Lyssna samtidigt

Efter flera timmar av dansande och drickande börjar Harry gå överstyr. Jag är mer nykter än honom, så jag har i alla fall förståndet kvar, vilket inte Harry har. Niall och Zayn åkte hem tidigt, Liam och Danielle kom och hämtade honom. Louis och jag sitter i baren, han är lika nykter som jag, vilket är skönt. Harry är väl och dansar någonstans. När jag kollar mot dansgolvet ser jag honom dansa med någon tjej framför sig. Hon ser ut som en typisk blond hora.

Hennes platinablonda hår är platt och hänger nerför hennes axlar. Hon har på sig en minimal svart kjol och ett vitt maglinne som visar hela magen och för mycket av hennes bröst. Harry låter händerna glida längst hennes kurvor och hon gnider sig hårdare mot honom. Jag sväljer hårt och kollar bort.

 "Are you okay?" hör jag Louis fråga och jag fnyser.

 "We're not even together" säger jag.

 "Then why are you upset?" frågar han och smeker min rygg lätt.

 "I just thought he liked me" viskar jag hest med gråten i halsen och kollar upp på bartendern. "Something strong" säger jag och han nickar.

 "He do" säger Louis och jag skrattar glädjelöst.

 "Yeah, really" säger jag ironiskt.

Gråten stiger i halsen, klumpen i magen växer och tårarna i ögonen stiger. Jag tar drinken som bartendern ställer fram på disken och häller i mig den. Det bränner i halsen, men jag bryr mig inte. En tår rinner nerför min kind, jag kan inte stoppa den från att falla.

 "I'll talk to him" säger Louis och jag ska precis stoppa honom då jag märker att han redan gått.

Snabbt kollar jag åt Harrys håll och ser honom, fortfarande dansande med horan. Louis går med snabba steg emot dem och puttar löst bort tjejen. Han börjar prata med Harry, som verkar arg för att Louis avbrytit dem. Jag reser mig upp och går med snabba steg mot utgången.

Jag borde inte vara ledsen. Vi är inte ihop. Han kan göra vad fan han vill. Men jag trodde han gillade mig. Jag gillar honom. Han fick mig att gilla honom så mycket så det gör ont, han fick mig att tro att han gillade mig lika mycket som jag gillar honom. Men sedan lämnade han mig. 

Jag ställer mig utanför och drar in ren luft.

 "Alyssa, there you are!"

Jag kollar mot dörren och ser Louis komma ut med ett lite oroat ansiktsuttryck. Han ställer sig framför mig och kramar mig hårt.

 "I really thought he liked me. He even told me. I like him, really much, Louis. I want to go home" babblar jag på och han nickar.

 "I'll call Liam and ask if he can pick us up" säger han och jag skakar på huvudet.

 "I mean my home" säger jag och han nickar.

 "I'm sure he can stop by your house" säger han och jag biter mig i läppen.

 "You sure?" frågar jag och han nickar med ett leende.

 "Yeah"

Han tar upp mobilen och vi går mot vägen. Hur mycket jag än vill gråta, trycker jag tillbaka tårarna och spelar stark. Men sanningen är att jag är svag. Så jävla svag. Förvirrad, framförallt. Varför berättade Harry att han gillar mig så mycket, när han egentligen inte menar det? Varför måste just mitt liv vara så förvirrande och komplicerat? Kan jag inte bara få min drömkille utan problem? Är det mig det är fel på? Är det jag som gör fel?

 "Alyssaa, theere you aare loovee" hör jag någon säga bakom mig, flummigt.

Jag vänder mig om och ser Harry vingla ut. Hans läppar har spår av rött läppstift, plus märken av läppstift på halsen. Jag fnyser och himlar med ögonen, precis då lägger Louis ner mobilen.

 "Harry just shut up, okay?" säger han kallt och Harry skrattar högt. "Liam's coming really soon, in like some minutes" säger Louis till mig.

 "You're soo booriing" klagar Harry och håller på att ramla, men Louis håller honom uppe.

 "And you're so drunk" suckar Louis och Harry ser på mig.

 "Allyyy, want to end the night in my apartment?" frågar han med ett flin och jag fnyser.

 "No" svarar jag kallt och han flinar större.

 "Why babe? Are you scared?" flinar han och jag ser förvirrat på honom.

 "Who the hell are you?!" utbrister jag och han skrattar till.

 "Harry Styles, from One Direction" svarar han och sträcker ut handen mot mig. "Nice to meet you"

Jag ryter till och känner tårarna stiga i mina ögon och klumpen i halsen blir större. Aldrig trodde jag Harry var sån här. Jag trodde han var så pass mogen att han i alla fall kunde kontrollera sig när det gäller alkohol. Med ett glädjelöst skratt skakar jag på huvudet och kollar ner i marken.

