onedirectiontolove

Alla inlägg under april 2013

Av Wilma - 17 april 2013 19:00

Så... Epilogen är under det här inlägget, för er som inte läst det än.

Och jag tror alla har läst nu att jag tar en paus i några veckor. Vet inte hur länge, men inte allt för länge. Tror inte jag kommer kunna hålla mig borta ifrån bloggen i en månad, så det blir nog mindre än det. Men ska i alla fall ta en paus för att tänka ut nästa fanfic och kommer bara försöka fokusera på skolan o.s.v

Hoppas inte allt för många av er lämnar bloggen, och för att ni ska kunna veta när jag är tillbaka kan ni följa mig på BlogLovin (finns en ikon i menyn) så får ni ett mejl när jag skrivit ett nytt inlägg, alltså vet ni när jag är tillbaka! (så ni slipper gå in varje dag)

I alla fall... Jag lovar att jag kommer tillbaka! Jag skulle aldrig kunna lämna bloggen, hoppas ni förstår det.

Älskar er alla! Och till er som lämnar bloggen efter detta inlägg, tack för att ni stannat kvar och läst!

Ses om några veckor mina änglar!

ANNONS
Av Wilma - 16 april 2013 19:40

14 juni 2021


 "Oh you're so beautiful!" tjuter jag och sätter lite av hennes kastanjebruna, lockiga hår bakom hennes lilla öra.

 "Not as beautiful as you, mummy" mumlar hon, knyter händerna bakom ryggen och ser ner på sina ballerina skor.

 "Oh honey, don't say that. You're perfect just the way you are" säger jag och sätter mig på huk framför henne.

 "But you say nobody is perfect" säger hon och jag ser ett litet leende smyga på hennes läppar.

 "You're perfect for me" ler jag och pussar hennes panna. "Come on, dad's waiting" säger jag och ställer mig upp.

Jag tar hennes hand och vi går ut ifrån Hannahs rum. Hennes rum är... rosa. Ljusrosa väggar och ljust trägolv. Sängkläderna är mörkrosa och sängen är omringad av en sänghimmel, i ljusrosa. Gardinerna är mörkrosa och hon har en mörkrosa matta. Men det är gulligt, typiskt tjejigt.

Hannah har på sig en vit sommarklänning som sitter lite ganska löst på hennes kropp. Hennes hår är lockat och hon har inget smink alls. Om ni inte förstått det, så är Hannah min dotter. Hon är 6 år. Jag har en son också, Edward, han är bara 3.

 "Daddy!" tjuter Hannah när vi kommer ut till hallen där Harry står med Edward i famnen.

 "Hello princess! You look gorgeous, Han" ler han och böjer sig ner för att krama henne.

 "We need to go now" säger jag och tar på mig min jeansjacka över min vita, långa klänning.

Den sitter tajt på överkroppen, men löst på själva 'kjolen'. På mina fötter har jag ett par gladiatorskor och mitt hår är plattat.

Jag tar Edward ifrån Harry och han tar Hannahs hand. De går ut ifrån ytterdörren och Harry lämnar den öppen. Jag tar mina nycklar och går ut med Ed i min famn. Hans huvud hänger på min axel och hans korta armar är slängda runt min nacke.

Harry har redan placerat Hannah i baksätet på bilen när jag kommer ut. Han står vid dörren till baksätet och väntar på oss. Med ett leende tar han emot Ed och sätter honom i bilbarnstolen. Jag sätter mig bakom ratten innan Harry hinner protestera och väntar på att han ska sätta sig.

 "You really love driving this car, don't you?" flinar Harry och sätter sig bredvid mig.

 "Of course I do! I love it, it's so cool" skrattar jag och han skrattar med mig.

Jag backar ut från uppfarten och kör mot Hannahs skola. Det är hennes första skolavslutning idag. Och om jag får erkänna det är jag faktiskt nervös, jag är nervös. Jag menar, jag vet inte hur man ska bete sig bland alla föräldrar och lärare. Visst, jag känner några föräldrar, genom Hannahs kompisar, men inte så nära.

Hannah sjunger med i låten som spelas på radion och studsar i sätet. Edward sitt bara och kollar på hennes med stora ögon.

När vi är framme vid skolan kryllar skolgården av lärare, elever och föräldrar. Hannah studsar ur bilen och ska precis springa iväg när Harry lyfter upp henne.

 "Daddy!" skrattar hon och han pussar hennes kind.

 "Go find your friends" ler han och släpper ner henne.

Hon springer iväg på sina korta ben och jag ler åt stunden medan jag lyfter upp Edward ut hans bilbarnstol. Harry går runt till mig när jag smäller igen bildörren med Ed på min arm.

 "Do you have the camera?" frågar jag och han nickar.

 "Do you want to take him, or do you want me to?" frågar Harry snällt och jag ler åt honom.

 "I can take him, it's alright" ler jag och han nickar sakta.

Vi går in till skolgården och hälsar på Hannahs lärare. Snart hör jag någon ropa mitt namn och jag vänder mig om. Där kommer Chris gående.

Chris och jag har hållt kontakten och vi är riktigt nära fortfarande. Samma sak med killarna - i One Direction. De har hjälpt oss mycket med barnvakt och så, på så sätt har Harry och jag haft mycket tid med varandra, ensamma.

 "Hey Chris" ler jag och han kramar mig för att sedan kolla på Edward.

 "Hey Eddie! How are you buddy?" ler han och sträcker ut armarna för att ta emot honom.

Med ett skratt ger jag honom Eddie och hör snart hur någon ropar Harrys namn. Då kommer hela One Direction bandet och kramar både mig och Harry. De hälsar på Chris och tillslut vänder de sig mot mig och Harry.

 "So were is our princess?" frågar Niall, som kommit riktigt nära Hannah.

 "She ran off to her friends, sorry" säger jag och han ler.

 "That's fine, we'll meet her afterwards" säger han och jag nickar.

 "Alyssa!"

Är jag populär eller? tänker jag när jag återigen hör någon ropa mitt namn. Den här gången är det mamma, pappa, Noel, Harrys föräldrar, hans styvpappa och Harrys syster Gemma. Vi kramar allihop och sedan går vi mot bänkarna där alla anhöriga ska sitta. Alla klasser ska sjunga varsin låt. Eftersom det är hela grundskolan så är det fem klasser, Hannah är i första. Rektorn kliver upp på scenen och ställer sig framför mikrofonen.

 "Welcome ladies and gentlemen! Today we celebrate that our kids here are getting a three months long brake!" säger hon och alla applåderar.

Hon fortsätter prata, men jag letar efter Hannah med blicken. Alla klasser sitter bakom scenen på några läktare. Hannah sitter längst ut till höger tillsammans med hennes klass, bredvid hennes två bästa kompisar.

Snart går hennes klass upp på scenen och de börjar sjunga. Harry, hans mamma, min mamma och Louis spelar in när de sjunger. Så söta!


 "Congratulations sweetie! You're officialy on your first summer holiday ever!!" tjuter Liam och kramar Hannah efter själva "ceremonin".

 "Thanks uncle Liam!"

Hon kallar alla killarna i One Direction farbröder, plus Chris. Det är gulligt hur nära de faktiskt är. Killarna älskar henne och tackar aldrig nej till att spendera tid med henne.

Ni kanske undrar var som hände med One Direction. De är fortfarande ett band, men inte lika aktiva som de var. De kanske skriver några låtar lite då och då, men inte ofta. Fansen har minskat också, därför kan vi nu gå ut på gatan utan att bli överfallna av directioners eller paparazzis.

Alla åker hem till mig och Harry, som nu har det största huset. Det är en stor villa lite utanför själva staden, riktigt mysigt. Vi har fortfarande nära till centrum, men vi har mer privat här ute. För att komma till huset åker man på en lång landsväg och huset ligger på en åker, typ. Vi har en stor trädgård med pool, lekplats, sandlåda, uteplats, ett fotbollsmål - Harrys idé - och en jacuzzi.

