Som tur är behöver vi inte åka till ett sjukhus. Harry biter ihop och låter sjukvårdare trycka tillbaka benet på rätt plats. Jag måste gå ut ur rummet efter en stund, på grund av att Harry skriker, gråter och svettas. Och jag vill inte att han ska se att jag gråter.

"Are you okay, sweetie?"

Jag vänder mig om och ser en söt tjej komma ut. Kanske... 25 år? Hon har en brytning som är helt underbart vacker.

"Yeah, I'm fine" snyftar jag och nickar lite.

"He's going to be okay. He must have crutches for two weeks, but that's it" ler hon lugnande.

"It's good to hear that" ler jag.

Hon går in igen och jag samlar mig och går in igen. Harry sitter nu på båren med röda ögon och svettig hud. Han ser upp på mig och jag skyndar mig emot honom.

"Are you okay?" frågar jag och han skakar på huvudet innan han börjar gråta igen.

Jag kramar honom hårt och han kramar mig tillbaka.

"I was so scared and I got panic! And it hurt so bad!" gråter han.

"It's over now, Harry. It's going to be alright now" tröstar jag och torkar mina egna tårar.

"I know, don't cry" säger han, snyftar och vi skrattar lite.

Efter en halvtimme får vi äntligen gå tillbaka. Harry går med kryckor och jag varnar för ställen där det är halt. Snart är vi framme vid stugan och innan vi ens kommit fram till dörren rusar alla ut. Jag backar undan lite och låter dem prata med Harry. De tar med honom in och jag går ensam efter dem. Sakta stänger jag dörren och börjar ta av mig. De andra har redan satt sig i vardagsrummet.

"Ayla saw I was gone, she came up again for me" hör jag Harry säga.

"So you're okay?" frågar Louis.

"Yeah, thanks to Ayla"

"I'm so glad you're okay bro" säger Niall.

Sakta går jag till köket och värmer mjölk och plockar fram oboy. När min varma choklad är klar går jag till vardagsrummet. Alla sitter i soffan, men bara Zayn och Harry märker att jag kommer in. Zayn reser sig upp och går fram till mig.

"You okay baby?" frågar han och kysser mig med armarna runt min midja.

"I'm fine" ler jag och ska sätta mig i fåtöljen, men stoppas av Zayn.

Istället sätter han sig där och drar ner mig i sitt knä. Han lägger en filt runt oss och jag låter honom smaka på min choklad. Jag lutar mig mot hans bröst och kollar ut genom fönstret medan jag värmer händerna på den varma koppen.

Zayn vaggar mig fram och tillbaka och jag sluter ögonen. Han pussar min hjässa och lutar hakan mot mitt huvud.

"I love you" viskar jag.

"I love you too babe" viskar han tillbaka.

Klockan är drygt halv fem, så vi sätter på en film och kryper ner i soffan under massa filtar. Det blir en skräckis och jag kryper upp i Zayns knä med ryggen mot hans mage och hans ben på varsin sida av mig. Jag sätter mig i skräddarställning och kramar om en kudde. Zayn lägger armarna runt mig och lutar sin haka mot min axel.

Efter två filmer känns det som att mina ögonlock ska falla när som helst, vilket Zayn märker.

"Are you tired hun?" frågar han tyst i mitt öra och jag nickar.

"I think I'll go to bed" mumlar jag och reser mig upp.

Jag vinglar till, men håller mig på fötterna.

"Aren't you going to eat anything?" frågar Niall och jag flinar lite.

"No, I'm not hungry" svarar jag och ska gå när Zayn tar tag  min arm och drar i mig så jag lutar över honom.

"Night" viskar han och jag skrattar lite.

"Night" viskar jag och ger honom en kyss innan jag släpar mig uppför trappan.

Jag slänger mig på sängen och lyckas dra av mig byxorna innan jag somnar.

Zayn's Perspektiv

Efter att vi ätit och en bit in på en film blir jag också trött.

"Goodnight guys" säger jag och reser mig upp.

"Night" mumlar alla som är inne i filmen.

Jag skrattar till och går först till köket med mitt glas. Snabbt sköljer jag ur det och fyller det med kallt vatten. Sedan går jag uppför trappan. Killarna skriker till, så jag antar att det var läskigt på filmen. Jag går med ett leende in till mitt och Aylas sovrum och ler ännu större när jag ser en sovande Ayla - endast iklädd ett linne - ligga tvärs över sängen. Hon andas djupt och snarkar tyst. Riktigt gulligt. Snabbt byter jag om och ställer ner vattenglaset på sängbordet. Sedan flyttar jag försiktigt på Ayla så hon ligger rakt.

"What are you doing?" muttrar hon hest och trött utan att öppna ögonen.

"Sorry babe" ursäktar jag och hon vänder på sig med ryggen ifrån mig.

Snart andas hon tungt igen och jag ler lite. Jag kryper ner bakom henne och lägger en arm om hennes midja. Med ansiktet i hennes hår somnar jag med världens bästa flickvän bredvid mig.

Mitt i natten vaknar jag av att någon snubblar nerför trappan. Jag flyttar armen och märker att platsen bredvid mig är tom. Snabbt öppnar jag ögonen och sätter mig upp. Ayla. Jag reser mig upp och smyger ner för trappan.

"Fuck" stönar Ayla trött ifrån köket och jag går dit.

"What the hell are you doing?" frågar jag hest.

"I'm hungry" säger hon halvt sovande och letar runt i kylen.

"Babe, sit down, I'll look for something" säger jag när jag ser att hon håller på att somna, stående.

Hon faller ner på en stol och sluter ögonen. Jag tar fram två mackor som jag brer med smör och lägger på ost. När jag gett henne det tar jag fram två glas som jag fyller med mjölk. När jag ska ställa ner dem på bordet flinar jag åt synen. Ayla ligger med huvudet på bordet, ansiktet neråt, sovande.

"Babe, hun, wakie" säger jag och skakar henne försiktigt.

"Leave me alone, I wanna sleep" muttrar hon och jag skrattar till.

"Eat something, then we can sleep" säger jag och pekar på en macka.

"No appetite" mumlar hon och jag suckar.

"Ayla, come on. Just a little"

Hon tar en liten tugga av mackan innan hon lägger handen för munnen och skyndar mot papperskorgen där hon spottar ut det. Jag suckar lite när hon sätter sig på golvet och håller på att somna. Men jag plockar upp henne halvt sovandes och bär henne upp till vårt rum. Hon somnar direkt när jag lagt henne i sängen.

En vecka senare

"Ayla, are you okay?" frågar jag ännu en gång.

"Yes, I'm fine. I already told you" suckar hon irriterat och petar i maten.

"You don't eat very much and you've been kinda of. It have to be something" påpekar jag.

Louis och Niall åker skidor medan Liam och Harry är på stan, men Ayla ville inte följa med någon av dem - vilket förvånade oss alla - så jag stannade hemma med henne.

"I'm fine!" fräser hon.

"I'm sorry that I care" ryter jag tillbaka och reser mig upp för att gå.

"No, Zayn" säger Ayla och jag hör henne resa sig upp och jag vänder mig om.

"What?" fnyser jag.

"I'm sorry. I know that I have been of this week, but you have to trust me. I'm fine" säger hon.

"I hate to see you like this. Can't you tell me, please?" ber jag och lägger armarna om hennes midja.

"No, it's embarrassing" säger hon lite generat.

"Please?" ber jag och då ändras hennes attityd.

"I said no!" ryter hon och lämnar mig i köket.

Jag suckar högt. Så här har det varit hela veckan. Hon har varit som en strömbrytare - ibland hur gullig och snäll som helst, ibland som en vulkan. Något är fel, men hon vägrar säga vad. Både jag och killarna börjar bli oroliga. Hon äter ju knappt.

Ayla's Perspektiv

Varför kan jag inte bara berätta? Han kommer förstå. Han kan ju inte mobba mig direkt, det är ju normalt. Varför är du så mesig Ayla!

Jag frustar irriterat åt mig själv och hur patetisk jag är. Han är din fucking kille. Plötsligt kommer den där värken i magen och jag kryper ihop på sängen. Jag vrider och vänder på mig och känner tårarna i ögonen.

"Zayn!" ropar jag hest med gråten i halsen och jag hör snabba steg mot sovrummet.

"Ayla, are you okay honey?!" utbrister han oroligt och skyndar fram till mig.

