Zayn sätter sig vid mina fötter medan Louis och Harry sätter sig i varsin fåtölj. De sätter på The Vampire Diaries säsong 2 och jag ler lite. De är för underbara!

Mitt i filmen ringer Harrys mobil. Han drar upp den, kollar på skärmen och går ut till köket för att svara. Han pratar i kanske fem minuter innan han kommer tillbaka. Då ser han på mig med mobilen sträckt åt mitt håll. Sakta tar jag den och kollar på skärmen. Niall...

 "Hello...?" säger jag tyst och jag hör honom dra efter andan.

 "Ellinor?" snyftar han och jag känner gråten i halsen.

 "Hi Niall" säger jag hest och tårarna rinner nerför mina kinder.

 "Please forgive me! I'm not going to pick a side in this, but I can't handle it if you're mad at me. I've talked to Liam and he is really sad about everything. He's just sitting in his room staring out from the window and I just don't know what to do. Please forgive me, Ellinor!" gråter han och jag snyftar högt.

 "I forgive you" gråter jag och han andas ut.

Vi pratar en stund innan vi lägger på och jag ger Harry hans mobil. Han ler mot mig och jag ler tillbaka. Vi fortsätter kolla på filmen och jag somnar ganska snabbt.

När jag vaknar igen ligger jag i min säng. Det är mörkt ute och jag sneglar mot digitalklockan på mitt sängbord. 2:43am. Jag stönar och sätter mig upp. Försiktigt går jag ut ur sovrummet och mot köket. Jag tar ett glas som jag fyller med vatten för att sedan gå mot vardagsrummet. När jag kollar mot soffan skriker jag till och tappar glaset med vatten i golvet.

I soffan ligger Zayn. Han sover med täcket vid midjan och bar överkropp. Åkte de inte hem igår?! Jag andas djupt en stund innan jag sätter mig på huk för att plocka upp alla glasbitar.

 "Crap" mumlar jag när jag skär mig på fingertoppen.

Som tur är så blöder det inte så mycket.

 "What are you doing?" mumlar Zayn och jag rycker till.

 "I dropped the glass, sorry for waking you up" säger jag snabbt och plockar ihop alla bitar fortare.

 "You should be in bed" säger han och ställer sig upp.

Han har endast kalsonger på sig, men han verkar inte bry sig. Efter bara någon sekund sitter han framför mig och hjälper mig plocka upp alla glasbitar. När vi gjort det torkar vi upp vattnet och sedan följer han mig till sovrummet. Han bäddar om mig som om jag var en bebis och jag ler tacksamt.

 "Why are you still here? I mean, didn't you guys leave yesterday?" frågar jag tyst.

 "We didn't want to leave you, so I stayed" ler han och jag nickar sakta.

 "Thank you for everything, Zayn. I mean it. I really appreciate it. You are really there for me when I need you, and after everything with Liam and all that shit, I really need someone by my side. And I didn't just got one, I got four, adorable boys that really does care" säger jag och han får tårar i ögonen.

Han sätter sig på sängkanten och böjer sig ner mot mig. Först trodde jag att han skulle kyssa mig, men detgör han inte. Han kramar mig hårt och jag kramar honom tillbaka.

 "You don't need to sleep at the sofa" viskar jag tyst och han ser på mig. "If you want, you can sleep here, and no, I don't mean it in that way, just like... friends" säger jag och han ler.

 "Thank you" säger han.

Han kryper ner bredvid mig och jag lägger mig med ryggen emot honom. Han vrider lite på sig innan det blir tyst. Helt tyst. Snart hörs hans djupa andetag. Sakta sätter jag mig upp och ser på honom med ett leende. Tänk att jag fick så bra vänner. Varför just jag egentligen? Vad har jag gjort för att förtjäna dem?

Sakta reser jag på mig för att inte väcka honom och går ut på balkongen. Den kalla nattvinden blåser emot mig när jag går ut. Jag tar en filt och sätter mig på en stol. Jag ser ut över natthimeln och skådar alla stjärnor. Efter en stund sluter jag mina ögon och låter sömnen ta över.

Zayn

När jag vaknar vänder jag på mig för att se om Ellinor ligger där, vilket hon inte gör. Snabbt ställer jag mig upp och går runt i hela lägenheten, men hittar henne inte någonstans. Då ser jag att balkongdörren är öppen. Jag går ut och ser Ellinor sitta på en stol med en filt runt sig, sovandes. Jag fnissar och går fram till henne. Undrar om hon har sovit här hela natten. Det kan ju inte vara bra... Försiktigt lyfter jag upp henne i min famn och bär henne till sovrummet.

