Tina

När Zayn fick upp Tiffany på stranden hade alla mina tårar tagit slut. Trodde jag... Snart rann de nerför mina kinder igen och jag gjorde inget för att hindra dem. Zayn grät också. Han gjorde allt han kunde för att rädda henne. Men det funkade inte. Jag tog mobilen och ringde en ambulans. Snart kom den och de tog in Tiffany. Jag och Zayn satte oss bredvid och killen som satt bak med oss började fråga frågor. Men jag lyssnade inte. Allt jag tänkte på var om Tiffany var borta för alltid. Jag kanske aldrig skulle se hennes leende igen. Kanske aldrig skulle höra hennes skratt...

När vi satt i väntrummet ringde vi de andra. Cilla och Harry skulle komma. De andra stannade med Niall. Men vi lovade att ringa och hålla dem uppdaterade om vad som händer.

Vi vet inget om Tiffany och det har gått flera timmar. Vi fyra - jag, Zayn, Harry och Cilla - sitter fortfarande i soffan som står i väntrummet. Zayn har somnat mot Cillas axel, Harry sitter med sänkt huvud, Cilla gråter och jag... Ja, jag sitter i mitten, i chock. Tårarna är slut. Känslorna har gått överstyr och ja... Hela mitt hjärta håller på att falla isär. Om inte Tiffany klarar sig så vet jag inte om jag gör det heller. Hon betyder verkligen allt för mig. Hon är min bästa vän. Jag kan aldrig vara arg på henne! Vad hon än gör.

- Are you family or friends to Tiffany Jones? Frågade någon.

Alla såg upp, utom Zayn som fortfarande sov.

- Yes. Sa Harry.

- Tiffany has broken some ribs and a severe concussion. But she is stable and awake right now. She's very tired so right now she need to rest. But if you can come back tomorrow you can bring her home. But she need to rest in like a week. Sa mannen som stod framför oss med en vit rock.

Alla andades ut av lättnad. Vi var riktigt lättade över att hon klarade sig. Så på väg hem ringde Harry det andra och berättade. De vart också riktigt lättade, men det sa att Niall var riktigt ledsen och besviken på sig själv. Han pratade inte mycket utan satt mest på sitt rum med stängd dörr. Senast Liam gått in till honom hade han suttit på sängen med huvudet i händerna. Såklart vart vi oroliga för honom, så vi ville bara hem såfort som möjligt.

Tiffanys pappa jobbade som vanligt, så jag och Cilla var själva i lägenheten. Vi bestämmde oss för att åka till sjukhuset klockan elva imorgon för att se om Tiff är redo att åka hem. Louis och Zayn skulle åka med oss, så de skulle väcka oss vid tio så vi hann göra oss i ordning.

Vi sa godnatt till killarna och gick direkt till sängs. Men mitt i natten hörde jag någon komma in till mitt sovrum. Jag öppnade ögonen och såg att Cilla smög in i rummet.

 - Hej. Viskade hon och satte sig på sängkanten.

 - Ehm, hej? Sa jag hest och satte mig lite så jag halvlåg i sängen.

 - Jo... Jag kan inte sova, typ. Jag är orolig för Tiffany. Sa hon lite generat och oskyldigt.

 - Men gumman, du kan sova här. Jag tror vi båda behöver lite extra stöd.

Cilla la sig bredvid mig, men ingen av oss kunde sova. Så vi låg och pratade istället. Om alla roliga minnen med Tiffany. Som den gången i Sverige, dagen innan skolavslutningen. Då har vi alltid en liten "fridag" på skolan där det ordnas vattenkrig, filmkväll, baddag och massa annat. Vi var med på vattenkriget och ja... Tiffany skulle skjuta vatten på Cilla, men hon duckade så det kom på skolans snyggaste kille, som hon också gillade. Vi hade typ garvat ihjäl medans hon stod där och skämdes ihjäl. Det var ju vattenkrig, men hon är den personen som tycker allt är pinsamt. Men det var ju bara gulligt! Snart såg jag hur Cillas ögonlock stängdes och snart därefter blev hennes andetag tunga. Jag log lite och somnade kort därefter.

På morgonen vaknade jag av att någon knackade på dörren. Sakta klev jag upp och drog på mig en stor t-shirt. Sedan tassade jag nerför trappan och fram till dörren. Utanför stod Louis och Zayn.

