onedirectiontolove

Direktlänk till inlägg 15 november 2013

43#BackToYou

Av Wilma - 15 november 2013 20:00

Emma sitter kvar med mig på mitt rum långt in på natten. Vid klockan ett på natten ligger vi båda i min säng under täcket, vända mot varandra, tysta, men det gör inget, vi har ju i alla fall ingenting att säga. Emma somnar snart och jag rullar över på rygg. Med en lätt suck lägger jag en hand under mitt huvud och kollar upp i taket, som om det fanns något intressant att kolla på. 

I tystnaden hörs min ringsignal och jag vänder huvudet åt höger så att jag kollar på sängbordet. Där ligger min mobil med lysande skärm. Louisläser jag och tvekar, men tar sedan upp mobilen. Snabbt stänger jag av ljudet innan jag försiktigt reser mig mig upp för att inte väcka Emma och tassar fram på tårna till min dörr som jag sedan öppnar långsamt. Det slutar ringa, men jag fortsätter igenom det tysta, mörka huset som jag vuxit upp i, men min mamma och pappa, min pappa som nu är borta för alltid. 

När jag kommit ut till uteplatsen på baksidan ringer jag upp Louis. Han förtjänar bättre än det jag ger honom. Han är bara orolig, vill veta att jag mår bra. Det är oacceptabelt så som jag behandlat honom, eller snarare ignorerat. 

 "Chachi? Oh my God, are you okay?! I've been trying to all you! Why didn't you answer?" utbrister han efter några få toner. 

 "I'm fine" viskar jag hest och sätter mig på en typ hängstol som hänger ifrån taket på altanen. 

 "You don't sound fine" påpekar han oroligt. "How are your parents?"

 "Mum is fine" svarar jag och harklar mig lite när tårar fyller mina ögon. 

 "What about your dad?

Jag svarar inte. Istället gråter jag bara tyst för mig själv, försöker tvinga mig själv att sluta, håller ögonen hårt stängda och munnen pressad i en linje. Det fungerar de första tio sekundrarna, sedan brister det. Jag gråter högt och lägger handen för munnen.

 "Oh my God..." viskar Louis i mitt höga gråt.

 "He's dead, Louis!" gråter jag och nästan kastar mig själv på golvet.

Jag kryper ihop till en boll och försöker koncentrera mig på Louis röst, men det går liksom inte. Allt jag tänker på är pappa. Pappa pappa pappa pappa. Om du ser mig nu är du inte stolt va? Jag är inte så stark som du trodde. Jag är svag, jävligt svag och jag klarar mig inte utan dig. Hur kunde du lämna mig bara sådär? Fast, jag har ju mig själv att skylla på. Du gjorde inte ett jävla fel. 

 "Oh Chachi..."

Plötsligt kommer mamma ut på altanen. Hon gråter tyst när hon ser mig och går fram till mig. När jag sitter upp på knä sätter hon sig framför mig och vi kramar varandra. Hårt. Min mobil låter jag falla till trägolvet och lägger båda armarna om mammas skakande kropp. 

Jag skäms, så mycket att jag bara vill sjunka ner i jorden och försvinna för alltid. Hur kunde jag tycka så jävla synd om mig själv när min egna mamma förlorade sin man, sin älskare? Det är som att Louis skulle dö nu, fast värre, eftersom mamma och pappa kände varandra i flera år. 

 "I'm so sorry mum" gråter jag och hon ser på mig. 

 "Honey" viskar hon och torkar mina tårar med sina tummar. "Don't blame yourself, please, that'll make me feel worse. And it's totaly okay that you shut everyone out, we all understand, okay? You lost your father"

 

Då var det dags. Dagen då jag ska tillbaka till turnén är kommen och jag är inte alls redo att lämna min familj, men min resväska står ändå färdig vid dörren. Först kramar jag om Carly och Hayley som står lite tysta längst fram i klungan av min kära familj. Jag pussar deras kinder innan jag kramar om Joanne, Keith och Emma. Efter det kramar jag också om Annie som står med lilla Tyra i famnen. Nästan alla står och snyftar i tystheten, i ett försök att dölja tårarna som sakta rinner nerför allas kinder. 

 "Bye Ethan" viskar jag och ställer mig på tå för att sträcka armarna runt hans nacke. 

 "Bye Chachi" mumlar han i mitt hår och strycker handen över min rygg. 

Vi kramas hårt och sedan vänder jag mig till mamma som försöker dölja sina tårar med sina händer. Med tårar i ögonen går jag till henne och kramar om henne hårdast av alla. Hon kramar om mig lika hårt och snyftar i mitt öra.

 "I love you mum" gråter jag och håller hårt om henne, som att hon skulle försvinna om jag inte gjorde det.

 "I love you too baby" viskar hon och drar in ett djupt andetag. "Don't do anything stupid, alright? We'll get through this, and don't blame yourself"

 "I promise" viskar jag och backar tillbaka. 