"It hurts!" snyftar jag och låter tårarna falla.

"Where? Ayla, what's going on?" frågar han oroligt.

"In my stomach" gråter jag och han smeker mig över håret. "It's my period. That's why I've been like this. Can you get my sponge bag and some water?" ber jag hest och han skyndar till byrån där min svarta necessär ligger.

När han gett mig den försvinner han ut, antagligen för att hämta vatten. Snyftande tar jag upp värktabletter och tar två stycken i min hand, sedan slänger jag necessären på golvet. Zayn kommer upp igen och ger mig vattnet.

"Can you really take two of those?" frågar han oroligt och jag nickar.

"Yes"

Jag sväljer båda med vattnet och lägger mig i sängen igen. Värkarna kommer tillbaka och jag börjar gråta. Jag kryper ihop till en boll och vrider på mig hela tiden.

"Shh, babe, calm down" tröstar Zayn och lägger sig bredvid mig.

"It hurts so bad" snyftar jag mot hans bröst och låter honom hålla om mig.

"Why didn't you tell me at the first time?" frågar han tyst och jag snyftar.

"I was ashamed" viskar jag och han håller om mig hårdare.

"You don't have to be ashamed. Every girl gets it, it's normal" tröstar han och pussar min panna. "You don't have to be ashamed of anything with me" viskar han och jag vänder mig om igen så jag ligger med ryggen mot hans mage.

"It hurt so bad Zayn" viskar jag och gråter tyst.

"It'll get better" viskar han tillbaka.

Plötsligt sätter han sig upp med ryggen mot sängstommen. Sedan lyfter han mig lite så jag ligger i hans knä och han börjar hålla på med mitt hår. Jag sluter ögonen och snyftar lite.

"Your hand fits in mine like it's made just for me, but bear this is mind it was meant to be. And I joining up the dots with the freckles on your cheeks and it all make sense to me.

I know you never loved, the crinkles by your eyes when you smile. You've never loved your stomach or your thighs. The dimples in your back at the bottom of your spine.

But I'll love them endlessly.

I won't let these little things slip out of my mouth. But if I do, it's you, oh it's you, they add up to I'm in love with you.
And all these little things" sjunger han och jag faller snart in i en smärtsam sömn.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kapitel 38, here you gooo!

Quick question, hur lång tycker ni fanficen ska vara? Kommentera gärna vad ni tycker!

Vi stannar i backen resten av dagen, men går tillbaka till stugan vid fem. Då äter vi lite mat innan vi värmer oss i vardagsrummet. Jag sitter i Zayns knä, mellan hans ben. Hans armar ligger runt min midja och han andas i min nacke.

Senare på kvällen går killarna och lägger sig, men jag är inte trött så jag sitter uppe. Jag kollar ut genom fönstret och ser att backen fortfarande är öppen. Det är mörkt men backen är hyfsat upplyst. Med ett leende drar jag på mig mina  skidkläder och smyger ut ur stugan. Jag håller snowboarden under armen och joggar längst den plogade vägen till backen. Hoppas de inte blir oroliga bara...

Sånt här brukar jag göra. Smyga ut på kvällen och åka. Det bästa är nästan att åka på kvällen när det är mörkt. Det är lite spännande och ganska mysigt. Jag knäpper snowboarden och glider mot liften. Det är knappt några människor i backen nu, bara killar på 18-24 och några par på kanske 35 år.

Den svarta backen är stängd, så jag åker den med många hopp i. Backen är typ vid en skog, inte så tät dock. Det är inga där, så jag njuter av ensamheten. Jag åker i alla hopp jag hinner med och tar sedan satts för att högre hopp. I luften snurrar jag ett halvt varv och vänder sedan snowboarden rätt.

Jag åker ett par gånger till i samma backe innan jag går mot stugan igen. Men lamporna i stugan är inte släckta, inte alla. I köket och vardagsrummet är det tänt. En suck flyger ur min mun och jag öppnar dörren. Då flyger nästan Zayn på mig.

"Where the hell were you?!" utbrister han oroligt och slänger armarna runt mig.

"I was in the slope" säger jag och släpper honom.

"You could have told me! I was really worried" säger han och följer mig med blicken när jag tar av mig de halvblöta ytterkläderna.

"I'm sorry" säger jag ursäktande.

"It's okay, can we go to sleep now?" frågar han och jag nickar.

Vi går upp till vårt sovrum och jag byter om innan jag kryper ner hos Zayn under täcket. Han håller mig hårt i sin famn och pussar min kind.

"Good night" viskar han.

"Night" viskar jag tillbaka.

"TIME TO GET UP SLEEPYHEADS!!"

Någon hoppar i vår säng och jag lägger huvudet under kudden. Det känns som att flera stycken hoppar i sängen samtidigt och jag sneglar upp. Niall, Liam, Louis och Harry står och hoppar på mig och Zayn. Med ett stön trycker jag kudden över mitt huvud.

"WAKE UP!!" skriker Louis i mitt öra och jag knuffar ner honom ifrån sängen.

Sedan kastar jag en kudde på Harry och han vinglar till, men ramlar inte. Då petar Niall till honom och han ramlar. Zayn kastar en kudde på Liam och puttar ner Liam. Så fort dem ligger på golvet och garvar ser jag på Zayn som lagt sig ner och somnat. Jag skrattar och kysser honom på läpparna.

"Wake up sleepy" viskar jag och kysser honom igen.

Han stönar, men öppnar inte ögonen. Så jag börjar placera lätta kyssar på hans hals. När han inte reagerar låter jag min tunga röra lätt vid hans hud då stönar han.

"Stop it, sexy" viskar han hest.

Jag skrattar och sätter mig upp och trycker en kudde i hans ansikte. Killarna försvinner skrattandes ut och stänger dörren. Zayn drar mig så jag sitter över honom och jag skrattar. Han trycker mig ner mot honom och hans läppar möter mina. Jag sitter med ett ben på varsin sida av hans höfter och flätar in mina fingrar i hans hår.

"I love you babe" viskar han och jag ler mot hans läppar.

"I love you too, baby boy" säger jag och känner hur han ler mot mina läppar.

Hans händer glider ner till min rumpa och han trycker mig mot sig. Jag låter hans tunga glida in i min mun och drar löst i hans hår. Han snurrar runt så han sitter på mig men är noga med att inte lägga all sin vikt på mig. Hans hungriga läppar möter mina igen och han börjar dra upp mitt linne, men jag stoppar honom.

"Not now, hot stuff" säger jag och han ser intensivt i mina ögon.

"You're so hot" mumlar han hest och jag skrattar.

"Let's eat breakfast" säger jag och han suckar.

"Sure" säger han och kysser mig innan vi reser oss upp.

Jag har bara på mig ett par hotpants och ett linne, men drar på mig ett par pyjamasbyxor innan jag tar med mig Zayn ner till köket. Killarna sitter runt köksbordet och pratar och skrattar med frukost på bordet. Det finns pannkakor, mackor, omelett, äggröra, ägg, massa pålägg och annat. Vi sätter oss ner bredvid varandra och börjar ta för oss.

"What took so long?" frågar Harry med ett flin.

"Shut up" säger Zayn och slår honom i bakhuvudet.

Vi skrattar lite och fortsätter äta. Efter att vi ätit hjälps alla åt att diska. Det blir lite bus också, men efter en halvtimme är vi klara.

"What are we going to do today?" frågar jag.

"Me and Liam are going in to town" säger Niall.

"And me and Louis are going to another slope near" säger Harry.

"I want to come!" utropar jag högt.

"Then do" säger Louis.

"Are you coming too?" frågar jag Zayn, men han skakar på huvudet.

"I think I'll stay here for a while. I'll call you if I'm coming" ler han och jag nickar tvekande.

"I can stay with you if you want" Han skakar på huvudet.

"No, go have some fun!" ler han och kysser mig.

"Promise to call" säger jag och han nickar.

Alla gör sig i ordning och sedan följer jag med Louis och Harry mot en lift som är på marken så man kan få "skjuts" till andra backar. Vi kommer till ett annat fjäll och tar liften upp. Så snart vi är uppe åker vi ner för familjebacken. Sedan åker vi upp och tar den svarta backen.

"I'll go first" säger Louis och åker ner.

När han kommit ner en bit åker jag, sist åker Harry. Jag är nära på att ramla flera gånger, en lyckas hålla mig på snowboarden. Jag stannar en stund och kollar upp, men jag ser inte Harry. Han syns inte någonstans.

