Jag ligger i sängen hela dagen och tycker synd om mig själv. Ibland gråter jag hur mycket som helst och ibland ligger jag bara och stirrar rakt ut i luften. Mobilen dampar och plingar hela tiden. Men jag har lärt mig att ignorera den.

Efter några timmar tar jag upp mobilen och letar reda på Johns nummer (om ni glömt vem John är så är det Ellinors "maneger", hennes gamla chef typ). Jag trycker på ring och lägger den mot örat.

 "John McGraw" svarar han och jag drar in ett djupt andetag.

 "Hello John. It's Ellinor. Ellinor Stanley" säger jag och han flämtar.

 "Ellinor? Hi! How are you?" frågar han glatt.

 "Well... I'm... Fine. But I need a job so... I wonder if I maybe can start working with you again?" frågar jag försiktigt.

 "Of course! That'd be awesome! You will get paid as you did before, so when can you start?"

 "Tonight?" frågar jag och han skrattar lite.

 "Yeah! Come to the theater at six pm and bring your guitar"

 "Okey, bye" ler jag och lägger på.

Jag skuttar ur sängen och medan jag byter om värmer jag upp rösten lite. Det får bli en midjehög svartblommig tubkjol tillsammans med ett vitt linne under kjolen. För att jag inte ska frysa tar jag en skinnjacka över. Jag tar min gitarr på ryggen och drar på mig ett par svarta pumps. Sedan går jag ut ur lägenheten och ner mot parkeringen. Klockan är strax innan sex när jag kommer fram, men John är glad att se mig.

Det är massa personer i aulan. Tydligen är det någon som har en after-work fest typ. Så det är ganska många där.

Jag går upp på scenen och ställer mig framför mikrofonen. Snabbt stämmer jag gitarren och ser ut mot alla människor.

 "Hello! I'm Ellinor Stanley and I'm going to sing here tonight" säger jag och alla jublar.

Jag börjar spela massa olika rockiga låtar och alla dansar. Även om det här inte riktigt är min stil så är det riktigt kul, det måste jag erkänna.

Efter ett tiotal rockiga låtar spelar jag Pieces med Sum41 som är lite rock men ändå lugn.

När jag spelat klart går jag av scenen och dricker två flaskor med vatten.

 "Are you coming back tomorrow?" frågar John och jag nickar. "See you then" ler han.

 "Thanks for giving me this job back, by the way" säger jag och han ler försiktigt.

 "What made you change your mind?" frågar han.

 "Me and my boyfriend broke up" säger jag och han ser sorgset på mig.

 "I'm sorry"

 "It's okay, I guess" suckar jag.

 "But see you tomorrow then" säger han och jag nickar.

Jag går därifrån och ut mot bilen. När jag ska fibbla upp nycklarna ur fickan ramlar de såklart ner på marken.

 "Crap" mumlar jag och sätter mig på huk för att ta upp dom.

När jag reser mig upp ser jag Liam stå där. Jag flämtar till och han ser sorgset på mig.

 "Please, Ellinor" ber han och går emot mig.

 "No, Liam" säger jag allvarligt.

Han tar tag i mina armar och trycker mig mot min bil. En flämtning flyger ur mig och han trycker sig emot mig.

 "Liam, stop it" säger jag snabbt, men han fortsätter.

 "I love you Ellinor, don't you see it?!" säger han och jag försöker dra mig loss.

Det börjar göra ont där han håller i mina armar och jag känner gråten i halsen.

Det här är inte Liam. Han är inte sånhär. Varför gör han såhär?!

 "Liam, it hurts" kvider jag, men han vägrar släppa.

 "I love you!" skriker han och trycker mig emot min bil.

Det smärtar till i ryggen och jag låter en tår falla.

 "Liam, it hurts!" skriker jag och försöker komma loss. "Liam!!" skriker jag och ser John komma ut från teatern.

Han ser oss och ser mig gråta. Då rusar han emot oss och drar bort Liam ifrån mig.

 "What the hell is going on?!" utbrister John och Liam blänger på mig.

Han ser på mig en stund innan han går iväg. Jag börjar gråta av chocken och John kramar mig. Han tröstar mig medan jag bara gråter. Visst, han är säkert 20 år äldre än mig, men han är som min pappa. Överbeskyddande ocha alltid där.

 "Are you okay?" frågar han och jag snyftar.

 "Yes, or no, but I'll be okay" snörvlar jag och han nickar.