 "You're not the Harry I knew" viskar jag och ser Liams bil parkera framför oss.

Snabbt hoppar jag in i passagerarsätet och låter Louis sitta med Harry där bak. Jag skiter i Harrys fummliga prat, i Louis irriterade försök att få Harry att vara tyst och i Liams oroliga frågor som ramlar över mig. Allt ska vara så komplicerat. Jag som trodde han ville försöka igen. Istället går han till en annan jävla tjej och gör att så jävla mycket värre. Varför fick han mig att förlåta honom när han ändå bara skulle gå till en annan jävla tjej? Varför förlät jag honom ens?! Du är så jävla dum Alyssa.

 "Where do you live, Alyssa?" frågar Liam och jag kollar upp.

 "Turn here" säger jag och han svänger.

Jag förklarar vägen till mitt hus så kort som möjligt och andas lättat ut när han stannar utanför mitt hus. Trygghet. Snabbt öppnar jag dörren och hoppar ut så fort jag kan.

 "I'll call you tomorrow" säger Louis och jag nickar.

 "Bye" säger jag snabbt och smäller igen bildörren.

Jag drar av mig mina klackskor och springer mot ytterdörren. När jag öppnar den hör jag Liams bil köra härifrån. Då börjar tårarna rinna ner som aldrig förr.

Harry's Perspektiv

När jag vaknar har jag världens huvudvärk. Baksmälla, yaay. Jag minnst ingenting från gårdagen, hur mycket drack jag egentligen? Undrar vart Alyssa är, hur hon kom hem och hur hon mår. Hon har säkert också baksmälla. Jag minns att vi dansade i flera timmar och att det var en kille som försökte få Alyssa i sängen, men jag puttade bort honom. Efter det fortsatte vi på dansgolvet.

Jag reser mig upp och går ut till köket. Där häller jag upp vatten i ett glas och sväljer en huvudvärkstablett. Väl tillbaka i sovrummet tar jag upp mobilen och letar efter nya meddelanden, men hittar inget nytt. Så jag går till vardagsrummet och ringer Alyssa. Medan jag väntar på att hon ska svara sätter jag på teven.

Hon svarar inte, så jag antar att hon sover.

När klockan slår halv fyra på dagen försöker jag ringa henne igen, men hon svarar inte nu heller. Istället skriver jag sms till henne. Tänk om något har hänt henne?

Efter en halvtimme ringer jag Liam, för att fråga om han vet något, men han svarar inte heller. Vad fan asså? Jag ringer Louis.

 "What?" frågar han kallt och jag spärrar upp ögonen.

 "What's wrong with people?! No one will answer my calls, and when you answer, you're mad?! Like what the hell?!" utbrister jag och han frustar till irriterat.

 "You have no idea what happened last night, don't you?" säger han stelt och jag fryser till.

 "What happened?" frågar jag.

 "You found another girl and started dancing with her. Do you know how sad Alyssa was? She walked out, and I followed. When you came out later, you had lipstick marks on your neck and your lips were lipstick red" berättar han och jag flyger upp.

 "What?! No no no! She probably hates me! I messed up again!" skriker jag och kastar mobilen i väggen.

Jag skyndar mig ner till parkeringen och hoppar in i min bil. Snabbt - för snabbt - kör jag ut på vägarna och mot Alyssas hus. Hon får inte hata mig...

Alyssa's Perspektiv

 "You sure you don't need anything?" frågar mamma bakom mig.

 "No, I'm fine" svarar jag tyst.

Jag ligger i min säng med ryggen emot dörren och har täcket över ansiktet. Pappa är redan på jobbet, mamma ska åka nu och Noel är i skolan. Jag tog ledigt från jobbet, sa att jag var sjuk. Även om sanningen är att jag är mentalt trasig. Jag gäspar och sluter ögonen igen. Lyssnar till ljudet av ytterdörren som smälls igen. Ensam igen då. Jag reser mig upp och går till badrummet. När jag ser mig själv ryser jag. Mitt hår är rufsigt, mina ögon är röda och under dem syns mörka ringar. Min hy är blek, riktigt blek. Jag sköljer ansiktet igen och ser på mig själv medan vattendroppar rinner ner över ansiktet.

Varför skulle Harry stanna hos någon som mig? Inte konstigt att han hittade en annan tjej att dansa med. Någon sötare, snyggare, sexigare, smalare. Jag sneglar ner mot rakhyveln som ligger på handfatsbänken. Tveksamt tar jag  den i min hand. Ser på mig själv en sista gång. Ful. Äcklig. Värdelös.

