Who are you and what do you want from me?

Hela morgonen har jag väntat på svar. De andra är i arenan och tränar. Själv sitter jag på soffan i våran buss, mobilen i handen och en kopp varm choklad på bordet framför mig. Jag har väntat i en timme nu. En del av mig tror att han kommer svara, den andra inte. Allt jag vill är att det ska sluta. Att han ska sluta följa efter mig, sluta skriva till mig. Han gör så mycket mer än att stalka mig, han förstör mig inifrån och ut. 

Med en uppgiven suck reser jag mig upp och tar med koppen till köket. Den har blivit kall, så jag häller ur resten i diskhon och ställer koppen på diskbänken. Och så plingar mobilen. Hela jag stelnar till. Sedan skyndar jag mig tillbaka till soffan och tar upp mobilen. 

Your nightmare.

Som om jag inte redan visste det, tänker jag och knappar in ett svar.

Can't you just leave me alone? What have I ever done to you

Nervöst lägger jag ner mobilen och flätar ihop mina händer med varandra i knäet. Kanske var det här en dålig idé... Tänk om han kommer nu och kidnappar mig?! Tänk om han mördar mig direkt? Tänk om han låser in mig i resten av mitt liv? 

You left me.

Förvirrat rynkar jag mina ögonbryn och försöker klura ut vem det är. Antagligen är det någon jag känner, eller kände. Någon jag lämnat... Men vem? 

Plötsligt plingar mobilen igen. 

Your boyfriend is doing good on stage. 

Under texten är en bild tagen ifrån en läktare och visar scenen där killarna just nu tränar. Paniken slår mig som en våg och jag ska precis börja skriva tillbaka till honom när han skickar ännu ett sms.

Meet me outside the arena in five minutes or I'll shoot them all.

Direkt reser jag mig upp och börjar springa mot dörren som leder ut ur bussen. Det börjar snurra, men jag bryr mig inte. Han kommer inte få skada någon på grund av mig. Aldrig. Men någon stoppar mig precis utanför bussen. 

 "Where are you going?" frågar Jonathan, en av livvakterna. "Mr. Tomlinson gave me orders to not let you leave the bus" säger han. 

Jag rycker min arm ifrån hans grepp och börjar springa mot arenans ingång. Steg hörs efter mig, men jag fortsätter springa. Mobilen plingar igen. 

Four minutes.

Jag springer fortare. Bussarna står ju på arenans baksida och ingången är på framsidan. Arenan är riktigt stor så det kommer ta tid att springa dit. Kommer jag hinna? Plötsligt ser jag stängsel framför mig och kommer snabbt på att jag inte kommer komma fram till ingången. De har spärrat av baksidan så att inte fans ska kunna komma in. Nej nej nej nej nej...

 "Ms. Gonzales, what's wrong?" frågar Jonathan som tar tag i min arm ännu en gång. 

Det här är allvar. Någon är inne i arenan med ett vapen. Någon kan bli allvarligt skadad och allt på grund av mig. Jag måste berätta för honom. Jag måste, det är det minsta jag kan göra.

 "Someone in the arena has a weapon and is about to shoot the boys" säger jag snabbt så jag inte ska hinna ångra mig och hans ögon blir stora.

 "Are you kidding right now?"

 "No! We need to hurry!"

 "You need to get back to the bus, I'll handle this" säger han allvarligt och börjar gå mot arenan.

Aldrig att jag kommer sitta i bussen och vänta. Nej. Istället springer jag mot bakdörren till arenan, där vi går in när vi ska träna. Mobilen plingar igen och jag hör Jonathan ropa efter mig.

Two minutes, tick tock.

Jag ökar mina steg och springer in i korridorerna backstage. Med tårar i ögonen och snurrande syn springer jag så fort jag kan mot scenen. På vägen dit möter jag flera personer som kollar konstigt på mig. Jag hör Jonathan bakom mig. Han pratar med någon i en typ walkie talkie och ropar ibland ut åt allihopa att lämna arenan, men jag fortsätter springa mot scenen. 

