Den natten drömmer jag en mardröm. En man, eller gestalt, jagar mig igenom en skog. Det är mörkt, kallt och fuktigt i luften. En svag drimma ligger tätt intill marken och gör det svårt att se ner till fötterna. En vit/ljus blå, lös, böljande klänning sitter runt min kropp och ett långt, lätt släp flyger efter mig i vinden. 

Som om jag inte var uppjagad nog, hör jag andetag bakom mig, för att inte tala om de tunga fotstegen som jagar mig. Med en flämtning ser jag mig förtvivlat omkring medan jag springer så fort mina ben kan bära. Mitt hår flyger framför mitt ansikte och mina fötter nästan flyger över marken. 

Och som  väntat, i stressade stunder som dessa, ramlar jag över en rot och faller handlöst på marken. Snabbt lägger jag mig på rygg med stöd av mina armbågar. Mannen är borta, det finns inget spår av honom. Korpar hörs någonstans ute bland skogens  träd, vilket gör mig mer uppjagad. 

Mina knän är uppskrapade, likaså mina händer, armbågar och min panna. En varm vätska rinner nerför min tinning och snabbt torkar jag bort det med en panikslagen kvidning. Blod. 

Jag ställer mig upp och vänder mig åt höger och vänster, försöker komma på ett sätt att ta mig härifrån. Men med dimman och skogens träd som ser exakt likadana ut är det omöjligt. Plötsligt stannar jag upp då jag hör andetag, precis i mitt öra. Hela min kropp stelnar till. 

En hand dras lätt ifrån min nacke, ner till min axel och ner längst hela min arm. 

 "I'm going to catch you" säger en mörk, raspig röst. "Not only in your dreams"

 

Och så vaknar jag. Svettig, skräckslagen och gråtandes. Alla sover fortfarande och  bussen rullar på som vanligt. Med hackiga andetag kravlar jag mig ut ifrån sängbritsen och in till badrummet. När jag låst dörren vänder jag mig om så jag ser mig själv i spegeln. 

Mitt hår är trasligt, mina ögon röda, för att inte tala om min näsa som liknar mer en tomat. Förutom det är min hy blek som snö och mörka ringar syns under mina ögon. 

Jag sätter upp mitt hår i en slarvig bulle och sköljer ansiktet med iskallt vatten. Sedan går jag ut ifrån badrummet och sträcker mig efter min mobil som ligger i sovbritsen. Iklädd i endast Louis' t-shirt gör jag i ordning en kopp varm choklad och sätter mig i soffan längst bak med en filt runt mig. 

Mardrömmen vägrar försvinna ur min hjärna. Mannen... Även om jag aldrig såg hans ansikte, även om jag bara såg en gestalt, så gör han mig livrädd. Det är som om jag sett honom tidigare, men samtidigt som om han är en främling. 

 

Vi har ledigt hela dagen, första konserten är imorgon. Så när vi är framme slappar vi ett tag innan vi ska gå till stan. Medan jag byter om till ett par shorts och ett maglinne tänker jag på mardrömmen igen. Jag har inte berättat för någon, varför skulle jag? Det spelar ju ingen roll, liksom. 

Efter att ha samlat ihop mitt hår i en tofs bak på huvudet sminkar jag mig lätt med mascara och lite rouge. De andra är redan klara och väntar utanför bussarna. Just nu är bussarna parkerade på baksidan av arenan. Det är stängsel runt så inga fans kan komma fram. 

 "Hi babe" ler Louis och pussar mig lätt på munnen när jag kommer ut till dem. 

 "Hi" säger jag och pressar fram ett leende.

 "Are we ready to leave?" frågar Jaja uppspelt och alla -  minus jag - svarar tillsammans i ett högt Ja. 

Tillsammans med oss kommer några av killarnas livvakter tillsammans med våra. Jag och Louis går längst bak, hand i hand. Resten går framför oss på olika rader typ. Louis håller i min högra hand med sin vänstra och svingar våra händer fram och tillbaka. 

 "So, have you heard from your mum yet?" frågar han mjukt och jag skakar på huvudet.

 "No" svarar jag och han ser bekymrat på mig.

 "She's going to be okay, Chachi. I promise. If you want to go home for a while, just tell us and we'll try to fix it, okay? I understand if you want to be home right now" säger han och jag ler lite mot honom.

 "Thanks Louis" ler jag och pussar honom på kinden.

 "Anything for you, darling" 

Snart svänger alla in på en stor TopShop affär. Louis och jag går och kollar på kläder och han ger mig råd och kommentarer på kläderna jag håller upp. Medan jag står och kollar på några klänningar försvinner Louis iväg. Utan att riktigt bry mig fortsätter jag leta igenom klänningarna och håller upp en vit med små, mörkblåa ankaren över hela. Den har en krage vid halsen och ärmar vid armhålan. Riktigt fin. 

 "Sorry, there were some fans that didn't dare to come to me" ursäktar Louis som kommer tillbaka till mig.

 "It's okay, just happy they didn't rush to you and like dragged you away from me" fnissar jag och visar honom klänningen. "What do you think?"

 "It's beautiful, just like you. You two make a great couple" skojar han och jag skrattar åt honom.

 "Thank you handsome" 

Plötsligt ser jag en man stå i hörnet av butiken. Han har svarta byxor och en svart munktröja med luvan uppe. Hans ögon är placerade på mig och det är som att han skickar knivar på mig genom sin blick. Jag känner igen honom, men ändå inte. Snabbt kollar jag bort och tar med mig Louis till ett ställe där mannen inte kan se mig. Louis ser först förvirrad ut, men släpper det. 

 "What do you think about this one?" frågar jag honom tyst och visar honom en gullig tank-topp med tryck på palmer. 

 "It's cute" säger han och lägger armarna om min midja. 

Leendes kollar jag bak på honom och ser samtidigt mannen stå på ett annat ställe, närmre oss. Fortfarande stirrandes. Med rynkade ögonbryn kollar jag tillbaka på tröjan. 

 "What's wrong?" frågar Louis och jag skakar lite på huvudet. 

Han är så lik någon, men jag vet inte vem. Fast samtidigt är han som en helt okänd person. Men varför stirrar han? Louis ser sig lite omkring och jag antar att han märker mannen för snart lutar han sig ner mot mitt öra.

 "Is it the man? Who is he?" viskar han och jag rycker på axlarna.

 "I have no idea" mumlar jag och hänger tröjan över armen och fortsätter gå, med Louis hand i min. 

 "Why is he staring?" frågar han lågt och jag suckar.

 "I don't know, Louis" 

 "Well it's rude. He's creepy" muttrar han.

 "Just drop it" 

Jag kollar bak och ser mannen stirra rakt på mig. Hans mörka ögon borrar sig in i mig och han lutar lite läskigt på huvudet. Snabbt kollar jag fram igen och drar med mig Louis till provrummen. Han sätter sig på en puff i mitten och jag går in i en provhytt. 

 "You don't recognize him?" frågar Louis utifrån och jag lyfter min tröja över huvudet. 

 "No" svarar jag och drar på mig tanktoppen. 

 "Are you sure?" undrar han förvirrat och jag ser på mig själv i spegeln. 

 "Yes, Louis. I'm sure" muttrar jag irriterat och drar av mig tröjan. 

 "Alright, alright" mumlar han.

Jag drar av mig shortsen och drar på mig klänningen, men den är för stor. Irriterat drar jag av mig den och räcker ut den till Louis, utan att visa mig själv.

 "Can you get a size smaller?" frågar jag och Louis tar den.

 "Sure"

Han går iväg och jag testar en tröja tillsammans med ett par jeans. Jeansen är för trånga i midjan och för långa i längden. Kan företaget inte storlekarna på jeans eller är det jag s om har blivit större men kortare? Tröjan passar dock. Precis när jag dragit av mig tröjan, ståendes i bh och jeans, dras draperiet upp och jag flämtar till. Utanför står mannen med tjocktröja. Han flinar, går in och drar för draperiet. 

 "What the hell are you doing?!" skriker jag på honom och knuffar honom ifrån mig, men han är starkare.

 "Be quiet, princess" ryter han och lägger handen för min mun. 

Han tar på hela min kropp, smeker mina bröst och trycker på min rumpa. Tårar samlas i mina ögon och rädslan är så hög som den kan bli. När jag uppfattat vad som händer sparkar jag honom mellan benen och lyckas på bort hans hand ifrån min mun. Jag skriker på Louis och han - som antagligen precis kommit - rycker upp draperiet och ser riktigt förbannad ut. 

 "What the hell are you doing you fucking asshole?!" ryter han och tar tag i mannens tröja. 

Louis ropar på några vakter för hjälp, men precis som han ropat springer mannen iväg och ut ifrån butiken. Själv står jag helt chockad, i jeans och bh, och försöker täcka mig själv för allas blickar. När Louis ser mig går han in till mig och drar för draperiet. Antagligen ser han tårarna i mina ögon och drar in mig i en kram. 

 "It's alright, everything is fine love" viskar han och jag börjar gråta tyst. 

 "What the hell is going on?" hör vi Liam fråga utifrån. 

 "I'll tell you all in a minute" svarar Louis och ser på mig. 

Försiktigt torkar han bort mina tårar och räcker mig min egna tröja. Han hjälper mig att ta av mig jeansen och räcker mig shortsen. Sedan tar han alla kläder jag testat och ger dem till Jaja som stått utanför provhytten såfort Louis ropat hennes namn. Han tar min hand i sin vänstra och min väska i den andra, sedan går vi ut till de andra. 

Medan Louis förklarar för de andra - och vakterna - står jag tyst bredvid och försvinner in i min egna värld. Hela tiden kollar jag runt efter mannen, men han är borta. Han syns ingenstans. Det enda jag hör är mina egna andetag och mitt hjärta som slår för hårt och för snabbt. Allt är en enda röra och jag är i centrum av den. 

 "Chachi, let's go"

Helt borta går jag med de andra ut ifrån affären med Louis hand i min. Jaja går på min andra sida och kollar på mig ibland för att se till att jag är okej. När jag märker att vi fortsätter gå mot stan stannar jag och alla kollar på mig.

 "I think I'll just go back to the buses" mumlar jag.

 "You can't go alone, I'll go with you" säger Louis mjukt och jag skakar på huvudet.