"LOUIS!" skriker jag, men han hör inte, utan fortsätter åka.

Jag kollar upp mot backen igen och ser någon ligga i backen. Snabbt knäpper jag loss min snowboard och sätter ner den hårt i snön, sedan går jag med snabba, smidiga ben upp mot personen.

"Harry?!" ropar jag och personen kollar upp.

Det är Harry. Jag skyndar mig mer och sätter mig på knä bredvid honom.

"What happened?!" frågar jag oroligt.

"I fell and now I can't stand, my leg hurts" tjuter han och kvider av smärta.

Jag kollar på hans ben och ser att den är i en onaturlig vinkel. Jag kollar snabbt bort och tar upp mobilen.

"Okay, I'll call for help, but you need to stay awake" säger jag och Harry stönar.

"Hurry" stönar han och vrider sig.

Jag slår snabbt Zayns nummer, eftersom det var numret jag ringde senast.

"What's up babe? Miss me alr..." Jag avbryter honom.

"Zayn, it's Harry. He fell in the slope and his leg is out of joint!" säger jag stressat.

"What?! Where are you?!"

"In the middle of the slope, but I can't see anyone" säger jag och känner gråten i halsen.

"Calm down. Where is Louis?"

"He kept going, he didn't hear me" snyftar jag.

"I'll see if I can find a number, I'll call you back. Tell Harry to stay awake and fight through the pain, okay? It's gonna be alright" säger han.

"Okay" säger jag hest och försöker hålla inne tårarna.

Han lägger på och jag ser på Harry som gråter. Jag försöker lugna honom och letar samtidigt efter någon som kan hjälpa oss.

"I can't do this" viskar han och snörvlar.

"Yes you can, someone will help you soon" tröstar jag och torkar hans tårar.

Jag tar hans hand och ser en skoter åka emot oss nerifrån. Hastigt vinkar jag och de kör fortare.

"It's going to be okay now, Harry" säger jag och han nickar sakta.

Allt går så fort efter det. De lyfter upp Harry på en bår som de drar efter skotern medan jag sitter på skotern bakom en annan kille. En sitter bak på båren med Harry. Det vibrerar i min ficka och jag plockar upp mobilen. Zayn ringer, men jag svarar inte.

Nedanför backen står Louis och väntar oroligt. När han ser oss stelnar han till, men jag håller upp mobilen och ler lite innan vi kör förbi. Låt det här gå fort...

______________________________________________________________________________________

KOMMENTERA!

Förlåt för att jag inte uppdaterat på länge! Hade mycket att göra i slutet av förra veckan och åkte ju på kryssning i helgen! Men nu är jag igång igen och ska försöka uppdatera som normalt.

Fem dagar senare

Ayla's Perspektiv

Det knackar på dörren och jag joggar mot hallen. När jag öppnar möter jag Zayns blick. Vi ler stort mot varandra och jag slänger armarna runt hans hals. Han drar mig nära honom och sedan kysser han mig.

"I've missed you" mumlar jag mot hans läppar.

"I've missed you too babe" ler han mot mina läppar.

Jag drar mig ifrån honom och skuttar till mitt rum där jag har en stor resväska, en snowboard väska och en stor handväska. Zayn hjälper mig att bära ner allt till bilen. Eller, bil och bil, det är mer en minibuss. Killarna sitter där och vi hälsar med varma kramar. Det är riktigt kallt ute nu, så vi skyndar oss att slänga in mina saker och sedan åker vi mot flygplatsen. Väl där skyndar vi oss också in dit. Så fort vi checkat in går vi mot säkerhetskontrollen.

"How was your christmas then?" Frågar jag när vi sitter på ett kafé i tax free:n.

"Great!" svarar alla, nästan samtidigt och jag fnissar.

Sedan börjar de berätta om vad de gjorde.

Efter en timme sitter vi på planet. Jag sitter bredvid Zayn och bredvid Zayn sitter Niall. Bakom oss sitter Liam, Louis och Harry. Under hela flygresan sitter jag och bokstavligt studsar upp och ner i mitt säte. Zayn bara skrattar åt mig. Jag har velat åka till Sverige länge. Det verkar vara så mysigt!

"Are we there soon?" frågar jag, för säkert tjugonde gången.

"Relax, babe, we'll be there soon" flinar Zayn och jag suckar lite.

Så fort vi landat i Sverige försöker jag komma ut så fort som möjligt. När jag ser vädret blir jag chockad. Det är ju jätte mycket snö här! Mer än i London. Jag går leendes nerför trappan ifrån flygplanet och fortsätter skutta omkring. Killarna kommer bakom mig och skrattar lite.

"What? Never seen a crazy girl before?" flinar jag och de skrattar åt mig.

Zayn skyndar sig emot mig och lyfter upp mig bakifrån. Jag tjuter och han snurrar runt mig. Ett skratt flyger ur min mun och han pussar min kind. Vi fortsätter gå och möts av ett hav skrikande tjejer när vi kommer in. Killarna ler och vinkar medan jag går lite bakom, försöker att inte vara ivägen. Jag går i förväg mot rullbandet och tar mina väskor. Snowboard väskan hänger jag över ryggen och sedan ställer jag mig och väntar.

Zayn's Perspektiv

Jag och killarna skriver några autografer åt fansen. Det är så skönt att vara tillbaka här! Jag har saknat Sverige så mycket. Det har vi alla gjort, tror jag.

"I love you Zayn!!" skriker en tjej.

"I love you too!" ler jag tillbaka och hon börjar gråta.

Efter ett tag ser jag mig omkring. Paniken griper tag i mig. Ju längre jag letar, ju fortare stiger paniken. Vart är Ayla? Jag ser henne inte någonstans. Tänk om något har hänt?

"Have you seen Ayla?" frågar jag Harry.

"No" säger han fundersamt.

Jag frågar de andra killarna, men ingen vet. Då skriker ett fan på mig, eller skriker mitt namn. Sakta går jag emot henne medan jag kollar mig omkring för att leta efter Ayla.

"She went that way!" ropar tjejen för att överrösta de andra.

"What?!" ropar jag tillbaka och lutar mig emot henne.

"The girl you're looking for, she went that way!" ropar hon och pekar åt rullbanden.

"Thank you sweetie" ler jag och signerar en bild som hon har.

Sedan går jag emot rullbanden. Där inne är det helt klart lugnare. Fansen får ju inte komma in hit. Jag ser Ayla sitta på en bänk. Hon kollar ner på sin mobil och jag ler lite. Snabbt går jag emot henne och hon ser upp på mig. Hon ler och ställer sig upp.

"Hey babe, thanks for waiting" ler jag och kysser henne.

"What else should I do?" fnissar hon.

"I don't know..." säger jag och hon skrattar.

Killarna kommer också och vi tar våra väskor, sedan går vi ut. En minibuss väntar på oss och den kör oss mot stället där vi ska bo. Vi har hyrt en stuga nära backarna. Hotellet har vanliga hotellrum, men också stugor, och eftersom vi är så många valde vi stuga.

Väl framme kliver vi ut och går emot hotellets reception.

"We've booked a cottage here" säger Liam med ett leende till tjejen bakom disken.

"Name?" frågar hon med brytning.

"Liam Payne" säger han och hon går in på datorn.

Snart får vi nyckel och nummret på stugan, så vi börjar gå mot alla stugor. Eller... "går". Jag studsar mer. Så fort jag ser stugan med nummer 13 springer jag mot dörren och väntar otåligt på killarna som går en bit bak. Zayn som har nyckeln går fram till dörren och öppnar. Det är ganska gammalt, men mysigt. Trä golv och träväggar. Jag blir kär direkt. Längst bort finns köket, till vänster finns vardagsrummet och en öppen spis och en toalett till höger, direkt i hallen. På övervåningen finns tre sovrum med en dubbelsäng i varje.

"Me and Ayla!!" skriker Zayn och jag skrattar.

Jag och Zayn går in till ett av sovrummen och lägger ner våra väskor. Rummet är hyfsat stort. Det är träbalkar i taket som går uppåt. Till höger är det ett badrum som är i rummet. Bakom väggen till badrummet står sängen som är bäddad med ett beiget täcke, vitt lakan, fyra vita kuddar och ett guldigt överkast med bruna prydnadskuddar. Det står två sängbord bredvid sängen och en byrå mitt emot sängen längst andra väggen. På byrån står en TV. På väggen mitt emot dörren finns en glasdörr till en balkong och bredvid glasdörren finns ett fönster.

