- I can't... Viskade jag och kände tårarna bränna i ögonen.

 - I'm so sorry Tiffany. I shouldn't have done it... Sa Niall tyst.

 - I just... I don't even know you, Niall. Sa jag och han såg på mig och en tår rann längst hans kind.

Gråten steg fort i halsen och jag kände flera tårar rinna nerför mina kinder. Varför grät jag? Kanske fick jag dåligt samvete när jag drog mig undan sådär. Kanske gillade jag Niall så mycket att det gjorde ont att såra honom. Kanske var jag rädd att han skulle hata mig förevigt...

 - Don't cry... It's not your fault. Sa han och kramade mig hårt.

 - I just... I like you so much. It hurts to know that I hurt you. Grät jag och lutade pannan mot hans axel.

 - It's okey, Tiff. We can get to know each other better and see what's happening with it. Sa han och jag grät ut mot hans axel.

 - I'm so sorry... grät jag.

 - Don't be, sweetie. This is all my fault... viskade han och kramade mig hårt.

Vi pratade inte om det på resten av kvällen. Men vi båda kände av spänningen i rummet.

Niall

Det gjorde ont när hon böjde sig tillbaka. Men jag måste acceptera att hon vill lära känna mig bättre. Kanske skulle det ändå bli något mellan oss efter ett tag. Man vet ju aldrig liksom...

Efter några timmar kom de andra tillbaka och jag gick med killarna till vår lägenhet. Harry, Zayn och Liam gick direkt och la sig medans jag och Louis satt uppe ett tag till.

 - So... How did it go with Tiffany? Frågade han.

 - What do you mean? Jag vände blicken mot honom.

 - Niall, come on. I know you like her. Sa han allvarligt.

 - Well... Yes, I like her. But when I tried to kiss her, she just moved away. She said she wanted to get to know me. Sa jag och suckade.

 - How did it feel when she moved away? Nu såg han på mig.

 - Bad. It was like... My life just stoped for that second. Sa jag och lutade mig bakåt.

 - Ask her out for dinner or something! You can maybe take a walk at the beach. Föreslog han och jag nickade.

 - But what if she don't like me?

 - Niall, are you serious? She like you. I can see that at a loong way.

 - But she seem to like Zayn...

 - Bullshit!! She likes you, Niall. I can see it in her eyes. Sa han, reste på sig och gick mot trappan. Goodnight!! Sa han högt.

 - Goodnight, and thanks. Log jag.

Tiffany

När jag vaknade nästa morgon hörde jag flera stycken stå och viska. Sedan började ett antal personer hoppa i min säng och skrika "Time to get up". Jag drog täcket över huvudet och la ansiktet i kudden. Värsta sättet att vakna på... eller? Nej, det var nog om någon kastade iskallt vatten på en.

 - Stop it.... Mumlade jag och alla skrattade.

 - Get up now, sleepyhead! I wanna go shopping!! Sa Harry och började hoppa på min rygg.

 - Oh, get of me! Utbrast jag och knuffade ner honom på golvet.

När jag sedan satte mig upp märkte jag att alla killar + Tina och Cilla stod i mitt rum. När jag mötte Nialls blick log han försiktigt. Jag log tillbaka.

När alla lämnat mitt rum tog jag fram dagboken som jag alltid har under min kudde.

What is laugh without sound? What are the sea without water? What are the wood without trees? What are the fireplace without fire? What are love without feelings? What am I without you? The answer is nothing. Laugh is nothing without sound. Love is nothing without feelings. I'm nothing without you...

Skrev jag på en sida, för att sedan börja skriva på en ny.

Dear diary...

I woke up in the best way today... Or not, but anyway... The boys, Cilla and Tina come och starting to jump in my bed. Yippi! They thought it was really funny, and obviously, that's the only thing that matters.

I think we're going to town today... I'm not sure, but yeah...

Last night was... Weird. Niall and I were alone at my place and he tried to kiss me. You have no idea how much I wanted to kiss him, but I couldn't. I mean, I doesn't know him. But I like him, I really do. Before I didn't know how it felt to be in love with someone, now I know. It's like magic. It's like floating on pink clouds. Without problems... You just let everything go, and just care about that person.

I'm in love. Really in love. With Niall. I think he is the one, but I'm scared. I'm scared to be hurt, and fall in that big hole again. Even if I'm sure Niall wouldn't hurt me at all, I just can't stop thinking about it!

Oh, I need to go... Breakfast is waiting...

Jag la dagboken under kudden igen för att sedan dra på mig ett par mörka jeans, ett vitt linne och en svart stickad tröja. Sedan ett par svarta hälstrumpor. När jag sedan borstat håret och sminkat mig så sprang jag ner till de andra som redan satt samlade runt frukostbordet. Jag bad en snabb bordsbön innan jag högg in med de andra.

 - Are we going to town today, or what? Frågade jag och drack lite av min mjölk.

 - Yes, we are. Svarade Harry innan de andra börjat säga emot.

 - Haha, okey. When are we leaving? Frågade jag.

 - As fast as posible. Svarade Harry snabbt och alla började skratta.

Så efter frukosten tog alla på sig sina skor - jag drog på mig mina röda Converse. Jag drog också på mig en beige skinnjacka. Tydligen skulle det vara ganska kallt idag, även om det var sommar. När alla var klara gick vi bara en snabbis till killarna så de kunde hämta sina saker. Sedan tog vi hissen ner och började gå mot city.

Om jag ska vara helt ärlig så kände jag mig lite utanför. Harry och Tina pratade medans Zayn och Cilla pratade. Louis och Liam pratade lite med Niall, och så kom jag. Längst bak. Forever alone. Tur att jag tog med mobil och headset! Jag slog på Why Am I Crying med Molly Sanden. Jag älskar den låten. Den är så fin!

I'm not gonna need, not gonna need, not gonna need you if I fall So why am I crying?

I'm not gonna miss, not gonna miss, not gonna miss you not at all. So what am I doing here on the floor, crying

Jag nynnade med lite med blicken i marken. Vinden blåste lätt i mitt hår och jag drog in den friska luften. Sedan såg jag mig omkring. Just nu gick vi på en lite smalare gata med höga hus på båda sidorna. Ganska mysigt, om jag får säga det själv. När jag kollade upp såg jag att de andra kommit lite längre fram, så jag joggade mot dem och fortsatte gå två/tre meter bakom dem andra. När låten var slut satte på istället på Soldiers med Ulrik Munther. Den var också jättebra!

