"Honey... aren't you hungry?" frågar Liam och ser på mig som inte rört min hamburgare.

 "Ehm... No" säger jag och han ser oroligt på mig.

 "Do you feel alright?" frågar han och jag nickar.

 "Yeah, I'm fine" ljuger jag.

Fan. Jag hatar att ljuga, men jag har inget val. Jag vill inte att han ska behöva oroa sig. Egentligen är det ju inget som har hänt. Bara det att nyheten om att jag är adopterad förvirrar mig och gör att jag vill veta vart mina biologiska föräldrar är. Lever de? Saknar de mig? Älskar de mig? Kommer de ihåg mig? Miljoner frågor och inga svar. Men jag vill få svar på alla mina frågor. JAg vill inte gå runt och undra vad som kommer hända. Jag vill veta.

 "Ellie, please talk to me, I can see that something is wrong" säger Liam sorgset och stryker mig över ryggen.

Jag suckar och möter hans blick.

 "I don't know..." viskar jag hest och jag känner gråten stiga i halsen.

 "Aww, honey" säger han och drar in mig i sin famn.

Jag pressar ansiktet mot hans bröst och gråter. Tårarna bara strömmar ner och jag snyftar högt. Liam håller om mig hårt och låter sin hand dras längst med min rygg. Han pussar min panna.

 "I'm here for you, okey?"

Liam

Jag hjälper Ellinor till sängen och bäddar ner henne.

 "I'll be back soon, okey?" säger jag och hon nickar snyftandes.

Jag går ut ifrån sovsalen och ser killarna komma in. Med en suck möter jag deras blick och de ser förvirrat på mig.

 "Ellinor is broken. She really needs a break" säger jag tyst och de kommer fram till mig.

 "What do you mean?" frågar Harry och lägger armarna i kors över varandra.

 "You know that she found out that she's adopted and it crushes her. She's in there grying right now. I can't handle it" säger jag tyst och Niall ler lite.

 "Ask Paul if you can take a short break and bring Ellie home? Not to London, but to Wolverhampton" säger han och jag suckar.

 "The tour have just began, so I don't think he will like it" suckar jag.

 "He will understand, he have to" säger Zayn och jag ler lite.

 "Do you think he will agree with that?" frågar jag och de nickar tveksamt.

 "It's worth a try"

Jag går ut ur bussen och knackar på dörren till bussen där Paul är. Han öppnar och ler stort.

 "Hi Liam! Come in"

 "I'm wondering a thing... It's really important" säger jag allvarligt och han gör en gest mot soffan där vi sätter oss.

 "So... What's on your mind?" frågar han med ett leende.

 "You maybe don't know, but Ellinors parents died in a car accident a year ago. Well, she found out that she was adopted and now she's heartbroken. She's crying right now and I just wondering if... I maybe can take a short break to bring her home to Wolverhampton?" säger jag nervöst och han suckar lite.

 "I don't know... The tour have just began and..." säger han tveksamt och ser sedan upp på mig. "You really like her, don't you?"

 "Of course I do! I can't see her crying like she does without feeling bad inside" säger jag allvarligt och han ler lite.

 "Let's do like this... You stay her until the concert in France are done. And while we go to Luxenbourg, you take the flight to England, alright?" säger han och jag ler stort.

 "Thank you so much Paul!!" säger jag och kramar honom innan jag skuttar mot vår buss.

Jag ser några fans stå en bit bort. De skriker lite när de ser mig. Eftersom de är så få går jag fram till dom.

 "Hey girls! How are you?" ler jagoch skriver några autografer.

 "OMG! It's really you!!" skriker någon och jag skrattar.

 "Yepp, last time I checked" skojar jag och de skrattar.

 "How is your girlfriend?" frågar någon och jag möter ett par gröna ögon.

 "Well... She's okey, I guess" säger jag och tar lite bilder med fansen.

 "Can you bring her out? We all want to show that we respect you guys" säger en annan och jag ler lite.

 "I can see if she wants to come out" ler jag. "IF, you promise to not say anything stupid, because she won't be able to handle that"

 "Of course!!" säger alla och jag joggar på bussen.

Ellinor sitter i soffan md en kopp te. Killarna sitter runt henne och pratar tyst.

 "Ellie, some fans want to say hi" ler jag och hon ser på mig.

 "Is that a good idea, Liam?" frågar Louis tveksamt och jag skrattar lite.

 "Of course it is, I've talked to them about it" ler jag och hon kommer mot mig med långsamma steg.

Vi går ut hand i hand och fansen (ett tio tal) skriker till lite. Ellinor ler och vi går fram till dom.

 "Oh my God! We all love you so much and you're so cute together!!" piper en tjej och Ellinor skrattar.

 "Aww, thanks!"

 "Don't care about the haters! Love is so much stronger than that!" säger någon och Ellinor ler stort.

 "I'll remember that"

 "Liam! We're leaving!" ropar Harry från bussen.

 "Coming!" ropar jag och jag ler mot tjejerna. "Sorry, we have to go"

 "Bye!! We love you!!"

 "We love you too" ler Ellinor och vi går in till bussen igen.

När vi kommer in ställer sig Louis upp och tar med mig till sovsalen. Vi stänger dörren och han ser nervöst på mig.

 "What did Paul say?" frågar han och jag ler.

 "Me and Ellinor are going to Wolverhampton after the last concert in France, so while you're going to Luxembourg, we're going to England" ler jag och han kramar mig.

 "Remember that you're not the only one who cares about her" viskar han och ler mot mig. "If you want to relax sometime I can take care of her, promise" fortsätter han och jag ler stort.

 "Thank you, Louis. I'll keep that on my mind"

Vi går ut till de andra och ser att de kollar på Nemo. Jag skrattar lite och sätter mig bredvid Ellinor och Zayn. Ellie lutar sig mot mitt bröst och jag lägger armen om henne.

 "I got a surprise for you after the last concert in France" viskar jag och hon ser nyfiket på mig.

 "What is it?" piper hon.

 "Well, if I toldd you, it wouldn't be a surprise, right?" flinar jag och hon suckar lite.