 "No, it's our free day, I can't ruin it for you" 

 "You're not ruining anything. I'd rather be with you and know that you're safe" 

Det slutar med att jag, Louis och en av deras livvakter går tillbaka till bussarna. Hela tiden kollar jag efter honom. Mannen. Louis kramar min hand varje gång han ser att jag letar med blicken, för att försäkra mig om att jag är säker. Men det hjälper inte så mycket. För jag vet vart jag känner igen mannen ifrån. En plats där ingen kan skydda mig. En plats där ingen kan hjälpa mig eller ta bort mig ifrån. 

Mina drömmar. 

Ja, mannen i mina drömmar är samma man som hoppade på mig idag. Det är samma man jag såg när bensinen tog slut på bussen och vi var fast ute i skogen. Allt hänger ihop, på något konstigt sätt. Är det någon som är efter mig? Är det någon som vill göra illa mig? Är det någon som vill hämnas på mig för något jag gjort? 

Väl vid bussarna går vi på min och resten av gruppens buss och jag bestämmer mig för att duscha snabbt. Louis sätter sig i sofforna och jag tar med mig rena underkläder och myskläder till badrummet. Jag lägger mobilen på handfatet och drar av mig kläderna. Vant kliver jag in i duschkabinen och slår på vattnet. Värmen bränner härligt mot min hud och jag njuter en stund innan jag börjar schamponera mitt hår. 

När jag sköljt ur löddret ur håret masserar jag i balsam i håret och låter det sitta i medan jag rakar mig under armarna och benen. Under hela tiden tänker jag på när mannen bara hoppade på mig i provhytten. Hur hans händer rörde min kropp och hur rädslan bara steg. Hur hans andetag träffade min hals och hur han mumlade äckliga ord. Hur hans stora händer fick mig att rysa av obehag och hur jag lönlöst försökte skrika. Hur han stirrade på mig i affären tidigare. 

Tillslut tvingar jag mig själv att sluta tänka på honom och sköljer rent min kropp och håret. Snart stänger jag av vattnet och sätter en handduk om mitt hår och en runt min kropp. Precis när jag står och smörjer ansiktet med en rengöringskräm plingar mobilen. Med rynkade ögonbryn tar jag upp den och ser ett sms från ett okänt nummer.

I'm gonna get you again. You can't hide. You will never be safe. 

 

------------------------------------------------------

 

FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖR DEN DÅLIGA UPPDATERINGEN

Kan inte skylla på något annat än skolan och idétorkan! Besökstatistiken sjunker mer och mer och pressen är stor men jag FÖRSÖKER så tro inte att jag bara ger upp! Det är svårare än man kan tro att ha en fanfic blogg där man måste uppdatera regelbundet med hyfsat långa kapitel. Det måste vara bra, spännande, händelserikt, realistiskt etc. och man måste vara noga med att inte ha för mycket av en sak, som att t.ex tjejen blir skakad i varje kapitel så hon blir tvungen att åka in till sjukhuset i var enda kaptel. 

I alla fall, såg This Is Us igår och den är SÅ JÄVLA BRA! Grät som en liten bebis eller något, men kom igen! Man är stolt ju. För er som funderar på om ni ska se den eller inte, SE DEN. Det är verkligen värt det! 

 

Älskar er!

 "But Millie! That was mine!" klagar Jaja och stampar med foten i golvet, likt ett barn.

 "Oh please! It wasn't yours! I took this straight from the package!" protesterar Millie.

 "Then where did mine go?!" tjuter Jaja och alla - minus Millie - stönar irriterat.

 "Maybe someone else took it!"

 "Can you both shut the fuck up! It's just a stupid Oreo! Go get another one from the package!" utbrister jag irriterat.

 "CHACHI! It's an Oreo that we're talking about! Plus, I know that Millie took it but he just won't admit it!" säger Jaja och pekar dömande på Millie.

 "We have been on this bus for three hours and you can't even stay friends, how the hell are we going to survive it for at least 20 more hours?!" klagar Moon.

 "He stole my Oreo and you still got his back!" anklagar Jaja surt och jag utbrister i ett högt, irriterat stön - som mer låter som en hungrig björn.

 "PLEASE GOD SAVE ME FROM THIS HELL!" skriker jag, reser mig upp och klättar upp till Louis sovbrits. 

Hans kudde luktar precis som honom och täcket är mjukt och gosigt. Efter fem minuter av Oreo-kampen tystnar det och Louis drar undan draperiet lite. Han ler mot mig och jag ger honom ett sånt där stort, töntigt fakesmile. Louis skrattar åt mig och kryper upp till mig.

Redan för två timmar sedan böt alla om till pyjamas, vilket betyder att jag har på mig ett par mjukisshorts, en bh och ett linne. Louis har på sig ett par cola pyjamasbyxor - som jag är så sjukt avundsjuk på - och en t-shirt som han drar av sig när han lägger sig framför mig. 

 "Have they always been like this... you know... childish?" frågar han tyst så att de inte ska höra och jag fnissar.

 "Yup"

 "Guys! We're stopping at McDonalds!" ropar Liam till oss och jag suckar.

 "Alright!" ropar Louis.

Vi kliver ut igen och jag kommer på att jag inte har andra kläder här, förutom jeansen och toppen jag hade på mig innan. Shortsen och linnet lämnade jag kvar här innan pausen. Så jag antar att jag får gå såhär. 

Louis drar på sig t-shirten igen och alla tar på sig sina skor. Bussen stannar och alla vinglar till, vilket får alla att skratta. Vi kliver ur bussen och stannar precis utanför för att sträcka lite på oss. I.aM.mE's buss stannar här också, tillsammans med en mindre buss som våra livvakter delar. 

Plötsligt kommer det ett par bilar där tjejer - fans - flyger ut skrikandes. De springer emot oss och omringar oss. Eftersom de inte är så många så är det lugnt, men det värsta är att det kommer fler och fler. 

Livvakterna försöker hålla fansen borta så gott som möjligt och Louis håller min hand hårt, men jag får fler och fler rivsår på armarna och benen. En del rycker i mitt hår - liksom what? Varför? - men då säger Louis ifrån, vilket får fansen galnare än innan, om det ens är möjligt. 

När vi kommer in på McDonalds ställer sig de flesta livvakterna vid dörren för att hindra fansen att komma in medan vi äter. I kön kollar Louis oroligt på mig.

 "Are you alright? They were pretty crazy" frågar han och jag ler mot honom.

 "I'm fine" säger jag, även om det svider lite på låren och armarna.

När jag kollat ner konstaterar jag att det inte är något allvarligt, bara några få rivsår. Vi beställer maten och sätter oss vid två olika bord så att alla får plats. Louis sitter bredvid mig på vänster sida och Niall på den andra. Harry sitter framför mig, Millie framför Niall och Brandon framför Louis. Vid det andra bordet sitter Liam, Zayn, Moon, Jaja och Pacman. 

Innan jag äter min goda - varma, underbara, söta, lilla - cheeseburgare plockar jag vant ut gurkan och petar ut lite lök medan jag ändå håller på. Harry kollar på mig som om jag vore ett freak. 

 "What?" frågar jag honom och tar första tuggan på - den åh så himelskt goda - hamburgaren. 

 "You don't like the cucumber? Are you like crazy?" frågar han och jag rynkar näsan.

 "It's disgusting" påpekar jag.

 "You're disgusting" retas han och äter upp min gurka.

 "Hey, you have no right to call my girlfriend disgusting" avbryter Louis, lite halvt ironiskt.

 "Just facing facts, Lou" flinar Harry och äter av sin stora, feta hamburgare.

Vi alla skrattar lite tyst. Utan att ens tänka mig för kollar jag ut mot fönstrena och ser fansen trycka sig mot glaset och spela in på oss, och ta kort. Om det är något jag inte är bekväm med så är det när folk kollar på, filmar in eller tar kort på mig när jag äter, mest för att jag ser ut som en gris.

Snabbt - men ändå vad jag trodde var diskret - rätar jag lite på ryggen och äter lite mindre tuggor för att det ska se lite bra ut i alla fall. Niall verkar inte ha några problem, så som han trycker i sig hamburgaren. 

 "A little too much?" chansar Louis, men tyst så bara jag hör. De andra pratar med varandra så de märker inget.

 "Yeah" mumlar jag och dricker lite av min cola. 

 "I'm sorry, about all of this. We could have took it on the bus" säger han med sina urgulliga hundvalpsögon. 

 "It's not your fault. I choosed to hang out with the one and only One Direction and I knew the consequences, trust me" flinar jag och han ler snett.

Tillslut har jag ätit upp min hamburgare och jag börjar på mina pommes. De är fortfarande varma och goda. När alla är klara lämnar vi allt, men jag har kvar muggen med cola eftersom det är mycket kvar i den. 

Fansen klämmer ihop sig mot oss, trots att livvakterna skiljer oss ifrån dem. Just då hör jag ord som verkligen sårar, som jag tar in och tar åt mig av, men jag försöker att inte bry mig om det, istället koncentrerar jag mig på Louis hand som klämmer hårt i min egen. 

 "Chachi, we're going to our bus, do you want to come?" frågar Jaja mig igenom massan av skrikande tjejer och jag nickar.

 "Louis, I'll follow the others to our own bus" säger jag med huvudet nära hans öra.

 "Alright, do you want me to come?" frågar han och jag rycker på axlarna.

 "Doesn't matter"

 "We need to keep moving!" utropar en livvakt.

 "I'll see you later Lou" säger jag till honom och skyndar mig mot Jaja som väntar på mig. 

Två livvakter hjälper oss två till våran buss där resten av gruppen redan väntar. Flera skrikande tjejer rycker och drar i mig, med livvakterna slår iväg deras händer. Så fort vi är en centimeter innanför dörren på bussen stänger de dörren och ljudet av alla skrik dämpas. 

 "Are you girls alright?" frågar Brandon oroligt när vi kliver in lite länge. 

Vi båda nickar och tar oss varsin cola ur det lilla kylskåpet. Brandon går framför oss till sofforna länge bak och sätter sig i soffan. Jag och Jaja vinglar till när bussen börjar åka, dock går det inte jätte snabbt, antagligen på grund av alla fans. 

 "Sit down before you fall and die. We need you to perform" skojar Millie och vi båda ger honom onda ögat. Det får honom att höja händerna i försvar. 

 "Didn't know we meant that much to you, I feel honored" skojar jag och lägger handen över hjärtat.

 "That's why you should place your arse on this God dammit couch" svarar Millie och överdriver sin söderamerikanska dialekt. 