 - Hey, Tiff, are you coming? Sa Niall som saktat in och börjat gått bredvid mig.

 - Yeah, I'm just... I like walking alone. Sa jag och han nickade förstående.

 - Okey, just tell me if  someting is wrong.

 - Thanks Niall. Log jag och kramade honom från sidan.

Han gick sedan fram till Liam och Louis medans jag fortsatte gå lite i skuggan av de andra.

__________________________________________________________

Så... Förlåt att det dröjde!! Känner huvudvärken komma tillbaka nu, så måste sluta skriva... Men var tycker ni om kapitlet? Vad tycker ni om novellen?

Vi gjorde typ inget den dagen. Spelade någon sällskapspel, Wii och massa andra saker, eftersom doktorn hade sagt åt mig att jag skulle ta det lugnt. Louis visade något korttrick, fast egentligen var det inget trick. Svårt att förklara. Jag kände hela tiden Nialls blick på mig. Hans vackra ögon, riktade mot mig... Nej sluta nu Tiffany!! Men han är ju så sööt.... Sluta tänka på honom!! Han gillar mig inte ens!! Men tänk om... Sluta!!

Jag bråkade lite med mina tankar innan Liam kom med en bra idé.

 - Can't we go to that new restaurant tonight?

 - Yeah! That would be a lot of fun! Log Cilla och jag log lite smått.

 - Ehm... I think I'll stay home. I order pizza or something. Sa jag och de såg tveksamt på mig.

 - Are you sure? I mean, you shouldn't... Började Zayn, men jag avbröt honom.

 - Zayn, I'm fine. Log jag och de andra log lite.

 - Sure. But I can stay with you, if you want? Sa Niall och jag log.

 - If you're sure that it's okey for you...

 - Of course! We'll have fun. Log han och jag log stort tillbaka.

Niall

Oh shit. Hon har så vackert leende! Hennes ögon... Hennes vackra, gråa ögon... Hennes långa bruna hår... Man kan inget annat än att älska henne. Undrar om hon tycker jag är konstig. Typ, för på eller något. Men vad ska jag göra? Jag är kär i henne.

De andra ska till restaurangen om en timme, så jag följde med killarna till vår lägenhet för att hjälpa dem att göra sig i ordning.

 - So... Do you like Tiffany? Frågade Louis när vi var inne på hans rum.

 - I think so...

 - Talk to her. Sa han och kollade på en skjorta.

 - No, she doesn't like me that way. She likes Zayn.

 - As a friend, yes. But I talked to Zayn before, and it wont be something between them. Zayn just like her as a friend. Sa han och drog på sig en kavaj.

 - Are you sure?

 - Yeah, totaly.

Jag log lite och sedan var Louis klar. Vi gick ut till de andra och gick över till tjejerna. Tina och Cilla hade på sig fina klänningar medans Tiffany låg i soffan med en turkos OnePiece.

 - Bye guys! Log Liam och vi log.

 - Bye.

De gick och jag satte mig vid Tiffany. Hon log mot mig och jag log tillbaka.

 - Which pizza do you want? I can go down and buy some. Sa jag.

 - I want a... Margherita, a small one. Sa hon allvarligt.

 - A big one? Yes.

 - No, Niall, I'm not hungry.

 - Oh, bullshit. Come on, Tiff. You need to eat. Sa jag allvarligt.

 - But I'm not hungry.

 - No, but you will be.

Jag drog på mig en jacka och ett par skor innan jag vände mig mot Tiff.

 - I'll be back soon. Sa jag och gick.

Tiffany

 - Thank you, Tiff. For doing this. I know it's hard to eat, but you need it.

 - I know I need it. But it's just... disgusting... Sa jag och såg äcklat på min bit.

Han fnissade lite innan han tog en stor bit av sin... vad-det-nu-var pizza. På teven gick någon konstig flim från typ 1700 talet... Okej, jag överdrev igen. Men ni fattar var jag menar. När jag ätit en fjärdedel tog det stop och jag satte mig i skräddar ställning och såg på Niall som precis tog sin sista bit av sin pizza. Han la händerna på magen och log mot mig. Jag log lite tillbaka. Sedan vände jag blicken till teven. Precis då kysstes paret i filmen. Jag såg ner och kände hur Niall flyttade sig närmre. Plötsligt blev hela jag stel och nervös. Vad skulle hända? Skulle jag göra bort mig? Men sluta nu!! Men tänk om... SLUTA! Jag skakade på huvudet för mig själv. Töntig jag är, eller hur?

Plötsligt la Niall sin hand på min. Jag såg på honom och han log lite. Smått nervöst log jag tillbaka.

 - Do you know how beautiful eyes you have? Sa han tyst och jag rodnade.

 - And that come from the right person? Flinade jag och han fnissade.

 - Yeah, actually it does.

 - Your little liar. Log jag och han flinade.

 - You to, pretty little liar... Viskade han och jag rös.

Hans röst asså... Fan! Jag är kär på riktigt. Sådär nykär man kan bli. Men är det riktig kärlek, eller är det bara en sån där känsla man får på dagis när man ser den sötaste killen? Jag menar, jag känner knappt Niall, och ändå känner jag såhär för honom.

Plötsligt lutade han sig mot mig. Jag satt stel som en pinne. Skulle han kyssa mig? Skulle jag kyssa tillbaka? När det var några ynka centimeter ifrån våra läppar vände jag ner blicken och lutade mig bakåt...

_____________________________________________________

Kommentera på och svara i omröstningen!!! :)

Niall

Precis när Tiffany lämnade lägenheten kom Cilla och Tina ner springandes. De såg riktigt rädda och oroliga ut. Som om de visste vad som skulle hända, men visste inte om de kunde göra något åt det. Jag fattade direkt när jag fått blicken från Cilla. Så jag springer ur lägenheten och hoppar nerför trapporna. Porten slår igen och jag springer fortare mot den. När jag kommer ut kollar jag åt höger och vänster, men jag ser ingen Tiff. De andra kommer ut och vi delar på oss. Jag går med Zayn, Louis går med Liam och Cilla, Tina går med Harry. Jag och Zayn springer mot stranden medans Louis, Liam och Cilla tar skogen och Tina och Harry tar staden. När vi kommer mot stranden börjar vi ropa på Tiffany.