Huset har tre våningar. På övervåningen finns fem sovrum - mitt och Harrys, Hannahs, Edwards och två gästrum -, tre badrum och ett typ sällskapsrum som är öppet, direkt när man kommer upp på övervåningen. På "entréplan" ligger köket, vardagsrummet, en toalett, en matsal och ett uterum. I källaren är det mesta öppet. Det finns en gigantisk soffa, en stor plasma tv och massa annat. Där finns också ett förådd, en toalett, ett sparum med bastu och dusch och ett musikrum med piano, gitarrer, ett trumsett och på väggarna hänger alla killarnas omslag till deras album.

Vi åker i olika bilar. Killarna skulle ändå hämta upp Eleanor, Danielle, Perrie och Lily - Nialls flickvän, plus de tre nya medlemarna i gruppen; Jonah - Perrie och Zayns 2 åriga son-, Holly - Eleanors och Louis 9 åriga dotter - och Ryan - Danielle och Liams 3 åriga son. Mina föräldrar och Noel åker i en bil, de skulle hämta Jenna - Noels flickvän - och Harrys föräldrar åker i en bil tillsammans med Gemma.

Jag och Harry har bestämt att vi ska ha som en tradition att vi alla samlas efter varje skolavslutning. Att vi gör gräddtårta med jordgubbar och dricker saft. Att vi sitter på uteplatsen och bara umgås.

När vi är hemma och väntar på de andra ställer jag fram allt på bordet på uteplatsen. Harry hjälper mig medan Lucas kryper omkring och Hannah dansar runt i rummet, sjungandes. Glasdörren ut till baksidan är öppen och den varma sommarvinden blåser in. Ute är himlen blå, inget moln i sikt, och solen värmer som bara den.

Jag byter om till ett par jeansshorts och en söt topp.

 "We're here!" ropar Eleanor igenom huset.

 "Ellie!" skriker jag och rusar ner.

I hallen står 1D killarna, deras flickvänner och deras underbara barn. Jag kramar allihopa och hälsar på barnen. Eleanor, Danielle, Perrie och Lily hjälper mig bära ut resten medan killarna går ut med barnen till uteplatsen. Eleanor och Louis är gifta redan, Danielle och Liam är förlovade, gifter sig i sommar, och Perrie och Zayn är gifta. Lily och Niall har varit ihop i två år, så jag antar att det kommer hända något snart.

 "Have you heard from Melissa lately?" frågar Lily.

 "Yeah, she's on vacation in..." börjar jag, men blir avbruten.

 "Mummy!!" hör jag Hannah skrika igenom huset.

 "Yes sweetie, what's wrong?" frågar jag och kollar på henne.

 "I fell!" tjuter hon och börjar gråta.

 "Aww, sweetie!"

Jag släpper det jag håller på med och går fram till henne. Hon har skrapat upp sina knän och händer. Hennes kinder är rödrosiga, likaså hennes ögon.

 "Can you finish this up?" frågar jag tjejerna och lyfter upp Hannah i min famn.

 "Of course hun" ler Perrie och de börjar städa undan.

Jag går med Hannah till toaletten och sätter henne på toalettlocket. När jag plockat fram det jag behöver rengör jag hennes skrapsår på knäna. Hon gråter högre av det, vilket gör allt svårare, men jag biter ihop.

 "It's almost done sweetheart" säger jag och hon snyftar högt.

När jag är klar sitter hon och snyftar. Men när jag tar fram hennes egna prinsessplåster ler hon stort igen. Jag sätter på plåster på hennes knän och fixar hennes händer, sedan går vi hand i hand tillbaka till de andra som väntar utanför.

 "Daddy! Look at my patches!" utropar hon och hoppar upp i Harrys knä.

 "They look really pretty, Hannah! I wish I had those too" säger han och hon ler stort.

 "I fell and the blood just spurted!" säger hon dramatiskt och han gör ett chockat ansiktsuttryck.

 "Are you okay now, princess?" frågar han och hon nickar.

 "Mummy took care of it!" ler hon stolt.

 "You have the best mummy in the world" ler Harry och ser på mig med hans gulliga leende.

 "I know, right?" säger jag och alla fnissar.

Vi sätter oss ner och börjar äta. Alla pratar med varandra glatt, skrattar, har kul helt enkelt. När Hannah och Holly ätit klart springer de runt på gården och leker med varandra. De är hur söta som helst. Jag kan höra deras skratt igenom allt prat och det får mig att le.

Jag är lycklig. Det är såhär jag vill leva.




Ibland måste man ta risker. Chansa. Våga göra fel val, våga göra misstag. Ibland måste man ta fel väg, för att sedan hitta tillbaka. Göra något sjukt dumt, ångra det och ställa allt till rätta. Det är så livet fungerar. Man gör fel, man ramlar, man reser sig upp igen och man lär sig att det är så livet fungerar.

Alla gör fel ibland, ingen är perfekt. Alla är värda en andra chans, men alla är inte värda en tredje. Alla är värda att bli behandlade som människor, med känslor. Alla förtjänar att bli älskade, alla förtjänar att känna lycka.

Jag har levt, och jag har nått den punkten då jag känner att jag har gjort det jag vill i livet. Jag har nått den punkten i livet då jag känner att jag skulle kunna dö, lycklig, utan att ångra mig. Har ni känt så någon gång? Inte? Då kommer det. Ja? Visst är det härligt.


SLUT


Jag vet att det blev ett plötsligt slut och allt, men jag kände som ni, att den liknade mina andra. Insåg det när jag läste igenom mina andra, så jag kände att jag ville börja om. Bara avsluta den här och försöka fundera ut en annan handling.

För er som inte förstod/vet/har läst så ska jag ta en paus nu. Jag vet inte hur länge. Antagligen några veckor, för att fixa en bra handling. Känner att det är exakt vad jag behöver efter allt som hänt.

Och jag vill verkligen inte tappa läsare av detta. Ni behöver inte gå in på min blogg varje dag under min paus, utan för att ni ska veta när jag börjar igen, tryck på ikonen i menyn där det står BlogLovin och börja följa mig där. Då får ni ett mejl när jag skriver nästa inlägg. Vill verkligen inte förlora er läsare, känns verkligen hemskt att jag kanske kommer tillbaka hit efter några veckor och har typ två läsare. Men ja, antar att det oftast är vad som händer när man tar en paus.

I alla fall, älskar er så sjukt mycket! Kommer skriva ett till inlägg om all info så alla kommer se det. Men sedan är det en paus som gäller.

TACK FÖR ALLT MINA ÄNGLAR!

ANNONS
Av Wilma - 15 april 2013 20:00

 "Alyssa!"

Jag kollar upp och ser två tjejer stå utanför en bil. När jag fokuserar med blicken ser jag att det är Danielle och Perrie. Snabbt torkar jag tårarna och ser hur de springer emot mig. Båda ser riktigt oroliga ut.

 "Hey, where have you been? Are you okay? We were really worried" babblar Perrie på.

 "I got lost, I'm sorry. Yes, I'm fine" svarar jag.

 "Eleanor is wai... Hang on, are you bleeding?" avbryter Danielle sig själv och sträcker handen mot min panna.

 "I kinda fell, but I'm alright" säger jag och de nickar sakta.

 "We'll take you home and then you'll tell us exactly what happened" befaller Perrie och vi går tillbaka mot bilen.

Bilturen är tyst, till och med radion är avstängd. Ingen pratar. Jag sitter tyst och kollar ut igenom fönstret. Perrie - som sitter framför mig - håller på med mobilen medan Danielle fokuserar på körningen. Lucas finns i 50% av mina tankar, resten tillägnar jag åt Harry. Kommer han bli sur när jag berättar? Kommer det bli ett stort bråk? Kommer han bli arg på Lucas eller mig? Jag har ingen aning.