"It's beautiful" andas jag och går emot bakongen. 

Vid sidan av glasdörren hänger en gardin ner. Jag drar den åt sidan och öppnar glasdörren. En kall vind blåser in och jag ryser lite, men går ut. Över balkongen finns lite tak, eftersom själva  taket på huset går ut över balkongen. Stora snöflingor dinglar till marken och jag kollar upp mot skidbacken. Den är inte alls långt bort, så nära att man kan se människor åka i den.

Zayn lägger armarna runt min midja och lutar hakan mot min axel. Jag lägger mina händer på hans och lutar huvudet mot hans.

Jag längtar efter att få åka snowboard igen. Nellie brukade ta mig på skidresor. Även om jag inte sa mycket, så njöt jag av det. Att känna snöflingorna sticka i ansiktet och låta vinden dra ditt hår bakåt.

"Can we go now?" frågar jag hoppfullt och han skrattar åt mig.

"So excited?" flinar han.

"Yeah!" utbrister jag.

"Alright, I'll tell the boys to get ready" ler han, kysser mig och går ut.

Jag drar på mig underställ, ett par mjukisar och en tjocktröja. Sedan drar jag på mig mitt turkos/svarta skidställ. Turkosa termobyxor och en svart skidjacka med en turkos tand snett över den. Sedan drar jag på mig mina snowboard skor och knyter dem. Snabbt tar jag fram snowboarden från sin väska och skådar den med ett leende. Den är vit med en svart text på den, längst hela snowboarden. Med svart snirklig textstil står det BELIEVE. Undersidan är svart med vita snirklar på.

Jag tar fram min vita mössa, mina vita skidglasögon och vantar för att sedan gå ut i vintervädret. Där ute drar jag på mig det och väntar på killarna medan jag skådar människorna i backen.

Så fort killarna kommer börjar vi gå mot backen, fast jag ställer mig på min snowboard och låter Zayn dra mig med sin stav, eftersom han åker skidor. Jag och Louis åker snowboard, resten åker skidor.

"Faster!!" tjuter jag och Zayn skrattar åt mig.

"We're there soon, chill" flinar han.

När vi äntligen är framme vid backen fixar vi skidkort åt alla innan vi går mot backen. Jag spänner fast ena foten på snowboarden och sedan går vi alla tillsammans till "sittliften" som jag kallar den. Vi åker upp till toppen och jag studsar lite där jag sitter. Killarna pratar på om allt och inget.

Efter en stund är vi uppe och jag sätter mig en bit ifrån backen för att spänna fast andra foten. Sedan reser jag mig upp och väntar in de andra. Äntligen ska jag få åka igen!

Vi väljer familjebacken först, för att vänja oss lite. Det går hur bra som helst. Det är skönt att stå på snowboarden igen.

Jag kör lite före de andra. Men plötsligt ramlar jag och rullar lite i backen innan jag stannar. Med en suck sätter jag mig i backen och Zayn stannar bredvid mig.

"You okay?" frågar han lite halvt oroligt.

"Yeah, I'm fine" ler jag.

Då ser jag några höga hopp. Jag åker ditåt och tar fart mot första hoppet. Då snurrar jag med knäna böjda. På nästa greppar jag tag fram på brädan. Det är nära att jag skrattar, så kul är det. Jag har saknat det så mycket.

Vid slutet av hoppen står killarna och ser chockat på mig. Jag skrattar åt deras miner och stannar precis framför dem så det skvätter snö på dem.

"How..."

"What..."

"What the hell?!" utbrister alla och jag skrattar högt.

"Years and years of practice" flinar jag och vi åker vidare.

Vi tar en annan lift upp och åker en annan backe.

Efter tre timmar av åkning åker vi ner till värmestugan. Vi lämnar våra skidor/snowboards utanför och går in. Alla sjunker ner i två soffor som står mitt emot varandra och ett bord emellan. En tjej kommer fram och frågar om vi vill ha något. Hennes brytning är gullig. Vi alla beställer varm choklad.

"This is awesome" suckar Louis lyckligt.

"This is heaven" rättar jag och han flinar åt mig.

__________________________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kommer åka bort i helgen, ska på kryssning, så antagligen kommer jag inte skriva då. Vet inte om jag skriver ett till i veckan, vi får se!

Nästa dag möter jag upp Nellie på flygplatsen. Igår hade killarna hjälpt mig att städa undan och att diska. Efter det satt vi och pratade och diskuterade resten av kvällen. Killarna berättade lite om deras turné och minnen från deras barndom. Det var mysigt, faktiskt. Att vara omkring personerna som betyder mest är den bästa känslan man kan ha.

Okej, så London är riktigt fint i jultider, men på självaste julafton är det bäst. En tomte på torget som delar ut julklappar till några barn, familjer som dansar runt den stora granen. En härlig känsla av kärlek. Som att vi alla är en stor familj. Att alla är välkomna.

Min blick söker runt på flygplatsen, över alla ansikten. Letar efter det där ansiktet, de där smaragdgröna ögonen och det honungsblonda håret. Snart ser jag henne stressa ut ifrån gaten och ställer sig på tå medan hon tippar fram för att söka upp mig med sin blick. Jag vinkar och hoppar lite, då ser hon mig. Hon springer mot mig med resväskan släpandes bakom sig och ett stort leende på läpparna.

"Ayla!! I've missed you!" tjuter hon och slänger armarna runt min kropp.

"I've missed you too Nellie!!" tjuter jag och kramar henne riktigt hårt tillbaka.

"Merry christmas hun!!" ler hon och backar lite för att ta sin resväsk igen.

"Merry christmas to you too. Let me take that" säger jag och sträcker mig efter hennes stora handväska.

"Thank you" ler hon och vi börjar gå mot utgången. "I've missed little London" ler hon och ser sig omkring.

"Little?" säger jag frågandes.

"Compared to LA" lägger hon till och jag fnissar.

"Yeah, in that case it's little" fnissar jag och hon skrattar lite.

Vi går emot min bil och lastar in väskorna, sedan hoppar vi in och jag kör mot min lägenhet. Vi dunkar musik och studsar lite i sätena medan vi "sjunger" med, fast vi skriker mest då... När 21 Guns med Green Day börjar spelas sänker jag och vi lutar oss tillbaka.

"So... How's things going? With Zayn and stuffs" frågar hon försiktigt.

"It's good, great actually. We got back together yesterday" ler jag och växlar snabbt.

"That's awesome. I want to meet him" säger hon och ger mig ett leende.

"Of course, but he's with his family now and after that we're going to Sweden to go skiing" ler jag och hon ser förvånat på mig.

"What?! Serious?!" tjuter hon.

"I know!!" skriker jag glatt.

"Did he pay?"

"The boys did. We're all going there" förklarar jag och hon nickar sakta. "I will pay back, I promise" flinar jag och hon skrattar.

"It's fun to see how fast things been going better for you. I remember when you didn't speak at all, and now you got five new BEST friends! That's amazing" säger hon och ler stolt mot mig.

"It's all thanks to Zayn" ler jag och biter mig i läppen.

"You really like the guy, don't you?" ler hon.

"Of course I do" skrattar jag.

"Good. As long as you're happy" säger hon och kollar ut genom fönstret.

"I am, trust me" mumlar jag lite för mig själv och kollar på vägen framför oss. "Never been happier" viskar jag och suckar lyckligt.

När vi kommer fram tar vi hissen upp och vi stannar utanför dörren. Jag fibblar upp nycklarna och låser upp dörren. Jag öppnar dörren och låter Nellie gå in, sedan går jag in efter och låser efter oss.

"I've missed this place" suckar hon och sjunker ner i soffan medan jag hänger av mig jackan.

"It's great here" ler jag och går emot henne. "But lonely without you" lägger jag till och sätter mig bredvid henne.

"It's okay that I moved, right? You just have to tell me and I'll move here, or you can move to me in America" säger hon snabbt och jag fnissar.

"It's okay"

"So... Is Zayn living here for now?" frågar hon och jag skakar på huvudet.

"He took his stuffs while I were in America" säger jag och hon nickar. "I'll go make the bed for you in your old room" säger jag och reser mig upp medan hon nickar sakta.

