Ellinor

När jag vaknar känns det som mitt huvud ska explodera. Klockan är endast sju, men det är omöjligt att somna. Jag kliver upp och känner hur jag vinglar till. Det svartnar en stund för ögonen, men snart ser jag klart igen. Med halvöppna ögon går jag till köket. Jag sneglar mot vardagsrummet och ser Harry och Niall sova i soffan. Stackare. Får dela på den där lilla soffan.

Jag häller upp vatten i ett glas och tar fram två ipren. När jag svalt båda går jag mot sovrummet igen. Då märker jag att Anna fortfarande sover. Så jag lägger mig igen och kämpar för att somna om.

Nästa gång jag vaknar är det för att någon säger mitt namn. Sakta öppnar jag ögonen och ser direkt Nialls blåa ögon. Jag rycker till och suckar djupt.

 "Morning" ler han.

Solen skiner in rakt i mina ögon och jag drar täcket över huvudet. Niall skrattar och drar bort mitt täcke.

 "Stop it" mumlar jag och Niall ler.

 "It's time to get up" säger han.

 "I don't want to" mumlar jag.

 "Come on Elliiieee!" tjuter han och jag stönar.

Jag sätter mig upp och blänger surt på honom. Jag kan höra Anna och Harry i köket.

Efter en halvtimme sitter jag vid frukostbordet. Nyduschad. Mitt fruktiga hår sitter i en boll på huvudet och ett par pyjamasbyxor och ett svart linne täcker min kropp. Anna, Harry och Niall sitter i vardagsrummet och spelar FIFA. Jag äter riktigt sakta och sväljer hårt ner maten.

Undrar vad Liam och Danielle gör nu. Kanske myser de i sängen och pratar. Kanske matar de varandra med frukost. Även om jag inte vill tänka på det, så gör jag det. Som att jag typ plågar mig själv med bilden av dem tillsammans. Men jag måste vänja mig vid det. Så länge Liam är lycklig borde jag också vara det. Eftersom jag älskar honom borde jag låta honom gå, låta honom leva sitt liv, låta honom vara lycklig. Det förtjänar han. Han som alltid var så underbar mot mig, ringde och messade hela tiden när jag var sjuk.

Jag kommer ihåg när jag var sjuk och killarna skulle på intervju. Liam ville inte lämna mig. Men han var tvungen.

 "What are you thinking?"

Jag kollar mot valvet till vardagsrummet där Niall står. Han ler försiktigt och sätter sig framför mig vid bordet. Jag sväljer fort innan jag svarar på hans fråga.

 "Nothing" ljuger jag.

 "You're thinking about Liam, right? And Danielle?" försöker han och jag ser stelt ner i bordet.

 "Yes"

 "Look, I'm sorry you lost him. I've honestly never liked Danielle. I think you and Liam was a better couple than him and Danielle" erkänner han och jag fnyser.

 "Honestly that's not what Liam thinks" säger jag och dricker lite ut mitt te.

 "I know he loves you, deep inside. And, if I can say what I think, I think that he was just together with Danielle to get over you. And make you jealous" säger han tyst.

 "Pfft, no, he would never do that to Danielle" säger jag och han ser mig djupt i ögonen.

 "I just don't want you to lose hope. That Liam that loves you is somewhere in him, you just have to find it" säger han allvarligt.

 "No, I won't take him from Danielle. I'm not that kind of person" säger jag snabbt.

 "Okay, I'm just saying. And if you love him enough, you will fight for him" säger han, reser på sig och går.

Jag suckar och lutar pannan mot bordet. Varför ska allt vara så komplicerat?

Liam

 "What are you thinking about?" frågar Danielle mjukt och drar sina fingrar längst mitt nakna bröst.

 "Nothing" svarar jag snabbt.

 "You're thinking about her" säger hon och sätter sig upp.

 "Who?" fårgar jag dumt, även om jag vet vem hon menar.

 "Oh, come on Liam, you know who I mean!" fräser hon.

 "Ellinor? No, I'm not thinking about her. I told you I'm over her" suckar jag.

 "Yeah, really?! So what are you thinking?! It must be something because you're lost!" ryter hon och ställer sig upp. "And don't you dare to lie to me!" lägger hon snabbt till.

 "Don't worry, Danielle. I want you, I told you" säger jag och hon drar frustrerat händerna genom sitt hår.

 "Oh yeah? But that wasn't really the answer to my question! So what's the real answer?!" spottar hon ur sig och jag suckar.

 "Don't you get that I love YOU?! Not Ellinor! Our time is over a long time ago!" fräser jag.

 "I know that you were thinking about that slut..." mumlar hon och jag spärrar upp ögonen.

 "Slut?! Don't you dare to call her that!" fräser jag och ställer mig upp.

 "See? If you didn't loved her, you wouldn't protect her like that!" ryter hon.

 "Okay! I LOVE HER! Happy?! Was that all you wanted to hear?!" skriker jag och drar på mig ett par mjukisar och en t-shirt innan jag stormar ut ur sovrummet.

 "What's going on?" frågar Zayn som sov här inatt.

Jag svarar inte utan drar slarvigt på mig mina skor innan jag springer nerför alla trappor.

Zayn

Snabbt springer jag mot deras sovrum och ser Danielle sitta på golvet och storgråta. Även om jag inte är ett stort fan av tjejen så sätter jag mig bredvid henne.

 "What happened?" frågar jag snabbt.

 "He loves her!" gråter hon och mitt hjärta hoppar till.

 "Who?" frågar jag, bara för att vara säker.

 "Who the hell do you think?! Ellinor fucking Stanley!" skriker hon och jag får ett litet leende på läpparna.

 "I'm sorry" säger jag efter en stund, även om jag inte är det.

 "I'm going home" snyftar hon.

 "Are you sure?" frågar jag, men bara för att vara lite trevlig.

 "Yeah, I'm going right now"

Medan hon packar sätter jag mig vid teven. Snabbt tar jag upp mobilen och messar Niall och Harry som är hemma hos Ellinor.

Liam loves Ellinor. He and Danielle had a fight, and he admitted that he still loves Ellinor. Tell her to not lose hope! He is soon coming running into her  arms! xoxoMalik

Jag skojade till det lite på slutet, bara för att jag är jag. När jag skickar kommer Danielle ner med en resväska. Jag går fram och kramar henne innan hon försvinner ut. När jag är säker på att hon är borta sätter jag på musik och börjar dansa runt. Det kommer bli Liam och Ellinor! Allt kommer bli som förr igen! Precis som vi alla velat hela tiden när Liam var ihop med Danielle!

---------------------------------------------------------------

Kommentera!

TACK FÖR ALLA KOMMENTARER! NYTT BESÖKSREKORD IGÅR! HELA 72 LÄSARE! I LOVE YOU GUYS!!