Vi fnissar lite innan vi sätter på en film. Alla tränger ihop sig på soffan och jag svär, vi alla svettas som grisar och klagar hela tiden. Tillslut sätter jag mig på golvet istället, på en massa kuddar. Mycket skönare. 

Jag antar att jag somnat, för snart vaknar jag av att någon kittlar mig på näsan. Utan att tänka mig för lyfter jag handen för att ta bort det, men då blir mitt ansikte fyllt av grädde. Chockat sätter jag mig upp och hör alla asgarva åt mig. När jag fått bort grädden från ögonen ser jag på Millie som står och asgarvar med sprutgrädde i ena handen och någon fjäder i den andra. 

Utan att dra till mig särskilt mycket uppmärksamhet reser jag mig upp och går långsamt fram mot Millie, som fortfarande skrattar. Jag gör mitt drag snabbt och smetar grädde i hans ansikte. Då börjar resten av gruppen garva högre. Jag ser att Pacman filmar med sin iPhone 5 så jag ler lite mot kameran.

 "What can I say? These guys will soon realize what 'Karma Is A Bitch' means. Thanks for watching, bye!" säger jag och vinkar fånigt.

 "This is so going up on YouTube" garvar Pacman. 

 "I am so going to take a shower" mumlar jag medan de andra fortsätter garva.

 

När jag kommer ut ifrån duschen ligger alla i sina britsar. Eftersom alla verkar sova lägger jag ner mina vanliga kläder i min resväska, eftersom jag redan bytit om till en av Louis' stora t-shirts. Försiktigt klättrar jag upp till min brits och tar fram mobilen. Två sms från Louis.

I saw what they did 2 u... It was HILARIOUS! 

 

Oh, Brandon told me u were in the showeeer, text me when u r done babe xx

När jag skrivit ett kort sms till honom går jag istället in på Twitter. Jag skiter i alla taskiga kommentarer och svarar och retweetar några snälla. Snart vibrerar mobilen, eftersom mitt ljud är avstängt, och ett nytt sms från Louis poppar upp.

Hey uuuuu, I like ur STYLE 

 

Randomness is tha shit. 

Of COURSE it is darling. Whatcha doin?

 

Just layin 'ere, by myself, everyone's asleep... MOON IS SNORING AND I THINK I MIGHT KILL HIM NOW.

Aww pretty little girl, maybe you should have come with us anyways ;) 

 

Oh you would be WORSE. 

#offended

Jag ler åt smset och så där fortsätter det tills klockan ett på natten. När jag kommit ut ifrån duschen var klockan tio ungefär. 

Trots att Louis slutat smsa mig kan jag inte sova. Moon's snarkningar, bussen brummande och de andras djupa andetag får mig stressad. Tankarna vandrar iväg till mamma och pappa. Mormor. Seth. Hayley, Tyra och Carly. Joanne och Emma. Undrar om mamma lämnat rummet än... Undrar hur hon mår... Undrar hur Seth mår... Undrar om Hayley, Tyra och Carly mår bra... Undrar om Joanne och Emma pratat med mamma...

Det var svårt att lämna hela familjen just i det här läget, efter allt som hänt, men jag var ju tvungen. Det här är som mitt jobb. Jag får betalt för att göra det jag älskar. Det är helt sjukt egentligen... Det är sjukt att tänka på hur långt I.aM.mE har kommit efter America's Best Dance Crew. Liksom, HALLÅ, vi turnérar med One Direction!

Tillslut somnar jag, klockan tre ungefär, tror jag. Alltså har vi åkt i 14 timmar, drygt. Så vi kommer vara framme ungefär ett imorgon. Med en sista tanke, ägnad åt mormor. 

 

-----------------------------------------------------

 

Kände att jag liksom behövde avsluta där... Anywho, har VÄRLDENS JOBBIGASTE idétorka - fortfarande - och det kommer säkert dröja ett tag innan nästa kapitel, men det skulle verkligen hjälpa om ni hade idéer eller om ni bara kommenterar på, för kommentarerna sjönk lika snabbt som de kom. 

Let's do this english thing when I just write in English instead of Svenska. It's pretty amazing because I am so bra on English - juste, bra betyder ju bh på engelska... aca-akward... .... ... ANYWHOOO ÄR JAG DEN ENDA SOM ÄR SUPER GLAD OCH LYCKLIG ÖVER ATT PERRIE OCH ZAYN SKA GIFTA SIG?! ÄR JAG DEN ENDA SOM ÄR GLAD ÖVER ATT LIAM OCH SOPHIE ÄR TILLSAMMANS?! Är jag? aha...............

Nej men allvarligt, jag tycker det är helt otroligt. Fast ändå betyder ju det att de håller på att växa upp, vilket betyder att de kommer vilja leva vidare, vilket betyder att de kommer sluta vara One Direction... När jag tänker så får jag typ ångest, jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan dem. 

I ALLA FALL nu ska vi sluta tänka on the framtid and just tänka on the fanfic. 

Love you AAALLL my dear crazy mofooooos

 

Jag lider av idétorka. Har skrivit kanske halva kapitlet men kommer verkligen inte på något som kan hända. 

Har ni några idéer? 

Om inte, kan ni bara berätta vad ni vill ha? (drama, kärlek, skador - sounds like a psycho - osv.) 

Hjälp mig from this idétorka and I'll give you kapitlet faster än ni kan imagine. 

 

HAR NI HÖRT ATT ZERRIE ÄR FÖRLOVADE?!

Kan vara ett rykte, men tydligen har Perries mamma och bror bekräftat det. På premiären igår hade Perrie en stor diamantring på fingret and everyone went BANANAS. 

ÄR SÅ JÄVLA HAPPY! HOPPAS VERKLIGEN ATT DET ÄR SANT FÖR DE ÄR SÅÅÅÅÅ SJUKT SÖTA IHOP OCH ALLT!! 

 "Sweetie we're leaving now"

Jag öppnar ögonen och ser Joanne stå bredvid min säng. Med en gäsp reser jag mig upp och följer med henne ner till hallen där alla står, alla förutom mamma. Jag kramar allihopa och snart försvinner de ut genom dörren. Kvar står jag, pappa, Ethan och Joshua. 

 "Where's mum?" frågar jag och går till vardagsrummet.

 "In her room. She never came out" säger pappa och jag nickar sakta.

Jag går upp till mitt rum igen och stänger dörren tyst efter mig. Med trötta steg går jag mot min garderob och drar fram ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Kläderna lägger jag i min famn och går sedan mot badrummet. När jag ser mig själv i spegeln blir jag chockad. Mörka ringar under ögonen, röda ögon, trassligt hår. 

Jag drar av mig mina sovkläder och ställer mig i duschen. Bara för att sätter jag först på kallt vatten - riktigt kallt - och sedan varmt. Det bränner på hela kroppen, men jag bryr mig inte så mycket. Det tar i alla fall bort den psykiska smärtan för en stund. 

När jag tvättat håret och rakat mina ben och armhålor stänger jag av vattnet och sträcker mig efter en handduk som jag snabbt virar runt min kropp. Med en annan sätter jag upp mitt hår i en turban för att sedan smörja in min kropp med Christina Aguilera body lotion. 

 "Chachi, your phone has been ringing for half an hour now" säger Josh utifrån.

 "Answer it then" muttrar jag och tvättar rent mitt ansikte med dagkräm. 

Efter en stund hörs Josh's röst igen.

 "It's Louis, he wants to talk to you" 

 "Can you tell him to wait two minutes?" ryter jag irriterat och drar på mig rena underkläder.

 "Wow, chill out" mumlar Josh. 

Snabbt drar jag på mig mjukisbyxorna och t-shirten. Jag blåser mitt hår så det är fuktigt för att sedan lämna badrummet. Josh sitter på min säng med min mobil mot örat.

 "She's here now" säger han och räcker mig mobilen. 

Jag tar den och gör en gest åt honom att gå ut. Med händerna uppe i försvar går han ut ifrån mitt rum och stänger dörren efter sig. En suck lämnar min mun då jag sätter mig på sängen och för mobilen mot örat.

 "Hi Louis" mumlar jag och lägger mig på rygg i sängen.

 "Hi babe, how are you?" frågar han oroligt.

 "How do you think?" fräser jag, trots att det inte var meningen att det skulle komma ut så. Direkt kommer skulkänslorna fram. "No... I'm sorry, I didn't mean it like that" säger jag snabbt.

 "It's alright, Chachi, I understand. Don't worry" svarar han och jag hör att han ler smått.

 "We'll see each other soon, right?"

 "Four days" ler han.

 "I can't wait" säger jag ärligt och stirrar upp i taket.

 "So how was the funeral? Was it beautiful?" frågar han.

 "Yeah, it was really beautiful, but sad. Everyone was crying and it was just so sad to see her friends" mumlar jag.

 "A funeral is suppose to be sad. If everyone was happy, it would be really weird, don't you think?" påpekar han och jag fnissar lite.

 "Yeah I guess"

 "I've missed your cute giggles" skrattar han.

 "I miss you" mumlar jag.

 "Aww baby! I miss you too! Me and the boys are meeting up in London tomorrow and we're staying at a hotel until we fly over to the US. The tourbus will pick you all up, then we leave for Mexico" berättar han.

 "Why don't you fly directly to Mexico and we meet up there?" frågar jag med rynkade ögonbryn.

 "Because I wanted to see you as soon as possible. I - and everyone else - know that I would be a pain in the ass if I had to wait until your flight landed" berättar han och jag fnissar tyst åt honom.

 "Chachi! We're leaving now!" ropar Ethan nerifrån.

 "I have to go now Louis, but I'll see you soon, love you" säger jag snabbt och reser mig upp.

 "Love you too, bye" säger Louis och jag lägger på.

Jag joggar nerför trappan och kastar mig i Josh famn. Han skrattar tyst och kramar mig hårt tillbaka. Mina ben är fast runt hans midja och mitt huvud är nertryckt i hans nacke.

 "I'm sorry for being an annoying ass earlier" mumlar jag och han skrattar.

 "It's okay"

Jag hoppar ner ifrån hans famn och går fram till Ethan. Han drar in mig i en varm kram och jag får stå på tå för att nå upp och krama honom tillbaka. De ropar hejdå till mamma, men hon svarar inte, så istället går de ut. Jag ställer mig på stentrappan utanför ytterdörren och ser Ethan, Josh och pappa hoppa in i pappas svarta Range Rover. Josh vevar ner rutan och vinkar åt mig när de åker iväg och jag vinkar tillbaka. 

