Två dagar senare/Tina

- So... What did you wanted to talk about? Log jag mot Harry som stod framför mig med ett nervöst ansiktsuttryck.

 - Ehm... You know, we've like dating for a while... Sa han och jag började le mer. Skulle han fråga?

 - Yes... Sa jag och log lite större.

 - But... I've like... Realized that... You're not like... The right girl for me...

Mitt leende försvann, likaså min värld. Allt jag kämpat för. Alla känslor jag byggt upp. Alla leenden jag fejkat... Allt var förgäves. Det tjänade inget till. Hur kunde jag vara så puckad att tro att självaste Harry Styles skulle gilla mig när det fanns andra, vackra tjejer.

 - Ehm... Började jag, men visste inte hur jag skulle fortsätta.

 - I'm so sorry, Tina. Viskade han med gråten i halsen.

 - Why didn't you tell my before? Sa jag tyst och fällde en tår.

 - I don't know. I guess I didn't like, know you.

 - So you mean I'm different? Do you mean that I'm meaner that I look?! Röt jag och vände mig om för att gå tillbaka till vår lägeneht.

 - No, I didn't mean it like that...

 - Oh, bullshit, Harry. Bullshit!

Jag smällde igen dörren efter mig och allas blickar föll på mig. Tiffany låg i soffan i Nialls famn, Cilla satt vid deras fötter i Zayns knä och Liam och Louis satt på golvet.

 - What's wrong? Frågade Liam.

 - Nothing... Mumlade jag och gick mot trappan.

 - Vad är det? Sa Cilla och jag sprang uppför trappan.

När jag stängt min dörr slängde jag mig på sängen och började gråta. Jag tryckte ansiktet i kudden för att kväva mitt skrik. Inte för att det hjälpte så mycket, men lite i alla fall.

Tiffany

 - What did you tell her?! Utbrast jag när Harry kom in med ett chockat ansiktsuttryck och rödgråtna ögon.

 - That... She wasn't the one... Viskade han och jag hoppa upp på golvet.

Det sved i bröstkorgen och snurrade i huvudet, men jag brydde mig inte.

 - What?! Utbrast jag och han började gråta.

Även om det gjorde ont, även om kroppen sa emot, så sprang jag uppför trappan och in till Tinas rum. Dörren var låst. Fan!!

 - Tina! Öppna dörren, snälla! Det är Tiffany. Sa jag och knackade hårt på dörren.

 - Nej, gå!! Skrek hon och jag fick tårar i ögonen.

 - Snälla Tina! Du har gjort så mycket för mig, nu vill jag ge tillbaka! Sa jag högt och började gråta.

Varför grät jag? Jo, jag tänker på hur jag skulle känna om Niall lämnade mig. Hon måste vara förkrossad. Jag vet ju hur mycket hon gillar/gillade honom.

Hon öppnade dörren och jag drog in henne i min famn. Jag släppte in Cilla också och låste dörren efter oss. Sedan satte vi oss alla på sängen och hon började berätta. Efter det började vi prata gamla minnen. Vi grät, av både lycka och srog, skrattade och ja... Allt möjligt. Vi har inte haft så mycket egentid de senaste veckan, så vi tog vara på tiden vi har nu. Snart vibrerade min mobil och jag log av namnet som lös upp skärmen: Niall.

 - Hello honey. Svarade jag.

 - Hi baby! Me and the boys are going to our apartment now,  but can you tell Tina from Harry that he's really, truly sorry. Sa han och jag log lite.

 - Of course I can. Can you promise to take care of him? I don't want him to do anything stupid.

 - Yes ma'am. Jag fnissade.

 - Måste gå. Puss och kram. Log jag.

 - Ehm... What?

 - Haha, I said that I need to go, kiss and hugs!

 - Oh, puss och kram, something, you to!! Jag skrattade.

 - Bye!!

 - Bye baby.

Vi la på  och sedan började vi tjejer prata igen. Snart vart alla trötta och Tina somnade i sin säng. Jag och Cilla bäddade ner henne försiktigt och gick sedan till våra rum.

Jag kunde inte somna, som vanligt. De senaste dagarna efter att jag var på sjukhuset har jag haft svårt att sova på grund av smärtan i både huvud och bröstkorg. På grund av bröstkorgen kunde jag inte ligga på sidan eller på magen. Typiskt, eftersom jag har riktigt svårt att somn på rygg. Men huvudvärken gjorde att jag aldrig kommer kunna somna. Så jag klev upp till badrummet och tog med Ipren till köket. Där tog jag fram ett glas och fyllde med iskallt vatten. Sedan svalde jag tabletten, drack upp resten av vattnet och ställde glaset på diskbänken.

Jag la mig på soffan och lyssnade på... Ja, vad lyssnade jag på? Det var ju liksom helt tyst. Men jag antar att det var just därför. Jag lyssnade på tystnaden. Lyssnade efter ljud i tystnaden. Det ända jag lyckades höra var ljudet av trafiken. Biltutor, bromsande bilar, mullrande lastbilar. Typiskt London.

Men det var mysigt.

Här trivs jag verkligen. Nära till city. Nära till stranden.

 - Hello Sweetheart. What are you doing up?

Jag såg på pappa som klev in genom ytterdörren.

 - I can't sleep. Headache and it hurts so bad in my chest.

 - Oh, okey. Well, I'll go to bed now. And I'm working tomorrow again.

 - It's okey dad. Ljög jag.

Sanningen var att jag ville ägna tid åt honom också. Jag menar, jag kommer inte hit så ofta. Bara en middag skulle räcka.

 - Dad, can't we like... Go and eat dinner?

 - Sure! I'm ending early tomorrow, so we can meet at the restaurant further down the road at like... seven am?

 - Yeah, that'll be awesome.