Han ser på mig när jag sätter mig i bilen och åker iväg. Det är ganska svårt att se vägen när tårarna försämrar min syn, men jag ser i alla fall så jag åker rätt.

Varför betedde han sig sådär? Det är inte den Liam jag känner.

Några veckor senare

Idag ska killarna komma hem. De senaste veckorna har jag jobbat varje dag. Bara så ni vet har jag inga planer på att träffa killarna, inte än. Liam har jag tänkt på varje dag och jag kan inte släppa honom. Men jag måste. Efter den där "visiten" utanför teatern är jag nästan rädd för honom. Han har förändras och jag vet inte varför.

Jag har träffat en kille som heter Sam Tsui och vi har börjat jobba lite tillsammans. Vi håller just nu på att spela in vår cover av Just A Dream. Vi ska ha en liten uppvisning senare där vi sjunger covers var och en för sig, men också just den låten tillsammans.

Jag sätter mig i bilen och startar motorn. Sedan kör jag mot teatern. Klockan är halv sex och vi ska börja uppträda vid sju, men innan det ska vi öva lite till, plus värma upp. I bilen sjunger jag med lite i låtarna som spelas på radion.

Ute på parkeringen ser jag Sams bil stå. Han stiger ur den och ser sig omkring innan han smäller igen dörren till bilen. Jag parkerar bredvid honom och kliver ut.

 "Hi!" säger jag och låser bilen.

 "Hello!" ler han och kramar mig.

Vi går tillsammans mot entrén. Medan vi går pratar vi nonstop och jag skrattar åt hans dåliga skämt. Han ler mot mig och vi letar reda på John. Han står som vanligt bakom scenen och ler vänligt mot oss. Som vanligt är han lite stressad, så jag och Sam fnissar åt honom. Men vi lyssnar på när han förklarar i vilken ordning allt ska komma. Först ska Sam sjunga tre covers, sedan ska jag sjunga tre och till sist ska vi sjunga Just A Dream. Jag bestämmer mig för att sjunga I Wont Give Up, Skyscraper och My Heart Will Go On.

Jag och Sam står på scenen och övar lite inför kvällen och fixar med mikrofoner och allt. Pianot står redan framme på scenen och min gitarr ligger bakom scenen.

 "Okay guys, come here!" kallar John och vi går till honom. "Sam, get ready, Ellinor just sit and wait" säger han och vi nickar.

Sam fixar sig lite innan han ställer sig vid kanten. Jag sätter mig ner i en soffa och drar upp mobilen. När jag kollar FaceBook får jag ett SMS från Niall.

Hey bestie! Where are you? Wanna hang out?xx

Jag suckar och skriver in ett svar.

Hi bestie! Sorry, I'm busy...xx

Jag låser mobilen och lyssnar lite på Sams röst. Snart avslutar han första låten och massa applåder hörs. Då plingar mobilen igen.

Oh, okay... Well, maybe tomorrow?xx

Yeah...xx svarar jag och lägger ner mobilen.

 "Ellinor, it's your time" säger John och jag skuttar mot scenkanten.

Jag kliver upp och möts av applåder. Ett leende sprids på mina läppar och jag sätter mig vid pianot.

 "Hello everyone! I'm going to start with Skyscraper" säger jag och börjar spela.

Snart börjar jag sjunga också och ser ut lite i publiken. Då möter jag ögonen jag inte vill se.

-------------------------------------------------------

Kommentera!

Kom igen nu! Kommentera mer! Är mycket roligare att skriva då...

I alla fall... Kommer antagligen skriva mer idag, men jag skulle verkligen uppskatta om ni kommenterade mer!

LOVE YALL

 

A

2 augusti 2012 15:50

Asgrymt! Mer! Kul med drama*evil* kram ps. sorry att jag inte kommenterat innan, min mobil har vatt seg idag! kram

 

Hilda

2 augusti 2012 21:24

Du är helt grym på att skriva! Du måste fortsätta! Jag följer! Älskar när Liam är "ond" >:-D haha, men ändå. Det är spännande!

 

Klara

2 augusti 2012 21:36

Hahahah, wtf är fel på Liam?! Kan inte låta bli att skratta för du skriver så sjukt jävla bra! Snälla mer såfort som möjligt!

 

Nada

3 augusti 2012 01:23

AWESOMEEEEEE GUUUURRL !

 

A

3 augusti 2012 15:52

Please, mer idag! :)

 

JoJo

21 augusti 2012 18:59

Så awesooomeee!<3 Liam är det ju helt fel på...:O Men det är bara spännande!<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...