Rubriken säger det mesta!

Jag har några idéer på vad som kan hända, men jag vill veta vad ni vill ha mer av just nu i novellen! Det hjälper mig så det inte blir för mycket av något, eftersom det är ganska svårt att se när man själv skriver. Aja, i alla fall... Skriv i en kommentar vad ni vill ha mer av! Ni får säga en eller flera saker, det är bara bra. Här är några exempel (såklart får ni komma på egna):

KÄRLEK

DRAMA

SPÄNNING

Så... Vill ha många kommentarer nu!!

Kapitel 23 är under här!

Jag vaknar av att någon lyfter upp mig och öppnar kvickt ögonen. Liam ser ner på mig där jag ligger i hans famn medan han går emot bussarna. Massa fans står runt oss, men poliserna hindrar dom från att gå fram till oss.

 "Liam! Drop her into the ground so she dies!!" skriker någon och han spänner käkarna.

 "Louis, can you take her?" säger han och Louis kommer emot oss.

Liam langar över mig till Louis innan han vänder sig mot fansen.

 "What the hell?! I'm sorry, but I love her! If she dies I die with her! I love her that much! I could die for her! And I think that you're really mean to her! She's just like you! She's a human with feelings!" skriker han och jag ser hans ögon tåras. "Yes, I'm crying because I know that the girl I love is hurt! Maybe not on the outside, but in the inside!" skriker han innan hans röst brister och en tår rinner nerför hans kind.

Jag börjar gråta och Louis ler lite mot mig.

 "He really loves you" säger han och jag snyftar.

 "I know, and I love him more than anything" gråter jag och Liam går emot oss.

Louis ger mig till Liam och går bredvid oss när vi går emot bussen.

 "I love you Liam" gråter jag och lutar huvudet mot hans axel.

 "I love you too, honey" säger han och ler lite mot mig.

Jag somnar direkt när han lägger mig i sängen efter att han hjälpt mig av med kläderna.

När jag vaknar ligger inte Liam bredvid mig, och när jag reser mig upp så märker jag att ingen av killarna ligger i sina sängar förutom Zayn som sover som en stock. Jag fnissar lite innan jag går ut från sovsalen. De andra sitter och äter frukost när jag kommer. Alla ler mot mig.

 "Good morning guys" gäspar jag och slår mig ner bredvid Liam och Harry.

 "Morning hun" säger Liam och kysser mig.

 Bussen börjar röra på sig och jag ser på Liam med ett stort leende.

 "Are we going to France now?" säger jag förväntansfullt och han skrattar.

 "Yes!"

Jag piper till och alla skrattar. Vi vet inte hur lång tid det tar, men vi får väl se när vi är framme, helt enkelt.

 "Do you want breakfast?" frågar Niall och jag skakar på huvudet.

 "Oh, yes, you want. You have to eat. And! Breakfast is the most important meal of the day!" säger Liam allvarligt och jag skakar på huvudet.

 "Serious, Liam, I won't eat. It's disgusting" säger jag och han ser mig allvarligt i ögonen.

 "Eat, or I have to feed you" säger han och jag stönar irriterat.

 "I won't eat!" utbrister jag och går till sovsalen.

Zayn sätter sig förvånat upp och ser trött ner på mig som lägger mig i sängen igen. Men jag struntar i det. Liam kan inte tvinga mig att äta. Han får väl lära sig leva med mig, om det är det han vill. Jag hör dörren till sovsalen glida upp och snart sitter Liam bredvid mig i sängen.

 "Ellie, I'm sorry" säger han sorgset och jag suckar högt.

 "You just have to learn live with it if you're going to live with me... If that's what you want, of course" muttrar jag och han lägger en hand på min rygg.

 "Of course I want that" säger han. "Ellinor, please forgive me... I'm just worried about you. Everything with your biologic parents and the fans and... I'm just worried it's to much for you" säger han sorgset och stryker mig lätt över ryggen.

 "I'm the one who should apologize. I'm not myself. I think that's impossible to be after all" säger jag och lägger mig på rygg med blicken på honom.

 "So... Everything is good between us...?" frågar han försiktigt och jag ler.

 "Yes"

Han kysser mig och sedan går vi hand i hand tillbaka till de andra. Då ser vi att Zayn också sitter där. Men han halvsover. Hans huvud hänger och är på väg ner i hans skål med flingor och mjölk. En idé som for upp i min hjärna hinner jag inte ens tänka igenom innan jag gör det. Jag rusar till honom och smackar ner hans ansikte i skålen.

