Tänkte bara informera er om att jag inte kommer kunna skriva i helgen - antagligen inte, men kanske. Ska till min båt för första gången i år och vi har typ inget internet där, men jag ska försöka skriva kapitel där på typ word och lägga ut när jag kommer tillbaka! Fast om det är bra väder kommer jag säkert inte sitta vid datorn, men jag ska försöka i alla fall. Plus att jag har prov i spanska på tisdag som jag måste - måste måste måste - plugga till, så jag kanske pluggar lite också. 

Nu vet ni lite om helgen och hur uppdateringen blir! Hoppas ni får en grym helg och njut så länge den varar! aka njut i två dagar... 

Puss på er!

Joshua har redan åkt hem till sin flickvän, de bor tillsammans i Kalifornien, därför träffas vi inte så ofta. Men jag är glad att han kom hit i alla fall. Det brukar oftast dröja några månader mellan våra möten. Ganska jobbigt, men vi håller kontakten. 

När jag kommer hem står mammas bil på uppfarten, antar att hon var tidigt hemma ifrån jobbet. Snabbt stormar jag in och smäller igen ytterdörren bakom mig.

 "Mum!!" ropar jag högt.

 "In the kitchen!" ropar hon tillbaka.

Jag hänger av mig jackan och drar av mig skorna samtidigt som jag slänger väskan på golvet. Snabbt springer jag in till köket och ser mamma sitta framför sin MacBook med sina läsglasögon på näsan, som vanligt.

 "Mum we got in! We're top ten!" utropar jag glatt.

 "What happens then?" frågar hon och ser upp på mig.

 "We're flying over to the UK in two weeks, ish" säger jag och sätter mig framför henne.

 "Okay, so there is some rules" säger hon och puttar undan sin MacBook, tar av sig glasögonen och lägger händerna knytna på bordet.

 "Mum" gnäller jag.

 "No boys. Don't go out alone late. Text me everyday, call me at least every second day. I need ever member of your groups number. Call me if something goes wrong" rabblar hon upp.

 "Mum, I'm not five anymore. I know what I can do and not. Plus, there's still two weeks" ler jag.

Nästa dag på träningen börjar vi vid tio istället, för att kunna träna längre. I mejlet vi fick stod det att vi kommer lära oss en gemensam koreografi med alla andra grupper - som vi visar upp gruppvis inför de som ska avgöra vinnaren - och en valfri koreografi som gruppen bestämmer. Vi har bestämt oss för att mixa några koreografier som vi redan har. Moon, som är bra på att mixtra med låtar och sånt lovar att klippa ihop Thrift Shop, That Power, Can't Hold Us och Look At Me Now. 

Vi tränar in delar av koreografier och tränar så mycket vi kan utan själva mixade låten. Det går inte perfekt, vi ramlar, snubblar, skrattar, gör fel, börjar om, men vi vet att det kommer löna sig. 

 "Oh God this is annoying!" skrattar jag när vi gör fel under sista låtbytet.

 "I know!" tjuter Jaja.

Vi ställer oss i positionerna igen och kör om, allt från början. 

Jag tror vi tränar i sex timmar i sträck, för jag är hemma igen när klockan är drygt kvart över fyra. Det är ingen hemma, mina föräldrar jobbar säkert fortfarande. Det brukar ju vara så, men jag klagar inte. Jag får dansa hur mycket jag vill och jag träffar dem ju under middagen. Det räcker. 

Det första jag gör är att duscha i en kvart. Efter att ha torkat mig och satt upp mitt hår i en turban går jag ner till vardagsrummet. Med en suck slår jag mig ner på soffan och sträcker mig efter dosan. Den ligger för långt bort. 

Hela min kropp värker efter träningen och jag orkar inte luta mig framåt igen. Istället lägger jag mig ner i soffan med kinden mot armstödet, så jag ligger på sidan vänd mot teven. 

Tillslut tvingar jag mig själv att ta dosan, så jag drar upp min kropp, tar dosan och lägger mig i samma position som innan. Med ett stolt halv-flin slår jag på teven och börjar bläddra mellan kanalerna. Ingenting intressant. Så tillslut hamnar jag på Animal Planet, en typisk tidsfördrift kanal. Några lejon jagar några djur som jag skulle chansa på var gnuar. Nej, jag är inte direkt djurintresserad. Eller, i alla fall inte vilda djur mitt ute i Afrika. 

När jag var yngre hade jag en liten sheltie. Hon hette Cinderella, töntigt, jag vet. Men jag var drygt 5 och var i min prinsessperiod. Eftersom det var min hund, jag fick den av mina föräldrar i födelsedagspresent, så lät de mig välja namn. Hon hade ett rosa diamanthalsband, en skrikrosa hundkorg och ett hundhus som såg ut som ett slott ute på baksidan. Varje kväll borstade jag hennes päls med en rosa borste. Hon klagade inte, hon älskade att bli borstad.

Ibland, när vi skulle bort eller när jag var på humör, så satte jag en rosett vid hennes öra. Och ibland lekte jag att hon var min förtrollade hund som skulle ta mig till min prins. När vi var ute på promenad brukade jag låta henne välja vart vi skulle, i hopp om att hitta min "prins". Ja, jag var riktigt töntig när jag var liten.