Han gick och la sig medans jag bara låg och tänkte, väntade på att huvudvärken skulle försvinna. Snart somnade jag och föll i en sömn full av vackra ängar, blommor, solsken och Niall...

När jag vaknade var klockan tolv och tjejerna satt i köket och pratade. Antar att det åt frukost. Sakta reste jag på mig och drog upp tröjan lite för att räta till bandaget som satt på min bröstkorg.

 - Gooodmorgon solsken! Log Tina och jag kramade henne från sidan.

 - Tjenare! Hur mår ni idag då? Ska vi ha en liten tjejdag på stranden? Frågade jag.

 - Stranden? Seriöst? Hur tänker du nu, Tiff? Sa Cilla.

 - Vadå? Jag kan ta av bandaget bara för en stund.

 - Nej, Tiff. Det får du inte. Du får inte lämna lägenheten heller. Sa hon allvarligt och jag suckade.

 - Men jag känner mig instängd! Jag måste komma ut! Känna solen direkt mot min hud! Utbrast jag.

 - Tyvärr. Men du kan ju sitta en stund på balkongen!

 - Bra idé! Och så kan vi bada i jacuzzin!!

 - NEJ! Sa de samtidigt och alla skrattade.

Men så blev det. Efter frukosten satt vi alla på balkongen och solade i solstolarna. Kände mig väldigt snygg. Satt där i en rosa bikini och ett vitt bandage runt bröstkorgen. Väldigt snyggt...

 - Väänta lite.... Sa inte doktorn att du skulle undvika solen på grund av din hjärnskakning? Utbrast Tina och satte sig upp.

Jag suckade tyst. De kom på mig... Egentligen visste jag att jag inte skulle vara i direkt solljus eftersom det påverkar något i hjärnan och hej och hå.

 - Jo... Tiffany, visste du det? Sa Cilla allvarligt och jag suckade.

 - Men jag vill inte sitta isolerad från riktiga världen! Det är så jobbigt!

 - Men du blir bara sämre då! Om du går ut och skiter i vad doktorn säger så tar det längre tid för dig att faktiskt få gå ut. Sa Tina och reste på sig.

Med en suck gick jag in efter de andra och slängde mig på sängen. De andra gick till vardagsrummet medans jag drog på mig mjukisar och ett linne för att sedan krypa ner under täcket.

 - Hey baby... Are you asleep?

Jag vände på mig och såg Niall komma in genom dörren.

 - No... Mumlade jag och la mig på rygg igen.

 - Haha, are you tired? Sa han och satte sig skräddare i sängen.

 - No. I'm just so sick of being in here! I just wanna go out and stuffs.

 - Haha, so... Are you just going to be home tonight?

 - No, I'm going out for dinner with daddy. But I guess that we'll make our own dinner home... Suckade jag.

 - Should I call him?

 - Yes, please. Suckade jag och slöt ögonen igen.

Jag hörde hur han pratade i telefonen och hur han la ner den. Sedan la han sig bredvid mig och jag vände på huvudet.

 - You're so beautiful. Viskade han och kysste mig snabbt.

 - Bullshit. Flinade jag och han tog min hand.

 - No, that's just pure true. Log han och kysste mig länge.

____________________________________________________________

Så.... Vad tycker ni?? Kommentera på bara ;) Och tänkte informera er lite... Nästa helg åker jag till genrepet i Globen för finalen av Melodifestivalen. Åker på lördag morgon och åker hem typ söndag morgon eller något... Så då kanske jag inte kommer uppdatera så bra. Och min syster fyller år då, så vi ska fira henne... Som ni märker har jag FULLT UPP nästa helg och därför kan det bli  dålig update....

Zayn

När hon började gråta gick jag fram till henne och kramade henne försiktigt.

 - Shh... I'm here... Don't cry... Viskade jag och drog handen genom hennes hår.

När jag släppte henne såg hon på de andra, men blicken stannade vid Cilla. Hon hade tårar i ögonen. Tiffany såg ner på sin mage och Cilla började gråta. Louis tog Cilla i sin famn och kramade henne medans jag såg på Tiff.

 - Are you okey? Frågade jag tyst och hon skakade på huvudet.

 - No. Sa hon hest och snyftade.

Hon såg upp på mig och kramade mig igen. Jag kramade henne försiktigt tillbaka för att inte göra illa henne. Cilla och Louis gick ut och jag och Tina hjälpte Tiffany med att plocka ihop sina saker. Medans Tina hjälpte henne med att byta om så plockade jag ihop alla saker. När vi var klara gick vi ut till Cilla och Louis. Cilla satt och kollade skamset ner i golvet medans Louis pratade tyst med henne. När vi kom ut så reste de på sig och vi gick ner till bilen. Louis körde och Cilla satt bredvid honom fram medans vi andra satt bak. Tina och Cilla pratade med varandra på svenska medans Tiff satt och såg ut genom fönstret. Jag undrar hur Niall mår... Han måste må ganska dåligt med tanke på allt som hänt. Jag vet att Niall och Cilla inte gjorde någonting. Det var bara det att Cilla tog en godis av Niall och han började jaga henne. Då sprang de in till badrummet och Niall började kittla henne. Och när de gick ut höll han fast henne så hon inte skulle springa iväg. Men jag förstår varför Tiffany blev så ledsen.

När bilen stannade utanför porten så gick jag ut före Tiffany för att hjälpa henne.

 - I've break some ribs, not my foot. Log hon och jag flinade.

 - I know. But I don't want to risk something.

Tina tog Tiffanys väska och jag la armen om Tiffs midja. Sedan gick vi in till hissen. När den åkte upp kände jag hur Tiffany spände sig, men jag log lugnande mot henne. Cilla låste upp deras lägenhet och där inne satt de andra, Niall också. Han såg oroligt på Tiffany som bara såg ner i golvet.

