onedirectiontolove

Alla inlägg under augusti 2012

Av Wilma - 31 augusti 2012 16:36

Hej alla läsare!
Sitter just nu i bilen på väg till Stockholm! För er som inte vet vad jag snackar om så är det så att mina tre systrar och min mother ska springa tjejmilen. Vi ska sova hos min syster som bor i Stockholm tills på söndag, så det kommer antagligen inte något kapitel i helgen (möjligtvis på söndag) men jag hoppas ni står ut!
Love u all! Tack för alla kommentarer!
Xx
(Skriver detta på min iPhone så vet inte om det är några stavfel)

Av Wilma - 29 augusti 2012 21:15

Kommer sluta ha bilder som det står t.ex "Ayla's perspektiv", tycker bara det är jobbig att lägga in xd hoppas ingen blir alltför ledsen

 



Ayla's perspektiv


Vad ska man göra när hela världen är emot en? Vad ska man göra när man är helt ensam i slaget mellan liv och död? Vad föväntas man göra då? I just det läget vill man ju bara ge upp, men det kan ju knappast vara vad Gud vill. Men vad vill han att jag ska göra? Jag är verkligen helt jävla fucking ensam.

Jag ställer mig upp och drar upp gardinerna. Solen träffar mig direkt och jag kisar lite för ljuset. På bara en sekund avgör jag att det kommer vara ganska varmt idag. Alltså kommer det vara mycket folk ute. Jag går fram till min garderob och drar fram en svart oversize tröja med Storbritanniens flaga på och ett par mörka jeansshorts med lite slitning. När jag fått på mig det borstar jag mitt hår och går ut till köket. En rosa, fyrkantig lapp ligger på bordet och jag plockar upp den.

I'm probably at work when you read this. Going to eat with some friends tonight, so you're alone again. There is money at the table Hugs Nellie

Jag knövlar ihop den och slänger den i papperskorgen. Lite snabbt tar jag upp pengarna och petar ner dem i min ficka. Eftersom jag inte är hungrig skiter jag i frukosten och drar på mig mina svarta, låga Converse. Sedan går jag till mitt rum för att ta min mobil och nycklar innan jag lämnar lägenheten bakom mig.

Såklart är det väldigt varmt ute, precis som jag trodde. Men vad hade jag förväntat mig? Att det skulle dra in kolsvarta moln på tio minuter? Nej. Jag bestämmer mig för att ta en promenad till stranden, gå vidare till stadsparken och sedan till affären. Bara för att få luft, som Nellie brukar uttrycka sig.

Medan jag går längst gatan tänker jag igenom mitt liv. Vad kommer hända om ett år? Om tio år? Vad gör jag när jag är sjuttio? Sitter jag tillsammans med vänner, eller sitter jag ensam och stickar med en katt i knäet? Jag hoppas på det första, men tror att det blir det andra.

Aldrig när jag var liten trodde jag livet skulle vara såhär... komplicerat. Då tog jag allt som en lek och bara... följde med strömmen. Nu simmar jag istället motströms  och går min egen väg, ensam. Mina vänner lämnade mig efter att jag slutat på skolan. Sedan spred de rykten om att jag var psykiskt sjuk. Det vad faktiskt så det ryktet skapades, sedan skapades det flera och flera efter det, men det ryktet kom först. Och det sårar att det faktiskt kom ifrån mina bästa kompisar.

 "Ey, Ayla!"

Jag stannar till och vänder sakta på mig. Bakom mig joggar Zayn. Han sluter till min sida och ler. Snabbt plockar han ut snäckorna till hans headset som suttit i hans öron. Han flåsar lätt och jag kan skymta lite svett på hans armar och nacke.

 "Hey, how are you?" ler han. "I would give you a hug, but I probably smell" lägger han snabbt till och jag ler generat och ser ner i marken.

Jag förstår inte varför jag alltid mår så dåligt när jag är tvingad att prata med folk. Varför jag alltid ställt i en sitts jag hatar.

 "Good, and you?" säger jag tyst och så fort som möjligt.

Försiktigt sneglar jag upp på honom och ser ett leende på hans läppar.

"Great! But I..." börjar han, men avbryts av hans mobil som plingar till.

Han tar upp den och svär för sig själv.

"Look, gotta go, but I'll see you around, right?" säger han och jag nickar fort. "Good, bye then, Ayla" ler han och joggar vidare.

Jag drar ett djupt andetag och fortsätter gå. Hur mycket jag än vill så kan jag inte sluta tänka på de där mörka ögonen... Så djupa. Det känns nästan som att man kommer falla om man kollar in i dem för länge. Som att man blir förtrollad. Och det där håret... Undrar hur länge han håller på med det på morgonen. Ganska länge, antar jag. För han kan väl knappast ha det sådär när han vaknar... Eller?

Jag suckar och himlar med ögonen åt mig själv. Sluta nu Ayla, du tänker aldrig på killar. De skapar problem, inte kärlek. Men hur mycket jag än försöker intala mig om att sluta tänka på honom så går det inte.

Som att han faktiskt betyder något för mig.


Zayn's perspektiv


Varför kan jag inte sluta tänka på henne? Hon är väl inte så speciell, eller? Zayn, sluta lura dig själv! Hon är speciell, det vet du! Jag suckar lite åt mitt patetiska jag och fortsätter jogga. Men ändå går det inte att sluta tänka på henne. Det är som att hennes ögon döljer en hel historia. Som att de har en hel del att berätta, men inte vill. Undrar om hon döljer något? Hon är ju alltid så blyg. Säger inte så mycket. Fast... Hon kanske är nervös för att det är jag. Zayn Malik, från One Direction. Undrar om hon vet vem jag är?