 "I hate you" mumlar hon och jag skrattar.

 "I love you too"

Hon skrattar och kysser mig innan vi fortsätter kolla på filmen.

----------------------------------------------------------

Kommentera!

De åker till Wolverhampton tidigare än väntat! Förlåt för att det inte kom något kapitel igår, men hade inte så många idéer, plus att jag ville ha några kommentarer på inlägget under.

Rubriken säger det mesta!

Jag har några idéer på vad som kan hända, men jag vill veta vad ni vill ha mer av just nu i novellen! Det hjälper mig så det inte blir för mycket av något, eftersom det är ganska svårt att se när man själv skriver. Aja, i alla fall... Skriv i en kommentar vad ni vill ha mer av! Ni får säga en eller flera saker, det är bara bra. Här är några exempel (såklart får ni komma på egna):

KÄRLEK

DRAMA

SPÄNNING

Så... Vill ha många kommentarer nu!!

Kapitel 23 är under här!

Jag vaknar av att någon lyfter upp mig och öppnar kvickt ögonen. Liam ser ner på mig där jag ligger i hans famn medan han går emot bussarna. Massa fans står runt oss, men poliserna hindrar dom från att gå fram till oss.

 "Liam! Drop her into the ground so she dies!!" skriker någon och han spänner käkarna.

 "Louis, can you take her?" säger han och Louis kommer emot oss.

Liam langar över mig till Louis innan han vänder sig mot fansen.

 "What the hell?! I'm sorry, but I love her! If she dies I die with her! I love her that much! I could die for her! And I think that you're really mean to her! She's just like you! She's a human with feelings!" skriker han och jag ser hans ögon tåras. "Yes, I'm crying because I know that the girl I love is hurt! Maybe not on the outside, but in the inside!" skriker han innan hans röst brister och en tår rinner nerför hans kind.

Jag börjar gråta och Louis ler lite mot mig.

 "He really loves you" säger han och jag snyftar.

 "I know, and I love him more than anything" gråter jag och Liam går emot oss.

Louis ger mig till Liam och går bredvid oss när vi går emot bussen.

 "I love you Liam" gråter jag och lutar huvudet mot hans axel.

 "I love you too, honey" säger han och ler lite mot mig.

Jag somnar direkt när han lägger mig i sängen efter att han hjälpt mig av med kläderna.

När jag vaknar ligger inte Liam bredvid mig, och när jag reser mig upp så märker jag att ingen av killarna ligger i sina sängar förutom Zayn som sover som en stock. Jag fnissar lite innan jag går ut från sovsalen. De andra sitter och äter frukost när jag kommer. Alla ler mot mig.

 "Good morning guys" gäspar jag och slår mig ner bredvid Liam och Harry.

 "Morning hun" säger Liam och kysser mig.

 Bussen börjar röra på sig och jag ser på Liam med ett stort leende.

 "Are we going to France now?" säger jag förväntansfullt och han skrattar.

 "Yes!"

Jag piper till och alla skrattar. Vi vet inte hur lång tid det tar, men vi får väl se när vi är framme, helt enkelt.

 "Do you want breakfast?" frågar Niall och jag skakar på huvudet.

 "Oh, yes, you want. You have to eat. And! Breakfast is the most important meal of the day!" säger Liam allvarligt och jag skakar på huvudet.

 "Serious, Liam, I won't eat. It's disgusting" säger jag och han ser mig allvarligt i ögonen.

 "Eat, or I have to feed you" säger han och jag stönar irriterat.

 "I won't eat!" utbrister jag och går till sovsalen.

Zayn sätter sig förvånat upp och ser trött ner på mig som lägger mig i sängen igen. Men jag struntar i det. Liam kan inte tvinga mig att äta. Han får väl lära sig leva med mig, om det är det han vill. Jag hör dörren till sovsalen glida upp och snart sitter Liam bredvid mig i sängen.

 "Ellie, I'm sorry" säger han sorgset och jag suckar högt.

 "You just have to learn live with it if you're going to live with me... If that's what you want, of course" muttrar jag och han lägger en hand på min rygg.

 "Of course I want that" säger han. "Ellinor, please forgive me... I'm just worried about you. Everything with your biologic parents and the fans and... I'm just worried it's to much for you" säger han sorgset och stryker mig lätt över ryggen.

 "I'm the one who should apologize. I'm not myself. I think that's impossible to be after all" säger jag och lägger mig på rygg med blicken på honom.

 "So... Everything is good between us...?" frågar han försiktigt och jag ler.

 "Yes"

Han kysser mig och sedan går vi hand i hand tillbaka till de andra. Då ser vi att Zayn också sitter där. Men han halvsover. Hans huvud hänger och är på väg ner i hans skål med flingor och mjölk. En idé som for upp i min hjärna hinner jag inte ens tänka igenom innan jag gör det. Jag rusar till honom och smackar ner hans ansikte i skålen.

 "What the hell?!" skriker han och vänder blicken mot mig.

Det droppar mjölk ifrån hans ansikte och jag fnissar.

 "Whops" piper jag och ställer mig bakom Liam, som asgarvar precis som alla andra.

 "I'm going to get you your little...!!!" säger han och börjar jaga mig runt i bussen.

Det är lite vingligt att springa i en buss som åker, men det går bra, ända tills jag ramlar av att bussen svänger kraftigt. Mitt huvud slås hårt ner i golvet och jag tappar andan. Men snart kommer smärtan ikapp och jag stönar högt.

 "Ellinor,  are you okey?!" säger Liam oroligt och sätter sig bredvid mig.

Mer hinner jag inte tänka innan allt svartnar.

När jag vaknar igen öppnar jag kvickt ögonen och ser Liams oroliga ansikte framför mitt. Jag vrider på mig och känner tårar stiga i mina ögon. Liam tvingar mig och se i hans ögon, men mina ögon bara åker runt. Som att jag inte kan hålla still blicken. Jag känner mig förlamad. Som att hela jag är en isbit.

 "Ellinor, answer me" säger Liam högt och känner på min hals efter pulsen.