När jag inte längre ser dem går jag in och stänger dörren. Med slappa steg går jag till vardagsrummet och sätter på teven. Såklart är det inget bra så jag stänger av den igen. 

 

Fyra dagar senare

 

Jag sitter uppe på mitt rum med mina två packade resväskor, funderar på om jag har glömt något. Resten av I.aM.mE crewet kom hit igår, men vi har inte träffats. Mamma har inte lämnat rummet en enda gång. Pappa får gå in med mat till henne, men hon äter nästan ingenting. Hon har bett pappa att säga till mig att jag inte får gå in dit, på grund av att hon inte vill att jag ska se henne såhär. 

Helt ärligt så är jag orolig, riktigt orolig. Och jag tror inte ens hon kommer lämna rummet för att säga hejdå. Jag kommer vara borta i två månader, sedan har vi en lång paus - sex veckor ungefär - innan vi ska till Australien. 

Klockan är tolv på dagen, så de kommer nog snart. Killarnas turnébuss är på någon slags "mötesplats" och I.aM.mE's buss kommer för att hämta upp mig, men Louis sa att han skulle följa med i våran turnébuss. 

Jag stänger resväskorna och drar ut dem ifrån mitt rum. Pappa hjälper mig att bära ner dem till hallen och jag drar på mig mina Converse. I tio minuter står jag och pappa och bara pratar, om allt och inget. Mamma har inte kommit ner än. Snart knackar det på dörren och jag skyndar mig att öppna.

Utanför står min snygga, gulliga, roliga, snälla, omtänksamma och roliga pojkvän med ett stort leende på läpparna. Ett lika stort leende sprids på mina läppar och jag slänger mig i hans famn.

 "I've missed you so much" mumlar han i mitt hår.

 "I've missed you too" viskar jag. 

Medan jag hälsar på resten av mitt crew bär pappa och Louis in mina resväskor. När jag kramar Jaja ser hon lite bekymrad ut.

 "Where's your mother?" frågar hon.

 "She hasn't left her room since grandma died" berättar jag tyst och de drar in mig i en gruppkram.

 "That's so sad, I'm so sorry Chachi" säger Brandon och jag rycker på axlarna.

 "It's alright, I guess" svarar jag.

 "Chachi, we need to leave now" meddelar Louis och jag ser på pappa som har tårar i ögonen.

 "I guess this is it" mumlar jag och han andas ut.

 "Don't say it like that" viskar han och kramar mig hårt. 

Jag kramar honom hårt tillbaka och får tårar i ögonen. Drar in hans doft och minns känslan av att vara i hans armar. Känslan av trygghet.

 "Take care of mum, okay? Tell her that I love her and that I'll miss her" viskar jag.

 "Of course baby girl. I'll miss you kiddo" 

 "I'll miss you too daddy, I'll see you soon, right?" säger jag och skickar honom ett litet sorgset leende när vi släpper varandra.

 "Have fun" ler han och jag nickar.

Jag går mot bussen och Louis lägger en arm om min midja. Louis går på bussen, men jag vänder mig om en sista gång. Kollar upp på fönstret till mamma och pappas sovrum. Persiennerna är nere, men jag ser mamma kolla ut igenom springorna. Jag vinkar lite åt henne innan jag går in i bussen och dörren stängs. 

Snabbt springer jag till ett fönster och öppnar det. Jag vinkar åt pappa som vinkar tillbaka och vi kör iväg. 

Bussturen till "mötesplatsen" är kort och så snart vi stannat kliver jag av bussen. Resten av 1D killarna står utanför deras buss och skiner upp när vi kliver ur.

 "Chachi!" tjuter Harry och springer mot mig för att sedan lyfta upp mig och snurra runt mig tre varv. 

 "I've missed you too" skrattar jag och han släpper ner mig med ett leende.

Jag hälsar på de andra med kramar innan Louis lägger armarna om min midja bakifrån. Hans haka placeras på min axel och jag lägger nöjt mina händer på hans. 

Efter ett snabbt 10 minuters möte går alla in till 1D's buss. Eftersom bussresan kommer ta nästan ett het dygn vet vi att alla kommer vilja sova, därför bär vi över allas täcken coh kuddar till deras buss. Jag lägger in mitt täcke och min kudda i soffan och lägger mig ner. För att de andra ska få plats gör jag mig så liten som möjligt. Louis sätter sig så att mitt huvud ligger i hans knä och börjar hålla på med mitt hår. 

Efter en halvtimme bestämmer vi oss för att spela kort. Det är riktigt kul, faktiskt. Med Millies kassa försök att fuska och Jaja som aldrig verkar förstå  hur man spelar. Tillslut ger alla upp och börjar göra sitt eget. Louis och jag börjar prata om allt och inget.

 "So how are you feeling? After your grandma and everything?" frågar han lent och smeker min kind.

 "How am I suppose to answer that? I mean, I miss her like crazy and I'm really sad that she's gone but you guys make me happy, I guess it's mixed feelings" säger jag och han nickar.

 "I'm here if you want to talk, I'll always be, okay?" säger han och ler snett.

 "I love you" viskar jag och han böjer sig ner för att placera en lätt kyss på mina läppar.

 "I love you too angel"

 

----------------------------------------------

 

Kort kort KORT men ni får stå ut! 

Älskar er ALLA! 

Tack för alla kommentarer! Det betyder verkligen mycket för mig

LYSSNA SAMTIDIGT! LÄS INLÄGGET UNDER!

 

Några timmar senare vaknar jag av att någon puttar lätt på min axel och upprepar mitt namn. När jag öppnar ögonen ser jag Seth stå bredvid mig. 

 "Mum, Susanne and Michael are here now and we're going to the hotel now. I just wanted to let you know" säger han lågt och jag nickar samtidigt som jag sätter mig upp. 

 "Call me if you need anything" viskar jag och kramar honom hårt. 

 "You too" viskar han tillbaka.

 "Bye Chachi" säger Hayley och kramar mig.

 "Bye Hayley, see you soon" svarar jag och kramar henne tillbaka.

Efter att ha kramat Joanne och Carly åker de igen, med Tyra. Direkt när de stängt dörren kommer mamma fram till mig. Hennes ögon är röda och glansiga. Det gör ont att se henne såhär och jag vet att de har dåliga nyheter. Pappa står lite bakom mamma, också med röda ögon.

Innan mamma ens sagt något vet jag vad som hänt. 

 "She's gone, isn't she?" viskar jag hest och mamma fäller en tår.

 "Yes honey, she is" säger mamma lågt, riktigt lågt, och börjar gråta igen.

Snabbt omfamnar jag henne, gråtandes, och vi gråter ut på varandras axlar. Pappa kommer fram till oss och kramar om oss båda. 

Vi sitter uppe länge den natten. I soffan i vardagsrummet, inlindade i varsin filt och varsin kopp varm choklad i handen. Ingen säger något, men tystnaden säger nog. Vi behöver inte säga något alls, vi förstår varandra ändå. 

Mormor... Kvinnan som jag spenderade så många nätter och helger hos som liten. Kvinnan som alltid gav mig godis när vi var hemma hos henne i hennes lilla stuga. En röd stuga med vita husknutar, mitt ute i skogen. På hennes gård fanns det smultron på sommrarna och gott med plats för att bygga en snögubbe på vintrarna. På hösten är det alltid mycket löv på marken och på våren växer växterna snabbt. 

Mormor, min andra mamma, en del av mig, borta, för alltid. Mormor, hon som lärde mig sticka och virka, hon som lärde mig att livet inte handlar om datorer och mobiler, hon som lärde mig spela alla möjliga olika sorters kortspel, hon som lärde mig laga mat. 

Försiktigt kollar jag på mamma. Hennes kinder är blöta och röda, hennes ögon svullna och glansiga. Helt borta i sin egna värld. Trött kollar jag bort ifrån henne, det är svårt att se henne såhär, riktigt svårt. Aldrig någonsin skulle jag sluta gråta om mamma dog nu. 

 "I'm going to bed" säger mamma efter någon timmas tystnad. 

Hennes röst är hes och raspig. Trött. Man hör att hon är ledsen och helt krossad. Hon reser sig upp ur soffan och tar försiktigt av sig filten.

 "I'll be up in a minute" säger pappa, men mamma går in i köket, lämnar sin kopp och försvinner upp på övervåningen. 

Jag förblir tyst. Pappa vet nog inte vad han ska göra. Ska han gå till mamma, som säkert vill vara ensam, eller ska han stanna hos mig som behöver tröst. Han är rädd att mamma ska göra något hon kommer ångra. Men han vill inte lämna sin dotter ensam efter en sån här händelse. 

Snabbt kollar jag på klockan. Fyra på morgonen. 

 "You go to bed. Mum needs you" säger jag åt pappa. 

Min röst låter lite som mammas. Svag. Raspig. Hes. Men mamma är mer ledsen än jag. Hennes mamma. Kvinnan som bar på henne i nio månader och la ner så mycket tid, pengar och kärlek på henne. 

 "Are you sure? You can sleep with us tonight if you want" säger pappa och jag skakar på huvudet.

 "No thanks. I'll sit up a little longer, then I'll sleep in my own bed" mumlar jag och han nickar.

 "Good night honey" viskar han och pussar min panna innan han skyndar sig till övervåningen. 

Tystnaden tar över och jag stirrar ner i min kopp. Chokladen är kall och jag undrar varför jag ens håller i den, om jag ändå inte dricker något. Snabbt ställer jag ner den på bordet och stirrar på den avstängda teven framför mig. Tänker på alla minnen med mormor. Tänker på allt roligt, försöker stänga ute de sorgsna och deprimerade tankarna. 

Efter ytterligare en halvtimme går jag till köket och diskar våra koppar för hand. Jag vet att så fort jag lägger mig i sängen kommer jag brista ut i gråt, så jag försöker dröja på det. Försöker att hålla borta tårarna så länge det går, trots att jag vet att jag någon gång måste sova. 

Efter att ha diskat kopparna går jag upp till mitt rum, efter att ha kollat så dörrarna är låsta. Trött byter jag om till ett par gråa mjukisshorts och en t-shirt. Jag tar av mig min bh under t-shirten och lägger den i min garderob. Motvilligt lägger jag mig på sängen och kryper ner under täcket. Mobilen lägger jag på sängbordet och stirrar sedan rakt ut i mörkret. 