Även om det kanske inte låter som att det är så mycket så är jag OTROLIGT glad! PUSS PÅ ER ALLA! SKA FORTSÄTTA SKRIVA (tror jag) NU!

 "Ellie! Seriously! I told you to not drink anymore!" utbrister Louis och kommer fram till mig.

 "I miss him. I just want to forget" mumlar jag och snyftar.

 "Come here" säger han och hjälper mig ur ifrån lokalen.

Han sätter mig på en bänk och jag drar av mig mina skor. Huvudet värker och hela världen gungar. Det finns två Louis. Nej, tre. Kanske fyra... Jag vet inte. Han försöker få ögonkontakt med mig, men mina ögon bara rullar runt.

Niall kommer ut. Han kommer direkt fram till oss.

 "Wow, she's drunk" säger han.

Louis nickar och suckar lite.

 "I want to dance" mumlar jag och reser mig upp.

Klumpigt kliver jag i mina skor och vinglar emot lokalen.

 "Ellinor, stop it" säger Louis och ska dra mig tillbaka när jag rycker mig loss.

 "I can take care of myself" säger jag fumligt och vinglar in till lokalen.

Jag går direkt till dansgolvet och tränger mig igenom alla människor. Sedan står jag och dansar ett tag. Plötsligt tar någon på min rumpa. När jag vänder mig om ser jag en kille, kanske... 25-30?

 "Want to dance?" frågar han och ler lite mystiskt.

 "Hell yeah!" skriker jag och han skrattar.

Han tar tag i mina höfter och trycker mig emot sig. När jag lagt mina armar om hans nacke börjar han jucka emot mig och jag ler lite. Men snart blir det obehagligt.

 "Stop it" mumlar jag.

Även om jag är full som in i helvete kan jag faktiskt känna när det går för långt. Och jag är ingen hora som ligger runt varje kväll. Så det här är bara för mycket.

 "Stop it, let me go" säger jag och försöker dra mig loss.

 "You said you wanted to" flinar killen och drar mig emot sig.

 "Let me go!" utbrister jag och försöker förgäves att dra mig ifrån  honom.

 "Stop it, whore!" ryter han och slår mig över kinden.

 "Hey! Stop!"

Jag kollar åt höger och ser Liam komma med Danielle bakom sig. Liam ser riktigt arg ut och knuffar bort killen ifrån mig.

 "You want to fight, huh?!" fräser killen och slår till Liam.

Jag vinglar till igen och håller på att ramla då någon tar emot mig. Harry. Han hjälper mig upp och jag ser Liam slå killen igen. Alla slutar dansa och samlas runt dem.

 "Stop it!" skriker jag och känner gråten i halsen.

 "Hey, Ellie, do you see Louis back there? Go to him and I'll go help Liam" säger Harry och pekar mot Louis som står utanför hela folkmassan.

Louis ser oss och går emot oss. Harry släpper mig och jag vinglar emot Louis. Men jag hinner inte fram till honom innan jag ramlar ner på golvet. Louis skyndar sig då fram till mig och lyfter upp mig. Han går ut med mig igen och lägger mig på bänken.

 "Niall, keep an eye on her" säger Louis snabbt till Niall som nickar.

Louis springer in igen och Niall ställer sig med armarna i kors. Han ser lite besviket på mig som bara fnissar åt ingenting.

 "Niall, dance with me" säger jag och ställer mig upp.

 "No, I won't. Lay down" säger han allvarligt och puttar ner mig så jag sitter på bänken igen.

 "You're so boring" mumlar jag.

 "Why did you drink this much?!" utbrister han.

 "Why? Isn't that clear? The guy I love is together with another girl. How do you think I feel being around them?" säger jag hest.

 "Why didn't you just stayed at home them?" frågar han och sätter sig på huk framför mig.

 "I only got here because I wanted to have fun with Anna. It weren't suppose to be like this" mumlar jag och känner en tår rinna nerför min kind.

 "Oh, don't cry" säger Niall fort och torkar min tår.

 "I'm not crying Niall, I'm drunk" fnissar jag och han ler mot mig.

 "Ellinor! What the hell?!" hör jag Anna ryta och vinglar fram till oss.

 "Dude, you're as drunk as me" skrattar jag och hon börjar asgarva.

 "Let's dance!" säger Anna och sträcker ut armarna i en typ tango gest.

Jag ställer mig upp och vi börjar dansa. Eller, "dansa". Det slutar med att vi ramlar ihop på marken och garvar ihjäl.

 "Let's get everyone home" hör jag Louis säga.

Han kommer ut tillsammans med Liam, Zayn, Harry och Danielle. Liam blöder i ansiktet och har en skyddande Danielle bredvid sig.

 "It's her fault Liam got hit!" ryter Danielle och pekar på mig.

Jag tystnar. Alla tystnar. Sakta reser jag på mig, hjälper Anna upp och kollar på allihopa.

 "Thanks for tonight" mumlar jag och börjar gå längst gatan.

 "Hey, stop!" ropar Harry.

Jag drar av mig mina skor och vinglar runt på gatorna. Just nu är jag ledsen och full. Ingen bra kombination.

 "It's her fault!" hör jag Danielle skrika.

Tårarna börjar strömma ner och jag sätter mig ner. Mitt i gatan. Inte bilvägen då, men på en typ trottoar. Snabba steg hörs och snart sitter Niall bredvid mig.

 "Why are you here?" frågar jag och snyftar.

 "I'm taking care of my bestie" säger han och ser på mig.

Jag lutar mitt huvud mot hans axel och snyftar igen.

 "It's my fault, isn't it?" säger jag tyst.

 "No, it's not" säger han allvarligt.

 "I'm sorry Niall. You shouldn't have come back to me" mumlar jag innan jag sluter ögonen och allt blir svart.

Niall

Ellinor somnar så jag bär upp henne och går emot de andra. Liam och Danielle står en bit bort. Eftersom varken Louis eller Harry har druckit så kör Harry mig, Ellinor och Anna hem till Ellinor. Louis kör hem Liam, Zayn och Danielle till våra lägenheter. Jag och Harry bestämmer oss snabbt för att stanna hos dem. Jag sitter fram med Harry medan tjejerna sitter bak. Båda har slocknat totalt.

När Harry har parkerat lyfter jag upp Ellinor medan Harry lyfter upp Anna. Vi bär upp de till Ellinors lägenhet och bäddar ner dem båda i Ellinors säng. Vi tar av deras skor och sedan lämnar vi rummet.

 "Oh God... What a night" suckar Harry och sjunker ner i soffan.

 "Yeah, I say the same" säger jag.

Egentligen var den här kvällen till för att komma närmre Ellinor igen. Lära känna henne på nytt liksom. Men det gick ju sådär. Men jag tycker synd om henne. Jag skulle aldrig kunna se min drömtjej med en annan kille. Jag skulle bara inte klara av det. Hon är stark som inte visar hur ledsen hon egentligen är. Men jag vet att hon är djupt sårad. Jag kan se det i hennes ögon. Ingen annan ser det, tror jag.

