar, snurrar. 

 "Chachi, what are you doing?" 

Jag vaknar ur min trans och ser förvånat upp på Brandon. Han ser på mig med en konstig, men samtidigt orolig blick. Istället för att svara vänder jag blicken tillbaka till burken och drar tummarna över burkens fuktiga yta. Mina händer ligger runt burken, de börjar bli kalla. 

 "What's going on?" frågar Brandon mjukt och sätter sig framför mig med armarna liggandes på bordet framför honom.

 "Nothing" mumlar jag och dricker lite av den kalla vätskan.

Kolsyran bränner lite i halsen när vätskan rinner ner. Kyler ner hela min kropp. 

 "It sure doesn't seem like nothing" mumlar han vänligt och lägger sin hand över mina som än en gång kramar burken. 

Försiktigt möter jag hans blick. Hans blick är varm, vänlig, trygg. Han känns så säker hela tiden. Som att han alltid vet vad han gör, vad han ska göra och hur. Han är min motsatt. 

 "I don't know" viskar jag hest och sväljer hårt för att försöka få ner klumpen i halsen. 

Generat vänder jag bort blicken och kollar ut genom fönstret igen. Vi åker på en landsväg, solen går ner över åkrarna och gör himlen alldeles rosa och lila. Mitt ute på åkern står en ek, en gammal, stor ek. Den ser svart ut i solens motljus. Grenarna får eken att se ut som att den är med i en skräckfilm. 

 "Homesick?" gissar Brandon och jag flinar glädjelöst. 

 "I guess" mumlar jag och rycker löst på axlarna.

 "It's okay, Chachi, everyone gets homesick sometime. And you're still young, it's totaly okay" säger han varmt.

 "I'm going to bed" säger jag hest, reser mig upp och går fram till min sovbrits. 

Jag hoppar upp och drar genast igen draperiet. Så fort jag fått täcket över min kropp känner jag gråten komma krypandes. Förgäves försöker jag trycka den tillbaka, men den är för stark. 

Små, varma, salta tårar rinner ifrån mina ögon nerför kinderna. Jag försöker att inte låta, men det är svårt. 

 

 "Chachi, we're stopping at McDonalds, do you want anything?" hör jag Jaja fråga snällt på andra sidan draperiet.

 "No thanks" säger jag i ett försök att ha en stadig röst, men istället blir min röst skör och tunn. 

Alla lämnar bussen, men jag ligger kvar. Vi har åkt i drygt två timmar, klockan är ungefär nio på kvällen. Tårarna har inte slutat rinna, de är bara inte lika många. För första gången på två timmar snyftar jag ordentligt och torkar tårarna på mina kinder. Mina ögon är svullna, näsan rinner och jag är så täppt att jag måste andas med munnen.

 "Chachi, are you in here?"

Jag håller andan av Louis' röst. I hopp om att han ska gå, men jag känner Louis. Han är smart. Med ögonen hårt stängda, tänderna i tungan för att inte börja gråta igen och andan i halsen väntar jag på vad han ska göra. Draperiet öppnas, men jag ignorerar honom, kanske tror han att jag sover?

Louis klättrar upp till mig och drar av sig skorna. Jag hör hur de faller mot golvet och han drar för draperiet. Det är smalt här, så min rygg är pressad mot hans mage.

 "I know you're awake love" mumlar han och lägger en arm om min midja.

Jag släpper ut ett skakigt andetag och biter mig i läppen. Louis tar min hand och drar sin tumme över min handrygg i en vänlig gest. 

 "What's wrong love?" frågar han mjukt och pussar min axel. 

 "Homesick and stress" viskar jag. 

 "It'll get better, sweetie, I promise. You'll talk to your family all the time, but just know that you have a family with you all the time. We're your second family Chachi and we'll always be here for you" mumlar han i mitt hår.

Gråten kommer krypandes igen och jag vänder mig om så jag ligger vänd mot Louis. Snabbt, så han inte ska se mitt ansitke, trycker jag ansiktet mot hans bröst. Han lutar sig på sin armbåge och lägger ena armen om mig medan han leker med mitt hår med den andra. 