Cinderella dog tyvärr i förtid på grund av sjukdom. Men hon vart i alla fall 8 år gammal, och det var de åtta bästa åren i mitt liv. Pfft, eller inte. Men hon betydde i alla fall mycket för mig. När jag var liten var jag ganska ensam av mig, hade nästan inga kompisar. Bara en, Judith, men när hon fattade att jag var tönten i skolan gick hon till de populära istället, för att inte riskera att bli utstött som jag. Cinderella fanns alltid där - jag vet, det låter konstigt, hundar kan ju inte ens prata - men varje gång när jag låg i min säng och grät kom hon alltid och slickade bort mina tårar. Hon la sig alltid bredvid mig och gosade ner sitt huvud vid min halsgrop.

 "Olivia, hunny, wake up"

Sakta öppnar jag ögonen och märker att jag fortfarande ligger i soffan. Teven står på, Animal Planet fortfarande. Nu handlar det om fåglar, tror jag.

 "Huh?" mumlar jag yrvaket och ser upp på mamma som står över mig med ett leende.

 "I just got home from work and saw you sleeping here with the tv on, though I might wake you up. The couch isn't that comfortable sleeping on" skrattar mamma.

 "What's the clock?" frågar jag och sätter mig upp.

 "Twelve, at night, you better go to bed" säger mamma och jag nickar.

 "I will, night mum" ler jag och ställer mig upp för att sedan pussa hennes kind.

 "Night baby, I'll just eat something and then I'll go to bed too" ler hon.

Jag nickar och släpar mig själv upp för trappan. Mina ögonlock faller ner då och då, men jag tvingar dem att vara öppna. Just då skiter jag i att byta om och att ta bort sminket, istället lägger jag mig på mage på sängen och sluter ögonen. Inom kort sover jag djupt, som om jag aldrig vaknat.

Louis' POV

 "But I never did!"

 "I saw you, Louis! You can't deny it!"

 "She came up to me and kissed me! I pushed her away!"

 "I can't believe you're lying to me..."

 "I'm not, but you don't trust me!"

 "How will I ever be able to trust you when you go around and kiss other girls?!"

 "I didn't kiss her!"

Eleanors ögon är rödsprängda av gråt. Hennes kinder är blöta och hon har inget smink på sig. Som vanligt anklagar hon mig för något jag inte gjort. Vi var ute på en klubb igår och när Eleanor var på toa kom en blondin upp till mig och kysste mig, bara sådär. Jag puttade såklart bort henne direkt, men Eleanor hade redan sett och hon sprang iväg.

Det här är inte första gången vi bråkar om tillit. Vi har bråkat nästan varje dag den senaste månaden och det sliter på mig. Att ständigt behöva skrika på varandra, försöka få henne att lyssna, ständigt behöva höra att man är en dålig pojkvän, ständigt behöva höra att man är en player. 

Visst, jag älskar Eleanor, men jag är inte alls lika säker längre. Det här är inte tjejen jag blev tillsammans med, definitivt inte. Det är knappt så jag känner igen henne längre. Hon är bara så annorlunda...

Eleanor sätter sig ner i soffan med ansiktet i händerna.

 "Honey..." börjar jag och sätter mig bredvid henne, i ett försök att trösta henne.

 "No! Just no! Just go away!" skriker hon och jag ryggar tillbaka.

 "Eleanor, please listen to me..."

 "I'm not going to listen to your bullshit anymore, Louis! It's over!"

Kort därefter sitter jag i min bil, åkandes bort ifrån Eleanors lägenhet. Med tårar strömmandes nerför mina kinder och mitt hjärta i tusen bitar. Det regnar, som vanligt i London, och mina vindrutetorkare går på högsta fart.

Argt, frustrerat och hjärtekrossat slår jag händerna hårt emot ratten. Bilen svänger till, men jag lyckas kontrollera den igen. 

Jag plockar upp mobilen och kämpar för att trycka på rätt kontakt igenom min suddiga syn, samtidigt som jag försöker koncentrera mig på körningen. När jag kollat en sista gång så det är rätt nummer trycker jag på ring och lägger mobilen mot örat. Stannar vid trafikljus.

 "Louis? What the hell, it's in the middle of the night" mumlar Harry trött i luren. 

 "Eleanor broke up with me" gråter jag ut och kör igen, då det blir grönt.

 "Oh my God... Lou I'm sorry man" säger han, genast lite piggare.

 "Can I come over?" snyftar jag.

 "Of course mate, see you soon. Be safe"

Vi lägger på och jag fortsätter köra mot Harrys lägenhet. Allt är en röra. Allt med Eleanor, turnén som börjar snart, alla fans, all press från media... Det börjar verkligen kännas nu, på riktigt. 

Jag parkerar vid första parkeringsplats jag ser och hoppar ur bilen. Regnet strömmar ner ifrån himlen och jag blir dygnsur direkt. Såfort jag låst bilen springer jag mot porten där Harry bor. Vant slår jag koden, men trycker fel då jag knappt ser något med alla tårar i mina ögon.

Jag knackar på Harrys dörr. Konstant. Desperat efter hjälp. Tröst. Han öppnar direkt. Han har endast på sig pyjamasbyxor och hans hår är en enda röra.

 "I'm sorry for waking you up" snyftar jag, men han svarar inte. Istället lägger han armarna om mig och kramar mig hårt.

 "I'm really sorry Lou, I know you love her" säger han.

 "I didn't even do anything wrong" gråter jag mot hans axel.

 "I made us tea, then you can tell me what happened exactly" säger han och jag nickar.