 "She did it because she was sad about everything with Liam and Danielle" säger jag och Harry ser på mig.

 "That's pretty obvious" säger han.

 "I feel sorry for her" säger jag.

 "I think we all do" säger Harry och jag nickar.

 "But if Liam loves Danielle, we have to accept it" säger jag och han nickar instämmandes.

------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Andra kapitlet idag, yay!!!

OKEJ! FÖR ALLA SOM INTE VET KOMMER ONE DIRECTION UPPTRÄDA PÅ AVSLUTNINGSCERMONIN(?) FÖR OS! DETTA SÄNDS 22:00 PÅ SVT1! Ville bara dela med mig av detta... x)

Något inom mig brister. Flickvän? Han har redan gått vidare. Han har låtit mig gå. Kanske älskade  han mig aldrig?

 "So... You're going with us to a party?" frågar Zayn och precis innan jag ska protestera avbryter Anna mig.

 "Of course! Give us an hour, you can watch TV while waiting" ler Anna och drar med mig till mitt sovrum.

 "Why the hell, Anna?" gnäller jag.

 "This is going to be fun. Remember what Marvin said last night? About forget life for a moment? That's  exactly what we're going to do now. And you have to admit that you're missing that late party nights" säger hon och jag flinar lite.

 "Fine. But promise that you won't leave me" varnar jag och hon skrattar.

 "Of course not! Why would I?" ler hon.

Jag rycker på axlarna och vi går fram till min garderob. Hon får låna en klänning så slipper vi åka till henne. Jag drar på mig en kort, beige klänning med en guldig dragkedja fram som Anna valde åt mig. Först var jag tveksam, eftersom den är så kort, men hon sa att jag skulle göra Liam avundsjuk. Anna drog själv på sig en röd, kort simpel klänning och sedan sminkade vi oss. Eyeliner, mascara, puder, foundation, ögonskugga, läppstift och allt det där. Sedan vågade Anna mitt hår och jag lockade hennes vackra, bruna, långa hår.

 "I want you're hair, woman" mumlar jag och hon skrattar.

 "Only if I get yours" säger hon.

 "Deal"

Vi skrattar och kliver i varsitt par pumps. Sedan avslutar vi med smycken. Jag byter örhängen till ett par stora, runda och sist lite armband som sitter ihop. Anna sätter i ett par örhängen med fjädrar och sedan flera armband. ( http://www.polyvore.com/cgi/set?id=55789827 )

 "Ready?" frågar hon och stoppar mobilen i behån.

 "Ready" säger jag och krokar min arm i hennes.

Vi pratar lite medan vi går ut till de andra. När de hör klackarna i golvet vänder de sig mot oss och ler stort, alla förutom Danielle.

 "Shall we?" frågar Anna och jag flinar åt henne.

 "Yeah" svarar Niall.

 "Are we going in two cars?" frågar jag och Louis nickar.

 "I'm driving mine, and you drive yours" säger han och jag nickar.

 "Don't drink to much tonight, kids" skojar jag och alla skrattar.

Vi går ner till parkeringen och delar upp oss. Anna, Niall och Zayn åker med mig, resten åker i Louis bil. När jag startar motorn kommer jag på att jag inte har en aning om vart vi ska.

 "Uhm... Were are we going?" frågar jag och Anna som sitter berdvid mig fram börjar asgarva.

 "I have no idea" skrattar hon.

 "Then let's play follow Lou" mumlar jag och kör efter honom.

Vi sätter på hög volym i bilen och förfestar lite. Eller, de gör det. Inte jag. Jag är lite ledsen för att Liam har hittat en ny. Fast samtidigt glad. Men jag saknar honom. Hans närhet. Känslan av att han är min. Men ändå är jag glad att han är så lycklig med henne, även om jag inte ens gillar tjejen. Det är hans liv. Han gör vad jag vill.

 "Ellie, remember what I told you about forgetting life for a moment. Think about what Marvin said" påminner Anna lite tyst.

 "Who's Marvin?" frågar Niall nyfiket.

 "Yeah, who is that?" frågar Zayn och båda sticker fram huvudet mellan oss.

 "A guy" säger jag bara.

 "He's one of us" förklarar Anna.

 "Oh my God. Are you vampires?!" skojar Niall och vi skrattar.

 "No, we're just six kids who love each lover" säger Anna och pussar min kind.

 "Geez, have you become like lesbian?" frågar Zayn chockat.

 "OH GOD, ZAYN! No!" utbrister jag högt och han andas ut lättat.

 "Thank God" säger han och gör korstecknet.

Vi skrattar och snart ser jag Louis parkera utanför en lokal. Man kan höra musiken dunka ända ut från gatan.

 "Let's do this" mumlar jag och kliver ur. När alla är ute ur min bil låser jag och går direkt fram till Anna. "Remember what you promised" viskar jag i hennes öra.

 "God, Ellie, relax" ler hon.

Vi samlas allihopa och jag kan inte låta bli att släppa blicken ifrån Liams arm om Danielles midja. Och jag måste säga att hon ser riktigt belåten ut.

Alla går in i lokalen och Zayn drar med Harry till baren direkt.

 "Do you want to dance, babe?" frågar Danielle och kollar bedjande mot Liam.

 "Of course love" ler han och kysser henne.

Jag ryser till och bryter bort blicken till Anna. Niall går fram till Anna och de går till baren, för att sedan gå ut till dansgolvet.

 "Come, let's sit down and watch the kids" skojar Louis och nickar mot en soffa bredvid dansgolvet.

 "Sure" fnissar jag och vi sätter oss.

Jag är lite ledsen att jag inte kan dricka nu. Det skulle jag behöva. Så slipper jag bli så sårad över att se Danielle och Liam tillsammans.

 "Do you want to dance?" frågar Louis i mitt öra så jag ska höra honom.

Jag nickar och han drar upp mig til dansgolvet. Just då spelas She Doesn't Mind med Sean Paul och Louis flinar.

 "Only to have fun with your friend, right?" viskar han i mitt öra och jag skrattar.

Han lägger händerna på min midja och jag lägger mina runt hans nacke. Sedan ställer vi oss tätare ihop och börjar röra oss i takt.

 "I need to drink" klagar jag och Louis skrattar.

 "You can't" påminner han.

 "I can take a cab home" säger jag.

Han skrattar åt mig, men följer ändå med mig till baren.

 "The strongest you have" säger jag till killen i baren.

Han flinar och Louis tar tag i min handled.

 "Ellie, please don't" ber han och ser allvarligt på mig.

 "I want to have fun. I don't want to get hurt when I see Danielle with Liam like that" säger jag lite sårat och nickar mot Liam och Danielle på dansgolvet.

