Eftersom vi gått överallt nu så började vi gå hem. De andra skulle stanna ett tag till, så det var bara han och jag. Vi gick tysta ett tag, men Niall försökte starta en konversation. Plötsligt hörde vi någon som skrek. Vi vände oss om och såg ett gäng tjejer komma springandes. De skrek på Niall och ja... De var galna.

 - Who is she?!

 - Is she your girlfriend?!

 - Famewhore!

 - Go to hell!

Niall såg sorgset på mig innan han skrev några autografer. Jag började gå hemåt, utan att vänta på honom. Vad skulle jag göra där liksom? Bland människor som hatar mig utan anledning. När jag hörde springande steg mot mig vände jag mig om. Där kom en tjej i 11 års åldern kanske? Hon log stort mot mig.

 - Hi!! I'm Sophie! Don't care about the hate. They're just jealous. You and Niall look so cute together!

 - But... We isn't together. Just friends.

 - I'll always hope that it's going to be a Tiall. Log hon och sprang iväg.

Jag skakade på huvudet innan jag gick in genom porten. När hissen plingade steg jag in och åkte upp till högsta våningen för att sedan stiga ut. Direkt när jag kom innanför dörren släppte jag alla mina tusen påsar på golvet och slänge mig på soffan. Efter att ha legat där i fem minuter knackade det på dörren. Sakta gick jag dit och öppnade. Där stod Niall. Han log försiktigt.

 - Hi, can I come in? Frågade han och jag nickade.

 - Yeah, sure.

Jag släppte in honom och tog av mig mina skor. Sedan satte jag mig i soffan igen och lutade ryggen mot armstödet, så jag halvlåg ner liksom. Niall satte sig likadant på andra sidan soffan. Hans blick var fäst på mig, men jag vågade inte möta hans blick.

 - Don't care about the hate. They're just...

 - Jealous? Yeah, I know. But I'm not that strong, Niall. I can't take hate! If one person hates me, I'm just getting in depression. The last time I got hate, it was in school. And for two weeks, I didn't eat. I just drank some water and maybe took like... An apple. That's it! And I was locked in myself in my room. I didn't meet anyone, didn't talk to anyone. Nothing! I was cutting myself and tried to take my life two times! Then my mum tooked me to a psychologist. I meeting that guy seven times a week, five hours at one day! Utbrast jag och stelnade till.

Jag hade berättat för Niall. En av de värsta perioderna i mitt liv. I alla de där veckorna, och månaderna som straffades efter dem veckona, gick jag omkring och skar mig själv. Man kunde fortfarande se små ärr på min högra handled. Niall hade tårar i ögonen och såg väldigt ledsen ut. Jag suckade, reste mig upp och lämnade lägenheten. När jag klivit in i hissen så väntade jag otåligt på att den skulle komma till bottenvåningen. Men där utanför stod resten av gänget. Tårarna strömmade nerför mina kinder och Tina kom fram till mig med Cilla efter sig, men jag sprang iväg. Någonstans. Jag brydde mig inte. Just nu ville jag bort från allt. Alla problem... Alla människor.

Tillslut kom jag till en liten avskild strand. Runt omkring sanden var det stora klippor. Jag gick ut i vattnet och bara grät. Snart hade jag vatten till midjan, då jag hörde någon ropa på mig. På stranden kom Tina, Cilla, Louis och Zayn springandes.

 - Tiffany! Come back! Ropade Louis.

 - Tiffany, snälla! Grät Cilla.

Zayn började springa ut i vattnet, då dök jag. Ner, så långt ner jag kunde och kämpade för att hålla mig kvar. Jag simmade under vattnet till klipporna som var i vattnet och höll i en av dem. Men snart kände jag någon försökte dra upp mig. Och tillslut gav jag upp. Jag lät personen dra upp mig till ytan. Men personen hann inte. Jag drog in vatten eftersom jag inte fick någon luft och allt slocknade.

