Ayla's Perspektiv

"Are you going to be okay now?" frågar Nellie och kramar mig.

"I'll be okay" säger jag och ger henne ett fejkat leende.

"Okay, my flight is going like, now. But I'll keep in touch" säger hon och jag nickar.

"Bye" säger jag och hon försvinner igenom säkerhetskontrollen.

Hon är borta. Inte föralltid kanske, men för ett långt tag. Månader, kanske år. Jag vet inte när, om, hon kommer tillbaka. Hon var tvungen att ta jobbet. Men hon tjänar så mycket att hon kommer kunna skicka pengar till mig. Men det är inte ekonomin som skrämmer mig, det är ensamheten. Jag kommer bo själv. Helt ensam. Ingen att prata med. Bara jag och tystnaden. Vad hnder om jag faller tillbaka i samma djupa hål på grund av att jag aldrig pratar med någon? Visst, Zayn kommer nog hem snart. Eller, om några månader. Men jag är inte ens säker på hur vi står just nu. Jag saknar honom. Hans röst. Hans kramar. Hans ögon. Hans skratt. Jag saknar allt med honom. Hela honom. Hans sätt att bry sig, hans sätt att hjälpa.

Jag sätter mig i en taxi och säger min gata. När han sedan börjar köra ser jag ut genom fönstret och ser att regnet börja falla ifrån himlen. Mörka moln har dragit in över London och chauffören sätter på vindrutetorkarna.

"Oh, the storm is coming" suckar chauffören.

"What storm?" frågar jag och ser på honom.

"Haven't you heard? It's a hard storm coming over the UK, from the Atlantic" förklarar han.

"How bad is it?" frågar jag försiktigt.

"Well, it's pretty bad, actually. Hard wind, heavy rain, thunder" säger han.

Jag suckar lite. Perfekt. Första natten själv, tillsammans med en storm. Jippi. Sanningen är att jag hatar åska. Och när det blåser ordentligt får jag panik, bara för att det är så mycket som händer på en gång.

Direkt när jag kommer hem sätter jag på nyheterna. De pratar om något ointressant, men snart hör jag något om stormen.

"The storm has reached Ireland's west coast. The storm has caused panic. According to weather forecast the storm is moving fast to the UK. A plane crashed just outside Ireland's coast on their way to the US. We don't know if there are any survivors" säger kvinnan på tvskärmen.

Ett plan, på väg till USA, kraschat?! Är det Nellies plan? Är hon borta? Skadad? Paniken griper tag i mig och jag börjar gråta. Snabbt plockar jag upp mobilen och ringer henne. Hon svarar inte. Jag gråter högre. Tårarna strömmar. Plötsligt svarar hon.

"Hi Ayla!" säger hon.

"Oh my God! Are you okay? A plane crashed outside Ireland's coast and I thought it was your plane!" gråter jag.

"No, I'm fine. We had to emergency landing in Ireland. But as soon as the storm is over we will...." det prasslar i luren.

Störningar.

"Nellie, I can't hear you" säger jag och det låter högre.

Snart avbryts samtalet. Jag suckar. Lägger mobilen på bordet och hämtar datorn. Letar på så mycket om stormen som möjligt. Ser om de låter något plan lyfta från Irland. Plötsligt loggar Zayn in på Skype. Loggades jag in automatiskt...? Han ringer mig och jag svarar.

"Are you okay, Ayla? I heard about the storm!" säger han direkt.

"I'm fine" säger jag och fortsätter leta på massa fakta.

"I'm sorry about what happened" säger han tyst.

"It's not your fault" säger jag.

"Then who's fault is it? It's no..."

Samtalet hackar. Internet trasslar och jag hör ingenting. Zayns webb hackar sönder och jag suckar. Snabbt stänger jag av samtalet och loggar ut. Sedan skickar jag snabbt ett SMS eftersom jag inte vet hur länge jag kommer ha mottagning.

The internet crashed. I'll text you as soon as I can. Love u x

Jag låser mobilen och ser hur det blåser mer ute. Regnet slår hårt i backen och allt är kaos. Människor springer livrädda på gatorna. Vinden ilar i ventlien och det låter som ett spöke. Jag ryser. Hatar det här. Hatar hatar hatar. Mobilen plingar.

Okay, love u 2 x

Jag ler och lägger ner mobilen. Trött släpar jag mig ut till köket och kollar ut genom fönstret. Vädret ändras snabbt. Det blir bara värre och värre. Jag sätter på teven som knappt funkar.

"The storm had reached UK. It's moving into London and we tell everyone that lives in London to stay inside and lock doors and windows. Do not under any circumstances leave your house or apartment. If you're out, stay wherever you are"

JAg suckar. Bra. Såklart. Fast här för jag vet inte hur länge. Snabbt kollar jag klockan. Lunch kanske? Men när jag ska sätta på plattan på spisen för att koka makaroner funkar det inte.

