Zayn och jag pratar i någon timme, sedan svarar han i sin mobil som ringer. Han lämnar rummet och jag sitter själv och petar lite på nålen i min arm. Varför ska jag ha det egentligen? Jag mår ju bra liksom. Vad skulle det göra för skillnad om jag tog bort den? Är det farligt?

"Hey, it was Louis. He asked if it was okay that he and three other come here?" frågar Zayn som klivit in i rummet.

"Yeah, sure. They are all your friends, right?" frågar jag och han nickar. "And your friends are my friends, so bring them here" ler jag och han skrattar till.

"Good, I'll text him" ler han och blickar ner i mobilen.

Jag suckar lite och drar bort täcket. Direkt när jag sätter ner fötterna på golvet kommer jag på att jag sitter fast i alla slangar.

"Fuck" mumlar jag och börjar peta bort nålen i armen.

"Hey, stop that!" utbrister Zayn och kommer fram till mig för att peta bort min hand.

"But I want to get out of this bed! It's so uncomfortable" klagar jag och han flinar.

"I guess you have to stay there until someone tell you to take those away" retas han och jag stönar innan jag lägger mig igen.

"I hate hospitals" muttrar jag och sätter mig i skräddarställning med armarna korsade över bröstet.

"Who doesn't?" påpekar han och sätter sig på sängkanten.

"But it's so boring here, and I'm not allowed to do anything!" klagar jag och stönar lite.

"When the boys are coming, I promise you, you will have everything but boring" flinar han och jag ler lite svagt.

Nellie kommer in och säger att hon måste till jobbet och sedan försvinner hon iväg. Dr. Evans kommer in och befriar mig ifrån alla slangar och skit. Men jag måste hålla mig på rummet, eller på avdelningen. Om jag ska någon annanstans måste jag ha med en sjuksköterska eller läkare.

"I'll go meet the boys up and then we'll come here" säger Zayn och jag nickar.

Han går ut och jag reser mig upp. Sakta och försiktigt går jag fram till spegeln och kollar på mig själv. Mörka ringar under ögonen, ljus hud, trötta, röda ögon och ett sår på högra kinden och ett i pannan. På mitt huvud sitter ett bandage som får mig att se ut som en svamp. Försiktigt drar jag  bort det och ser ett sår nära tinningen. Ganska stort.

Jag hinner precis dra på mig ett par mjukisshorts och ett linne som Nellie tagit med innan killarna kommer tillbaka. Zayn kommer in först och släpper in fyra andra killar. En av dem Louis, en av dem Liam. En av dem var den där killen i Zayns lägenhet. (kommer inte ihåg vilka hon träffat och inte...)

"Hi!" tjuter Louis och skuttar emot mig.

"Hi" fnissar jag och han kramar mig.

Jag kramar Liam också och sedan presenterar de andra sig som Harry och Niall. Eftersom jag fortfarande står upp känner jag Zayns brännande blick på mig, lite dömande.

"You should be in bed" anklagar han och jag möter hans blick.

"Dr. Evans said I could walk around in the room and in the department, you heard him say that" påpekar jag och han suckar.

"I'm just worried, so can you please lay down" säger han och jag suckar.

"Fine" suckar jag och kryper upp i sängen.

Jag sätter mig som vanligt i skräddarställning och dricker lite av vattnet i glaset på bordet bredvid sängen. Sedan börjar alla prata. Vi lär känna varandra och har riktigt kul. Zayn hade rätt, man har verkligen aldrig tråkigt med dem. Tänk vad kul de måste ha på turnér och sånt. De måste verkligen ha ett starkt band mellan varandra. Tänk om jag också kunde ha så tighta kompisar. Fett nice.

"So... I guess Zayn told you about the tour" börjar Louis och Zayn öppnar munnen, men jag avbryter honom från att börja prata.

"What tour?" frågar jag snabbt och Zayn ser lite på mig.

"We're going on tour" säger han bara och jag ler lite.

"When?"

"Next week" säger han tveksamt.

"Next WEEK?! And you tell me now?!" utbrister jag och han suckar.

"I'm sorry! I never found the right time" säger han.

"We said no more lies or no more hiding" säger jag sårat.

"Ayla, I'm sorry. I was about to tell you, but..."

"And when did you planned to tell me?! The day before?!" säger jag hest.

"No, I was about to tell you today, but I..." börjar han och jag suckar.

"You promised me to never hurt me again Zayn. And now, I actually feel a little bit hurt. I thought you promised to tell me EVERYTHING" säger jag och fäller en tår.

Zayns ögon blir blanka. På något sätt lyckas killarna smita ut utan att vi ger så mycket uppmärksamhet åt det. Jag drar benen mot mitt bröst och knyter armarna runt dem.

"Why didn't you tell me?" viskar jag och han sätter sig på sängkanten.

"I don't know. I was afraid that you were going to get sad and leave" säger han ångerfyllt och jag ser upp  på honom.

"Promise to never hide anything for me again. Nothing like that" säger jag och han nickar.

