Ellinor

När jag vaknar känns det som mitt huvud ska explodera. Klockan är endast sju, men det är omöjligt att somna. Jag kliver upp och känner hur jag vinglar till. Det svartnar en stund för ögonen, men snart ser jag klart igen. Med halvöppna ögon går jag till köket. Jag sneglar mot vardagsrummet och ser Harry och Niall sova i soffan. Stackare. Får dela på den där lilla soffan.

Jag häller upp vatten i ett glas och tar fram två ipren. När jag svalt båda går jag mot sovrummet igen. Då märker jag att Anna fortfarande sover. Så jag lägger mig igen och kämpar för att somna om.

Nästa gång jag vaknar är det för att någon säger mitt namn. Sakta öppnar jag ögonen och ser direkt Nialls blåa ögon. Jag rycker till och suckar djupt.

 "Morning" ler han.

Solen skiner in rakt i mina ögon och jag drar täcket över huvudet. Niall skrattar och drar bort mitt täcke.

 "Stop it" mumlar jag och Niall ler.

 "It's time to get up" säger han.

 "I don't want to" mumlar jag.

 "Come on Elliiieee!" tjuter han och jag stönar.

Jag sätter mig upp och blänger surt på honom. Jag kan höra Anna och Harry i köket.

Efter en halvtimme sitter jag vid frukostbordet. Nyduschad. Mitt fruktiga hår sitter i en boll på huvudet och ett par pyjamasbyxor och ett svart linne täcker min kropp. Anna, Harry och Niall sitter i vardagsrummet och spelar FIFA. Jag äter riktigt sakta och sväljer hårt ner maten.

Undrar vad Liam och Danielle gör nu. Kanske myser de i sängen och pratar. Kanske matar de varandra med frukost. Även om jag inte vill tänka på det, så gör jag det. Som att jag typ plågar mig själv med bilden av dem tillsammans. Men jag måste vänja mig vid det. Så länge Liam är lycklig borde jag också vara det. Eftersom jag älskar honom borde jag låta honom gå, låta honom leva sitt liv, låta honom vara lycklig. Det förtjänar han. Han som alltid var så underbar mot mig, ringde och messade hela tiden när jag var sjuk.

Jag kommer ihåg när jag var sjuk och killarna skulle på intervju. Liam ville inte lämna mig. Men han var tvungen.

 "What are you thinking?"

Jag kollar mot valvet till vardagsrummet där Niall står. Han ler försiktigt och sätter sig framför mig vid bordet. Jag sväljer fort innan jag svarar på hans fråga.

 "Nothing" ljuger jag.

 "You're thinking about Liam, right? And Danielle?" försöker han och jag ser stelt ner i bordet.

 "Yes"

 "Look, I'm sorry you lost him. I've honestly never liked Danielle. I think you and Liam was a better couple than him and Danielle" erkänner han och jag fnyser.

 "Honestly that's not what Liam thinks" säger jag och dricker lite ut mitt te.

 "I know he loves you, deep inside. And, if I can say what I think, I think that he was just together with Danielle to get over you. And make you jealous" säger han tyst.

 "Pfft, no, he would never do that to Danielle" säger jag och han ser mig djupt i ögonen.

 "I just don't want you to lose hope. That Liam that loves you is somewhere in him, you just have to find it" säger han allvarligt.

 "No, I won't take him from Danielle. I'm not that kind of person" säger jag snabbt.

 "Okay, I'm just saying. And if you love him enough, you will fight for him" säger han, reser på sig och går.

Jag suckar och lutar pannan mot bordet. Varför ska allt vara så komplicerat?

Liam

 "What are you thinking about?" frågar Danielle mjukt och drar sina fingrar längst mitt nakna bröst.

 "Nothing" svarar jag snabbt.

 "You're thinking about her" säger hon och sätter sig upp.

 "Who?" fårgar jag dumt, även om jag vet vem hon menar.

 "Oh, come on Liam, you know who I mean!" fräser hon.

 "Ellinor? No, I'm not thinking about her. I told you I'm over her" suckar jag.

 "Yeah, really?! So what are you thinking?! It must be something because you're lost!" ryter hon och ställer sig upp. "And don't you dare to lie to me!" lägger hon snabbt till.

 "Don't worry, Danielle. I want you, I told you" säger jag och hon drar frustrerat händerna genom sitt hår.

 "Oh yeah? But that wasn't really the answer to my question! So what's the real answer?!" spottar hon ur sig och jag suckar.

 "Don't you get that I love YOU?! Not Ellinor! Our time is over a long time ago!" fräser jag.

 "I know that you were thinking about that slut..." mumlar hon och jag spärrar upp ögonen.

 "Slut?! Don't you dare to call her that!" fräser jag och ställer mig upp.

 "See? If you didn't loved her, you wouldn't protect her like that!" ryter hon.

 "Okay! I LOVE HER! Happy?! Was that all you wanted to hear?!" skriker jag och drar på mig ett par mjukisar och en t-shirt innan jag stormar ut ur sovrummet.

 "What's going on?" frågar Zayn som sov här inatt.

Jag svarar inte utan drar slarvigt på mig mina skor innan jag springer nerför alla trappor.

Zayn

Snabbt springer jag mot deras sovrum och ser Danielle sitta på golvet och storgråta. Även om jag inte är ett stort fan av tjejen så sätter jag mig bredvid henne.

 "What happened?" frågar jag snabbt.

 "He loves her!" gråter hon och mitt hjärta hoppar till.

 "Who?" frågar jag, bara för att vara säker.

 "Who the hell do you think?! Ellinor fucking Stanley!" skriker hon och jag får ett litet leende på läpparna.

 "I'm sorry" säger jag efter en stund, även om jag inte är det.

 "I'm going home" snyftar hon.

 "Are you sure?" frågar jag, men bara för att vara lite trevlig.

 "Yeah, I'm going right now"

Medan hon packar sätter jag mig vid teven. Snabbt tar jag upp mobilen och messar Niall och Harry som är hemma hos Ellinor.

Liam loves Ellinor. He and Danielle had a fight, and he admitted that he still loves Ellinor. Tell her to not lose hope! He is soon coming running into her  arms! xoxoMalik

Jag skojade till det lite på slutet, bara för att jag är jag. När jag skickar kommer Danielle ner med en resväska. Jag går fram och kramar henne innan hon försvinner ut. När jag är säker på att hon är borta sätter jag på musik och börjar dansa runt. Det kommer bli Liam och Ellinor! Allt kommer bli som förr igen! Precis som vi alla velat hela tiden när Liam var ihop med Danielle!

---------------------------------------------------------------

Kommentera!

TACK FÖR ALLA KOMMENTARER! NYTT BESÖKSREKORD IGÅR! HELA 72 LÄSARE! I LOVE YOU GUYS!!

Även om det kanske inte låter som att det är så mycket så är jag OTROLIGT glad! PUSS PÅ ER ALLA! SKA FORTSÄTTA SKRIVA (tror jag) NU!

 

Hedwig

13 augusti 2012 13:57

Du är så jäkla bra!!
Fortsätt snäälla du... Jag kan inte vänta mer, skriv!
xox

 

ylva

13 augusti 2012 14:08

ett till idag!!!!!!!! Snälla;-)

 

Nada

13 augusti 2012 14:29

GRRRRRRRRRYM!!!!! :DDDDDDDDDDD

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...