När jag tagit av mig skorna och jackan följer jag med honom till vardagsrummet där vi sätter oss i soffan. Han räcker mig en kopp med te och jag tar tacksamt emot den. Jag smuttar på det varma, smaksatta vattnet och ser sedan på Harry.

 "We were at a club last night" börjar jag. "I felt this blonde girl staring at me all night long, but I didn't say anything to Eleanor because I didn't want to cause trouble" fortsätter jag. "After a while of dancing she said she needed to go to the restroom, so I waited for her in the hallway, kinda. Then this blonde girl comes up and kiss me. First, I'm a little shocked, but then I push her away. Then I see Eleanor running out of the club. I tried to follow, but she just disappeared. So I went home. Called her, texted her. She didn't answer. So I decided to sleep. Today, she never answered my calls or texts. So I came to her flat, knocking on the door and she opened. Since I was already there, we decided to talk. It turned into screaming and crying and then she broke up with me. And now, here I am, single, heartbroken and left all alone" berättar jag och Harry ser sorgset på mig.

 "First of all, I think she made the wrong choice. She should have listened to you. Second, don't think you did anything wrong, because you didn't. I know you usually feel like it's your fault, this time, it isn't. And don't you dare to say that you're all alone. Because you're not. You have your four best mates and your family. If you want to talk, come to one of us, the one you feel most comfortable with" säger han och jag ler.

 "Thank you Harry, it means alot"

Ni kanske tänker, fan va bögiga de är. Men nej, vi är bara riktigt bra vänner. Och då menar jag typ bröder. Av alla fyra bandmedlemmar tror jag att Harry och jag är tajtast. Visst, vi håller på att glida isär, men jag vet att han alltid kommer finnas här för mig.

Jag får sova kvar hos Harry den natten, bara för att han inte vill att jag ska vara ensam. Det uppskattar jag. För helt ärligt så vill jag inte vara ensam. Jag får sova i gästrummet bredvid Harrys rum. 

Men jag sover inte på hela natten. Allt jag tänker på är Eleanor. Jag stirrar upp i det vita taket, med händerna under huvudet, och tänker på henne. Hennes leende, hennes ögon, hennes skratt. Allt. Tanken av att hon inte är min är skrämmande. Kommer hon hitta en ny kille? Kommer hon glömma mig? 

Det enda jag vet är att jag aldrig kommer glömma henne.

----------------------------------------------------------------------------------------

Tre kapitel på tre dagar, yes! Men vill bara säga att ni inte borde ha för höga förväntningar på uppdateringen, den kanske är hyfsat bra i början, och jag vet att jag har haft paus, men jag går fortfarande i skolan - obviously - och får läxor och prov. Känner mig lite pressad med skrivningen bara för att jag tycker ni förtjänar kapitel efter att ha väntat under pausen. Men i alla fall...

Slänge in lite Louis' perspektiv där, what do ya'll think?! 

JAG ÄR INGEN ELOUNOR HATER! Jag stödjer Eleanors och Louis' förhållande, men det var nödvändigt att de gjorde slut för att den här fanficen ska funka, obviously...

Nästa morgon behöver jag inte jobba på kaféet, så istället sover jag ut tills klockan elva och äter en lång frukost. Både mamma och pappa jobbar, så jag är själv hemma. 

Jag nynnar på She Don't Like Lights med Justin Bieber medan jag fixar en skål med flingor och mjölk. Mina höfter svänger i takt och när jag ska ställa in mjölken i kylen igen snurrar jag runt i en "dramatisk" piruett. 

Plötsligt hörs skratt och jag vänder mig om. Där står Joshua, min näst äldsta bror. Han är 20 år. Min äldsta bror - Ethan - är egentligen inte min helbror, vi har olika mammor, men vi är som riktiga syskon. Ethan är 22. 

 "Joshua!!" skriker jag och springer emot honom för att hoppa upp i hans famn.

 "Woah, chill sis" skrattar han samtidigt som han fångar mig.

 "I've missed you! How was Africa?" ler jag och ställer mig på golvet igen.

 "Great, hot, awesome, hot" säger han och jag skrattar åt honom.

 "When did you get here? I didn't knew you were coming" säger jag och vänder mig om för att ta skålen med flingor.

 "Oh, I got home yesterday" 

Han följer med mig till vardagsrummet och sätter oss ner. Ännu en gång berättar de om nyheten att One Direction söker en dansgrupp som ska uppträda på deras konserter. Snabbt byter jag kanal och Joshua ser konstigt på mig.

 "What was that all about?" frågar han.

Jag förklarar allt. Att I.aM.mE vill skicka en ansökan till den här "utmaningen" men att mamma vägrar låta mig åka. Först höll han med om att 9 månader är riktigt mycket, men sedan var han på min sida, efter att jag förklarat min "kärlek till dansen". 

 "I'll talk to mum about it, I promise" ler han och jag kramar honom ifrån sidan.

 "I love you Joshie" ler jag och han fnyser.

 "Really?!" utbrister han och jag skrattar högt.

Jag och Joshua sitter i soffan och slappar i flera timmar, bara pratar om allt som hänt sedan vi träffades sist. Klockan tre börjar min träning och den är kvart över två nu.

 "Hey Josh, I have to leave in a quiarter, training you know" säger jag och han flinar lite.

 "Can I come? I've missed watching you dance" säger han och putar med underläppen.

