Niall

Precis när Tiffany lämnade lägenheten kom Cilla och Tina ner springandes. De såg riktigt rädda och oroliga ut. Som om de visste vad som skulle hända, men visste inte om de kunde göra något åt det. Jag fattade direkt när jag fått blicken från Cilla. Så jag springer ur lägenheten och hoppar nerför trapporna. Porten slår igen och jag springer fortare mot den. När jag kommer ut kollar jag åt höger och vänster, men jag ser ingen Tiff. De andra kommer ut och vi delar på oss. Jag går med Zayn, Louis går med Liam och Cilla, Tina går med Harry. Jag och Zayn springer mot stranden medans Louis, Liam och Cilla tar skogen och Tina och Harry tar staden. När vi kommer mot stranden börjar vi ropa på Tiffany.

 - Tiffany!! Skriker jag och ser mig omkring.

Tårarna rinner nerför mina kinder och jag tror Zayn också gråter. Min blick vandrar ut över vattnet då den plötsligt stannar till. Något ligger där ute. Något flyter där. Snabbt drar jag av mig mina skor och tröjan för att sedan simma ut till... Vad det nu är. Men när jag kom fram var det vara några alger som flöt.

 - FUCK! Skriker jag och simmar tillbaka.

 - Come on, we need to keep moving. Sa Zayn och gav mig min tröja.

JAg drog på mig den och vi fortsätter leta. Men vi hittar inget. Ingen annan har hittat något heller, vi håller kontakten via telefon. När vi kollat noga på hela stränderna så går vi till någon äng, men där hittar vi ingenting heller. Plötsligt ringer min mobil... Louis.

 - Niall! You need to come here. We've found her.

 - Where are you? Sa jag snabbt.

 - You know that glade in the forest.

 - We'll be right there. Säger jag och lägger på. They've found her. Säger jag till Zayn och vi börjar springa.

Zayn flåsar och flåsar, men fortsätter ändå springa. Snart ser vi gläntan och de andra. Tiffany ligger på marken med en blodpöl vid huvudet. Chockad sätter jag mig ner bredvid henne och ser på hennes vackra ansikte. Hon är vaken, men hon ser helt borta ut. Louis hjälpte mig upp på benen och höll om mig. Cilla och Tina stod en bit ifrån och bara grät. Liam sa att han ringt en ambulans, så den ska komma snart. Och så ser vi tre män komma springandes med en liten sån här bår fast som man bär istället för rullar. Två av männen börjar kolla saker på Tiff medans den andra pratade med Cilla och Tina som visste mest om henne. Snart gick vi alla efter männen som nu bar Tiffany på en bår. Vi bestämmde oss för att Tina och Cilla skulle åka med i ambulansen och jag och killarna skulle åka i vår bil.

Tina

Jag och Cilla satte oss på en liten bänk i ambulansen.

 - See you guys there. Sa jag tyst och såg på killarna.

Carl, en av ambulansmännen, satte på Tiffany lite dropp och började prata med henne, men hon svarade inte så mycket. Det var så hemskt att se sin bästis såhär. Att se sin bästis såhär en andra gång. Det är verkligen hemst...

När vi var framme vid sjukhuset satte vi oss i väntrummet och väntade på killarna. Cilla höll min hand hårt och vå båda grät. Tårarna tog liksom aldrig slut. Snart hörde vi springande steg och båda såg upp. Killarna kom springandes och Harry drog in mig i sin famn. Jag grät ut i hans famn medans Cilla grät ut i Zayns famn. Niall satt bara och grät på soffan. Snart kom en sjuksköterska ut och log vänligt mot oss.

 - Are you relatives to Tiffany Jones? Frågade hon.

Hennes röst var ljus, nästan irriterande.

 - Yes, how is she? Frågade Niall direkt.

 - She's stable. But she needs to stay here until tomorrow.

 - Can someone sleep here with her? Frågade Louis och hon nickade.

 - Yes, there is a sofa in there, so one of you can sleep here.

 - Tina, du kan sova här. Det är lugnt sålänge du ringer och berättar allt. Sa Cilla och jag log mot henne.

 - Tack. Sa jag och kramade henne snabbt. I'm staying here. Sa jag till tjejen som nickade.

 - Do you wanna meet her  now?

 - Yes. Sa alla samtidigt.

 - Follow me!

Vi alla följde henne till ett rum med siffran 137 på. Hon gick iväg och vi öppnade dörren. På sägen där inne låg Tiffany helt blek. Hon försökte le mot oss, men det gick ju inte så bra. Istället gjorde hon en grimas. JAg började gråta direkt och sprang fram till henne. Jag kramade henne försiktigt och hon fnissade.

 - I'm alive. I'm not like, dead? Log hon och jag fnissade.

 - And I'm glad for it.

När klockan blev mycket så åkte dom andra hem. Jag däremot satte mig bredvid henne på en stol och tog hennes hand. Vi pratade om alt och inget. Hon verkade faktiskt må bättre.

 - Tina... Jag behöver verkligen din hjälp... Sa hon och svalde hårt.

 - Vad som helst, hjärtat. Sa jag och höll hennes hand hårdare.

 - Jag tror jag gillar Zayn... Och Niall. Men jag vet inte vem jag gillar mest. Och jag vill ju inte hoppas för mycket eftersom ingen kille i världen skulle vilja ha mig. De är ju liksom kända och kan få vilken söt tjej som helst. Sa hon tyst och jag skakade på huvudet.

 - Säg inte att det inte finns en kille i världen som gillar dig, för det gör det. Jag ser ju hur de båda tittar på dig.

 - Men jag vet inte vem jag gillar mest. Sa hon och lät en tår falla.

 - Asså... Jag antar att du får följa dig hjärta och ja... Försöka leta på rätt väg. Den är säkert gömd någonstans, så det är din uppgift att hitta den. Sa jag och hon log lite.

 - Du och dina citat. Flinade hon.

 - Haha! Exakt!

Tiffany

Klockan vart mycket och Tina la sig på soffan. Jag gav henne en av mina kuddar och kastade en filt på henne. Snart somnade vi båda, och vaknade av att Tinas mobil ringde.

 - Hallå? Svarade hon hest. OH, sorry, hi! Log hon och satte sig upp. Yeah, she's fine, I think. Hon såg på mig med ett leende. We're going to talk to the doctor about that soon.

Efter några timmar skrevs jag ut från sjukhuset och vi åkte hem igen. Pappa kramade mig direkt när vi kom in.

 - My little sweetheart! Don't ever do that again.

 - Promise. Ljög jag och han stack ut igen.

Med en suck satte jag mig i soffan och lutade huvudet mot armstödet. Sedan la jag mig på sidan så jag hade ryggen mot ryggstödet. Tina och Cilla satte sig vid fotändan och pratade lite. Plötsligt knackade det på dörren och Cilla öppnade. Killarna kom in och alla log försiktigt mot mig.

 - Helloo!! Log Liam och alla kramade mig, en efter en.

När Zayn kramade mig kände jag en välkänd stöt i mig. Vänta... Jag kände väl den när jag kramade Niall också...?

___________________________________________________

Kommentera på bara!! :)

 

Frida L

26 februari 2012 13:11

MEER! NU! Den här novellen är seriöst as bra! JAG ÄR KÄR! ^.^ Längtar tills nästa! :D <3 Din förra var också helt fantastisk men jag tror den här kommer bli bättre! :D

http://fridayfriday.blogg.se

 

Eve

26 februari 2012 16:52

jättebra!!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...