Två dagar senare/Tina

- So... What did you wanted to talk about? Log jag mot Harry som stod framför mig med ett nervöst ansiktsuttryck.

 - Ehm... You know, we've like dating for a while... Sa han och jag började le mer. Skulle han fråga?

 - Yes... Sa jag och log lite större.

 - But... I've like... Realized that... You're not like... The right girl for me...

Mitt leende försvann, likaså min värld. Allt jag kämpat för. Alla känslor jag byggt upp. Alla leenden jag fejkat... Allt var förgäves. Det tjänade inget till. Hur kunde jag vara så puckad att tro att självaste Harry Styles skulle gilla mig när det fanns andra, vackra tjejer.

 - Ehm... Började jag, men visste inte hur jag skulle fortsätta.

 - I'm so sorry, Tina. Viskade han med gråten i halsen.

 - Why didn't you tell my before? Sa jag tyst och fällde en tår.

 - I don't know. I guess I didn't like, know you.

 - So you mean I'm different? Do you mean that I'm meaner that I look?! Röt jag och vände mig om för att gå tillbaka till vår lägeneht.

 - No, I didn't mean it like that...

 - Oh, bullshit, Harry. Bullshit!

Jag smällde igen dörren efter mig och allas blickar föll på mig. Tiffany låg i soffan i Nialls famn, Cilla satt vid deras fötter i Zayns knä och Liam och Louis satt på golvet.

 - What's wrong? Frågade Liam.

 - Nothing... Mumlade jag och gick mot trappan.

 - Vad är det? Sa Cilla och jag sprang uppför trappan.

När jag stängt min dörr slängde jag mig på sängen och började gråta. Jag tryckte ansiktet i kudden för att kväva mitt skrik. Inte för att det hjälpte så mycket, men lite i alla fall.

Tiffany

 - What did you tell her?! Utbrast jag när Harry kom in med ett chockat ansiktsuttryck och rödgråtna ögon.

 - That... She wasn't the one... Viskade han och jag hoppa upp på golvet.

Det sved i bröstkorgen och snurrade i huvudet, men jag brydde mig inte.

 - What?! Utbrast jag och han började gråta.

Även om det gjorde ont, även om kroppen sa emot, så sprang jag uppför trappan och in till Tinas rum. Dörren var låst. Fan!!

 - Tina! Öppna dörren, snälla! Det är Tiffany. Sa jag och knackade hårt på dörren.

 - Nej, gå!! Skrek hon och jag fick tårar i ögonen.

 - Snälla Tina! Du har gjort så mycket för mig, nu vill jag ge tillbaka! Sa jag högt och började gråta.

Varför grät jag? Jo, jag tänker på hur jag skulle känna om Niall lämnade mig. Hon måste vara förkrossad. Jag vet ju hur mycket hon gillar/gillade honom.

Hon öppnade dörren och jag drog in henne i min famn. Jag släppte in Cilla också och låste dörren efter oss. Sedan satte vi oss alla på sängen och hon började berätta. Efter det började vi prata gamla minnen. Vi grät, av både lycka och srog, skrattade och ja... Allt möjligt. Vi har inte haft så mycket egentid de senaste veckan, så vi tog vara på tiden vi har nu. Snart vibrerade min mobil och jag log av namnet som lös upp skärmen: Niall.

 - Hello honey. Svarade jag.

 - Hi baby! Me and the boys are going to our apartment now,  but can you tell Tina from Harry that he's really, truly sorry. Sa han och jag log lite.

 - Of course I can. Can you promise to take care of him? I don't want him to do anything stupid.

 - Yes ma'am. Jag fnissade.

 - Måste gå. Puss och kram. Log jag.

 - Ehm... What?

 - Haha, I said that I need to go, kiss and hugs!

 - Oh, puss och kram, something, you to!! Jag skrattade.

 - Bye!!

 - Bye baby.

Vi la på  och sedan började vi tjejer prata igen. Snart vart alla trötta och Tina somnade i sin säng. Jag och Cilla bäddade ner henne försiktigt och gick sedan till våra rum.

Jag kunde inte somna, som vanligt. De senaste dagarna efter att jag var på sjukhuset har jag haft svårt att sova på grund av smärtan i både huvud och bröstkorg. På grund av bröstkorgen kunde jag inte ligga på sidan eller på magen. Typiskt, eftersom jag har riktigt svårt att somn på rygg. Men huvudvärken gjorde att jag aldrig kommer kunna somna. Så jag klev upp till badrummet och tog med Ipren till köket. Där tog jag fram ett glas och fyllde med iskallt vatten. Sedan svalde jag tabletten, drack upp resten av vattnet och ställde glaset på diskbänken.