Liam har händerna på Danielles rumpa och de verkligen trycker sig emot varandra. Louis ställer sig för min sikt så jag inte ser dem. Precis när han ska säga något ställer killen fram en drink som jag häver i mig. Jag hostar lite när den är slut, men beställer en som är något "mildare". Louis ser på mig hela tiden och efter några drinkar går vi till dansgolvet.

 "If I do something I'll regret later, stop me" säger jag till honom och han nickar.

Vi börjar dansa med varandra och han gör moves som får mig att skratta. Men ju längre vi står där, desto vildare blir det. Allt slutar med att jag står med ryggen emot honom och han håller händerna på min midja. Jag gnider mig emot honom och han drar händerna uppför min mage. Lite hastigt kollar jag åt Liams håll. Han kollar på mig och Louis. Sådar varenda rörelse. Det får mig att vilja hämnas.

Jag vänder mig om så jag står emot Louis och lägger armarna om hans nacke. Han lägger sina händer på min rumpa och pressar mig emot honom.

 "Promise to make me stop if I do something" viskar jag och han nickar hastigt. "Follow me to the bar" säger jag och tar hans hand.

Jag drar honom till baren och beställer två shoots. Inte till Louis, till mig. Båda två. Jag häller i mig båda och beställer fler och fler. Louis försöker få mig att sluta, men jag säger att jag bara vill glömma allt. Det är sant.

Efter ett tag snurrar allt och jag vinglar till. Louis hindrar mig från att falla. Han sätter mig på en barstol och ser på mig.

 "Stay here. Don't drink anymore. I'm going to get the others and then we're leaving, okay?" säger han allvarligt och jag skrattar.

 "Alright daddy" säger jag fumligt och han suckar.

Han försvinner iväg och jag beställer flera shoots, även om Louis sa att jag inte skulle det. Jag säger åt killen i baren att överraska mig. Han flinar lite åt mig och börjar blanda ihop något lite snabbt. Sedan häller jag i mig hela drinken. Det svider i halsen. Världen snurrar. Minnen från min och Liams tid spelas upp och jag känner tårarna i ögonen. Jag är för full för att tvinga dem tillbaka. Så istället låter jag dem rinna.

---------------------------------------------------------

Kommentera!

När jag vaknar nästa morgon är klockan åtta. Alla ska träffas i byggnaden där vi var igår vid tio, så jag går lugnt och ställer mig i duschen för att duscha i tjugo minuter. När jag kliver ur drar jag på mig en svart spets tub bh, ett vitt spetslinne och ett par jeansshorts. Håret låter jag ligga naturligt på mina axlar och jag börjar sminka mig. Det blir naturligt smink också. Mascara, lite eyeliner, beige ögonskugga, puder, lite rouge och ljust läppstift.

Skor får bli ett par svarta Jeffrey Campbell. Lite hastigt packar jag min svarta handväska med plånbok, nycklar, mobil, RayBan pilot glasögon, tuggummi och lite annat. Sedan lämnar jag lägenheten och låser dörren. Jag trycker på knappen till hissen och väntar otåligt på den. Medan jag väntar plingar mobilen, så jag tar upp den. Nytt SMS, Anna.

Hey girl! Good luck today! I promise you will get in, or I'll kill those people who didn't pick you! xoxo

JAg ler och skrattar till. Det skulle jag vilja se... Jag börjar knappa in ett svar, men avbryts av att hissdörrarna öppnas. När jag kollar upp för att kliva in stelnar jag till. Nej... Inte nu!

 "Hi" ler Louis försiktigt.

De kliver ur hissen och ställer sig bredvid mig, så jag vänder mig emot dem. Då ser jag att Liam inte är med dem.

 "I know you want to talk, but I have to go" säger jag snabbt och de ser besviket mot mig.

 "I told you she wouldn't talk to us" mumlar Niall sorgset och sneglar mot Louis.

Jag kliver in i hissen och precis innan dörrarna stängs går killarna in också. En liten, tyst suck flyger ur min mun och jag fortsätter svara på Annas SMS.

You just can guess who I walked into...xoxo

Efter tio sekunder plingar min mobil igen.

WHO?! TELL ME, WOMAN! xoxo

Jag skrattar lite och killarna ser konstigt på mig. Snabbt tystnar jag och svarar.

Them.... xoxo

Helt plötsligt ringer min mobil. Anna, såklart. Med en suck svarar jag, precis då stannar hissen och vi kliver ur.

 "Yes" svarar jag med mobilen mot örat.

 "YOU'RE KIDDING ME?!" skriker hon och jag drar den ifrån örat en bit.

 "No, I'm not" väser jag tyst och ska precis gå då Harry tar tag i min arm. "I have to go, bye" säger jag snabbt till Anna och lägger på.

Precis innan jag trycker hör jag henne skrika på mig att inte lägga på. Jag vänder mig mot killarna och väntar på att de ska säga något.

 "I'm sorry. We all are" säger Harry allvarligt.

 "Look, we can talk. But not now" säger jag och Louis suckar.

 "What is so important?!" utbrister han.

 "I don't have to tell you, you didn't tell me anything while you were gone, right? And have you even listen to all those messages I left on ALL of your phones? Have you even read all those texts?" frågar jag kallt. Ingen svarar. "I thought so" mumlar jag och lämnar byggnaden.

Snabbt sätter jag mig i bilen och kör iväg. Klockan är redan fem i tio, och det tar minst en kvart till byggnaden där jag var igår. Okej, tjugo minuter på grund av all denna trafik.

 "Crap" mumlar jag för mig själv och kör så fort jag kan mot byggnaden, vilket inte är så snabbt.

Mobilen ringer hela tiden, men jag svarar inte. Istället koncentrerar mig på vägen som är täckt av bilar.

När jag äntligen har parkerat utanför byggnaden är klockan kvart över tio. Jag rusar mot aulan och går in.

 "And that's all!" säger en man på scenen.

Bakom honom står ett flera antal personer, som jag antar kom in. Jag suckar högt och går ut igen. Såklart att jag inte kom in. Plus att jag kom sent. Och jag tror inte de accepterar sånt. Dåligt första intryck... Jag rusar ut ur byggnaden och sätter mig i bilen. Snabbt tar jag upp mobilen och ringer Kar, som inte svarar. Så jag ringer Anna.

 "How dare you hang up straight in my ear?!" tjuter hon.

 "I didn't get it" säger jag och börjar gråta.

 "OH no! Honey!"

 "Them came and wanted to talk. And the trafic was just... The worst ever!" snyftar jag.

 "Where are you now?" frågar hon.

 "I'm outside the building"

 "Okay, come to my house and pick me up, then we're going shopping with Kar" säger hon och jag ler.

 "I'll be there in five" snyftar jag och torkar mina tårar.

 "Yes honey, see ya"

 "See ya" mumlar jag och lägger på.