När vi kommer fram möter Eleanor oss utanför hissen. Hon kramar mig hårt, utan ett ord och plötsligt börjar hon snyfta. Förvånat ser jag på henne.

 "Why are you crying, love?" frågar jag och hon skrattar till.

 "I was just so worried" säger hon och torkar sig under ögonen.

Vi går in till min lägenhet och de ber mig att sätta mig i soffan. Först sitter vi bara där tysta, men sedan tvingar de mig att berätta vad som hände. Så jag berättar hela historien, från början till slut.

 "... And when we were on the top, he kissed me and told me how bad Harry was for me. So I hit him and ran away. I came to the forest and I throw my phone into a tree. It broke, which is the reason I didn't answer. And when I was going back, I fell over a root and hit my head" avslutar jag och pekar lite mot det lilla såret i pannan.

 "You ran off? Were you that sad?" frågar Perrie och ser på mig med medlidande ögon.

 "No, I was just pissed of" skrattar jag och de andra skrattar med mig.

 "Hey, I'm sorry to say this, but you have to call Harry. If anyone got a picture, it'll be out by tomorrow and I don't think you want him to find it out that way" säger Eleanor och jag nickar.

 "I'll call him right now" säger jag och går till mitt sovurm.

Jag tar upp mobilen och ringer Harry. Egentligen är jag inte så nervös, jag menar, jag gjorde väl inget fel? Det var Lucas som kysste mig, inte tvärt om. Blir han sur, visst, men han vet i alla fall sanningen.

 "Hey honey! How are you? I'm pretty busy, was it important?" frågar han mjukt.

 "Well, it happened something today and I just wanted you to know that..." mumlar jag.

 "What? Is something wrong? Are you alright?" hans röst blir genast orolig.

 "I'm fine... I just, I was at a funfair with a friend, Lucas, and we were in the ferris wheel and he... Well, he kissed me" säger jag tyst och leker lite med örngottet på sängen.

 "What?!" skriker han och det blir tyst. "Did you kiss him back?" frågar han stelt.

 "No! No, I would never do that to you Harry! I hit him and ran off" säger jag snabbt och han skrattar till.

 "Now that's my bad girl" skojar han och jag ler svagt.

 "So you're not mad?"

 "Of course not! You didn't kiss him back, that's what matters. And I'm so happy you called to tell me, that means you really care"

 "I love you Harry" viskar jag.

 "I love you too babe, but I gotta go. I'll beat that guy up later, don't worry. Bye love"

 "Bye Harry"

Vi lägger på och jag skuttar till tjejerna igen. Jag kastar mig på soffan med huvudet i Danielles knä och fötterna i Eleanors. De ser hoppfullt på mig och jag ler stort.

 "He took it very well" säger jag och de tjuter till.

 "I was so scared he would overreact and break up with you or something dramatic!" erkänner Perrie och jag fnissar.

 "Well, I'm glad he didn't. Because if he did, I'd be a wreck and you would have to take care of me" skojar jag och de skrattar.

 "Thank God for that!" utbrister El och vi skrattar.

 "Hey, we need to clean your wound. I'll help you" säger Danielle och ställer sig upp.

Jag följer med henne till badrummet och hon rengör såret. Det börjar blöda lite igen, så hon sätter på ett plåster. När vi går tillbaka till de andra sätter vi på en film; Dear John, gammal, men fortfarande lika bra.

När eftertexterna rullar har de andra somnat. Klockan är ett på natten, så jag lägger en filt över mina bästa vänner och går mot mitt rum. Trött sätter jag mig på min fönsterbräda och kollar upp på månen. Ett litet leende sprids på mina läppar och jag lutar huvudet mot "väggen".

 "Hi Harry... I miss you. You've been on tour for a week, ish, an I miss you like hell" säger jag tyst med gråten i halsen. "I don't know if I'm going to make it without you for three months. I know you're going to come home and visit me, but it isn't the same..." snyftar jag.

Jag pratar "med" Harry i en halvtimme, sedan sitter jag bara där, stirrar på det stora, vita, lysande klotet som sitter fast uppe på himlavalvet bland alla stjärnor. Tillslut somnar jag där, på fönsterbrädan, lutad mot fönstret.


Perrie's Perspektiv


Jag vaknar av att jag hör någon prata. Trött sätter jag mig upp och ser Eleanor och Danielle ligga sovandes i soffan tillsammans med mig. Vart är Alyssa? Med frågan i huvudet reser jag mig upp och smyger mot Alyssas rum, men stannar när jag hör hennes röst.

 "I don't know if I'm going to make it without you for three months"

Jag sätter mig med ryggen emot väggen, bredvid hennes halvt öppna dörr, och lyssnar på när hon pratar med Harry. Undrar om hon pratar med honom i telefonen. Varför gör hon det så sent?

 "I love you Harry, forever" säger hon och det blir tyst.

Hon har pratat om allt möjligt i snart en halvtimme. Efter tio minuter av hennes prat förstod jag att hon inte pratade i telefonen, eftersom hon aldrig slutade prata för att låta honom prata.

Efter tio minuter av tystnad kollar jag in i rummet och ser Alyssa sova på fönsterbrädan. Hon sitter med fötterna mot "väggen" framför henne och hennes huvud är lutad mot fönstret. Ett leende sprids på mina läppar. Månljuset träffar hennes ansikte.

Snabbt tar jag upp mobilen och tar kort på henne, sedan skickar jag bilden till Zayn.

Isn't she cute? She talked to Harry - not in the phone - and fell asleep!! Love u xx


Zayn's Perspektiv


Jag får ett sms från Perrie när vi sitter och äter på hotellets restaurang. En bild på Alyssa sovandes på fönsterbrädan. Jag släpper ut ett oväntat 'aww' när jag läser texten. Alla kollar på mig som om jag vore dum i huvudet. Snabbt visar jag bilden för Harry som ler stort. Hans ögon fylls av tårar och han skickar vidare min mobil till de andra.

 "Aww! That's the most romantic thing I've even seen in my entire life!" tjuter Louis och hans röst går upp i falsett.

Harry ler stolt och fortsätter äta. Han tar upp mobilen och jag kollar över hans axel på hans mobil. Han skickar ett sms till Alyssa där det står I love you baby xx


Alyssa's Perspektiv


Jag vaknar av att Perrie försiktigt smeker min arm. När jag öppnar ögonen ser jag henne stå leendes bredvid mig. Hon tar bort sin hand och jag gnuggar mig i ögonen.

 "You probably should sleep in the bed, not here" föreslår hon och jag märker att jag sitter på fönsterbrädan.

Månen lyser fortfarande ute. Lyser upp den mörka världen. Jag nickar sakta och flyttar mig till min säng. Perrie lägger sig på andra sidan av min säng och vi somnar fort om igen.


En vecka senare


Tjejerna har praktiskt taget bott hos mig hela veckan. Vi har shoppat, gått på spa, haft filmkvällar, tacoskvällar, träffat nya människor - eller i alla fall försökt -, gått till badhuset... Ja, listan är lång. Men idag är en hemma-dag. Så vi alla degar i soffan och kollar på tv.

Plötsligt knackar det på dörren och alla stönar högt.

 "Not me!" skriker tjejerna och jag suckar högt, då jag förstår att det är jag som måste öppna.

 "Noo! I'm too lazy!" klagar jag och tjejerna fnissar åt mig.

 "Do we look less lazy to you?!" skrattar Eleanor och jag fnissar.

 "Fine, I'll open, but you can't take my place! Don't you dare to lay down, alright?" säger jag och reser mig upp.

Jag går emot dörren, och innan jag öppnar dörren kollar jag bak på dem, för att se Eleanor ligga på min plats i soffan.

 "You little bastard!!" skriker jag åt henne för att sedan öppna dörren.

Chocken slår till mig psykiskt och jag vacklar bakåt. Framför mig står de fem killar jag saknat mest i universum. Alla flinar och försöker hålla sig från att skratta. Längst fram står min pojkvän, den underbaraste människan på jorden.