 "What the hell?!" skriker han och vänder blicken mot mig.

Det droppar mjölk ifrån hans ansikte och jag fnissar.

 "Whops" piper jag och ställer mig bakom Liam, som asgarvar precis som alla andra.

 "I'm going to get you your little...!!!" säger han och börjar jaga mig runt i bussen.

Det är lite vingligt att springa i en buss som åker, men det går bra, ända tills jag ramlar av att bussen svänger kraftigt. Mitt huvud slås hårt ner i golvet och jag tappar andan. Men snart kommer smärtan ikapp och jag stönar högt.

 "Ellinor,  are you okey?!" säger Liam oroligt och sätter sig bredvid mig.

Mer hinner jag inte tänka innan allt svartnar.

När jag vaknar igen öppnar jag kvickt ögonen och ser Liams oroliga ansikte framför mitt. Jag vrider på mig och känner tårar stiga i mina ögon. Liam tvingar mig och se i hans ögon, men mina ögon bara åker runt. Som att jag inte kan hålla still blicken. Jag känner mig förlamad. Som att hela jag är en isbit.

 "Ellinor, answer me" säger Liam högt och känner på min hals efter pulsen.

 "I'm... Fine" stönar jag och sätter mig upp.

Liam lägger en stöttande hans på min rygg och jag ser alla sitta oroligt runt mig. Zayn står upp och ser ut att ha skuldkänslor.

 "Zayn, it's not your fault" säger jag allvarligt och ställer mig upp med Liams stöd.

 "It is my fault, Ellinor. If I wasn't..." börjar han, men jag avbryter.

 "If I wouldn't have pressed your face down in that milk, you wouldn't been chazing me, right?" säger jag och han suckar.

 "Are you okey?" frågar Liam och jag ser på honom.

 "Yes, I am"

Liam tvingar mig att ligga i soffan med en filt om mig i flera timmar. Som sysselsättning hade jag mobil och dator medan killarna spelade någon konstigt spel på deras kära Xbox. När jag går in på Twitter har hatet minskat, men det finns där fortfarande. Det finns till och med de som ber om ursäkt.

Jag ler och retweetar några tweets från fans. Snart stannar bussen och Niall flyger upp.

 "Time for McDonalds!!" utropar han och springer mot dörren.

Vi skrattar och alla försvinner ut, förutom Liam och jag eftersom han tvingar mig att ligga kvar men vill inte lämna mig. Tydligen var det inte så mycket fans därinne så alla förutom jag och Liam åt där. Efter en liten stund så går Liam för att beställa åt oss, så jag blir själv. När jag ser ut genom fönstret regnar det. Regndropparna glider ner för fönsterrutan och man kan höra det smattra mot taket.

Jag sluter ögon och för en sekund ligger jag i mammas famn. Hon håller om mig. Smeker mig över huvudet. Hon ler och jag skrattar. Men sedan är jag tillbaka i bussen. Det som förvånar mig mest är att jag kommer tillbaka till mammas famn. Igen. Igen och igen.

 "Even if you're not my daughter, I love you" säger hon och jag sätter mig upp.

Vänta... Hon har aldrig sagt det till mig?! Skulle hon säga det? Jag avbryts av att dörren öppnas och Liam kommer in med en brun papperspåse med en röd prick med ett gult M i.

 "Let's eat!" säger han och jag pustar ut.

Han märkte inte att jag tänkte på något. Han skulle bara bli orolig och det vill jag inte. Jag måste lära mig ta hand om mina egna problem och inte begrava dem hos någon annan. Jag är 17 år och borde kunna klara mig själv. Även om mina adoptivföräldrar är döda. Även om jag inte har en aning om vart mina biologiska föräldrar är. Även om jag får hat varje dag på Twitter.

-----------------------------------------------------------

Kommentera på nu då!!!

Liam

När Ellinor har somnat kryper jag försiktigt därifrån och går ut till de andra. De ser snabbt på mig och Niall öppnar munnen.

 "We're going to leave this place with the cops help" säger han och jag suckar lite.

 "Where are we going?" frågar jag.

 "We're just going to an parking house and later we're going to take a car to the building again. That wil take a few hours so they will try to get away all the fans" säger han och jag nickar.