 - Oh, God, how are you? Sa Liam och gick fram till Tiff och kramade henne försiktigt.

 - Fine, thanks. Sa hon och kramade tillbaka.

När alla hade kramat henne så gick hon mot trappan.

 - I'll go to bed. Mumlade hon och gick upp.

Alla såg efter henne och Niall la huvudet i händerna. Harry gick fram till Tina och kramade henne medans jag kramade Cilla. Hon grät tyst mot min axel och jag drog handen upp och ner för hennes rygg.

 - I've destroyed everything. Grät hon och jag skakade på huvudet.

 - No, Cilla, you haven't. She just need some time. Sa jag och såg på Niall över Tinas rygg.

Liam satt bredvid honom i soffan och pratade tyst med honom. Niall bara skakade på huvudet och snyftade ibland.

Tiffany

När jag kommit upp till mitt rum drog jag på mig en stor t-shirt och drog av mig mina mjukisar. Sedan la jag mig under täcket och slöt ögonen. En ynka tår rann nerför kinden och jag torkade bort den snabbt.

Jag trodde han älskade mig. Jag trodde han var den rätta. Jag trodde han aldrig skulle såra mig. Men se. Jag tror alla lyckas såra mig på något sätt. Allt jag ville var att vara lycklig. Att känna lycka. Känna kärlek. Jag älskar Niall. Hans söta irländska dialekt, hans vackra blåa ögon och hans lena hår. Han kanske inte vet det, men han är perfekt. På alla sätt och vis. Men jag klarar inte av att bli sårad.

 - Are you asleep?

Jag såg mot dörren och såg Liam. Sakta skakade jag på huvudet och han klev in efter att ha stängt dörren. Han slog sig ner på sängkanten och jag satte mig upp med ryggen mot sängstommen. Han började berätta allt. Från när tjejerna klev in genom dörren till deras lägenhet, tills det att jag lämnade den. Allt som hänt. Hur ledsen Niall var, hur mycket han ångrade allt. Han berättade också att Niall älskar mig. Att han tycker jag är den rätta, perfekt på alla sätt och vis.

 - Can you bring him up? Frågade jag hest och han nickade.

Liam kramade mig innan han lämnade rummet. Allt var bara ett stort missförstånd. Jag hade tagit det på fel sätt. Allt jag trodde var fel. Niall gick in genom dörren och såg sorgset på mig.

 - I'm so, so sorry. Sa han och började gråta.

 - No, I am. Everything is my fault. Please forgvie me. Sa jag och kände gråten i halsen.

 - What?

 - If I just waited and listen to what you had to say, nothing of this would happened. Sa jag och fällde en tår.

Niall gick mot mig och kramade mig hårt. Jag kved till och han släppte mig genast.

 - I'm sorry!! Utbrast han och jag log lite.

 - It's okey.

JAg la mig ner igen och han la sig bredvid mig. Han såg på mig och jag kröp in i hans famn. Bara tanken av att allt var som vanligt igen gav mig energin att hoppa tio mil. Allt kändes plötslgit möjligt och positivt. Som om jag skulle klara vad som helst.

 - Please, be mine... viskade han och jag log.

 - Only if you'll be mine... Viskade jag tillbaka och mötte hans blick.

 - Serious? Sa han förvånat och jag log.

 - Yeah, I wouldn't joke about something like that. Sa jag och han kysste mig länge.

Hans läppar masserade mina och jag la händerna på hans nacke. Han la armarna om mig och drog mig närmre honom. Jag avslutade kyssen efter en stund och lutade pannan mot hans bröstkorg.

Han än mig. Jag är hans. Och det känns underbart...

_____________________________________________________

Vad tycker ni allihopa?!! Vill bara säga ett ENORMT tack!! Hade besöksrekord igår på 83 läsare, WOHOOO!!! Och får grymt många kommentarer (för mig i alla fall) och det betyder så mycket för mig!! Fortsätt så kära, älskade, söta, bästa, gulligaste läsare!!

Hej mina absolut bästa läsare!!

Fick en kommentar om min andra novellblogg och vad den heter.

--> http://jbinmyhead.bloggplatsen.se   Here you go ;)

Där skriver jag noveller om Justin Bieber för er som vill läsa!!

Ni förstår inte hur glad jag blir när jag läser att ni gillar det jag skriver. Det får mig att vilja skriva mer och ja... Tack för att ni läser!!!

KAPITEL 11

Tina

När Zayn fick upp Tiffany på stranden hade alla mina tårar tagit slut. Trodde jag... Snart rann de nerför mina kinder igen och jag gjorde inget för att hindra dem. Zayn grät också. Han gjorde allt han kunde för att rädda henne. Men det funkade inte. Jag tog mobilen och ringde en ambulans. Snart kom den och de tog in Tiffany. Jag och Zayn satte oss bredvid och killen som satt bak med oss började fråga frågor. Men jag lyssnade inte. Allt jag tänkte på var om Tiffany var borta för alltid. Jag kanske aldrig skulle se hennes leende igen. Kanske aldrig skulle höra hennes skratt...

När vi satt i väntrummet ringde vi de andra. Cilla och Harry skulle komma. De andra stannade med Niall. Men vi lovade att ringa och hålla dem uppdaterade om vad som händer.

Vi vet inget om Tiffany och det har gått flera timmar. Vi fyra - jag, Zayn, Harry och Cilla - sitter fortfarande i soffan som står i väntrummet. Zayn har somnat mot Cillas axel, Harry sitter med sänkt huvud, Cilla gråter och jag... Ja, jag sitter i mitten, i chock. Tårarna är slut. Känslorna har gått överstyr och ja... Hela mitt hjärta håller på att falla isär. Om inte Tiffany klarar sig så vet jag inte om jag gör det heller. Hon betyder verkligen allt för mig. Hon är min bästa vän. Jag kan aldrig vara arg på henne! Vad hon än gör.