Snabbt startar jag motorn och kör ut på vägarna igen. På radion spelas Starships med Nicki Minaj, men jag stänger av och låter tystnaden fylla bilen. När jag stannar vid ett stopljus sätter jag på mig mina RayBans och trummar lite på ratten. Efter några minuter är jag framme vid Anna. Jag tutar så hon ska märka att jag är här, så slipper jag gå in.

Hon rusar ut och gör ett litet hopp och jag börjar skratta.

 "Try to do that in your heels" säger hon när hon sätter sig i bilen.

 "Nah, don't think so. I don't want to break a bone or something" ler jag och pussar hennes kind.

 "Can I sleep at your place tonight?" frågar hon och jag nickar.

 "Because of something special?" frågar jag och kör längs de trafikfyllda vägarna.

 "1. My friend needs me, 2. My parents fought again" suckar hon och jag nickar.

 "I'm here for you" ler jag.

 "I say the same" fnissar hon.

Hon ringer Kar som tydligen blivit sjuk, så hon följer inte med. Så istället kör jag direkt mot stan.

Efter flera timmars shopping kör vi förbi Anna en sväng så hon får packa sina saker. Sedan kör vi förbi Kar. Vi går och knackar på dörren. Kars mamma öppnar med ett leende.

 "Hi girls!"

 "Hello Mrs. Dean, can we say hi to Karrie?" frågar jag snällt med ett leende.

 "Of course, she's in her room" ler hon och släpper in oss.

Vi tar av oss skorna och går upp till Kar. När vi knackar på ropar hon hest kom in, så vi kliver in. Hon ligger nerbäddad under två täcken och med huvudet på flera miljarder kuddar. På teven framför sängen spelas såklart Eclipse.

 "Oh, hi" kraxar hon och vi sätter oss bredvid henne i sängen på varsin sida.

 "How are you?" frågar Anna och jag fnyser.

 "Stupid question. Hi Kar" ler jag och hon skrattar.

Vi kryper ner med henne ett tag innan vi åker vidare till mig. När vi kommer upp till min lägenhet slänger hon sig på soffan. Jag skrattar och sjunker ner bredvid henne. Klockan är bara fyra, så vi sätter på teven en stund. Plötsligt knackar det på dörren.

Jag ger Anna en snabb blick innan jag går för att öppna. Där utanför står såklart killarna - alla - tillsammans med en tjej. Tjejen är klädd i en svart, tight, kort klänning utan ärmar och höga klackar.

 "Hi" ler Louis.

 "Hi" säger jag snabbt.

Liam ser lite på mig och släpper snabbt tjejens hand. Då förstår jag att det är Danielle... Snabbt bryter jag blicken ifrån honom och kollar på Louis igen.

 "Why are you here?" frågar jag lite tyst.

 "We thought maybe you want to go party with us tonight?" frågar Louis med ett leende.

 "Of course!!" skriker Anna innifrån och kommer springandes fram till oss.

Jag suckar och lägger handen på pannan. Anna slår mig löst på armen och ser menandes på mig.

 "This is AnnaBelle, my friend" säger jag och sträcker ut en arm mot henne.

 "Belle and best friend" rättar hon mig och jag blänger på henne.

 "Oh, this is Danielle my..." säger Liam och avbryter sig själv.

 "Girlfriend" fyller tjejen - antagligen Danielle - i och ler stort. "And you're Ellinor, I've heard so much about you" ler hon och jag ler lite fake tillbaka.

--------------------------------------------------------------

Kommentera!

Oh no! Flickvän?! Hur reagerar Ellinor? KOMMENTERA och få reda på det ;)

TACK SÅ MYCKET FÖR ALLA KOMMENTARER!

Okej, nu har jag gått igenom alla kommentarer jag har fått och det är flera stycken från samma IP-adress. Jag är ledsen, men jag godkänner bara en kommentar av varje IP-adress. Så det saknas nu fyra kommentarer på kapitel 51 som är under här!

Så kom ihåg att kommentera från OLIKA IP-adresser!

Kraaaam

Ett år senare

9 juni 2013

Ellinor

Jag hänger väskan över axeln och slänger min jacka ögon armen. På väg ut möter jag Chessie. Vi ler mot varandra och stannar.

 "So it's your turn now?" ler jag och vi pussar varandras kinder.

 "Yep, wish me good luck and I see you tomorrow?" ler hon och jag nickar.

 "Yeah, good luck" ler jag och hon försvinner in i rummet jag kom ut ifrån.

Det är en massa tjejer i rummet och jag tränger mig förbi alla till trappan. Mina ben trippar snabbt nerför alla steg och sedan lämnar jag byggnaden. Den varma sommarvinden blåser tag i mitt hår och det blåser bak. Jag ler lite och börjar gå mot parkeringen. Kvickt låser jag upp min bil och sätter mig bakom ratten. Sedan rullar jag nerför parkeringen och kör ut på vägarna.

***

Okej... En sammanfattning om det senaste året:

Efter att jag blivit frisk och allt så gick det väl en månad, sedan skulle killarna iväg på turné igen. Den här gången för tre månader. Ingen av de hörde av sig på hela tiden, så jag gick vidare. Jag skaffade deltidsjobb på StarBucks och slutade jobba för John, eftersom jag skulle försöka starta en egen karriär. Han sa att han alltid skulle komma med öppna armar om jag ville ha tillbaka jobbet.

Nu har jag gjort en audition för att komma in på LondonStarMusic. Det är en typ skola. De tar in ett antal personer varje år. De delar in allihopa i olika grupper, bacerat på ålder och vad man söker för. Det finns sång, dans, kör eller orkester.

Anyway... Jag sökte för sång och imorgon samlas alla i byggnadens aula för att få reda på om man gått vidare.

Killarna är så gott som borta ur mitt huvud, men det tog ett tag att glömma Louis torra skämt, Nialls glada skratt, Harrys flirtiga hjärna, Zayns glada humör och Liams eviga överbeskyddande. Men det gick. Jag har träffat nya vänner. Tjejer, för en gång skull. Men några killar också, faktiskt.

Mina nya bästa vänner och jag har bildat en "grupp". Den består av mig - såklart -, AnnaBelle, Karrie, Marvin, Tristan och Nathan. De vet allt om mitt liv. Inga lögner eller hemligheter.

Och nu kanske ni undrar vem Chessie är. Hon är också en vän till mig. En av flera andra. Men de träffar jag aldrig på fritiden. Kanske ibland, men inte alls ofta.

***

Nu ska jag träffa gänget på stranden. Vi ska ha en myskväll där. Eftersom det är Marvins familjs egna lilla strand så får vi göra vad vi vill där. Men först måste jag hem en sväng och hämta lite saker. När jag parkerat bilen går jag med snabba steg in till hissen och åker upp till min våning. När jag är uppe kollar jag ner i min väska och rotar efter nycklarna. När jag hittat dem kollar jag upp och stelnar till. På dörren sitter en lapp och på golvet framför dörren ligger en bukett med fem röda rosor.