 "I'm... Fine" stönar jag och sätter mig upp.

Liam lägger en stöttande hans på min rygg och jag ser alla sitta oroligt runt mig. Zayn står upp och ser ut att ha skuldkänslor.

 "Zayn, it's not your fault" säger jag allvarligt och ställer mig upp med Liams stöd.

 "It is my fault, Ellinor. If I wasn't..." börjar han, men jag avbryter.

 "If I wouldn't have pressed your face down in that milk, you wouldn't been chazing me, right?" säger jag och han suckar.

 "Are you okey?" frågar Liam och jag ser på honom.

 "Yes, I am"

Liam tvingar mig att ligga i soffan med en filt om mig i flera timmar. Som sysselsättning hade jag mobil och dator medan killarna spelade någon konstigt spel på deras kära Xbox. När jag går in på Twitter har hatet minskat, men det finns där fortfarande. Det finns till och med de som ber om ursäkt.

Jag ler och retweetar några tweets från fans. Snart stannar bussen och Niall flyger upp.

 "Time for McDonalds!!" utropar han och springer mot dörren.

Vi skrattar och alla försvinner ut, förutom Liam och jag eftersom han tvingar mig att ligga kvar men vill inte lämna mig. Tydligen var det inte så mycket fans därinne så alla förutom jag och Liam åt där. Efter en liten stund så går Liam för att beställa åt oss, så jag blir själv. När jag ser ut genom fönstret regnar det. Regndropparna glider ner för fönsterrutan och man kan höra det smattra mot taket.

Jag sluter ögon och för en sekund ligger jag i mammas famn. Hon håller om mig. Smeker mig över huvudet. Hon ler och jag skrattar. Men sedan är jag tillbaka i bussen. Det som förvånar mig mest är att jag kommer tillbaka till mammas famn. Igen. Igen och igen.

 "Even if you're not my daughter, I love you" säger hon och jag sätter mig upp.

Vänta... Hon har aldrig sagt det till mig?! Skulle hon säga det? Jag avbryts av att dörren öppnas och Liam kommer in med en brun papperspåse med en röd prick med ett gult M i.

 "Let's eat!" säger han och jag pustar ut.

Han märkte inte att jag tänkte på något. Han skulle bara bli orolig och det vill jag inte. Jag måste lära mig ta hand om mina egna problem och inte begrava dem hos någon annan. Jag är 17 år och borde kunna klara mig själv. Även om mina adoptivföräldrar är döda. Även om jag inte har en aning om vart mina biologiska föräldrar är. Även om jag får hat varje dag på Twitter.

-----------------------------------------------------------

Kommentera på nu då!!!

Liam

När Ellinor har somnat kryper jag försiktigt därifrån och går ut till de andra. De ser snabbt på mig och Niall öppnar munnen.

 "We're going to leave this place with the cops help" säger han och jag suckar lite.

 "Where are we going?" frågar jag.

 "We're just going to an parking house and later we're going to take a car to the building again. That wil take a few hours so they will try to get away all the fans" säger han och jag nickar.

 "So we'll have the concert as thought tonight?"

 "Yes" svarar Louis och jag ler lite.

Jag sätter mig bredvid Harry i soffan och Niall slår på Xboxet. Han och Zayn börjar spela FIFA medan vi andra kollar på. Efter ett tag byter vi igen.

När det gått en halvtimme börjar bussen rulla och åker snabbare. När jag kollar ut genom fönstret ser jag fansen springa efter bussen, men lyckas inte så bra. Med en suck luter jag mig tillbaka igen och tar upp mobilen. Mamma har smsat.

Hi Liam! Are you coming home after the tour? Can't you come home then? Big hugs mum

Jag ler och slår hennes nummer. Hon svarar snabbt.

 "Hi Liam!!" tjuter hon.

 "Hi mum! How are you?" ler jag och går ifrån killarna till sovsalen.

 "I'm good. I miss you"

 "I miss you too. But we'll have a holiday after the tour so I can come home"

 "That's great!" skrattar hon.

 "Ehm... Is it okey if I bring my girlfriend?"

 "Girlfriend?! You haven't told me about her!" säger hon förvånat och jag skrattar lite.

 "Sorry, her name is Ellinor"

 "Where does she live then?" frågar hon nyfiket.

 "In London"

 "Last name?"

 "Stanley" säger jag fundersamt.

 "Ellinor Stanley... How old is she?" hon låter hemlighetsfull och lite förvirrad.

 "17, mum what's going on?"

 "Nothing... I just... Nohing" säger hon och jag suckar.

 "Okey, well, I see you soon then"

 "Bye Liam"

Vi lägger på och jag stirrar ett tag på telefonen. Vad var det med mamma? Hon verkade jätte konstig ju! Men det var säkert inget...

Ellinor

När jag vaknar lägger jag mig på rygg och stirrar upp i sängen ovanför. Vart är mina biologiska föräldrar? Vad gör de nu? Har de nya barn? Vart bor dom? Saknar dom mig?

 "Ellie, are you asleep?" säger Liam tyst.

 "No" säger jag och han sticker in huvudet med ett leende.

Han ser att jag är helt borta och sätter sig skräddare bredvid mig i sängen. Men min blick är fast i sängen ovanför. Hans fingrar flätas ihop med mina och han suckar lite.

 "Ellie, I promise that I'll help you find your biologic parents, maybe not now on the tour, but when we get home. Then you maybe feel better too" säger han och jag ser på honom. "And yeah! I called my mum and she wants us to visit my home in Wolverhampton after the tour" fortsätter han och jag suckar lite.

 "How long vacation do you guys have after this?" frågar jag och han rycker på axlarna.

 "Please, come with me. I want you to meet my family" säger han och jag ler lite.

 "What if they don't like me?"

 "They will. Or there is something seriously wrong with them" säger han och jag skrattar till.

 "Sure"

 "Yes! I love you" säger han och kysser mig.