"Tell me if you need help" ler hon och jag nickar.

Jag går till förrådet och tar fram nya, rena sängkläder. Sedan hämtar jag tvättkorgen för att sedan bädda om sängen i Nellie gamla rum. När jag slängt ner smutstvätten i tvättkorgen släpar jag den mot badrummet där jag har en egen tvättmaskin. Soft att slippa gå till tvättstugan hela tiden. Jag slänger in tvätten och startar, sedan går jag tillbaka till Nellie som har börjat lagt upp paket. Då vänder jag för att hämta hennes. Det blev hem paket tillslut. Jag köpte en parfym och ett halsband med en bild på mig inuti hjärtat - som då är berlocken. Då kan hon ha mig nära, så hon slipper tänka på hur långt borta jag är.

"Let's eat first" säger Nellie och jag nickar.

Vi fixar det sista med julmaten och sedan äter vi i lugn och ro medan vi pratar om allt möjligt. Allt som hänt i USA, allt som hänt här, allt som hänt mellan mig och Zayn, jag berättar mer om killarna - som om jag inte redan berättat allt om dem för henne. Det är trevligt. Skönt att ha henne hemma igen.

Efter maten är det dags för presenterna, men först värmer vi varm choklad som vi tar med in. Sedan öppnar vi. Jag får parfym, specialgjorda underkläder från Victoria Secret, presentkort - of course -, en CocoChanel handväska, lite smycken, ett par URSNYGGA Jeffrey Campell skor och foton som är signerade av alla Victoria Secret modeller. Riktigt coolt om du frågar mig.

Zayn's Perspektiv

"Hey babe, what's up?" frågar jag och går ut på balkongen.

"Everthing's great, miss you though" suckar hon i luren.

"I'll be home soon" tröstar jag. "How is Nellie?" frågar jag.

"Great, we're going to watch a movie soon, christmas movie. How are your family?" frågar hon.

Det känns konstigt att veta att hon bara har Nellie, egentligen har hon ingen riktigt "familj". Hon är så stark, hon klarade av att förlora båda sina föräldrar, då kommer hon klara allt. Ingenting kommer förstöra för henne nu. Hon är stark nog att gå över eld utan att bli skadad.

"They're great too. They want to meet you, soon" säger jag och ser ut över Bradford.

"Nellie wants to meet you too"

"Maybe we can invite them for dinner some time?" föreslår jag.

"That sounds great. But hey, we're going to watch the movie now. But I'll call you later tonight, okay?" säger hon och jag ler för mig själv.

"Okay then hun, bye, see you soon" säger jag.

"Love you"

"Love you too babe" säger jag och lägger på.

Jag går in igen och ner till min kära familj som sitter i soffan och pratar. Mamma ler mot mig och jag sätter mig bredvid henne. Hon lägger armen runt mig och omfamnar mig. Jag kramar henne tillbaka och trycker ansiktet mot hennes hals. Trygghet fyller mig och jag  andas ut. Hur kan Ayla klara sig utan föräldrar? Det skulle jag aldrig göra. Jag skulle bryta ihop hela tiden. Jag skulle aldrig klara det.

"I love you mum" viskar jag.

"I love you too, Zayn" säger hon och pussar min panna.

Visst, jag är 19. Men jag kommer alltid vara mammas lilla kellgris. Det erkänner jag. Jag älskar att bara gosa ner mig i hennes famn och låta henne hålla om mig. Allt är perfekt. Jag är omgiven av familjen och allt är bra mellan mig och Ayla. Det kan inte bli bättre.

__________________________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kort, jag vet. Men är riktigt trött just nu och vill bara sova. Imorgon kommer jag ha tjejkväll och ALLA mina tjejkompisar (I think...) kommer sova här, så som ni förstår kommer jag inte kunna uppdatera. Men nu la jag i alla fall ut någonting så ni inte lämnar mig... Hoppas jag.

SÅG BREAKING DAWN PART 2 IDAG! Jesus christ vad bra den var! Började gråta, men tanke på att det är den sista filmen som kommer göras i Twilight serien (än så länge... det har ju pratats om att det kommer en till film, men who knows?)

Kommentera på nu hörrni! Ge mig lite idéer om ni har några och säg gärna vad ni tycker! Don't be afraid!

Vet att jag inte skrivit på länge! Förlåt!! Ska praoa idag och imorgon och jag ska praoa med en kompis, så hon sover hos mig fram till imorgon, hon sov här igår till idag också. Hoppas ni förstår varför jag inte skrivit på ett tag! ska skriva så fort jag kan och har tid, jag lovar!
Älskar er! xxx

Nästa dag kommer Niall över. Vi sätter oss i soffan under varsin filt och varsin kopp te. Där pratar vi om allt möjligt och skrattar och har kul. Han får mig att glömma allt om Zayn. Han är den enda som kan få mig på andra tankar, och Harry då. De två är nog mina allra allra bästa vänner. De vet vad de ska göra för att få mig att le och bli glad.

"So... Have you heard from him?" frågar Niall försiktigt.

"No" mumlar jag och rör runt i mitt te med skeden.

"Do you still love him?" frågar han tyst och ser rakt in i mina ögon.

"Yes" svarar jag ärligt.

"You know that I'll always be here, right? Harry, Liam and Louis too" säger han och jag nickar.

"I know" ler jag.

"Good, and Zayn will be here when we celebrate christmas, but just tell me or someone else if you think it's too much" säger han och jag lägger huvudet på sne.

"I can't really ask him to leave, it's christmas. He's your friend" påpekar jag.

"Yeah, but you're our friend too, so we don't want you to feel bad. I mean, it's christmas. The time of the year when you're suppose to chill and enjoy your company" säger han och jag suckar.

"Right, but then you're suppose to celebrate with Zayn, so I can't just ask him to leave" säger jag.

"Maybe not, but just tell me if you feel too bad about it" ler han och jag nickar.

"Promise"

De närmaste dagarna går fort och snart är det den 22 december, dagen då jag ska fira jul med killarna. De kommer till mig klockan fyra, så jag städar och fixar mat hela dagen, men tar paus vid tre då jag duschar och fixar mig. Outfiten blir en röd kort klänning med ett apr svarta pumps. Sminket blir hyfsat normal, inte för mycket alltså. Sedan sätter jag armband på armleden och en ring på ringfingret. När jag sedan sprutat parfym över mig går jag tillbaka till köket och fortsätter.

Prick tre knackar det på dörren. Punktliga... Jag går emot dörren i mina klackar och öppnar. Där står alla fem. Jag ler stort och sneglar sedan mot Zayn som skådar min kropp.

"You look gorgeous" berömmer Harry och jag börjar med att krama honom.

"I can just say the same" ler jag och kramar alla.

Men jag struntar i att krama Zayn. Istället ger jag honom en blick som han möter innan vi alla går in. Niall följer med mig till köket medan resten sätter sig i vardagsrummet. Niall hjälper mig med drinkarna och vi går ut till de andra med dem. Sedan börjar snacket. Men Zayn sitter tyst. Han ser på mig ganska ofta, men jag bryr mig inte. Han gjorde ett val, han valde Perrie över mig. Han älskar inte mig.

"Is the food ready?" frågar Niall.

"Yeah, soon" ler jag.

"Zayn, can't you go help her with the last?" frågar Harry menande och blänger lite på Zayn.

"No, it's okay" säger jag, reser mig upp och går ut till köket.

Jag hör att de pratar lite, men snart hör jag bara julmusiken som spelas ur högtalarna i köket. Medan jag tar ut grönsaker ut kylen hör jag någon komma in i köket.

"Do you need help?"

Jag vänder mig om och ser Zayn står där. Hela jag stelnar till och han ler svagt.

"No, thank you" svarar jag tonlöst och går fram till bänken för att börja skära upp.

"I know you're mad but I love you, I really do" säger han och ser bedjande på mig.

"No, you don't. Then you wouldn't have been with Perrie" suckar jag.

"But I love YOU not Perrie"

"How can you possibly say you love me when you have a girlfriend?!" utbrister jag.

"She's not my girlfriend! I broke up with her right after I was here!" utbrister han irriterat.

"You did?" viskar jag.

"Yes, I never stop loving you" säger han mjukt.

Jag ser honom i ögonen. Han möter min blick, men snart bryter jag den och fortsätter. Av ren nervositet slinker kniven och skär ett sår på min tumme.

"Aouch" mumlar jag och blöter lite papper.