Jag tar upp blommorna och tar lappen för att låsa upp dörren och gå in. När jag lagt rosorna och lappen på bordet går jag till mitt sovrum och byter om till ett par jeansshorts och ett vitt, lite genomskinligt, pösigt linne. Sedan flätar jag mitt hår och lägger den slarviga flätan på högra axeln. Jag tar bort allt smink och tar med min gitarr och en tjocktröja ut till köket. Snabbt messar jag Karrie och säger att jag blir sen, sedan läser jag lappen.

Hi Ellie-Pellie

We know we haven't talked to you since we left for that tour, but we're back now. We all feel sorry about this, but we want you to forgive us. We probably came in the wrong time since you didn't open the door... But we'll be back. And we won't give up untill we've met you at least once.

Once again; we're sorry for everything and we all hope you can forgive us

With all our love,

1D

Jag sätter rosorna i en vas med vatten och slänger lappen. Sedan tar jag gitarren och tjocktröjan och går ut ur lägenheten. Jag låser dörren och åker ner till parkeringen. Med lagom snabba steg går jag mot bilen och sätter mig i den. Men jag startar aldrig motorn. Jag bara sitter där.

De är tillbaka. I London. Här. Kanske närmre än jag tror. Är jag arg på dem? Hur ska jag reagera?

Mobilen ringer och ringer, men jag svarar inte. Jag är fast i mina tankar. Vad ska jag säga när de kommer? Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Vi är väl knappast bästa kompisar längre, eller hur? Eftersom vi inte hörts av på ett år.

Efter ett tag svarar jag på mobilen.

 "Hello?" säger jag tyst.

 "Ellie! Oh, geez! We were so worried! Where the hell are you?" hör jag Nathan säga oroligt.

 "I'm on my way" mumlar jag och lägger på.

Sedan startar jag motorn och kör ifrån parkeringen. Det tar tio minuter till Marvins hus. Han bor med sina föräldrar i en stor strand villa. Eftersom hans föräldrar har 24/7 jobb tjänar de riktigt mycket och är därför en av de rikaste familjerna i London.

När jag parkerat på deras uppfart flyger alla fem emot mig.

 "Wow, chill" säger jag när alla kramar mig efter att jag klivit ur bilen.

 "Oh my God, Ellie! What happened? Why did you got this late?" frågar Kar(Karrie).

 "Nothing" mumlar jag undvikande och vi går emot stranden på baksidan.

 "Oh no, what happened? Why aren't you telling us?" frågar Anna(AnnaBelle).

 "I just..." säger jag hest och känner klumpen växa i halsen. "They're here" viskar jag och börjar gråta.

 "You mean... Them?" frågar Tristan och jag nickar.

 "Aww, honey!!" tjuter Kar och kramar mig hårt.

 "They left five roses and a patch outside my appartment" gråter jag. "I just don't know how to response" snyftar jag.

 "You know what I think?" säger Marvin och jag skakar på huvudet. "We should forget them tonight and have some serious fun together! Let's forget about the life and just... Have fun!" säger han och jag skrattar.

 "Yeah, that's your best idea ever, promise" säger jag och Nathan ser på Marvin.

 "Congrats man, you're first idea that actually going to work" säger han helt allvarligt och lägger en hand på Marvins axel, men såklart är han ironisk.

 "We should celebrate Marvins first, clever idea" säger Tristan.

Jag och tjejerna skrattar åt dem. Marvin börjar jaga Nathan medan Tristan jagar Marvin.

 "Let my bestie go!" hör vi Tristan skrika och vi börjar asgarva.

 "Why are we bes friends with these nerds?" viskar Kar och vi skrattar högre.

 "You brought them to me" flinar jag och lägger mina armar över deras axlar.

Killarna kommer tillbaka och lyfter upp oss. Tristan lyfter upp Kar, Nathan lyfter upp mig och Marvin lyfter upp Anna. Vi skriker och skrattar samtidigt. När de springer mot vattnet blir vi galna och jag lyckas ta mig ifrån Nathan. Vi ler mot varandra och går sedan mot de andra. Tristan och Marvin har släppt ner tjejerna också, inte i vattnet då.

 "Come on" ler Tristan.

Vi sätter oss på filtarna i sanden och killarna hjälps åt att tända en brasa. Jag och tjejerna fixar med musik i den bärbara stereon.

 "Oh, I forgot my guitar in the car, I go get it" säger jag och de nickar.

Jag reser på mig och går mot framsidan igen. Snabbt låser jag upp bilen och tar ut gitarren och tjocktröjan. Sedan låser jag bilen igen och går tillbaka till de andra.

 "HAHA! Do you remember when Marvin ran into that angry old woman?" skrattar Tristan och alla börjar asgarva.

 "She actually hit me bad with that purse" gnäller Marvin och jag ler stort.

Klockan närmar sig två på natten och det börjar bli riktigt kallt, trots eldens värme. Men vi sitter inte kvar längre än så. De andra ska sova över hos Marvin, men jag ska hem. Så jag kramar alla innan jag går tillbaka till min bil. Jag låser upp och lägger ner gitarren i baksätet. Sedan startar jag motorn och rullar ut på vägarna.

Ögonen hotar med att falla, men jag tvingar dem att vara öppna. Trots det klarar jag att gå till min lägenhet. Snabbt låser jag dörren bakom mig och går förbi köket för att komma till sovrummet. Min blick fastnar på rosorna. Alla fem är röda som blod. Mörkt, vackert röda.

---------------------------------------------------------

Kommentera på!

Först vill jag tacka för alla kommentarer. Det betyder otroligt mycket, även om jag vet att ni klarar flera ;)

Sen vill jag bara säga att jag har MINST fyra - kanske tre - stycken kapitel i utkast som bara väntar på att få läggas ut! Så kom igen nu! Vill ni ha ett till kapitel idag? Isåfall vill jag ha MINST 15 kommentarer (har typ 50 läsare, men är lite snäll) från OLIKA IP-adresser.

Love ya'll!

 "No way!" utbrister jag och han ser på mig. "No way, I'm not going to that hell again, Zayn! Please don't do this to me" säger jag med gråten i halsen. "When I lost my "parents" they compelled me to go to them, please don't Zayn. It's like hell to talk with them, and it doesn't even help! Please Zayn" säger jag och några tårar faller.

 "I'm sorry" säger han tyst och jag börjar gråta.

Jag lägger handen för munnen och sätter mig hårt på golvet. Varför ska de tvinga mig dit? Fast, egentligen är det kanske bättre än att trycka ner dem med mina miljarder problem...

 "Ellinor, I'm really, really sorry about this. But it's just for your best" säger Zayn och jag stirrar upp på honom.