Väl hemma igen duschar jag snabbt innan jag fort fixar mig för att sedan ringa Louis. Efter fem minuter hämtar han upp mig och vi åker mot platsen där vi ska ha intervjuen.


Ayla's perspektiv


Efter några timmar är jag hemma igen och ställer in alla varor i kylen. När jag gjort det slänger jag mig på soffan och sätter på How I Met Your Mother. Snart tröttnar jag och stänger av. Eftersom jag inte vet vad jag ska göra ligger jag bara där. På rygg. I soffan. Ensam i min och Nellies lägenhet. Varför måste jag vara som jag är? Varför kan jag inte bara leva? Prata som vanliga människor och bara... Bara vara? Vad är jag rädd för? Vad i helvete har jag varit rädd för alla dessa år?

Jo... Jag har varit rädd för att bli SVIKEN. Och ni kanske tycker jag är töntig. Men det har hänt så många gånger att jag faktiskt börjat tro att alla sviker mig. Alla kommer någongång svika mig. Såra mig. Döda mig inifrån.

I den stunden bestämmer jag mig för en sak. En sak som jag lovar mig själv att hålla fast vid. En sak som jag aldrig kommer ge upp vid.

Jag ska räta till mitt liv. Börja prata. Starta om på nytt. I alla fall försöka. Det kan väl knappast bli värre än vad det redan är? Och jag har ju överlevt än så länge, så varför inte? Det finns inget att vara rädd för, right?


Nästa dag kliver jag upp extra tidigt. Först smyger jag till Nellies rum och ser henne ligga där och sova. Klockan är snart nio, så jag börjar göra pannkakor. Sedan ställer jag fram sylt, socker, smör och allt vad Nellie äter till frukost på en bricka och går mot hennes rum. Försiktigt knackar jag på och hon ropar kom in. När jag kommer in och hon ser brickan med frukost ler hon stort.

"Breakfast?" frågar jag lite tyst.

"Thank you honey, you shouldn't have" ler hon och jag ställer brickan framför henne.

"I'm going to start over now. I'm going to try to start over again" säger jag och hon ler stolt mot mig.

"I know you would someday. How does it feel then?" frågar hon och börjar äta.

"Good, actually" ler jag och kollar lite på pannkakorna.

"Eat with me" säger hon och jag ser tveksamt mot henne.

Sedan börjar jag äta med henne. Hon är så ung. Så modern. Så lik henne. Men jag ska börja om. Starta om helt. Sudda ut allt gammalt och lägga till allt nytt.

Och den här gången tänker jag inte ge upp...

_____________________________________________________________


Kommentera!

Okej, kort och tråkigt: I know! Men jag kan inte skriva mer just nu! Sorry sorry!

Lova ya all!

xx

Av Wilma - 28 augusti 2012 18:30


______________________________________________________________________________________

Jag går tillbaka till porten med nummret 16A och slår in koden 1562. Ett klick hörs och jag går in. När jag står i hissen börjar jag tänka på den där killen jag gick in i. Ganska snygg faktiskt. Med hans svarta hår och mörka ögon... Lång var han också. Men honom kommer jag ju aldrig se igen, så varför tänka på honom?

Jag låser upp dörren till lägenheten och kliver in. Tystnaden uppstår och jag drar av mig skorna för att sedan låsa dörren. Just då kommer jag på att jag kommer äta själv ikväll. Vad ska jag äta? En sallad blir nog bra... Så jag tar pengarna ifrån köksbordet och drar på mig skorna igen. Eftersom det börjat blåsa när jag var ute drar jag också på mig en skinnjacka.

När jag lagt ner pengarna, mobil, nycklar, headset och lite annat i min handväska låser jag lägenhetsdörren och tar hissen ner till entrévåningen. Väl där ute låser jag upp låset på min moppe och sätter mig på den. Jag startar den och tar på mig hjälmen som jag alltid låser fast i låset innan jag kör iväg mot närmaste pizzeria.

När jag äntligen är framme låser jag moppen och sätter fast hjälmen för att sedan fixa mitt hår och gå in. Jag går fram till disken och mannen i kassan ler mot mig.

 "Hello, do you want to order?" ler han.

 "Chicken salad and a coke" säger jag kort och så snabbt som möjligt.

Han plockar fram och jag betalar. Jag slänger ur mig ett kort tack innan jag går så fort som möjligt därifrån. Sedan kör jag så fort jag kan hem igen. Väl hemma sätter jag på Titanic och äter min sallad. Vid nio kommer Nellie hem, som sagt.

 "Hi Ayla" ler hon och jag nickar lite tillbaka.

Snabbt städar jag undan efter mig och går upp till mitt rum.

Att bara se henne. Att bara se in i hennes smaragdgröna ögon får mig att minnas. Jag vill inte minnas. Jag vill bara glömma. Börja om. Starta ett nytt liv. Utan massa minnen. Men det är omöjligt. Jag kan inte glömma. Aldrig. Jag kommer få gå runt med alla dessa minnen och leva med dem. Varför kan man inte bara glömma? Går mitt liv att rädda? Går det att rätta till? I så fall, hur? När? Vem eller var?

När jag vaknar nästa morgon är klockan halv tio. Vi ska vara i studion vid tolv, så jag har gott om tid. Jag drar på mig ett par chinos, en vit t-shirt och en typ cardigan. Lite snabbt plockar jag upp mobilen och stoppar den i fickan innan jag drar på mig ett par skor och går ut på gatan. Snabbt letar jag upp närmaste Starbucks och beställer en macka och en varm choklad. Som tur är så är det inte så många fans här. Några tjejer som kollar bara, men det är helt lugnt.