 - Good morning. Sa de piggt medans jag bara kliade mig trött i håret.

 - Good morning... Mumlade jag hest.

 - Haven't you sleep, or what? Frågade Louis när de tog av sig skorna.

 - Not really. I've been worried for Tiffany. Cilla to. We talked old memories with Tiff. But she feld asleep, so did I. Berättade jag och snart hördes steg i trappan.

En trött Cilla kom ner. Men sitt blonda morgonrufs och ett linne. Hon vinglade trött fram till oss och gav killarna varsin kram. Medans killarna fixade frukost så gjorde jag och Cilla oss i ordning. Jag drog på mig vita underkläder, ett par ljusa, slitna jeansshorts och en ljusgrå tröja med trekvartsärmar. Jag drog ner ena ärmen lite mer så min axel syntes. Sedan borstade jag mitt hår och gick ner till killarna. Cilla var inte klar än, men jag började äta endå. Hon kom snart ner med ett par ljusa jeans, ett vitt linne och en beige cardigan. När alla ätit upp gick vi direkt till Louis bil som stod utanför. Han satte sig bakom ratten med Zayn bredvid medans jag och Cilla satt i baksätet med händerna sammanflätade, även om vi satt på olika sidor med blickarna utåt.

 - Hi, we're here to get Tiffany Jones. Sa jag till tjejen i "receptionen" (vet inte om det heter så på sjukhus).

 - Who are you to her?

 - Friends. Best friends.

 - Okey... She goes through the last test now, in room 276. But she will be in room 231 soon, so you can go there. Floor 3. Sa hon och vi nickade.

Vi tog hissen upp och letade på rum 226. Utanför fanns det tre stolar. Jag, Zayn och Louis satte oss på varsin medans Cilla slog sig ner i Zayns knä. Han viskade med henne om att on inte skulle vara orolig, medans jag satt lite forever alone bredvid. Louis satt och kollade upp i taket. Men hans blick föll på mig.

 - How is it? Frågade han tyst.

 - Good... And bad. To know the pain that... My best friend is going through... It's just... So hard. To always live with the concern is so painful. Sa jag och han nickade förståeligt.

 - Excuse me. Are you family or friends to Tiffany Jones?

Vi såg upp och såg mannen från igår. Vi nickade och han log.

 - Does somebody knows something about her family?

 - Her mum and brother livs in Sweden, and her dad is working all the time, here in London. Sa Cilla.

 - Okey... Do you have any contacts with the father?

 - Maybe I have... Sa jag och tog upp mobilen. I may have his phonenumber. Fortsatte jag.

 - Great! Can I speak to him? Sa han och jag nickade.

Jag skrev ner nummret till honom och han gick iväg, men stannade.

 - Oh, I almost forgot. Tiffany is in there. You can go in. Sa han och gick sedan snabbt iväg.

Vi reste på oss och jag öppnade dörren. Därinne låg hon... Med hennes bleka ansikte, inramat av hennes mörka hår. Hennes ögon såg rakt på oss och hon började gråta...

__________________________________________________________

Tack så HEMSKT MYCKET för alla kommentarer på förra!! Blir så otroligt glad!! MEn jag har haft fullt upp och har inte hunnit skriva tyvärr... Nu ska jag först skriva på min andra blogg och sedan börjar jag på nästa kapitel direkt!

ÄLSKAR ER!

 

..

4 mars 2012 01:00

meeeeeeer!

 

Katja

4 mars 2012 08:31

Jättebra! Älskar din novell, Det är en av mina favoriter! Längtar tills nästa del :)

http://Alltomoned.blogg.se

 

isa

4 mars 2012 08:43

du är helt grym på att skriva! :)

http://isajacobssson.devote.se

 

SiRl

4 mars 2012 09:48

Grymt bra som alltid!! Det enda var att det inte hände något sådär uppseendeväckande, så delen kändes en aning "onödig". Men jag klagar inte: Det är kul att läsa allt du skriver!!
P.S Vad heter din andra blogg??

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

 

Tanja

4 mars 2012 12:16

Meeeeeer! Du är grym på att skriva , fortsäätt!

 

Julia

4 mars 2012 13:11

Så himla sjukt bra!

 

JoJo

20 mars 2012 16:16

Bra som vanligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...