En vecka senare

Jag drar två av mina tre resväskor till hallen och springer sedan för att hämta den sista. En sista blick runt i mitt sovrum och jag ser att jag glömt min handväska. Jag greppar tag om den och hänger den på axeln, sedan går jag med resväskan till hallen.

Fem minuter senare knackar det på dörren. Utanför står Niall och Liam.

 "Hello!" ler jag och kramar dom.

 "Hi!"

Liam kysser mig och sedan tar alla en varsin resväska och vi lämnar lägenheten. När jag försäkrat mig om att dörren är låst ställer vi oss i hissen och åker ner.

Massa fans har samlats utanför och det står ett flertal vakter för att hålla dom borta. De andra killarna möter oss utanför bilen och hjälper oss att bära in väskorna i bilen. Fansen skriker hela tiden och jag hör en del skrika att jag och Liam är söta tillsammans. Innan vi sätter oss i bilen går killarna runt och skriver några autografer och tar lite kort.

Jag och Paul står vid bilen och pratar lite.

 "Liam is really happy with you. I can see it" ler han och jag ler mot honom.

 "I hope so, because I love him so much" säger jag.

 "ELLINOR!"

Jag vänder mig om och ser ett par fans stå och skrika mitt namn. Sakta går jag emot dom och de ler stort och gråter lite.

 "You're so lucky to have Liam! And you're the cutest couple ever!" säger en tjej och jag ler stort.

 "Aww, thank you!"

 "Can you give this to him?" frågar en annan och räcker fram ett papper. 

 "Of course" ler jag och tar emot den.

 "OMG! Thank you sooo much,  Ellinor!!" piper tjejerna och jag skrattar.

 "Thank you for supporting us" ler jag och de fnissar.

 "Real directioners support the boys girlfriends as long as they are happy. The haters are going to hate, but then they can't call themselves directioners" säger en och jag ler.

 "True"

 "Ellie! We have to go!" ropar Liam från bilen.

 "Bye girls!" ler jag och de skriker bye tillbaka.

Jag joggar mot Liam som ler stort emot mig. Han håller ut armarna och jag går rakt in i hans famn.

 "Did they say something bad?" viskar han och jag skakar på huvudet.

 "They supported us to 100" ler jag och han kysser mig.

 "Bye everyone!!" ropar han och alla skriker högre.

Vi sätter oss i bilen med de andra. Längst bak sitter Louis, Harry och Zayn och på raden framför sitter jag, Liam och Niall. Fram sitter Paul och en av deras livvakter. Sätena är vända emot varandra så man sitter mittemot varandra. Så jag sitter mittemot Harry med Liam på min högra sida. På Liams högra sida sitter Niall. Liam sitter mitt emot Zayn och Niall mittemot Louis. Eftersm klockan bara är tre på natten/morgonen är jag riktigt trött.

 "Are you tired love?" frågar Liam och lägger armen om mig.

 "Yes, much" gäspar jag och lutar mig emot honom.

 "You can sleep if you want. It takes one and a half hour to drive to the airport anyway" ler han och pussar min panna.

 "OKey, goodnight" säger jag och sluter ögonen.

 "Goodnight princess!" säger alla i kör och jag ler.

Liam

Ellinor somnar snabbt och Harry ler mot henne.

 "She's really a nice girl" säger han och jag ler emot honom.

 "Yeah, and she's hot too" skojar jag och alla skrattar.

 "Good choice Liam" säger Louis stolt och ler glatt mot mig.

 "Thanks dude" flinar jag.

Alla börjar prata igen och då börjar As Long As You Love Me med Justin Bieber spelas på radion. Niall piper till.

 "Pump up the volume!!" utbrister han och vi skrattar.

 "You're so cute Nialler" säger Zayn med sin accent och Niall börjar asgarva.

Vi börjar fnissa åt honom och han och Louis börjar göra någon konstig dans. Jag kollar på Ellinor och ser hur hon har ett litet leende på läpparna, men ändå ser man att hon sover. Gud va söt hon är!

Plötsligt vaknar hon och ler trött mot mig.

 "It's impossible to sleep with you guys in the same car" mumlar hon och vi skrattar.

 "You're so cute" ler jag och kysser henne.

Alla börjar sjunga med när Call Me Maybe börjar spelas. Louis börjar göra vår lilla dans och alla hänger på, förutom Ellie som spelar in. Hon skrattar åt oss. När dansen är slut så är låten inte slut, så vi börjar sjunga med. Efter låten tackar vi och Louis börjar gråta och skojar till ett tacktal.

 "I want to thank you mother for always being there, and I also want to thank our cameraman, or in this case, woman, Ellinor. Thank you honey"

Vi börjar asgarva och hon slutar filma.

 "Twitter in three, two, one... OUT!" ler hon och vi går in och favoritmarkerar.

Och plötsligt har videon flera tusen favoritmarkeringar och Retweets.