 "Sure" 

Jag går upp till mitt rum och byter om till träninsbyxor för att sedan packa en väska med nödvändiga saker, precis som alltid. Nere i hallen står Joshua redo och väntar på mig. Vi går ut tillsammans till hans bil och han kör mot min favoritbyggnad, efter mitt hus såklart. 

I träningslokalen sitter redan alla andra, och ändå är jag tio minuter tidig.

 "Josh-man!!" utbrister Pacman och rusar emot Joshua.

 "Pacman!!" svarar Joshua och de kramar varandra.

De andra ställer sig bakom och väntar på att få krama min kära bror. 

Medan de pratar och kramas och allt så passar jag på att värma upp. Då märker jag kamera stativet vid helväggsspegeln. Med en suck sätter jag mig på golvet och börjar stretcha. 

 "Guys I gotta tell you something" säger jag mitt i allt och alla vänder sig mot mig.

 "What is it, Chachi?" frågar Brandon.

 "I can't go to UK, which means you'll have to send the application without me" säger jag snabbt.

 "What do you mean?" frågar Millie.

 "Mum won't let me send the application, so you have to apply without me" upprepar jag.

 "No, no, no, we're not doing this without you. Either we're all in this together, or we aren't in it at all" säger Pacman.

 "But this is a really big opportunity for you" envisas jag.

 "It's a big opportunity for I.aM.mE" rättar Moon. "And I.aM.mE isn't I.aM.mE without you" säger han och jag ler svagt.

 "I'm really sorry guys, I really wanted this and I know you all wanted it" säger jag.

 "It's alright, we'll survive" flinar Millie.

Mitt under träningen, mitt i låten Scream And Shout, ringer min mobil. 

 "Sorry" säger jag och joggar fram till min väska där Joshua står. 

Jag tar upp mobilen och läser Mum's calling... på skärmen. Ett förvirrat ansiktsuttryck tar plats på mitt ansikte. Mamma jobbar och hon ringer aldrig när hon jobbar om det inte är jätte viktigt.

 "Mum?" svarar jag.

 "Hey hun, I'm pretty busy but I just wanted to tell you that me and dad talked yesterday and we decided to let you apply for that dancecrew thing" säger hon och mina ögon spärras upp.

 "Are you serious?!" utbrister jag och börjar hoppa upp och ner, medveten om att alla stirrar på mig som att jag är ett psyko. 

 "Yes, but we'll have to talk when we get home. Bye hun" säger hon och lägger på.

 "Oh my sweet mother of Jesus!! I can go!!" skriker jag och blir klämd mellan mina gruppmedlemmar.

Alla pratar i munnen på varandra, skrattar, skriker till och hoppar omkring. Joshua bara skrattar åt oss. Allt är overkligt. Vi får möjligheten att dansa inför tusentals människor, 120 gånger, 9 månader i sträck. Vi kanske inte ens kommer vidare, men ändå. Lyckan är otrolig.

 "Josh, can you record us when we dance?" frågar jag och han nickar. 

 "Let's do this! For I.aM.mE!" utropar Pacman.

 "For I.aM.mE!!" skriker vi andra i kör och börjar planera vilka danser vi ska dansa.

Vi bestämmer oss snabbt för Thrift Shop och That Power. Vi börjar med Thrift shop koreografin och jag ser i ögonvrån hur Joshua går runt lite och spelar in. Utan stop övergår vi till That Power och dansar den koreografin. 

Under koreografin ser jag hur Josh zoomar in på mig och jag kollar mot kameran, gör en min och fortsätter dansa.

När vi dansat klart visar Joshua oss videon och vi tycker den är bra, men vi dansar om två gånger till för att få det perfekt. Efter det går vi in på datorn som Brandon har med sig och går in på vårann gemensamma mail. 

Vi skriver om oss själva och lägger in en fil med videon och klickar på skicka tillsammans. Efter det slutar vi träningen, så alla säger hejdå och går skilda vägar. 

Joshua och jag hoppar in i hans bil och börjar åka.

 "Can we stop by Starbucks? I want a milkshake" säger jag och han nickar.

Han svänger höger vid nästa stoppljus och kör in mot en ganska smal gata med butiker på båda sidorna. När han ser Starbucks skylten stannar han och låter mig hoppa ur.

 "Do you want anything?" frågar jag när jag står utanför bilen.

 "No thanks" svarar han och jag nickar.

Jag stänger bildörren och går in till Starbucks. Det är inte så lång kö, så jag kommer fram till kassan snabbt. När jag beställt, betalat och fått min milkshake vänder jag mig om och går ut. 

Fem dagar senare

tisdag

Jag och Millie står som vanligt och dansar omkring bakom disken med delikatesser. Vi mimar med i låten på radion och gör några enkla dansrörelser. Några kunder kollar leendes på oss, en del klappar åt oss och en del skrattar. 

Vår snälla kollega Beatrice ler mot oss och går för att ta hand om kunderna. Hon är den enda som tycker det är positivt att vi har så mycket energi och att vi tar ut det på dansen. Kunderna verkar också tycka att det är bra, man blir själv så lycklig av att kolla på er brukar Beatrice säga. Hon är förresten en 36 årig ensamstående mamma till en sju årig liten flicka. 

 "Here we go back, this is the moment, tonight is the night, we'll fight 'til it's over, so we put our hands up like the ceiling can't hold us, like the ceiling can't hold us!" sjunger vi med och börjar hoppa runt i cirklar. 