Plötsligt plingar det i dörren till Starbucks och en välkänd tjej kliver in. Tjejen jag gick in i igår. Hon går fram till kassan med sänkt huvud och beställer något, innan hon snabbt sätter sig vid ett bord lite längre bort. Hon ser upp rakt på mig och kollar direkt bort när hon märker att jag kollar. Jag bestämmer mig för att gå dit, eftersom hon verkar ensam.

 "Hi" säger jag när jag är framme. "Can I sit?" frågar jag och hon nickar sakta.

Jag sätter mig framför henne och ser lite på henne. Hon biter sig i läppen och ser ner på sin pappersmugg. Hon snurrar lite på den och böjar nervöst skaka på benet. Ett litet leende sprids på mina läppar och jag bestämmer mig snabbt för att försöka starta ett samtal.

 "I'm Zayn" säger jag och hon nickar lite snabbt.

 "Ayla" mumlar hon väldigt tyst och jag lutar huvudet lite på sne.

 "Are you shy?" frågar jag med ett litet leende på läpparna.

Hon svarar inte, men skakar på huvudet. Det får mig att skratta tyst. Söt. Hon vänder ner huvudet och håret döljer hennes vackra ansikte. Jag ser ner på min mugg och dricker lite av den varma chokladen. Plötsligt plingar mobilen och jag drar upp den ur fickan. Ayla ser lite nyfiket, men ändå lite diskret på mig och jag ler svagt. Jag kollar ner på mobilen och ser Louis namn på skärmen.

Want a ride to the studio?

Jag knappar snabbt in ett svar som jag sedan skickar.

That'd be awesome! I'm at Starbucks, come pick me up brooo!

Han svarar inte, men jag antar att han fått det. Ayla sitter tyst och kollar ut genom fönstret. Regn har börjat strömma ner och hon suckar tyst. Hon plockar försiktigt upp något ur hennes ficka och snart ligger en vit Blackberry i hennes hand. Smidigt och snabbt börjar hon knappa på den och en stund efter att hon bara hållt i den plingar den. När hon läst messet lägger hon ner den i fickan och lutar sig tillbaka i stolen.

Louis bil kör upp utanför och jag ställer mig upp.

 "I have to go now, but it was nice to meet you, Ayla" ler jag och hon ser upp på mig. 

Hon tvingar sig på ett leende och jag antar att det är hennes svar, så jag går ut till Louis bil med min mugg.

 "Who was that, man?" frågar han när jag stängt bildörren.

 "No one" säger jag bara och spänner fast mig.

Han suckar och rycker på axlarna innan han börjar köra.

När Zayn lämnat Starbucks, hoppat in i en bil och försvunnit reser jag mig upp och går ut på gatan. Med händerna i fickorna hår jag längst gatan och försöker synas så lite som möjligt. Huvudet sänkt och håret för ansiktet.

 "Well, well, well... Isn't it little Ayla Davies"

Jag sneglar upp och ser rakt in i Rachel Jones iskalla ögon. Hennes isblåa ögon stirrar in i mina och ett retsamt flin syns på hennes läppar. Utan att svara vänder jag mig om för att börja gå igen.

 "Not so fast, psych disturbed kid" ryter hon och drar tag i min arm.

Då fnissar hennes två hundvalpar, Britney Clark och Tyra Manson, som står bredvid henne. Jag rycker mig loss från Rachels grepp, fortfarande utan att säga ett ord.

 "Why are you so quiet? Are you scared?" retas Rachel och flinar mot mig.

Jag svarar inte, utan försöker återigen gå därifrån. Men det slutar med att Rachel drar tag i min arm och drar mig hårt tillbaka.

 "Let me go!" fräser jag och försöker rycka mig loss.

 "Oh, so you can talk?" flinar hon och puttar mig bortåt.

 "Hey, what's going on?"

Allas ansikten vänds mot en kille som står en bit ifrån oss. Han har brunt hår och bruna ögon. Han har på sig en rutig shorta och ett par chinos.

 "Oh my God!!" tjuter Rachel.

Hon och hennes hundvalpar rusar fram till honom och pratar i munnen på varandra medan jag står där som ett fån. Men istället för att ge dem uppmärksamhet gör jag ett bestämt försök att ta mig därifrån.

 "Hey, wait" säger killen bakom mig och jag hör snabbare steg precis bakom mig.

 "She can't talk, you know. Everyone thinks she's a psycho" hör jag Rachel säger och jag stannar kvickt.

Hastigt vänder jag mig emot Rachel som ler övervinnande. Hon korsar armarna över bröstet och lutar sig på ena benet.

 "Tell me if I'm wrong" säger hon och borrar sig in i mina ögon.

 "What's your name?" frågar killen och jag ser på honom.

Han ler lite mjukt mot mig och jag ser på Rachel igen. Hon flinar och rycker på axlarna.

 "See? She can't talk" säger hon och jag ser på killen igen.

Han ser prövandes på mig, men jag vänder mig om och börjar gå upp för gatorna. Bakom mig hör jag Rachels skratt och hennes hundvalpars fniss.

 "Psycho!" skriker hon efter mig och jag känner tårarna i ögonen.

Jag börjar springa och viker av mot skogen. Med snabba och smidiga steg springer jag mot skogens mittpunkt. När jag äntligen är framme vid den lilla gläntan andas jag i fem sekunder innan jag skriker så högt jag kan. Jag skriker så luften pressas ur mina lugnor. Ända tills jag inte får fram något ljud slutar jag och drar in ett djupt andetag. Sedan faller jag ner i gräset. Låter tårarna falla.

Snart börjar det bli mörkt och jag börjar traska ut ur skogen. Det har slutat regna, men det blåser lite fortfarande.

Det tar drygt en kvart att gå hem, men väl där går jag upp och öppnar dörren till lägenheten.

 "Where the hell have you been?!"