 "So we'll have the concert as thought tonight?"

 "Yes" svarar Louis och jag ler lite.

Jag sätter mig bredvid Harry i soffan och Niall slår på Xboxet. Han och Zayn börjar spela FIFA medan vi andra kollar på. Efter ett tag byter vi igen.

När det gått en halvtimme börjar bussen rulla och åker snabbare. När jag kollar ut genom fönstret ser jag fansen springa efter bussen, men lyckas inte så bra. Med en suck luter jag mig tillbaka igen och tar upp mobilen. Mamma har smsat.

Hi Liam! Are you coming home after the tour? Can't you come home then? Big hugs mum

Jag ler och slår hennes nummer. Hon svarar snabbt.

 "Hi Liam!!" tjuter hon.

 "Hi mum! How are you?" ler jag och går ifrån killarna till sovsalen.

 "I'm good. I miss you"

 "I miss you too. But we'll have a holiday after the tour so I can come home"

 "That's great!" skrattar hon.

 "Ehm... Is it okey if I bring my girlfriend?"

 "Girlfriend?! You haven't told me about her!" säger hon förvånat och jag skrattar lite.

 "Sorry, her name is Ellinor"

 "Where does she live then?" frågar hon nyfiket.

 "In London"

 "Last name?"

 "Stanley" säger jag fundersamt.

 "Ellinor Stanley... How old is she?" hon låter hemlighetsfull och lite förvirrad.

 "17, mum what's going on?"

 "Nothing... I just... Nohing" säger hon och jag suckar.

 "Okey, well, I see you soon then"

 "Bye Liam"

Vi lägger på och jag stirrar ett tag på telefonen. Vad var det med mamma? Hon verkade jätte konstig ju! Men det var säkert inget...

Ellinor

När jag vaknar lägger jag mig på rygg och stirrar upp i sängen ovanför. Vart är mina biologiska föräldrar? Vad gör de nu? Har de nya barn? Vart bor dom? Saknar dom mig?

 "Ellie, are you asleep?" säger Liam tyst.

 "No" säger jag och han sticker in huvudet med ett leende.

Han ser att jag är helt borta och sätter sig skräddare bredvid mig i sängen. Men min blick är fast i sängen ovanför. Hans fingrar flätas ihop med mina och han suckar lite.

 "Ellie, I promise that I'll help you find your biologic parents, maybe not now on the tour, but when we get home. Then you maybe feel better too" säger han och jag ser på honom. "And yeah! I called my mum and she wants us to visit my home in Wolverhampton after the tour" fortsätter han och jag suckar lite.

 "How long vacation do you guys have after this?" frågar jag och han rycker på axlarna.

 "Please, come with me. I want you to meet my family" säger han och jag ler lite.

 "What if they don't like me?"

 "They will. Or there is something seriously wrong with them" säger han och jag skrattar till.

 "Sure"

 "Yes! I love you" säger han och kysser mig.

 "I love you too"

Han drar upp mig från sängen och lägger armarna om mig. Jag kysser honom igen och den blir mer och mer passionerad. Hans tunga glider in i min mun och jag ler lite. Han tar tag i mina ben och lägger dom runt hans midja. Sedan lägger han händerna på min rumpa. Jag fnissar lite och kysser honom hårt. Han lägger mig i sängen igen och lägger sig över mig, men är noga med att inte lägga hela sin vikt på mig. Hans händer glider in under min tröja och upp mot min bh. Jag drar hans huvud närmre mitt och kysser honom länge. Men när han ska dra av min tröja stoppar  jag honom.

 "Not here" flämtar jag och andas tungt.

 "Sorry" ler han. "I think we'll take in to a hotell in France" viskar han och jag fnissar.

 "When are we going to France?"

 "Tomorrow morning" viskar han och jag nickar.

Efter flera timmar är vi äntligen i byggnaden igen och killarna ska snart på scenen. Fansen skriker högt och killarna står redo bakom scenen. Liam lägger armen om min midja och trycker mig mot honom. Han pussar min kind och jag ler mot honom.

 "One minute boys!" ropar en man vid scenkanten.

 "Wish us good luck!" säger Liam lite högt för att överrösta fansen.

 "Good luck boys!" ler jag och alla ler tacksamt.