 "I love you too"

Han drar upp mig från sängen och lägger armarna om mig. Jag kysser honom igen och den blir mer och mer passionerad. Hans tunga glider in i min mun och jag ler lite. Han tar tag i mina ben och lägger dom runt hans midja. Sedan lägger han händerna på min rumpa. Jag fnissar lite och kysser honom hårt. Han lägger mig i sängen igen och lägger sig över mig, men är noga med att inte lägga hela sin vikt på mig. Hans händer glider in under min tröja och upp mot min bh. Jag drar hans huvud närmre mitt och kysser honom länge. Men när han ska dra av min tröja stoppar  jag honom.

 "Not here" flämtar jag och andas tungt.

 "Sorry" ler han. "I think we'll take in to a hotell in France" viskar han och jag fnissar.

 "When are we going to France?"

 "Tomorrow morning" viskar han och jag nickar.

Efter flera timmar är vi äntligen i byggnaden igen och killarna ska snart på scenen. Fansen skriker högt och killarna står redo bakom scenen. Liam lägger armen om min midja och trycker mig mot honom. Han pussar min kind och jag ler mot honom.

 "One minute boys!" ropar en man vid scenkanten.

 "Wish us good luck!" säger Liam lite högt för att överrösta fansen.

 "Good luck boys!" ler jag och alla ler tacksamt.

De ställer sig vid scenens kant och jag ställer mig bakom scenen så jag ser den. Killarna springer upp på scenen och alla blir som galna.

När konserten är slut och killarna kommer tillbaka applåderar alla bakom scenen och de ler stort. Liams bli söker runt i rummet och snart möter han min blick. Med ett stort leende går han emot mig och jag emot honom.

 "You were amazing" ler jag och kysser honom med armarna om hans nacke.

 "I love you"  viskar han och lägger armarna om min midja.

 "I know you do" retas jag och han skrattar.

Jag kramar de andra killarna och följer dom till deras loge. De duschar, byter om och sedan går vi alla ut. Fansen har samlats igen, men den här gången bakom staketet (när jag skriver staket menar jag sång här högt järngaller). Liam tar min hand och håller den hårt.

 "ELLINOR! LIAM!! WE LOVE YOU!" skriker flera stycken och jag och Liam ler åt varandra.

 "WE LOVE YOU GUYS!" skriker Louis innan vi sätter oss i bilen.

På väg till våra turnébussar somnar jag i bilen efter en lång dag.

-------------------------------------------------------------

Kommentera på mina änglar!

Håller på med kapitel 23 och det kommer komma ut imorgon! Så håll ögonen öppna ;)

Ben har gått igen, så jag är själv. Run med Leona Lewis börjar spelas och jag kryper upp i hörnet av soffan med en filt runt mig.

Plötsligt slås dörren upp och killarna rusar in. De smäller igen den och låser. Deras ansikten visar att de är skräckslagna.

 "What's going on?" frågar jag och ställer mig upp.

Jag ser att alla har antingen rivmärken eller blåmärken på armarna. Liam ser på mig och jag ser ett rivmärke på hans kind ner till käkbenet.

 "What happened?!" utbrister jag och Liam tar mina händer.

 "The fans are outside and the fences have falled down" säger han och skräcken tog tag i mig.

 "You're kidding, right?" frågar jag och han skakar på huvudet.

Jag tar med Liam till badrummet och tvättar rent hans sår. När jag tagit hand om honom så gör jag samma sak med alla andra också.

När alla står vid "samlingsrummet" hör jag flera slag mot bussen. Hårda knackningar typ. Liam tar min hand och går med mig till chaufförens "rum". Han sitter vid ratten och försöker komma ut. Fansen blockerar vägen och vi kommer ingenstans.

 "This is crazy" suckar jag och han nickar.

 "And they won't give up" säger Liam.

 "We've called the cops" säger chauffören och jag nickar.

JAg går tillbaka till soffan och sätter mig i hörnet igen. Utanför fönstret bakom mig står flera tusen fans. Jag suckar och drar för gardinerna på båda sidorna. I allt skrikande finns det fortfarande dom som kallar mig hora, men dom ska fan inte  få slå ner mig.

 "What are we going to do?" frågar Niall.

Han är rädd. Det ser jag. Han som alltid skrattar och är positiv, han har ändrats totalt nu. Jag reser på mig och kramar honom. Han kramar mig tillbaka och jag ler lite bakom hans rygg.

 "We'll get out of here. The fans will back of from the cops, I promise" ler jag och pussar hans kind.

Vi alla sätter oss i soffan och sätter på teven. Nyheter, på spanska. Då ser jag vad det visar på bilden bakom tjejen som pratar. Det är här. De filmar på vår buss. Alla fans. Då är jag glad att jag läste spanska alla år i skolan. Jag lyssnar på vad hon säger och suckar.

 "She says that the cops won't get here that fast. The fans are making it almost impossible to get here" suckar jag och de ser chockat på mig.

 "Do you know Spanish?!" utbrister Louis förvånat men imponerat.

 "Yepp"

 "What will happen with the concert?" frågar Louis och alla ser på varandra.

 "I'll call Paul" säger Zayn och går iväg till sovsalen.

Jag går fram till Liam och drar ner honom i soffan. Med benen runt hans midja och pannan mot hans axel suckar jag tyst. Liam lägger armarna om min midja och lägger sitt ansikte mot min hals. Hans andetag kittlar mjukt mot min hud och jag ler lite. Plötsligt gäspar jag och alla skrattar lite.

 "That's the clock?" frågar jag.

 "Ehm... Four" svarar Harry.

Zayn kommer tillbaka och alla ser mot honom.

 "They will try to get away all the fans, but if they doesn't move, we'll move the concert and go away from here" säger han och killarna ser lite besvikna ut.

 "Think about all the fans that have look forward to this" säger Niall och jag ser på honom.

 "Yeah, but I don't think they would like that you guys went out now to get inside that building" säger jag och alla nickar gillandes. "I'll go and rest for a moment" fortsätter jag och reser mig upp.

 "I'll wake you up later" viskar Liam och kysser mig.

Jag nickar och går sedan till sovsalen. Där drar jag av mig mina kläder och drar på mig ett par pyjamasbyxor och ett linne. Sedan lägger jag mig i sängen och sluter ögonen. Det är omöjligt att somna med fansens eviga skrikande och bankande, men det är skönt att bara kunna ligga där.