 "Shh, it's okay love" viskar han när jag börjar gråta. "You have to tell us when you're too stressed. Because if you wait too long, it's already too late. Tell us if you need a break, it's okay" säger han och stryker ena handen över min rygg.

 "Louis I..." börjar jag, men ångrar mig. "Never mind" snyftar jag.

 "What, Chachi?" frågar han och försöker få mig att se på honom.

 "It's nothing" mumlar jag och torkar mig under ögonen.

 "Look at me hun" ber han och jag skakar på huvudet, fortfarande med ansiktet tryckt mot honom.

 "No, I look like a wreck" snörvlar jag och Louis suckar.

 "No, I'm sure you don't. And even if you did, I don't care" säger han.

Jag ser långsamt upp på honom och stirrar in i hans ögon. Med ett ledsamt leende torkar han en ny tår som rinner nerför min kind och pussar min panna.

 "What did you want to tell me?" frågar han sedan och strycker undan min lugg som faller ner i mitt ansikte.

 "Louis I think I..." börjar jag och drar in ett djupt andetag med blicken bakom Louis. "I love you" avslutar jag och möter hans blick igen. 

 

------------------------------------------------------------------------------------------

 

Vad ska han svaraaaa?! 

ALLA MÅSTE MÅSTE MÅSTE läsa inlägget under detta!!! Viktig info inför de kommande två veckorna (typ...) 

Löv ju gaijs

Av Wilma - 10 juli 2013 12:16

Hej alla underbara som-aldrig-lämnar-mig-vad-som-än-händer läsare! 

Måste tyvärr göra er besvikna igen, GLÖM INTE BORT ATT JAG ÄLSKAR ER.

På fredag åker jag till min båt igen och kommer den här gången vara borta i runt två veckor. Är 70% säker på att jag ska ta med datorn. Dock har vi inget internet där, så antagligen kommer jag skriva på Microsoft Word och lägga ut kapitlena när jag kommer hem. 

Men ja, jag vill njuta av sommarlovet så mycket som möjligt, det förstår ni nog. 

FÖRLÅT tusen gånger om för den usla uppdateringen, men jag ska försöka skriva några skriva klart ett kapitel innan jag åker, istället för att skriva under tiden jag är i båten så kanske jag kan skriva några tidsinställda, de kanske inte blir så långa, men vi får se. 

SNÄLLA ge mig råd på vad ni vill ha för nåt i faficen just nu, asså drama, kärlek, vänskap, vad som helst! Vill inte få för mycket eller för lite av något :) 
Älskar er mina underbara änglar! 

 

Vill gärna sända en hälsning till min bästa vän som gick bort för fyra månader sedan, hon lämnade oss 8:onde mars 2013, hon vart 13 år gammal. Älskar dig min ängel<3

Av Wilma - 7 juli 2013 20:30

PaRiS

 

 "Are you sure about this?" frågar Louis när vi går hand i hand på en shopping-gata i Paris.

 "Yes I'm sure" ler jag och kollar på honom under mina pilotglasögon.

 "I mean, it's permanent, you can't change your mind afterwards" säger han och jag suckar.

 "I'm 100% sure. I've always wanted this, I've saved money for it and now, with my parents approval, I'm ready" säger jag och han nickar.

 "Okay then"

Vi har en dag ledig i Paris innan nästa konsert i Metz, Frankrike. Louis' - och resten i 1D's - familj kommer imorgon och jag är riktigt nervös. Louis har bjudit oss på lunch när vi kommer till Metz. Vi kommer åka ikväll klockan sju och kommer fram ungefär elva, halv tolv ikväll. 

Louis och jag gick upp vid halv nio imorse och lämnade bussarna vid nio för att kunna utforska Paris. Klockan har slagit ett och jag har tagit beslutet att tatuera mig. Ingen stor dock, en g klav på handleden för att visa min kärlek för musik och dans. Mina föräldrar tyckte jag var för ung första gången jag frågade, så jag bestämmde mig för att vänta kanske tre år och spara pengar. Och nu äntligen ska det ske!