Tiden går fort och nu står vi på flygplatsen. Några män tar alla våra väskor medan jag och killarna skriver några autografer och tar foton med några av alla fans som står på flygplatsen.

Ellinor

Jag står med Paul en bit ifrån fansen och ett stolt leende har letat sig på mina läppar.

 "You should be proud of them" ler jag.

 "I am" ler Paul.

Killarna kommer snart fram till oss och vi går tillsammans mot dörren som leder oss till en trappa. Liam fattar tag om min hand och flätar ihop våra fingrar. Vi ler mot varandra och går emot privatplanet en bit bort. Vi går uppför trappan och in i planet. Ganska stort faktiskt! Det finns en hörnsoffa, flera säten, fåtöljer, en TV, ett XBox och massa annat. Vi slår oss ner i sätena där man sitter som i bilen. Tre säten på varje rad och sätena vända mot varandra.

 "I want to sit backwards!!" utbrister Louis barnsligt och sätter sig där.

 "Me too!!"

Det slutar med att Niall, Louis och Harry sitter baklänges och jag sitter emellan Liam och Zayn. Redan innan vi lyft har jag och Zayn somnat emot varandra.

------------------------------------------------------------

Medan jag väntade på kommentarer på inlägget under skrev jag två kapitel, så jag har ett till i utkast och gissa vad: jag ska börja på kapitel 19 nu! Så kommenterar ni bra nu så får ni ett till kapitel IKVÄLL!

bara för att jag älskar er så grymt mycket!

KOMMENTAR:

Jag har läst dina noveller ända sen början, och om jag ska vara ärlig, så är den här ganska torr, det händer inga bra saker.

Stämmer det här? Är den tråkig? För jag vill inte skriva på en fanfic som ingen gillar, då känns det inte roligt att skriva. Jag ska försöka klämma in lite roligare saker, men ni får säga till. Våga säg vad ni tycker, för jag dömmer ingen. Jag tycker bara det är bra med kritik.

Den här kommentaren fick mig att tänka till lite. Stämmer det? För jag kan försöka fixa den så den blir bättre, men annars kanske jag måste börja på en ny? Fast ni kanske tycker att jag är så dålig att jag inte borde fortsätta?

Kom ihåg att jag inte tar illa upp! Jag tål kritik! Visst, det kanske är lite tråkigt att fanficen är dålig, men tycker ni det, så är den väl det och jag måste ju kunna tåla det, eller hur?

Älskar er! Börjar på nästa kapitel när jag fått några kommentarer här!

När klockan är ett ringer Liam. Med ett leende svarar jag.

 "Hello baby" svarar jag och han skrattar i andra änden.

 "Hello the-sweetest-girl-in-the-entire-wold" jag fnissar.

 "Are you done yet?" frågar jag.

 "No, but e have a break. I think that we'll be done in a few hours"

 "Oh, okey"

 "I'll be back soon, honey. I promise"

 "I know, I just... I miss you"

 "I've been gone for just three hours"

 "That's long enough for me"

Liam

När jag och Ellie har lagt på går jag tillbaka in till studion. Killarna sitter samlade i en halvcirkel runt Paul. De ser inte glada ut direkt. Sakta går jag fram till dom och sätter mig ner bredvid Niall.

 "What's up?" frågar jag försiktigt.

 "We'll have a Europe tour. It starts next week" säger Harry coh ser sorgset på mig.

 "No, no, that won't go" säger jag och Paul ser allvaligt på mig. "Ellinor is having her worst time for a long time right now! She found out that she is adopted and she don't know where her biological parents are! I have to be with her, support her!" utbrister jag och alla stelnar till.

 "I'm sorry, Liam, but you choosed this. You have to come" säger Paul lugnt och jag ryter till.

 "You don't get a shit, Paul! This is serious!" fräser jag och stormar ut.

 "Liam! Wait!" ropar Louis bakom mig.

 "What?!" ryter jag, stannar och vänder mig om.

 "Is that true? Is Ellinor adopted?" frågar han försiktigt och jag nickar lugnt.

 "Yes" säger jag.

 "I can help you. I don't want to leave her either. We can ask Paul if she can follow us on the tour" säger han.

 "She's mine, Louis, so if you..."

 "I know, won't take her from you. She's happy with you. I can see it in her eyes" säger han och jag ler lite.

Vi går tillbaka till Paul och frågar om hon får följa med.

Ellinor

När klockan är fyra ringer Liam igen.

 "Hey honey" svarar jag.

 "Hey! We're on our way to your place right now"

 "Who?" fågar jag och sätter mig upp.

 "Just me and the boys. We have to talk with you about some things..." säger han nervöst.

 "What? What have happened?" frågar jag oroligt.

 "We'll talk about it later. Bye honey!"

 "Bye..."

Efter samtalet sitter jag bara och oroar mig över vad de vill säga.