- Are you family or friends to Tiffany Jones? Frågade någon.

Alla såg upp, utom Zayn som fortfarande sov.

- Yes. Sa Harry.

- Tiffany has broken some ribs and a severe concussion. But she is stable and awake right now. She's very tired so right now she need to rest. But if you can come back tomorrow you can bring her home. But she need to rest in like a week. Sa mannen som stod framför oss med en vit rock.

Alla andades ut av lättnad. Vi var riktigt lättade över att hon klarade sig. Så på väg hem ringde Harry det andra och berättade. De vart också riktigt lättade, men det sa att Niall var riktigt ledsen och besviken på sig själv. Han pratade inte mycket utan satt mest på sitt rum med stängd dörr. Senast Liam gått in till honom hade han suttit på sängen med huvudet i händerna. Såklart vart vi oroliga för honom, så vi ville bara hem såfort som möjligt.

Tiffanys pappa jobbade som vanligt, så jag och Cilla var själva i lägenheten. Vi bestämmde oss för att åka till sjukhuset klockan elva imorgon för att se om Tiff är redo att åka hem. Louis och Zayn skulle åka med oss, så de skulle väcka oss vid tio så vi hann göra oss i ordning.

Vi sa godnatt till killarna och gick direkt till sängs. Men mitt i natten hörde jag någon komma in till mitt sovrum. Jag öppnade ögonen och såg att Cilla smög in i rummet.

 - Hej. Viskade hon och satte sig på sängkanten.

 - Ehm, hej? Sa jag hest och satte mig lite så jag halvlåg i sängen.

 - Jo... Jag kan inte sova, typ. Jag är orolig för Tiffany. Sa hon lite generat och oskyldigt.

 - Men gumman, du kan sova här. Jag tror vi båda behöver lite extra stöd.

Cilla la sig bredvid mig, men ingen av oss kunde sova. Så vi låg och pratade istället. Om alla roliga minnen med Tiffany. Som den gången i Sverige, dagen innan skolavslutningen. Då har vi alltid en liten "fridag" på skolan där det ordnas vattenkrig, filmkväll, baddag och massa annat. Vi var med på vattenkriget och ja... Tiffany skulle skjuta vatten på Cilla, men hon duckade så det kom på skolans snyggaste kille, som hon också gillade. Vi hade typ garvat ihjäl medans hon stod där och skämdes ihjäl. Det var ju vattenkrig, men hon är den personen som tycker allt är pinsamt. Men det var ju bara gulligt! Snart såg jag hur Cillas ögonlock stängdes och snart därefter blev hennes andetag tunga. Jag log lite och somnade kort därefter.

På morgonen vaknade jag av att någon knackade på dörren. Sakta klev jag upp och drog på mig en stor t-shirt. Sedan tassade jag nerför trappan och fram till dörren. Utanför stod Louis och Zayn.

 - Good morning. Sa de piggt medans jag bara kliade mig trött i håret.

 - Good morning... Mumlade jag hest.

 - Haven't you sleep, or what? Frågade Louis när de tog av sig skorna.

 - Not really. I've been worried for Tiffany. Cilla to. We talked old memories with Tiff. But she feld asleep, so did I. Berättade jag och snart hördes steg i trappan.

En trött Cilla kom ner. Men sitt blonda morgonrufs och ett linne. Hon vinglade trött fram till oss och gav killarna varsin kram. Medans killarna fixade frukost så gjorde jag och Cilla oss i ordning. Jag drog på mig vita underkläder, ett par ljusa, slitna jeansshorts och en ljusgrå tröja med trekvartsärmar. Jag drog ner ena ärmen lite mer så min axel syntes. Sedan borstade jag mitt hår och gick ner till killarna. Cilla var inte klar än, men jag började äta endå. Hon kom snart ner med ett par ljusa jeans, ett vitt linne och en beige cardigan. När alla ätit upp gick vi direkt till Louis bil som stod utanför. Han satte sig bakom ratten med Zayn bredvid medans jag och Cilla satt i baksätet med händerna sammanflätade, även om vi satt på olika sidor med blickarna utåt.

 - Hi, we're here to get Tiffany Jones. Sa jag till tjejen i "receptionen" (vet inte om det heter så på sjukhus).

 - Who are you to her?

 - Friends. Best friends.

 - Okey... She goes through the last test now, in room 276. But she will be in room 231 soon, so you can go there. Floor 3. Sa hon och vi nickade.

Vi tog hissen upp och letade på rum 226. Utanför fanns det tre stolar. Jag, Zayn och Louis satte oss på varsin medans Cilla slog sig ner i Zayns knä. Han viskade med henne om att on inte skulle vara orolig, medans jag satt lite forever alone bredvid. Louis satt och kollade upp i taket. Men hans blick föll på mig.

 - How is it? Frågade han tyst.

 - Good... And bad. To know the pain that... My best friend is going through... It's just... So hard. To always live with the concern is so painful. Sa jag och han nickade förståeligt.

 - Excuse me. Are you family or friends to Tiffany Jones?

Vi såg upp och såg mannen från igår. Vi nickade och han log.

 - Does somebody knows something about her family?

 - Her mum and brother livs in Sweden, and her dad is working all the time, here in London. Sa Cilla.

 - Okey... Do you have any contacts with the father?

 - Maybe I have... Sa jag och tog upp mobilen. I may have his phonenumber. Fortsatte jag.

 - Great! Can I speak to him? Sa han och jag nickade.

Jag skrev ner nummret till honom och han gick iväg, men stannade.