De ställer sig vid scenens kant och jag ställer mig bakom scenen så jag ser den. Killarna springer upp på scenen och alla blir som galna.

När konserten är slut och killarna kommer tillbaka applåderar alla bakom scenen och de ler stort. Liams bli söker runt i rummet och snart möter han min blick. Med ett stort leende går han emot mig och jag emot honom.

 "You were amazing" ler jag och kysser honom med armarna om hans nacke.

 "I love you"  viskar han och lägger armarna om min midja.

 "I know you do" retas jag och han skrattar.

Jag kramar de andra killarna och följer dom till deras loge. De duschar, byter om och sedan går vi alla ut. Fansen har samlats igen, men den här gången bakom staketet (när jag skriver staket menar jag sång här högt järngaller). Liam tar min hand och håller den hårt.

 "ELLINOR! LIAM!! WE LOVE YOU!" skriker flera stycken och jag och Liam ler åt varandra.

 "WE LOVE YOU GUYS!" skriker Louis innan vi sätter oss i bilen.

På väg till våra turnébussar somnar jag i bilen efter en lång dag.

-------------------------------------------------------------

Kommentera på mina änglar!

Håller på med kapitel 23 och det kommer komma ut imorgon! Så håll ögonen öppna ;)

Ben har gått igen, så jag är själv. Run med Leona Lewis börjar spelas och jag kryper upp i hörnet av soffan med en filt runt mig.

Plötsligt slås dörren upp och killarna rusar in. De smäller igen den och låser. Deras ansikten visar att de är skräckslagna.

 "What's going on?" frågar jag och ställer mig upp.

Jag ser att alla har antingen rivmärken eller blåmärken på armarna. Liam ser på mig och jag ser ett rivmärke på hans kind ner till käkbenet.

 "What happened?!" utbrister jag och Liam tar mina händer.

 "The fans are outside and the fences have falled down" säger han och skräcken tog tag i mig.

 "You're kidding, right?" frågar jag och han skakar på huvudet.

Jag tar med Liam till badrummet och tvättar rent hans sår. När jag tagit hand om honom så gör jag samma sak med alla andra också.

När alla står vid "samlingsrummet" hör jag flera slag mot bussen. Hårda knackningar typ. Liam tar min hand och går med mig till chaufförens "rum". Han sitter vid ratten och försöker komma ut. Fansen blockerar vägen och vi kommer ingenstans.

 "This is crazy" suckar jag och han nickar.

 "And they won't give up" säger Liam.

 "We've called the cops" säger chauffören och jag nickar.

JAg går tillbaka till soffan och sätter mig i hörnet igen. Utanför fönstret bakom mig står flera tusen fans. Jag suckar och drar för gardinerna på båda sidorna. I allt skrikande finns det fortfarande dom som kallar mig hora, men dom ska fan inte  få slå ner mig.

 "What are we going to do?" frågar Niall.

Han är rädd. Det ser jag. Han som alltid skrattar och är positiv, han har ändrats totalt nu. Jag reser på mig och kramar honom. Han kramar mig tillbaka och jag ler lite bakom hans rygg.

 "We'll get out of here. The fans will back of from the cops, I promise" ler jag och pussar hans kind.

Vi alla sätter oss i soffan och sätter på teven. Nyheter, på spanska. Då ser jag vad det visar på bilden bakom tjejen som pratar. Det är här. De filmar på vår buss. Alla fans. Då är jag glad att jag läste spanska alla år i skolan. Jag lyssnar på vad hon säger och suckar.

 "She says that the cops won't get here that fast. The fans are making it almost impossible to get here" suckar jag och de ser chockat på mig.

 "Do you know Spanish?!" utbrister Louis förvånat men imponerat.

 "Yepp"

 "What will happen with the concert?" frågar Louis och alla ser på varandra.

 "I'll call Paul" säger Zayn och går iväg till sovsalen.

Jag går fram till Liam och drar ner honom i soffan. Med benen runt hans midja och pannan mot hans axel suckar jag tyst. Liam lägger armarna om min midja och lägger sitt ansikte mot min hals. Hans andetag kittlar mjukt mot min hud och jag ler lite. Plötsligt gäspar jag och alla skrattar lite.

 "That's the clock?" frågar jag.

 "Ehm... Four" svarar Harry.

Zayn kommer tillbaka och alla ser mot honom.