Killarna kommer snart in genom dörren och vi samlas i vardagsrummet. Jag sätter mig i Liams knä och de andra trängs runt oss i soffan.

 "So... What did you wanted to talk about?" frågar jag och de ser på varandra.

 "We're going on tour. Next week" säger Liam tyst och hela jag stelnar till.

 "What?" viskar jag hest och tårarna stiger i ögonen.

 "Paul told us today" säger Harry.

 "For how long?" viskar jag.

 "One month" säger Louis.

 "One month?" viskar jag och en tår rinner nerför min kind. "I'm sorry" säger jag och går till mitt sovrum.

Tårarna strömmar nerför mina kinder. En månad ifrån Liam? En månad ifrån mina bästa vänner? En månad utan stöd och sällskap? Jag kommer aldrig klara mig.

 "Ellie"

Jag vänder mig om och möter Liams sorgsna blick. Han går emot mig och kramar mig hårt.

 "I won't survive one month without you" gråter jag och drar mig närmre honom.

 "You don't need to" viskar han och jag ser förvånat på honom.

 "What?" säger jag och släpper honom.

 "You're coming with us" ler han och jag ser förvirrat på honom.

 "On the whole tour?!" ler jag.

 "Yepp, on the whole tour"

 "OH MY GOD!!" skriker jag och lägger handen för munnen. "Thank you, thank you, thank you!!" utbrister jag och slänger mig på honom.

 "You're welcome" skrattar han.

Han snurrar runt mig och jag skrattar glatt. Men snart kommer jag på en sak.

 "Liam, I can't go" säger jag och han ser chockat på mig.

 "What?"

 "I have to find out more about my real parents. I have to know where they are and..."

 "Ellie" avbryter han. "You need a break. You need to get away from everything for a while" säger han lugnt.

Jag tänker ett tag. Efter allt jag varit med om kanske jag skulle behöva en paus. Slippa tänka på någonting, bara leva. Bara leva med mina bästa vänner och se livet från den positiva sidan, slippa tänka på allt det negativa. Det kanske skulle vara bra för mig? Komma ifrån det här för en månad. Allt finns ju kvar när jag kommer tillbaka, men då kanske jag är starkare än när jag åkte. Då kommer jag kunna hantera allt mycket bättre. Plus att Liam och de andra kommer vara vid min sida hela tide och hjälpa mig.

 "Okey" säger jag och han ler stort.

 "Okey?"

 "Yeah, okey. I'll follow you guys on your tour!" ler jag och han kramar mig igen.

 "Do you know how much I love you?" frågar han och kysser mig.

 "Do you know how much I love you?" upprepar jag och vi skrattar.

-----------------------------------------------------

Kommetera!

Hon ska med på deras tour! Yay! Vad tycker ni?! Kommentera på nu! Snälla! Det är mycket roligare att skriva när ni kommenterar!

UPDATE: KAPITEL 15 UNDER HÄR, MER ÄN FEM KOMMENTARER FÖR NÄSTA

Hej alla läsare!

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen! Men jag har några anledningar till detta:

1. Har feber och hostar varje sekund

2. Är ute med båten (åker hem på söndag, åker till sälen på måndag)

3. SOMMARLOV!

Även om de inte har varit världens bästa väder så är det sommarlov! Och jag vet inte vad ni tycker, men jag vill inte sitta inne hela mitt sommarlov i alla fall! Har inte så bra internet på sjön, så det är riktigt segt. Har internetdelning på pappas mobil och det drar jättemycket laddning, plus att han behöver ha den!

Well, där var mitt meddelande!

PUSS OCH KRAM FRÅN ER SJUKA BLOGGERSKA

Ellinor

Även om det kanske inte var sant så kan inte jag sluta tänka på det. Tänk om jag aldrig varit deras dotter. Och i så fall, vart är mina riktiga föräldrar?

 "Ellie, don't think about it" säger Liam lent och stryker handen över min panna.

 "That's easy for you to say. You have your parent a phonecall away" mumlar jag hest och han sänker blicken.

 "It isn't that easy. Even if I can call them. I almost never meet them" säger han sorgset och jag får direkt skuldkänslor.

 "Liam" säger jag och sätter mig upp. "I'm sorry. I just think about myself, I'm sorry" säger jag med gråten i halsen.

 "No, it's okey" säger han och möter min blick medan mina tårar stiger. "No, no, don't cry, please?" säger han och smeker mina kinder med händerna.

 "I just... I.... I don't know" viskar jag och snyftar.

 "You need to sleep, and I'll be right next to you, I promise" viskar han och kysser mig i pannan.

Han bäddar om mig och lägger sig bakom mig med kläderna på.

 "Aren't you going to sleep?" viskar jag och vänder mig emot honom.

 "No, I'm going to watch and protect you" viskar han och lägger armen om mig.

 "Thanks Liam" viskar jag och kryper in mot hans bröst.

Jag drar in hans doft och ett litet, litet leende sprids på mina läppar.

