Ayla's Perspektiv

"What?!" utbrister jag.

"I'm so badly in love with you, Ayla! I can't deny it anymore! My feelings are so strong and I can't hide them!" utbrister han och drar fingrarna genom hans hår.

"Austin..." viskar jag och då händer det jag fruktade.

Han tar ett snabbt steg emot mig och tar tag i mina kinder för att sedan pressa sina läppar mot mina. Plötsligt blixtrar något till och jag slänger mig ifrån Austin. Min blick flyger åt höger mot buskarna, där sitter tre paparazzis med kamerorna i högsta hugg. Det blixtrar och blixtrar och de springer mot oss.

"Ayla! What does Zayn think about this?!"

"Who is this guy?!"

"Ayla!"

"Thank you so much" fräser jag mot Austin innan jag springer därifrån.

Jag springer och springer så fort jag kan. Stannar inte. Mina andetag är tunga. Tänk om Zayn ser bilderna? Tänk om han tror att jag är otrogen? Han kanske gör slut... Fast, han kan inte göra det eftersom vi inte är ihop. Men vi har något på gång, han kanske tror jag inte gillar honom längre.

Så fort jag är uppe i lägenheten märker jag att min mobil ligger där. Två nya SMS från Zayn... Snabbt börjar jag skriva ett SMS till honom.

I'm sorry, it wasn't me x

Sedan slänger jag mig på sängen med mobilen bredvid mig och börjar gråta. Tårarna strömmar ner. Han kanske hatar mig just nu. Är bilderna ute? Har han sett dem? Mer hinner jag inte tänka eftersom min mobils ringsignal hörs igenom rummet. På skärmen står Zayn's namn.

"I'm so sorry Zayn! Please forgive me!" gråter jag.

"Ayla, I've no idea what you're talking about!" utbrister han förvånat.

"You don't know...?" snyftar jag.

"No, so please tell me!" ber han.

"Austin... He..." snyftar jag och börjar gråta igen.

"He what?" frågar han.

"He kissed me..." viskar jag.

"What?!" skriker han.

"I'm so sorry Zayn!" gråter jag högt.

"He's going to regret this..." mumlar han.

"What do..." börjar jag, men avbryts av ett tjut, han la på.

Vad menar han? Vad ska han göra? Han är inte ens i London!

Zayn's Perspektiv

"I need to go to London" säger jag stressat, argt och irriterat.

"Man, the tour is over soon, you can't just leave now" påpekar Liam.

"But I have to! That dick Austin kissed her!" fräser jag och slänger ner lite kläder i en resväska.

"Zayn, calm down" säger Niall.

"How am I suppose to calm down?!" skriker jag.

"Zayn, please stay. You can deal with all the problems when we get home" ber Harry.

"No, I gotta go" säger jag och drar med mig resväskan ut.

Snabbt hoppar jag in i en taxi som kör mig till flygplatsen. Jag måste tillbaka. Nu! Taxiresan känns som en evighet. Austin kommer få betala. Jag lovar. Han kommer ångra att han ens rörde henne. Aldrig kommer jag lita på honom igen. Hoppas inte Ayla gör det heller. Det skulle vara ett misstag.

Väl på flygplatsen går jag till disken där man kan köpa flygbiljetter.

"A ticket to London" säger jag kort och plockar upp plånboken.

"The earliest flight goes in three hours, sir" säger hon och jag nickar.

Jag betalar och sätter mig sedan på en bänk för att vänta på att man får checka in väskan. Medan jag väntar tar jag upp mobilen. Elva missade samtal. Fyra från Ayla, två från Liam, två från Louis, ett från Niall, ett från Harry och ett från Paul. Jag har även fjorton olästa SMS. De flesta ifrån Ayla. Jag skiter i alla missade samtal och alla SMS. Just nu måste jag bara komma till London så jag kan spöa skiten ur Austin. Ilskan fyller min kropp och det kokar inom mig.

Varför är jag så arg? Ayla och jag är inte ens ihop... Eller? Hon får ju göra vad hon vill.

Jag checkar in min väska och går igenom säkerhetskontrollen. Mina snabba steg tar mig till gaten där jag visar pass och biljett. Snabbt går jag på planet och sätter mig på min plats. Äntligen på väg...

