"Seat... 13C and 13D" läser Liam och jag fortsätter gå i den smala gången mellan sätena.

 "Here" säger jag och lägger upp mitt handbagage i utrymmet över.

 "The guys are suppose to do" mumlar Liam i mitt öra och lägger upp sitt handbagage.

 "Please can I sit furthest in?" ler jag och han skrattar.

 "Yes, of course baby"

Jag hoppar in längst in och kollar ut lite snabbt. Liam sätter sig bredvid mig och tar min hand. Jag ler mot honom innan vi sätter på oss bältena.

Efter en kvart lyfter vi och jag är lite nervös som vanligt. Liam håller trygt min hand och leker lite med mina fingrar. Jag sitter med slutna ögon och lutar huvudet bakåt mot stolen. Min högra hand ligger knuten på armstödet medans min vänstra ligger ihopflätad med Liams i hans knä.

 "Do you want something?" frågar han och nickar mot flygvärdinnan som har den där vagnen med godis och dricka.

 "No, thanks" ler jag en aning nervöst.

Liam köper i alla fall två cola och en liten pringles. Han ställer ena colan på mitt lilla "bord" och jag suckar lite.

 "I didn't...." börjar jag men han avbryter.

 "This is good for you" ler han.

Jag suckar lite men pussar hans kind. Det är ingen som sitter på vår rad, så Liam hoppar till stolen bredvid honom och jag lägger mig med huvudet i hans knä. Liam drar sin ena hand genom mitt hår medan hans andra ligger på min mage. Jag flyttar min hand till hans och flätar ihop våra fingrar.

När vi landat i London väntar vi lite tills nästan alla gått av. Sedan reser Liam på sig och lyfter ner vårt bagage. Då ställer jag mig upp och tar mitt med högre handen och tar Liams hand med min vänstra. Vi kliver av planet och går ut i den lilla tunneln.

 "Are we going to your place?" frågar Liam och jag rycker på axlarna.

 "Doesn't matter" ler jag.

 "If you want, I can live with you until the boys are back" föreslår han och jag ler större.

 "Yaay!!" tjuter jag och hoppar upp på hans rygg.

Han skrattar och tar tag i mina ben. Jag lägger armarna om hans hals och lutar hakan mot hans axel. Liam börjar jogga lite och jag tjuter till. Han snurrar runt ett varv och jag skrattar. Folk omkring oss kollar på oss. En del ler mot oss medan andra kollar på oss som om vi vore idioter.

 "I love you" säger jag och pussar hans kind.

 "I love you too" säger han.

Jag hoppar ner från hans rygg och vi fortsätter vi hand i hand mot rullbandet. Vi ställer oss ganska nära bandet och väntar på våra väskor. Jag nynnar lite tyst och ser lite omkring oss.

När vi fått våra väskor går vi mot utgången. Det är ganska många fans både i och utanför flygplatsen, men det är ändå ganska lugnt. Liam skriver några autografer medan jag står en bit bort. En tjej i kanske 17 års åldern kommer fram till mig. Hon har platinablondt hår och iskalla blåa ögon. Hennes ansikte är förstört av alla miljoner lager smink och hon har endast på sig en riktigt kort magtröja och ett par riktigt korta shorts.

 "You should leave Liam alone" fräser hon och jag suckar.

 "No, I wont" säger jag och hon spänner nävarna.

 "I don't get why he chosed you! You're not even pretty and everyone can see how fake you are" väser hon och puttar till mig.

 "Hey, what's going on?" säger Liam och kommer snabbt fram till oss.

 "Don't you see that she is fake?! She only wants you because you're famous!" ryter hon och Liam ser ilsket på henne.

 "You don't even know her, so why blame her for that?!" utbrister han och jag tar hans hand.

 "Liam, let's go" mumlar jag och försöker dra honom därifrån.

 "No, Ellinor! We can't let people say those things about you!" säger han irriterat och jag släpper hans hand.

 "Fine, I'll wait outside" säger jag och tar min resväska för att gå mot utgången.

Jag hör Liam suckar bakom mig och sedan hur han börjar prata med den där tjejen. Några fans hälsar och jag ler lite tillbaka. När jag kommit ut sätter jag mig på en bänk och drar fram mobilen. Inga SMS eller missade samtal. Lite hastigt går jag in på FaceBook och Instagram. Ingenting nytt, förutom meddelanden från fans, både positiva och negativa.

 "Honey..."