 "Alyssa, who was it?!" ropar Perrie.

 "Is someone going to rape you?!" ropar Danielle och jag hör de tre tjejerna skratta, men jag slänger mig i Harrys armar.

Han fångar mig med ett skratt och lyfter upp mig ifrån marken för att snurra runt mig. Killarna kollar på oss och ler när jag kysser Harry mjukt.

 "Okay, I actually think she's being raped guys" hör jag Danielle säga innifrån lägenheten och snart står de alla i dörröppningen.

Alla tappar hakan och jag kramar Harry ännu en gån. Liam, Louis och Zayn kramar sina flickvänner hårt och Niall står ensam en bit bort ifrån alla. Snabbt går jag fram till honom och kramar honom hårt.

 "I've missed you, Niall" viskar jag och han fnissar.

 "I've missed you too hun"

Vi alla går in där i hälsar lite mer, normalt. Killarna ser sig omkring i min lägenhet och flämtar till. Snabbt ser jag mig omkring och ser hur stökigt det är. Det luktar instängd och filtar och kuddar ligger överallt. Soffan är täckt av täcken och kuddar och man kan hitta godispapper lite överallt.

 "Wow, you really have a life" skojar Liam och vi skrattar.

 "We've actually been out doing stuffs the whole week, but today... Well, I guess we were just too lazy" säger Perrie och vi håller med.

 "How long will you stay?" frågar jag och lägger armarna runt Harrys midja ifrån sidan.

 "A week" ler han.

Han pussar min panna och lägger armen på mina axlar. Eleanor och Louis har redan börjat små tjafsa med varandra - på skoj -, Zayn och Perrie står och håller om varandra medan de viskar saker i varandras öron och Liam och Danielle sitter i soffan och pratar. Niall står ensam kvar och jag drar honom mot mig och Harry.

Snart bestämmer vi oss för att bara gå ut på stan. Så jag byter om snabbt och sedan går vi ut på Londons gator. Alla skojar, skrattar och pratar non-stop och jag går tyst bredvid Harry med hans hand inflätad i min. Det är såhär jag vill leva, tillsammans med mina allra bästa vänner, och min underbara pojkvän.

 "I love you, Harry" viskar jag och han kramar min hand hårdare.

 "I love you too, Alyssa"


****


Världens sämsta kapitel, vet. Men jag känner att jag måste avsluta Dreams And Broken Hearts. Nu kommer jag skriva en epilog - kanske gör det imorrn eller nåt, vet inte - och sedan tar jag en paus, vet inte hur länge. Kan bli allt ifrån några veckor till en månad. Jag har ingen aning, men kommer berätta för er när jag är tillbaka.

Snälla lämna inte bloggen på grund av detta. Jag kommer tillbaka! Det lovar jag! Men det känns som att jag måste ta en paus ifrån skrivandet, söka inspiration. Men snälla, rara ni, lämna inte bloggen! Har en ikon för BlogLovin och om ni följer bloggen där så kommer ni se när jag skriver ett nytt inlägg, då vet ni när jag börjar igen efter min paus! Bara ett tips, vill inte förlora läsare efter pausen.


Älskar er, ni är de bästa läsarna i världen!

Av Wilma - 12 april 2013 19:22

LÄS

LÄS


Behöver era åsikter om en idé jag har! Är det okej om jag bara skriver en epilog - direkt nu - eller vill ni att jag fortsätter skriva på Dreams And Broken Hearts för att få ett slut på den? SVARA SÅ FORT SOM MÖJLIGT, DÅ KOMMER DELEN/EPILOGEN UT FORTARE


Tack för alla förslag och tankar om hur jag ska göra och så.... Har tänkt på det ni säger om att mina fanfics är lika varandra, och vet att det är sant. Vet inte vad det är, men jag känner att det är roligare att skriva när det händer saker hela tiden. Men har funderat på att avsluta den här fanficen, ta en paus för att fundera ut en bra handling till en ny fanfic och sedan skriva den. Ska försöka fixa bättre uppdateringen, men tror inte det kommer bli så mycket bättre. Men har inte bestämt mig om hur jag gör än, känns som att jag inte har skrivlusten längre, åtminstone inte lika stor som förut...
Var på min bästa väns begravning idag och kommer spendera kvällen med mina två bästa kompisar. Imorgon ska jag till en smink studio, så kommer inte kunna skriva då.



Av Wilma - 10 april 2013 22:00

Heeej kära älsklingar!

Som ni märker går uppdateringen upp och ner hela tiden och jag har inte lusten att skriva. Har funderat på om det är själva fanficen eller själva skrivningen, och har kommit fram till att det är fanficen.

Jag mår dåligt över att inte lägga ut något kapitel, när jag vet att det är flera som kollar. Antalet läsare sjunker varje dag och jag undrar om det är på grund av fanficen eller på min skrivning, eller uppdateringen?

Har funderat på att avsluta Dreams And Broken Hearts tidigt - bara några få kapitel till - och ta en paus för att sedan börja skriva igen, så inspirationen kommer tillbaka. Vad tycker ni? SNÄLLA KOMMENTERA VAD NI TYCKER


Kram på er!

Av Wilma - 6 april 2013 15:15

LYSSNA SAMTIDIGT


 "So... I've seen you in the papers, with Styles" säger Lucas när vi går runt på ängen och fotar lite.

 "Yeah" säger jag tyst och knäpper en bild på några blommor runt ett träd - det är skog runt ängen.

 "So he's on tour now, right? You miss him?" frågar han och ser på mig.

 "Yeah, I do" svarar jag tyst.

Jacob ropar på alla och vi samlas runt honom igen. Han ber oss åka hem och ladda upp bilderna på en dator, skriva ut vår favorit och ta med den imorgon. Alla börjar gå därifrån, men Lucas ber mig stanna för att ge mig hans nummer. När vi har varandras nummer säger vi hejdå och jag går mot Eleanor som står en bit bort.

 "You ready?" frågar jag och hon nickar.

Det är lite jobbig stämning, båda känner av det tror jag. När vi når bilen låser jag upp och sätter mig direkt. El sätter sig i passagerarsätet och jag börjar köra därifrån.

 "Should I drive you home?" frågar jag och hon nickar.

 "Hey, I'm sorry for accusing you like that, I know you would never do something like that to Harry" säger hon.

 "It's okay" ler jag och hon suckar tyst.

 "I guess I was overreacting" säger hon och jag skrattar till.

 "Trust me, you have nothing to worry about. Me and Lucas are just frineds, nothing more" ler jag och hon skrattar till.

 "Yeah, I know"

Jag släpper av Eleanor hos henne för att sedan åka till affären. Lika bra att jag handlar nu. När jag kommer in i affären tar jag en korg och hänger den över min arm. Medan jag går och plockar i mat och annat tänker jag på Harry. Undrar vad han gör nu. Vad är klockan i USA? Kan jag ringa honom? Messa? Är han upptagen? Sover han? Jag kanske inte borde störa. Men jag saknar honom... Undrar om han tänker på mig också... Undrar om han också ligger vaken på nätterna och tänker på mig...

Jag är så inne i mina tankar att jag inte märker att någon svänger ut bakom en hylla. Vi krockar och jag ramlar ner på rumpan.

 "Oh crap, I'm so sorry! Are you alright?"

Jag kollar upp och ser Lucas stå där. Ett litet skratt lämnar mina läppar och han ler mot mig. Han sträcker ut handen mot mig och hjälper mig upp.

 "I'm fine, thanks" fnissar jag och han skrattar.

 "I didn't see you, I'm sorry" ler han och jag ler snett.

 "It's okay, it's as much my fault as your" skrattar jag och han ler stort.

 "I guess"

 "Well, I should get going... But I'll see you later, yeah?" säger jag och börjar gå.

 "Yeah, bye Alyssa" säger han.