Trots att det bara är april (okej, slutet av april, ändras till maj om två dagar) så är det riktigt varmt. Solen skiner och bränner på huden. Svala vindpustar kommer då och då och kyler ner kroppen. Mitt hår är plattat och hänger fritt på min rygg. Min hand ihopflätad med Louis'. 

Det är några fans som följer efter oss, men vi har två livvakter med oss som ser till att fansen håller avstånd. Trots att jag flera gånger sagt till Louis att det är okej om han går och pratar med dem och så, så säger han nej. Han svarar att han vill spendera dagen med mig. 

Vi hittar en tatueringsstudio som en gammal klasskompis till mig rekomenderade. Glatt går jag in och ställer mig vid disken. Louis ställer sig bredvid mig med armen om min midja medan vi väntar på att någon ska komma till oss. En ung tjej - 20-25 kanske - kommer fram till oss. Hon har rött hår, uppsatt, och har tatueringar över armarna och benen. Hon har en läppiercing och en piercing i ögonbrynet. 

 "Hello, welcome! Do you want a tattoo?" ler hon och jag nickar med ett leende.

 "Yeah, I do!" ler jag och hon nickar.

 "What do you have in mind?" frågar hon snällt.

 "A small musik note on my wrist" säger jag och hon nickar.

 "Of course, do you have a picture or do you want to see some we have?"

 "I can look at the ones you've got" ler jag och hon dyker ner under disken.

Hon plockar upp ett häfte och bläddrar upp en sida med massa noter. Snabbt ser jag en som jag tänkt mig, en g klav not. 

 "That one's good" säger jag och pekar på den.

 "Good choice, plus, it's a simple one so if you just sit over there for a couple of minutes, I'll go prepare myself" ler hon och jag nickar.

Jag och Louis sätter oss i soffan vid ingången och jag börjar leka med hans fingrar. Än känner jag ingen nervositet. Ingen tvekan. Allt känns rätt, som att jag gör ett bra och rätt val. 

 "Does it hurt  much?" frågar jag och rynkar näsan åt honom.

 "Well, I would lie if I said no" säger han och jag nickar sakta.

 "It doesn't seem to hurt when you see it on television and stuff" mumlar jag och han skrattar lågt.

 "It hurts pretty bad, to be honest" ler han och jag sväljer hårt när jag känner nervositeten komma krypandes. "Hey, I'll be there and hold your hand" flinar han retsamt och jag slår honom löst på axeln.

 "You're such a jerk!" skrattar jag. 

 "I love your laugh" säger han klyschigt och jag fnissar generat.

 "Stop" mumlar jag.

 "I love when you're embarrassed" fortsätter han och jag gömmer mitt ansikte mot hans bröst när jag känner hur mitt ansikte blir knallrött. "I love when you hide your face in my shirt" skrattar han och jag slår honom innan jag vänder mig lite så jag lutar ryggen emot hans mage.

 "I hate you" muttrar jag.

 "I hate you too darling" skrattar han och jag skrattar med honom.

 "So, are you ready?" ler tjejen som nu kommit tillbaka.

 "Yes" ler jag och reser mig upp.

 "I'm Jen, by the way" säger hon.

 "I'm Chachi" säger jag och följer efter henne bakom ett skynke.

Jag sätter mig på stolen - fast man kan egentligen inte kalla det stol, mer sits... som en tandläkarstol - och hon frågar vilken hand jag vill tatuera. Jag svarar vänster och hon tar upp min hand.

Louis sätter sig på en pall på andra sidan om mig och kollar på Jen när hon tar på sig handskar och rengör min handled. Hon lägger ett tunt papper med noten ritad på mot handleden så att färgen kletar av sig på min handled, så hon ska veta hur hon ska tatuera.

 "Okay, now I'm freaking out" andas jag ut när Jen tar fram tatueringsmaskinen - eller vad man nu kallar det. 