Jag lägger henne i sängen och lägger täcket om hennes kropp. Sedan går jag till köket och gör lite frukost. När jag precis är klar ringer min mobil.

 "Hello?" svarar jag.

 "DJ MALIK!!" hör jag Louis skrika och jag drar mobilen lite ifrån mitt öra. "How is everything, man?" frågar han

 "Good. I found Ellinor sleeping on the balcony this morning" säger jag och han skrattar till högt.

 "What?! Really?"

 "Yeah" fnissar jag.

 "Wow, she's just amazing!" skrattar han med ljus röst.

 "I know, isn't she?" skrattar jag.

 "Anyway, I think that we're staying with Liam today, he is pretty broken, and we are his friends so..." säger han och jag ler lite.

 "It's okay, Louis, I get it" säger jag.

Vi lägger på och jag går in till Ellinor igen. Nu ligger hon med öppna ögon och blicken fäst i taket. För att visa att jag är här knackar jag på dörren som står öppen och hon kollar snabbt mot mig.

 "Breakfast is ready, should I bring it in or..." börjar jag, men hon avbryter genom att resa på sig och skutta mot mig.

 "I'm hungry" ler hon och skuttar mot köket.

 "Take it easy!" säger jag lite oroligt och går snabbt efter henne.

 "I feel good, Zayn, calm down" ler hon och tar frukost.

 "But Dr. Jensen said..."

 "I know what he said, Zayn" säger hon allvarligt och blänger lite på mig.

Jag suckar och sätter mig framför henne vid bordet.

Ellinor

Jag börjar äta och känner Zayns blick på mig hela tiden. Som om han är rädd att något i maten ska explodera och döda mig.

 "It's hard to eat when you're staring" mumlar jag och dricker lite juice.

 "Sorry" säger han och kollar genast bort.

Efter en kvart är båda klara och vi hjälps åt att plocka undan. Vi säger ingenting, men det behövs inte. Han tänker väl bara på att inte slita med mig för mycket, antagligen.

 "I'll go by some candy" säger jag och går emot hallen.

 "No no no and no, I'll do it" säger han snabbt.

 "And what if there are fans there?" frågar jag och han suckar.

 "What if something happens to you? Huh? What if some haters decides to do something to you?" säger han överlägset.

 "Why don't we both go then?" frågar jag.

 "You don't even care about what the doctor said, right?" suckar han.

 "But this can't keep pushing me down in life! If this thing is going to ruin my whole life, why the hell should I live it then?!" ryter jag och möter hans blick.

 "It's just for some days, then it will be as before again" säger han lugnande.

 "You're wrong. I did - or tried - to do suicide. This isn't for some days, Zayn. This is for my whole life! And it will never be as it was before. Nothing will ever be the same again, don't you get that?" säger jag och han suckar.

 "That's why we want to help you. We want to make sure that you feel alright and we want to help you get through this" säger han.

Han döljer något. Hans blick avslöjar det. Det är något han inte berättar...

 "What is going on?" frågar jag snabbt.

 "What do you mean?"

 "You're hiding something, what is it?" säger jag och han kollar ner i golvet. "Just tell me" mumlar jag.

 "We wanted to make sure that you got the help you need. We don't know if there is anything else that keep pushing you down to the ground" säger han och jag ser tveksamt på honom.

 "What do you mean?"

 "We all want you to go to a therapist" säger han och jag stelnar till.

----------------------------------------------------------------

Kommentera för mera!

Love ya'll!

Förlåt om det är någon som tar illa upp av allt... 'personligt' skrivande... själv har jag aldrig gått igenom något sådant, men det är bara en fanfic, alltså påhittad av mig, så jag chansar. Om det blir för jobbig, sluta läsa...

 

Nathalie

9 augusti 2012 01:22

Jättebra! :D

 

Hilda

9 augusti 2012 08:12

Braaa!! Mer!

 

Saga

9 augusti 2012 10:16

Hittade just bloggen, har läst den förut men sen glömde jag bort vad den hette.... Men ÄNTLIGEN, det här är typ en av mina favoritbloggar!!:D<3

 

Tove

9 augusti 2012 10:45

Det här är underbart!

Jag satt och slumpade runt bland lite bloggar och vanligtvis skulle jag bara ha hoppat över den här när jag såg 1D bilden. Men av någon anledning scrollade jag ner och började läsa. Och jag fastnade totalt...
Jag har suttit och sträckläst hela novellen nu på morgonen!! Kan inte vänta tills du skriver mer... Det är, by the way, det bästa med pappersböcker man behöver inte vänta på nästa kapitel. Om man inte väntar på nästa del då...

Shit, vad långt det här blev, men, jaja. Det jag ville säga var bara att du nu har fått ännu en trogen följare!! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...