 - Oh, I almost forgot. Tiffany is in there. You can go in. Sa han och gick sedan snabbt iväg.

Vi reste på oss och jag öppnade dörren. Därinne låg hon... Med hennes bleka ansikte, inramat av hennes mörka hår. Hennes ögon såg rakt på oss och hon började gråta...

__________________________________________________________

Tack så HEMSKT MYCKET för alla kommentarer på förra!! Blir så otroligt glad!! MEn jag har haft fullt upp och har inte hunnit skriva tyvärr... Nu ska jag först skriva på min andra blogg och sedan börjar jag på nästa kapitel direkt!

ÄLSKAR ER!

Tiffany

När jag vaknade nästa morgon så hade jag ett leende på läppar. Jag tänkte tillbaka på gårdagen. Efter middagen hade vi gått runt på stranden och sett solen gå ner över horisonten. Niall berättade om sig själv medans jag fnissade åt hans roliga minnen. Sedan berättade jag om mig. Han frågade lite om hur det var att ha föräldrar i olika länder.

 - It's hard. It really is. But I think I'm kinda use to it. I mean, sometimes... It feels like... Nothing will ever be the same. Like, my life is already ruined. But that thought is like going away in some minutes. I don't really care so much, just because that I never have like, lived with parents in the same house. Hade jag svarat.

Och jag var helt ärlig. Vissa nätter kan jag gråta och skrika av ilska och sorg. Men sedan tänker jag på att jag har klarat mig såhär länge utan föräldrar i samma hus, då borde jag klara resten. Jag berättade för honom om Aniston. Jag berättade ju för Zayn för ett tag sedan, men Niall visste tydligen inget. Jag är glad att inte Zayn berättade. Det visar att jag kan prata med honom utan att han berättar för någon annan. Alltså var han en sann vän. Det var dem andra med, men asså, aa, ni fattar.

Även om jag inte känt killarna så länge så känns det som att... Som att de verkligen bryr sig och så. Som att vi varit vänner hela livet. Vänner som finns vid ens sida hela tiden. Vänner som får en att skratta när man vill gråta. Vänner som ser igenom ett fejkat leende.

Efter en halvtimme av tänkande klev jag upp. Klockan var halv tolv. Pappa var antagligen på jobbet och tjejerna... Har inte en blekaste aning. De var inte på sina rum och inte i köket eller vardagsrummet. Först gick jag till mitt rum och drog på mig ett par mörka jeansshorts och en vit/ljusgrå randig tröja med trekvartsärmar. Jag satte också på mig min ring för två fingrar med ett kors på. Örhängen fick bli stora runda.

Jag tog upp min mobil och ringde Cilla. Men jag hörde signalen från hennes rum. Samma sak med Tina. Så jag gick över till killarna. Louis öppnade.

 - Oh, hi Tiff! Goodmorning. Log han och jag log.

 - Morning! Ehm... Do you know where... Började jag men avbröt mig själv när jag hörde Tinas skratt.

 - Haha! Come in. Flinade han och jag klev in.

I soffan satt Liam, Harry, Zayn och Tina. Tina satt och pratade med Harry som tydligen sagt något roligt. Men jag såg inte Cilla eller Niall. Plötsligt hörde jag Cillas tjejskrik och Niall och hon kom ut från badrummet. Niall höll armarna om hennes midja och lutade sin haka mot Cillas axel. Det stack i hjärtat. Som en kniv. Båda två skrattade, men när de såg mig slutade de. Niall såg mig med en sorgsen blick och släppte direkt Cilla som rätade till sin tröja.

 - I... Började Niall men jag gick ut.

Jag sprang nerför trapporna och ut på gatan. Av misstag kom jag mitt ut i bilvägen och hörde en hög tuta. Jag stannade och såg åt vänster där en bil hann stanna precis framför mig. Men jag brydde mig inte. Jag fortsatte springa. Mot stranden. Regnet öste ner och piskade som spön i backen. Jag fattar inte hur Niall kan göra så... Jag menar, vi är inte tillsammans, men han vet att jag gillar honom, och jag trodde att han gillar mig. Men tydligen gillar han Cilla. Såklart! Cilla, den perfekta killmagneten! Alla vill ha henne! Ingen vill ha mig! Jag är bara en tjej som ingen bryr sig om. En tjej som alla skiter. En tjej som alla utnyttjar för att komma åt andra. Fan! Varför trodde jag på honom när han sa att han gillar mig?! Såklart han bara säger så! Han menar det såklart inte!

Niall

När jag såg Tiffany stå vid dörren tystnade både jag och Cilla. Tiff såg på mig med en besviken blick och jag släppte Cilla som rätade till tröjan som åkt upp.

 - I... Sa jag, men avbröt mig.

Hur fan ska jag förklara för henne?! Hon kommer endå aldrig tro mig. Tiff sprang iväg och Tina såg besviket på mig. Hon sprang efter Tiff, precis som Zayn. Louis tog händerna för huvudet medans Harry och Liam satt chockade i soffan. Cilla stod och såg ner i marken. Hon skämdes, det märktes. Det gör jag med. Jag gillar inte Cilla på det sättet. Det är Tiffany jag gillar, det är Tiffany jag vill ha. Ingen annan. Hon är den rätta. Hon är den enda. Men hur fan ska jag förklara för henne? Hon hatar mig. Hon vill säkert aldrig se mig heller.

Tina

Jag sprang efter Tiff och hörde hur någon sprang efter mig.

 - It's Zayn! Ropade han och jag suckade lättat.

