"No way!" utbrister jag och han ser på mig. "No way, I'm not going to that hell again, Zayn! Please don't do this to me" säger jag med gråten i halsen. "When I lost my "parents" they compelled me to go to them, please don't Zayn. It's like hell to talk with them, and it doesn't even help! Please Zayn" säger jag och några tårar faller.

 "I'm sorry" säger han tyst och jag börjar gråta.

Jag lägger handen för munnen och sätter mig hårt på golvet. Varför ska de tvinga mig dit? Fast, egentligen är det kanske bättre än att trycka ner dem med mina miljarder problem...

 "Ellinor, I'm really, really sorry about this. But it's just for your best" säger Zayn och jag stirrar upp på honom.

 "For my best?! Really?! Have you ever talked to a therapist?! NO! You haven't! It's like HELL, Zayn, and I mean it!" skriker jag. "Everyone thinks that it's the best to talk to someone you don't know, someone who isn't aloud to tell anyone, if you don't want it yourself. But everyone is wrong. To just talk about your life without lying is like... It's like talking to a wall. And does it help? No" säger jag tyst och han suckar.

 "There is nothing I can do, Ellinor. I promised the boys to tell you, and to not give up. So I guess you have to go there" säger han och jag ställer mig upp.

 "I can take care of myself! You don't need to watch me! I don't need a babysitter!" skriker jag.

 "Good way to show that, Ellie! Bye trying to do suicide! Really good way!" fräser Zayn irriterat.

 "But I shouldn't have tried to if I didn't have a really, really good reason! And I had more than one reason! 1. I was tired of hurting everyone that I love! 2. I hated that feeling of hurting someone! 3. I was so mad at myself for kissing Sam! 4. I was broken because you guys were mad at me! 5. I was tired because I honestly weren't that happy to live this life" skriker jag. "And that's just a part of it, the rest, I'll keep for myself" fräser jag och lämnar lägenheten.

 "Where are you going?!" ropar Zayn från dörren medan jag joggar nerför trapporna.

 "Away from here!" säger jag hårt och fortsätter jogga nerför alla trappor.

Problemet var att jag inte har en aning om vart jag ska...

Zayn

 "CRAP!" skriker jag rakt ut när hon lämnat lägenheten.

Snabbt fiskar jag upp mobilen ur fickan och slår snabbt Nialls nummer. Han svarar rätt snabbt.

 "Yo bro! What up?" säger han glatt.

 "I might have done something and you are not going to like it..." mumlar jag och drar handen genom håret.

 "Zayn... What have you done?" säger han oroligt.

 "I got mad and... We got in a fight..." säger jag tyst.

 "Zayn, where is she now?" frågar han stelt.

 "I don't know. She left the apartment" mumlar jag och han stönar.

 "And you let her go?! Oh, Zayn, sometimes you are just too stupid!" säger han och lägger på.

Jag drar på mig en jacka och trycker ner fötterna i mina skor innan jag tar en nyckel till lägenheten och springer ner. Precis när jag kliver ut på parkeringen ser jag Ellinors bil försvinna bort.

 "FUCK!" skriker jag och suckar högt.

Jag ringer upp Louis och han säger att han och Harry åker ut för att leta efter henne medan jag väntar här ifall hon skulle komma tillbaka.

Ellinor

När jag varit ute en stund och lugnat ner mig bestämmer jag mig för att åka hem igen. Så efter bara en kvart parkerar jag bilen på parkeringen. Jag går lugnt in och ställer mig i hissen. Efter bara några sekunder kliver jag ur på min våning och vandrar fram till min dörr. Innan jag ens klivit in kommer Zayn snabbt emot mig. Utan ett ord kramar han mig hårt och jag ler lite.

 "I'll go to that therapist, not because I like it, I'll do it for you and the other guys" säger jag och han ler stort.

 "I can talk to the boys if you don't want to" säger han allvarligt.

 "No, I'll do it" säger jag.

Jag lägger mig utmattat på soffan och sluter ögonen. Jag kan höra Zayn prata med någon i telefonen, men snart sjunker soffan ner lite. Hans hand kramar om min och jag känner på mig att han ler. Jag öppnar mitt ena öga och sneglar på honom. Han ler. När han ser mitt ena öga öppet skrattar han och jag ler lite.

 "How are you?" frågar han.

 "Tired" mumlar jag.

 "Yeah, I got that, you shouldn't have left" säger han allvarligt.

 "I know, but I don't want to be stuck here, you know" säger jag och han ler lite.

 "I know"

Han lägger sig ner i soffan med huvudet på andra sidan och vi bara pratar. I flera timmar känns det som. Skönt att bara kunna chilla egentligen. Inte behöva tänka på något annat.

Liam

Varför gjorde jag det? Varför sa jag att jag älskade Danielle? Varför kysste jag henne? Varför sårade jag Ellinor? Det är väl henne jag älskar, eller hur?

 "Liam, I'm going to the supermarket. Louis and Harry are still here, okay?" säger Niall och jag nickar.

Just nu ligger jag i soffan med mitt täcke och en BenAndJerry glass medan Toy Story spelas på teven. Hur mycket jag än gillar filmen kan jag inte koncentrera mig på den. Allt jag tänker på är Ellinor och Danielle.

Historien bakom mig och Danielle är... Komplicerad. Vi var ihop för ett tag sedan, innan jag träffade Ellinor. Vi gjorde slut en månad innan jag träffade Ellinor. Hon var otrogen, jag gjorde slut. Vi bråkade väldigt mycket i vårt förhållande. Men vi höll ihop i ett halvår, men sedan brast det. Hon bröt mitt hjärta och jag lämnade henne.

När jag tänker efter var vårt förhållande byggt på lögner och otrohet. Det hände saker hela tiden och vi sa att vi skulle gå vidare och lära oss av våra egna misstag. Men det hjälpte inte. Ingen av oss höll till det. Vi båda var otrogna olika tider.

När jag träffade Ellinor lovade jag mig själv att aldrig mer vara otrogen. Varför sa jag att jag älskade Danielle? Nu kommer hon aldrig släppa mig.

Tänk om mitt och Ellinors förhållande aldrig blir bra igen?

-------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Har lite idéer, men måste besluta en del saker...

Denna fanfic börjar dra sig mot slutet, men jag kommer nog fortsätta ett tag till!

And don't worry: jag kommer skriva mer efter den här fanficen!

 

Saga

9 augusti 2012 18:45

Sjukt bra!! Dom måste bli vänner igen ju!!<33

 

Hilda

9 augusti 2012 21:37

Mer:) du får INTE sluta skriva fanfics efter den här! Ta dock en annan kille tkr jag så att det blir lite variation :)<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...