 - Tiffany!! Skriker jag och ser mig omkring.

Tårarna rinner nerför mina kinder och jag tror Zayn också gråter. Min blick vandrar ut över vattnet då den plötsligt stannar till. Något ligger där ute. Något flyter där. Snabbt drar jag av mig mina skor och tröjan för att sedan simma ut till... Vad det nu är. Men när jag kom fram var det vara några alger som flöt.

 - FUCK! Skriker jag och simmar tillbaka.

 - Come on, we need to keep moving. Sa Zayn och gav mig min tröja.

JAg drog på mig den och vi fortsätter leta. Men vi hittar inget. Ingen annan har hittat något heller, vi håller kontakten via telefon. När vi kollat noga på hela stränderna så går vi till någon äng, men där hittar vi ingenting heller. Plötsligt ringer min mobil... Louis.

 - Niall! You need to come here. We've found her.

 - Where are you? Sa jag snabbt.

 - You know that glade in the forest.

 - We'll be right there. Säger jag och lägger på. They've found her. Säger jag till Zayn och vi börjar springa.

Zayn flåsar och flåsar, men fortsätter ändå springa. Snart ser vi gläntan och de andra. Tiffany ligger på marken med en blodpöl vid huvudet. Chockad sätter jag mig ner bredvid henne och ser på hennes vackra ansikte. Hon är vaken, men hon ser helt borta ut. Louis hjälpte mig upp på benen och höll om mig. Cilla och Tina stod en bit ifrån och bara grät. Liam sa att han ringt en ambulans, så den ska komma snart. Och så ser vi tre män komma springandes med en liten sån här bår fast som man bär istället för rullar. Två av männen börjar kolla saker på Tiff medans den andra pratade med Cilla och Tina som visste mest om henne. Snart gick vi alla efter männen som nu bar Tiffany på en bår. Vi bestämmde oss för att Tina och Cilla skulle åka med i ambulansen och jag och killarna skulle åka i vår bil.

Tina

Jag och Cilla satte oss på en liten bänk i ambulansen.

 - See you guys there. Sa jag tyst och såg på killarna.

Carl, en av ambulansmännen, satte på Tiffany lite dropp och började prata med henne, men hon svarade inte så mycket. Det var så hemskt att se sin bästis såhär. Att se sin bästis såhär en andra gång. Det är verkligen hemst...

När vi var framme vid sjukhuset satte vi oss i väntrummet och väntade på killarna. Cilla höll min hand hårt och vå båda grät. Tårarna tog liksom aldrig slut. Snart hörde vi springande steg och båda såg upp. Killarna kom springandes och Harry drog in mig i sin famn. Jag grät ut i hans famn medans Cilla grät ut i Zayns famn. Niall satt bara och grät på soffan. Snart kom en sjuksköterska ut och log vänligt mot oss.

 - Are you relatives to Tiffany Jones? Frågade hon.

Hennes röst var ljus, nästan irriterande.

 - Yes, how is she? Frågade Niall direkt.

 - She's stable. But she needs to stay here until tomorrow.

 - Can someone sleep here with her? Frågade Louis och hon nickade.

 - Yes, there is a sofa in there, so one of you can sleep here.

 - Tina, du kan sova här. Det är lugnt sålänge du ringer och berättar allt. Sa Cilla och jag log mot henne.

 - Tack. Sa jag och kramade henne snabbt. I'm staying here. Sa jag till tjejen som nickade.

 - Do you wanna meet her  now?

 - Yes. Sa alla samtidigt.

 - Follow me!

Vi alla följde henne till ett rum med siffran 137 på. Hon gick iväg och vi öppnade dörren. På sägen där inne låg Tiffany helt blek. Hon försökte le mot oss, men det gick ju inte så bra. Istället gjorde hon en grimas. JAg började gråta direkt och sprang fram till henne. Jag kramade henne försiktigt och hon fnissade.

 - I'm alive. I'm not like, dead? Log hon och jag fnissade.

 - And I'm glad for it.

När klockan blev mycket så åkte dom andra hem. Jag däremot satte mig bredvid henne på en stol och tog hennes hand. Vi pratade om alt och inget. Hon verkade faktiskt må bättre.

 - Tina... Jag behöver verkligen din hjälp... Sa hon och svalde hårt.

 - Vad som helst, hjärtat. Sa jag och höll hennes hand hårdare.

 - Jag tror jag gillar Zayn... Och Niall. Men jag vet inte vem jag gillar mest. Och jag vill ju inte hoppas för mycket eftersom ingen kille i världen skulle vilja ha mig. De är ju liksom kända och kan få vilken söt tjej som helst. Sa hon tyst och jag skakade på huvudet.

 - Säg inte att det inte finns en kille i världen som gillar dig, för det gör det. Jag ser ju hur de båda tittar på dig.

 - Men jag vet inte vem jag gillar mest. Sa hon och lät en tår falla.

 - Asså... Jag antar att du får följa dig hjärta och ja... Försöka leta på rätt väg. Den är säkert gömd någonstans, så det är din uppgift att hitta den. Sa jag och hon log lite.

 - Du och dina citat. Flinade hon.

 - Haha! Exakt!

Tiffany

Klockan vart mycket och Tina la sig på soffan. Jag gav henne en av mina kuddar och kastade en filt på henne. Snart somnade vi båda, och vaknade av att Tinas mobil ringde.

 - Hallå? Svarade hon hest. OH, sorry, hi! Log hon och satte sig upp. Yeah, she's fine, I think. Hon såg på mig med ett leende. We're going to talk to the doctor about that soon.

Efter några timmar skrevs jag ut från sjukhuset och vi åkte hem igen. Pappa kramade mig direkt när vi kom in.

 - My little sweetheart! Don't ever do that again.

 - Promise. Ljög jag och han stack ut igen.

Med en suck satte jag mig i soffan och lutade huvudet mot armstödet. Sedan la jag mig på sidan så jag hade ryggen mot ryggstödet. Tina och Cilla satte sig vid fotändan och pratade lite. Plötsligt knackade det på dörren och Cilla öppnade. Killarna kom in och alla log försiktigt mot mig.

 - Helloo!! Log Liam och alla kramade mig, en efter en.