 "Since it's a small tattoo, it'll go really quick. Talk to your boyfriend and don't look at what I'm doing, then you'll be fine" ler Jen och nickar mot Louis.

 "Alright" mumlar jag och Louis tar min hand med ett leende.

 "So are you scared over meeting my parents tomorrow?" frågar han och smeker sin tumme över min handrygg.

Jen startar tatueringsgrejen och jag kramar Louis' hand hårdare.

 "Yes" svarar jag snabbt och han skrattar.

 "They'll love you, I swear" säger han och jag känner hur det sticker till i armen.

 "Aouch!" tjuter jag och Louis ler lugnande mot mig.

 "Hey, I want to take you out for dinner tonight, pretty early thought since we have to leave at seven. You up for it?" frågar han för att få mig på andra tankar.

 "Yeah, sure" svarar jag med svag röst.

Det gör riktigt, riktigt ont när nålen tränger igenom min hud. Men så fort jag kollar in i Louis ögon försvinner en del av smärtan. 

 "Was it hard to say goodbye to your parents last night?" frågar han och jag nickar.

 "Yeah, but I know I'll see them soon again" ler jag och han nickar tillbaka.

 "What are the others doing today?" frågar han och jag tjuter till igen när det gör lite ondare.

 "Uhm, I don't know. Jaja and Millie are going shopping, I think. The others, well, I don't know, they're probably just fool around" säger jag och han skrattar.

 "Yeah, probably" ler han och jag ler tillbaka.

 

 

 

Efter ungefär tjugo minuter är tatueringen klar och skuggad. För första gången kollar jag ner på den och blir chockad. Det vart så bra!! 

 "Oh my God, it looks so good!" tjuter jag och Jen skrattar.

 "I'm glad you like it" ler hon.

 "Thank you, so much" ler jag och kramar henne löst.

 "Thank you"

Vi går ut till disken igen och jag betalar. Efter det får jag ett typ plåster över tatueringen så att det inte blir infekterat. Jag får ta av den imorgon, vilket jag verkligen ser fram emot.

 "Thank you Jen, bye!" ropar jag när vi är på väg ut.

 "Bye!" ropar hon tillbaka.

Utanför står några fans och Louis stannar för att skriva lite autografer, efter att jag övertalat honom så klart. Några fans kommer fram till mig också och ber om autograf, vilket jag såklart ger dem. 

 "Okay girls, we're going now, bye and thank you" säger Louis och fansen vinkar.

 "Bye!" ropar alla fans tillsammans vilket får oss båda att le.

 "Does it hurt?" frågar Louis med ett flin.

 "Nah, not anymore" ler jag och skuttar lite bredvid honom. "Let's go get some ice cream" säger jag och drar med honom till en liten kiosk.

Vi köper varsin glass som vi sedan går runt och äter i en park. Efter en halvtimme tar vi en taxi till Eiffeltornet som jag har längat efter att få se, en händelse jag väntat på i hela mitt liv. Medan jag sitter och skuttar i sätet sitter Louis lugn och skrattar åt mig. 

 "Have you been here before?" frågar jag honom.

 "Yeah, twice" ler han och jag putar med underläppen.

 "Just because you live in UK and I in the US" muttrar jag och kommer genast på en sak.

Vi bor i olika länder. På varsin sida av Atlanten. På varsin sida av världshavet. Turnén pågår inte föralltid, även om jag önskar det. Vi kommer skiljas åt, vi kommer inte träffas på så länge. Bara tanken får mig ledsen. 

 "What are you thinking about?" frågar Louis bekymrat och kramar om min hand.

 "Nothing, I just miss my parents" ljuger jag och han nickar sakta, trots att jag ser att han inte går på det.

 "You'll see them soon" tröstar han och jag nickar samtidigt som jag biter mig i läppen.

 "Yeah..." mumlar jag och fortsätter tänka på hur våra liv kommer förändras efter turnén med blicken ut genom fönstret där den vackra staden Paris passerar förbi.

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Sådär ja...

Nu har jag en fråga...

Vad hände med kommentarerna? 