Liam

Snart hör jag hennes djupa andetag och hon sover inom kort. Med ett leende börjar jag leka lite med hennes hår. När jag märker att persiennerna är uppe reser jag mig försiktigt för att dra ner dom.

 "Liam..." mumlar Ellinor och jag ler mot henne.

 "I'm right here, babe"

 "Liam... Help me..." mumlar hon och då förstår jag att hon drömmer.

Jag drar av mig byxorna och min tröja innan jag kryper ner under täcket hos henne. Med armarna om hennes rygg drar jag henne emot mig. Hon trycker sig emot mitt bröst och hennes fingrar snuddar min nakna hud.

 "Mum..." mumlar hon och börjar andas fortare. "Dad..." Hon vrider på sig igen och jag kan se hennes ögon knipas ihop hårdare.

Hon spänner hela kroppen och jag funderar på att väcka henne. När jag ser en tår i hennes ögonvrå börjar jag skaka om henne lite. Hon stönar, men plötsligt sätter hon sig hastigt och slutar andas för en sekund. Jag ser på hennes ansikte och ser att ögonen är öppna och fulla av tårar.

 "Hey, honey, it was just a nightmare. Go to sleep again" säger jag lent och försöker få henne att lägga sig ner, men hon tvingar sig själv att sitta upp.

 "They weren't my parents..." viskar hon och möter min blick. "I weren't their daughter" säger hon och rösten brister.

 "What do you mean?" frågar jag och stryker handen upp och ner för hennes arm.

 "They did never love me" viskar hon och fäller en tår. "I'm adopted"

 "Wait... So you're "mum" and "dad" who died, wasn't your real parents?" frågar jag förvånat och hon rycker på axlarna.

 "I guess not" snyftar hon.

 "Okey, you really have to sleep now. We can talk about this tomorrow... After we've been to the studio" säger jag och hon nickar.

 "Okey"

Vi lägger oss ner igen och jag trycker henne hårt emot mig. Hon snyftar, och snyftar. Jag drar handen upp och ner för hennes rygg och viskar tröstande ord till henne. Snart somnar hon igen, den här gången med ett leende på läpparna.

Ellinor

När jag vaknar nästa morgon känner jag Liams kropp tätt intill min. Han andas tungt mot mitt hår och hans armar ligger fortfarande runt mig. Men leendet jag vaknat med försvinner när jag kommer ihåg natten som varit...

Vart är mina riktiga föräldrar? Varför berättade aldrig 'mamma' eller 'pappa' att jag var adopterad? Varför lämnade mina biologiska föräldrar mig?

Sakta reser jag på mig och drar på mig min leopardmönstrade One Piece. Med en svart tofs sätter jag upp mitt hår en en bulle på huvudet. Mina trötta, svaga ben för mig till glasdörren i köket som leder ut till balkongen. Jag sätter mig på en av de två stolarna där ute och ser ut över London.

Vart är mina biologiska föräldrar nu? Bor de i London? Lever dom överhuvudtaget?

Plötsligt hör jag snabba, panikslagna steg inifrån lägenheten. Liam... tänker jag och ler lite för mig själv.

 "Ellinor?!" ropar han.

Jackpot...

 "Out here!" ropar jag och han springer ut till mig.

Han suckar lättat, men säger inget. Istället slår han sig ner på stolen bredvid det lilla bordet som är bredvid min stol.

 "Liam, I know that you just care about me, but for your best, don't worry that much about me. I'm here, and I'm not leaving" säger jag lugnt och ler lite mot honom.

 "I'm sorry, I just... I'm just worried that you maybe will do things you'll regret later, after all this... After all that happens to you" säger han tyst och jag ser allvarligt på honom.

 "You don't need to worry about that. I won't do something like that, Liam" säger jag och han ler lite svagt.

 "Breakfast?" säger han för att byta samtalsämne.

 "Yes!" säger jag och vi går in i köket, när jag plötsligt kommer på en sak. "Eh, Liam. When are you going to the studio?" frågar jag och han ser på klockan.

Hans ögon blir stora och han ser panikslaget.

 "In ten minutes" säger han och jag fnissar.

 "Then, go!!" säger jag eftersom jag inte fattar varför han stannar kvar.

Han springer till sovrummet och kommer ut tio sekunder senare med kläderna på sig sedan igår. Med snabba steg går han emot mig och kysser mig lätt.

 "Bye honey, I'll get here as fast as I can!" säger han och lämnar mig och lägenheten.

 "Let's make some breakfast..." mumlar jag för mig själv och öppnar kylskåpet.

----------------------------------------------------------

Kommentera!

Förlåt för dålig uppdatering, men som sagt så har jag fullt upp!

Mår inte lika dåligt längre, hostar inte lika mycket, men ska till min stuga i Sälen imorgon... Dels kommer min syster ha med sig en kompis och mina föräldrar ska jobba med huset (vi har renoverat) så det kommer nog bli lite mer tid framför datorn för mig...