Då kommer tårarna. De forsar ner likt ett vattenfall och det blir svårt att andas. Min kropp skakar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vänder och vrider på mig i sängen i ett försök att få bort smärtan i mitt hjärta. Försöker gråta så lågt som möjligt för att inte oroa mamma och pappa, men det är förgäves. 

I panik tar jag upp mobilen och ringer Louis, utan en tanke på tidsskillnaden. Gråten är fast i halsen och hindrar andetagen från att komma in. Hackigt får jag in luft i mina lungor och gråter lite till.

 "Chachi? You alright?" svarar Louis halvt sovande med en hes röst.

 "Louis, she's gone" gråter jag och andas hackiga andetag.

 "Oh Chachi, I'm so sorry love" säger han, genast mer vaken. 

 "I don't know what to do Louis, it hurts, it really hurts" gråter jag och drar in ett djupt, ostadigt andetag.

 "Chachi, calm down honey. Deep breaths" säger Louis med en len röst, men det hjälper inte.

 "I-" andetag "Can't" får jag fram.

 "You're worrying me love, go to your parents" ber Louis oroligt.

 "No, they don't" andetag "need me to worry about" snörvlar jag.

 "Hey, don't say that Chachi. Just go to your parents and ask them to help you, please. I can't stand hearing you like this" ber Louis återigen.

 "Fine, fine I'll go" gråter jag och snyftar till. "I love you Louis"

 "I love you too, sweetie. Call me tomorrow, okay?"

 "Yeah, bye"

Vi lägger på, men jag går inte till mina föräldrar. Istället går jag ut ifrån mitt rum och smiter ut på baksidan. Eftersom de inte kan höra mig här ute gråter jag ut på riktigt, håller inte inne någonting. Jag lägger mig på den lilla soffan och kryper ihop till en boll. Och tro det eller ej, jag gråter mig själv till söms den natten.

 

På morgonen vaknar jag av morgonsolen som lyser mig rakt i ögonen. Min kropp är blöt och kall, antar att det regnat. Trött går jag in och märker snabbt att ingen är vaken. Jag släpar mig själv uppför trappan och in till mitt rum. När jag plockat fram ett par ljusgråa mjukisbyxor, en t-shirt och rena underkläder tar jag med mig det in till badrummet. 

Vattnet är varmt emot min kalla hud och låter vattnet rinna på mitt ansikte och ner längst min kropp. Jag tvättar håret och njuter i en kvart under det varma vattnet. När min hud börjar bli röd stänger jag av vattnet och kliver ut ur duschkabinen. Jag virar en handduk runt min kropp och en annan på mitt huvud. När jag dragit på mig kläderna går jag ut till mitt rum igen och lägger mig på sängen. 

Utan känslor i kroppen stirrar jag upp i taket och tänker på allt. Verkligen allt. Mormor. Louis. Turnén. Mamma. Joanne. Emma. Seth. Hayley. Carly. Harry. Niall. Liam. Louis. Jaja, Pacman, Brandon, Moon Millie. 

Klockan två kommer Joanne, Emma, Seth, Hayley och Carly hem till oss. De andra stannade på hotellet. Men jag lämnar inte rummet. Istället ligger jag bara där, livlös. Rör inte på mig. 

 "Chachi, I'm worried about you, will you please talk to me?" hör jag Seth säga vid dörren.

Men jag svarar inte. Orkar inte. Ser ingen mening med det. Om jag mår så här dåligt, hur dåligt måste inte mamma må då? Hon måste vara helt krossad, helt förstörd. 

Allt jag vill är att lägga mig i Louis' armar och låta honom trösta mig. Känna hans andedräkt i min nacke och hans hand som dras igenom mitt hår. 

Plötsligt hör jag Louis' röst i rummet.

 "Chachi? You there babe?"

Snabbt ser jag mig omkring och ser min mobil ligga på sängen. Seth står bredvid sängen och ser hoppfullt på mig. Ringde han Louis? Hur visste han vem jag ville prata med? Kan han läsa mina tankar? 

Jag kramar Seth som sedan lämnar rummet. När dörren är stängd tar jag upp mobilen och stänger av högtalaren.

 "Hey" mumlar jag hest.

 "Your cousin Seth talked to me, said he was worried" säger Louis oroligt.

 "I'm fine. Just sad, but I'm supposed to, right?" kraxar jag med en hemskt förstörd röst.

 "Babe, of course, but he said you didn't move or talk. He's worried about you hun, you should at least talk to your family, not shut them out. They go through the same thing as you. It's good to talk about it. The worst thing you could do is shutting them out" påpekar han vänligt.

 "I know Lou, it's just so hard" viskar jag.

 "I know babe, I know. Just stay stong, alright? I love you so much, Chachi" säger han lent.

 "I love you too" 

Vi pratar en stund till innan han tvingar mig att gå ner och prata med de andra. När jag kommer ner i vardagsrummet märker jag direkt att en person saknas. Mamma. 

 "Where's mum?" frågar jag snabbt och alla kollar på mig. 

Det dröjer inte länge förrens jag blir attackerad av kramar. Alla gråter tyst och pappa berättar i bakgrunden att mamma inte lämnat sitt rum på hela dagen. 

Resten av dagen, och kvällen, pratar vi om vad som hänt, om minnen och begravningen. Men mest minnen. Emma fixar kaffe, te och varm choklad åt oss och så sitter vi där. 

 

 

 

En vecka senare

 "Chachi, are you done?" frågar Joshua ifrån dörröppningen. 

 "Yeah" suckar jag och ser på mig själv i helfigursspegeln. 

Jag har tagit på mig en svart klänning, ett par svarta ballerinaskor, armband, pärlörhängen och ett hårspänne med en stor blomma på. Mitt hår är naturligt lockigt och ansiktet är tomt på smink. Jag vet att mormor gillade mig som bäst när jag var mig själv. 

 "You're really beautiful, Chachi" säger Josh och ställer sig bakom mig med händerna på mina axlar.

 "Thank you" säger jag och ler lite sorgset mot honom i spegeln.

Han har på sig sina finkläder. Svart kavaj, svarta "finbyxor" (vet inte vad man kallar byxorna man har till kavaj ?!?!?!?) och en svart slips till den vita skjortan. 

Vi går ner till hallen där resten av släkten väntar. Pappa har på sig liknande kläder som Josh, Ethan också. Seth har på sig sina finkläder med slips, Hayley en svart klänning med strumpbyxor och Carly har en gullig kjol och en svart top. Joanne och Emma har på sig svart kläder också, men har piffat till sig lite med smycken. Lucas väntar utanför vid bilen med Tyra, Keith, Annie och farmor. Men mamma har ännu inte kommit ner. Hon har inte lämnat sitt rum på hela veckan. 

Jag kramar alla och hör snart steg i trappan. När jag vänder mig om ser jag mamma komma ner med långsamma steg. Hon har på sig en söt svart klänning som slutar vid knäna, ett par klackskor och en kofta. Hennes hår är uppsatt och hennes ansikte lätt sminkat, antagligen för att dölja påsarna under hennes ögon. 

När hon fått en kram av allihopa går vi ut till bilen. Jag håller mamma i handen hela tiden. Än har hon inte sagt något. Vi alla sätter oss i bilen som snart börjar åka. 

 

 "We are gathered here today to say our last goodbye to Elizabeth Gonzales..."

Prästens röst försvinner ekandes i mitt huvud. Min blick är fast på kistan bredvid prästen. Det är fullt med blommor överallt. På kistan står en ram med en bild på min fina mormor. Bredvid mig sitter mamma och Emma. Vi sitter på första raden till vänster tillsammans med Joanne, Hayley, Carly, Seth, Ethan och Josh. De andra sitter på högra sidan om gången, också på första raden. 

Alla gråter tyst medan prästen pratar och pratar innan han börjar spela på orgeln. Då brister jag ut i gråt tillsammans med resten av folket inne i kyrkan. Aldrig trodde jag att jag skulle sitta här. I krykan med min gråtande familj. Att se mormors kista gör ont. Att veta att hon ligger där i. Död. Helt livlös. 

Och tanken av att hon aldrig kommer tillbaka.

I slutet av ceremonin spelar prästen en lugn låt på orgeln medan man får gå fram till kistan, lämna en blomma och säga adjö för sista gången. Mamma, Joanne och Emma går först. Sedan kommer barnen; jag, Seth, Hayley, Emma, Ethan och Josh. 

När jag kommer fram till kistan släpper jag deras händer och bara stirrar på kistan med tårar rullandes nerför mina kinder. Det är svårt att se något, min syn är suddig. 

 "Goodbye grandma. I love you and I promise you, I will never forget you, but if I do, you can punish me with whatever you want, okay?" snyftar jag och stryker handen över kistan. 

Jag lägger min vita ros på kistan bland de röda rosorna och sluter ögonen. Mitt hjärta värms för en sekund, innan det börjar göra ont som vanligt. Då går jag mot Seth som snällt väntar på mig vid sidan av kistan. Hayley och Carly sitter på sina platser igen vid mamma, Joanne och Emma. 

Seth lägger armarna om mig och börjar gråta. Jag kramar honom hårt tillbaka och gråter mot hans axel. Snart släpper vi varandra och han lägger armen om mina axlar medan jag lägger min om hans rygg. Tillsammans går vi till de andra och sätter oss ner. 

Efter begravningen stannar alla utanför kyrkan. Alla gråter och går runt och hälsar på varandra. Många går fram till mamma, Joanne och Emma. Jag, Seth, Hayley och Carly ställer oss en bit ifrån de andra. Keith står mitt i massan med Tyra i famnen. Pappa står med honom och Annie. 

 "We're leaving tomorrow" berättar Seth tyst och jag ser på honom.

 "So soon?" frågar jag besviket och han nickar.

Det blir tyst igen. Snart åker alla hem och vårann familj samlas utanför den nu tomma kyrkan. Keth, Annie och Tyra ska åka hem redan nu. De bor i Oklahoma, så de tar tåget ikväll. Joanne, Lucas, Hayley, Carly och Seth åker imorgon klockan åtta på morgonen. De bor i Ohio så de måste flyga. Emma har lovat att stanna längre, i alla fall tills jag åker på turné igen. Ethan och Josh måste åka imorgon igen. De kom för två dagar sedan. 

Vi säger hejdå till Keith, Annie och Tyra och de tar en taxi till hotellet medan vi andra åker hem till oss. Mamma går direkt upp till sitt rum medan vi andra sätter oss i vardagsrummet. 