"Promise" säger han och kramar mig hårt. "Actually, I want to talk to you about something" säger han tveksamt.

"What?" frågar jag nyfiket.

"You said that we weren't supposed to hide anything, right?" säger han och jag nickar. "Well... I guess I have to tell you this then... Or, do this" mumlar han och jag ser förvirrat in i hans ögon.

Plötsligt lutar han sig fram och stannar till precis innan hans läppar nuddar mina, som om han vill att jag ska bekräfta det. Försiktigt lutar jag mig emot honom och hans läppar trycks emot mig. Jag lägger automatsitk armarna runt hans hals och han kryper närmre mig med armarna runt min midja.

Det är min första kyss. Min allra första kyss. Och den delar jag med Zayn.

Kyssen blir mer och mer passionerad och han lutar sig lätt över mig. Han drar händerna upp och ner för min kropp och jag lägger händerna på hans bröst för att lätt putta bort honom. Han ser ner på mig och jag möter hans blick.

"I'm sorry, I just..."

"Shh" avbryter jag och lägger mitt finger på hans läppar. "I liked it. But I don't want to rush things" förklarar jag och han ler.

"Me neither" ler han och jag kramar honom.

Vi sätter oss normalt och de andra kommer in försiktigt. Louis ser lite obekväm ut, men jag ger honom ett leende och allt blir normalt igen. Zayn kryper upp bredvid mig i sängen och jag lutar mitt huvud mot hans bröst. Han lägger armen om mig och pussar min hjässa. Killarna ler lite mot oss innan de startar en konversation om... Någonting.

"When are you allowed to go home?" viskar Zayn i mitt öra.

"I don't know" viskar jag tillbaka och sluter mina ögon.

Han tar min hand med armen som ligger runt mig och kramar den mjukt. Han leker försiktigt med mina fingrar och jag ler trött. Snart börjar jag sakta försvinna från världen och jag faller djupare och djupare ner i sömn.

"Is she asleep?"

"Think so"

"Maybe we should leave?"

"Yeah, come on"

En dörr stängs och allt blir tyst. Då försvinner jag helt och jag somnar.

Zayn's Perspektiv

Killarna bestämmer sig för att åka hem men jag stannar. Men jag följer med dem ner till entrén, säger hejdå till dem och går sedan till sjukhusets kafé. Där köper jag två sallader och två cola burkar. Precis när jag börjar gå mot hissen ser jag två tjejer stå i ett hörn och snegla mot mig för att sedan fnittra och skutta lite på stället. Med ett leende går jag emot dem och de skriker tyst.

"Hi girls" säger jag och de fnissar.

"Hi Zayn" fnissar de.

"What are you doing here then?" frågar jag.

Då märker jag att den ena har en typisk sjukhus "klänning". Tjejen har knappt hår på huvudet och blek hy.

"I got cancer, so I'm here to take some tests... And this is my best friend" säger tjejen och ler.

"Oh, I see..." säger jag sorgset. "What's your names?" frågar jag.

"I'm Angie" säger tjejen med axellångt blont hår.

"And I'm Lisa" säger hon med sjukhusdressen.

"So... Do you want an autograph or something?" frågar jag med ett leende.

"Yeah! Thank you Zayn!" tjuter Angie.

"What are you doing here?" frågar Lisa medan jag börjar signera deras block.

"My friend is here, so I'm with her" förklarar jag kort utan att gå in på detaljer.

"I hope he get better!" säger Angie.

"She"  rättar jag och ler lite mot dem.

"Is it a girl?! Is she your girlfriend?" piper Lisa.

"No, just a friend" ler jag. "I have to go now, girls... Hope you get better Lisa" ler jag kramar dem innan jag går emot hissen.

Jag hör dem tjuta bakom mig och ler stort. Undrar om Ayla har vaknat...

______________________________________________________________________________________

Kommentera!

Okej, uppdateringen SUGER, jag vet! Men jag har väldigt mycket att plugga till den här veckan! Skrev lite längre bara för att ge tillbaka för alla kommentarerna! Hoppas ni inte lämnar mig...

LuvYa

XoXo

 

Agnes

30 september 2012 20:05

Super! Och uppdateringen suger inte alls, den är bättre än de flesta novellbloggar jag läser! Meeera! Kram

 

Hilda

30 september 2012 20:58

Meeeeerrr!!

 

Lexi

30 september 2012 22:09

Mer :D

http://www.lovenovels.bloggplatsen.se

 

JoJo

1 oktober 2012 15:50

7kt bra!<3 Haha, va bra Twitcamen va! På nåt sätt påminner du om Eleanor(Calder!<3)

 

Lexi

1 oktober 2012 19:57

Skulle aldrig lämna den här bloggen, himla bra uppdatering och bra skrivande också, bättre än de flesta man läser :)

http://myonedstory.webblogg.se

 

SagaLisa

2 oktober 2012 08:23

Skulle aldrig lämna en sån här bra blogg!! MERA! xoxo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...