Jag menar, jag vet, det är sommarlov, men om ni har tid att gå in att läsa kapitlet tror jag ni har tid att slänga in en kommentar... Jag tvingar ingen att kommentera, men tycker personligen det är roligare att skriva om personer kommenterar. 

Jag menar, åtminstone 10 personer borde väl kunna kommentera om runt 40 stycken besöker bloggen varje dag? 

Aja, skitsamma, hoppas ni gillar kapitlet i alla fall! :)

Kram på er

Av Wilma - 4 juli 2013 23:30

Spänt kollar jag mot samlingsplatsen utanför gaten där min familjs plan har landat. Resande kommer ut ifrån gaten och möts av kramar, tårar och leenden. Men min familj syns inte till. Min, Brandons, Jajas och Pacmans familjer reser tillsammans, på samma plan, så de kommer nog samtidigt.

Trots att Pacmans mamma är svårt sjuk i cancer ville hon hit, hon tog inte ett nej som svar. Hon skulle hit, om hon så behövde rymma på ett plan. Det fick Pacman ganska känslomässig, men det förstår jag. 

Moons familj - mamma, pappa, två yngre systrar och en äldre bror - flyger med ett annat plan ifrån Nordkorea, så hans familj har redan kommit. De kom tidigt imorse och Moon var uppe, pigg och glad över att se sin familj. Han åkte och mötte dem på flygplatsen, även om det var 3 på morgonen. Moons flickvän kommer också hit för att kolla på showen ikväll, hon reser antagligen med våra familjer. 

Millies familj bor ju i Kalifornien, så de kom också tidigare idag. Han var lika glad över att se sin familj efter så här lång tid som Moon var. Jag har inte pratat med någon av dem än, men de nämnde något om att ta med deras familjer till parken och äta glass och sånt. 

Med en suck kollar jag mot gaten igen och ser plötsligt min mammas, pappas och mina bröders ansikten. Resten av crewets familjer går såklart med min. Med ett stort leende springer jag emot dem och kastar mig runt mamma och pappas halsar. Vi alla fem möts i en mysig gruppkram. Mamma börjar gråta tyst, jag med.

 "I've missed you so much" snyftar jag.

 "Don't cry sis,  you'll make me cry" retas Ethan och jag ler stort.

 "I haven't seen you in a while, bro" skojar jag och ställer mig på tå för att krama honom.

 "I know, I know, I've become a lot hotter" flinar han och jag skrattar åt honom.

Jag kramar Josh också, lika hårt som Ethan och ger sedan mina föräldrar varsin varm, hård, kärleksfull kram. Sedan går jag för att hälsa på de andras familjer. 

 "Chachi, darling!" ler Jajas mamma och kramar mig.

 "Hi Darina" ler jag och kramar henne hårt tillbaka.

 "Oh you've grown so much!" tjuter hon och jag skrattar.

Jag hälsar på de andras familjer. Moons flickvän, Joanna, står lite ensam så jag går mot henne med ett leende. Hon är 27 år gammal, men ser ut att vara 17. Hon har svart, lockigt, axellångt hår som glänser fint i ljuset. Hennes ögon är gröna och skimmrar av glädje.

 "Hi Joanna" ler jag och hon möter min blick.

 "Chachi! Hi honey!" tjuter hon och kramar mig hårt.

 "How the hell can you look so young?!" utbrister jag och hon skrattar.

 "A gift sent from above" flinar hon och jag skrattar med henne.

 "Are we ready to leave?!" ropar Pacmans pappa och alla nickar.

Klockan är två på dagen och vi har ett soundcheck klockan fyra plus att vi ska vara där en timme innan soundcheck för att se så allt är på plats, tur att arenan ligger väldigt nära. 

 

 "Okay, I want you guys to meet someone" säger jag till min familj.

Soundcheck är slut och vi har en halvtimmes paus innan vi ska gå igenom allt igen. Jag har bestämt mig för att presentera Louis inför mina föräldrar. Just nu står vi i min och crewets loge. Jag har messat Louis och bett honom komma hit, grejen är den att han inte vet att han ska träffa min familj.