Såklart. En oroligt Nellie kommer utspringandes till hallen. Med snabba steg gör jag ett försök att ta mig förbi henne, men hon tar tag i min arm och tvingar mig att stanna.

 "Please Ayla, let me help you" ber hon och ser medlidande på mig.

Jag ser på henne en stund innan jag vänder om för att springa till mitt rum. Där smäller jag igen dörren och glider ner för den medan tusen tårar strömmar nerför kinderna.

Jag är ett psykfall. Jag är inte normal. Jag borde inte finnas här. Varför finns jag? Varför vill Gud att jag ska leva med den här smärtan? Varför? Vad är det för bra med det? Vad har jag gjort för att förtjäna det?

_____________________________________________________________________________________


Well well well... HÄR ÄR THE CHAPTER! Det tog lite längre tid än förra gången att skriva det här kapitlet. Men i alla fall, här är det! Hoppas ni gillar det!

Har bestämt mig för att göra en Twitcam, vet dock inte när... Men det kommer jag SÅKLART skriva på bloggen några dagar innan! I ett eget inlägg så alla kommer hinna se. Vet inte om jag kommer göra den själv - tror inte det - men vi får se.

XoxoWilmaa~

Av Wilma - 27 augusti 2012 21:03

NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!

SHIT NEJ!

OMG!

Okej, nu har jag D-A-M-P! Hade skrivit ett extra långt kapitel till ER och sedan PRECIS (EXAKT PRECIS ASSÅ!) när jag skulle trycka på SPARA INLÄGG SÅ SKA SÅKLART INTERNET KÄNNA FÖR ATT FÖRSVINNA JUST DEN LILLA, KORTA JÄVLA SEKUNDEN OCH PANG! Allt försvinner. Bara början finns kvar (mindre än hälften).

Förlåt kära älskade läsare för min muppighet (och för internets busigheter) men det kommer INTE komma ett till kapitel idag (om jag nu inte orkar skriva om allt, vilket inte är så troligt) men jag ska FÖRSÖKA skriva så mycket jag kan ikväll.

SNACKA OM DAMP JAG FICK!

Förlåt alla som tycker jag överdriver, är allmänt knäpp och allt vad ni kan tycka, men det här är en av de värsta sakerna som kan hända en person som skriver fanfics. Ni som har såkallade novellbloggar vet hur det känns (eller är det bara jag som är så muppig som gör sånt...?).

I alla fall...

Tack för alla kommentarer! Det uppskattas ska ni veta!

Har funderat på att göra en typ Twitcam någongång... Vad tycker ni om det?! SVARA PÅ ALLA MINA (vet inte hur många/få) FRÅGOR SÅ SKRIVER JAG PÅ SÅLÄNGE!

Pusssssss Wilmaa~

Kapitel 1 under här

Av Wilma - 27 augusti 2012 17:00


______________________________________________________________________________________


Varför måste allt hända mig? Det borde inte hända någon. För om det väl händer skapar det minnen ingen vill komma ihåg, men som ingen kan glömma. Varför kan inte alla få leva ett normalt, rättvist liv? Aldrig trodde jag att det skulle hända. Aldrig trodde jag att det skulle förändra så mycket, men nu hände det. Och det förändrade hela mitt liv. Aldrig kommer jag få leva normalt igen.


 "Ayla! I'm going to work now! I'll be home by nine!" ropar moster Nellie.

Jag svarar inte, som vanligt. Men jag knackade lite med näven i väggen så hon ska höra att jag hört. Snart smälls ytterdörren igen och det blir tyst. Genast tar jag upp gitarren som ligger under sängen och sätter mig på golvet med ryggen emot sängen. När jag plockat fram mitt lilla block som alltid ligger i gitarren lägger jag gitarren i famnen och knäpper lite på strängarna.

Snabbt letar jag upp sidan jag slutade på och fortsätter. Först spelar jag igenom det jag kommit på, nynnar lite tyst och efter det fortsätter jag. Skriver nytt, suddar ut och skriver om på nytt.

If you think life's easy, you haven't lived

If you think we never cry, you haven't felt

I know what life is like

I know how it feels

I've cried, I've screamed

I've fought for my life

Jag suckar lite och stoppar ner blocket i gitarren, skjuter gitarren under sängen och ställer mig upp. Mitt rum är inte direkt litet, men ändå inte stort. Nöjd är jag i alla fall. Nellie gav mig det finaste rummet med eget badrum när vi flyttade in till den här lägenheten. Egen balkong har jag också. Och sängen är som en dröm.

Jag öppnar dörren till mitt rum och går ut. Med långsamma steg går jag till köket som ligger bredvid den lilla hallen. Försiktigt plockar jag ner ett glas och fyller det med kallt vatten. När jag häller i mig det ställer jag mig vid fönstret och kollar ner på gatan. På andra sidan vägen finns ett likadant höghus som vårt. Det är en hel gata med såna hus.

En äldre kvinna öppnar porten på andra sidan och traskar iväg mot sin gamla bil. I den stunden frågar jag mig själv vad jag ska göra idag. Eftersom klockan bara är halv ett på dagen och solen skiner kan jag inte sitta inne.

Jag kommer snabbt på att jag kan gå till parken. Så jag ställer det tomma glaset på diskbänken och går till mitt rum. Väl där öppnar jag min garderob och drar fram ett par jeansshorts och en vit tröja med trekvartsärmar. När jag fått på mig det så borstar jag håret, sminkar mig lite och avslutar med en ring, några armband och ett par snyggare örhängen. Precis när jag gått ut från rummet kommer jag på att jag glömt mina RayBan's. Så jag går in till mitt rum igen, sätter glasögonen på näsan och går ut till hallen. Där knyter jag mina vita Converse, stoppar min Blackberry i bakfickan, tar nycklarna och kollar mig en sista gång i spegeln innan jag lämnar lägenheten.