Men komigen! Vad händer med alla kommentarer?! Aja, hoppas på fler än FEM kommentarer! Det klarar ni!!!

KISS AND HUGS

 "So, where are the others?" frågar jag och slår mig ner i soffan.

 "They went home to Louis and Harrys place, I think" säger han och sätter sig bredvid mig.

 "Alright..." säger jag och det blir pinsamt tyst. Eftersom Liam inte säger något tvingar jag mig själv att säga något, men såklart ångrar jag mig efteråt. "So, how did the interview go?"

 "It went fine, like everything else"

Jag plockade upp mobilen och gick in på Twitter. Liam skådar mig hela tiden. När jag loggar in ser jag tusentals nya mentions. Jag läser några och tårar bildas i mina ögon. Haters... Såklart. Även om det sårar fortsätter jag läsa. Som att jag tvingar mig själv att läsa vad folk tycker om mig.

 "Ellinor, what's wrong?" frågar Liam oroligt.

Tårar tvingar sig fram, men jag fortsätter läsa och har mobilen i ett stengrepp. Liam försöker ta mobilen ifrån mig, men jag håller kvar den.

 "Ellie, stop it. Give me the phone" säger han allvarligt och jag lossar greppet om telefonen.

Liam läser allt hat och ser sedan strängt, allvarligt och sorgset på mig.

 "Don't read this shit, they're just jealous" säger han och jag snyftar. 

 "They maybe are, but when everybody says the same I'm starting so believe it" snörvlar jag.

 "Don't. Don't believe that shit"

Han kramar mig och jag känner hur jag börjar frysa igen. Måste jag vara sjuk? Han märker att jag börjar skaka och ser oroligt på mig. Mina tänder börjar skaka och jag drar mina händer emot varandra.

 "I'm freezing" stammar jag och snyftar.

 "Do you wat to take a bath? I can fix it" säger han och jag nickar svagt.

 "Thank you, Liam" säger jag och han går till badrummet.

När Liam håller på där inne tar jag tempen igen. 40,2. Undrar om det är farligt? Är det normalt att hela kroppen värker, huvudet bultar, blodet brinner och man är kall som en isbit?

Liam kommer ut till mig och hjälper mig till badrummet. Snabbt drar jag av mig kläderna och sätter mig i den varma vattnet, fyllt av bubblor. Innan jag doppar händerna sätter jag upp mitt hår i en knut på huvudet. Värmen sprider sig i kroppen, men jag fryser ändå. Det gör ont såfort jag rör på mig.

 "How are you?" frågar Liam och jag ler ansträngt.

 "I can't say that I'm fine, because I'm not... But I'll survive... I think" säger jag och han sätter sig på en stol bredvid mig.

 "You will" säger han och tar min hand.

 "With you by my side, yes" ler jag och han ska kyssa mig när jag backar undan. "I'm sick, Liam" säger jag allvarligt.

 "I don't care"

 "I won't let you kiss me when I'm sick" säger jag och han drar tummen fram och tillbaka på min handrygg.

 "I can stay here for tonight" säger han och jag ler stort.

 "Are you sure?"

 "You maybe don't want me here" säger han nervöst och sneglar på mig.

 "Of course I want!"

Han ler och kramar min hand hårdare. Efter en stund går han och letar efter en ren handduk i min garderob. Min blick faller på bubblorna som är överallt.

Tankarna vandrar iväg mot mamma och pappa. Varför kastade de ut mig? Fanns det någon anledning? Teorin just nu är att de var fulla och kastade ut mig, för att sedan tre dagar efter krocka med en lastbil och köra nerför en bro, rakt i vattnet. Betydde jag ens något för dom? Kanske var jag bara ett barn för dom? Men de brydde sig ju så mycket om mig innan! Gav mig det jag ville ha, gjorde det jag ville. Men de kanske fick nog när jag kom i tonåren och blev stöddig? Kanske tyckte de att jag inte gav tillräckligt tillbaka?

Plötsligt såg jag dom. På en äng. Jag är klädd i en blommig sommarklänning och mitt hår är flätat. Mamma har en vit bröllopsklänning och pappa har kavaj.

 "You're not our daughter" säger de samtidigt.

De upprepar det. Flera gånger. Jag skriker. Skriker. Frågar vad de menar. De svarar inte.

 "Ellie!!"

Jag skriker till och möter Liam oroliga blick.

Liam

När jag hittat två handdukar hör jag Ellie skrika. Snabbt springer jag till badrummet och ser henne sitta fastfrusen i badkaret med slutna ögon och tårar rinnandes på hennes kinder. Hon ser död ut. Fast hon skriker, och gråter.

 "Ellinor, what's wrong?" säger jag oroligt, men hon svarar inte. "Ellinor?" försöker jag och tar hennes kalla hand. "Ellie!!" skriker jag och hon skriker till och möter min blick.