 "Oh, she got a boyfriend" retas Josh och knuffar till mig i sidan.

 "Jealous?" frågar jag och knuffar honom tillbaka.

 "Buuurn" skrattar Ethan.

 "Kids nowadays" suckar mamma och vi skrattar.

Någon knackar på dörren som snart öppnas. Där står Louis. Han blir först chockad av att se mig med min familj, men sedan spricker hans ansikte upp i ett stort leende.

 "Mum, dad, this is Louis, my boyfriend. Louis, this is my parents, Michael and Susanne (kommer inte ihåg om jag kommit på namn åt dem förut, men aja) and my brothers Ethan and Josh" presenterar jag och Louis sträcker fram handen åt pappa.

 "Hello sir, nice to meet you" ler Louis och pappa tar leendes tag i hans hand och skakar den vänligt.

 "Hello there, and don't call me sir, it makes me sound old" flinar pappa och Louis nickar.

 "You are old dad" fnissar jag och han blänger på mig.

 "Hi mrs. Gonzales, I can see who Chachi got her beauty from" säger Louis charmigt och skakar mammas hand.

 "Thank you, young man, and please, call me Susanne" skrattar hon och Louis nickar återigen.

 "Yo man!" utbrister Josh och gör något handslag med Louis som snabbt hänger på. "I don't do hugs, you know" säger han och jag skrattar åt honom.

Louis flinar bara innan han gör samma handslag med Ethan. Vi sätter oss ner i sofforna i logen - jag sitter bredvid Louis i den ena med min familj i den mitt emot - och mina föräldrar börjar fråga ut Louis. Jag kramar Louis' hand hela tiden och undrar hur han kan vara så lugn. 

Snart är vi tvunga att gå för att fixa oss inför konserten eftersom fansen redan börjat fylla arenan, så familjen går ut och sätter sig i arenan på sina platser. 

 "How can you be so calm?! Are you even a human being?" frågar jag och petar i Louis' ansikte när vi går igenom korridoren mot scenen.

 "Yes I am human! Why shouldn't I be calm?" fnissar han och tar bort min hand ifrån hans ansikte.

 "Because! You just met your girlfriend's family, which by the way isn't the most normal family in the world, and you're cool with it!" utbrister jag och han skrattar.

 "I'm a calm person, I guess"

 "Oh God, I'll pass out when I'm going to meet your parents, really" suckar jag och Louis fnissar.

 "I'm sure you won't, hun" ler han och pussar min panna.

 "I hope not" mumlar jag mot hans tröja med armarna om hans mage - ifrån sidan.

Hans arm ligger runt mina axlar och trycker mig emot honom. Jag snubblar på hans fötter, vilket får honom att skratta. Plötsligt lyfter han upp mig och kastar mig över hans axel. Han börjar springa mot scenen medan jag hänger där, hjälplös över hans axel.

 "Let me down!" skriker jag och börjar garva. 

 "Can't do sweetheart" skrattar Louis.

Plötsligt hoppar han upp på scenen, framför alla fans, med mig skrikandes över hans axel. Fansen blir galna och skriker högt. Louis släpper ner mig och jag slår honom på axeln. Han lägger handen på stället där jag slog honom och putar med underläppen. Jag flinar åt honom och kollar ut över arenan. 

 "Give me a kiss" viskar Louis i mitt öra och jag kollar på honom.

 "No way, not in front of everyone" mumlar jag.

Han himlar med ögonen och kysser mig mjukt. Hela arenan blir tokigt. Alla fans skriker och hoppar och ja, jag börjar fundera på hur jag inte kan vara döv än. Jag avbryter snart kyssen, knuffar till Louis, vinkar till fansen och springer av scenen. 

Snart går det upp för mig att mina familj satt i arenan... Vilket betyder att de såg allt... Åh herregud... Visst, det är min familj, men de har precis träffat Louis! Och nu ser dem oss kyssas på scenen inför tusentals fans. 

 "Asshole" muttrar jag åt Louis och börjar gå ifrån honom.

