Zayn

"You did what?!" fräser Liam åt Dr. Jensen.

"I had to. She got panic and I couldn't calm her down" säger han oskyldigt.

Han går in till Ellinors rum igen och vi sätter oss ner i soffan utanför hennes rum. Liam frustar argt och Niall sitter med mobilen. Louis och Harry sitter och pratar tyst medan jag sitter med bilderna från när Ellinor ligger på soffan i huvudet. Allt spelas liksom om och om igen. Hennes "sista ord". Goodbye Zayn... Jag klarar inte av det. Hon ville verkligen dö. Tänk om hon försöker igen? Tänk om hon lyckas nästa gång.

Ellinor

När jag vaknar ser jag mannen som jag såg sist jag var vaken sitta bredvid mig på en pall.

 "What do you want?" frågar jag hest.

 "I want to help you. And I can't let you kill yourself" säger han allvarligt och jag suckar. "Your friends have been here since you got in to hospital. They have waited outside your room all the time. Do you want them to come in?" frågar han.

 "Which friends?" frågar jag snabbt.

 "Five boys?"

 "You can send Zayn in" säger jag och han nickar.

Efter att han gått ut och stängt dörren öppnas den och Zayn stormar in. Dörren stängs bakom honom och han börjar gråta.

 "I'm so sorry!" gråter han och sätter sig bredvid mig på sängen.

 "Why are the other here? They hate me, right?" frågar jag hest och han skakar på huvudet.

 "I told them what you told me and now they feel guilty" säger han och jag suckar.

 "They shouldn't do. I hurted their friend, they should be mad. They shouldn't care if I died" säger jag och han ser allvarligt på mig.

 "We all would care if you died! Niall have told us time after time that he can't handle it if you died" säger han och jag suckar.

 "But Liam wouldn't..."

 "Liam loves you! He always have and always will!" utbrister han högt.

 "Don't scream" viskar jag och han sjunker ihop.

 "I'm sorry" säger han.

Jag kramar honom hårt och han kramar mig försiktigt tillbaka.

 "Can Niall come in? He feel really bad about this" säger han sakta och jag suckar.

 "He was the one telling me that I had to leave. That he didn't want me there. He didn't even listen to my explanation! I don't know if anyone of you would have" säger jag och han ler svagt.

 "He's ready to forgive you if you forgive him, I promise" säger han och jag suckar uppgivet.

 "Alright then" mumlar jag.

Han ler stort, kramar mig igen innan han går ut. Det blir tyst en stund innan Niall syns i rummet. Han stänger dörren och står kvar där. Hans ögon blir glansiga och snart rinner en tår ner över hans kind.

 "I'm so sorry" viskar han hest och lägger handen för munnen.

 "I'm alive Niall" säger jag svagt.

 "But you don't want to, right? You want to die!" utbrister han och det svider till i mitt hjärta.

 "Yes, but..."

 "And it's my fault!" skriker han frustrerat och börjar gråta.

 "Don't scream Niall..." viskar jag hest med gråten i halsen.

 "Ellinor, if you only knew how much I regret it all! Zayn told us that you pushed him away. I should have listen to you in the beginning! Please forgive me!" gråter han och jag sträcker ut armarna i en gest för en kram.

Han går fram till mig och kramar mig hårt, men ändå försiktigt. Jag börjar gråta tyst och drar fingrarna genom hans blonda hår. Ta det inte på fel sätt. Niall är min bror, inget mer. Liam har jag ingen aning om vad han är till mig längre. Kanske gjorde han slut redan när jag kysste Sam, eller när Sam kysste mig, eller hur fan det var.

 "Does Liam hate me after kissing Sam?" viskar jag och Niall ser mig i ögonen.

 "No, I promise he don't. He actually feels a bit guilty, I think" säger han och torkar sakta mina tårar.

 "He shouldn't feel guilty" säger jag tyst.

 "Talk to him. I'll send him in" säger han och går ut ur rummet.

Jag suckar och börjar peta på mina naglar. Efter vad som känns som ett år öppnas dörren och där står min stora kärlek. Han ser besviket men ändå oroligt på mig. Skamset ser jag ner på mina händer igen och Liam går emot mig.

 "Why did you do this?" frågar han tyst och sätter sig på pallen bredvid sängen.

 "It felt like I hurted everyone that I love. I was tired of hurting people" säger jag tyst och han suckar.

 "Why did you even kiss the guy?" frågar han lite argt och jag stelnar till.

 "I don't know. He kissed me, and I kissed back. But I pushed him away!" försvarar jag mig själv och han suckar frustrerat.

 "But you kissed him, Ellinor!" utbrister han.

 "Why do you even care?! I broke up with you because you weren't that guy I loved!" fräser jag tillbaka och han stelnar till. "Do you even know how all of this started?" viskar jag. "You got mad at me for nothing! You said that it was my fault that we had that fight! And what did I do?! Nothing at all! And I got so pissed off that I broke up with you!" fortsätter jag med tårar rinnandes på mina kinder. "So stop blaming me for everything that happens and see the reality! I'm not saying that this is all your fault, because it is mine too, but I still don't get why you got that mad at me" säger jag ledset och snyftar.

 "Ellinor, I..." börjar han, men jag avbryter.

 "Just get out" säger jag stelt och han börjar gråta.

 "I'm sorry" gråter han och lämnar rummet.

Jag börjar gråta hysteriskt och drar upp benen mot magen. Mina armar slår jag om benen och pressar ner ansiktet mot mina knän. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag känner hjärtat slå på max. Jag bryr mig inte om att dörren öppnas. Jag bryr mig inte om Nialls tröstande ord. Allt jag bryr mig om är Liam. Jag älskar honom. Varför skyller han allt på mig? Visst, jag har gjort misstag, men allt är inte mitt fel.

Niall lägger sig bredvid mig och kramar mig. Jag lutar huvudet mot hans bröst och lägger min hand bredvid huvudet. Hans arm ligger om mig och han kramar mig halvt.

 "I love him Niall! I love him so badly!" gråter jag och han pussar min panna.

 "I know, Ellie" viskar han och snart somnar jag in bland allt snyftandes.

-------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Well... Jag har ingen aning om vad som hände med kommentarerna... Det är så mycket enklare och roligare att skriva när ni kommenterar era åsikter. Om det blir för mycket av något så vill jag veta det. Jag kanske låter sur, men det är jag verkligen inte! :)

 

A

6 augusti 2012 12:45

Sjuuuukt bra! Meera! Kram<3

 

Lexi

6 augusti 2012 13:02

Bra! :)

http://thebieberstorytoyou.blogg.se

 

Jojo

6 augusti 2012 14:14

Du skriver riktigt bra! Började nästan gråta :')

 

Nathalie

6 augusti 2012 15:43

Suuuuper bra!

 

Julia

12 augusti 2012 19:07

Den är så jävla braa! FORTSÄTT SOM DU GÖR! <33

http://juliaslivifotonochtext.bloggplatsen.se

 

JoJo

21 augusti 2012 21:06

Ja kan inte få in i min hjärna hur j*VLA BRA DU ÄR!<3<3<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...