 "Bye"

Jag går mot kassorna och betalar för att bära de två påsarna mot bilen. När jag lagt in dem i passagerarsätet sätter jag mig bakom ratten och börjar köra ifrån parkeringen. Samtidigt tar jag upp mobilen och slår Harrys nummer.

 "Hello?" säger han hest med sin raspiga, trötta röst.

 "Hi, Harry" säger jag och ett stort leende sprids på mina läppar.

 "Alyssa? Hey babe, how are you?" frågar han, genast piggare.

 "I miss you, but I'm alive. What about you?" frågar jag.

 "Same... I just want to see your beautiful face" muttrar han och jag fnissar.

 "I love you"

 "I love you too"


En vecka har nu gått. Jag har spenderat mycket tid med Lucas, men också med El, Dani och Perrie. Lucas och jag har kommit varandra närmre och vi är nästan varje dag. Idag har vi bestämt oss för att åka till ett nöjesfält. Så jag drar på mig en turkos, ärmlös blus med knappar och hög krage, ett par vita shorts och ett par svarta, låga Converse. Jag låter mitt hår ligga naturligt på axlarna och sminkar mig lätt. Sedan stoppar jag mobilen i bakfickan, tillsammans med mina nycklar, och sätter ett par Ray Ban pilotglasögon på näsan.

Lucas messar mig precis när jag sprayar parfym över mig. Han skriver att han är utanför, så jag skyndar mig ner och hoppar in bredvid honom i hans coola Mercedes AMG (är inte bilnörd, ville bara att ni skulle veta hur den ser ut, enklare än att beskriva).

 "Hey beautiful" säger han, kramar mig över sätet och pussar min kind.

 "Hi" ler jag och sätter på mig bältet.

 "You ready?" frågar han och jag skrattar till.

 "Of course, I always am!"

Lucas börjar köra mot nöjesfältet och vi sjunger med i låtarna på radion, som jag och Harry brukar göra. Jag tar upp mobilen och kollar efter meddelanden, men inget nytt. Med en tyst - knappt hörbar - suck stoppar jag ner den igen.

 "You haven't heard from him?" frågar Lucas.

 "Not in four days... What if something happened?" säger jag och känner hur oron växer.

 "It's probably nothing. I mean he's famous. Maybe he's just busy" säger han och jag nickar.

 "I guess you're right, as always" säger jag och han skrattar till.

När vi är framme skuttar vi tillsammans hand i hand mot nöjesfältet. Vi går omkring och åker massa olika berg-och-dal banor, men tillslut tvingar Lucas med mig till ett pariserhjul, inte London Eye, ett mindre. Så vi ställer oss i kön och väntar på vår tur. Samtidigt svingar vi våra ihopflätade händer fram och tillbaka.

Så fort vi kommer fram kliver  vi in i en "korg" och sätter oss ner bredvid varandra. Vi kollar ut på utsikten och jag känner hur Lucas lägger armen om min midja. Han drar mig närmre honom och jag lutar mig försiktigt emot honom. Plötsligt, när vi är högst upp, vänder han mitt ansikte mot hans med sitt pekfinger och låter sina läppar träffa mina. Först reagerar jag inte alls, men så fort jag fattar vad som faktiskt hände puttar jag bort hnom och känner gråten i halsen.

 "Why did you do that?" viskar jag och hans ögon möter mina.

 "I like you, Alyssa. I really do" säger han, och det verkar inte som att han skäms alls.

 "I have a boyfriend, and you know that!" utbrister jag och känner ilskan stiga, likaså tårarna.

 "Alyssa, he's gone! I bet he has already forgotten about you!" utbrister han och jag känner tårarna börja rinna.

 "Stop" säger jag hest.

 "He's in the US! You deserve better! I would never leave you like he did!"

 "Stop!" skriker jag och slår till honom på kinden med öppen handflata.

Jag springer ut ur korgen efter att ha märkt att vi är nere och känner ilskan bubbla inom mig. Allt bara försvinner, hörseln, känseln och allt jag ser är vägen framför mig, inte någonting omkring mig. Jag hör bara mitt hjärta pumpa hårt mot mitt bröst och mina andetag.

Varför gjorde han det? Han vet att jag har Harry och att jag älskar honom! Han behövde väl inte kyssa mig i alla fall! Han kunde kanske sagt att han har känslor för mig, men varför kyssa mig?!

Ilskan blev till vrede och jag slår knytnäven hårt i en vägg till något stånd. De ilskna tårarna fortsätter falla och gör min syn suddig. Huvudet bultar och jag håller inne ett högt skrik.

Folk kollar konstigt på mig, men jag bryr mig inte. Jag måste ut härifårn. Bort. Ifrån allt och alla. Bara försvinna. Snabbt springer jag mot utgången och ut på Londons gator. Jag korsar en väg, springer över en äng och in i en skog. Jag vet inte vad som händer med mig. Ilskan tog över. Jag vågar inte möta någon. Inte ens Eleanor, Perrie eller Danielle.

Tillslut sätter jag mig på en stor sten och börjar gråta. Varför gråter jag, frågar jag mig själv. Jag är en sån mes, spring tillbaka! Men vart är tillbaka? Vilket håll?

Jag tar upp mobilen för att ringa Eleanor, men har ingen täckning. Med en frustrerad suck slänger jag mobilen in i ett träd, men ångrar mig sekunden då den landar hårt på en rot i marken. Snabbt går jag emot den och tar den i min hand. Skärmen är sprucken och den går inte att sätta på. Duktigt, Alyssa. Verkligen.

Jag börjar gå mot hållet jag kom ifrån - tror jag - och följer en stig, i hopp om att den leder ut. Men det slutar med att jag går runt i flera timmar.

Under tiden tänker jag på Harry. Hans vackra ansikte, underbara ögon och mjuka lockar. Hans smilgropar och gulliga skratt. Hans snygga kropp och perfekta ansiktsform. Allt med honom är så perfekt. Jag saknat honom. Jag saknar att krama honom, att kyssa honom, att prata med honom, skratta med honom.

Tårarna börjar rinna igen när jag tänker på Lucas. Åh jag hatar honom. Var han tvungen att kyssa mig? Han förstörde allt. ALLT.

Jag är så inne i mina tankar att jag inte ser roten som sticker upp ur marken framför mig och jag ramlar. Mitt huvud slår i en mellanstor sten på marken och jag känner hur det svider till i min panna, på vänster sida. Något varmt rinner nerför min tinning och ner på kinden.

Blod.


Eleanor's perspektiv


Jag ringer Alyssa igen, men kommer återigen till röstbrevlådan direkt. Klockan är sju och hon har inte svarat på flera timmar. Anledningen till att jag försöker nå henne är att jag gick förbi hennes lägenhet för att låna en film, men hon var inte hemma. Så jag ringde henne. Men hon svarar inte. Jag har ringt Danielle och Perrie, så de har kommit til min lägenhet och vi försöker lista ut vad vi ska göra. 

 "Maybe one of us should wait outside her apartment, if she comes home. The two others can go out looking for her" föreslår Danielle och vi nickar.

 "I can wait for her" säger jag och de nickar.

Vi sätter oss i Danielles bil och de släpper av mig vid Alyssas lägenhet. De åker vidare och jag tar hissen upp. Efter att ha knackat på hennes dörr - utan svar - sätter jag mig med ryggen mot dörren och fortsätter ringa henne, men kommer som vanligt till röstbrevlådan.

Oron stiger inom mig när klockan slår halv nio. Kanske borde jag ringa Harry? Nej, då kanske han oroar sig i onödan om det inte är något. Alyssa får ringa honom när hon är tillbaka. Med en djup suck ringer jag henne igen, men hon svarar inte.

 "Pick up the damn phone Alyssa!" ryter jag för mig själv och en äldre kvinna som kliver ur hissen stirrar på mig som om jag var en alien.

Med en suck ringer jag Danielle. Hon svarar snabbt.

 "Have you found her?" frågar jag.

 "No, we've looked everywhere!" suckar hon.