När låten är slut applåderar alla och vi bockar dramatiskt. Sedan går vi tillbaka till arbetet. 

 "Yo Millie!" utropar jag när vi står i själva "köket" och diskar.

 "Yo Chachi!" svarar han bakom mig.

 "Have we received a mail yet?" frågar jag.

 "Ehm... I don't know, I can check" säger han och plockar fram sin iPad ur sin väska.

Det blir tyst ett tag, endast ljudet av tallrikar som läggs på varandra och vattnet som rinner ur kranen. Jag trycker ut lite med diskmedel i diskvattnet och fortsätter skrubba med diskborsten mot tallrikarna.

 "We got a mail from them!" utropar Millie och jag släpper allt och springer fram till honom.

 "What does it say?!" frågar jag förväntansfullt.

 "Dear I.aM.mE..." börjar Millie läsa.

Harry's POV

 "What about them? They're really good" säger Liam och pekar på en dansgrupp.

 "Nah, I don't think they're that good" säger Niall.

 "What about this group? I recognize them very much, are they already famous?" frågar jag och visar dem en annan grupp.

 "Oh, that's I.aM.mE, right? The group who won America's Next Dance Crew 2011?" säger Zayn.

 "I think they're awesome" säger jag.

 "Me too" håller Louis med.

 "Let's check the others" säger Simon.

Vi fortsätter kolla igenom alla ansökningar och det tar oss hela dagen att välja ut de 20 bästa, nu ska bara hälften försvinna, men eftersom det börjar bli sent bestämmer vi oss för att fortsätta imorgon. Alla är trötta och börjar bli irriterade på ingenting, ni vet sådär man blir när man är så trött att man kan somna hur-, när- och varsomhelt.

 "Let's crash at my place, alright?" föreslår Louis och vi andra håller med eftersom han bor närmast.

Alla ser fram emot turnén och tanken av att turnéa ihop med en annan grupp - även om det är en dansgrupp - gör allt mycket roligare. Visst, vi killar har kul ihop, men det är kul att träffa nya människor också. Lära känna folk och skaffa nya vänner. 

Chachi's POV

 "We've decided to let you fly to the UK and audition for One Direction!!" avslutar Millie och jag skriker av glädje.

 "We were in the top ten!! We're going to the UK!! We have the chance to dance every night for 9 months and perform in front of thousands of people 120 times!!" skriker jag och han ringer de andra för att berätta. 

Jag kan inte tänka på något annat just nu. Som om jag vore en idiot hoppar jag runt i cirklar med händerna mot himlen och höfterna svänger som jag vet inte vad. Vi ska till Storbritannien, London, och få chansen att turnéra med One Direction. Helt sjukt!

--------------------------------------------------------------------------

Lite kortare, men jag hoppas det duger ändå! Så glad att vara tillbaka på bloggen, men nu kommer en del läxor och prov som jag måste plugga till, men jag lovar att jag kommer skriva så ofta jag kan!! Love ya'll!!

På måndagsmorgonen vaknar jag av min väckarklocka som ringer klockan 7. Efter att ha dragit mig i 10 minuter för att vakna upp hoppar jag upp ur sängen och går mot mitt badrum. Nynnandes låser jag dörren och drar av mig min sov t-shirt, samt mina underkläder.

 "When I'm gone... When I'm go-o-o-one, you're gonna miss me when I'm go-o-one. You're gonna miss me by my hair you're gonna miss me everywhere oh, you're gonna miss me when I'm gone" nynnar jag tyst för mig själv och flinar åt min dåliga sångröst. Jag ska nog hålla mig till dansen...

Jag slår på vattnet till duschen och väntar på att det ska bli varmt innan jag kliver in under vattnet. Med stängda ögon drar jag händerna igenom håret och låter vattnet blöta ner hela min kropp. Efter en stund tvålar jag in mig och rakar mina ben, samt under armarna. 

 "You're gonna miss me by my walk, you're gonna miss me by my talk oh, you're gonna miss me when I'm gone" fortsätter jag nynna. Det är verkligen en låt som fastnar på hjärnan...

När jag tvättat mitt hår med shampoo och balsam njuter jag i ytterligare 10 minuter innan jag stänger av vattnet. När jag kramat ur vattnet ur mitt hår sträcker jag mig efter en handduk som jag virar runt mitt hår. Jag virar en annan handduk runt min kropp och går ut till sovrummet igen, den här gången visslandes.

Eftersom jag ska jobba på kaféet idag drar jag på mig ett par blåa, lite slitna, jeans och en svart t-shirt där det står Kiss Me Or Leave Me. Jag kliver i ett par sneakers för att sedan jogga nerför trapporna, med handduken fortfarande virad runt mitt huvud. Mamma och pappa har redan åkt till jobbet, så köket är tomt.

När jag ätit en hyfsad frukost är klockan kvart i åtta, så jag skyndar mig upp på mitt rum igen och sminkar mig snabbt. Jag tar bort handduken från mitt huvud och blåser håret så det är ganska torrt. Efter att ha borstat igenom håret sätter jag på mig en röd beanie. Precis när jag är klar plingar mobilen. 

Ready 2 go? I'm outside anyway!! 

Jag skrattar åt Millies (Emilios smeknamn) meddelande och svarar att jag är klar. Medan jag knappar in det på mobilen joggar jag nerför trapporna igen och går ut. Fort låser jag dörren och går sedan mot Millies Audi. 