Jag låser dörren och trycker på knappen till hissen. När den äntligen stannar vid den här våningen kliver jag in och trycker på knappen E (entré). Medan hissen åker neråt ser jag på mig själv i spegeln. Ni kanske tror att jag inte tycker om mig själv, men jag är nöjd med mitt utseende. Visst, jag kanske inte är världens vackraste, men jag ser helt okej ut.

När jag öppnar porten blåser en ljummen sommarvind i mitt ansikte och jag går över bilvägen. Precis då plingar min mobil, så jag tar upp den och ser ett nyss SMS från Nellie.

I forgot to tell you that you'll have to make your own dinner, I put some money at the table x

Jag suckar lite och knappar in ett snabbt svar. Sedan sätter jag mig på en parkbänk och skådar barnen som leker i klätterställningen. Så lyckliga. Tänk om jag kunde få vara lycklig, bara för en dag. Få vara med min livskärlek. Kommer jag ens bli kär någongång? Det känns inte så. Att någon ens skulle gilla mig känns omöjligt.

 


Äntligen. En dag ledig. Frågan är bara vad man ska göra. Louis ska vara med Eleanor, Liam med Danielle, Harry ska hänga med några kompisar och Niall... Ja, jag har ingen aning om vad han ska göra. Han kanske vill hitta på någonting!

Jag plockar upp mobilen och slår in Nialls nummer. Två signaler, tre, fyra...

 "Yo Zayn!" svarar han och jag ler lite.

 "Vas happenin'?!" småskriker jag.

 "Not much, and you?"

 "Nothing at all! Do you want to hang out or something?" frågar jag och jag hör honom sucka lite.

 "Sorry man, I'm just going to relax all day. Sleep and watch movies" säger han och jag suckar väldigt tyst.

 "Oh, that sounds good. Sleep well then" ler jag.

 "I'm sorry, I want to do something but..." säger han, men jag avbryter.

 "I know, it's cool. Another time" säger jag.

 "Yeah, see you later"

 "Bye"

Vi lägger på och jag lägger mig på rygg i sängen. Det är helt tyst i lägenheten. Okej, inte så konstigt. Jag bor ju själv, plus att det bara är jag här. Men vad ska man göra då?

Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå ut. Så jag drar på mig ett par beigea chinos och en vit t-shirt. Sedan går jag ut till hallen och drar på mig ett par skor innan jag stoppar nycklar och mobil i fickan på byxorna och lämnar lägenheten.

Sommarvärmen slår i mitt ansikte när jag kommer ut. Då ångrar jag att jag inte tog med mina solglasögon. Men jag går i alla fall en bit upp på gatan och kommer till en park jag faktiskt aldrig sett förut. I mitten finns en typ lekpark och runt om finns det små vägar med grus. På de väldigt gröna gräsmattorna finns lite träd också, väldigt fint! Jag ser en liten kiosk och går in dit.

Jag tar en Cola och betalar.

 "Have a nice day, Mr. Malik" ler tjejen i kassan.

 "You know my name" flinar jag.

 "Oh come on, you're in One Direction. Everybody knows who you are" flinar hon och jag skrattar till.

 "Haha, have a nice day" ler jag och går mot utgången.

Jag kollar ner i golvet och märker inte personen framför mig. Vi krockar och jag kollar snabbt upp på tjejen som står där. Brunt, lockigt hår och grå/blåa ögon.

 "Sorry" mumlar hon riktigt tyst och går in till själva affären.

Jag ser efter henne innan jag tvingar mig själv att gå ut i igen.


"You know my name"

___________________________________________________________


Fick inte 15 kommentarer på förra (12), men eftersom alla verkade gilla handlingen så lägger jag ut kapitel 1 ändå... Håller på med kapitel 2 (snart klar) men vet inte när jag kan lägga ut den. Har ont i huvudet just nu och är trött efter skoldagen (måndag, kom igen!) men ska skriva när jag har tid, LOVAR!

Ville bara informera er om att jag ska bort i helgen. Ska dra till storstaden STOCKHOLM där jag ska heja på mina tre systrar och mor som ska springa tjejmilen på lördag. Och eftersom min äldsta syster bor där uppe kommer vi sova där tills på söndag, därför vet jag inte hur uppdateringen blir, men jag ska skriva så mycket jag kan!

Anyways.... Kort kapitel, I KNOW, men ville få till ett bra slut på kapitlet, så jag slutade där. Haha, men i alla fall KOMMENTERA! xoxoWilmaa~

Av Wilma - 25 augusti 2012 22:50

SISTA KAPITLET PÅ "A MYSTERY CALLED LOVE" UNDER HÄR!


Huvudperson:

 

Ayla Davies

Mitt liv är byggt på min historia. Allt som hänt har drabbat mig och nu lever jag i min egna bubbla. Jag pratar aldrig med någon. Inte nu längre. Jag bor tillsammans med moster Nellie. Hon börjar bli orolig. Som svar på alla hennes frågar nickar jag, skakar på huvudet eller rycker på axlarna. Fast helst av allt stannar jag inne på mitt rum och lyssnar på musik, eller skriver musik. Jag älskar att skriva låtar.

Igenom alla mina 16 år har jag gått igenom mycket ingen annan har. Mycket ingen vanlig tonåring skulle kunna föreställa sig. Jag vart tvungen att hoppa av skolan och gå hemskolning efter allt som hänt. På så sätt trodde alla jag var psykiskt störd, och på så sätt höll alla sig undan.

Det var väl så det började. Men skälet till att jag hoppade av skolan är värre. Det är skälet till att jag är som jag är idag. Ensam. Aldrig har jag känt såhär. Kommer jag leva såhär resten av mitt liv?