Zayn tar pappret ifrån mig och lägger det svala pappret runt min tumme. Det svider och jag rycker till, men Zayn håller kvar det.

"Keep it there" säger han och försvinner ut.

Snart kommer han tillbaka med resten av killarna som börjar skära grönsakerna. Zayn tar med mig till vardagsrummet och sätter sig bredvid mig i soffan. Det blir pinsamt tyst. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga. Älskar han mig verkligen? Eller säger han bara så för att vi ska kunna umgås ikväll?

"Do you really love me?" viskar jag.

"Yes" svarar han snabbt.

"Then look me in the eyes and tell me you love me, and not Perrie" säger jag och möter hans blick.

"I love you, Ayla. You're the one for me, not Perrie" säger han och ser mig djupt i ögonen.

"Can you do one thing more for me?" frågar jag tveksamt.

"Of course" säger han och ser hoppfullt men nervöst på mig.

"Kiss me"

Han ser förvånat på mig, men böjer sig fram och kupar sin hand om min kind. Sedan låter han sina läppar möta mina och det exploderar inom mig. Hela jag sprudlar av glädje och fjärilarna är galna i min mage. Jag lägger händerna på hans nacke och besvarar hans kyss. Applåder och busvisslingar hörs och jag avbryter kysen. Bakom oss, i dörröppningen till köket står killarna med stora flin på ansiktet. Jag skrattar generat och trycker ansiktet mot Zayns bröst. Hans skratt ekar i mina öron och han kramar mig hårt.

"Merry christmas" viskar han.

"Merry christmas" viskar jag och han pussar min kind.

Vi går till köket och ser att killarna dukat och allt. Så vi sätter oss och börjar äta. Hela tiden pratar vi om allt möjligt. Allt och inget, kan man säga. Efter två timmar av snack och mat går vi mätta till vardagsrummet där Louis sätter sig vid alla presenter, killarna la sina vid mina när de kom. Han börjar dela ut dem tillsammans med Niall och snart börjar vi öppna. Precis när alla börjat kommer jag på Zayns paket. Jag springer till mitt rum och tar fram det för att sedan gå ut igen. De ser lite konstigt på mig, men när jag räcker fram paketet till Zayn ler de bara. Han tar emot det och ger mig ett litet paket som han har i sin ficka. Jag kysser honom och sätter mig i soffan igen. Av Niall får jag presentkort på Victoria Secret och armband.

"Niall..." flinar jag och håller upp presentkortet.

"What?!" utbrister han oskyldigt och blir lite röd.

Jag skrattar och kramar honom. Sedan öppnar jag två paket från Louis. Ett innehåller ett halsband med en uggla på och örhängen och armband som matchar. Det andra innehåller ett par jättesnygga klackskor. Jag ler stort och kramar honom. Av Liam får jag en snygg skjorta och ett par skitsnygga Supras, vita.

"Liam! How did you know I wanted those?!" utbrister jag och han ler lite.

"I don't know" flinar han och jag skattar.

Av Harry får jag en handväska och ett presentkort på Hollister. Sedan tar jag upp Zayns paket. Jag kollar upp på honom och ser att han håller i mitt. Vi ler mot varandra och öppnar samtidigt. Där ser jag en ask. Jag öppnar den och ser ett likadant halsband som jag gav honom, fast där det står LOVE. Jag ser förvånat på honom och ser att han kollar minst lika förvånat på mig.

"How the hell?!" utbrister vi samtidigt och skrattar sedan.

Vi sätter på oss dem och plötsligt reser sig Niall upp.

"Wait, I forgot something"

Sedan rusar han ut ur lägenheten och jag stirrar konstigt efter honom. Killarna skrattar åt honom och vi tackar alla för våra presenter. Mitt i kramkalaset kommer Niall in med ett JÄTTESTORT paket som han räcker till mig. Jag höjer ena ögonbrynet och han ler mot mig.

Jag öppnar det och blir riktigt chockad.

"A guitar?! Are you kidding me?!" småskriker jag när jag ser kartongen med en svart gitarr på framsidan.

"I know you like playing so..." säger han och jag slänger mig i hans famn.

"Thank you thank you thank you!!" tjuter jag och han kramar mig hårt.

"I love you" viskar han och jag ler mot honom.

"Love ya biatch" flinar jag och alla skrattar.

"There is one more thing..." börjar Louis och killarna ställer sig framför mig.

"What's going on?"

"We got a surprise for you..."

"Just tell her!! We've boked a trip to Sweden so we can go skiing!!" tjuter Niall och alla suckar åt honom.

"WHAT?!" utbrister jag och de ler stort. "When?!"

"After christmas! In two weeks" ler Harry.

"Oh my God, thank you so much!!" tjuter jag och kramar allihopa.

En resa till Sverige för att åka skidor, ihop med min drömkille, hur jävla mycket bättre kan det bli?

__________________________________________________________________________________________________

KOMMENTERAAA!

Hola mi amigos! Här snackar vi spanska...

Nejdå, men måste bara fråga...

VAD TYCKER NI OM TAKE ME HOME?!

Harry kör mig till min lägenhet. Alla Zayns saker är borta och lägenheten är tyst. Helt tyst. Dörren smäller igen bakom mig och det ekar lite innan det blir helt tyst igen. Med en suck går jag med min väska till sovrummet där jag börjar packa upp. Tanken av att inte ha Zayn nära mig är skrämmande, ensam. Jag vågar knappt tänka på det. Han är mitt allt. Eller var. Men även om han har gett sitt hjärta till någon annan har han fortfarande mitt. Varför sa jag att jag ville ta en paus? Var det värt det? Nu har han en annan, och han älskar inte mig längre.

Jag bestämmer mig för att ha en liten 'Jag-Är-Ensam-Och-Ledsen'- kväll. Så jag går för att köpa lite snacks och dricka för att sedan samla ihop några sorliga filmer. När jag sedan sätter mig i soffan under en filt med dosan i handen plingar mobilen. Med en suck tar jag upp den. Ett SMS från Zayn.

Can I come to leave your keys? x

Jag stönar lite och sluter ögonen. Men han måste ju lämna nycklarna, han är ju tvungen att komma. Så jag låter fingrarna flyga över skärmen och svarar.

Yes. It's just to come in, leave the keys on the table and leave.

Jag struntar i om jag verkar tjurig, är jag ledsen så är jag. Även om det var mitt eget fel. Skulle han älskat mig på riktigt skulle han inte ha hittat någon annan.

Mitt i filmen Titanic börjar det låta i nyckelhålet, innan dörren öppnas. Snabbt vänder jag mig om och ser att Zayn står där, så jag vänder mig mot teven igen.

"Where can I lay the keys?" frågar han.

"In the kitchen" mumlar jag och steg igenom lägenheten hörs.

Plötsligt stannar Zayn bredvid soffan och han sneglar mot teven, men hans blick ligger nästan hela tiden på mig, vilket stör mig något otroligt.

"What?!" utbrister jag.

"Why are you so mad?!" frågar han irriterat. "You decided this, not me! You wanted me to find another girl! And that's what I did!" anklagar han och jag sväljer hårt.

"But you didn't care enough" muttrar jag och han fräser till.

"What the hell does that mean?!"

"When I told you to meet other girls, I didn't mean it! I wanted you to prove that you really liked me! I wanted you to FIGHT for me! Apparenlty you didn't like me enough!" skriker jag och han stelnar till.

Jag ser upp på honom och ser hur tårar stiger i hans ögon. En del i mig vill förlåta honom och börja om, men en annan säger att han inte gillar mig tillräckligt mycket.

"Ayla..."

"Just leave!" ryter jag.

"But please..."

"Leave!" skriker jag och han lämnar motvilligt lägenheten.

Precis när han smäller igen dörren börjar jag gråta. Hela jag sjunker ihop i soffan och tårarna strömmar ner. Jag vill bara kasta mig i hans famn och förlåta honom. Börja om. Men han har en annan. Han har redan tjej. Han bryr sig säkert inte ens om mig längre.

Zayn's Perspektiv

Vad har jag gjort? Varför fattade jag inte? Jag gillar ju inte ens Perrie, inte för att vara taskig eller något, men jag gillar henne bara som en vän, inget mer. Det är Ayla jag vill ha. Ingen annan.