 "Hey Chachi!" ler han och kramar mig över sätet.

 "Hello there" flinar jag och sätter på mig bältet medan han börjar köra mot kaféet. 

Vi småpratar lite på vägen till Jenny's Coffee - aka kaféet där vi jobbar - som tar kanske fem minuter. 

Efter att ha hälsat lite på Teo - som öppnade kaféet och är den enda som jobbar nu - går vi och stämplar in oss och drar på oss det rosa förklädet med logon Jenny's Coffee. Jag är tvungen att sätta upp mitt hår i en tofs, så jag lägger undan min beanie. 

Lite senare på dagen står både jag och Millie vid disken där man betalar och där glasskåpet med alla bakelser finns. På radion spelas Fuck You med Cee Lo Green. Vi båda nynnar med och svänger lite med höfterna. Just nu står vi bara och torkar av, och inga kunder behöver hjälp, så vi skojar till det lite.

Snart går svängandet med höfterna över till lite mer dans och snart står vi och dansar runt bakom disken. Kunderna ler åt oss och en del skrattar. Men snart kommer Teo - nämnde jag att han är gammal, sträng och har en torr humor? - ut och säger åt oss att sluta. 

Jag och Millie skrattar tyst och fortsätter svänga lite med höfterna. Kunderna applåderar åt oss och vi bara bockar lite på skoj. En kund kommer in och jag går för att hjälpa honom.

 "Welcome to Jenny's Coffee, what would you like to order?" frågar jag intränat och killen - kanske 20 år? - kollar lite på bakelserna.

 "I would like a cappuccino and a chocolate cupcake, please" säger han och jag nickar.

 "Millie, a cappuccino please" säger jag och lägger upp en muffin på en liten tallrik.

 "Got it"

Vi sammarbetar väldigt mycket när vi arbetar, ibland när vi hjälps åt gör vi några danssteg, allt blir roligare då. Medan han fixar cappuccinon ställer jag tallriken på en bricka och precis då ställer Millie på en kopp med cappuccino på brickan.

Jag tar betalt och han sätter sig vid ett bord vid fönstret. Millie ger mig en high five innan vi återgår till att städa och torka av. 

När vi slutat för dagen är klockan fyra och vi ska träna vid fem, så Millie skjutsar hem mig för att sedan åka hem till sig. Men vi bestämmer att han ska hämta mig så vi åker tillsammans sen. 

Jag drar på mig ett par Chachimomma byxor (sök på Google, heter faktiskt så!) och ett linne för att sedan stoppa fötterna i ett par Supras. När jag packat min träningsväska med en liten handduk, vattenflaska, mobilladare - har med mig den överallt -, en borste och min iPad tar jag med den ner till hallen.

Jag får vänta i 10 minuter på Millie, men sedan åker vi tillsammans mot träninslokalen. 

Byggnaden är ganska stor, men endast tre våningar. Hela byggnaden är full av träningslokaler. Vi har köpt en lokal tillsammans, men vi hyr ut den ibland när vi inte använder den, på så sätt tjänar vi lite pengar.

Vi är först där, så vi börjar värma upp direkt. Efter tio minuter går jag till stereon som står på golvet och kopplar in min mobil. Direkt när jag slagit på en låt öppnas dörren och in kommer resten av crewet; Pacman (Philip), Moon (Di), Brandon och Jaja. 

 "Hey bitches, how ya'll doing?" säger Brandon med en skämt dialekt och jag fnissar.

Jag och Millie väntar på att de andra ska värma upp och sedan börjar vi dansa till Thrift Shop. Även om vi inte har något fast jobb eller tränar till något speciellt så hittar vi på nya koreografier lite då och då. Ibland får vi ett gig på en klubb eller något liknande, det är så vi får pengar.

Jaja och jag är väldigt nära, mest för att vi är de enda tjejerna i gruppen. Såklart är jag nära med de andra också, men ibland är det skönt att ha en tjej att prata med. 

 "One, two, three, four!" räknar jag in och vi dansar om dansen, igen.

Allt blir annorlunda för mig på dansgolvet. Allt omkring mig typ försvinner och allt som finns är jag och musiken. Hela mitt liv är dans. Att låta kroppen röra sig till musiken. Låta koncentrationen gå till dansen, och inget annat. Dansen får mig att glömma allt. 

 "Let's take a break!" ropar Pacman efter en timme av konstant dansande.

Alla sätter sig vid sina väskor och plockar upp sina vattenflaskor. När jag fått upp min häller jag i mig hur mycket vatten som helst. Jag drar en hand igenom mitt hår och drar handryggen över pannan för att få bort det lilla svett som samlats där.

 "Ey guys! I got something to show you" säger Moon. "Chachi, do you have your iPad?" frågar han och jag nickar.

Jag plockar upp den och ställer mig upp. Alla samlas i mitten av salen och jag räcker iPaden till Moon. Vi sätter oss på golvet och pustar ut medan Moon klickar runt på iPaden. Jag lägger mig ner på rygg och läger händerna under huvudet. Av ren vana börjar jag nynna på Thrift Shop, ännu en låt som fastnar på hjärnan.

 "Here it is! Read this out loud" uppmanar Moon tillslut och ger iPaden till Jaja.