Jag hör killarna sjunga. De sjunger Little Things. Ett till sms når min mobil, men jag tänker inte ens kolla. Det är en minut kvar, det vet jag. Äntligen ser jag scenen och springer mot den, men någon drar tag i min arm och jag kastas bakåt.

 "Chachi we need to leave!" utropar Jaja och jag märker att alla börjar springa mot utgången, igenom korridorerna. 

 "But the boys!" skriker jag och börjar gråta.

 "They're leaving too, come on!"

Men jag tänkte inte gå. Även om jag kommer riskera mitt liv måste jag veta vem Han är. Så jag springer ifrån alla andra och börjar springa mot själva insidan av arenan där man sitter och kollar. Snabbt springer jag uppför trapporna mot läktarna och hör hur alla skriker efter mig. I mitt huvud ser jag bilden Han skickade till mig. Det borde vara här någonstans, tänker jag och fortsätter leta efter honom. 

Det snurrar ordentligt nu, allt är suddigt och jag gråter av rädsla, men jag vet att jag måste fortsätta. Det här är min enda chans, jag måste veta vem han är. Jag måste veta vad han vill. 

Och så kommer skottlossningen. Flera skott avlossas och jag håller för öronen. Skrik hörs ifrån scenen och bakom den. Då ser jag honom. Iklädd i svarta kläder, som vanligt. Han springer nerför trapporna, ner ifrån läktaren. Jag springer ner också och följer honom med blicken medan jag springer emot honom.

 "Chachi! Stop! What are you doing?!" hör jag folk skrika ifrån scenen och jag ser livvakter komma springandes mot mig, men jag fortsätter springa mot mannen som nu springer mot scenen. 

Jag sick-sackar mellan alla stolar och försöker komma ihåg att andas.

 "Who are you?!" skriker jag och mannen vänder sig om för att kolla mot mig, men fortsätter springa. "What do you want?!" skriker jag gråtandes och hör ännu ett skott avlossas. 

Jag kollapsar på golvet, men känner ingen smärta. 

Louis' POV

 "I won't let these little things, slip, out of my mouth. But if I do, it's you, oh it's you they add up to, and I'm in lo-" vi blir avbrutna av att folk börjar skrika på oss att lämna arenan och flera livvakter rycker tag i oss och drar oss bakom scenen. 

 "What is going on?!" utbrister Harry när vi ser alla springa igenom korridorerna. 

 "There's someone in here with a weapon and whoever that is, was going to shoot you guys" berättar en livvakt snabbt och hela jag stelnar till.

 "How do we know this?" frågar jag.

 "Save the questions for later, Mr. Tomlinson. Now we have to get you out of here"

Genast börjar jag tänka på Chachi. Vet hon vad som händer? Är hon säker? Är hon fortfarande i bussen? Framför mig ser jag Jaja och resten av danscrewet gråta och de försöker ta sig ifrån folkmassan och gå tillbaka in i arenan. Då hör jag vad de skriker åt alla andra... Det får mitt hjärta att stanna.

 "She's in there! We have to save Chachi!"

Folkmassan trycker oss vidare i korridoren och det är omöjligt att vända om. Mitt hjärta gör ont och oron äter mig inifrån. Är Chachi i arenan? Vad gör hon här? Hon skulle ju vara kvar i bussen! Plötsligt hörs skott avlossas och skrik fyller korridoren.

 "I need to get back in there!" utbrister jag och försöker vända om, men alla puttar mig framåt.

 "That's too dangerous, Mr. Tomlinson" säger livvakten allvarligt och jag blir riktigt irriterad på honom, och alla andra.

 "My girlfriend is in there!" skriker jag på honom.

 "So are the other body guards! They ran after her, she's safe now focus on getting out of here!"

Tillslut kommer vi i alla fall ut och vi får gå till våra bussar. Jag och killarna följer med danscrewet till deras buss, bara för att vi ska hålla ihop. Ingen säger något, Jaja gråter, Millie försöker trösta henne, vi andra är bara tysta, chockade. Allt hände så fort. Vi var nyss på scenen och tränade! Allt blev en mardröm. 