Plötsligt hör jag dörren till sovsalen öppnas och steg mot sängen hörs. Liam sticker in huvudet mellan "gardinerna" och ler gulligt.

 "Can I join you?" frågar han och jag ler.

 "'You don't even have to ask that" ler jag och han ställer sig upp igen, antagligen för att byta om.

När han kryper in igen har han på sig ett par pyjamasbyxor och utan tröja. Han lyfter på täcket och lägger sig bredvid mig. Jag lägger mig med magen emot hans och han trycker mig emot sig.

 "I love you" viskar han och pussar min panna.

 "I love you too" viskar jag och lutar pannan mot hans nakna bröst.

Jag drar mina fingrar upp och ner för hans magrutor och han drar fingrarna fram och tillbaka på min rygg. Sakta, försiktigt och smidigt lägger jag mig halvt över honom med huvudet på hans bröst och ena benet emellan hans (misstolka inte). Min arm lägger jag runt hans midja och han drar sin armn under mig och runt min midja så jag kan ligga på hans arm istället. Jag ser upp på hans profil och ler lite. Han ligger med andra armen på kudden och handen under huvudet. Han stirrar rakt upp i "taket".

 "Why are you staring at me like that? It's creepy" flinar han, men släpper inte blicken ifrån "taket".

 "It's not creepy, it's romantic. And I want to look at my beautiful boyfriend" ler jag och pussar hans kind.

 "You're beautiful. I'm more like... hot" flinar han och möter min blick.

Jag skrattar och kysser honom. Han drar upp mig över honom och lägger händerna på min rumpa. Jag flinar mot honom och drar mitt finger över hans kind.

 "You bad boy" flinar jag och han skrattar.

 "I just love my girlfriend" flinar han och jag fnissar.

Jag kysser honom snabbt och lägger mig bredvid honom igen. Han lägger sig mitt emot mig och drar armarna runt mig. När jag hör fansen skrika ord till mig utifrån stelnar jag till, och Liam märker såklart det. Han sätter sig på min midja med varsitt ben på varje sida. Det är läskigt, men hans ögon riktigt nålar fast min blick i hans ögon.

 "Don't listen to them, okey? They're just jealouse" säger han och jag vänder blicken mot väggen utan att säga något. "Ellinor!" säger han allvarligt och tar tag i mitt ansikte. "Promise me" säger han när han borrar fast mina ögon i hans.

 "I can't promise that. It would be different if it was one person, then I would laugh about it. But it is a thousands of people out there that hates me" säger jag och han flyttar sitt ansikte mot mitt.

 "Please, Ellie. I can't handle walking around knowing that you feel bad when I can't do anything about it" säger han sorgset.

 "You are helping me all the time, Liam, even if you don't know it" säger jag och kysser honom.

 "But you have to promise to tell me if you're really sad. I don't want to see my angel sad" säger han och jag ler mot honom.

 "Promise!"

Han skrattar åt min pipiga röst och pussar min näsa. Jag fnissar innan jag puttar ner honom ifrån mig.

 "I actually came here to rest" flinar jag och han ser oskyldigt på mig.

 "Sorry" säger han generat och jag skrattar lite.

Jag kryper mot honom och sluter ögonen. Sedan somnar jag snabbt, trots allt skrikande och bankande. Jag tror det beror på att Liam ligger bredvid mig.

-----------------------------------------------

Tack för alla kommentarer! Ni är underbara!!

Tror faktiskt att jag lägger ut kapitel 22 ikväll också... Har nämligen det kapitlet klart i utkast OCH håller på med 23 ;) Vad säger ni?! Ett till ikväll eller?!

 "Don't care about them" säger Ben i mitt öra.

 "It's hard, but I'll try" ler jag och sväljer hårt.

Snart är vi framme vid byggnaden och jag öppnar plåtdörren.

 "I'll wait for you here" ler han och jag nickar.

Jag går in och ser mig omkring. Vart ska jag? Det är tre korridorer, en till höger, en till vänster och en rakt fram. Sedan finns en trappa i järn. Det står en skylt med ordet STAGE på så jag går rakt fram dit pilen visar. Jag går in genom dörren i änden av korridoren och kommer ut till själva "aulan". Och jag svär, det är jättestort! På scenen står killarna och kollar mot kanten av scenen där en kille står och pratar med dom. Med långsamma steg går jag emot scenen och plötsligt ser Niall mig.

 "Hi Ellinor!!" ropar han och jag ler lite.

De andra ser på mig och vinkar glatt. Liam hoppar ner från scenen och springer fram till mig. Han joggar sista metern och kramar mig hårt.

 "Hi love" ler han och kysser mig hårt och passionerat.

 "Hello dear" ler jag och pussar han snabbt innan jag går med honom till scenen igen.

Medan han går uppför den lilla trappan till scenen sätter jag mig ner på en stol ganska långt fram.

 "Okey, so sing again and then you're all going to the dressroom" säger killen och de nickar.

Alla lämnar scenen (förutom killarna) och de börjar sjunga What Makes You Beautiful. Utan musik. UNDERBART för min del. Jag ler stort och Liam möter min blick.

När låten är slut applåderar alla och killarna kommer fram till mig. De drar med mig upp på scenen och jag ser ut över aulan.

 "This... Is awesome" säger jag och de skrattar.

 "You would be able to performe here" ler Louis och jag ler mot honom.

 "Thank you, Mr. Tommo" säger jag och alla skrattar.

Vi går till duken bakom scenen och kommer backstage. Där är ett utrymme med några dörrar, men vi fortsätter genom en korridor. Killarna tjatar om konserten och jag lyssnar lite halvt. Vi går in genom en dörr med ordet DRESSROOM och vi möter en tjej i 20-25 års åldern.

 "Hello guys! I guess you are the famous Ellinor?" säger tjejen och ler mot mig.

 "Famous and famous..." flinar jag.

 "I'm Rita, theese crazy boys rescue. I help them with the clothes" skojar hon och jag skrattar.