Jag slår handen i väggen utanför hennes lägenhet och stormar nerför trapporna. Varför är jag så idiotiskt? Nu har jag förlorat den enda tjejen jag älskar, föralltid. Hon kommer aldrig förlåta mig. Men jag måste försöka. Jag måste kämpa för henne, än är det kanske inte försent.

Det första jag gör är att ringa Perrie. Det var svårt, men jag åkte till henne och förklarade allt. Hon vart lite ledsen, men sedan förstod hon och vi förblev vänner. Sedan började jag fundera på hur jag kunde försöka vinna tillbaka Aylas tillit. Det kommer ta tid, men jag måste försöka. Jag måste kämpa. Kämpa för Ayla. Hon måste förstå hur mycket hon betyder för mig. Att hon är den enda jag vill ha.

För det är sanningen.

Ayla's Perspektiv

Jag vaknar i soffan av att mobilen ringer. Det är mörkt ute och tårarna har torkat på mina kinder. Jag somnade visst, grät väl mig själv till sömns. Jag är van. Det är Niall som ringer. Så jag svarar trött.

"Hi" säger jag hest och sätter mig upp.

"Hey! How are you?" frågar han lite halvt oroligt.

"Good, great..." ljuger jag och han suckar.

"Don't lie to me. You don't have to" säger han allvarligt.

"I mean... How do you expect me to feel? Zayn apparently doesn't like me, so..." mumlar jag och kollar ut igenom fönstret.

"He do, I promise. He was just sad that you left him like that" lovar han, men jag tror honom inte.

"No, then he wouldn't have found that girl" fnyser jag.

"Well, I don't know what he's doing. But I know he loves you. And I know that he will try and make everything alright,

so make it easy for him. Because you love him, right?"

"Of course I do" mumlar jag.

"Then what's the problem?"

"He doesn't love me enough, Niall! I thought you got that!" fräser jag.

"Sorry, just trying to help" säger han lite förtvivlat.

"I'm sorry. I'm just so confused about everything" suckar jag.

"I know... What about a movie night?! I can come to your place!" föreslår han glatt. "With pizza!" lägger han till.

"Okay then..." skrattar jag.

Vi lägger på och jag kollar klockan. Snart åtta. Mobilen plingar. Niall...

Is it okay if Louis and Harry come with me? xx

Jag ler och skakar på huvudet. Hur tänker människan egentligen?

Of course, they are our friends too, you know ;) xx

Han svarar inte, men jag antog att han fått det. Så jag börjar städa lite och byter om till ett par svarta mjukisar och en stickad myströja. Även om det är flera månader kvar till jul så längtar jag. Och snön... Finns inget bättre...

18 december

Ni kanske trodde sagan skulle sluta lyckligt, men det lyckliga har inte kommit ännu. Zayn har inte hört av sig på tre månader. Vi har inte sett eller pratat med varandra sedan han lämnade nycklarna i min lägenhet. Killarna har jobbat lite på sista tiden, nu innan jul, så jag underhåller mig själv. Jag har skaffat jobb också! På ett kafé på stan. Riktigt mysigt faktiskt! Vi har julpyntat och allt. Det har jag gjort hemma också. Med ljusstakar och julstjärnor. Ingen gran, dock. Fast det behövs väl inte?

Klockan är sju och jag drar på mig mina ugs, min vita jacka, min svarta tubsjal och en svart mössa. Sedan hänger jag väskan över armen och lämnar lägenheten. Jag tar hissen ner och går emot entrédörren. Utanför snöar det, stora, vita snöflingor dinglar mot marken där det redan ligger ett tjockt lager snö. Kylan tränger sig in i min hud och jag ryser. Huttrande går jag igenom gatorna där det pyntats med julsaker. Bland annat marschaller på gatorna och lyktor bredvid dörrarna till små affärer. Det spelas julmusik ifrån torget där någon kör sjunger. Där står också en stor pyntad gran.

Jag går med ett leende runt i olika affärer för att hitta julklappar till Nellie, killarna och mina kollegor på kaféet, som tack för ett varmt välkomnande på jobbet. Till Nellie köper jag presentkort på lite olika affärer, en riktigt fin filt och lite annat, Niall får presentkort på Nando's, en klocka och ett par Supras, Liam får presentkort, en parfym och ett snyggt halsband, Louis får ett par riktigt snygga hängslen, presentkort och en marinblå/vit randig tjocktröja och Harry får ett halsband, presentkort och en klocka. Sedan ger jag alla mina kollegor som varit där mest - Sophie, Ann och Rachel - ett varsitt presentkort på Londons dyraste spa och varsitt presentkort på manikyr och pedikyr.

Jag sätter mig utmattat på ett kafé vid torget och beställer en latte. Medan jag väntar lyssnar jag på jullåtarna som kören sjunger. Riktigt fint.

Nellie ska komma hem till jul, hon kommer dagen innan och åker dagen efter, längre kunde hon inte vara ledig. Lite synd, men jag får väl nöja mig med det. Jag ska fira jul med killarna två dagar före jul, för dagen före åker alla till sina familjer. Jag vet inte om Zayn kommer med, antagligen gör han det. Kanske borde jag köpa något till honom, jag menar, vi måste ju kunna vara vänner eftersom de fem är med varandra hela tiden, nästan.

Så efter att ha kopplat av fortsätter jag gå för att leta efter en present åt Zayn. Det blir bara ett halsband med en bricka på, där det står MEMORIES. Riktigt fint faktiskt. Men jag köper inget mer. Han kanske inte ens köpt något till mig, varför skulle han? Undrar vad han ger till hans tjej, Perrie som jag fått reda på att hon hette. Säkert massa saker, kanse en bil, ett hus, pengar, kläder, presentkort, smycken och massa annat fint.

När jag kommer tillbaka till lägenheten sätter jag på min julskiva och lägger fram alla presenter på bordet i köket. Först delar jag in det i högar, beroende på vems som är vems. Jag sitter och slår in paket i säkert en timme för att få det bra, sedan lägger jag allt i en hög på golvet, alla presenter förutom Nellies och Zayns. Jag lägger båda på mitt rum. Snart jul... Kan den inte bara komma nu?

__________________________________________________________________________________________________

Kommentera!

Lite framspolning... Förlåt för det! Hoppas det inte förstör så mycket!

Xxxx

Jag går sakta mot sovrummet och knackar på den stängda dörren. Med en svag hand öppnar jag dörren efter att ha hört ett hest Kom In. När jag kliver in hör jag Ayla snyfta till. Hon sitter på sängen med ryggen mot mig. Hon har fönstret mitt emot sig. Det enda jag ser är hennes ansikte i profil.

"Ayla, don't be scared of me, please" viskar jag och hon ser på mig.

Hennes ögon är röda. Knallröda. Hon nickar lite mot sängen och jag går fram för att sätta mig bredvid henne. Men jag är noga med att inte göra henne illa till mods. Hon snyftar till igen och drar in ett djupt andetag samtidigt som hon höjer huvudet.

"I've been thinking" säger hon kort och jag nickar lite. "And... With everything between you and me, with everything going on around us, I think the best thing to do is... To take a break" säger hon och jag stelnar till.

"Why?" viskar jag hest.

"Because it seems like you're two different persons. In one moment you're the cutest, sweetest guy ever, but in another you're so... Different. You're like a stranger to me. And I can't be together with a boy that I don't even know, I hope you get that" förklarar hon.

Jag tystnar. Kanske har hon rätt. Jag har inte visat hela mig. Hela min personlighet. Det är nog för det bästa. Det hoppas jag i alla fall.

"What do you mean with 'take a break'?" frågar jag, även om jag är fattar.

"I want us to be nothing but friends for a while. Just... Give me some time" ber hon och jag nickar stelt.

"Yeah, of course..." mumlar jag och snyftar till. "I'll stay at Nialls place" kraxar jag sedan och lämnar rummet med tårar som rinner nerför mina kinder.

"What did she say?" frågar Liam oroligt, men jag skakar på huvudet och rusar ut.

Ayla's Perspektiv

Varför gjorde jag det? Varför?! Men det kanske är bäst så. Men det kändes som om han tog med en bit av mitt hjärta när han sprang iväg, en stor bit. Jag är inte hel utan honom, men hur som helst så måste jag lära mig leva utan honom, även om vi blir ihop igen. Han kommer ju åka på turnéer och allt.