 "Is she really in there?" undrar jag tyst.

 "I tried making her come with us, but she just ran away" gråter Jaja och det sticker till i mitt hjärta.

Jag kollar ut genom bussfönstret och ser livvakter som omringar den med vapen i händerna. Plötsligt öppnas bussdörren och vi alla kollar dit för att se om det är Chachi, men in kommer Paul. 

 "We have to leave the arena. More shootings have been heard, it's not safe to stay here" säger han allvarligt och jag ställer mig upp.

 "But Chachi's in there!" utropar jag och pekar mot arenan. 

 "Louis, we need to leave" säger han igen. "The securitas are in there, the police are on the way, they'll bring her out and you can meet her later, but right now, we gotta leave. You have no say in this, sorry" 

 "But-"

 "No, we're leaving"

Och så lämnar han bussen. Bussen startas och snart börjar den rulla framåt. Jag börjar gråta och drar i mitt hår. Argt och oroligt slår jag på dörren och skriker svärord. 

 "Louis, she's safe, I promise. She's okay" säger Harry mjukt bakom mig och lägger en hand på min axel.

Jag sjunker ner på golvet och lägger mig som en boll och gråter högt. Hur kan de bara lämna henne där inne? Varför får jag inte bara gå in och rädda henne? 

Har det här något att göra med olyckan i Sunrise? Visste hon om att det var någon därinne med ett vapen? Isåfall, hur? Vad skulle hon göra i arenan om hon inte visste? 

Så många frågor, men inga svar. 

Plötsligt tvärstannar bussen och jag reser mig upp. Vi alla kollar ut genom fönstret och ser att vi fortfarande är vid arenan. En livvakt kommer med en livlös kropp i famnen, han springer mot våran buss. Då ser jag det där bruna håret, de där lockarna.  

 "Chachi..." viskar jag och springer mot dörren igen. 

Jag kastar mig ut och springer mot honom. Det känns som slow motion. Chachi's livlösa kropp och bleka ansikte. När jag kommer fram till dem stannar jag och smeker hennes kind.

 "She's alright. She passed out for running like crazy, but she didn't get shot" säger livvakten och jag tar Chachi ifrån honom.

 "Thank you so much" säger jag och han nickar mot mig.

Jag går med henne i famnen mot bussen där alla står utanför och väntar. Plötsligt känner jag hur hon börjar röra sig i mina armar och hennes ögon öppnas.

 "Louis?" viskar hon hest och jag kliver på bussen. 

 "I'm here baby" viskar jag och lägger henne på soffan.

 "I'm sorry" 

Jag blir förvirrad av hennes ord, men hinner inte fråga något innan hon sluter ögonen igen. Jaja sätter sig på huk bredvid henne och tar hennes hand. Jag backar undan och låter de andra gå fram till henne. Harry gråter lite, han försöker dölja sina tårar men jag ser honom. I en snäll gest lägger jag en hand på hans rygg och han ser på mig. Jag ler mot honom och han ler smått tillbaka.

 "She's fine" säger jag och han ler stort samtidigt som en tår rinner nerför hans kind.

 "She's fine" upprepar han. 

---------------------------------------------------------------------

Whooooop, what the hell just happened?! 

Har ingenting att säga... Lalalala, lotsas att jag säger något vettigt och var glada över att jag skrivit ett kapitel xd

TACK O ADJÖ MASSOR MED SNÖ

...

...

...

jag vet, töntigt.

 

JoJo

13 oktober 2013 16:40

NU FÅR DU TA O SKRIVA MER KVINNA

 

..

17 oktober 2013 21:35

Bästtt!

http://Justadropintheocean.blogg.se

 

Elin

20 oktober 2013 12:17

Hejsan!:D skulle du vilja köra ett länkbyte med min novellblogg? och om du skulle vilja det kan du kommentera på min blogg eller skriva på kik där jag heter ElinHess

http://onedirectionnovell.devote.se

 

Elin

21 oktober 2013 15:08

Länkat dig nue!:))

http://onedirectionnovell.devote.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...