 "They will try to get away all the fans, but if they doesn't move, we'll move the concert and go away from here" säger han och killarna ser lite besvikna ut.

 "Think about all the fans that have look forward to this" säger Niall och jag ser på honom.

 "Yeah, but I don't think they would like that you guys went out now to get inside that building" säger jag och alla nickar gillandes. "I'll go and rest for a moment" fortsätter jag och reser mig upp.

 "I'll wake you up later" viskar Liam och kysser mig.

Jag nickar och går sedan till sovsalen. Där drar jag av mig mina kläder och drar på mig ett par pyjamasbyxor och ett linne. Sedan lägger jag mig i sängen och sluter ögonen. Det är omöjligt att somna med fansens eviga skrikande och bankande, men det är skönt att bara kunna ligga där.

Plötsligt hör jag dörren till sovsalen öppnas och steg mot sängen hörs. Liam sticker in huvudet mellan "gardinerna" och ler gulligt.

 "Can I join you?" frågar han och jag ler.

 "'You don't even have to ask that" ler jag och han ställer sig upp igen, antagligen för att byta om.

När han kryper in igen har han på sig ett par pyjamasbyxor och utan tröja. Han lyfter på täcket och lägger sig bredvid mig. Jag lägger mig med magen emot hans och han trycker mig emot sig.

 "I love you" viskar han och pussar min panna.

 "I love you too" viskar jag och lutar pannan mot hans nakna bröst.

Jag drar mina fingrar upp och ner för hans magrutor och han drar fingrarna fram och tillbaka på min rygg. Sakta, försiktigt och smidigt lägger jag mig halvt över honom med huvudet på hans bröst och ena benet emellan hans (misstolka inte). Min arm lägger jag runt hans midja och han drar sin armn under mig och runt min midja så jag kan ligga på hans arm istället. Jag ser upp på hans profil och ler lite. Han ligger med andra armen på kudden och handen under huvudet. Han stirrar rakt upp i "taket".

 "Why are you staring at me like that? It's creepy" flinar han, men släpper inte blicken ifrån "taket".

 "It's not creepy, it's romantic. And I want to look at my beautiful boyfriend" ler jag och pussar hans kind.

 "You're beautiful. I'm more like... hot" flinar han och möter min blick.

Jag skrattar och kysser honom. Han drar upp mig över honom och lägger händerna på min rumpa. Jag flinar mot honom och drar mitt finger över hans kind.

 "You bad boy" flinar jag och han skrattar.

 "I just love my girlfriend" flinar han och jag fnissar.

Jag kysser honom snabbt och lägger mig bredvid honom igen. Han lägger sig mitt emot mig och drar armarna runt mig. När jag hör fansen skrika ord till mig utifrån stelnar jag till, och Liam märker såklart det. Han sätter sig på min midja med varsitt ben på varje sida. Det är läskigt, men hans ögon riktigt nålar fast min blick i hans ögon.

 "Don't listen to them, okey? They're just jealouse" säger han och jag vänder blicken mot väggen utan att säga något. "Ellinor!" säger han allvarligt och tar tag i mitt ansikte. "Promise me" säger han när han borrar fast mina ögon i hans.

 "I can't promise that. It would be different if it was one person, then I would laugh about it. But it is a thousands of people out there that hates me" säger jag och han flyttar sitt ansikte mot mitt.

 "Please, Ellie. I can't handle walking around knowing that you feel bad when I can't do anything about it" säger han sorgset.

 "You are helping me all the time, Liam, even if you don't know it" säger jag och kysser honom.

 "But you have to promise to tell me if you're really sad. I don't want to see my angel sad" säger han och jag ler mot honom.

 "Promise!"

Han skrattar åt min pipiga röst och pussar min näsa. Jag fnissar innan jag puttar ner honom ifrån mig.

 "I actually came here to rest" flinar jag och han ser oskyldigt på mig.

 "Sorry" säger han generat och jag skrattar lite.

Jag kryper mot honom och sluter ögonen. Sedan somnar jag snabbt, trots allt skrikande och bankande. Jag tror det beror på att Liam ligger bredvid mig.

-----------------------------------------------

Tack för alla kommentarer! Ni är underbara!!

Tror faktiskt att jag lägger ut kapitel 22 ikväll också... Har nämligen det kapitlet klart i utkast OCH håller på med 23 ;) Vad säger ni?! Ett till ikväll eller?!