Jag sätter mig i soffan medan hon plockar fram kläderna. När hon står med ryggen emot dom bråkar dom lite och knuffas, och när hon vänder sig emot dom står dom helt still och ler emot henne. Jag skrattar och de ser på mig med onda ögat. Det får mig att fnissa, men jag håller tyst.

När de har tränat klart går vi mot dörren jag kom in igenom.

 "What are we doing now?" frågar jag och skuttar lite framför dom.

 "We have to do an interview" säger Harry och jag stannar.

 "Oh, alright. I'll wait for you in the buss" säger jag och vi går ut till alla fans.

De skriker högre och massa livvakter kommer fram direkt. Ben ställer sig vid min sida och vi går bakom killarna. Fansen trycker sig mot staketen och jag ser hur de vinglar till.

 "Is this really safe?" frågar jag osäkert och han rycker på axlarna.

 "I didn't put them up, so I don't know" säger han minst lika osäkert.

 "YOU WHORE!" skriker någon och något träffar mitt huvud.

En vattenflaska. Rakt i tinningen. Det svajar till lite och jag ser hur killarna vänder sig mot oss.

 "Are you okey?" frågar Ben oroligt och ställer sig framför mig.

 "I'm fine" stammar jag och Liam kommer fram till mig.

 "What happened? Who called you..." frågar han oroligt, argt och besviket, men jag avbryter.

 "I'm fine. Someone hit me with a water bottle, I'm alright" säger jag lugnt och han ryter till.

 "That's not okey" ryter han och jag lägger händerna på hans axlar.

 "I'm okey, right? I'm standing in front of you" säger jag och han suckar.

 "But it's not okey to call my girlfriend whore" ryter han och ser runt på fansen.

En del fortsätter skrika elaka saker medan andra frågar hur det gick. Liam får nog. Han springer till bussen och ställer sig på trappan.

 "HEY!" skriker han och alla vänder sig emot honom, men fortsätter skrika.

Louis kommer med en megafon till honom och går sedan till mig.

 "Are you okey?" frågar han oroligt och ser mig i ögonen.

 "Yes"

 "Hey! Listen up!" säger Liam i mikrofonen och alla tystnar.

 "LEAVE ELLINOR! SHE'S A WHORE!" skriker någon och han ser sårat ut bland fansen.

 "That is not okey! If you hurt her you hurt me! And real fans respect the fact that I got a girlfriend, and they'll respect her. I love her. She's perfect. And you don't even know her, so you can't call her whore, bitch or whatever. And I feel really bad because of this. My girlfriend too, even if she doesn't admit it. And... I don't know what to do if this keep on going in this direction"

 "KEEP HER LIAM! SHE'S AMAZING!" skriker någon och jag ler stort.

 "Thank you, whoever that was" ler Liam och alla pekar på en tjej som räcker upp handen. "You said it?" frågar han och hon nickar.

Alla skriker högt och vi bestämmer oss för att gå. Liam går fram till mig och kramar mig hårt. Jag kramar honom tillbaka medan vi hör fansen skrika högre. Vi går in med de andra till bussen, men killarna stannar inte länge. När de ska gå igen går Liam fram till mig och tar tag i mitt ansikte.

 "Promise me to stay in this buss, okey? Don't ever leave it. Don't even go outside, okey?" säger han allvarligt och jag ler.

 "I promise" ler jag och kysser honom. "Thanks for that, by the way" ler jag och syftar på det han sa till fansen.

 "It won't help, but I won't let them call you that" säger han och lämnar bussen med killarna framför sig.

Skrik hörs utifrån, men det dämpas lite när de stänger dörren igen. Med en suck lägger jag mig på rygg i soffan och ser upp i taket. Vad ska jag göra nu då? Fast i en turnébuss, ensam.

JAg tar fram min lilla stereo till mobilen och sätter i min kära iPhone. Jag börjar med Wherever You Will Go cover med Boyce Avenue. Plötsligt knackar det på dörren. När jag öppnar står Ben utanför med två påsar McDonalds.

 "Hungry?"

-------------------------------------------------------------

Kom igen nu! Vad händer med kommentarerna?! Jag har uppdaterat dagligen i några dagar nu och tycker jag förtjänar mer än två kommentarer... Jag har kapitel 21 som nästan är klart, men för att jag ska lägga ut det så vill jag ha 10 kommentarer! Från olika IP adresser! Jag vet att ni klarar det! För jag har ungefär fyra gånger mer läsare än antal kommentarer jag vill ha, så kom igen nu allihopa!!

LOVE U GUYS!!

 "Where are we going first?" frågar jag när vi sitter i soffan senare på dagen.

 "Spain" svarar Niall med blicken på teven där Louis och Harry kör Xbox.

 "For how long?" frågar jag och han ler emot mig.

 "Two days, I think. Maybe three, and then we're going to France" ler han och jag ler stort.

 "Really?!" utbrister jag och han nickar. "That's the city of love! Oh my God! That's like my dream! When I was little I always dreamed that I was in Paris, standing in the Eiffel Tower, looking out at the city with the guy I love" säger jag drömmande och Liam drar mig hårdare intill sig.

 "And I'm going to make that dream come true" viskar han.

 "What if you isn't that guy I love?" skojar jag, men han tror jag är allvarlig.

 "What?" viskar han hest och hoppar ifrån mig.

 "I was kidding" säger jag men han sitter kvar en meter ifrån mig. "Liam, I love you! I really do! Haven't I showed that enough?" säger jag allvarligt och han andas ut.

 "I'm sorry... Overreacting again" suckar han och sätter sig nära mig igen.

 "It's okey" ler jag och kysser honom på läpparna.

Han besvarar kyssen och jag hör killarna klaga. Jag kollar klockan och ser att den redan är halv sju.

 "We haven't eat dinner yet and..." säger jag, men avbryts av att min mage kurrar. "...I'm hungry" avslutar jag och alla skrattar.

 "I think that we're stopping at McDonalds" säger Zayn.