 "Stop!!" skriker Perrie i bakgrunden och jag hör hur bilen tvärstannar.

 "What?" frågar jag och ställer mig upp.

 "Is that her?" frågar Perrie.

 "It sure is a girl..." mumlar Danielle.

 "With the same hair, haircolour and clothes as Alyssa! It's her! Come on!" tjuter Perrie och jag hör bildörrar öppnas.

 "Is it her?!" frågar jag.

 "Alyssa!" ropar Danielle. "Hey, I'll call you back, she's crying" säger hon.

 "Okay"

Vi lägger på och jag sätter mig ner igen. Snälla var okej....


****


Vad händer nu dåå?? Skrev om kapitlet, på grund av att jag inte blev nöjd... I alla fall, ha det bra allihopa!! Njut av en grym lördag nu!

Av Wilma - 3 april 2013 17:15


   Kvällen kommer fortare än väntat och nu sitter jag på min fönsterbräda i mitt rum och kollar upp på månen. Det känns som att jag är närmre Harry när jag kollar på den, för vart han än är i världen, oavsett om han är i USA, så ser han månen som jag kollar på. Det är annorlunda, eftersom han inte kan se t.ex BigBen. Men månen finns alltid där, och han kanske kollar på den just nu, när jag kollar på den. Han kan se den vart han än är.

 "I miss you" viskar jag.

Tanken av att han var här i morse gör ont. I morse låg han bredvid mig i sängen och väckte mig med kyssar i ansiktet. I morse pratade vi med varandra. I morse var han fortfarande hemma. Nu är han så långt borta, för långt borta.

Efter två timmar vid fönstret lägger jag mig i sängen. Klockan är fyra på morgonen. Efter ytterligare en timme lyckas jag somna om.

Nästa dag vaknar jag av att mobilen ringer. Med en suck vänder jag mig om så jag ligger på mage. Mobilen fortsätter ringa och då inser jag att det kanske är Harry. Snabbt snappar jag åt mig mobilen och suckar när jag ser att det står Eleanor's calling... Jag svarar.

 "Hello" säger jag med min hesa morgonröst.

 "Hey sunshine... How are you?" frågar hon.

Hon låter inte bra. Det låter som att hon gråtit. Hennes röst är hes, låg. Snabbt sätter jag mig upp. Juste, under den senaste månaden har jag umgåtts mycket med Eleanor, Danielle och Perrie. Vi har blivit väldigt bra vänner.

 "What's wrong?" frågar jag snabbt.

 "I just miss him so much. It's always so hard when he's gone, you know" snyftar hon.

 "Wanna come over? We can have a movie day, I can call Perrie och Danielle too" föreslår jag.

 "That'd be great. I love you"

 "I love you too"

Vi lägger på och jag ringer upp Perrie och Danielle. De båda går med på en sleep-over. Jag går upp och byter om till ett par mjukisbyxor och ett linne. Med en gäsp sätter jag upp håret i en bulle och suckar åt min spegelbild. Påsar under ögonen, röda ögon, blekt ansikte och rufsigt hår. Perfekt.

Jag kliar mig i ögat medan jag går till köket där jag värmer vatten, för att göra te. När vattnet är klart häller jag upp lite av det i en kopp och lägger i en tepåse. Sedan sätter jag mig vid köksbordet. Utanför har moln dragit in över den blåa himlen och vattendroppar faller ner.

Efter en halvtimme knackar det på dörren och jag går för att öppna. Utanför står Eleanor. Hon ser ännu värre ut än jag. Hennes hår är också uppsatt i en bulle och hår sticker ut lite här och där. Hennes ögon är svullna, knallröda och halvt stängda. Under ögonen har hon mörka ringar och hennes ansikte är likt mitt blekt.

 "Aww sweetie!" tjuter jag och kramar henne hårt.

Hon börjar gråta mot min axel och jag stänger dörren bakom oss, utan att förstöra kramen. Hennes höga snyftningar får gråten att stiga i halsen på mig. Tårarna hotar med att falla, och jag låter dem göra det. Så står vi där. Två flickvänner som saknar deras pojkvänner, som för den delen är på andra sidan Atlanten. Vi båda gråter så mycket att vi knappt kan andas.

 "I miss him!" gråter Eleanor och jag snyftar till.

 "I know the feeling" viskar jag och vi sätter oss i soffan.

Precis när vi satt oss ner knackar det på dörren igen. Den här gången är det Perrie och Danielle. De ser lika trötta ut som mig och Eleanor. Jag släpper in dem och vi sätter oss i soffan tillsammans. Efter en stund bestämmer jag mig för att bädda två madrasser under soffan och lägga dit massa kuddar, filtar och täcken. Danielle hjälper mig. Vi tänder ljus och drar för gardinerna. När vi ställt fram snacks och dricka bestämmer jag mig för att ta kort och lägga ut på Twitter.

Miss you. skriver jag till bilden och lägger sedan ut den. Jag sätter på Breaking Dawn Part 2 och vi gosar ner oss bland täckena. Efter tio minuter av filmen ringer min mobil. Jag reser mig upp och ser att det är Harry. Snabbt går jag till mitt sovrum och svarar, men innan jag hunnit säga något hör jag Harrys underbara röst.

 "I miss you too" gråter han och jag börjar gråta igen.

 "Stop crying! You make me cry" snyftar jag.

 "I just hate waking up without you" gråter han tyst.

 "I know, me too"

 "Are you alone?"

 "No, El, Dani and Perrie are also here" säger jag och torkar mig under ögonen.

 "Louis, Liam och Zayn are wrecks too. I feel kinda sorry for Niall, because he have to deal with four desperate, 24/7 crying fools" berättar han och jag fnissar.

 "Hey, are you free now?" frågar jag.

 "Yeah, why?"

 "Tell the boys to gather around, I'm sure Dani, El and Perrie wants to talk" säger jag och går ut till de andra.

 "Hey boys! Come here!" ropar Harry en bit ifrån luren.

 "The boys are on the phone" säger jag till tjejerna som snabbt pausar filmen. "Are they there yet?" frågar jag Harry och sätter på högtalaren.

 "Yes we're here!" hör jag Louis säga med en hes röst, som jag aldrig hört förut.

 "Hey babe" säger Eleanor och Louis snyftar till.

 "I miss you"

 "Is Perrie there?" frågar Zayn.

 "And Danielle?" lägger Liam till.

 "We're both here" svarar Perrie, som verkar mest stabil.

 "Where's Niall, by the way?" frågar jag.

 "Oh, he's probably hiding from four crying idiots" svarar Harry och vi fnissar.

 "Tell my leprechaun to get here, I want to talk to him" fnissar jag.

 "Hey leprechaun! Get your ass here!" ropar Zayn.

 "What?" hör jag Nialls röst säga.

 "Hey Niall!!" tjuter jag.

 "Alyssa!!" skriker han.

Samtalet slutar med skratt och tårar, och prat om hur mycket vi alla saknar varandra. Efter en timme lägger vi på och vi fortsätter kolla på filmen.


En vecka senare


 "Hey, Aly!!" ropar El igenom lägenheten.

 "Yeah!" ropar jag tillbaka medan jag sätter i mitt örhänge.

 "So... I've thought about something" säger hon när hon kliver in till mitt sovrum.

 "Ahaa?" säger jag och uppmanar henne att fortsätta medan jag sätter i mitt andra örhänge.

 "So, you love photographing, I love photographing, we need to think about somthing else and there's a really good photographing class tomorrow..." säger hon och jag nickar.

 "Sounds good. Is it just tomorrow or?" frågar jag och hon skakar på huvudet.

 "It's for five days, so from tomorrow to Friday" säger hon och jag nickar.

 "My vacation have already began, so I'm free for some weeks forward" säger jag och hon ler stort.

 "Great! Well, the class starts tomorrow at 10am so I'll be staying here one more night so we can leave together" säger hon och jag ler mot henne.