Niall kommer in för att kolla så jag är okej, men jag säger att jag vill vara ifred. Och det vill jag. Jag vill inget hellre. Tänka igenom allt som hänt. Försöka förstå verkligheten. Kanske var vi inte menade att vara tillsammans. Just nu önskar jag att jag hade en tjejkompis. Någon som förstod och kunde hjälpa mig. Kunde ge mig råd. Jag önskar att Nellie var här och kunde hjälpa mig. Hjälpa mig välja rätt väg att gå.

Men så är det inte. Jag är ensam. Riktigt jävla ensam.

Då bestämmer jag mig för en sak. En sak som kanske inte är den rätta, men det känns så rätt just nu. Jag reser mig upp och släpar fram min stora resväska. Sedan packar jag ner massa saker, kläder, macbook, smink, tanborste och massa annat.

Snabbt plockar jag upp mobilen och ringer Nellie. Hon svarar efter några toner.

"Ayla! Hey honey!"

"I'm coming to the US" säger jag kort.

"Are you sure about this?" frågar Harry som kört mig till flygplatsen.

"No, but I want to do this" svarar jag och han nickar.

"We'll wait for you until you come home" lovar han och jag nickar.

"I know you will"

Vi kramas och sedan lämnar jag bilen. När jag fått ut min resväska vinkar jag medan jag går mot flygplatsen. Han kör iväg och jag går mot incheckningen. Jag hann precis köpa biljett till ett flyg som går nu. Det är mitt i natten, men who cares? Jag vill bara iväg, hoppa i Nellies famn. När jag är på väg mot säkerhetskontrollen ringer min mobil. Zayn...

"Hi" svarar jag.

"Are you going to the US?" frågar han snabbt.

"Yes, and you can't stop me" suckar jag.

"But..."

"No Zayn, it's over. Go find another girl, fall in love and forget me" säger jag och lägger på.

Tårarna stiger i ögonen, men vad ska jag göra? Det kanske inte ska vara vi två, det märker vi. Det här känns så rätt, men ändå så jävla fel.

Så fort jag klivit igenom säkerhetskontrollen ångrar jag mig, men jag intalar mig själv att jag inbillar mig. Det här är rätt, försöker jag mata in i min hjärna. Sakta men säkert blir jag mer och mer säker på att det här är rätt sak att göra. Men tänk om Zayn faktiskt hittar en ny tjej och glömmer mig? Är det vad jag vill? Bli av med honom? Men jag älskar honom ju, då borde jag inte lämna honom.

Efter flera timmar på flyg är jag framme i USA. Nellie möter mig på LAX. Och hela vägen till hennes lägenhet pratar vi om allt som hänt medan vi var ifrån varandra. Hon har blivit befordrad och hon har fått jobb hos Victoria Secret. Det är ju typ SJUKT! Hon är inte modell, utan stylist. Hon helt helt fantastisk.

"And what about you and Zayn?" frågar hon och låter blicken falla på mig i en sekund för att sedan låta den glida tillbaka till vägen.

"We... Kinda broke up" suckar jag.

"What?! Why?" frågar hon sorgset.

"We had a hard time and I thought I didn't know him, because he seemed to be two persons" säger jag och hon nickar.

"But you maybe find your way back to each other" tröstar hon.

"I hope so" mumlar jag och lutar huvudet mot rutan.

Zayn's Perspektiv

Gillade hon mig aldrig? Var hon aldrig kär i mig på riktigt? Kanske utnyttjade hon mig bara. Antagligen. Hon ville ju till och med att jag ska träffa någon annan. Det är precis vad jag måste göra. Det är det absolut rätta nu, jag måste visa henne att jag klarar mig utan henne, även om det är en lögn.

Jag tar upp mobilen och ringer tjejen jag träffade, innan jag träffade Ayla. Hon heter Perrie och ser riktigt bra ut, om jag får säga det.

"Zayn! Hi! How are you? Long time no see huh?" hör jag henne säga glatt.

"Hi! Yeah, way too long! Wanna meet up today?" frågar jag och sätter mig på min säng.

"Yeah, sure! Yeah, that'd be awesome" hör jag henne säga leendes.

"Great! I'll catch you up" ler jag.

"I'll be ready!"

Vi lägger på och jag reser på mig. Är det rätt verkligen?

Ayla's Perspektiv

En vecka senare

Efter en hel vecka i USA känner jag mig mer ensam än någonsin. Nellie fick inte ta ledigt när jag var här, bara någon dag, så jag har suttit själv i hennes lägenhet med hennes MacBook. Jag funderar på att åka tillbaka, men är jag redo? Tänk om jag ångrar mig? Då kan jag ju inte bara åka tillbaka till USA. Jag måste bestämma mig. Men det hjälper ju inte att vara här. Helt ärligt saknar jag Zayn. Men han har säkert gått vidare nu.

Men nästa dag bestämmer jag mig ändå för att åka tillbaka till London. Så jag packar, säger hejdå till Nellie och när jag sitter i en taxi på väg till flygplatsen ringer jag Harry.

"Hi Ayla! How are you hun?" svarar han.

"Hey, I'm great! But I'm coming back to London, today" säger jag.

"Okay, but, uhm..." börjar han, men avbryter sig själv.

"But what?" frågar jag nyfiket.

"Nothing. I'll meet you at the airport!"

"Okay... Bye"

Vi lägger på och jag betalar taxin som stannat. Chauffören lyfter ut resväskan åt mig och sedan går jag in. Jag checkar in och går igenom säkerthetskontrollen. Vid tax-free går jag in till en typ kiosk. När jag går förbi tidningarna stannar min blick på en skvallertidning. Zayn på framsidan, men en tjej. De kysser varandra. Jag köper tidningen och sätter mig på ett kafé. Med brustet hjärta bläddrar jag fram sidorna och börjar läsa.

Han har verkligen träffat någon ny. Han fattar verkligen inte. Han fattar inte vad jag menade. Han kanske inte var så smart som jag trodde. Han kanske inte älskade mig som jag gjorde. Med tårar i ögonen slänger jag tidningen, snyftar och går på planet. Jag sitter bredvid en äldre dam på planet, bredvid henne sitter en äldre man som ser ut att vara hennes man.

Så fort planet lyfter börjar jag gråta tyst för mig själv. Jag vänder mig så gott som möjligt ifrån dem med fötterna i stolen.

"Are you okay, sweetheart?"

Jag sneglar mot damen och snyftar lite.

"Yeah, I'm fine" ljuger jag och fejkar ett leende.

"Oh, you don't have to pretend, what's wrong?" ler hon gulligt.

"It's my... Ex boyfriend" snyftar jag och hon ler lite svagt.

"What happened? Did you broke up? Did he cheat?" frågar hon snällt.

"Yes, we broke up. I broke up with him, it's a long story. But now he found another girl" gråter jag och hon omfamnar mig varmt.

Även om jag inte känner henne så är det skönt att prata med någon man inte känner. Vi pratar väldigt mycket och hon ger mig råd och hjälp.

När vi är framme går vi tillsammans ut ifrån flygplatsen där vi säger hejdå och jag går emot Harrys bil som står där. Harry står lutad emot den och han skiner upp när jag kommer gående. Han rusar mot mig och omfamnar mig. Han lyfter upp mig och snurrar runt mig. Jag tjuter och skrattar högt.

Vi hoppar in i bilen efter att han lagt in min resväska i bagaget och han börjar köra. Jag sätter på radion och höjer volymen.

"Have you been crying?" frågar Harry efter en stund.

"Uhm... Yeah" mumlar jag.

"Why?!" utbrister han oroligt.

"I know that you know, you don't have to pretend" suckar jag och han ser sorgset på mig.

"You found out about it, didn't you?" suckar han.

"Of course I did! He's Zayn Malik for God sake!" utbrister jag.

"I'm so sorry, Ayla" beklagar han.

"Don't be. Maybe it wasn't suppose to be us" suckar jag olyckligt och ser ut genom fönstret. Regnet börjar falla och vädret blir sådär dystert och tråkigt. Precis som jag känner mig utan Zayn.
__________________________________________________________________________________________________

Kommentera!

Okej, kort visit i USA, I know, men vet inte hur jag skulle få ihop det och vad som kunde hända där, men hoppas det här blir bra! Har några idéer nu, så det gäller bara att ni kommenterar!

VIKTIGT: Ska till Skåne i helgen, ska på någon middag med släkten, så jag kommer inte kunna uppdatera! Hoppas ni förstår detta!

Xxxxx