 "What happened?" frågar hon snabbt och skräckslaget.

 "Why did you scream?" frågar jag oroligt och hon stelnar till igen.

 "My parents..."

 "What?" säger jag förvånat. "Your parents aren't here, Ellinor" säger jag lent.

 "I saw them" säger hon kort, men säger inget mer.

Jag hjälper henne upp och ger henne en handduk. Även om jag kanske inte vill erkänna det, så har hon världens finaste kropp.

Hon lägger sig i sängen med sin pyjamas på sig och fäster blicken i taket. Vad hände egentligen?

 "Hey, I can see something is wrong, what is it?" frågar jag och sätter mig bredvid henne, tar hennes hand och försöker få hennes ögonkontakt.

 "I don't know" viskar hon hest.

 "What did you see?" frågar jag.

 "A meadow. With flowers" säger hon och får ett litet leende på läpparna. "A clear blue sky" hennes leende försvinner. "Mum and dad. In wedding clothes" säger hon tonlöst. "You're not our daughter" viskar hon och jag ser förvirrat på henne.

 "What?"

 "You're not our daughter, you're not our daughter"

Hon börjar säga det flera gånger och jag blir lite skrämd. Varför säger hon så? Flera gånger? Känslolöst?

 "Ellie" säger jag och hon vaknar från sin 'tankekoma'.

 "They said I wasn't their daughter" säger hon hest och tyst.

-----------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Förlåt att jag inte uppdaterat på ett tag. Men det är sommarlov! Var på Ullared från fredagen till idag, imorgon ska jag på bio med mina kompisar + ha tjejkväll, på torsdag åker jag till min båt för att fira midsommar och jag tror vi ska till vår stuga i Sälen på måndagen efter det...

Som ni märker har jag FULLT UPP! Så uppdateringen kan bli sämre :/

Älskar er grymt mycket!

 "Guys, you should go. I don't want you to be sick" säger jag och alla suckar.

 "Well, we have an interwiev, but we can..." börjar Harry och jag avbryter.

 "No! You have to go there! When does it starts?" frågar jag.

 "It starts in two hours, and we is about to go there in ten minutes" säger Niall och Liam suckar.

 "I'm going to stay here" säger han allvarligt och jag stirrar på honom.

 "No, you're not! You're going there! I'm fine" säger jag och han ser strängt på mig.

 "No, you're not. You're really sick" säger han och jag suckar.

 "I don't need a babysitter just because of that" säger jag men han släpper mig inte med den där stränga blicken. "I'm seventeen, for God sake! Not four!" utbrister jag och han suckar.

 "You are sick, Ellie, that's different"

 "No, it's not!" ryter jag och Harry hoppar in i samtalet.

 "Hey! Stop! I don't want you to fighting so... Liam, you come with us, and Ellie, promise to call if something is wrong" säger han och Liam ser surt på honom.

 "If something happens she maybe won't be able to call, idiot" fräser han och jag suckar.

 "Liam! Follow them now! It's kind of you to stay here, but you have a job. What would your fans say if everybody were o the interview, ecxept you?" säger jag allvarligt och han suckar.

 "I guess I won't be able to make you change your mind" säger han.

 "No"

 "So... Is that a deal?" frågar Niall och jag nickar medan Liam suckar.

 "Sure"

 "Good! We got to go now, so... bye!" säger Harry och vi kramas innan de går mot dörren.

 "Bye honey! I'll be back soon!" ropar Liam innan de går ut.

Även om jag älskar Liam och han är så sjukt gullig så kan det bli riktigt irriterande när han är så överbeskyddande. Men jag antar att det är något jag får leva med. Det kanske är bra att han är så? Det är ju så sjukt gulligt när han oroar sig över minsta lilla, men han måste ju förstå att jag är 17 år och kan ta hand om mig själv. Jag har gjort det i ett år, så jag klarar det.

Men vänta... Det är ju sjuttonde juni idag... Shit! Artonde juni är imorgon!

FLASHBACK

15 juni 2011

 "Just go away!"

 "You're not a part of this family!"

Mamma skriker på mig. Hon skriker aldrig. Inte pappa heller. Men han gör det. Han skriker åt mig att försvinna. Det gör jag. Efter att snabbt ha packat en Adidas väska springer jag ut ur huset och fram till min bil. Jag gasar iväg och börjar gråta. Motorn brummar högt och mina höga snyftningar fyller bilen. På radion spelas Wherever you will go med Charlene Soraia.

Lyssna samtidigt

Jag fortsätter köra. Men jag vet inte vart. Skrik lämnar då och då min strupe och tårarna gör det svårt för mig att se vägen framför mig. Bilar tutar. Åskan mullrar. Vindrutetorkarna går på max. Musiken spelas ur högtalarna som aldrig förr.

Jag svänger in på en grusväg i skogen och stannar.