 "Sounds great"

Vi - jag, El, Dani och Perrie - har bestämt oss för att gå ut och shoppa idag, så jag har gjort mig i ordning för att försöka se levande ut. Jag har på mig en svart, midjehög kjol tillsammans med en svart/vit mönstrad 'crop top'. På fötterna har jag ett par svarta Jeffrey Campbells. Mitt hår är lockat och mitt ansikte naturligt sminkat. Jag sätter på mig ett par Ray Ban's och en jeansväst. Sedan hänger jag en axelväska över axeln (obviously) för att sedan gå ut ifrån lägenheten, tillsammans med El.

Eleanor kör till köpcentrumet där vi möter upp Dani och Perrie. Efter att ha kramats och så går vi in.

Vi spenderar hela dagen på köpcentret. Spenderar massor av pengar. Som försvar säger vi att vi 'tröst shoppar'. Vilket är sant, eftersom vi hittar på saker att göra så vi inte blir liggandes i sängen, gråtandes. Det är skönt att inte vara ensam i alla fall. Att ha vänner som är med om exakt samma sak. Vi stöttar varandra och kan säga 'Jag vet hur det känns' och faktiskt mena det.

På kvällen köper jag och Eleanor hem kina mat som vi äter framför Titanic. Gammal, men funkar fortfarande. Vi går och lägger oss tidigt, vid nio, och jag drömmer som vanligt om Harry, att jag är i hans armar. Att allt är bra och att han är hemma hos mig.


Eleanor väcker mig klockan åtta nästa morgon. Även om jag är trött pallrar jag mig upp och går fram till min garderob medan Eleanor fixar frukost. Det får bli en blommig, midjehög kjol och ett vitt spetslinne under. Över det tar jag bara en jeansjacka för att sedan kliva i ett par gladiatorskor.

Efter frukosten lägger jag ner min systemkamera i min kameraväska, mobilen i bakfickan och tar nycklarna i handen.

 "Are you done?!" frågar jag Eleanor och jag hör springande steg mot mig.

 "Yep!" tjuter hon och vi lämnar lägenheten.

Vi sätter oss i bilen och medan jag backar ut sätter El på radion. Just Give Me A Reason med P!nk och Nate Ruess. Vi sjunger så klart med i låten och jag trummar på ratten i takt till musiken. Det tar lite extra lång tid för oss att komma fram till platsen, eftersom vi inte hittar. Eleanor garvar åt mig när jag får panik över vart vi ska. Men jag är alltid stressad i trafiken.

 "Where is it?!" tjuter jag.

 "Turn right here!" säger El och jag svänger. "I think this is wrong... Go back" säger hon och jag stönar irriterat.

 "Are you serious?!"

 "Come on, we're almost there" säger hon lugnt.

Men snart kommer vi i alla fall fram till platsen. Idag ska vi vara ute på en äng och ta kort. När vi kommer fram är det några andra där, tillsammans med en ledare.

 "Oh, hello guys! I guess you're Eleanor Calder and Alyssa Campbell?" ler ledaren, som är en kille på kanske 28?

 "Sorry, are we late?" frågar El.

 "No, but you're the last ones here" skrattar han och vi nickar sakta.

Vi hälsar på de andra som är där och sedan börjar vi. Ledare - Jacob - berättar att vi ska ta kort på något som vi dras till, något som tilltalar oss. Något som betyder något för oss. Så jag börjar gå mot ett par  blommor längre bort. När jag står där och tar kort ser jag några vitklöver, och jag börjar automatiskt leta efter en fyrklöver. Som tur är hittar jag en efter ett tag. Så jag håller upp den och tar kort.

 

 "That's beautiful"

Jag vänder mig om och ser en kille ifrån gruppen. Tror han hette Lucas, eller nåt.

 "Thanks" ler jag och han ler tillbaka. "Lucas, right?"

 "Yeah, and you're Alyssa?" gissar han och jag nickar.

 "That's me" ler jag.

 "That's a very beautiful name" säger han och jag fnissar.

 "Thanks" ler jag och plötsligt hör jag någon harkla sig bredvid oss.

Jag vänder på huvudet och ser El stå där med ett förvirrat ansiktsuttryck. Hon ger mig en menande blick och jag himlar med ögonen.

 "This is my friend, Eleanor" presenterar jag och Lucas vänder sig mot henne.

 "I'm Lucas" ler han och hon nickar sakta.

 "Alyssa, will you come with me for a second?" frågar El och jag nickar.

 "I'll be right back" ler jag åt Lucas och följer med Eleanor en bit bort.

 "What the hell were you thinking?!" skrikviskar hon och jag höjer ett ögonbryn.

 "What are you talking about?" frågar jag.

 "You were totaly flirting with him! Don't deny it. You have Harry, for God sakes!" ryter hon och jag suckar.

 "El, I've known him for like... Three seconds. I'm not flirting with him. We were just talking. Stop being so damn childish" säger jag och går tillbaka till Lucas, som väntar på mig med ett varmt leende.


****


Har tagit era idéer och har verkligen tagit hjälp av det. Har inte mycket mer att säga...

Av Wilma - 1 april 2013 19:15

 "Rise and shine love birds!!"

 "Louis, shut the fuck up! Just look how adorable they are!"

 "WAKE UP!"

 "Louis, shut the fuck up!"

 "No, they need to wake up!"

 "SHUT UP!"

 "NO!"

 "JESUS! WE'RE ALREADY AWAKE YOU BASTARDS!" skriker Harry tillslut bredvid mig.

 "Good job Louis, good job!"

Jag förstår snart att det är Louis och Eleanor som väckt oss. Deras röster blir tystare och dörren stängs. Det blir tyst igen och jag suckar lyckligt och lägger mitt huvud på Harrys bröst. Hans arm glider runt min midja och han pussar min panna.

 "Good morning, sweetie" säger han med sin raspiga röst.

 "Well, it wasn't very good, but yeah" svarar jag hest och han skrattar.

 "Agreed"

 "I'm so tired" stönar jag och trycker ansiktet mot hans halsgrop.

 "Then sleep" säger han.

 "No, I can't sleep now, thanks to those two bastards" suckar jag och han skrattar.

 "Then let's get up and eat breakfast" säger han och jag nickar sakta.

Harry reser sig upp och sträcker ut händerna mot mig. Jag tar dem och han drar upp mig sakta. Trött ställer jag mig upp och bestämmer mig för att hoppa upp på Harrys rygg. Han skrattar åt mig och håller ett mjukt grepp om mina lår. Jag lägger huvudet på hans axel och lägger armarna om hans nacke. Harry går mot köket där alla andra redan sitter vid köksbordet.

 "Aww, look at them!" tjuter Danielle.

 "Shh, I'm sleeping" säger jag och alla fnissar.

 "My little princess is really tired today, because two idiots - I'm not telling any names - came in and woke us up too early" säger Harry och skickar dödande blickar på Eleanor och Louis.

 "It's not my fault! He was the one that started yelling!" försvarar Eleanor sig själv och pekar på Louis.

 "But she... Well, yeah, that's what happened" säger Louis i ett misslyckat försök att skylla ifrån sig.

 "That's right babe, I always win" ler Eleanor och jag fnissar.

Jag hoppar nerifrån Harrys rygg och går för att ta frukost. Harry ställer sig bredvid mig och tar egen frukost. De andra har redan ätit, så de sitter bara och pratar. Solen skiner ute och det är riktigt fint väder.


När klockan är tre ska Eleanor åka, tydligen har hon en fotografering för någon tidning. Så Louis åker med henne. Danielle och Liam ska iväg och träffa Danielles föräldrar och Niall och Zayn ska till gymmet. Så tillslut är det bara jag och Harry kvar. Vi sätter på musik och hjälps åt att städa. Efter det bestämmer vi oss för att bara vara ute. Gå på en promenad eller nåt.

 "Have you seen my phone?!" ropar jag igenom lägenheten när jag rotar igenom sovrummet.

 "It's out here, love!" ropar Harry tillbaka.