Ni tror ni vet allt om mig. Ni tror jag bara är den där psykiskt störda tjejen som hoppade av skolan på grund av någon syndrom. Men fan heller. Det är så mycket mer som ingen ser, dolt under ytan. Ingen märker. Ingen fattar. Ingen ser. Jag pratar aldrig med någon. Kanske något ord någon gång i månaden, men aldrig när jag inte behöver. Jag är ensam 99% av mitt liv. Visst, jag kanske är den tjejen, utanpå. Inuti är det som en orkan. Tankar. Ord. Hat. Kärlek. Allt snurrar där inne. Det är som att jag kommer spricka. Som att allt kommer fara ut och orsaka kaos.


Jag kan inte lita på folk, därför håller jag mig undan. Jag vill inte bli sviken, därför skaffar jag inga vänner. Jag vill inte gråta, därför håller jag mig stark.


Okej, där har ni personbeskrivningen för tjejen i fanficen! Och killen det kommer handla om är...

THE BRADFORD BAD BOY!! (Med andra ord Zayn Malik)

Okej... Som ni märkt har jag med bilder, och JA, jag kommer börja ha med bilder i kapitlena. Vet inte vad ni tycker om detta, men om hi verkligen HATAR det, så säg till så slutar jag.

Vad tycker ni? Värd att börja på? Eller ska jag ändra till någon annan? SÄG VAD NI TYCKER!

Börjar på fanficen när jag fått 15 kommentarer!

Av Wilma - 25 augusti 2012 21:30

När jag vaknar nästa morgon är klockan dryg nio. Liam ligger sovandes bredvid mig och jag ler lite. Då märker jag att Zoey gråter, och snart börjar Seth gråta också. Så jag skyndar mig in dit och lyfter upp Zoey. Jag ammar henne innan jag lyfter upp Seth också och tröstar honom. När båda är lugna och halvsover i mina armar går jag in till Liam igen. Han sover fortfarande. Jag går fram till sängen och sätter Seth på Liams mage.

 "Daddy!!" skriker Seth och skrattar högt.

Seth börjar hoppa upp och ner och jag sätter mig på andra sidan sängen med Zoey i min famn. Hon kollar mot Seth och Liam med tummen i munnen.

 "Good morning superman" säger Liam hest och ler mot Seth som sitter på hans mage.

Vi kallar Seth superman, just för att Seth är typ kär i superhjältar, superman är hans favorit. Superman märket finns på fyra av hans tröjor och han har till och med fått en liten mantel som han älskar att ha på sig.

Zoey blir tyngre i mina armar och snart har hon somnat. Jag ler lite och går iväg för att bädda ner henne i hennes spjälsäng innan jag går tillbaka till Seth och Liam. Liam kittlar Seth som ligger och skriker och skrattar i sängen.

 "Mommy!!" skriker han och skrattar.

 "Superman should be able to get away from the monster" ler jag och Seth slår Liam på armen, såklart inte hårt.

Liam lotsas få ont och släpper Seth som ställer sig upp. Han lägger ena handen på midjan och slår ut andra näven i luften.

 "I'm supejman!" utbrister han och jag skrattar.

Vi alla går ner och äter frukost innan vi bestämmer oss för att åka och handla. Så jag klär på Zoey ett par jeans, en rosa t-shirt och en rosa jacka medan Liam hjälper Seth på med ett par byxor och en superman tröja. Jag sätter på Zoey hennes jumpaskor medan Liam hjälper Seth. Sedan bär jag ner Zoey till hallen där jag sätter henne på golvet medan jag tar på mig ett par Converse och en skinnjacka. Liam kommer också ner snart med Seth.

När alla är klara går vi ut till bilen och åker iväg. Väl på parkeringen går Liam för att hämta en vagn medan jag tar loss Seth och Zoey från deras säten. Jag tar Seths hand och låter honom gå nära mig medan jag har Zoey på höften. När jag låst bilen kommer Liam med vagnen där jag sätter Zoey i den lilla bebisstolen. Jag kör vagnen medan Liam plockar upp Seth just på parkeringen så han inte ska springa ut när det kommer bilar. Men väl i affären släpper han ner Seth och tar hans hand. De går iväg till leksakerna medan jag går mot bebiskläderna. Zoey pekar på en riktigt söt rosa klänning med blommor och skrattar.

 "Do you like this one?" frågar jag med en pipig röst och tar upp klänningen.

Jag letar på hennes storlek och lägger den i vagnen. Sedan lägger jag i strumpor till både Seth och Zoey, en tröja till Seth och två par miniConverse i blå och rosa till Seth och Zoey. När vi är klara där letar jag på  Liam som står med Seth vid några leksaker.

 "Are you done?" frågar jag och de nickar.

Såklart har Seth hittat två leksaker, så vi köper två gosedjur till Zoey också. Som ni märker är vi väldigt rättvisa. Och jag tror både Zoey och Seth uppskattar det eftersom de inte bli lika ledsna som de skulle bli om vi bara köpte något till en av dem.

Vi går vidare till maten och plockar i allt möjligt. Såklart blir det en hel del godis eftersom det är helg. Nu kanske nu undrar om de går på dagis, men varken jag eller Liam vill det. Men de kommer börja skolan när de fyller sex, men det är ju ett tag kvar.

 "What are we eating for lunch?" frågar jag och kollar på allt kött.

 "Maybe... Macaroni and sausage?" säger han och jag nickar. "Seth, first to find the macaronis, okay? One two three"

De rusar iväg tillsammans medan jag kollar mot Zoey som ler emot mig.

 "Mummi" säger hon och jag ler stort.

 "That's right, you and me honey" ler jag och fnissar.