Jag kollar upp och ser Liam komma emot mig. Han ser ganska ledsen ut, faktiskt. Jag ser ner i mobilen och låser den. Sedan reser jag mig upp, tar min resväska och går emot vägen.

 "Ellie, I'm sorry" säger Liam bakom mig.

 "I just want to go home" säger jag med gråten i halsen.

 "Hey, babe, don't cry" säger Liam och ställer sig framför mig.

Jag viker undan blicken. Han försöker få mig att se på honom, men jag försöker att inte göra det.

 "Babe, look at me" säger han och flyttar mitt ansikte emot honom. "I'm sorry" säger han och jag snyftar lite.

Han kramar mig hårt och jag kramar lite löst tillbaka. Vi får tag på en taxi och chauffören lyfter in våra väskor bak. Liam säger min gata och han börjar köra. Jag lutar mig mot bildörren och ser ut genom fönstret. Jag känner Liams blick på mig. Han flätar ihop våra händer, men jag drar bort den.

När vi är framme tackar vi chauffören och går mot hissen.

 "Babe, I..." börjar Liam, men jag avbryter snabbt.

 "You're sorry, I get it" säger jag en aning irriterat.

 "Ellinor, I just..."

 "Liam, I get it!" ryter jag och går in i hissen.

Liam ser chockat på mig och kliver in med mig. När vi är framme vid min lägenhet låser jag upp, ställer in väskan och plockar ihop pengar, mobil och nycklar i min handväska.

 "I go to the cemetery" säger jag kort och går igen.

Dörren stängs bakom mig och jag tar min egen bil mot en blomsteraffär. Där köper jag två röda rosor innan jag åker vidare mot kyrkogården.

Även om de inte var mina riktiga föräldrar betyder de mycket för mig. Det var de som uppfostrade mig och fick mig att vara den jag är idag. De har förtjänat att jag ska kalla dem mamma och pappa. Även om jag är lite sur på dem eftersom de inte sa något, så älskar jag dem.

Jag går fram till deras gemensamma grav och sätter mig på huk. Efter bara några sekunder börjar jag gråta. Fan vad jag saknar dem.

Jag tar upp mobilen och ringer Niall. Han svarar efter bara några få signaler.

 "Hi Ellie! Are you in London yet?" frågar han glatt.

 "Niall, I'm tired of everything" gråter jag och Niall drar efter andan.

 "Are you crying?! What happened?!" frågar han oroligt.

 "It was a girl at the airport that said some stupid things to me and when she pushed me, Liam saw it and came to us. And you know what Liam thinks about the hate, so he refused to go away. But I did and I just..." gråter jag och Niall suckar lite.

 "Are you mad at him?" frågar han.

 "No! Or... I don't know. I just... I love him" snyftar jag.

 "Is he mad at you?"

 "I don't know, actually"

 "Where are you now?"

 "At the cemetery"

 "Okey... I guess you should talk to Liam"

 "But that's not the end of this shit! I'm just so tired of getting hate everyday and I love Liam for standing up for me, but he can get so annoyed about nothing" snörvlar jag.

 "He loves you, Ellinor. You really should talk to him and tell you how you really feel about this"

 "Thank you Niall..." säger jag tyst och torkar mina tårar.

 "Anytime Ellie. And the boys are saying hi" säger han och jag skrattar till.

 "Tell them I miss them"

 "I will, bye Ellinor. And good luck"

 "Thank you, bye"

Vi lägger på och jag går tillbaka till bilen. Tänk om Liam överreagerar och blir sur? Tänk om han lämnar mig? Vågar jag verkligen ta upp det här med honom?

-------------------------------------------------------------------

Kommentera på!

Well... Har inget att säga... Haha xd

 

A

26 juli 2012 14:29

Brabrabrabrabrabrabrabrabra! Mermermermermermermer! Okej, jag tror du fattat! ;-) kram

 

Nada

26 juli 2012 14:58

supersupersuper BRAAAA !

 

Lina

26 juli 2012 18:21

Jäääääääääätte bra! :) Och hoppas du mår bra!

http://oonedirectioon.bloggplatsen.se

 

Felicia

26 juli 2012 23:26

AS BRA och typ Meeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrr :) <3

 

Ilma

28 juli 2012 08:58

Sååååå jäkla bra! Skriv bara mer!!!!! Jag går in på finfin blogg typ 10 gånger per timme för att se om du har uppdaterat något, så skriv meeeeeer! :)

 

Julia

28 juli 2012 21:21

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEER! Så sjuuuuukt braa! <3<3

http://juliaslivifotonochtext.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...