De vill inte ha mig. De hatar mig. De vill aldrig se mig igen. Jag gjorde något fel. Vad gjorde jag fel? Vad är det för del på mig? Varför är jag som jag är? JAg är inte en del av deras familj. Jag är min egen familj. Varför? Varför jag? Det är alltid mitt liv som förstörs!

Jag skriker så högt jag kan och det ekar i bilen. Allt spelas i slow motion. Musiken spelas i bakgrunden. Alla tankar snurrar runt i min hjärna.

18 juni 2011

Jag ställer mig mitt i den tomma lägenheten och ser mig omkring. Endast ett kylskåp, köksbänkar, en spis, en soffa och badrum finns här. Imorgon ska jag köpa mer saker. Min egna lägenhet. Min första, oväntade lägenhet. Jag är ung. Man tvivlade på om jag var för ung för att bo själv, men fan heller att jag bor hos någon jävla foster familj.

Plötsligt ringer min mobil och jag blir chockad av namnet som står på. Mamma ringer...

 "Ellie" säger jag tyst eftersom jag inte vet vad jag ska svara annars.

 "Ellinor Stanley?"

Jag blir chockad och rädd när jag inte hör mammas röst. Vem är gubben i telefonen? Varför har han mammas telefon? Har något hänt?

 "Yes?"

 "Daughter to Charlotte and Rick Stanley?" frågar han. (säger att de heter så.)

 "Yes, who are you?" säger jag med rädsla i rösten.

 "How old are you?"

 "Sixteen. Who are you?!" upprepar jag argt.

 "Okey, first. Sit down, please?"

 "Why the hell..."

 "Just... Sit down. You'll thank me later"

Jag sätter mig ner i soffan och suckar. Han drar in ett djupt andetag och tvekar på att prata. Det blir tyst i luren. Men snart hör jag det som förändrar hela min framtid.

 "Your parents are dead"

*** (nutid)

JAg måste till deras grav imorgon! Köpa massvis av blommor och tända ljus och...

Okej, ta det lugnt nu Ellinor. Det är en dag kvar. Klarar av den först, tänker jag för mig själv.

Efter en timme ungefär knackar det på dörren. Jag går upp och öppnar. Utanför står Liam.

 "How are you?" frågar han direkt och jag suckar men släpper in honom.

 "I'm good" säger jag och stänger.

 "Look at me" säger han och lägger händerna om ina kinder för att tvinga mig att se i hans ögon.

 "I'm fine!" upprepar jag oklart för att det är svårt att prata när han håller om mina kinder.

 "God, I was so worried"

 "I told you that you had nothing to worry about, and I was right" ler jag och kysser honom sakta.

Egentligen var vi inte ihop, vi dejtar ju bara. Men det känns som att vi är ihop. Är vi ihop? Men jag sa ju att vi bara dejtade...

 "Liam... Are we together?" frågar jag tyst och ser generat ner i golvet.

 "If you want and if you're ready" viskar han och tar upp mitt ansikte mot honom.

 "Then I can start calling you my boyfriend"

 "And I can start calling you my girlfriend" säger han och kysser mig.

-------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Dålig update, jag vet!

 "Thanks for everything, Liam. The dinner was amazing" säger jag när vi går längst strandkanten efter att ha ätit upp.

Han ler stort mot mig. "I'm glad you like it" säger han och jag kramar honom.

 "You're different" viskar jag och han lägger armarna om min midja.

 "I'll take that positive" viskar han och jag skrattar.

 "Of course"

Jag går ut lite så att vattnet nuddar mina bara fötter. Vågorna brusar när de forsar över strandkanten. Solen faller längre och längre ner och den färgas orange/röd/rosa.

 "It's beautiful" säger jag tyst.

 "Just like you"

Jag vänder mig mot Liam och ler stort mot honom. Han tar min hand och ler lite mot mig. Vi fortsätter gå och vänder snart upp mot vägen igen. Han tittar frustrerat på klockan som sitter på sin handled och kollar irriterat runt på vägen.

 "What's wrong?" frågar jag oroligt.

 "The limousine isn't here" muttrar han och jag ler.

 "We can walk home, it's okey for me" ler jag och han suckar.

 "No! This is going to be the best, first date ever!" frustar han och jag ryggar tillbaka Liam.

 "A date isn't about that. A date is about who you're with, not where you are or what you're doing. But if that's what a date is to you, we shouldn't be together" säger jag allvarligt och han ser sorgset på mig.

 "I'm sorry. I just... I wanted it to be great. I wanted you to have the best date ever" säger han ångerfullt och jag ler svagt mot honom.

 "It's okey"

Jag kramar honom i sidan och vi bestämmer oss för att gå. Jag går utan mina högklackade skor, mycket lättare än att gå med de höga klackarna. Liam varnar mig när han ser glasbitar på marken och jag fnissar åt honom. Så söt! Han vill verkligen inte att jag ska skadas.

 "So... Do you have another job?" frågar han efter en stunds tystnad.