 

När jag ligger i sängen den kvällen tänker jag bara på mormor. Ingen eller inget annat. Bara mormor och hennes vackra ansikte som är så likt mammas. Men jag störs av mobilen som plingar mitt i tystnaden. Sakta tar jag upp den och ser ett nytt sms från Louis.

I love you xx

Jag ler smått och skriver samma sak tillbaka till honom. Det slutar med att vi smsar resten av kvällen tills jag lyckas somna med mobilen i handen. 

 

---------------------------------------------------------------

 

Alrighty folks! Kapitel 30! 

Jag vill att alla läser inlägget under här - tror att alla har sett det - men vill bara att alla ska vara beredda på att jag kanske inte fortsätter efter den här fanficen. 

I love you AAALLL

Vill bara påminna er om att det är freaking 6 DAGAR KVAR TILLS SKOLAN BÖRJAR OCH JAG TYP DÖR! IGÅR VAR DET JU EN VECKA! VAD HÄNDE?! (ja, jag skojar bara med er, vet att en vecka är sju dagar...)

Puss på er!

Sammanfattning: Kommer skriva klart Love At First Sight! Men efter det har jag inte bestämt mig

Kapitel 29 under inlägget

 

Nu har jag kommit till en sån där punkt då jag faktiskt överväger att sluta skriva.

Det är inte det att jag inte gillar att skriva, för jag älskar att skriva, och jag älskar er läsare som går in på bloggen varje dag och läser det jag skriver. Men jag har mina anledningar.

    1. Läsarna sjunker för varje dag som går

    2. Jag får en kommentar (max två) på varje kapitel, trots att det är i alla fall 20-30 personer som går in på bloggen

    3. Jag är inte peppad nog att fortsätta skriva

    4. Det känns som att jag inte har tid att skriva och nu när skolan börjar måste jag verkligen fokusera på pluggandet

Än har jag inte bestämt mig, men jag ska i alla fall skriva klart Love At First Sight, så vi får väl se hur jag gör efteråt. 

Det är svårt för mig att ens skriva det här inlägget för jag vill inte lämna bloggen, men det känns som att jag skriver för ingenting eftersom jag aldrig riktigt får "kontakt" med er. Om ni kommenterar - till exempel - så vet jag ju att ni inte är "spökläsare" (läsare som inte är riktiga personer). Och efter pausen jag hade - för er som varit med längre - försvann nästan alla mina läsare, innan hade jag typ 60-70 läsare varje dag. 

Men jag kommer i alla fall vara kvar tills slutet på Love At First Sight. Efter det är ingenting klart; antingen stannar jag och börjar på en ny fanfic eller så slutar jag blogga. 

Love uu

Mamma och jag shoppar tills klockan är fyra. Släkten kommer vid fem/halv sex så vi har tid att fixa oss och sånt. Efter en tio minuters lång dusch sätter jag upp mitt hår i en turban och går till mitt rum med en annan handduk runt min kropp. Jag bestämmer mig för en midjehög kjol, en jeanstop och ett par högklackade skor. När jag piffat till outfiten med lite smycken sminkar jag mig och blåser mitt hår. Efter en stund bestämmer jag mig också för att göra en slarvig snefläta som får ligga över min högra axel. 

När jag är klar är klockan tio över fem. Jag tar upp mobilen skickar ett sms till Louis.

Hey babe, how r u? x

 "Chachi! They're here!" ropar pappa och jag ler stort.

Snabbt reser jag mig upp och går så fort jag kan ner för trappan och ut till hallen. Där står hela min släkt med mormor längst fram. 

 "Chachi!" skriker Hayley och springer emot mig.

Hon kastar sig i min famn och jag snurrar runt henne. Hon fnittrar högt och jag släpper ner henne igen. Snart har jag hälsat på alla och vi sitter samlade på uteplatsen. Jag sitter bredvid Seth och Emma. Framför mig sitter Annie med Tyra i sitt knä. Framför Seth sitter Keith och framför Emma sitter farmor. 

 "How's it going with the girls?" frågar jag Seth med ett flin. 

 "Still single" flinar han. "But you're not. Going all in with Louis Tomlinson huh?" retas han och jag skrattar.

 "Maybe" ler jag.

Tyra räcker sig mot mig över bordet och jag ler mot henne. Annie ger mig henne och jag ställer henne upp i mitt knä. Hon skrattar ljust. 

 "Hey sweetie, how are you?" ler jag.

 "Good" ler hon med sig bebisröst. 

 "So, Chachi... Tell us how it is touring around with One Direction" säger Keith och flinar mot mig med händerna knutna på bordet. 

 "Well they are really crazy boys, but they're awesome and I love them so much. We've become really close during the tour and as you may know, me and Louis has gotten pretty close..." säger jag och alla fnissar smått.

 "I was dying when I heard it! I am such a big fan of them and they're so sexy and-" börjar Carly, men Joanne avbryter.

 "Carly! You're 11!" tjuter hon.

 "Almost 12! Plus, it's only seven years between me and Harry" påpekar Carly och jag skrattar.

 "They're a bunch of gay idiots" säger Seth och jag flämtar.

 "Seth! How dare you say that when I'm here?!" utbrister jag och blänger på honom.

 "Ops?" säger han frågande.

 "Anyway, Carly, would you like to speak with one of them on the phone later?" frågar jag och hennes ögon blir stora som golfbollar.

 "Are you serious?! Oh my God! YES! Can I talk to Harry? No, Niall! No wait, Liam because he's so sweet! No Louis, he'll make me laugh... Or why not Zayn because he's just really awesome!" babblar hon på och jag skrattar.

 "Chill Carly, I can call them later and see if we can like talk on Skype, all of us" säger jag och hon skriker till.

 "Carly be quiet!" ber Lucas allvarligt och Carly börjar hyperventilera.

 "So this Louis guy, is he treating you right?" frågar farmor och jag nickar.

 "Yes he is" svarar jag ärligt.

 "You would tell us if he didn't, right?" frågar Emma och jag nickar.

 "Of course I would! But I'm pretty sure he won't hurt me, we love each other" säger jag.

 

När vi ätit går alla barn - minus Tyra - upp till mitt rum. Seth sätter sig på min säng med sin mobil och Carly, jag och Hayley sätter oss på golvet. Jag tar min dator och loggar in på Skype medan jag drar upp min mobil ur fickan. 

 "Oh holy Jesus I'm going to talk to ONE DIRECTION! Oh my holy cow!" tjuter Carly och jag skrattar åt henne. 

Hayley sitter bara och kollar på oss. Jag messar killarna och ber dem logga in på skype. Snart är alla inne och vi startar ett gruppsamtal. Vid det här laget har Carly sprungit till hörnet av rummet och gömmer sig för killarna.

 "Hi Chachi!"tjuter killarna samtidigt och jag skrattar.

 "Hi idiots" ler jag och kollar på Carly. "Carly, get your ass over here" säger jag och hon skakar på huvudet.

 "They're going to think I'm ugly or I'll just mess up or I'll faint or..." babblar hon och jag ser tårarna i hennes ögon.

 "Aww Carly! Don't ever say that again! Come here!" tjuter jag.

 "Who's Carly?" frågar Niall.

 "My 11 year old cousin" berättar jag. "A huuuge fan" lägger jag till. 

 "Well tell her to get in the picture! We'd love to talk to her" säger Liam.

 "Did you hear that, Carly? Come here now cutiepie" säger jag och hon går sakta mot oss. "By the way, this is my other cousin Hayley, nine years old and the jerk on the bed is Seth, who by the way isn't a big fan of yours" säger jag och visar de andra. Hayley vinkar glatt medan Seth blänger och återgår till mobilen.

 "Where's Carly?" frågar Louis glatt och hon sätter sig bredivd mig.

 "This, my dear gentlemen, is Carly!" säger jag och lägger armen om hennes axlar. "Say hi Carly" ler jag mot henne och hon drar in ett djupt andetag.

 "Hi" mumlar hon nervöst och killarna brister ut i aww.

 "Hi Carly! You're so pretty!! You look a lot like Chachi actually" säger Zayn och Carly rodnar.

 "Chachi! Can you come get Tyra?!" ropar Annie nerifrån.

 "Yeah I'll be down in a minute!" ropar jag tillbaka. "Guys, be kind to my cousins and I'll be right back" säger jag och Carly kollar skräckslaget på mig.

 "But Chachi-" börjar hon protestera.

 "Oh come on! I'll be back in two minutes" säger jag och joggar ut ur rummet.

Nedanför trappan står Annie med Tyra i famnen. Med ett leende tar jag emot henne och Tyra tjuter av lycka. Annie skrattar innan hon går ut till de andra igen. Lekandes med Tyra går jag upp igen och smiter in på mitt rum där Carly sitter med ett stort leende på läpparna framför datorskärmen.

 "Look, it wasn't that painful, right?" retas jag och hon ler upp mot mig. 

 "Chaaachiiiiiii" hör jag Louis säga ifrån datorn.

 "Yes sweetheart?" svarar jag och sätter mig bredvid Carly med Tyra i knäet.

 "Aww! That's the cutest baby EVER!" utbrister Harry och jag skrattar.

 "I miss yooooou" klagar Louis och putar med underläppen.

 "Oh my God! Oh my God! Oh my JESUS! That's the cutest thing I've ever heard! I think I might die, right here, right now!" skriker Carly och faller bakåt på skoj.

 "Oh no! Carly!" spelar jag med och Tyra skrattar åt mitt ansikte. "Did you think that was funny, kiddo?" säger jag med bebisröst och hon nyper mig i kinden. "Aouch! That hurt!" säger jag och putar med underläppen, precis som Louis gjort. 

 "Helloooo, did you just forget that there's a girl dying behind you?!" utbrister Carly och killarna garvar åt oss.

 "Oh, by the way, I miss you too baby boy" säger jag till Louis och han skrattar.

 "I know you do" retas han och jag skrattar.

 "Well, I've gotta go, my mother wants me downstairs" säger Niall och jag nickar.

 "Bye Niall!" säger jag. "Carly say bye!" uppmanar jag.

 "Bye Niall!" ropar Carly, fortfarande liggandes på golvet.

 "Say bye to Niall, Tyra" säger jag till den lilla treåringen.

 "Bye Niall!" tjuter hon med bebisröst och vinkar mot skärmen.

 "Bye everyone! See you soon"

Niall kopplas ifrån samtalet och efter bara några minuter måste Liam och Zayn också gå, så det är bara Louis och Harry kvar. Carly är sitter upp igen och pratar med killarna medan jag leker med Tyra. Hayley springer ner till de vuxna och Seth sitter och spelar på mobilen. 