Snabbt stänger jag badrumsdörren och glider ner längst väggen. Håller rakbladet mot min handled. Tänker. Tårar rinner nu nerför mina kinder.

 "I love you" viskar jag och trycker rakbladet igenom min hud.

 "Alyssa!" ropar någon nerifrån.

Någon är här. Mamma låste inte dörren. Fan då. Blodet sprids på min handled och bloddroppar rinner ner mot min hand. Tårarna vägrar sluta rinna. Plötsligt öppnas badrumsdörren och Harry kliver in. När han ser mig med rakhyveln stelnar han till. Jag bryr mig inte.

 "Alyssa..." viskar han och jag gråter högre.

 "Leave me alone!" gråter jag och han sätter sig framför mig.

 "Why?" viskar han och tar rakhyveln - som är täckt av blod - ifrån mig.

Jag svarar inte. Harry rotar stressat i alla lådor och hittar snart förbandstejp. Jag sluter ögonen och skiter i allt. Orkar inte bry mig. Orkar inte ens bry mig om smärtan, varken den psykiska eller fysiska. Jag känner hur Harry plåstrar om såret på min handled och snart lyfts jag från golvet.

Harry lägger ner mig i min säng och lägger täcket över min kropp. Jag bryr mig inte ens längre. Hans hand kramar min och jag öppnar ögonen. Hans ögon är glansiga av tårar och han biter sig i läppen.

 "Am I the reason for this?" frågar han tyst.

 "No" viskar jag trött.

 "Then who is?" frågar han.

 "I am" viskar jag och känner hur tröttheten tar över och jag somnar.

****

Kommenteraaa!

Tack för alla kommentarer på inlägget under här! Betyder mycket att ni gillar fanficen fortfarande :)

Älskar er mina änglar!

xxx

 

Michaela

26 januari 2013 13:06

WILMA OMG!!! Du annar inte hur mycket jag gråter, seriöst jag menar det... Jag har fått torkat bort tårar flera gånger:') Jag behöver mer... Nu jag är desperat!<3 xx

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 

Saga

26 januari 2013 13:25

Jättebra!!:)

 

saga

26 januari 2013 13:38

Hej jag ville bara säga kan du inte sluta skriva om att huvudpersonen gör illa sig? Du har skrivit att de gör så på nästan varje novell! Ville bara fråga. Tack för svar

Wilma

26 januari 2013 16:23

Förlåt, visste inte att det störde er läsare. Tycker det händer mer då, men jag ska ändra det, men kommer inte ändra kapitlet
Tack för kritiken!

 

Denisé

26 januari 2013 16:48

Hur bra som helst! Fick tårar i ögonen :(

 

saga

26 januari 2013 16:54

Varse! Tack ;)

 

Juliana

26 januari 2013 18:02

Alltså du skriver så förbannat bra!!!!

 

Elin

26 januari 2013 18:33

Skit bra! Älskar den! xx

 

Michaela

26 januari 2013 18:39

MER KVINNAAAAAAA!!!!!!!!!! NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU PRONTO!!!!!!

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 

Agnes

26 januari 2013 18:45

Så jävla fucking grymt bra!! Okej, förlåt för att jag svär men det var så himla bra! Skapades värsta vattenfallet i mina ögon... Jaja, iallafall nu ska vi inte bli för känslosamma här.. Kapitlet var iallafall grymt! Snälla ett till ikväll/imorron! Xx

 

Kim

26 januari 2013 23:27

Gud vilken vändning från förra kapitlet!! Du skriver hur bra som helst och jag är sjukt taggad på nästa kapitel! :D x

 

josse

27 januari 2013 14:33

vet du ens hur bra du är?! Du gör min dag varje gång hur är det ens möjligt det är ju lixom en blogg men på något sätt gör du min dag!
Du skriver så perfekt som om du var född för att göra detta!
Du skriver alltid med sån känsla det är som om du gått igenom känslorna med smärta kärlek hat och allt. Jag har läst din blogg sen du började skriva och jag kan säga att redan då var jag fast!
Tack, tack för att du finns för att göra min dag lite bättre!

 

Maria

28 januari 2013 19:15

Jag har en fråga vilken klass går du i tacksam för svar!

Ps: Du äger på att skriva noveller! ;)

Wilma

29 januari 2013 08:20

Jag går i 7:an, fyller 14 år i augusti :)
Tack! xx

 

Anonym

29 januari 2013 19:05

åhh grym :D Mera!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...