 "Mcdonalds? Really? With theese busses? Don't think so" skrattar jag men de ser allvarligt på mig.

 "It's true"

Eftersom jag inte tror dom så tar Niall med mig till chauffören. Där får jag reda på att det är sant. Precis då ser jag en skylt där det står att det är tre minuter till McDonalds. Jag och Niall går tillbaka till de andra och jag får höra flera stycken "what did I tell you?".

Plötsligt svänger vi kraftigt och jag håller på att ramla då Niall tar tag i mig. När jag står på benen igen skrattar vi och Liam ställer sig upp med en utsträckt hand emot Niall.

 "Thanks for saving my princess" säger han och Niall tar hans hand.

 "You should look out for her more" skojar han och Liam skrattar, men jag ser att han tar åt sig det.

Resten av kvällen är han ganska tillbakadragen men ändå överbeskydande.

 "I'm tired and I'm going to sleep" säger jag när vi ätit upp våra hamburgare.

 "I'll come with you" säger Liam snabbt och står på fötterna.

Vi ställer undan vårt och går till sängarna. Det finns en dörr in till den lilla korridoren som vi stänger med hjälp av en knapp på väggen bredvid. Jag drar av mig kläderna och tar på mig ett linne till ett par hotpants. Sedan borstar jag håret, borstar tänderna, tar bort sminket och går på toa innan jag lägger mig i sängen bredvid Liam. Han håller mig hårt och verkar lite spänd.

 "Liam, don't think that you're not taking care of me. You do. You're the best boyfriend ever. Niall was just kidding before" säger jag allvarligt och ser in i hans ögon.

 "I know, I just... I just don't want something to happen to you" säger han och jag ler lite.

 "As long as you don't leave me, I will be okey" ler jag och han kysser mig hårt.

 "I will never leave you" viskar han och jag ler.

Han sätter sig gränsle över mig och börjar kyssa mig vilt. Jag besvarar alla och drar fingrarna upp och ner för hans bara mage. Han drar upp mitt linne lite och ser prövandes på mig. Jag trycker honom emot mig och kysser han hårt som svar och han lägger händerna om mina bröst.

 "I don't know what you're doing, but I just wanted to say that I'm in here now!" hör vi Niall säga generat och jag rodnar.

 "Sorry Niall, it won't happen again" fnissar Liam och jag gömmer mig under täcket.

 "Kill me" viskar jag och Liam drar ner täcket från mitt ansikte.

 "Never" viskar han och kysser mig.

Han lägger sig bredvid mig och jag vänder mig om så jag har ryggen tätt emot hans mage. Liams händer ligger på min mage precis vid mina revben. Jag lägger händerna på hans och han kysser min nacke. Ett fniss lämnar min mun och jag hör Niall sucka obekvämt.

 "Okey, I don't want to ruin your little moment, but I feel really uncomfortable over here" säger han och jag skrattar lite.

 "Sorry Niall, it's Liams fault" säger jag.

 "No, it's Ellies fault. If she weren't this hot, I would be able to stay away from her" säger Liam och han suckar.

Vi fnissar innan jag sluter ögonen och pussar Liams hand.

 "Good night love" säger jag.

 "Good night babe" svarar han.

 "Good night Niall!" säger jag lite högre.

 "Good night Ellie!" svarar han.

 "Good night Niall!" härmar Liam och jag skrattar lite.

 "Good night Liam!" svarar Niall och skrattar lite.

 "I want to be in this 'good night'- party too!!"

Vi alla suckar när Louis kommer in i rummet. När han har fått sagt godnatt till alla och alla har svarat lägger han sig ner över mig och Liam. Efter ett tag kommer de andra in också. Och snart har alla somnat djupt.

När jag vaknar har bussen stannat och killarna är borta. Jag kliver upp och ser ut genom fönstret. Jag ser att det står Madrid på en skylt. Solen skiner så jag drar på mig ett par tighta, ljusa, ganska korta jeansshorts med ett ganska tjockt, brunt bälte med en dekoration mitt fram. Till det tar jag på mig en vit, löst skjorta med trekvartsärmar. Jag stoppar in den lite i shortsen och plattar mitt hår. Sedan sminkar jag mig med mascara, lite eyeliner, foundation, mascara och lite läppglans. När jag fått på mig ett par bruna gladiatorskor tar jag en brun handväska och lägger ner pengar och mobil.  Precis innan jag lämna bussen tar jag på mig ett par RayBan's.

Utanför bussen står flera fans, inte jätte många, men ändå många liksom. De skriker när jag kommer ut och jag vinkar lite. Ben står utanför och ler mot mig så jag går emot honom.

 "Good morning Ellinor" ler han och kramar mig lätt.

 "Good morning! Do you know where the boys are?" frågar jag och han nickar.

 "They're training for the concert tonight in there" säger han coh pekar på den stora byggnaden framför oss.

 "Can I go there?" frågar jag försiktigt och han nickar.

 "I'll go with you. I don't know how safe this fences are" säger han lite tyst och jag nickar.

Vi går emellan fansen innanför staketen och jag vinkar lite till några. Ibland hör jag några fula ord, men jag försöker ignorera dom.

------------------------------------------------------------

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet!!

Har redan kapite 20 klart (eller nästan klart...) så jag tror ni vet vad ni ska göra för att få det!!! KOMMENTERA PÅ!! :)

Love u guys!

Jag vaknar av att Liam kysser mig mjukt på läpparna. Trött öppnar jag ögonen och möter hans gulliga ögon. Han ler mot mig och jag ler lite tillbaka.

 "We're about to land" ler han och jag ler tillbaka.

Zayn sover fortfarande, så jag petar på hans axel. När han inte reagerar upprepar jag hans namn ett... x antal gånger. Efter ett tag märker jag att det inte kommer funka, så jag petar på hans kind istället.

 "Zayn. Zayn. Zayn. Zayn" säger jag samtidigt.

Niall börjar asgarva och jag ler mot honom. När jag lutar mig emot Zayns öra drar jag in luft för att skrika.

 "ZAYN! WE'RE CRASHING!" skriker jag och han flyger upp.

 "WHAT?!"