Zayn

Jag simmade ut efter Tiffany och drog henne mot ytan. Väl däruppe drog jag in ett djupt andetag och simmade med Tiffany i mina armar mot stranden. Louis mötte mig halvvägs och tog Tiffany. Cilla och Tina höll om varandra gråtandes, medans Louis försökte få kontakt med Tiffany. Snart hörde jag henne hosta upp vatten och jag slog mig ner bredvid henne. Hon grät. Hon skakade. Hon var likblek i hela ansiktet och hennes läppar var blåa. Louis tog av sin tröja som fortfarande var ganska torr och la den om henne. Sedan tog jag henne i mina armar och vi började gå hem. Liam mötte oss utanför porten och direkt när han såg Tiffany stelnade han till.

Vi la Tiffany i hennes säng och sedan gick vi killar ut för att låta tjejerna hjälpa Tiffany att få på sig torra kläder.

 - What happened? Frågade jag Niall.

 - I don't know. Grät han.

Han var i chock. Och såklart tror han att det är hans fel, vilket jag inte tror det är.Han berättade nästan allt som Tiffany sagt. Då förstod jag varför hon var så ledsen...

Cilla och Tina kom nerför trappan med smygande steg. De ställde sig vid oss som satt i soffan.

 - She is sleeping. Sa Tina tyst.

 - I guess that you all know what this is about? Sa Cilla och alla nickade.

 - Niall, this is not your fault. You can't even think about that it's your fault, because it isn't. Sa Tina och han snyftade.

 - Okey... Viskade han.

 - How is she? Frågade jag.

 - I don't know. Before she fell asleep she was crying and shaking, but I really don't know. When she wake up we can talk to her. I think she want to talk to us more than with you, don't take it personally, but we've known her longer. Sa Cilla och alla nickade.

 - We got that.

Tiffany

När jag vaknade hörde jag de andra prata på nedervåningen. Sakta satte jag mig upp och drog täcket runt mig, innan jag gick ner till de andra. Deras blickar vändes mot mig när jag kom ner. Zayn sprang fram till mig och kramade mig hårt. Niall satt bara och stirrade tomt framför sig, det såg jag över Zayns rygg. Liam klappade honom på ryggen och sedan släppte Zayn mig.

 - I was so worried or you. Sa han och pussade min panna.

 - Where is dad? Frågade jag och Cilla såg på Tina.

 - I don't know, actually.

 - His job ended like two hours ago! Utbrast jag och vart plötsligt riktigt orolig.

 - Tiff, calm down. I'm sure nothing happened to him. Sa Zayn och ledde mig till soffan.

När vi alla suttit i tystnad ett tag så tog Cilla och Tina med mig upp till mitt rum. Jag satte mig på sängen och de ställde sig med armarna korsade.

 - Snälla, Tiff. Jag vill verkligen inte behöva gå runt och vara orolig över vad du gör. Jag vill inte behöva gå runt och vakta dig. Du ä stor, men jag vet inte om du kan ta hand om dig själv efter allt som hänt. Du måste förstå att det du gör drabbar oss alla. För alla som sitter där nere bryr sig om dig. Vad skulle din mamma och Lucas säga om de fick reda på att du tagit självmord?! Och din pappa. Sa Tina och såg allvarligt på mig.

 - Jag vet att allt jag gör drabbar andra. Just därför vill jag bara härifrån. Jag vill inte stå på fötterna på jorden, jag vill sväva i himlen! Och jag kan inte stå kvar på jorden! Det går inte! Mitt hjärta drar för mycket uppåt, mot molnen. Allt jag vill just nu är att sticka en kniv i mitt hjärta och träffa Aniston uppe i himlen, fatta det. Sa jag och gick därifrån.

I trappan släppte jag täcket och gick ut ifrån lägenheten med allas brännande blickar i ryggen.

______________________________________________________________________________

Så... Vad tycker ni? JAg tycker det är väldigt roligt att skriva på den här, så ja... Kapitlena kommer ut fort! Men kommentera på nu!

Kommer inte döpa mina kapitel. Bara så ni vet! ;)

 

F

26 februari 2012 10:10

Riktigt grymt jobbat! Jag försökte på mig det där med deppiga människor en gång men... det gick inte bra... Tycker synd om stackars Tiff... :(

http://lassnacks.bloggplatsen.se

 

Tanja

26 februari 2012 11:03

Skiiiiiiiiiiiit braaaaa!!!!!! MEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!! Zayn är ju bäst att rädda henne! Team Ziffany! Haha :d

 

Sara

26 februari 2012 12:51

Jättebra, när kmr nästa ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...