FÖRLÅT FÖR FÖRVIRRINGEN MED SISTA DELEN PÅ KAPITLET! LÄS OM DEN, HAR ÄNDRAT RÄTT NU!

Skyller på att jag var trött och hade annat att tänka på xd

Austin's Perspektiv

Plötsligt ringer Zayn igen. Med en suck svarar jag.

"What?!" frågar jag irriterat.

"You need to get home to Ayla, NOW!" säger han snabbt och panikslaget.

"What?! Why?!" ryter jag.

"She's in danger, Austin! Sam is there and he will kill her!" ryter han och jag stelnar till.

Jag lägger på och börjar springa ifrån alla mina kompisar. Snabbt hoppar jag in i min bil och kör så fort jag kan mot huset där Ayla bor. Väl där parkerar jag slarvigt och rusar upp för alla trappor. När jag står utanför dörren hör jag skrik. Snabbt springer jag in och följer skriken, sovrummet.

Där inne står Sam. Han trycker upp Ayla mot väggen och håller henne över golvet med ett grepp runt hennes hals. Han slår henne i magen och jag rusar emot dem.

"Get the hell away from here!" skriker jag till Sam.

"You better watch out little boy!" ryter han och knuffar undan mig.

"I told you to get out!" skriker jag och knuffar honom hårt.

Ayla's Perspektiv

Jag visste att jag skulle dö. Han skulle döda mig. Det visste jag. Det hade jag förutspått. Han gav mig smärta. Han fick mig att skrika. Han fick mig att gråta.

Austin slåss mot Sam. Han har ingen chans, det är det jag tänker. Sam har mer muskler än Austin. Han är längre, starkare och modigare. Men Austin bryr sig inte. Just då jag trodde att det aldrig skulle ta slut sticker faktiskt Sam. Han springer iväg, men innan han lämnar rummet ser han på mig med en blick full av hat och säger:

"As I promised, I will kill you"

Austin kommer fram till mig. Han blöder. Hans läpp är sprucken och han blöder i pannan. Han haltar. Det rinner blod från hans näsa. Försiktigt räcker jag upp handen mot hans panna och han kvider till när jag nuddar såret.

"I'm sorry" viskar jag tyst.

"Don't be" viskar han.

Han hjälper mig upp och lägger mig i sängen.

"I'll call the ambulance" säger han.

"No! No, I don't want to get there again, please. I'm fine" säger jag snabbt.

"Are you sure?" frågar han och jag nickar.

"Totaly" säger jag, hur mycket det än gör ont i hela kroppen.

Jag hjälper Austin med hans blodiga ansikte och sedan sätter vi oss i soffan. Då tar jag upp mobilen och ringer Zayn.

"Are you okay?!" utbrister han direkt.

"Yeah, I'm fine" säger jag och går till sovrummet för att prata ostört.

"You don't have to lie to me, Ayla" säger han mjukt.

"My whole body hurts" viskar jag och börjar gråta medan jag lägger mig på sängen.

"What did he do to you?" frågar han lent.

"He hit me. Strangled me" viskar jag och torkar tårarna.

"Are you at the hospital now?" frågar han.

"No, I don't want to go in there again" förklarar jag.

"Promise me to go there if you have to" säger han och jag suckar.

"Yeah, I promise" säger jag. "Thank you, Zayn. If you hadn't called me I would be dead right now" säger jag tyst. "You saved my life again. And I'm getting worried" avslutar jag.

"Worried about what?" frågar han förvirrat.

"I have nothing to give you back, but my life. But I owe you two lifes now, so I don't know what to do..." skojar jag och han skrattar lent.

"You don't owe me anything" försäkrar han.

"I miss you so much" viskar jag hest och en tår rinner nerför kinden.

"I miss you too"

Men jag tror inte han fattar hur mycket jag saknar honom. Han kan nog inte ens tänka sig det. För jag har bara Austin när Zayn är borta. Det är som att... En del av en är borta. Som att någon tagit mitt hjärta och åkt iväg. Han är så långt borta och jag saknar honom så det gör ont, bokstavligt. Det gör så ont. Jag vill bara ha honom nära och känna hans värme, hans trygghet. Att vara runt honom känns så tryggt. Som att han alltid kommer skydda mig. Som att han alltid kommer finnas där.

Men egentligen så är det inte sant. Han kommer inte alltid finnas här. Han kommer att åka på turnéer och han kommer jobba hela tiden. Han kommer inte ha tid för mig.

Ingen kommer nog någonsin förstå hur mycket han betyder för mig. Även om vi inte ens är ihop så betyder han så otroligt mycket.

"Austiiiiin" småropar jag från köket där jag står.

"Yeah" ropar han trött ifrån vardagsrummet.

"What are we going to eat?" frågar jag och skuttar emot soffan där han ligger.

"Can't you do anything alone?!" muttrar han irriterat.