 "Chachi Chachi Chachi!" tjuter Hayley som kommer inflygandes på mitt rum igen.

 "Yes yes yes?" svarar jag och Harry fnissar. 

 "Mum says you can take me to the playhouse tomorrow!" tjuter hon och hoppar upp och ner.

 "Of course I can sweetie! Carly do you want to come too?" frågar jag henne och Carly blir galen.

 "YES YES YES YES PLEASE YES!" skriker hon och Tyra börjar gråta.

 "Aww honey!" tjuter jag och Tyra börjar springa ifrån oss, och med springa menar jag gå som bambi på hal is. "Don't fall baby girl!" säger jag åt henne, orolig att hon ska göra sig illa.

Hayley lyfter upp Tyra och börjar leka med henne. Jag kollar på skärmen och ser Louis le åt mig medan Harry håller på med mobilen. 

 "You're great with kids" kommenterar han och jag skrattar.

 "Thank you mr. Tomlinson" fnissar jag och Carly dör återigen. 

 "You are too cute!" suckar hon lyckligt och faller ner i mitt knä.

 "You're too weird" säger jag tillbaka och hon blänger på mig nerifrån mitt knä.

 "Oh shut up Chachi, you know I'm more awesome than you" svarar hon självsäkert.

 "Pfft, bullshit!" skrattar jag.

 "Hey guys, I have to go now, sorry!" säger Louis.

 "Same here, actually. See you later Chachi! It was really nice talking to you Carly" ler Harry.

 "Bye guys!" ropar Carly och vinkar. 

 "Bye guys! Love you Louis" säger jag och styr musen till Avbryt Samtal.

 "Love you too babe, see you later" säger Louis coh jag avbryter samtalet.

Först är det tyst, men sedan skriker Carly av glädje och lägger sig på golvet med ben och armar rakt ut. Hennes blick är långt borta. Försiktigt går jag emot henne med avvaktande steg.

 "Are you alive?" frågar jag henne ironiskt och hon vänder huvudet åt mitt hål och ger mig onda blicken. 

 "No. I'm a zombie and I'm going to eat you" säger hon med en läskig röst och jag ryser.

 "You're scary, Carls. Let's go downstairs" säger jag och hon reser sig upp.

Seth kommer till oss och Hayley springer ner före oss medan Tyra går klumpigt mot dörren. När vi kommer till trappan stannar jag för att plocka upp hennes medan Carly och Seth går nerför trappan. Jag lyfter upp Tyra och hör plötsligt skrik och oroliga röster.

 "Mother, can you hear me?!"

 "Selma, answer us!"

 "Someone call 911!"

 "Get the kids!"

Snabbt springer jag ner och ser min kära mormor ligga på marken, medvetslös. Hon har ramlat ur permobilen och ligger där, utan att röra sig, helt blek. 

Keith kommer mot mig med Hayley, Seth och Carly framför sig. Han har ett skräckslaget ansiktsuttryck. 

 "Chachi, take them to your bedroom and stay there, do not come out, okay?" säger han och jag känner gråten i halsen.

 "What's going on?" frågar jag hest.

 "We don't know yet, we've called an ambulance. But you need to stay in your room okay? We'll come and get you when we know something, then we're going to the hospital, alright?" säger han och jag nickar sakta.

Jag börjar gå mot trappan med Tyra på min höft och Hayleys hand i min andra. Seth håller Carlys hand och de går uppför trappan, men jag stannar och vänder mig om.

 "Keith!" ropar jag och han vänder sig mot mig. "Is she going to be okay?" frågar jag honom. 

 "We don't know, Chachi"

Med en nickning vänder jag mig om igen och går upp med Hayley och Tyra. Inne på mitt rum väntar Carly och Seth. De båda ser skräckslagna ut. Hayley springer in till mitt rum och kryper under täcket på min säng. 

 "What's going on?" frågar Carly.

 "We don't know, but it's going to be okay" säger jag och sätter mig på sängen med dem.

 "I want to go to mommy" säger Tyra med hennes gulliga bebisröst.

 "You can't right now Tyra, I'm sorry" svarar jag och stryker handen över hennes korta, tunna hår.

 "Why?" frågar hon.

 "It's not the time" är allt jag lyckas säga.

Det är tyst inna på mitt rum. Carly och Hayley ligger under täcket och gråter smått. Seth sitter bara vid änden av sängen, bredvid mig, och stirrar ut på ingenting. Tyra sitter i mitten och leker med sina tår. Vänligt lägger jag min vänstra hand på Seths lår och han ser på mig. 

 "It's okay to cry, you know" säger jag hest och han drar in ett djupt, skakigt andetag.

 "I know, but I want to stay strong for them" säger han och nickar mot Hayley och Carly.

Jag nickar sakta och kollar på väggen ovanför sängen. Där hänger en stor ram med en bild på hela min släkt. Till och med de från Europa. De kom hit över julen för två år sedan. Jag kollar på mormor och hon ler stort mot kameran. Så lycklig, men i så mycket smärta. 

Hon har varit sjuk länge. För några år sedan fick hon cancer, men överlevde det. Doktorerna sa att det var mycket möjligt att den skulle komma tillbaka, och det gjorde den. Därför är jag riktigt rädd nu, men ändå glad över att ha spenderat tid med henne. Fast jag önskar ju att man kunde ha gjort mer, såklart. 

Utanför hörs nu syrener ifrån en ambulans och jag går för att kolla igenom fönstret. Några ambulanskillar springer in i huset med en bår och efter tio minuter kommer de ut med mormor på båren. Mamma åker med i ambulansen. När de kört iväg sätter jag mig ner igen. 

Dörren öppnas och Joanne kommer in. Hayley och Carly springer mot henne och kramar om henne hårt. Man kan se att hon gråtit, men nu håller hon tillbaka tårarna.

 "We're all going to the hospital, but we don't think it's good for you to follow. Is it okay for you all to stay here alone? We'll call you as soon as we know something" säger hon och jag nickar.

 "I'll take care of them all" säger jag och går fram för att krama henne.

 "Thank you Chachi, it means a lot" viskar hon i mitt öra när vi står i varandras omfamning.

 "I'll do whatever it takes" säger jag hest och hon nickar.

Hon går ner igen och det blir tyst när de alla åker iväg. Snabbt funderar jag på vad vi kan göra för att få dem på andra tankar.  

 "Do you guys want to watch a movie? I can make some popcorn?" frågar jag och alla nickar. 

 "Carly, can you watch Tyra for a second?" frågar jag och hon nickar. "Seth, come with me"

Vi fixar fler kuddar som vi placerar vid sängstommen och sedan fixar vi dricka, popcorn, godis och chips. När vi står nere i köket och fixar allt passar jag på att prata med honom.

 "You know, you don't always have to be the strongest one. It's okay to cry sometimes. It's not good to keep the tears in, it makes you more sad" säger jag och han suckar lite.

 "I just feel as if I'm not steady enough to be there for my sisters" säger han.

 "But I am. And I can handle a sad Seth too" säger jag och ler lite mot honom.

Han gör mig chockad när han går fram och kramar mig hårt. Trots att han är yngre är han lite längre än mig. Han har armarna runt min nacke och jag lindar mina runt hans rygg. Jag hör honom gråta tyst och drar handen upp och ner längst hans rygg. 

 "It's okay to cry" viskar jag och får honom att gråta mer.

Efter fem minuter släpper han mig och nickar sakta. Jag ler mot honom och han hjälper mig att bära upp allt till mitt sovrum. Tjejerna har krypit ner under täcker med Tyra sittandes emellan dem. Seth lyfter upp Tyra och sätter sig mellan sina systrar. Han placerar Tyra i sitt knä och jag sätter på en humor film. 

När jag sett till att vi har allt sätter jag mig under täcket bredvid Hayley som direkt lutar huvudet mot min axel. Jag lägger armen runt hennes axlar och kollar lite på Seth som ler tillbaka mot mig. 

Efter filmen har alla somnat och jag reser mig upp för att lämna rummet. Jag sätter mig nere i vardagsrummet med en filt runt mig och tar upp mobilen. Klockan är tolv på natten och jag tänker snabbt ut att den är sex på kvällen där Louis är. Jag ringer honom, men han svarar inte. Så istället lägger jag mig i soffan och gråter tyst för mig själv. 

Efter tio minuter ringer mobilen och jag snyftar. Jag svarar medan jag torkar mina tårar.

 "Hello" säger jag hest.

 "Chachi? Is something wrong?" frågar han oroligt.

 "Yeah..." mumlar jag.

 "Are you okay? Are you hurt? Did anyone hurt you? What happened?" frågar han oroligt och jag hör honom gå någonstans och stänga en dörr.

 "My grandmother might be dead" viskar jag och börjar gråta igen. 

 "What? Chachi I am so sorry! What happened?" frågar han mjukt.

 "I was walking downstairs and I see my grandmother laying lifeless on the ground. She was so pale Louis! I'm so scared and now I have to be the strong one because I am the oldest out of the kids. I'm now kind of babysitting them all and I don't know how much more I can handle" gråter jag tyst så att de andra inte ska vakna. 

 "Oh my God Chachi... I wish I was there to hold you right now" mumlar han sorgset.

Plötsligt hör jag golvet knaka. När jag kollar upp ser jag Hayley stå där med rödgråtna ögon. Hon ser rädd och vilsen ut. Snabbt torkar jag mina tårar.

 "Louis, I have to go. I'll call you later, love you" säger jag snabbt.

 "Call me whenever you need to, love you too babe. Stay strong"

Jag lägger på och lägger ner mobilen. Hayley går fram till mig och sätter sig bredvid mig på soffan. 

 "What's wrong love?" frågar jag henne mjukt.

 "I am scared, Chachi..." viskar hon och börjar gråta.

 "Shh, it's alright sweetie. Grandma is alright, she's alright" viskar jag och kramar om henne.

 "I don't want her to leave me" gråter hon.

 "She won't sweetie, she'll always be with you, whatever happens, she'll always be in your heart" viskar jag och hon snyftar.

 "But I won't be able to see her"

 "Yes you will, in your dreams"

Snart har de andra också vaknat och vi sitter uppe och pratar om vad som hänt medan Tyra ligger upp på mitt rum och sover. Seth visar sin starka sida och hjälper mig att prata igenom allt med tjejerna. 

Snart somnar vi alla på soffan slarvigt i varandras knän. 