Ayla's Perspektiv

Några timmar senare

Vad ska jag göra nu då? Vad förväntas jag göra? Ska jag bara sitta och vänta tills något händer? Kanske borde jag prata med Austin... Man kan ju inte styra sina känslor. Han kanske mår dåligt över det han gjorde... Han kanske ångrar det. Sakta tar jag upp mobilen. Jag börjar skriva ett SMS till honom, men suddar ut och börjar om. Det slutar med att jag inte skickar något överhuvudtaget. Då överväger jag att ringa honom, men det struntar jag också i. Tänk om Zayn gör någonting? Då skiter jag i allt och ringer upp Austin.

"Hey..." svarar han lågt.

"Can we talk?" frågar jag stelt.

"Yeah, sure... Where?"

"At your house. Send me the address"

"Okay... See ya"

Jag lägger på och börjar ta på mig. När jag fått på mig jacka och skor plingar mobilen. Jag tar upp den och roffar åt mig mina nycklar för att sedan lämna och låsa lägenheten. Sedan joggar jag nerför trapporna och går fram till min moppe.

Efter tjugo minuter har jag hittat till rätt hus. Jag låser moppen och går fram till dörren. Riktigt fin villa, faktiskt. Med knuten näve slår jag till dörren tre gånger. Steg hörs innifrån. Dörren öppnas. Där står Austin. Han ser försiktigt på mig.

"Hi" säger han.

"Hi" svarar jag.

Han låter mig komma in och ta av mig skorna. Sedan sätter vi oss i ett stort vardagsrum.

"Do you want anything? Water? Tea? Coffee?" frågar han och jag skakar på huvudet.

"No thanks. I'm not here to stay" säger jag och han nickar. "No one can controll their feelings... I know that. But... Why did you kiss me? You could have told me, but I don't get why you kissed me?"

"You're surprised I kissed you?" frågar han och ler ett glädjelöst leende.

"Yeah"

"I'm in love with you, that's it"

"But I don't see you in that way. I see you like my brother" säger jag hest.

"I'm sorry that I kissed you, but I don't get why you were so surprised" säger han.

"I have a thing going on with Zayn, and I don't want to ruin that" förklarar jag.

"Of course" säger han och skrattar till utan någon glädje i rösten.

"Why are you acting like this? Can't you just accept that I'm in love with someone?" utbrister jag.

"How is it even possible to accept that the girl you love is in love with another guy?! How do you think I feel, huh?! I feel like shit!" skriker han och jag stelnar till.

Rädslan griper tag i mig. Hans annars nötbruna ögon blir mörka och frustrationen stiger i honom. Han förändrades. Han är inte som han brukar. Han är inte den Austin som jag mötte på kaféet. Jag viker bort blicken och andas hackigt.

"Ayla..." andas han.

"I need to go" avbryter jag och reser mig upp.

"No, please" säger han och ställer sig upp så han står framför mig.

"Let me go!" säger jag när han tar tag i min arm.

"Ayla, please..."

"Let me go, Austin!" utbrister jag och rycker åt mig min arm.

"Please don't go" viskar han och tårar syns i hans ögon.

Plötsligt knackar det hårt på dörren. Austin suckar och går mot hallen. Jag sätter mig i soffan mitt i en utandning och ser rakt ut på ingenting. Dörren öppnas.

"What the hell man?!"

En röst jag mycket väl känner igen hörs mellan väggarna. Vad gör han här?!

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Förlåt för usel uppdatering! Har typ ingen tid att lägga upp kapitel... Hoppas ni inte lämnar mig!

LuvYa xx

 

Denisé

20 oktober 2012 15:52

Suveränt!! Åhh väntar redan på nästa! Kommer inte lämna denna novell så länge du fortfarande uppdaterar och skriver!! :D

 

Lexi

20 oktober 2012 17:33

Omg, jättebra! :) xx

http://thebieberstorytoyou.blogg.se

 

Lexi

20 oktober 2012 18:29

Mer:D

http://www.lovenovels.bloggplatsen.se

 

Klara

20 oktober 2012 19:31

iiiip, så bra!!! Snälla mer så fort som möjligt jag ber dig! Du kan inte bara sluta sådär :O När kommer nästa kapitel?

 

Hilda

20 oktober 2012 21:24

Meeeeennn, sluta inte sådär :( aja ;)

 

matilda

20 oktober 2012 23:55

Wilma, kan du bara... ALDRIG SLUTA SKRIVA?
Älskaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

http://beautifulsense.blogg.se

 

Agnes

21 oktober 2012 12:58

Håller med dom andra! Sluta aldrig att skriva! Det är så grymt spännande, jag vill ha mer mermermer! Xxx Agnes

 

JoJo

27 oktober 2012 20:03

Gud ja dör så bra!<3<3<3!//X(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...