När Zayn kramade mig kände jag en välkänd stöt i mig. Vänta... Jag kände väl den när jag kramade Niall också...?

___________________________________________________

Kommentera på bara!! :)

Eftersom vi gått överallt nu så började vi gå hem. De andra skulle stanna ett tag till, så det var bara han och jag. Vi gick tysta ett tag, men Niall försökte starta en konversation. Plötsligt hörde vi någon som skrek. Vi vände oss om och såg ett gäng tjejer komma springandes. De skrek på Niall och ja... De var galna.

 - Who is she?!

 - Is she your girlfriend?!

 - Famewhore!

 - Go to hell!

Niall såg sorgset på mig innan han skrev några autografer. Jag började gå hemåt, utan att vänta på honom. Vad skulle jag göra där liksom? Bland människor som hatar mig utan anledning. När jag hörde springande steg mot mig vände jag mig om. Där kom en tjej i 11 års åldern kanske? Hon log stort mot mig.

 - Hi!! I'm Sophie! Don't care about the hate. They're just jealous. You and Niall look so cute together!

 - But... We isn't together. Just friends.

 - I'll always hope that it's going to be a Tiall. Log hon och sprang iväg.

Jag skakade på huvudet innan jag gick in genom porten. När hissen plingade steg jag in och åkte upp till högsta våningen för att sedan stiga ut. Direkt när jag kom innanför dörren släppte jag alla mina tusen påsar på golvet och slänge mig på soffan. Efter att ha legat där i fem minuter knackade det på dörren. Sakta gick jag dit och öppnade. Där stod Niall. Han log försiktigt.

 - Hi, can I come in? Frågade han och jag nickade.

 - Yeah, sure.

Jag släppte in honom och tog av mig mina skor. Sedan satte jag mig i soffan igen och lutade ryggen mot armstödet, så jag halvlåg ner liksom. Niall satte sig likadant på andra sidan soffan. Hans blick var fäst på mig, men jag vågade inte möta hans blick.

 - Don't care about the hate. They're just...

 - Jealous? Yeah, I know. But I'm not that strong, Niall. I can't take hate! If one person hates me, I'm just getting in depression. The last time I got hate, it was in school. And for two weeks, I didn't eat. I just drank some water and maybe took like... An apple. That's it! And I was locked in myself in my room. I didn't meet anyone, didn't talk to anyone. Nothing! I was cutting myself and tried to take my life two times! Then my mum tooked me to a psychologist. I meeting that guy seven times a week, five hours at one day! Utbrast jag och stelnade till.

Jag hade berättat för Niall. En av de värsta perioderna i mitt liv. I alla de där veckorna, och månaderna som straffades efter dem veckona, gick jag omkring och skar mig själv. Man kunde fortfarande se små ärr på min högra handled. Niall hade tårar i ögonen och såg väldigt ledsen ut. Jag suckade, reste mig upp och lämnade lägenheten. När jag klivit in i hissen så väntade jag otåligt på att den skulle komma till bottenvåningen. Men där utanför stod resten av gänget. Tårarna strömmade nerför mina kinder och Tina kom fram till mig med Cilla efter sig, men jag sprang iväg. Någonstans. Jag brydde mig inte. Just nu ville jag bort från allt. Alla problem... Alla människor.

Tillslut kom jag till en liten avskild strand. Runt omkring sanden var det stora klippor. Jag gick ut i vattnet och bara grät. Snart hade jag vatten till midjan, då jag hörde någon ropa på mig. På stranden kom Tina, Cilla, Louis och Zayn springandes.

 - Tiffany! Come back! Ropade Louis.

 - Tiffany, snälla! Grät Cilla.

Zayn började springa ut i vattnet, då dök jag. Ner, så långt ner jag kunde och kämpade för att hålla mig kvar. Jag simmade under vattnet till klipporna som var i vattnet och höll i en av dem. Men snart kände jag någon försökte dra upp mig. Och tillslut gav jag upp. Jag lät personen dra upp mig till ytan. Men personen hann inte. Jag drog in vatten eftersom jag inte fick någon luft och allt slocknade.

Zayn

Jag simmade ut efter Tiffany och drog henne mot ytan. Väl däruppe drog jag in ett djupt andetag och simmade med Tiffany i mina armar mot stranden. Louis mötte mig halvvägs och tog Tiffany. Cilla och Tina höll om varandra gråtandes, medans Louis försökte få kontakt med Tiffany. Snart hörde jag henne hosta upp vatten och jag slog mig ner bredvid henne. Hon grät. Hon skakade. Hon var likblek i hela ansiktet och hennes läppar var blåa. Louis tog av sin tröja som fortfarande var ganska torr och la den om henne. Sedan tog jag henne i mina armar och vi började gå hem. Liam mötte oss utanför porten och direkt när han såg Tiffany stelnade han till.

Vi la Tiffany i hennes säng och sedan gick vi killar ut för att låta tjejerna hjälpa Tiffany att få på sig torra kläder.

 - What happened? Frågade jag Niall.

 - I don't know. Grät han.

Han var i chock. Och såklart tror han att det är hans fel, vilket jag inte tror det är.Han berättade nästan allt som Tiffany sagt. Då förstod jag varför hon var så ledsen...

Cilla och Tina kom nerför trappan med smygande steg. De ställde sig vid oss som satt i soffan.

 - She is sleeping. Sa Tina tyst.

 - I guess that you all know what this is about? Sa Cilla och alla nickade.

 - Niall, this is not your fault. You can't even think about that it's your fault, because it isn't. Sa Tina och han snyftade.

 - Okey... Viskade han.

 - How is she? Frågade jag.

 - I don't know. Before she fell asleep she was crying and shaking, but I really don't know. When she wake up we can talk to her. I think she want to talk to us more than with you, don't take it personally, but we've known her longer. Sa Cilla och alla nickade.

 - We got that.

Tiffany

När jag vaknade hörde jag de andra prata på nedervåningen. Sakta satte jag mig upp och drog täcket runt mig, innan jag gick ner till de andra. Deras blickar vändes mot mig när jag kom ner. Zayn sprang fram till mig och kramade mig hårt. Niall satt bara och stirrade tomt framför sig, det såg jag över Zayns rygg. Liam klappade honom på ryggen och sedan släppte Zayn mig.

 - I was so worried or you. Sa han och pussade min panna.