 "No, but like... I really love music, so I'm going to stay to that" säger jag och rycker på axlarna.

 "I can help you, just tell me when and where, I'll be there" ler han och jag kramar honom hårt.

 "Thank you" viskar jag och pussar hans kind.

När vi är hemma hos mig igen så stannar vi utanför porten. Ser varandra i ögonen. Ler lite. Vi tänker säga något samtidigt och jag fnissar.

 "You first" ler Liam.

 "I just want to thank you for tonight. It was amazing" ler jag och han ler stort.

 "You are welcome!"

Vi ler stort och jag kramar honom hårt. Han kramar mig tillbaka innan jag vänder mig om, slår in koden på porten och öppnar.

 "Goodnight" ler jag och han ler stort.

 "Goodnight, sleep tight, sweet dreams" ler han och jag stänger dörren.

Efter att ha vinkat går jag till hissen och åker till min våning. Hela tiden med ett leende på läpparna. Första dejten är officiel...

Nästa morgon vaknar jag av att solen skiner i mitt ansikte. Jag sätter mig upp och sträcker ut armarna. Huvudet börjar värka och jag känner att jag är täppt. Jag svär innan jag tassar upp efter en huvudvärkstablett. JAg får inte vara sjuk. Nej, nej, nej. Varför ska jag ha sån otur hela tiden?!

Jag tar temp på mig själv och det visar 38,6. Med en suck lägger jag mig under täcket igen, precis då ringer mobilen som jag la på skrivbordet.

 "Fuck my life!" väser jag och reser på mig.

Jag tar upp mobilen och svarar medan jag styr stegen mot köket för att hämta näsdukar och vatten.

 "Hello?" mumlar jag.

 "Ellie? It's Harry!"

 "Oh, hi" säger jag och tar ett glas som jag ställer på diskbänken.

 "Me and the boys wondering if you want to like do something? Go to the beach or something?"

 "I'm sorry, guys. I'm sick" suckar jag och önskar jag var frisk.

 "Really? Are you okey? Should we come over and take care of you?"

 "What's wrong with her?" hör jag en orolig Liam säga i bakgrunden.

 "She's sick"

 "No, thank you Harry, but I can take care of myself" säger jag med ett litet leende.

 "Oh, alright. But call me or someone if you need help with anything"

 "You know I do"

 "Get well!"

Vi lägger på och jag tar mitt glas med vatten och näsdukarna till soffbordet innan jag går till sovrummet och hämtar täcke och kuddar.

Efter tio minuter ligger jag i soffan under täcket med en kopp varm chocklad med små marshmallows i, utan grädde! Jag sätter på Breaking Dawn Part I på teven och kryper ner under täcket.

Medan filmen rullar messar jag med Liam lite då och då. Han är orolig och messar var femte minut. Ganska gulligt. Lite irriterande kanske, men det är riktigt gulligt! Han frågar om det blir bättre eller värre, om jag har tagit tabletter, om han ska komma, om jag vill ha mat och miljarder mer saker!

Efter filmen lyckas jag somna utan att bry mig om mobilen som plingar. Och det är en fridfull sömn, med drömmar om mig och Liam.

Jag vaknar av att någon slår hårt på dörren. Hastigt sätter jag mig upp och reser på mig. Så hastigt att jag får blodtrycksfall. Det svartnar för ögonen och benen blir svaga. Jag tar stöd av olika saker fram til dörren. När jag öppnar står Liam och Harry utanför. Niall sticker upp huvudet bakom dom och jag suckar.

 "I told you that..."

 "You're alive!!" pustar Liam ut och kramar mig.

 "Yes" snörvlar jag och ler lite. "I told you I was fine"

 "But you didn't answer my calls" säger Liam sårat.

 "No, I was sleeping. It was a miracle that I could sleep in that noice" flinar jag och han rodnar.

 "Sorry"

 "It's cute" ler jag och pussar hans kind.

Jag släpper in dom och tar en temp till. 39,3. Med en suck kryper jag ner under täcket och tar näsduken på bordet. Jag snyter mig och suckar högt. Liam sätter sig bredvid mig och lägger handen på min panna. De andra sätter sig på golvet och ser sorgset på mig.

 "Gash, you're hot!" säger Liam allvarligt.

 "I know" flinar jag och alla skrattar. "No, but I got a 39,3 fever" säger jag och snörvlar igen.

 "That's bad" säger Niall och jag flinar.

 "But I'm alive!"

---------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Okej hörrni! Lite info här då!

På måndag har vi komp ledigt och på fredag slutar vi skolan. Men resten av veckan har vi saker hela dagarna. En städdag, en baddag och avslutningen. och jag är inte säker på att jag kommer uppdatera så ofta under sommarlovet. Men vi får se!

Var på något läger med min klass (a) tillsammans med b och c (vi har 6a, b och c) under torsdagen och fredagen, så har inte kunnat uppdaterat då!