Josh står vid dörren och väntar på mig. Han ska skjutsa mig till flygplatsen där jag sedan ska flyga till Washington D.C där sedan resten av crewen väntar. Klockan är sex på morgonen, så jag ska vara med på koncerten ikväll. Louis har lovat att hämta mig på flygplatsen tillsammans med en livvakt, vilket jag först protesterat till då klockan kommer vara drygt nio när jag landar och han behöver kanske sova ut lite extra, trots att nio inte är så tidigt så skulle han ju behöva gå upp vid åtta.

I Josh's stora Mercedes sätter vi på musik och jag lutar mig tillbaka med halvöppna ögon, dels på grund av sömn, men också av alla tårar jag låtit strömma ner. 

 "I'll always be only a phonecall away, alright?" säger Josh när vi är framme vid flygplatsen samtidigt som han lyfter ur min resväska ur bagaget.

 "I know" viskar jag och tar resväskan ifrån honom. 

Vi går tillsammans mot entrén och han följer med mig när jag checkar in resväskan och fram till min säkerhetskontroll. Där stannar vi och jag kramar om honom hårt, riktigt hårt, rädd att bli lämnad ensam. Josh trycker sitt ansikte mot min nacke och hans andetag kittlar mig. Tillslut släpper vi i alla fall varandra och han pussar min panna.

 "I love you" säger han och jag ler svagt mot honom.

 "I love you too, I'll see you soon, alright?"

 "Yeah, see you, have a safe flight" 

Sedan ler han och lämnar mig ensam. Med en suck ser jag honom försvinna i folkmassorna och går framåt i kön. När jag passerat kontrollen utan problem går jag till min gate och sätter mig på en stol. Jag tar upp mobilen och messar Louis att jag snart ska kliva på planet, trots att jag vet att han fortfarande sover. Sedan låser jag den och ser mig omkring. Det finns en liten pressbyrå, en parfym/sminkbutik, en alkoholfylld butik och toaletter. 

Snart nog ser jag hur folk börjar köa utanför min gate så jag ställer mig där också. När dem börjar fylla på planet kommer jag in snabbt och sätter mig på min plats. Fönsterplats. Suckandes sjunker jag tillbaka i mitt säte med bältet knäppt runt min midja och sluter ögonen. Jag känner hur vi börjar köra och tillslut ökar farten. Där någonstans somnar jag och sover resten av flygtiden. 

 

***

 

 "Chachi!"

Jag vänder mig om och ser Louis stå en bit bort bland allt folk. Av ren lycka släpper jag resväskan och springer mot honom. Han går emot mig och sträcker ut sina armar när jag är några meter ifrån honom. Jag kastar mig i hans famn och håller om honom hårt. Tårar fyller mina ögon och jag drar in hans doft. Louis stryker mig över håret med ena handen och över ryggen med den andra samtidigt som han gör ett Shh:ljud. Han vaggar mig försiktigt fram och tillbaka och jag känner hur en tår rinner nerför min kind.

 "I've missed you so much" viskar jag och ser upp på honom.

 "I've missed you too baby girl" ler han och kysser mig mjukt. 

En livvakt tar min resväska och vi tre går mot utgången, hela tiden håller Louis ett hårt men mjukt grepp om min hand för att inte tappa bort mig i folkmassorna. Han har på sig en keps som täcker en stor del av hans ansikte, samt mjukisbyxor, en t-shirt och en Adidas kofta. Utanför flygplatsen styr vi mot den högra delen av parkeringen och jag ser mig omkring för att ta in omgivningen. Många bilar, stora byggnader, en tjock, full motorväg, ett flygplan i luften, massa ljud och bilar som kör hur som helst. Vi tre hoppar i alla fall in i en hummer - jag och Louis bak - och livvakten börjar köra ifrån parkeringen. 

 "How's your mother?" frågar Louis och drar sin tumme över min handrygg. 

 "Heart-broken, lonely, sad, but physically she's alright" svarar jag ärligt och lutar huvudet mot hans axel.

 "Promise me" börjar han och vänder sig mot mig "that you'll tell us if it gets too much, alright? If you feel down and don't want to do a concert or something like that, okay?"

 "Promise" viskar jag och pussar hans kind innan jag lägger huvudet mot hans axel igen med en suck och sträcker armarna om hans midja. 

Bilresan tar tjugo minuter innan vi stannar utanför Verizon Center, arenan där vi ska spela ikväll. Vi har parkerat på baksidan med bussarna, omringat av galler så att inga fans ska ta sig hit. Det finns en ingång på baksidan, så att vi ska slippa gå runt allt. Så fort jag kliver ur bilen attackeras jag av någons armar, vilket snart blir fler och snart är jag omringad av okänt antal människor som allihop kramar mig så hårt att jag inte kan andas. 