 - Where is dad? Frågade jag och Cilla såg på Tina.

 - I don't know, actually.

 - His job ended like two hours ago! Utbrast jag och vart plötsligt riktigt orolig.

 - Tiff, calm down. I'm sure nothing happened to him. Sa Zayn och ledde mig till soffan.

När vi alla suttit i tystnad ett tag så tog Cilla och Tina med mig upp till mitt rum. Jag satte mig på sängen och de ställde sig med armarna korsade.

 - Snälla, Tiff. Jag vill verkligen inte behöva gå runt och vara orolig över vad du gör. Jag vill inte behöva gå runt och vakta dig. Du ä stor, men jag vet inte om du kan ta hand om dig själv efter allt som hänt. Du måste förstå att det du gör drabbar oss alla. För alla som sitter där nere bryr sig om dig. Vad skulle din mamma och Lucas säga om de fick reda på att du tagit självmord?! Och din pappa. Sa Tina och såg allvarligt på mig.

 - Jag vet att allt jag gör drabbar andra. Just därför vill jag bara härifrån. Jag vill inte stå på fötterna på jorden, jag vill sväva i himlen! Och jag kan inte stå kvar på jorden! Det går inte! Mitt hjärta drar för mycket uppåt, mot molnen. Allt jag vill just nu är att sticka en kniv i mitt hjärta och träffa Aniston uppe i himlen, fatta det. Sa jag och gick därifrån.

I trappan släppte jag täcket och gick ut ifrån lägenheten med allas brännande blickar i ryggen.

______________________________________________________________________________

Så... Vad tycker ni? JAg tycker det är väldigt roligt att skriva på den här, så ja... Kapitlena kommer ut fort! Men kommentera på nu!

Kommer inte döpa mina kapitel. Bara så ni vet! ;)

När jag vaknade var klockan nio, så jag gick upp direkt för att äta frukost. Vid teven satt Tina och Cilla med varsin skål. De pratade tyst och åt lite då och då.

 - Gooodmorgon världen!! Sa jag lite roligt och sträckte på mig

 - Godmorgon ma'am. Flinade dom och jag skrattade.

Jag fixade en macka och juice för att sedan stirra på det. Egentligen hatar jag att äta frukost - i alla fall vissa dagar. Det är bara så äckligt! Den här gången slängde jag hela mackan och hällde ut juicen. Sedan sprang jag upp till mitt rum och drog på mig ett par trasiga ljusa jeans och en vit/blå randig tröja med trekvartsärmar. Sedan flätade jag mitt hår och la den på högra axeln. Efter att ha sminkat mig och tagit på mig mitt halsband med ett kors på så packade jag min Chanel väska. När jag var klar med allt gick jag ner till de andra. Klockan var kvart i elva och vi satt redo i soffan.

 - Kan vi inte gå och kolla om dom är klara? Frågade Tina och vi andra nickade.

Jag drog på mig mina mörkblåa, slitna Converse och gick ut tillsammans med tjejerna till killarnas dörr. Cilla knackade på och Liam öppnade. Alla stod innanför dörren.

 - Goodmorning ladies! Log Louis och kramade oss.

 - Goodmorning boys. Log vi och Niall log lite extra mot mig, eller inbillade jag mig bara?

Såklart jag gjorde! Han är känd. Han kan få vem han vill, varför skulle han välja mig när det fanns blonda, snygga tjejer med den perfekta kroppen och de perfekta ögonen? Han skulle aldrig vilja ha en som jag. Han skulle nog hellre ta typ Cilla. Hon är ju blondin, har den perfekta kroppen och ögonen. Allt som en kille som Niall sulle vilja ha.

 - TIFFANY!! Skrek alla samtidigt och jag hoppade till.

 - What? Sa jag och alla började gapskratta.

 - You're thinking very much, ha? Flinade Liam och jag nickade.

 - Yeah, I guess. Log jag och vi klev in i hissen.

Niall pratade väldigt mycket med Cilla, medans Zayn pratade lite mer med mig. Han var jätte rolig ju! Han såg bra ut också, men ingen slog Niall. Men som sagt, han skulle aldrig välja mig...

 - What are you thinking about? Frågade Zayn när vi gick på gatan bakom de andra.

 - My life. Sa jag och såg upp mot himlen. Solen sken och inga moln syntes.

 - Is that a bad or a good thing? Frågade han och jag ryckte på axlarna.

 - Both. Svarade jag efter ett tag.

 - So... Can you tell me about your self? Frågade han och jag nickade.

 - So... I'm Tiffany Lilly Jones. I'm  17 years old and I live in Stockholm with my mum and brother. My parents separating when I was four months, so I've never like known what it's about to have parents that live together. My brother is 13 years old and his name is Lucas. I don't have that much friends in Sweden, or England. Just Cilla and Tina. But I'm happy that I got them, because they would do anything to me. Sa jag och tvivlade på om jag skulle berätta om det... I had a twin  before... Började jag i alla fall. Her name was Aniston. She where so beautiful. We where best friends but... Sa jag men kunde inte fortsätta.

Gråten steg i halsen och ögonen tårades. Zayn såg på mig och drog in mig i sin famn.

 - She died... Grät jag och jag såg de andra fortsätta gå, men vi stannade. She died right infront of my eyes. Grät jag och Zayn höll mig hårade.

Snart lugnade jag ner mig och vi fortsatte gå efter de andra som nu var riktigt långt före oss. Men som tur var visste Zayn vart vi skulle, så vi kunde ta det lugnt. När vi kom ikapp de andra som väntade vid ingången gick Niall fort fram till mig.

 - Have you cried? Frågade han oroligt och jag log lite.

 - Yeah, but I'm fine. Log jag och han nickade lite.

 - Berättade du om Aniston? Frågade Cilla och jag nickade.

 - Aww, gumman! Du vet att vi alltid finns här! Sa Tina och kramade mig hårt.

 - Tack, jag älskar er! Sa jag och Cilla kom med i kramen.

 - English, ladies please. Sa Louis och vi skrattade.

 - Noo. Flinade jag. Vad pratade du och blondinen om då? Frågade jag Cilla och hon rodnade.

 - Inget.

 - Okey! That's enough! English! Utbrast Louis och vi började asgarva.

 - Sure!

 - Can't you learn us some swedish tonight? Frågade Liam och vi nickade.