 "Are you in a dance crew? Do you love dancing? Do you have talent? Then this is something for you! The british boyband One Direction are searching for a dancecrew of 5-8 dancers to open their 120 shows on their 9 months long tour. Are you interested? Send an application with a video of you dancing and some information about your crew to the mail in the end of this ad. We will personally, together with One Direction, pick out the 10 best to come to London and audition. The 10 best will stay in London for a week to practice a choreography and then show it to the boyband. Good luck and may the best dancers win" läser Jaja högt för oss andra och alla nickar sakta.

 "Sounds good to me" säger Brandon.

 "The dancecrew that wins will get paid for the 9 months on tour" lägger Moon till.

 "I don't see why we shouldn't send an application" säger Jaja.

 "Everyone in?" frågar Moon och alla utropar ja. "Then let's do it!"

Vi bestämmer oss för att spela in vår nästa träning, eftersom ingen av oss har med sig kamera. Så vi avslutar träningen tidigt och alla går hem till sig.

 "I'm home!" ropar jag när jag kliver innanför dörren till mitt hem. 

 "Hi hun!" ropar mamma ifrån vardagsrummet.

 "Can we talk?" frågar jag och går in till henne.

 "Of course honey, what's on your mind?" 

Hon sitter på soffan med en tidning i knäet och teven står på. Hennes bruna hår är uppsatt i en lös bulle och hennes läsglasögon sitter på hennes näsa. 

Jag sätter mig bredvid henne och drar upp mina ben så jag sitter skräddare. Mamma lägger undan tidningen och vänder sig mot mig.

 "So I was talking with my crew today at the training and Moon showed us this ad. You know that british boyband? One Direction? They're searching a dancecrew for their tour and we thought about sending an application" säger jag sakta.

 "How long is the tour?" frågar hon.

 "9 months..." 

 "9 months?! No, I'm sorry Chachi. You're only 17! You can't go touring for 9 months!" utbrister hon.

 "Mum please! I'll have my crew with me! I won't be alone! Please!" tjuter jag och hon ställer sig upp.

 "This conversation is over. You're not going" säger hon strängt och börjar gå iväg.

 "This is my dream mum! You know I love dancing!" utropar jag.

 "I said this conversation is over! Now don't use that tone, young lady!" säger hon med sin hårda mamma röst.

Jag släpper ut ett frustrerat vrål samtidigt som jag rycker i mitt hår. Snabbt plockar jag upp min träningsväska och springer upp på mitt rum med gråten i halsen. I ett hastigt ryck slänger jag upp dörren till mitt rum och stormar in. Hårt smäller jag igen dörren och slänger iväg min väska. 

Av ren frustration och besvikenhet börjar jag gråta och slänger mig på min säng. Jag trycker ansiktet hårt i kudden och försöker ignorera min mobil som ringer. Men när jag är irriterad och frustrerad blir allt för mycket.

 "Just shut up!" skriker jag på mobilen och kastar den tvärs över rummet.

Mobilen tystnar och jag sätter mig upp snyftandes. Hulkandes torkar jag mig under ögonen och reser mig upp på skakiga ben. Jag går fram till min helfigursspegel och lutar mig fram lite. Efter att ha tagit bort det utsmetade sminket går jag fram till min mobil och plockar upp den. Det var Jaja som ringde, så jag bestämmer mig för att ringa upp.

 "Hey kiddo! Why didn't you answer before?" säger hon efter tre signaler.

 "I was mad" muttrar jag och biter lite på mina naglar.

 "Why?" frågar hon förvirrat.

 "Because my mum won't let me apply for that tour thing. She thinks I'm still her little girl!" utbrister jag och blir mer och mer irriterad.

 "Not to ruin your frustration, but you're still a little girl" säger hon. "But I can't get she won't let you go, that's actually mean. You love dancing" lägger hon till.

 "I know, right? I live for dancing and this could be a really good opportunity for I.aM.mE" suckar jag.

 "Maybe you should stay low for a while, make sure she notice you really want this, and NOT in a childish way. Show her that you take your responsibility. Who knows, maybe she changes her mind" säger hon.

 "I can ask dad instead, he maybe would let me go" säger jag och hon skrattar åt mig.

 "If one of the parents says no, just ask the other, right?" skrattar hon. 

 "Exactly!" tjuter jag och vi skrattar ihop. 

Vi pratar ett tag till, men sedan lägger vi på för hon ska träffa någon kompis. Trött lägger jag mig på sängen och sluter ögonen. Men nästan direkt blir tystnaden för mycket och jag slår på teven istället. E! News är på. 

 "The British/Irish boyband One Direction have some exciting news! Their tour is starting in a couple of weeks and they're now looking for a dancecrew to open up all the shows on tour. The auditions starts in three weeks and the last application day is in three days. They'll announce the top 10 dancecrews who will fly over to the UK within a week" säger tjejen och jag byter kanal. 

Och där ligger jag uttråkad, tills klockan sju då vi ska äta. Så jag släpar ner mig själv för trappan och sätter mig vid bordet där mamma och pappa redan sitter. Utan ett ord sätter jag mig ner och lägger på mat på tallriken. 

Det är tyst under hela middagen, som för mig bara varade i tio minuter. Efter att bara ha lämnat tallriken och glaset på diskbänken går jag upp till mitt rum igen. Jag behöver inte ens lotsas vara ledsen, för  det är jag redan. Jag vet att ni kanske tycker jag är barnslig och allt skit, men ni anar inte hur mycket jag älskar att dansa. Och att åka på turné i 9 månader och dansa på scen inför tusentals människor, varje kväll dessutom, skulle betyda hur mycket som helst för mig. 