"Come on" stönar jag och försöker tända lampan.

Funkar inte. Strömavbrott. Perfekt! För att ha något att göra hämtar jag fram frysboxen som går på bateri och börjar lägga i allt där så att maten inte förstörs. Sedan när jag har koll på allt fixar jag några mackor med mjölk. Det rycker lite i fönsterna och jag rycker till när en gren dras på fönstret i köket. Jag suckar tugnt och äter upp mina två mackor som ligger på tallriken. När jag ätit upp diskar jag glaset och tallriken för att sedan gå till mitt rum. När jag bytt om till mjukiskläder sätter jag mig i soffan igen. Teven funkar inte. Skit.

Klockan är snart elva och det är riktigt mörkt ute, i lägenheten också för den delen. Det blåser och regnar lika mycket - om inte mer - och det började åska för ett tag sedan. Eftersom det inte finns något att göra lägger jag mig i sängen för att sova. Men det är omöjligt med alla ljud i lägenheten, pga stormen. Vinden som blåser igenom ventilerna, regnet som piskar emot fönstrerna och det otroligt höga mullret och ljusa blixtarna från åskan.

Okej, jag erkänner. Jag är rädd. Jävligt rädd. Jag menar, vem vet vad som kan hända? Så istället för att förgäves försöka somna så plockar jag upp ett ritblock, penna och sudd. Först kladdar jag bara. Skrivet några ord, ritar hjärtan och stjärnor. Men sedan ritar jag mer seriöst.

I skolan sa vår bildlärare att jag var mycket duktig. När jag gick ut högstadiet hade jag A i bild. Det är jag nöjd med. Jag tror faktiskt att bild var mitt favoritämne, dels för att man inte behövde prata så mycket, mest rita, men också för att jag hade en stor passion för det som ung. Vi hade bildlektionerna i slutet av dagen - onsdagar och fredagar - så vår lärare, Mrs. Woods, lät mig alltid stanna kvar en stund. Hon förstod mig, även om jag inte pratade. Som om hon kunde läsa mina ögon hur jag mådde.

Min mobil stör mig i tänkandes på min barndom. Ett SMS från Zayn.

Hey, how are you?  Hope you're alive x

Jag ler lite. Men varför skulle Zayn skicka SMS halv tolv på kvällen/natten? Juste, han är ju inte i London längre. Han är i USA. Där är ju tiden några timmar bakåt.

I'm good, lying in bed right now x

Jag lägger undan mobilen och fortsätter rita. Efter ett tag tröttnar jag och lägger tillbaka allt. Då plingar mobilen igen.

Oh, sorry, are you sleeping? Forgot about the time difference! x

Med ett leende knappar jag in ett svar för att sedan lägga mig i sängen igen. Tröttheten tar över och jag somnar, kanske inte snabbt. Men jag somnar i alla fall.

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Kort - jag vet - men lägger ut det ändå! Kommer inte på mer för det här kapitlet... Några idéer på vad som kan hända?

Kraaaam

 

Mimmi

11 oktober 2012 21:42

Hallooo!
Jag har följt dina bloggar ett tag nu och tycker dom är bra!
Men jag måste bara få fråga dig: Din första Justin Bieber novellblogg på bloggplatsen, kommer du ihåg den? Vad hette den bloggen? Vill gärna läsa dom igen!
Hoppas jag inte har tagit fel person nu, haha!
Hoppas du svarar!
Pusss!

http://milia99.bloggplatsen.se

Wilma

12 oktober 2012 18:44

Haai!! Haha, det var min blogg det! Vet dock inte om jag har den kvar... Och om jag har det så kommer jag inte ihåg vad den heter... Men jag hade ju en Justin Bieber fanfic på blogg.se ( http://jbinmyhead.blogg.se ) Tyvärr så kommer jag inte ihåg vad JB bloggen på bloggplatsen heter, tyvärr... :/ Pusss!

 

Michaela

13 oktober 2012 13:27

Har ett förslag på vad dina läsare kan heta, Wilmerz kanske;)

http://www.mowie.bloggplatsen.se

 

JoJo

13 oktober 2012 18:17

Harry gud va bra!;)O de andra kapitlena med när Sam dödar du vet! Fast ja har tyvärr inte några förslag på nåra smeknamn... Elr kanske BubbelGum? Haha ne...

 

zina

14 oktober 2012 17:44

eh, att zayn kmr tillbaka och sam blir fängslad!

 

Lexi

15 oktober 2012 19:53

Hej! BRA!! men förresten så din gamla jb blogg heter http://www.bieberstory.bloggplatsen.se
kollar på den ibland :)

http://myonedstory.webblogg.se

 

Hilda

19 oktober 2012 06:49

:c Sam blir fängslad :((( han får rymma >:-D nej men, ingen aning på smeknamnsfronten:/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...