 - Sure.

Sedan började shoppingen. Jag gick med Zayn och Liam, Cilla gick med Louis och Niall medans Tina gick med Harry. Först följde jag med killarna till lite såkallade killbutiker innan de följde in mig på alla de tusen tjejaffärerna. Jag köpte bland annat nya underkläder, linnen, shorts, jeans, skor och massa annar. Killarna bara skrattade åt hur mycket jag köpte. Tillslut tog vi paus och allihopa träffades på McDonalds. Jag och Zayn tog en veggoburgare medans de andra tog typ... Big Mac. Egentligen hatar jag vegetarisk mat, men eftersom jag inte klarar av att äta vanligt kött så är jag tvungen... Eller, inte tvungen. Man kan ju äta annat, men asså ni förstår vad jag menar. När jag hämtat Cola så satte jag mig vid de andra. Jag satt bredvid Liam och Niall. Zayn satt mitt emot mig och började direkt äta sin veggoburgare. De andra började också äta, men jag bara satt och petade på min burgare.

 - Aren't you going to eat that? Frågade Niall och jag skakade på huvudet.

 - This is like.... Euuww!! Sa jag och Tina såg allvarligt på mig.

 - Tiffany, börja inte nu igen. Snälla, du måste äta. Jag vill inte att det blir som förut. Sa hon med tårar i ögonen.

 - Snälla Tiffany, du vet hur det blev förra gången, och jag vill inte uppleva det igen. Sa Cilla och jag såg på henne.

Hon hade också tårar i ögonen så jag såg ner på min burgare igen. Det vart tyst runt bordet, pinsamt tyst. Och allt var på grund av mig. Förut hade alla varit jätte glada och skrattat, men sedan kommer jag och förstör allt! Det är som vanligt. Jag reste mig upp och gick ut från McDonalds. Gråten steg och jag hörde hur någon kom bakom mig, men jag brydde mig inte.

 - Hey, wait. Sa Zayn och jag vände mig om med tårar i ögonen. I have no idea what you guys talked about in there, but I saw the tears in their eyes. You can trust me, Tiff. Can you please tell me? Sa han och jag skakade på huvudet.

 - Not now. I'll, eh, take it later. When everyone's with. Sa jag och han nickade.

Han kramade mig hårt och jag kände en tår på min kind.

 - Why did you go away? Viskade han.

 - Before I came, everyone was having a great time. But when I came, everything just disappear like a little leaf in the wind. Sa jag och kände flera tårar på mina kinder. I don't wanna destroy for you guys, it feels like I'm just in your way. Sa jag och torkade mina tårar.

 - No, no honey! Don't feel that way! Nothing of that you said is true! Everyone just got a little bit worried about what they where going to say, so they didn't say anything at all. And you're absolutely not in our way! Sa han och kramade mig hårt igen.

Vi gick tillbaka till de andra och alla såg sorgset på mig. När jag satte mig ner igen började alla prata lite smått. Så kom vi tillbaka till den där jävla burgaren. Den var min fiende just nu. Men jag vill inte att Tina och Cilla ska få uppleva det de upplevde för ett par år sedan. Jag vill inte att de ska känna den smärta de kände, eller oron. Så jag åt, bit för bit. Det gick sakta, men det gick. Jag sa åt alla att de kunde gå istället för att vänta på mig, så de gick. Alla utom Niall. Jag försökte övertala honom att han också kunde gå, men han vägrade. Men jag måste erkänna att jag egentligen ville att han skulle sitta med mig...

Vi sa inget. Han lät mig bara äta i min egen takt. Han hade beställt en glass som han satt och åt på. Någon äcklig McFlury med daim. När jag äntligen ätit i alla fall nästan hela så lämnade vi och gick därifrån. Eftersom vi inte orkade leta reda på de andra så gick vi runt. Eftersom jag varit nästan överallt föjde jag med Niall till olika affärer. Vi hade riktigt roligt! Han var så söt också.... Han skrattade liksom åt allt som inte ens var roligt, vilket var så sjukt sött!

 - Oh, let's go in there!! Utbrast jag när jag såg Gina Trickot (säger att det finns i England).

Jag drog med honom dit och testade bland annat några tröjor, jeans och lite annat roligt. Jag köpte ett par chinos - är en chinos älskare -, två linnen, en söt cardigan, ett par jeans, ett par jeansshorts med kors på, en tröja med Englands flaga på och ett par strumpor med Amerikas flaga på. När jag betalat så gick vi till Starbucks. Jag tog en varm chocklad medans Niall tog te med mycket socker i. Vi satte oss vid ett bord och bara pratade.

Han är så otroligt söt. Hans vackra ögon, söta dialekt, gulliga skratt... Jag tror jag är i himlen. Men ja, varför skulle han vilja ha mig? En tråkigt, deprimerad tjej från Sverige. Liksom, hallå??

 - What are you thinking about? Frågade han gulligt och jag skakade på huvudet.

 - Nothing. Life. Sa jag och såg honom i ögonen.

 - Something's telling me that you're not telling me everything. Sa han och lutade sig framåt med armarna mot bordet.

 - Haha, you're weird. Fnissade jag och drack lite av min chocklad.

 - I know. But girls like it. Log han.

Vad menade han med det? Att Cilla skulle dras till honom? Att han skulle få den tjej han vill ha, Cilla? Blondinen alla vill ha. Hon har alltid varit tjejen som killar springer efter. Jag har liksom aldrig haft en kille. Jo, en på dagis. Men det varade i två dagar... Och som ni kanske förstår så var det inte ett dugg seriöst. Men Niall fick mig att känna mig lycklig! Han kan verkligen få mig att skratta när det är som svårast, när jag egentligen vill gråta...

________________________________________________

Oj, vad långt det blev x) Aja, kommentera på nu!!

När klockan slog sex så började vi göra oss i ordning. Jag drog på mig en midjehög svart skinn kjol med en silvrig dragkedja på höger sida och ett vitt linne med ett svart kors på. Ja, jag är kristen. Smycken fick bli några armband, ringar och ett halsband med ett hjärta på.

Jag stoppade in linnet under kjolen och plattade sedan mitt hår. Sminket fick bli narutligt, mascara, ljus ögonskugga, rouge och läppglans. Lite mer mascara bara. Sedan drog jag på mig ett par svarta klackskor och väntade in de andra. Medans jag väntade stoppade jag mobilen i bakfickan och kollade på dem när de tog på sig skorna. Precis när vi gick ut kom pappa ut från hissen.