 "For my best?! Really?! Have you ever talked to a therapist?! NO! You haven't! It's like HELL, Zayn, and I mean it!" skriker jag. "Everyone thinks that it's the best to talk to someone you don't know, someone who isn't aloud to tell anyone, if you don't want it yourself. But everyone is wrong. To just talk about your life without lying is like... It's like talking to a wall. And does it help? No" säger jag tyst och han suckar.

 "There is nothing I can do, Ellinor. I promised the boys to tell you, and to not give up. So I guess you have to go there" säger han och jag ställer mig upp.

 "I can take care of myself! You don't need to watch me! I don't need a babysitter!" skriker jag.

 "Good way to show that, Ellie! Bye trying to do suicide! Really good way!" fräser Zayn irriterat.

 "But I shouldn't have tried to if I didn't have a really, really good reason! And I had more than one reason! 1. I was tired of hurting everyone that I love! 2. I hated that feeling of hurting someone! 3. I was so mad at myself for kissing Sam! 4. I was broken because you guys were mad at me! 5. I was tired because I honestly weren't that happy to live this life" skriker jag. "And that's just a part of it, the rest, I'll keep for myself" fräser jag och lämnar lägenheten.

 "Where are you going?!" ropar Zayn från dörren medan jag joggar nerför trapporna.

 "Away from here!" säger jag hårt och fortsätter jogga nerför alla trappor.

Problemet var att jag inte har en aning om vart jag ska...

Zayn

 "CRAP!" skriker jag rakt ut när hon lämnat lägenheten.

Snabbt fiskar jag upp mobilen ur fickan och slår snabbt Nialls nummer. Han svarar rätt snabbt.

 "Yo bro! What up?" säger han glatt.

 "I might have done something and you are not going to like it..." mumlar jag och drar handen genom håret.

 "Zayn... What have you done?" säger han oroligt.

 "I got mad and... We got in a fight..." säger jag tyst.

 "Zayn, where is she now?" frågar han stelt.

 "I don't know. She left the apartment" mumlar jag och han stönar.

 "And you let her go?! Oh, Zayn, sometimes you are just too stupid!" säger han och lägger på.

Jag drar på mig en jacka och trycker ner fötterna i mina skor innan jag tar en nyckel till lägenheten och springer ner. Precis när jag kliver ut på parkeringen ser jag Ellinors bil försvinna bort.

 "FUCK!" skriker jag och suckar högt.

Jag ringer upp Louis och han säger att han och Harry åker ut för att leta efter henne medan jag väntar här ifall hon skulle komma tillbaka.

Ellinor

När jag varit ute en stund och lugnat ner mig bestämmer jag mig för att åka hem igen. Så efter bara en kvart parkerar jag bilen på parkeringen. Jag går lugnt in och ställer mig i hissen. Efter bara några sekunder kliver jag ur på min våning och vandrar fram till min dörr. Innan jag ens klivit in kommer Zayn snabbt emot mig. Utan ett ord kramar han mig hårt och jag ler lite.

 "I'll go to that therapist, not because I like it, I'll do it for you and the other guys" säger jag och han ler stort.

 "I can talk to the boys if you don't want to" säger han allvarligt.

 "No, I'll do it" säger jag.

Jag lägger mig utmattat på soffan och sluter ögonen. Jag kan höra Zayn prata med någon i telefonen, men snart sjunker soffan ner lite. Hans hand kramar om min och jag känner på mig att han ler. Jag öppnar mitt ena öga och sneglar på honom. Han ler. När han ser mitt ena öga öppet skrattar han och jag ler lite.

 "How are you?" frågar han.

 "Tired" mumlar jag.

 "Yeah, I got that, you shouldn't have left" säger han allvarligt.

 "I know, but I don't want to be stuck here, you know" säger jag och han ler lite.

 "I know"

Han lägger sig ner i soffan med huvudet på andra sidan och vi bara pratar. I flera timmar känns det som. Skönt att bara kunna chilla egentligen. Inte behöva tänka på något annat.

Liam

Varför gjorde jag det? Varför sa jag att jag älskade Danielle? Varför kysste jag henne? Varför sårade jag Ellinor? Det är väl henne jag älskar, eller hur?

 "Liam, I'm going to the supermarket. Louis and Harry are still here, okay?" säger Niall och jag nickar.

Just nu ligger jag i soffan med mitt täcke och en BenAndJerry glass medan Toy Story spelas på teven. Hur mycket jag än gillar filmen kan jag inte koncentrera mig på den. Allt jag tänker på är Ellinor och Danielle.

Historien bakom mig och Danielle är... Komplicerad. Vi var ihop för ett tag sedan, innan jag träffade Ellinor. Vi gjorde slut en månad innan jag träffade Ellinor. Hon var otrogen, jag gjorde slut. Vi bråkade väldigt mycket i vårt förhållande. Men vi höll ihop i ett halvår, men sedan brast det. Hon bröt mitt hjärta och jag lämnade henne.

När jag tänker efter var vårt förhållande byggt på lögner och otrohet. Det hände saker hela tiden och vi sa att vi skulle gå vidare och lära oss av våra egna misstag. Men det hjälpte inte. Ingen av oss höll till det. Vi båda var otrogna olika tider.

När jag träffade Ellinor lovade jag mig själv att aldrig mer vara otrogen. Varför sa jag att jag älskade Danielle? Nu kommer hon aldrig släppa mig.

Tänk om mitt och Ellinors förhållande aldrig blir bra igen?

-------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Har lite idéer, men måste besluta en del saker...

Denna fanfic börjar dra sig mot slutet, men jag kommer nog fortsätta ett tag till!

And don't worry: jag kommer skriva mer efter den här fanficen!

Zayn sätter sig vid mina fötter medan Louis och Harry sätter sig i varsin fåtölj. De sätter på The Vampire Diaries säsong 2 och jag ler lite. De är för underbara!

Mitt i filmen ringer Harrys mobil. Han drar upp den, kollar på skärmen och går ut till köket för att svara. Han pratar i kanske fem minuter innan han kommer tillbaka. Då ser han på mig med mobilen sträckt åt mitt håll. Sakta tar jag den och kollar på skärmen. Niall...

 "Hello...?" säger jag tyst och jag hör honom dra efter andan.

 "Ellinor?" snyftar han och jag känner gråten i halsen.

 "Hi Niall" säger jag hest och tårarna rinner nerför mina kinder.

 "Please forgive me! I'm not going to pick a side in this, but I can't handle it if you're mad at me. I've talked to Liam and he is really sad about everything. He's just sitting in his room staring out from the window and I just don't know what to do. Please forgive me, Ellinor!" gråter han och jag snyftar högt.

 "I forgive you" gråter jag och han andas ut.

Vi pratar en stund innan vi lägger på och jag ger Harry hans mobil. Han ler mot mig och jag ler tillbaka. Vi fortsätter kolla på filmen och jag somnar ganska snabbt.

