LYSSNA SAMTIDIGT

Medan Zayn är och handlar drar jag fram min gitarr och blocket med alla låtar i. Jag har nästan glömt det efter allt som hänt. Men det var först nu jag började sakna det. Sakta knäpper jag på strängarna, stämmer den lite och börjar sedan spela. När jag spelat igenom en låt jag skrivit två gånger börjar jag sjunga till.

Jag är så inne i spelandet och sjungandet att jag inte märker Zayn i dörröppningen. Jag slutar direkt och han applåderar.

"That went fast" påpekar jag och lägger ner gitarren och blocket under sängen igen.

"That was amazing, why haven't I heard you sing before?" frågar han och går fram till mig.

"It's not something I'd like to show" säger jag och rycker på axlarna.

"But you can't hide that kind of talent. That was great!" ler han och tar mina båda händer.

"It wasn't that good" mumlar jag mot hans bröst.

"Yes, it was. Can't you play more?"

"Were you even at the supermarket?" frågar jag med ett höjt ögonbryn.

"No, I came back. I forgot my phone" ler han generat. "Now, can you play something for me?" lägger han till med ett gulligt leende.

"No" svarar jag snabbt.

"Why sweetie?" mumlar han och börjar kyssa min hals.

"Stop it" mumlar jag.

"Sing to me" viskar han i mitt öra och kysser mig på käkbenet.

"No"

Han knuffar bak mig löst så jag landar på sängen och jag skrattar till. Han sätter sig över mig och börjar kyssa mig. Men när jag inte är beredd börjar han kittla mig. Jag skriker och vrider mig av garv.

"Sing to me!" hotar Zayn.

"No! Stop it! ZAYN!" skrik/skrattar jag och han flinar elakt.

"Come on!"

Han fortsätter kittla mig och jag börjar få slut på luft. Men min räddning var nära.

"Hellooo, lovebirds?! You home?!"

Harry skriker igenom lägenheten och Zayn slutar.

"In here! Help me guys!" ropar Zayn.

"No, no, don't you dare to..." börjar jag, men avbryter mig själv när killarna står i dörröppningen.

"Did you know she is a great singer?" frågar Zayn och de skakar på huvudena.

"No, is she?" frågar Louis.

"Yes, she's a goddess! Now, can you please hold her so I can tickle her until she agree singing to us?" frågar Zayn och de skrattar.

"Of course!" svarar de och går emot oss.

"No, no guys NO!!" skriker jag och de skrattar åt mig.

"Sorry ma'am" flinar Louis åt mig.

De håller i mina armar och ben medan Zayn kittlar mig så jag dör, nästan. Jag skriker och skrattar och vrider mig i deras grepp, i hopp om att komma loss, inte för att det hjälper men ändå. När jag inte kan andas ger jag med mig.

"OKAY! OKAY! I'll sing!" skriker jag och Zayn slutar.

"Promise?" frågar han och jag suckar.

"I promise" mumlar jag och de släpper mig.

"YAY!!" tjuter Niall och jag fnissar.

Jag drar fram gitarren och blocket - igen - och sätter mig på sängen. Killarna sätter sig i en halvring framför mig på sängen. Niall ser ut som ett barn på julafton när han kollar på gitarren och mina fingrar som flyger lätt över strängarna.

"Don't laugh" varnar jag och Zayn blänger på mig.

"Why would we? You're great" ler han och jag stönar.

"I don't want to..."

"Do it!!" avbryter Liam mig och jag suckar.

"Fine"

Jag börjar spela min egna låt Where to go. Det enda som flyger igenom min skalle är att inte sjunga falsk, att inte spela fel, att inte sjunga fel ord, att inte se dum ut, att inte se för självsäker ut... och lite till. Killarna stirrar förtrollat på mig och det får mig att rodna.

"Where to go, when the world is all against you? Where to go, when you are alone? Where to go, when you're standing on your own, in this world" sjunger jag.

Refrängen var nog det värsta att sjunga eftersom man sjunger ljusast då. Men det gick bra och jag avslutar med en lång ton på gitarren. Det är tyst en stund efter att gitarren tystnat, men sedan applåderar alla galet och Louis busvisslar. Jag fnissar lite lättat och Zayn böjer sig fram för att kyssa mig.

"I love you" viskar han och kysser mig.

"Love you too" viskar jag efteråt.

"You are really great, Ayla! Why didn't you tell us?" frågar Harry förvånat.

"Because I only sang for myself. When Nellie was at work" säger jag och de stirrar på mig.

"Why haven't you sung for anyone?" frågar Louis.

"Because I didn't thought it sounded good, and I don't think now either" förklarar jag och de stirrar på mig som om jag var ett ufo från Mars.

"Wow, you are really stupid" mumlar Niall och jag kastar en kudde på honom.

"Thanks for that moffo!" skrattar jag.

När vi suttit och snackat en stund bestämmer vi oss för att börja laga middagen. Vi har nämligen bjudit över dem på middag, men först ska jag och Louis gå och handla. Zayn var lite emot det först, men sedan förstod han att han var tvungen att lita på mig, och Louis för den delen. Så vi tar på oss ytterkläder och går ut i höstvädret.

Jag huttrar till när den kalla vinden träffar oss. Efter tre meter bestämmer vi oss för att ta bilen istället, snabbare och varmare. Louis sätter på radion.

Vi är tysta hela vägen. Jag sitter bara och stirrar ut genom fönstret medan han kollar på vägen framför oss. Det blir ganska stelt, faktiskt. Kanske är det inte så bra mellan oss som jag trodde? Kommer det fortsätta vara såhär stet kommer jag inte klara av det.