Jag la mig på soffan och lyssnade på... Ja, vad lyssnade jag på? Det var ju liksom helt tyst. Men jag antar att det var just därför. Jag lyssnade på tystnaden. Lyssnade efter ljud i tystnaden. Det ända jag lyckades höra var ljudet av trafiken. Biltutor, bromsande bilar, mullrande lastbilar. Typiskt London.

Men det var mysigt.

Här trivs jag verkligen. Nära till city. Nära till stranden.

 - Hello Sweetheart. What are you doing up?

Jag såg på pappa som klev in genom ytterdörren.

 - I can't sleep. Headache and it hurts so bad in my chest.

 - Oh, okey. Well, I'll go to bed now. And I'm working tomorrow again.

 - It's okey dad. Ljög jag.

Sanningen var att jag ville ägna tid åt honom också. Jag menar, jag kommer inte hit så ofta. Bara en middag skulle räcka.

 - Dad, can't we like... Go and eat dinner?

 - Sure! I'm ending early tomorrow, so we can meet at the restaurant further down the road at like... seven am?

 - Yeah, that'll be awesome.

Han gick och la sig medans jag bara låg och tänkte, väntade på att huvudvärken skulle försvinna. Snart somnade jag och föll i en sömn full av vackra ängar, blommor, solsken och Niall...

När jag vaknade var klockan tolv och tjejerna satt i köket och pratade. Antar att det åt frukost. Sakta reste jag på mig och drog upp tröjan lite för att räta till bandaget som satt på min bröstkorg.

 - Gooodmorgon solsken! Log Tina och jag kramade henne från sidan.

 - Tjenare! Hur mår ni idag då? Ska vi ha en liten tjejdag på stranden? Frågade jag.

 - Stranden? Seriöst? Hur tänker du nu, Tiff? Sa Cilla.

 - Vadå? Jag kan ta av bandaget bara för en stund.

 - Nej, Tiff. Det får du inte. Du får inte lämna lägenheten heller. Sa hon allvarligt och jag suckade.

 - Men jag känner mig instängd! Jag måste komma ut! Känna solen direkt mot min hud! Utbrast jag.

 - Tyvärr. Men du kan ju sitta en stund på balkongen!

 - Bra idé! Och så kan vi bada i jacuzzin!!

 - NEJ! Sa de samtidigt och alla skrattade.

Men så blev det. Efter frukosten satt vi alla på balkongen och solade i solstolarna. Kände mig väldigt snygg. Satt där i en rosa bikini och ett vitt bandage runt bröstkorgen. Väldigt snyggt...

 - Väänta lite.... Sa inte doktorn att du skulle undvika solen på grund av din hjärnskakning? Utbrast Tina och satte sig upp.

Jag suckade tyst. De kom på mig... Egentligen visste jag att jag inte skulle vara i direkt solljus eftersom det påverkar något i hjärnan och hej och hå.

 - Jo... Tiffany, visste du det? Sa Cilla allvarligt och jag suckade.

 - Men jag vill inte sitta isolerad från riktiga världen! Det är så jobbigt!

 - Men du blir bara sämre då! Om du går ut och skiter i vad doktorn säger så tar det längre tid för dig att faktiskt få gå ut. Sa Tina och reste på sig.

Med en suck gick jag in efter de andra och slängde mig på sängen. De andra gick till vardagsrummet medans jag drog på mig mjukisar och ett linne för att sedan krypa ner under täcket.

 - Hey baby... Are you asleep?

Jag vände på mig och såg Niall komma in genom dörren.

 - No... Mumlade jag och la mig på rygg igen.

 - Haha, are you tired? Sa han och satte sig skräddare i sängen.

 - No. I'm just so sick of being in here! I just wanna go out and stuffs.

 - Haha, so... Are you just going to be home tonight?

 - No, I'm going out for dinner with daddy. But I guess that we'll make our own dinner home... Suckade jag.

 - Should I call him?

 - Yes, please. Suckade jag och slöt ögonen igen.

Jag hörde hur han pratade i telefonen och hur han la ner den. Sedan la han sig bredvid mig och jag vände på huvudet.

 - You're so beautiful. Viskade han och kysste mig snabbt.

 - Bullshit. Flinade jag och han tog min hand.

 - No, that's just pure true. Log han och kysste mig länge.

____________________________________________________________

Så.... Vad tycker ni?? Kommentera på bara ;) Och tänkte informera er lite... Nästa helg åker jag till genrepet i Globen för finalen av Melodifestivalen. Åker på lördag morgon och åker hem typ söndag morgon eller något... Så då kanske jag inte kommer uppdatera så bra. Och min syster fyller år då, så vi ska fira henne... Som ni märker har jag FULLT UPP nästa helg och därför kan det bli  dålig update....

 

zeynab

4 mars 2012 20:54

Omggg älskar deen, längtar tills nästa kommer :D<333

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...