När jag vaknar igen ligger jag i min säng. Det är mörkt ute och jag sneglar mot digitalklockan på mitt sängbord. 2:43am. Jag stönar och sätter mig upp. Försiktigt går jag ut ur sovrummet och mot köket. Jag tar ett glas som jag fyller med vatten för att sedan gå mot vardagsrummet. När jag kollar mot soffan skriker jag till och tappar glaset med vatten i golvet.

I soffan ligger Zayn. Han sover med täcket vid midjan och bar överkropp. Åkte de inte hem igår?! Jag andas djupt en stund innan jag sätter mig på huk för att plocka upp alla glasbitar.

 "Crap" mumlar jag när jag skär mig på fingertoppen.

Som tur är så blöder det inte så mycket.

 "What are you doing?" mumlar Zayn och jag rycker till.

 "I dropped the glass, sorry for waking you up" säger jag snabbt och plockar ihop alla bitar fortare.

 "You should be in bed" säger han och ställer sig upp.

Han har endast kalsonger på sig, men han verkar inte bry sig. Efter bara någon sekund sitter han framför mig och hjälper mig plocka upp alla glasbitar. När vi gjort det torkar vi upp vattnet och sedan följer han mig till sovrummet. Han bäddar om mig som om jag var en bebis och jag ler tacksamt.

 "Why are you still here? I mean, didn't you guys leave yesterday?" frågar jag tyst.

 "We didn't want to leave you, so I stayed" ler han och jag nickar sakta.

 "Thank you for everything, Zayn. I mean it. I really appreciate it. You are really there for me when I need you, and after everything with Liam and all that shit, I really need someone by my side. And I didn't just got one, I got four, adorable boys that really does care" säger jag och han får tårar i ögonen.

Han sätter sig på sängkanten och böjer sig ner mot mig. Först trodde jag att han skulle kyssa mig, men detgör han inte. Han kramar mig hårt och jag kramar honom tillbaka.

 "You don't need to sleep at the sofa" viskar jag tyst och han ser på mig. "If you want, you can sleep here, and no, I don't mean it in that way, just like... friends" säger jag och han ler.

 "Thank you" säger han.

Han kryper ner bredvid mig och jag lägger mig med ryggen emot honom. Han vrider lite på sig innan det blir tyst. Helt tyst. Snart hörs hans djupa andetag. Sakta sätter jag mig upp och ser på honom med ett leende. Tänk att jag fick så bra vänner. Varför just jag egentligen? Vad har jag gjort för att förtjäna dem?

Sakta reser jag på mig för att inte väcka honom och går ut på balkongen. Den kalla nattvinden blåser emot mig när jag går ut. Jag tar en filt och sätter mig på en stol. Jag ser ut över natthimeln och skådar alla stjärnor. Efter en stund sluter jag mina ögon och låter sömnen ta över.

Zayn

När jag vaknar vänder jag på mig för att se om Ellinor ligger där, vilket hon inte gör. Snabbt ställer jag mig upp och går runt i hela lägenheten, men hittar henne inte någonstans. Då ser jag att balkongdörren är öppen. Jag går ut och ser Ellinor sitta på en stol med en filt runt sig, sovandes. Jag fnissar och går fram till henne. Undrar om hon har sovit här hela natten. Det kan ju inte vara bra... Försiktigt lyfter jag upp henne i min famn och bär henne till sovrummet.

Jag lägger henne i sängen och lägger täcket om hennes kropp. Sedan går jag till köket och gör lite frukost. När jag precis är klar ringer min mobil.

 "Hello?" svarar jag.

 "DJ MALIK!!" hör jag Louis skrika och jag drar mobilen lite ifrån mitt öra. "How is everything, man?" frågar han

 "Good. I found Ellinor sleeping on the balcony this morning" säger jag och han skrattar till högt.

 "What?! Really?"

 "Yeah" fnissar jag.

 "Wow, she's just amazing!" skrattar han med ljus röst.

 "I know, isn't she?" skrattar jag.

 "Anyway, I think that we're staying with Liam today, he is pretty broken, and we are his friends so..." säger han och jag ler lite.

 "It's okay, Louis, I get it" säger jag.

Vi lägger på och jag går in till Ellinor igen. Nu ligger hon med öppna ögon och blicken fäst i taket. För att visa att jag är här knackar jag på dörren som står öppen och hon kollar snabbt mot mig.

 "Breakfast is ready, should I bring it in or..." börjar jag, men hon avbryter genom att resa på sig och skutta mot mig.

 "I'm hungry" ler hon och skuttar mot köket.

 "Take it easy!" säger jag lite oroligt och går snabbt efter henne.

 "I feel good, Zayn, calm down" ler hon och tar frukost.

 "But Dr. Jensen said..."

 "I know what he said, Zayn" säger hon allvarligt och blänger lite på mig.

Jag suckar och sätter mig framför henne vid bordet.

Ellinor

Jag börjar äta och känner Zayns blick på mig hela tiden. Som om han är rädd att något i maten ska explodera och döda mig.

 "It's hard to eat when you're staring" mumlar jag och dricker lite juice.

 "Sorry" säger han och kollar genast bort.

Efter en kvart är båda klara och vi hjälps åt att plocka undan. Vi säger ingenting, men det behövs inte. Han tänker väl bara på att inte slita med mig för mycket, antagligen.

 "I'll go by some candy" säger jag och går emot hallen.

 "No no no and no, I'll do it" säger han snabbt.

 "And what if there are fans there?" frågar jag och han suckar.

 "What if something happens to you? Huh? What if some haters decides to do something to you?" säger han överlägset.

 "Why don't we both go then?" frågar jag.

 "You don't even care about what the doctor said, right?" suckar han.

 "But this can't keep pushing me down in life! If this thing is going to ruin my whole life, why the hell should I live it then?!" ryter jag och möter hans blick.

 "It's just for some days, then it will be as before again" säger han lugnande.

 "You're wrong. I did - or tried - to do suicide. This isn't for some days, Zayn. This is for my whole life! And it will never be as it was before. Nothing will ever be the same again, don't you get that?" säger jag och han suckar.

 "That's why we want to help you. We want to make sure that you feel alright and we want to help you get through this" säger han.

Han döljer något. Hans blick avslöjar det. Det är något han inte berättar...

 "What is going on?" frågar jag snabbt.

 "What do you mean?"

 "You're hiding something, what is it?" säger jag och han kollar ner i golvet. "Just tell me" mumlar jag.

 "We wanted to make sure that you got the help you need. We don't know if there is anything else that keep pushing you down to the ground" säger han och jag ser tveksamt på honom.

 "What do you mean?"

 "We all want you to go to a therapist" säger han och jag stelnar till.

----------------------------------------------------------------

Kommentera för mera!

Love ya'll!

Förlåt om det är någon som tar illa upp av allt... 'personligt' skrivande... själv har jag aldrig gått igenom något sådant, men det är bara en fanfic, alltså påhittad av mig, så jag chansar. Om det blir för jobbig, sluta läsa...