Det skulle inte bli lätt att prata med Tiff om Niall var med. Inte just nu. Precis när vi kom utanför porten ser vi båda hur Tiff står mitt på vägen. Framför henne står en bil. Det kan inte vara långt mellanrum mellan dem. Bilen stannade precis och Tiff fortsatte springa. Vi sprang efter. Båda vart blöta direkt. Regnet öste ner och mitt hår klistrade fast sg i mitt ansikte. Hur ska vi hitta Tiffany?

Tiffany

När jag kom till stranden sprang jag direkt ut i vattnet. När jag hade vatten till midjan hörde jag någon ropa på mig. På stranden står Tina och Zayn. Tårar strömmar nerför mina kinder och ja... Jag orkar helt enkelt ingenting.

 - Please don't Tiffany! Ropar Tina medans tårar rinner nerför hennes kinder.

Zayn börjar gå mot mig. Jag backar.

 - No! Stop! I don't wanna live anymore! Skrek jag och började skaka.

Eftersom jag bara har shorts på mig så frös jag riktigt ordentligt. Men jag skakade inte bara utav att jag frös, utan också för att jag grät. Zayn närmade sig men jag gick bara utåt.

 - Please, Tiff. Sa han och jag skakade på huvudet medans tårar bara strömmade.

 - No!! Skrek jag högt och började simma ut.

Jag kom fram till klipporna och hann klättra upp en bit innan Zayn kom. Tina stod och skrek på stranden och bara grät, medans Zayn försökte klättra upp efter mig. Men han tänkte nog om han skulle stanna eller klättra efter. Jag kom upp till toppen. Det var riktigt högt. Högre än väntat. Jag såg ner i vattnet och upptäckte massa klippblock. Om jag hoppar här så kommer jag slå i dem och dö tänkte jag och drog in ett djupt andetag.

 - NO TIFF! DON'T! Skrek Tina och jag såg på henne.

JAg tog sats och hoppade. Tina skrek allt mer. Snart kände jag hur jag slog i vattenytan, men också stenarna. Jag landade på magen med en sten rakt på bröstkorgen. Mitt huvud slog också i en sten.

Zayn

Jag såg hur blod började sprida sig i vattnet och jag dök panikslaget efter Tiff som sjönk mot botten. Jag såg henne längre ner, så jag drog mig ner med hjälp av alla stenar. Snart fick jag tag på hennes handled och drog upp henne. Tina skrek och grät på stranden medans jag simmade mot henne med Tiff i släp. Hennes ögon var stängda och hon var alldeles blek. Hade vi förlorat henne? Hade hon gett upp? Var hon borta föralltid?

______________________________________________________

KOMMENTERA!!

Kom igen nu, bättre kan ni :)

När vi kom till torget så såg jag mig omkring. I mitten var en stor fontän, det var bänkar på kanten av den, på höger sida var det några hus vid vägkanten och på andra sidan fontänen var det några affärer. Vi gick mot affärerna. Det fanns bland annat Forever21, BikBok och massa annat! Jag gick som vanlig lite för mig själv i affärerna. Medans jag gick och kollade på olika jeans kände jag någons blick på mig. Jag vände på huvudet och såg Niall komma mot mig.

 - Heey. Log han.

 - Hi. Log jag och fortsatte kolla på ljusa jeans.

 - Are you sure nothing is wrong? I mean, you look pretty sad. Sa han lite oroligt.

 - I just need to think. You know, about what happened last night. Sa jag tyst och han nickade sakta.

 - I'm sorry about that.

 - Don't be! I just wanna get to know you better.

 - Me to! By the way... Do you wanna eat dinner with me? Tonight? Frågade han nervöst och jag log mot honom.

 - I'd love to! Log jag och kramade honom. Hey, which one looks best? Frågade jag och höll upp två par jeans.

Det ena paret var mörka med hål i och det andra var ljusa med nitar på fickorna.

 - Hm... Both looks really nice.

 - I know! That's the problem. I don't know which one I should buy. Suckade jag.

 - Take that one. Sa han och pekade på de mörka.

 - Okey.

Jag tog dem och gick mot kassan. När jag betalt ser jag Niall stå vid kassan och lägga fram pengar på disken. Tjejen i kassan lägger ner något i en påse och Niall tar emot den.

 - Here you go. Sa han och gav mig påsen.

I den ligger det ljusa paret.

 - What?! No, I can't take it. Sa jag och sträckte honom påsen.

 - Take it, okey? I wanna give it to you. Sa han och jag suckade uppgivet.

 - Fine, but don't buy me anything else. Sa jag allvarligt och vi gick sedan till de andra som väntade utanför.

Snart gick vi in på någon affär med massor av fina klänningar, långa och korta. Vi tjejer sprang runt som galna höns medans killarna försökte hänga med. Jag letade efter en klänning som jag kunde ha på mig på min och Nialls dejt. Det fick bli en lila kort klänning utan ärmar. Den satt åt upptill och hade en liten puff kjol. Till den köpte jag ett par svarta gladiatorskor med ganska hög klack. Det satt en dragkedja mitt på som gick ner till tårna. När vi gick in till en smyckeaffär köpte jag ett halsband med ett kors som var täckt med silvriga diamanter, några ringar och några armband. Sedan gick vi alla till Starbucks. Vi beställde lite fika och slog oss ner vid ett bord i hörnet.

 - So... Movienight at our place? Frågade Liam och såg på oss alla.

 - I'm taking Tiffany for a date, so you'll have that movienight without us. Sa Niall med sin gulliga dialekt.

Vi pratade lite med varandra och bestämmde oss för att åka tillbaka. När vi klev in i vår lägenhet såg jag pappa sitta i köket. Han pratade i telefonen. Som vanligt då. När han är hemma så pratar han i telefonen med jobbet, of course. Snart kommer han rusa ut utan att ens titta på mig. Vi alla tog av oss skorna och gick mot vardasrummet.

 - Sorry sweetheart. I need to go to the work. Sa han och rusade ut genom dörren.