Men jag antar att det bara är att glömma det nu... 

---------------------------------------------------------------------------------------------

Yes yes YES folks! Första kapitlet är ute! 

Känner mig lite halv rostig ännu med skrivandet, men jag hoppas att det duger ;) 

Ni får gärna sprida bloggen! Läsarna har sjunkit lite under min paus (vilket jag förstår helt) så jag skulle känna mig mer peppad om jag får fler läsare :)

Var någon av er på konserten förresten? FÖR DET VAR JAG OCH JAG DOG. 

I alla fall, älskar er alla underbara människor!

Såå, nu har jag avslutat omröstningen och det blev...

Love At First Sight!! 

Det var riktigt jämt, tror det skilde en röst mellan, men det var alltså LAFS (Love At First Sight) som vann! Men nu frågar jag er en till fråga... Vem av killarna tycker ni jag ska skriva om? Har valt att skriva om Louis, eftersom jag inte skrivit om honom än!

Om ni undrar så är den här Chachi/Olivia en riktig person och ni kan söka på Chachi Gonzales på google eller nåt för att se hur hon ser ut! Hennes crew är också riktigt och jag kommer använda deras riktiga namn. 

Kommer först ändra designen nu, sedan kommer jag börja skriva, antingen ikväll, eller imorgon! Vi får se, ska försöka fixa designen först. 

Tack till alla som kom tillbaka till bloggen och till de som stannade och kollade bloggen varje dag, även om jag hade paus. Älskar er läsare, ni förstår inte hur mycket det betyder!

Puss på er alla!!

Rösta i omröstningen i menyn istället för att kommentera, det är de rösterna jag kommer räkna!!

Rösta i omröstningen i menyn istället för att kommentera, det är de rösterna jag kommer räkna!!

Rösta i omröstningen i menyn istället för att kommentera, det är de rösterna jag kommer räkna!!

Okej, så jag har kommit fram till två idéer som jag ska välja mellan och jag vill att ni ska säga vilken ni tycker är bäst. Jag tycker det är roligt att skriva om båda, så för mig spelar det ingen roll, utan nu ska NI välja!  Kommer skriva två olika handlingar nu - kanske ändrar namnen på tjejen dock, men det är ju själva handlingen som räknas - och sedan lägger jag in en omröstning i menyn där ni får välja! Easy as that...

When We Collide 

Hannah Reed är 19 år och ska precis flytta ut ifrån hennes föräldrars hus för att bo i en egen lägenhet. Hon har alltid varit den duktiga flickan med betyget A i alla ämnen. I High School var i hon inte populär, men inte mobbad. Hon har bestämt sig för att inte gå på college, utan börja jobba och tjäna pengar direkt istället. 

Men vem är den där mystiska killen i lägenheten mitt emot? Han med svart hår i en quiff och de där mörka ögonen. Han med skinnjackan och de svarta jeansen. Han som tar hem olika tjejer varje kväll och han som står och röker utanför porten. 

Hannah vet att det är fel, hon vet att han kommer dra ner henne, hon vet att han är farlig, men ändå kan hon inte låta bli att dras till honom. Varför känns han så intressant? Varför vill hon veta mer om honom och lära känna honom? 

Love At First Sight

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och bor i Texas, USA. Hon har dansat sedan hon var tre år gammal. Nu dansar hon med sitt egna crew I.aM.mE Hon jobbar på ett café med en av gruppmedlemarna Emilio, eller Millie som de kallar honom. 

Hon bor i en villa tillsammans med hennes föräldrar. Hon har två äldre bröder, men de har båda två flyttat ut. 

I.aM.mE har vunnit America's Best Dance Crew år 2011. Nu börjar deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen bandet One Direction dansare till deras kommande turné. Dansarna ska inleda alla konserter under 9 månader, totalt 120 uppträdanden. De bestämmer sig för att skicka en ansökan.

SÅ! Förlåt att jag inte la ut dem igår, men min kompis sov över så hade inte direkt tid att skriva... Lägger ut en omröstning i menyn nu och den avslutas imorgon! 

Hej alla underbara änglar till läsare!! Ville bara säga att jag kommer börja skriva snart igen! Är fortfarande i Stockholm men åker hem imorgon, då ska jag försöka skriva, men ska ut med några kompisar på en marknad så vi får se.
Måste även fråga er läsare om fanficen senare, har en del olika idéer och jag vill veta vilken av dem ni gillar mest, så jag kommer nog lägga ut olika handlingar som ni får välja mellan.
Måste också berätta att konserten var OTROLIG! Satt högst upp på läktare tre (högst upp i taket -.-) men njöt ändå och det var en av de bästa kvällarna i mitt liv! Bara ledsen att det är över....
Men TACK TILL ALLA SOM FORTSATT KOLLA BLOGGEN VARJE DAG ÄVEN OM JAG HADE PAUS OCH TACK TILL ALLA SOM KOMMER TILLBAKA! Älskar er så otroligt mycket!!
Nu kommer jag alltså börja skriva igen och GUD vad jag har saknat det! Så kolla efter handlingarna inom de närmaste dagarna!
Puss på er!!!
(Skrivet på iPhone, förlåt för möjliga stavfel)