 - Hello girls! Where are you going? Frågade han och pussade min panna.

 - Dinner with our neighbor, you know that band? Sa jag och han nickade.

 - Well, have fun! I'm working tomorrow from eight to eleven. Sa han och jag blev lite ledsen.

 - Oh, alright. Sa jag och gav honom ett fejkat leende.

 - I'm not going to hold you back anymore. Go in there and have some fun. Sa han och klappade Cilla på axeln när han gick förbi henne.

Cilla hade på sig ett par jeansshorts och en riktigt söt topp, medans Tina hade på sig en rosa, pösig kjol och ett svart spetslinne under. Vi knackade på hos killarna och Louis öppnade.

 - They're here!! Ropade han och kramade oss försiktigt.

 - Hello girls! Log Harry som kom fram bakom Louis och kramade oss.

 - Hi. Log jag och kramade tillbaka.

Vi klev in och tog av oss våra skor innan vi klev in efter killarna i köket. Vid bordet stod Niall och dukade medans Zayn och Liam stod vid spisen. Niall såg upp på oss och log stort.

 - Hello! Log han och kramade oss.

Han kramade mig lite hårdare och viskade i mitt öra: you look really beautiful.

Jag log och vi slog oss ner vid bordet. Zayn ställde fram maten. Jag satt bredvid Louis och Zayn. Bredvid Zayn satt Cilla, bredvid Cilla satt Liam, bredvid Liam satt Niall (framför mig), bredvid Niall satt Tina och bredvid Tina satt Harry. Alltså satt Louis bredvid mig och Harry.

Som jag trodde var det kött. Därför vart jag väldigt nervös. Men snart såg jag ett vegetariskt kött som Zayn tog.

 - Ehm... Can I take one of thoose? Frågade jag försiktig och pekade på köttet.

 - Are you vegetarian? Frågade Niall förvånat och jag nickade sakta.

 - Me to! Of course, here. Sa Zayn och la på en kött bit till mig.

 - Thanks. Log jag och la på lite pommes.

Sedan tog jag lite sallad och middagen startade. Men innan jag började äta så bad jag en snabb bordsbön. När jag sedan öppnade ögonen såg jag att de flesta såg på mig.

 - I'm christian(kristen). Log jag nervöst och Niall log.

 - Awesome. Flinade han och jag fnissade.

Sedan började vi äta. Det var något med Niall. Jag vet att vi träffades idag, men varje gång jag hör hans namn får jag fjärilar i magen, varje gång jag ser hans leende blir jag knäsvag och varje gång hans blick möter mig är det som om tyngdkraften inte längre håller kvar mig på jorden. Det är som om jag svävar på rosa moln.

 - Tiffany! Helloo?!

JAg skakade på huvudet och såg mig omkring. Alla såg på mig.

 - What? Frågade jag och alla skrattade.

 - Are you always like... Gone? Frågade Harry och jag fnissade.

 - Yeah, she is. But she  have a lot to think about. Sa Tina och jag log tacksamt mot henne.

 - That's right.

 - So, do you girls wanna stay and watch a movie? Frågade Niall och mötte min blick.

 - Sure. But can I go and switch clothes? Frågade jag och de nickade.

Tina och Cilla följde med till pappas lägenhet och vi gick till våra rum. Jag drog på mig min turkosa One Piece och satte upp håret i en tofs. Sedan tog jag bort mitt smink och gick till pappas sovrum. Han läste en bok.

 - Hello sweetheart. Log han.

 - Hi daddy, we're gonna watch a movie with the boys. Hope it's okey?

 - Of course darling. Sa han.

JAg log och gick fram och pussade hans kind, innan jag joggade till hallen där tjejerna redan väntade. Vi gick över till killarna som nu satt i soffan redo att slå på filmen. På bordet stod chips, godis och dricka, samt glas. Jag satte mig mellan Niall och Louis, Tina satte sig mellan Harry och Louis och Cilla satte sig bredvid Liam och Zayn i en annan soffa. Niall log lite mot mig innan filmen startade. Det var Titanic. Vi tjejer såg förvånat på killarna som bara skrattade.

 - We didn't feel for a horror movie, and we like Titanic" förklarade Liam och vi nickade.

Så känslig som fällde jag en tår när kvinnan berättade om Titanic. Niall la armen om mina axlar och jag lutade mig mot hans axel. Det pirrade lite i magen och jag kände hur jag blev knäsvag, även om jag satt ner. Även om jag älskar Titanic, kan jag inte koncentrera mig på filmen. Allt jag tänkte på var Niall. Han var så söt! Hans personlighet var den bästa, och man kan ju inte klaga på utseendet! Ögonen var ju så vackra så man kan titta på dem i timmar utan att tröttna.

 - Thanks for tonight girls. Do you wanna go to the mall with us tomorrow, maybe? Frågade Harry och kramade oss.

 - Yeah, that would be really nice! Log Cilla.

 - Good! Be ready at eleven? Sa Niall och kramade mig hårt.

 - Sure. Log jag och kände hur benen blev svaga.

Vi gick sedan över till oss och fixade oss för kvällen. Vi sa godnatt till varandra och gick till våra rum. Snart somnade jag med världens vackraste kille i tankarna...

När jag vaknade var klockan 01.43 AM. Med en suck vände jag på mig och försökte somna om, vilket inte gick så bra. Så jag klev upp istället och gick ut till trapphuset. Långsamt gick jag nerför trapporna och ut genom porten. Luften var sval och stjärnorna lös starkare än någonsin. Månen var full och satt högt upp på himlen. Plötsligt öppnades porten bakom mig och jag vände mig om. Där stod Niall. Han såg förvånat på mig.

 - What are you doing up? Frågade jag honom.

 - I heard someone walk in the stairs, so I walked down to see who it was. What are you doing up? Frågade han och ställde sig bredvid mig.

 - Couldn't sleep. Svarade jag kort och såg upp på himlen igen.

 - It's beautiful. Mumlade han och jag nickade.

 - Yeah.

Efter en stund gick vi tillsammans upp till våra dörrar. Vi stannade utanför dem och såg på varandra. Han log lite smått och jag log tillbaka.