Snart märker jag att det var Jaja som kommit först, sedan har resten av danscrewet kommit också, och sedan resten av 1D killarna. Leendes kramar jag alla enskilt och pratar lite med dem, som tur är nämner de inte pappa, eller frågar hur jag mår, det skulle jag helst inte svara på. 

 

 "Take one step to the right and slide with your other while humping your hips slightly and then..."

Jag och Jaja står ute på asfalten vid bussarna och hon går igenom de nya stegen med mig så jag ska hänga med. Det var min idé att träna in stegen nu, Jaja var först emot det, men gav med sig tillslut då jag tjatat tillräckligt, så nu står vi mitt på den nästan tomma parkeringen bakom arenan och tränar. 

Det är ganska skönt, att vara tillbaka till dansen, då jag oftast glömmer bort alla andra tankar och bara fokuserar på dansen. Men just i det här fallet är det ganska svårt att koncentrera sig. Pappa pappa pappa pappa pappa.... 

Ännu en gång snubblar jag till och släpper ut ett frustrerat skrik med händerna ryckandes i mitt hår. Varför kan jag inte klara det, jag brukar kunna det. Aldrig har det tagit såhär lång tid för mig att lära mig ett nytt steg i dansen, aldrig i hela mitt liv. Jag tror att även Jaja märker att det är svårt för mig, men att hon inte vill säga något.

 "Maybe we should take a break..." föreslår Jaja och ser lite oroligt på mig.

 "No" ryter jag och ställer mig i min position igen. "I can do it, I have to"

Jag dansar igenom början på dansen, men snubblar som vanligt till på det sista, nyaste steget och suckar högt, men försöker igen, och igen, och igen. Jaja har nu försvunnit iväg en stund, men jag fortsätter. Aldrig att jag ger upp innan jag klarat det, det är som en tvångstanke jag har; jag måste klara av det jag försöker göra innan jag ger upp. 

Men efter ännu ett misslyckande börjar jag bli frustrerad på riktigt. Ilskna tårar fyller mina ögon och jag sparkar hårt till däcket på en av bussarna för att sedan sjunka ihop. Mitt blod kokar och hela jag bara skakar. Varför klarar jag det inte, jag har alltid gjort det förut, varför varför varför. Jo, juste, för att min pappa är död! Min pappa är död

Och så kommer tårarna igen. 

 

Louis' POV


Jag sitter inne i bussen med killarna, chillar, dricker läsk och bara snackar, mest om Chachi's tillstånd. Det är skönt att hon är här igen, att jag kan vara där för henne och hjälpa henne igenom det här, en lättnad. Men stämningen avbryts när bussdörren öppnas och en lätt orolig Jaja kommer in. Förvirrat rynkar jag ögonbrynen, skulle inte hon träna med Chachi?

 "Hey Jaja, what's up?" frågar jag och hon drar händerna igenom sitt hår.

 "I think Chachi is going crazy" erkänner hon och jag blir genast lite orolig. "She's failing a dance move and is getting super frustrated over it, like really really frustrated"

 "Well, where is she now?" frågar Harry.

 "She's still out there practicing"

Jag reser mig upp och lämnar bussen. När jag kliver ut ser jag mig omkring och börjar leta efter Chachi. Mina steg avbryts av snyftande och jag står helt still. Jag följer ljudet och ser snart Chachi ligga på marken, skakandes, gråtandes och helt förstörd. 

 "Baby" viskar jag och skyndar mig emot henne.

 "I can't do it Lou, I suck at dancing, I have completely lost it!" gråter hon och börjar gråta igen.

Jag drar henne i mina armar och stryker min hand över hennes hår. "No baby, you're great. You're just going through a tough time right now, you'll get more and more into it, I promise"

 "What if he isn't proud of me, Louis?" viskar hon och ser upp på mig med rödgråtna ögon. "What if he thinks I'm just a failure?"

 "He doesn't" svarar jag ärligt och torkar hennes tårar. "He loves you, he always will, and he is really proud of you, trust me" viskar jag och kysser henne mjukt. 

 

-------------------------------------------------------------------------------

 

Förlåt för den usla uppdateringen,

har liksom inget annat att säga. Har knappt tänk på bloggen och märkte först igår hur lång tid det var sedan jag sist uppdaterade och jag BER OM URSÄKT. Mår skit över det, men finns liksom inte så mycket att göra, har varken tid eller lust att skriva längre, men lovar att avsluta den här, trots att det kanske kommer ta tid. 

Älskar er mer än universum. xx

 
ANNONS
 
Ingen bild

JoJo

17 november 2013 19:52

Jättebra kapitel <3 Förstår om du inte har lust att skriva, men du är sjukt duktig♡

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Wilma - 22 december 2013 20:11

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

Av Wilma - 22 december 2013 16:15

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

Av Wilma - 18 december 2013 20:00

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

Av Wilma - 4 december 2013 18:15

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Av Wilma - 27 november 2013 21:00


Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se