 

----------------------------------------------------------------------------------------

 

Har typ inget att säga, men vill ta upp en sak...

Kommentarerna. 

Vad hände? 

Jag ser att ni är inne och kollar, trots att det är sommarlov, och då tänker jag att ni borde väl kunna lägga upp en kommentar om ni ändå är inne på bloggen?

Jag tvingar er inte till det, men det känns som att jag förlorar läsare och det är inte så roligt att skriva när ingen läser eller skriver sina åsikter. 

Men i alla fall, hoppas ni haft ett GRYMT sommarlov och jag ber en bön att vi alla klarar det här skolåret också! Puss på er alla! xx

När planet landat går jag av när det inte är så många kvar i planet. Mannen som satt bredvid mig hade rusat ur sätet när vi landat. Sedan vart han sur när det vart kö på väg ut. 

Jag kliver av planet och drar upp min mobil ur fickan medan jag går igenom tunneln till flygplatsen. Ett nytt meddelande ifrån Louis.

Alright, text me when u landed, love u xxx

Ett leende sprids på mina läppar och jag skriver tillbaka till honom direkt.

Hii, just landed, love you too babe xx

Jag lägger ner mobilen och går till rullbanden där resväskorna kommer. När jag har fått mina går jag mot utgången. Genast ser jag mamma och pappa. Stora leenden syns på deras ansikten när de möter min blick. Utan att ens tänka släpper jag mina resväskor och springer emot dem. Jag kastar mig i deras armar och håller om de båda hårt. 

 "I've missed you guys so much" säger jag.

 "We've missed you too sweetheart, so so much" viskar mamma.

Medan pappa går ut för att köra fram bilen går jag och mamma för att hämta mina resväskor. Vi tar en varsin och går mot utgången igen. Samtidigt pratar vi om allt och inget. 

 "So how's Louis?" frågar hon och kliver åt sidan för en stressad man som kommer springandes.

 "He's good" svarar jag och hon nickar.

När vi kommer ut ser vi pappas svarta Range Rover stå precis utanför. Pappa kliver ur och hjälper oss att lyfta in mina väskor i bagaget medan jag sätter mig i baksätet och mamma fram. Pappa hoppar in i förarsätet och vi kör hemåt. Eftersom klockan är halv åtta på morgonen - Texas' tidzon - så är det ganska många bilar på vägarna, vuxna som ska till jobbet antar jag. 

 "Are you guys tired?" frågar jag och lutar mig fram emellan framsätena. 

 "Nah, it's alright. We're used to it" ler mamma och vänder sig bak mot mig.

 "Are you working tomorrow or today or are you on break?" frågar jag dem.

 "Your father is working tomorrow, I'm on a break for this week. David is going on break tomorrow, also for a week" berättar mamma.

 "So do we have any plans for today?" frågar jag och mamma skakar på huvudet.

 "Joshua and Ethan are coming today at four pm, we're having kind of a home night. Movies, snacks, taco" säger mamma och jag skiner upp.

 "That sounds awesome!" ler jag. 

 "We have to make a stop at the grocery store to buy some things for the night" säger pappa och jag nickar.

Jag lutar mig tillbaka i sätet och kollar ut genom fönstret, ler åt det välkända Houston. När vi parkerat vid en livsmedelaffär kliver vi alla ut och går emot ingången. Vi delar upp inköpslistan så vi alla delar på oss med varsin korg, fast pappa har en vagn eftersom han ska fixa flest saker. Jag ska plocka på mig saker till tacos och lite snacks. Med kogen häng på armen börjar jag gå igenom affären. När mobilen plingar drar jag upp den ur fickan och ler när jag läser Louis' namn på skärmen.

Hi babe! How ya doin? Just wanted 2 tell u that I love u xxx

Leendet blir - om möjligt - större och jag skriver tillbaka till honom.

Hi baby!! I'm fineeee, u? Aww cutie!! I love u 2 so so so so much xxx

Jag kommer till taco avdelningen och plockar på mig hårda skal, mjuka skal, taco mix, chips med ost smak och sås. När jag kollat så jag har allt går jag vidare till chips och godis avdelningen. Jag tar två olika chips påsar och plockar i en hel påse med godis. Nöjt går jag igenom affären för att leta efter mamma eller pappa. Medan jag letar plingar mobilen igen. 

I'm gooooood, whatcha doin? xxx

 

Grocery shopping with my mother and father, whatcha doin yourself handsome? xxx

Jag ser pappa och går emot honom. Eftersom han tog en extra stor vagn ställer jag ner korgen i vagnen, sedan bestämmer jag mig för att hjälpa honom. Snart kommer mamma med grönsaker och sånt. Vi blir snabbt klara och vi går till kassorna. Pappa betalar medan mamma och jag packar ner allt i påsar. När vi sitter i bilen igen plingar mobilen.

Funny! I'm on my way to the airport, goin back 2 Doncaster xxx

I mitt huvud hör jag hans accent när han säger Doncaster. Ett leende sprids på mina läppar och jag skriver tillbaka till honom. När vi kommer hem tar jag mina två resväskor medan mamma och pappa tar matpåsarna. Jag går direkt upp till mitt sovrum. Det är städat och fint. På sängen ligger en present. En fyrkantig låda inslagen i blommigt paketpapper och ljusrosa snören. Snabbt släpper jag mina resväskor, går fram till sängen, plockar upp presenten och går ner till mamma och pappa.

 "What's this?" frågar jag dem och visar presenten.

 "A gift" svarar pappa och tar emot mjölk ifrån mamma som hans toppar in i kylen.

 "But why?" frågar jag igen och mamma räcker pappa fler saker.

 "Because we're proud of you" ler mamma och jag suckar.

 "You didn't have to" mumlar jag.

 "No but we want. Go on, open it" uppmanar pappa och jag himlar med ögonen. 

Jag börjar dra av snöret och plockar försiktigt bort pappret. Nu syns en vit låda som jag försiktigt öppnar och ser ett silver armband med några berlocker på. Ett stort leende sprids på mina läppar och jag kastar mig över mina föräldrar.

 "Thank you thank you thank you thank you!" tjuter jag och släpper dem.

 "You're welcome, sweetie. We're glad you like it" ler mamma och skrattar lite.

 "I love it, thank you so much" 

Pappa knäpper det runt min handled och jag slänger paketpappret och snörena. Sedan går jag upp till mitt rum igen och börjar packa upp mina saker. Snart kommer mamma upp och hjälper mig. 

 "Do you want to go shopping with me tomorrow?" frågar hon och jag nickar.

 "I'd love to"

 "Oh, your grandparents are coming over tomorrow, together with uncle Keith, auntie Joanne, auntie Emma and your cousins" 

 "Really?! Oh that's awesome!" tjuter jag och viker ihop ett par jeans. "I've missed them so much"

Jag har runt åtta kusiner, men fyra av dem bor i Europa, så det är bara fyra stycken som kommer hit imorgon. En av dem heter Tyra och hon är 3 år, Hayley som är 9, Carly som är 11 och Seth som är 15. Min farbror Keith är gift med en kvinna som heter Annie och Tyra är deras barn. Min moster Joanne är gift med en man som heter Lucas och de har Hayley, Carly och Seth. Faster Emma är 26 år och har ingen pojkvän ännu. Hon är som en härlig storasyster för mig. Keith är 31 och Joanne är 42. 

Mammas pappa dog när hon var tio år, så honom träffade jag aldrig. Hennes mamma är 86 år och sitter i permobil eftersom hon är förlamad i benen. Min farmor är 78 och frisk och kry. Min farfar gick bort för ungefär fem år sedan. Så nu vet ni ungefär hur många som kommmer imorgon. 

 

När klockan slår tio minuter över fyra plingar det på dörren. Snabbt reser jag mig upp ur soffan och springer mot dörren. Exalterat slänger jag upp dörren för att se mina två bröder där.

 "Josh! Ethan!" skriker jag och kastar mig om deras halsar.

 "Lil sis!" skriker de och fångar mig.

Efter gruppkramen ger jag dem enskilda kramar och de rullar in deras resväskor. Mamma och pappa kramar om dem och vi sätter oss i soffan igen. Ethan och Josh frågar mig om turnén och 1D killarna och jag svarar så gott jag kan. 

 "So you and Louis huh?" retas Josh flinandes och jag skrattar.

 "Yeah" 

 "Are you like, together?" frågar Ehtan och jag nickar. 

Klockan blir halv sex och vi bestämmer oss för att äta tidigt för att kunna spendera mer tid åt filmer och snacks. Det blir mamma och jag som står i köket och fixar mat medan pappa, Ethan och Josh sitter framför teven och diskuterar fotboll. Jag och mamma pratar om morgondagen och om kändis-skandaler och sånt som vi båda älskar att diskutera. 

När maten är klar bär vi in allt till vardagsrummet och ställer fram tallrikar, glas och bistick och sånt. Pappa sätter på Dumma Mej och vi börjar äta. När vi ätit upp och filmen är slut sätter vi istället på Dumma Mej 2. Jag och Ethan bär in all disk och sånt till köket medan filmen rullar på och sedan fixar vi snacks och ny dricka. 

 

Kvällen blir väldigt lyckad och jag är så glad över att vara tillbaka med min familj. Nu ligger jag i min säng med blommigt påslakan och stirrar upp i taket. Klockan är halv ett redan. Pappa gick och la sig vid tio för att orka gå upp imorgon. Mamma gick och la sig vid halv tolv och vi andra gick upp vid kvart över tolv.

Min mobil lyser upp mörkret i mitt rum och jag tar upp den.

Hi babe, sorry if I woke u up, just wanted 2 say good night xxx

 

Hi baby, nah I'm awake. Gnight babe, c ya soon xxx

På morgonen vaknar jag vid halv tio av att mamma väcker mig. Ett leende leker på hennes läppar och solen lyser in genom fönstret. 

 "There's breakfast in the kitchen darling" ler hon och jag nickar.

Hon lämnar rummet och jag kliver upp. Eftersom det är sommar - nästan i alla fall - och solen skiner ute drar jag på mig ett par midjehöga, slitna jeansshorts tillsammans med ett vitt maglinne med svarta ränder. Jag väljer ett par sandaler och en svart handväska innan jag sminkar mig och fixar mitt hår. Efter det går jag ner och äter frukost. 

------------------------------------

Riktigt kort kändes det som men det får ni nöja er med för tillället! Sorry sorry

Löv Ju Gaijs (translate Love You Guys)