"I just asked" säger jag och lyfter händerna i luften.

"You seem quiet healthy, you can take care of yourself" småryter han.

"But I haven't said that I can't!" försvarar jag mig.

"But you talk to me like I was your slave! And I'm not" fräser han och jag suckar.

"If you're going to be like this you can leave right now instead!" säger jag högt och gör en gest med armarna.

"Okay! I will! It will be nice to leave this place!" skriker han, reser sig upp och försvinner in till extrarummet.

Jag suckar irriterat och sätter mig i soffan. How I Met Your Mother visas på teven och jag ler lite belåtet. Austin rotar runt i rummet och svär lite då och då. Men snart kommer han ut och jag hör hans steg gå mot hallen. Snart öppnas dörren och stängs snart igen. Det blir tyst.

Bara för att jag inte har något att göra går jag till extrarummet och tar hans örngott, lakan och påslakan som jag slänger i tvättkorgen innan jag plockar fram nytt och bäddar om.

Ni kanske undrar vart Nellie är? Jo, hon vart kallad till ännu ett jävla jobb någonstans i typ Spanien eller något. Så hon kommer vara borta ett tag. Men jag funderar faktiskt på att flytta till en egen lägenhet. Fast jag tror inte jag är redo. Jag har inget jobb, jag är inte ens sjutton, har inget körkort, ingen vidare ekonomi. Det enda jag har är lite koll på vardagen. Jag kan ju laga mat, tvätta, städa och hålla ordning och reda.

Plötsligt ser jag en lapp på sängbordet. Snabbt lägger jag ner täcket på sängen och tar upp den.

Call or text me if something happens or if you need help with something. I'm sorry //Austin xxx

Jag ler och slänger den. När jag fixat ordning i extrarummet går jag till mitt eget och småstädar lite. Bäddar, byter sängkläder, dammsuger, dammar och lite sånt.

Sedan går jag vidare till köket och fixar med disk och tvättar av bänkarna, och samt där dammsuger.

Zayn's Perspektiv

"What are we doing tomorrow?" frågar Harry trött när vi sitter i turnébussen efter konserten.

"Uhm... Radio interview eight am, photoshoot after that, another interview... Rehearse for the concert and then the concert" rabblar Liam upp och reser sig upp för att gå mot sovavdelningen.

Niall har redan somnat mot Louis axel i soffan och Louis ligger med huvudet mot hans. Vi har precis haft en konsert och alla är riktigt trötta efter en dag med slit. Det ska bli så skönt att bara lägga sig i sängen och somna. Men allt jag tänker på är Ayla. Hoppas hon mår bra nu... Det gör hon nog. Och hon har ju Austin där så ingenting har nog hänt.

Harry går också till sängarna och jag väcker Louis och Niall. Niall går efter Harry och jag sitter kvar med Louis. Han ler lite mot mig.

"How's it going with Ayla then?" frågar han.

"Good, I think... I really like her" ler jag generat.

"She's a nice girl" ler han och kappar mig på axeln när han går förbi mig och efter de andra killarna in till sovavdelningen - som för den delen är längst bak i bussen.

Jag ler lite och kollar ut genom fönstret. Mörkret har fallit och månen stigit. Stjärnorna lyser klart och månen bländar mig nästan.

"I love you" viskar jag och går för att lägga mig i min säng.

"Night boys" säger jag när alla ligger i sina sängar.

"Night!" svarar alla, förutom Niall som redan ligger och snarkar på sin plats under den sovande Louis.

_____________________________________________________________________________________

Kommentera!

So.... JA... Ehm... Har inget att säga...

 

Klara

4 oktober 2012 21:59

SÅÅÅÅÅ BRA!! Men fattar inte riktigt.. I slutet är det ju Zayns perspektiv och då står det både "Zayn har redan somnat mot Louis axel i soffan och Louis ligger med huvudet mot hans" och "Night!" svarar alla, förutom Zayn som redan ligger och snarkar på sin plats under den sovande Niall."
Som att det var någon annans perspektiv..

 

Denisé

4 oktober 2012 22:45

Wiiihuuu!! :D
men blir lite nervös när hon ska va ensam där hemma!! :O

 

y

4 oktober 2012 23:39

Jag fattar inte, du skrev Zayns perspektiv och sen skrev du ibland i tredjeform ibland i jag form.. Skulle vara tacksam om du förklara hur det ska vara.

Jätte bra del annars!

 

Amanda

5 oktober 2012 00:15

super bra:) haha bara en sak, i slutet stod de att de var "zayns" perspektiv sen stod de typ zayn har redan somnat mot louis axel och "night" svarar alla förutom zayn som redan ligger och snarkar, hehe men annars jätte bra, blev bara lite förvirad över vems perspektiv de va:)

 

Lexi

5 oktober 2012 08:57

goodie :)

http://myonedstory.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...