Då ser jag min systemkamera. Eller ska jag säga, orörda systemkamera. Den har jag inte använt på jag vet inte hur länge. Så jag bestämmer mig för att ta med den. När jag tagit den och hängt den runt min hals går jag ut till Harry. Han ler mot mig och tar min hand. Vi lämnar lägenheten och börjar gå hand i hand på gatan.

Tanken om att ha en liten bebis i armarna lockar mig igen. Att ha ett barn med Harry är något jag verkligen vill. Det skulle göra mitt liv så bra, men jag vet inte vad Harry tycker.

 "What are you thinking about?" frågar Harry och kramar min hand lite hårdare.

 "Just thinking" säger jag.

 "About?"

 "What do you think about kids?" frågar jag och han ser mig på.

 "They're cute... Why?" säger han och skrattar lite.

 "I've always loved kids and I've always wanted to be a young mother..." säger jag nervöst.

 "Me too" ler han.

 "Really?"

 "Yeah. And I would love to have a baby with you, Alyssa. But isn't it oo early? We've been together for two months, ish. And before we get a kid, maybe we should think about marriage" säger han och vi sätter oss på en bänk i parken.

 "But I'm ready, and I love you Harry. I really do. I know you're the one. I work at a kindergarten, I know what kids need" säger jag snabbt och han ler.

 "Plus, I'm going on tour soon. I won't be here all the time" säger han mjukt.

 "When your gone, I can take care of the baby! We'll talk to each other every day and I can come visit you on tour sometime" säger jag och han suckar.

 "It's not that easy, Alyssa"

 "You don't believe it will hold, right?" gissar jag och kollar ner.

 "Of course I do!" säger han snabbt. "I just... I want to be a part of our baby's childhood" säger han.

 "You're going on tour in a month. It will last in three, we just have to think about time. If I get pregnant before you leave, you'll be home before I get birth" säger jag.

 "Alyssa, we have to think about this. This isn't something we can decide over one day. Let's think about it, okay?" säger han.

 "I've thought about it since the day we met..." viskar jag.

 "What did you say?" frågar han.

 "Nothing" svarar jag snabbt och han ser lite tvekande på mig.

Vi reser på oss och går tillbaka mot lägenheten igen. Det är tyst, lite stelt. Ganska jobbig stämning, men jag antar att det är mitt fel? Jag dör ju inte i alla fall. Tänk om han inte alls vill ha barn med mig? Tänk om han tycker jag är en idiot nu. Han kanske tror jag är sjuk i huvudet. Han kanske inte vill vara med mig längre. Tänk om han tror att jag tvingar honom till det. Varför nämnde jag det ens från första början? Varför kunde jag inte bara hålla tyst?


En månad senare 16 (Förlåt att jag hoppar, vet inte vad jag ska skriva. Bara så ni ska ha en liten aning om vart på året vi är)


Jag vaknar av att Harry kysser mig i hela ansiktet. Ett fnitter lämnar mina läppar och mina ögon öppnas. Harry ler mot mig och pussar mig snabbt. Morgonsolen skiner in emellan persiennerna och allt är perfekt, tills jag kommer ihåg vad det är för dag. Snabbt kollar jag klockan. Halv sju, på morgonen. En suck lämnar min strupe och jag sätter mig upp.

 "Do you want to come with me to the airport?" frågar han och jag nickar.

 "Yeah"

Vi kliver upp och jag drar på mig ett par mjukisbyxor, ett linne och en tjocktröja. Harry har sovit hos mig i min lägenhet hela tiden, som att han bor här. Han har tagit hit massa kläder som ligger i min garderob. Snabbt sätter jag upp mitt hår i en tofs och sminkar mig bara lite med puder så jag inte ska se så blek ut.

 "I don't want you to leave" mumlar jag när jag sitter på sängen för att ta på mig ett par tjockstrumpor.

 "I don't want to leave you, babe, but I have to" svarar Harry och sätter sig på huk framför mig.

 "I know" viskar jag och möter hans blick.

 "You'll be able to see me, you can come to me and we have breaks sometimes so I can come home" säger han och jag nickar.

 "You've already said that" påpekar jag och han ler svagt.

 "Are you ready to leave?" frågar han och jag nickar.

Vi går ut till hallen och tar på oss skor och jackor. Harry tar en av sina resväskor medan jag tar hans andra. Innan vi lämnar lägenheten drar jag på mig en mössa. När vi packat in hans väskor i min bil kör jag mot flygplatsen med Harry bredvid mig. Hela bilturen är tyst och sorgsen. Ingen säger någonting.

Om ni undrar pratade vi inte mer om 'skaffa-barn' delen. Det är som att Harry undviker den, men skitsamma. Om han inte vill ha barn så kan jag ju inte tvinga honom. Kanske måste jag också lugna mig och låta det ta tid. För vad händer om jag blir gravid och så börjar vi bråka och gör slut? Jag har inget emot att vara ensam mamma, men det är inte vad jag siktar på.

 "What are you thinking about?" frågar Harry.

 "Nothing" svarar jag och han nickar sakta.

Jag parkerar bilen utanför flygplatsen och hjälper Harry med sina väskor. När vi fått med allt tar jag en resväska och Harry den andra. Vi går in till flygplatsen där vi träffar de andra killarna. Efter att vi hälsat och så följer vi några säkerhetsvakter mot en dörr. Vi går in och jag märker att det är en enskild säkerhetskontroll, antagligen till deras privatjet.

Jag börjar med att säga hejdå till killarna. Efter fem minuter vänder jag mig mot Harry som står och kollar ner i golvet. Med gråten i halsen lägger jag armarna mjukt om hans nacke och drar honom mot mig. Han besvarar min kram och håller om mig hårt. Då känner jag en tår rinna nerför kinden.

 "I'll miss you" viskar jag.

 "I'll miss you too"

Jag hör på hans röst att han är nära att gråta. Det går mig bara mer ledsen. Jag försöker kväva en snyftning, men det lyckas inte. Harry lutar sig bakåt och ser in i mina ögon. Snabbt drar jag ärmarna över mina händer och torkar bort tårarna. Harry tar tag i mitt ansikte och kysser mig mjukt.

 "Harry, we have to leave" hör jag Louis säga försiktigt.

 "I'm coming" svarar han lugnt. "I'll call you as often as I can and I'll text you everyday. I love you so much, we'll see each other soon, okay?" säger han snabbt och jag nickar.

 "I love you too" viskar jag.

Han kysser mig igen innan han går igenom säkerhetskontrollen med killarna. Harry säger något till en säkerhetsvakt som nickar. Sedan vänder sig min pojkvän om mot mig och ger mig en slängkyss. Jag lotsas fånga den och låter tårarna strömma ner. När killarna inte längre syns går säkerhetsvakten fram till mig.

 "I'm going to walk with you back to your car" säger han och jag nickar.

JAg förstår varför. Inne på flygplatsen är det nu fullt med fans, överallt. De skriker, pratar, gråter och sjunger killarnas låtar. Plötsligt ser de mig och alla springer emot mig och säkerhetsvakten. Han lägger en arm om mig och tränger oss igenom massan av tjejer.

Snart sitter jag i min lägenhet igen. Ensam. I tystnaden. Lyssnar till ljudet av mina egna snyftningar. Ser mig omkring. Minns saker, minns Harry. Min  pojkvän, som snart kommer vara på andra sidan världshavet. Som jag inte kommer se på jag vet inte hur länge.

Jag har varit utan honom i två timmar, och jag saknar honom så här mycket, redan.


****


Förlåt för att det dröjer med varje kapitel! Har en typ av idébrist och har INGEN aning om vad som ska hända - eller lite men i alla fall - så om ni har någon bra idé som ni vill dela med er kan ni kommentera... I alla fall, skolan börjar på onsdag... Yay, not. Men ja, här är kapitlet i alla fall! Hope u enjoy för jag slet med det här kapitlet!! ;)

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se