Alla börjar asgarva och jag ler lent mot honom. HAn ger mig onda ögat och börjar kittla mig.

 "NO!" skriker jag och börjar asgarva. "Liam!! Help me!!" skriker/skrattar jag och han ser ont mot Zayn.

 "Let her go!!" utbrister han dramatiskt, och ironiskt.

Zayn skrattar och sätter sig ner igen. Alla spänner fast sig och jag fattar tag om Liams hand. Jag hatar att flyga, men mest att landa. Liam märker att jag klämmer hans hand riktigt hårt och jag ler oskyldigt mot honom.

 "I don't like flying" erkänner jag och han fnissar.

 "You know what? That's so cute" ler han och kysser mig hårt. "I won't let anything happen to you" viskar han och jag kysster honom igen.

 "Okey guys, we got that you love each other, but we have a child here" säger Harry och lägger handen för Nialls ögon.

Alla skrattar och Niall biter Harrys hand.

 "AOUCH! Bad boy, bad boy Niall" bannar han och alla skrattar.

 "Sorry daddy" flinar han och ser på Louis. "Mum! Dad is mean to me!" säger han och vi fnissar.

 "Harreh?! Really?! How can you be so mean to this little baby?" tjuter han och tar tag om Nialls kind och gör något ljud.

Plötsligt dunsar det till under oss och jag stelnar till. Men när jag märker att vi är på marken fattar jag att vi har landat.

 "Okey, so, our busses is on the parking lot,and there will be a thousands of fans here waiting for us. So, to you boys, you can't write any autographs or taking photos. Just smile, wave and just pass through, alright?" säger Paul som ställer sig framför oss.

 "Why not?" frågar Liam sorgset.

 "That would be a risk. It can be dangeres to you, and for Ellinor. And for you, honey, stay close to Ben, one of our bodyguards. He's waiting outside the plane. We're all going to stick together and no one can go closer the fans than the guards are saying, do you get it?"

 "Yes!" säger alla samtidigt och jag tar Liams hand.

Vi går ut från planet där minst sju livvakter står. Vakterna har satt upp staket för en gång och bakom staketet på båda sidorna är det proppat med fans. De skriker högre när vi kommer och killarna stannar i trappan för att vinka. Själv släpper jag Liams hand och går ner för trappan.

 "Hi! I'm Ben" säger en livvakt och ler mot mig.

Han är långt, lite kraftig och ser riktigt snäll ut.

 "Hi, Ellinor" ler jag.

 "Stick as close to me as you can, okey? We don't know if any fan will get to you in the airport. We couldn't get any fence there, so it will be full" säger han och jag nickar.

Killarna kommer och vi går emot flygplatsen. Just då behöver vi inte gå så nära varandra eftersom vi har plats att gå på utan att bli skadade av fansen. Liam kommer fram till mig och lägger armarna runt mig bakifrån. Han kysser mig på halsen och jag lägger mina händer på hans. Han pussar min kind innan han ställer sig bredvid mig och tar min hand.

Fansens skrik är öronbedövande, verkligen. Riktigt irriterande, men ändå så gulligt.

När vi kommer in till flygplatsen går alla i en ring. Killarna, jag och Paul i mitten och alla livvakter runt om. Fansen sträcker armarna emot oss för att röra killarna, men de går med sänkta ansikten. Jag går emellan Liam och Harry med Niall framför mig och en livvakt bakom. Liam tar m in hand och kramar den hårt.

 "I don't want to lose you" viskar han i mitt öra och jag nickar.

Jag går så tätt intill honom som möjligt och snart är vi ute ur flygplatsen. Där står tre bussar uppradade.

 "Okey, so all of you are going to sleep in that buss over there" säger Paul och pekar på den i mitten.

Vi nickar och går dit.

 "And hey!" ropar han precis innan vi går på. "Don't turn of your phones!" ropar han och alla nickar.

 "Wow..." mumlar jag när vi kommer in.

Killarna går vant in och letar på deras sängar. Längst bak är det en liten korridor med sängar på sidorna. Inbyggda dubbelsängar med en gardin man kan dra för. Riktigt mysigt faktiskt!

 "But hey, where is our stuffs?" säger Niall och vi ser på varandra.

Då knackar det på dörren och flera män kommer in med alla våra väskor. Vi tackar och turas om att packa in sina grejer i de tre garderoberna eftersom det är ganska trångt. Två stycker delar på en garderob, så jag och Liam delar. Vi packar upp tillsammans och lyssnar på killarna ute i soffan.

 "Are you excited?" frågar han och jag nickar.

 "It will be so much fun" ler jag och han ler stort emot mig.

 "So... Where am I going to sleep?" frågar jag när jag kommit till mina sängkläder.

 "There" säger han och pekar på sängen längst ner till vänster.

 "And where are you sleeping?" frågar jag och han pekar på samma säng.

 "If it's okey for you, we can sleep in the same bed" säger han och jag nickar med ett stort leende.

 "I love you" ler jag och lägger armarna om hans midja.

 "I love you to" ler han och lägger armarna om mig.

Vi lutar oss emot varandra och kysser varandra. Han har ena handen på min kind och andra på min midja. Jag lägger händerna på hans nacke och besvarar kyssen, om och om igen. Den blir mer och mer passionerad, men jag avbryter den sakta.

 "Maybe not now" flinar jag och han ler.

 "OKey then" ler han och kysser mig innan vi går ut till de andra hand i hand.

--------------------------------------------------------------------

Det blev inte ett till igår eftersom jag bara fick två kommentarer (igår) när jag hade 44 unika besökare. Visst, 44 besökare är inte mycket, och det känns lite tråkigt, men jag är glad att det är i alla fall några som kollar in bloggen. Men det tar en minut (kanske mindre) att kommentera. En minut av era alla 1440 minuter på ett dygn. Kan ni inte lägga en av de minuterna på att kommentera?

Jag klagar inte på er, jag älskar er! Och ni är de bästa läsarna i världen! Men det är så mycket roligare att skriva när jag får flera kommentarer.

DON'T FORGET I LOVE YOU!