 "Woah, what happened there?" frågar han och skyndar sig efter mig. "Chachi" säger han och tar tag om min handled.

 "My family was out there, they saw it all!" utbrister jag och vänder mig emot honom.

 "So? Why does that matter?" frågar han oförståeligt.

 "You don't get it!" utropar jag och drar händerna igenom mitt hår.

 "What?! Are you ashamed over me or what? Is that what this is all about?!" utbrister han och jag hör på hans röst att han är sårad.

 "Louis..." börjar jag, lugnare än förut. "I didn't mean it like that" mumlar jag och han ser frustrerat på mig.

 "Then what do you mean?" frågar han.

 "They just met you, I'm scared of what they'll think of me. They think I'm still their little princess and I'm scared that it'll hurt them if they see me grow up this quick" mumlar jag och kollar generat ner i marken.

 "I think they realized their little princess has grown up the moment you left to audition for the tour in London, maybe it's hard for them to understand that their daughter is growing up, but they'll deal with it" säger Louis och tar mina händer.

 "I'm sorry for calling you an asshole earlier" mumlar jag och han skrattar.

 "I thought it was hilarious" skrattar han och jag ler upp mot honom.

Efter en snabb kyss går vi skilda vägar för att fixa oss inför konserten. Jag går till logen och byter om till danskläderna och vårann stylist fixar snabbt till mitt hår och sminket. Resten av crewet är redan klara, så de väntar nog på mig vid scenen. Det blir lite stressigt på slutet och jag blir tvungen att springa mot scenen i slutet.

 "There she is! Hurry up!" ropar Millie och jag stannar vid dem.

 "Three, two, one, up!" ropar scenarbetaren och vi hoppar ut på scenen. 

Fansen skriker högt och vi vinkar åt alla. Först kollar vi bara ut över arenan och ser alla bländande ljus och lyssnar till de höga skriken. 

 "Gooood evening Paris!" ropar jag utdraget och alla skriker högt.

 "How are you tonight?" frågar Pacman och alla skriker. "I'll take that as a yes" mumlar han i mikrofonen vilket får fansen att skratta.

 "So... First we would like to learn some French. Do you guys know anything?" frågar Jaja.

 "Bonjour mademoiselle" säger Brandon med en usel franska, vilket får publiken att skratta.

 "Oui" säger jag och en del fans fnissar. 

 "Okay, so basically, we suck at French" avslutar Jaja.

 "Let's learn some, how to say we love you?" frågar jag och går till kanten av scenen. 

En urgullig tjej räcker upp handen och ser hoppfullt på mig. Smidigt hoppar jag ner från scenen och genast är det säkerhetsvakter omkring mig. 

 "Hi what's your name?" frågar jag tjejen och räcker fram mikrofonen.

 "Rosie" säger hon med fransk accent.

 "How to say we love you in French?" frågar jag.

 "Nous t'aimons" säger hon och jag rynkar ögonbrynen.

Hon upprepar flera gånger tills hela crewet kan det i alla fall hyfsat okej. Då räknar vi in och säger det tillsammans. En säkerhetsvakt hjälper mig upp på scenen och jag joggar till de andra.

 "So we're going to dance for you a little, is that okay?" säger Millie och alla skriker.

Musik börjar spelas och vi kör vårann koreografi, precis som vi tränat in. 

Som vanligt fösvinner omgivningen och tankarna flyger iväg. Det är jag och musiken. Takten finns i huvudet och stegen i hjärnan. Annars är det helt tomt. Min kropp rör sig automatiskt över golvet. Ett leende sprids över mina läppar.

Jag lever min dröm...

 


----------------------------------------------------------------------------

 

Ey yo yo yoooo! 

Vas happenin folks?

Förlåt för USEL uppdatering, men jag var borta hela dagen igår (Liseberg) och idag var jag med ett par kompisar. Innan dess antar jag att jag inte haft idéer, men nu så!

Hur är erat sommarlov hittills?! GIVE ME THE DETAILS

Hahah, ne men aa

Puss på er!

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se