 - As always... Suckade jag med blicken sänkt i golvet.

Jag satte mig bredvid Cilla och Louis medans tankarna var någonstans långt borta.

När det var en timme innan dejten började jag göra mig i ordning. Cilla och Tina hjälpte mig, eftersom vi aldrig fick någon tid ensamma. Vi snackade på svenska och skrattade åt alla möjliga minnen medans Cilla skruvade mitt hår och Tina sminkade mig. När jag var klar så drog jag på mig klänningen.

 - Så, kolla i spegeln. Sa Tina och jag vände mig om.

Jag såg verkligen bra ut! Sminket var ganska naturligt, lite extra mascara bara och lite ljuslila ögonskugga. Mitt hår var skruvat och hade lite extra glans. Klänningen satt perfekt och jag klev i mina skor.

 - Tack tjejer!! Pep jag och kramade dem.

 - Ha så kul ikväll. Sa de samtidigt och vi skrattade.

Sedan gick vi ner för trappan och allas blickar föll på oss. Niall log stort mot mig och reste på sig för att sätta på sig skorna.

 - You look amazing! Sa Zayn och kramade mig.

 - Haha, thanks. Log jag och kramade tillbaka.

 - Have fun! Ropade alla efter oss.

Vi stängde dörren och Niall sträckte ut sin arm. Efter lite fniss tog jag min hand om hans arm och vi klev in i hissen.

 - So... Where are we going? Frågade jag och log mot honom.

 - Surprise! Flinade han och jag suckade.

 - Come on! Suckade jag och han skrattade.

Snart skrattade jag med honom och vi gick ut på gatan. Vi stannade utanför en fin restaurang med en many utanför. Vi gick in och en tjej kom fram till oss.

 - Hello! Have you reserved a table? Frågade hon och Niall nickade.

 - Yeah.

 - Under what name?

 - Niall Horan.

 - Okey... Sa hon och kollade lite i sina papper. Come here. Log hon sedan och vi följde henne till en liten avskild plats.

Hon gav oss menyer och jag märkte direkt de höga priserna. Aldrig att jag skulle ha råd med det här!

 - Niall, it's to expensive. Sa jag tyst.

 - No, I pay. Log han och jag skakade på huvudet.

 - No way!

 - Yes way. Pick what you want and tell me. Sa han och jag suckade.

Jag visste att det inte var någon idé att kämpa emot, men jag valde endå en av de billigaste rätterna, köttplanka. Niall tog samma.

Tina

 - No! Not another horror movie! Suckade jag och Cilla instämde.

 - Oh, come on! We don't wanna see like... Mean Girls or something. Sa Liam och alla fnissade.

Jag och Cilla suckade medans de satte i The Grudge. Varje gång det där ljudet kom så höll jag för öronen. Harry bara skrattade åt mig. Han la armen om mig och jag kröp in i hans famn. Vi har kommit varandra riktigt nära de senaste dagarna. Han är riktigt snäll, omtänksam och snygg desutom! Jag kände mig riktigt trygg i hans famn. Som om inget/ingen i världen skulle komma åt mig. Som om vi var de ända som existerade.

Efter andra skräckfilmen så hade nästan alla somnat. Bara jag, Harry och Louis var vakna. Vi väckte de andra och bestämmde oss för att vi skulle sova över hos killarna. Harry erbjöd mig att sova med honom så jag gick med till hans rum. Där stod en dubbelsäng, en byrå och ett skrivbord. Jag satte på mig en t-shirt och så kröp jag ner under täcket. Harry kom snart efter och la sig bakom mig. Osäkert la han armen om mig och jag log. Så somnade jag.

Med Harrys arm runt mig och ett leende på läpparna...

_________________________________________________________

Så... Vad tycker ni?? Förlåt för att det dröjer mellan kapitlena. Men jag har mycket prov och läxor just nu. Hoppas ni förstår och stannar kvar!!

Förlåt för att jag har dålig uppdatering!! Men jag har några anledningar...

1. Jag har prov och läxor till den här, nästa vecka och näst nästa vecka som jag måste plugga till.

2. I skolan idag fick jag ont i huvudet så jag trodde jag skulle dö... När vi hade elevens val gick jag hem så jag har typ legat och vilat hela dagen, men nu börjar det gå över...

Hoppas ni förstår! Ni är de bästa läsarna EVER!!

Kapitel 8 under här!

 - I can't... Viskade jag och kände tårarna bränna i ögonen.

 - I'm so sorry Tiffany. I shouldn't have done it... Sa Niall tyst.

 - I just... I don't even know you, Niall. Sa jag och han såg på mig och en tår rann längst hans kind.

Gråten steg fort i halsen och jag kände flera tårar rinna nerför mina kinder. Varför grät jag? Kanske fick jag dåligt samvete när jag drog mig undan sådär. Kanske gillade jag Niall så mycket att det gjorde ont att såra honom. Kanske var jag rädd att han skulle hata mig förevigt...

 - Don't cry... It's not your fault. Sa han och kramade mig hårt.

 - I just... I like you so much. It hurts to know that I hurt you. Grät jag och lutade pannan mot hans axel.

 - It's okey, Tiff. We can get to know each other better and see what's happening with it. Sa han och jag grät ut mot hans axel.

 - I'm so sorry... grät jag.

 - Don't be, sweetie. This is all my fault... viskade han och kramade mig hårt.

Vi pratade inte om det på resten av kvällen. Men vi båda kände av spänningen i rummet.

Niall

Det gjorde ont när hon böjde sig tillbaka. Men jag måste acceptera att hon vill lära känna mig bättre. Kanske skulle det ändå bli något mellan oss efter ett tag. Man vet ju aldrig liksom...