 - See you tomorrow. Log han och kramade mig hårt och länge.

 - Yeah.

 - Good night, Tiff. Log han,

 - Good night, Niall. Sa jag och log innan jag vände ryggen mot honom och klev in i lägenheten.

____________________________________________________________

Så... Vad tycker ni? Kommentera på nu!! :)

Jag la upp resväskan på bandet och visade mitt pass. Sedan ställde jag mig en bit ifrån för att låta Cilla och Tina checka in sina väskor. När det var gjort gick vi mot säkerhetskontrollen. Vi pratade i munnen på varandra och gick igenom. Det pep på mig, men det visade sig vara mitt halsband. Halsbandet jag fått av pappa  när jag träffade honom för tre år sedan. Det är en nyckel och ett hjärta där det står Always By Your Side.

Vi gick igenom gaten och letade reda på våra platser. Cilla satt vid fönstret, jag satt i mitten och Tina satt längst ut.

 - Tänk att vi ska till London! Igen! Utbrast Tina och jag log.

 - Ja, tänk! Vi kan åka till stranden, shoppa och kolla på London Eye! Fortsatte Cilla hypert.

Typiskt Cilla tänkte jag. Hon är den roliga av oss. Alltid positiv och uppåt. Den som får oss att skratta även om vi vill gråta.

 - Ja! Och så kan vi ju ragga killar! Flinade Tina och jag skrattade.

 - Och så kan vi ju plugga lite. Log jag och de buade.

 - Bu för plugget! Vi har ledigt, för i helvete! Utbrast Cilla och vi skattade.

 - Vill du jobba lite nu på semestern, eller plugga dubbelt så mycket när vi kommer tillbaka? Sa Tina.

Hon är den smarta av oss. Hon hjälper oss välja rätt väg. Hon liksom... Tänker alltid ett steg före.

 - Sant. Sa Cilla och suckade.

Snart lyfte planet och när lampan om bältet äntligen slocknade tog jag av det och tog fram mitt lilla block. Där står allt från sångtexter jag skrivit, till dikter och citat. Jag började skriva lite, men det tog liksom stop i hjärnan. Så jag var social med Cilla istället. Tina hade redan somnat på min axel.

 - Bor det där pojkbandet kvar bredvid din pappa? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.

 - Tror det.

 - De kommer nog älska att vi kommer dit. Sa hon ironiskt och jag fnissade.

 - Absolut!

Vi skrattade lite och snart somnade jag också...

Några timmar senare

 - Tiffany! Vakna! Vi är framme!

Jag öppnade ögonen och såg Cilla. Planet stod redan på marken och alla rörde sig mot dörrarna. Snabbt plockade jag ihop mina saker och följde med strömmen.

 - Helloo London... Viskade jag och gick tillsammans med tjejerna till bandet där resväskorna kommer.

Min kom först. Den var inte svår att missa. Skrikrosa, stor och vääldigt snygg! Snart kom de andras också. Vi gick mot ingången och såg pappa stå där. Som vanligt hade han kavaj och finbyxor. Han är advokat, och tänker på sitt ryckte. Skulle han komma med jeans och en t-shirt hade tidningarna skrivit om det.

 - Hello my little girl! Ropade pappa.

Jag släppte min resväska och sprang fram till honom. Han kramade mig hårt och snurrade runt mig två varv. Tjejerna kom fram och pappa log mot dem.

 - Hello girls. Log han.

 - Hello Mr. Jones. Sa de samtidigt.

Vi gick ut till hans coola Mercedes och la in väskorna. Sedan satte jag mig fram vid pappa och tjejerna satte sig bak. Motorn började spinna och vi åkte iväg.

Jag har saknat London. Det här är liksom mitt andra hem. Allt från de stora städerna till de djupaste skogarna.

När vi parkerade utanför det stora höghuset log jag. Allt var sig likt. Pappa tog ut våra väskor och gick före oss in. Vi pratade i munnen på varandra som vanligt och steg in i den lyxiga hissen.

 - You know that boyband? They asked when you where coming. Log pappa och jag tappade hakan.

 - What?! UTbrast vi samtidigt.

Hissdörren öppnades och vi steg ut.

 - Yes. I know them a little. We eat dinner together sometimes. They're really kind. Log han och såg menande på mig.

 - Oh, please!

Tjejerna skrattade och pappa låste upp takvåningen. Vi tjejer gick direkt upp till övervåningen och började packa upp. Jag har eget rum och tjejerna delar på det största gästrummet. Mitt rum har en egen liten balkong och själva övervåningen har en GIGANTISK balkong. Där ute finns en bubbelpool, solstolar, en grill och massa annat.

När vi packat klart bestämmde vi oss för att gå till affären och köpa snacks och dricka till en tjejkväll. Så jag drog av mig mina mjukiskläder och drog istället på mig jeansshorts, ett vitt, pösigt linne och ett brunt, flätat bälte. I hallen tog jag på mig gladiator skor utan klackar och väntade in tjejerna som kom snabbt efter. I högra handen tog jag min svarta Iphone4s och min Gucci plånbok.

Medans vi väntade på hissen pratade vi om vad vi skulle göra imorgon. Vi bestämmde oss för att gå till stranden.

Vi gick över gatan och gick in till affären som låg där. Medans jag hämtade dricka hämtade Tina godis och Cilla hämtade chips. Vi träffades vid kassorna och jag betalade med mitt kort. Vi packade i allt i en påse och gick sedan tillbaka och tryckte på hissknappen.

När vi kom in i takvåningen packade vi upp allt och sedan la vi oss på den stora soffan.

 - Jetlag? Frågade pappa och satte sig i fåtöljen.

 - Hell yeah... Mumlade Cilla och alla skrattade.

Pappa skulle tydligen jobba så han åkte efter en halvtimme. Så vi ställde fram chips, godis och dricka på soffbordet i glas och böt sedan om till våra One Piece. Jag har en turkos och så står det One Piece med stora bokstäver över hela. Jag satte upp mitt hår i en tofs och gick ner till de andra. Tinas var rosa och Cillas var svart.

Vi satte på Poesidon och hällde upp dricka i våra glas. Jag tror faktiskt att alla grät någon gång i flimen. Även Cilla, som sällan gråter.

__________________________________________________________________________

Så... Första kapitlet! Vad tycker ni??