Vi går vidare till drickorna och köper två Cola och en fanta, eftersom vi vet att Niall kommer över, och ja... Han kräver dricka och godis. Liam och Seth kommer snart tillbaka med lite mer godis och makaroner. Jag fnissar och vi går emot kassorna. När vi lagt upp allt på bandet tar Liam upp Seth i den tomma vagnen och kör vagnen emot slutet av bandet där han börjar packa i allt. Tjejen i kassan le stort mot mig och jag ler tillbaka. Jag betalar och ställer i alla påsar i vagnen. Seth sitter kvar i vagnen vid alla påsar medan Zoey fortfarande sitter i den lilla bebisstolen.

Väl vid bilen ställer vi alla påsar i bagaget och jag lyfter in barnen i baksätet medan Liam lämnar vagnen. När han kommer tillbaka sätter han sig bakom ratten och jag sätter mig i passagerarsätet. Sedan kör vi hemåt.


 "We bought everything for tacos, so you can eat that when you're hungry, they are going to be in bed at eight and..." babblar jag innan Harry avbryter genom att lägga händerna på mina axlar.

 "We know" ler han och jag skrattar lite.

Jag och Liam står i hallen klara för middagen med Harry och Niall framför oss. I deras armar sitter Zoey och Seth.

 "Bye sweeties" säger jag och pussar Seth och Zoey på deras pannor.

 "Bye mommy!" säger de i kör och Liam ler stort.

 "What about me?" säger han och Seth skrattar.

 "You're daddy!!" skriker han och Liam skrattar.

 "Have fun now" ler jag och vi går ut ur huset.

Liam ler emot mig och vi hoppar in i vår vita Mercedes Benz GLK 220. Vi skaffade en större bil när vi fick Zoey. Liam kör såklart och jag sitter bredvid. Jag har dragit på mig en lång mönstrad klänning och ett par pumps. Mitt hår är plattat och ligger på mina axlar.

 "It's so quiet" säger Liam och jag ler lite.

 "Yeah" säger jag och vi ler mot varandra.

Han stannar utanför en fin restaurang. Vi kliver ur och går hand i hand in till restaurangen.

 "Payne" säger Liam och tjejen letar efter vårt namn i datorn.

 "Follow me" ler hon och tar två menyer innan hon går emot ett bord för två.

Vi slå oss ner och kollar igenom menyn.


Efter en stund har vi ätit klart och allt och vi går ut på gatorna. När vi gått en stund går vi till stranden och är där en stund, kollar på solnedgången. Liam har armen om min midja och jag lutar mig emot honom.

Efter ytterligare en halvtimme är vi på väg tillbaka till vårt hus. En lugn låt spelas på radion och jag sjunger med tyst. När vi parkerat utanför kliver vi ut och går emot dörren. Väl därinne är det helt tyst. Det lyser i vardagsrummet och man kan höra teven. När vi kommer till vardagsrummet ligger Niall och Harry i soffan och sover. Zoey ligger i sin rosa babysitter medan Seth ligger på en filt, båda två sover. Jag fnissar lite och lyfter försiktigt upp Zoey medan Liam lyfter upp Seth. Vi bär dem till övervåningen och in till barnkammaren. När vi bäddat ner dem ställer vi oss vid dörröppningen och bara kollar på våra små mirakel. Liam lägger armen om min midja och jag lägger armarna om hans mage.

 "I love you so much" viskar jag.

 "I love you too, very much" viskar Liam och jag ler stort.

Tänk att jag, Ellinor Stanley, träffade just One Direction, vart ihop med Liam Payne, gifte mig med honom som när jag var arton, vart mamma några månader senare, och tre år senare fick jag mitt andra barn. Tänk att just jag hade den turen.

Visst, kärleken är ett mysterium. Kärleken kan såra, göra ont och ljuga, men i slutet är alltid äkta kärlek den bästa.

--------------------------------------------------------


A Mystery Called Love ÄR NU SLUT! Vet att det inte var världens största eller bästa slut men den är SLUT. Vad tycker ni om den? Sög den? Vad var bra/dåligt? Ge mig kritik nu! Jag ska försöka välja en av alla mina prologer och försöka få lite idéer innan jag börjar skriva! Men handlingen kommer komma upp så snabbt som möjligt!

Förväntar mig MÅNGA kommentarer nu! Så kom igen!! KOMMENTERA!

Av Wilma - 25 augusti 2012 12:45

VIKTIGT ATT LÄSA UNDER KAPITLET


Tre år senare


 "Seth, go to daddy!" säger jag och Seth småspringer mot Liam.

Han snubblar lite och håller på att ramla när Liam lyfter upp honom. Seth skrattar och Liam ler mot mig. Vi har bjudit över killarna på middag och väntar bara på att de ska komma in. Vi flyttade till en villa vid stranden för att få mer plats efter att ha fått vår lilla dotter, Zoey Michelle Payne. Hon fyllde nyligen ett år, för ungefär en månad sedan. Seth fyllde år för bara några få dagar sedan. Helt otroligt att tiden har gått så fort! Det känns som att det var igår jag låg inne på sjukhuset med en nyfödd kille i mina armar.

På dem här tre åren har det väl inte hänt så mycket. Killarna har blivit mer och mer kända och har ofta turnéer och jobbar ganska mycket, men jag och våra barn följer med nästan överallt. Vi följer med killarna på varje turné och eftersom killarna och alla i deras crew älskar barn så har vi alltid folk omkring oss som kan hjälpa till. Men som sagt är vi hemma nu, kom nyligen hem ifrån en Europa turné.

Plötsligt slås dörren upp och fyra galna killar kommer in. Tro mig, de är lika galna som för tre år sedan. Även om de har mognat en del så beter de sig som om de är fem.

 "LOUIS IN THA' HOUSE!" skriker Louis.