Efter några timmar kom de andra tillbaka och jag gick med killarna till vår lägenhet. Harry, Zayn och Liam gick direkt och la sig medans jag och Louis satt uppe ett tag till.

 - So... How did it go with Tiffany? Frågade han.

 - What do you mean? Jag vände blicken mot honom.

 - Niall, come on. I know you like her. Sa han allvarligt.

 - Well... Yes, I like her. But when I tried to kiss her, she just moved away. She said she wanted to get to know me. Sa jag och suckade.

 - How did it feel when she moved away? Nu såg han på mig.

 - Bad. It was like... My life just stoped for that second. Sa jag och lutade mig bakåt.

 - Ask her out for dinner or something! You can maybe take a walk at the beach. Föreslog han och jag nickade.

 - But what if she don't like me?

 - Niall, are you serious? She like you. I can see that at a loong way.

 - But she seem to like Zayn...

 - Bullshit!! She likes you, Niall. I can see it in her eyes. Sa han, reste på sig och gick mot trappan. Goodnight!! Sa han högt.

 - Goodnight, and thanks. Log jag.

Tiffany

När jag vaknade nästa morgon hörde jag flera stycken stå och viska. Sedan började ett antal personer hoppa i min säng och skrika "Time to get up". Jag drog täcket över huvudet och la ansiktet i kudden. Värsta sättet att vakna på... eller? Nej, det var nog om någon kastade iskallt vatten på en.

 - Stop it.... Mumlade jag och alla skrattade.

 - Get up now, sleepyhead! I wanna go shopping!! Sa Harry och började hoppa på min rygg.

 - Oh, get of me! Utbrast jag och knuffade ner honom på golvet.

När jag sedan satte mig upp märkte jag att alla killar + Tina och Cilla stod i mitt rum. När jag mötte Nialls blick log han försiktigt. Jag log tillbaka.

När alla lämnat mitt rum tog jag fram dagboken som jag alltid har under min kudde.

What is laugh without sound? What are the sea without water? What are the wood without trees? What are the fireplace without fire? What are love without feelings? What am I without you? The answer is nothing. Laugh is nothing without sound. Love is nothing without feelings. I'm nothing without you...

Skrev jag på en sida, för att sedan börja skriva på en ny.

Dear diary...

I woke up in the best way today... Or not, but anyway... The boys, Cilla and Tina come och starting to jump in my bed. Yippi! They thought it was really funny, and obviously, that's the only thing that matters.

I think we're going to town today... I'm not sure, but yeah...

Last night was... Weird. Niall and I were alone at my place and he tried to kiss me. You have no idea how much I wanted to kiss him, but I couldn't. I mean, I doesn't know him. But I like him, I really do. Before I didn't know how it felt to be in love with someone, now I know. It's like magic. It's like floating on pink clouds. Without problems... You just let everything go, and just care about that person.

I'm in love. Really in love. With Niall. I think he is the one, but I'm scared. I'm scared to be hurt, and fall in that big hole again. Even if I'm sure Niall wouldn't hurt me at all, I just can't stop thinking about it!

Oh, I need to go... Breakfast is waiting...

Jag la dagboken under kudden igen för att sedan dra på mig ett par mörka jeans, ett vitt linne och en svart stickad tröja. Sedan ett par svarta hälstrumpor. När jag sedan borstat håret och sminkat mig så sprang jag ner till de andra som redan satt samlade runt frukostbordet. Jag bad en snabb bordsbön innan jag högg in med de andra.

 - Are we going to town today, or what? Frågade jag och drack lite av min mjölk.

 - Yes, we are. Svarade Harry innan de andra börjat säga emot.

 - Haha, okey. When are we leaving? Frågade jag.

 - As fast as posible. Svarade Harry snabbt och alla började skratta.

Så efter frukosten tog alla på sig sina skor - jag drog på mig mina röda Converse. Jag drog också på mig en beige skinnjacka. Tydligen skulle det vara ganska kallt idag, även om det var sommar. När alla var klara gick vi bara en snabbis till killarna så de kunde hämta sina saker. Sedan tog vi hissen ner och började gå mot city.

Om jag ska vara helt ärlig så kände jag mig lite utanför. Harry och Tina pratade medans Zayn och Cilla pratade. Louis och Liam pratade lite med Niall, och så kom jag. Längst bak. Forever alone. Tur att jag tog med mobil och headset! Jag slog på Why Am I Crying med Molly Sanden. Jag älskar den låten. Den är så fin!

I'm not gonna need, not gonna need, not gonna need you if I fall So why am I crying?

I'm not gonna miss, not gonna miss, not gonna miss you not at all. So what am I doing here on the floor, crying

Jag nynnade med lite med blicken i marken. Vinden blåste lätt i mitt hår och jag drog in den friska luften. Sedan såg jag mig omkring. Just nu gick vi på en lite smalare gata med höga hus på båda sidorna. Ganska mysigt, om jag får säga det själv. När jag kollade upp såg jag att de andra kommit lite längre fram, så jag joggade mot dem och fortsatte gå två/tre meter bakom dem andra. När låten var slut satte på istället på Soldiers med Ulrik Munther. Den var också jättebra!

 - Hey, Tiff, are you coming? Sa Niall som saktat in och börjat gått bredvid mig.

 - Yeah, I'm just... I like walking alone. Sa jag och han nickade förstående.

 - Okey, just tell me if  someting is wrong.

 - Thanks Niall. Log jag och kramade honom från sidan.

Han gick sedan fram till Liam och Louis medans jag fortsatte gå lite i skuggan av de andra.

__________________________________________________________

Så... Förlåt att det dröjde!! Känner huvudvärken komma tillbaka nu, så måste sluta skriva... Men var tycker ni om kapitlet? Vad tycker ni om novellen?