När vi är framme vid affärn går vi tysta bredvid varandra. Det är som att vi stänger av typ. Som att jag inte ser honom och att han inte ser mig. Vi delar upp oss utan att ens prata med varandra. Jag tar snacks, han tar mat.

"Why did it get so tense between us?" frågar Louis tyst när vi står i kön för att betala.

"I don't know" mumlar jag och plockar upp min plånbok.

"Have I done something? Because then tell me" ber han och jag ser på honom.

"You haven't done anything, Lou, don't even think that" säger jag och drar upp mitt kort.

"Is it about Zayn? Are you worried that I like you in that way? Cause then I can tell you right now that I'm never going to like you in that way, plus that I got a girlfriend" säger han snabbt och jag nickar.

"Of course, I know that" säger jag och sätter i mitt kort i kortläsaren.

Det blir tyst. Vi går till bilen i tystnad. Men väl i bilen sätter konversationen igång igen.

"Do you like me, Ayla?" frågar han snabbt.

"Like a friend, yes. Absolutely" svarar jag.

"I mean like... More than friends" säger han tyst.

"No, I don't" svarar jag.

"Are you sure? Because this feels so strange" mumlar han och jag ser på honom.

"Are you sure? Really? Don't you think I know what I say?" fnyser jag.

"Of course I do, Ayla, but it just feels like..." börjar han, men kan inte avsluta.

"Like what? Aren't you used to have girls as friends around you?" försöker jag.

"No, Ayla, I didn't mean it like that, I just..."

"You know what? Never mind. I don't care" fräser jag och hoppar ur bilen eftersom Louis redan har parkerat.

"Ayla" försöker han, men jag smäller igen dörren.

Jag tar en av de två påsarna och går emot porten. När jag fått upp den småspringer Lou efter för att hinna in. Jag springer upp för trapporna och in till lägenheten.

"Finally, we sta..." börjar Zayn, men jag släpper ner påsen och stormar in på mitt rum.

Varför reagerade jag så? Vad är det för fel på mig? PMS barn, Ayla. Men ändå, det var ganska dumt av honom att fråga mig en sak för att sedan ifrågasätta mitt svar. Helt utan anledning börjar jag gråta. Fuck. My. Life.

Zayn's Perspektiv

"What did you do to her?!" fräser jag och puttar till Louis när han kommer in.

"What do you mean?!" frågar han irriterat.

"She just ran in to her room, without a word! How the hell do you explain that?!" ryter jag och knuffar till honom hårdare.

"Hey, chill down mate" säger Niall och försöker få mig att backa.

"Who the hell are you?! It's not weird that she's afraid of you!" utbrister Louis och jag stelnar till.

Är hon rädd för mig? Ayla? Hon skulle väl sagt det i så fall? Jag menar, hon sa ju att hon inte visste vem jag var, men hon sa aldrig att hon var rädd för mig.

"You don't even see it yourself. You're pathetic, Zayn" fräser han och går till köket med Aylas påse.

Jag står kvar. Förstelnad. Rädd. Vilsen. Förvirrad. Niall försöker få liv i mig, men jag reagerar inte. Istället stänger jag av omvärlden och tänker på Ayla. Bara Ayla. Min Ayla. Tänk om hon verkligen är rädd för mig?

"Hey, mate!"

Jag rycks till verkligheten och ser Nialls blåa ögon se in i mina.

"What?" frågar jag.

"How are you?" frågar han snällt och går med mig till soffan.

"Is she scared of me?" frågar jag hest.

"I don't know man, you should ask her" säger han och jag nickar lite.

Precis då kommer Harry ut ifrån hennes sovrum. Han ser rakt på mig. Allvarligt.

"She wants to talk" säger han och jag sväljer hårt.

__________________________________________________________________________________________________

Kommenteraa!

Hola hola hola hola hola!

NoLife.com KOLLA DEN SIDAN!

Skoja bara... Har inget att göra, så skrev ett kapitel, nu vill jag ha kommentarer! ;)

Haha, anywayss...

Ni vet när man vill verka cool och säger typ "Aja, men anyway" även om man inte har någonting att säga, och så blir det värsta pinsamma tystnaden? Så känner jag just nu.

Okej, är 100% säker på att jag är den enda som känner så...

Okay, Anyway...

CHAOO

 

Denisé

6 november 2012 21:57

WooopWoooop! Du är ju bara bäst på att skriva!! :D

 

Hilda

7 november 2012 06:22

Skriv Meeeerrr:)))DDD min iPad vill inte samarbeta med mig när jag ska skriva kommentarer, så ibland så går det inte :/

 

Agnes

7 november 2012 16:45

Du, nu ger jag dig ett val.... Skriv mer på direkten eller att en av dina läsare blir så desperat att den, bokstavligt talat, dör!!! Vilket väljer du??? Nä, men asså, herre, så bra!!!!!! Skriiiiiiiiv!!!!! Herre herre herre herre herre herre!!!!!!! Du är så bra!!!!! Asså guuud.... Nä, men nu ska jag inte skriva mer. Kram!!!!!

 

Linn

8 november 2012 16:04

Ooops... Råkade dregla lite när jag såg Harry Nyman Styles <3

 

matilda

8 november 2012 20:39

Haha! va gullig du är.. saknar dig som tuuuuuuuuuuusan :(
Asbra kapitel, som vanligt!<3

http://beautifulsense.blogg.se

 

JoJo

17 november 2012 21:36

SÅ jäkla asabra!:D Haha, men eh anyways...;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...