 "VAS HAPPENIN'?!" skriker Zayn.

 "WHERE IS THE FOOD?!" skriker Niall.

 "WHERE ARE MY LOVELY BABIES?!" skriker Harry.

Alla rusar in till vardagsrummet där vi är, eller nästan alla. Niall går först till köket. Harry lyfter upp lilla Zoey som sitter på golvet och hon skrattar förtjust. Hon leker med hans lockar och Harry ler stort. Resten kramar oss och Louis lyfter upp Seth.

 "Hello my favorite little boy! How are you?" tjuter Louis och Seth skrattar.

 "Louiii!" tjuter han och jag ler stort.

Medan Louis och Harry leker med barnen går vi andra in till köket där Niall står och äter kakor som han hittat i vårt skafferi. Alla blänger på honom medan han rodnar.

 "Sorry" säger han och vi skrattar.

Jag och Liam värmer maten lite snabbt innan vi ställer fram det på bordet. Louis och Harry kommer ut med Seth och Zoey och sätter ner dem i sina barnstolar. Alla börjar äta, men jag och Liam matar Zoey och Seth först. När de fått sin mat börjar vi äta och pratar emellanåt med killarna.

 "When is the next tour?" frågar jag.

 "Uhm... In some months maybe" säger Louis.

Jag nickar och vi fortsätter äta.

När alla ätit klart plockar jag och Harry undan medan de andra går till vardagsrummet tillsammans med Seth och Zoey. Harry och jag pratar om allt och inget egentligen. Ingenting speciellt liksom.

När vi kommer ut till vardagsrummet sitter Louis och Niall på golvet med Seth och Zoey medan Zayn och Liam sitter i soffan. Harry skuttar fram till Louis och Niall och sätter sig där, så jag sätter mig bredvid Liam i soffan.

Liam lägger armen över mina axlar och pussar min kind. Jag ler lite och kollar mot Seth och Zoey. Seth leker just nu med Louis och Zoey leker med Niall och Harry. Ändå sedan hon föddes har hon älskar - på riktigt älskat - Harrys lockar. Hon leker med dem varje gång hon får chansen. Dem är verkligen världens underbaraste ungar, båda två. Och jag älskar dem med djupet av mitt hjärta.

 "So what are you doing tomorrow?" frågar Zayn som sitter bredvid Liam.

 "I'm taking Ellinor out for dinner. Can someone of you guys watch Zoey and Seth?" säger Liam.

 "I can" säger Harry.

 "Yeah, me too" säger Niall.

 "I'm going to spend the day with Eleanor, sorry" ursäktar Louis.

 "I'm going out with Perrie" säger Zayn och vi nickar.

 "Can you come over by half past five?" säger Liam och Harry och Niall nickar.

 "Yeah, is it okay if we stay here when you're gone tomorrow then?" säger Niall och Liam nickar.

 "Of course" ler han.

 "Now you're happy, right Zoeeeey?" piper Harry och Zoey skrattar.

 "Niaaall!" tjuter Seth och ställer sig framför Niall.

Seth sträcker upp armarna och går emot Niall som lägger armarna om hans lilla kropp. Seth lägger armarna om Nialls hals och Niall lägger sig på rygg med Seth på sin mage. Niall lyfter upp Seth och håller honom en bit över sig.

 "You're flying!" ler Niall och Seth skrattar högt.

Jag ler stort och kollar klockan. Åtta.

 "Zoey, Seth, it's time for bed now" säger jag och reser mig upp.

 "No!" klagar Seth och klamrar sig fast vid Niall.

 "Go to mommy now" säger Niall och försöker ge honom till mig.

 "No!" skriker Seth och jag plockar upp Zoey som sträcker ut armarna emot mig.

 "You need to sleep now, little boy" säger jag och sätter mig på huk bredvid Niall och Seth.

 "I'm a supeheo!" försvarar Seth sig med sin bebis engelska.

 "Even superheros need to rest" säger jag med ett litet leende.

När Seth vägrar släppa Niall går jag med Zoey i min famn upp till barnkammaren med Niall efter mig. När jag bäddat ner Zoey pussar jag hennes panna och sträcker mig efter Seth som nu sitter på Nialls höft. Istället för att kämpa emot sträcker han ut armarna emot mig. Jag lyfter upp honom och tar av honom hans tröja och byxor så han endast har blöja. Sedan tar jag fram hans blåa superman t-shirt och sätter på honom den.

 "Ready to sleep now, superman?" ler jag och lägger honom i hans spjälsäng.

Han ler och ställer sig upp vid kanten på sängen. Med händerna på kanten sträcker han sig emot mig.

 "Mommy, I love you" säger han och jag ler stort och känner tårarna i ögonen.

 "I love you too honey" ler jag och pussar hans panna.

 "Night stojy" säger han och lägger sig ner.

 "Maybe Niall can tell you one" säger jag och ser lite på Niall som nickar.

 "Niaall!!" tjuter han och jag ler stort.

 "Night honey" säger jag och Seth vinkar emot mig.

Niall sätter sig bredvid Seths säng och jag lämnar rummet. Sedan går jag ner till de andra och känner en tår lämna mitt öga.

 "What's wrong?" fårgar Liam snabbt och oroligt.

 "Nothing" ler jag och torkar tåren.

 "Why are you crying?" frågar Zayn.

 "It's nothing" säger jag och skrattar till.

Åh, jag älskar min familj till månen och tillbaka!

-------------------------------------------------------------


Kommentera!

Okej, nästa kapitel (kapitel 70) kommer att bli det SISTA kapitlet! Ni får välja om ni vill ha det idag eller imorgon! Kanske hinner skriva klart det idag, men om det blir klart; vill ni ha det idag eller imorgon då?


ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards