Harry

Vi sitter spända och väntar utanför. Det är tyst där inne. Länge. Men plötsligt hör vi Niall skrika, men vi hör inte vad han skriker. Han rusar ut ur rummet och springer nerför alla trappor. Jag kniper ihop ögonen och hör Tiffany storgråta inifrån rummet. Egentligen vill jag inte gå in dit. Vill inte se Tiffany så sårad. Men har jag något val? Vi är hennes vänner och ska stötta henne.

Sakta reste jag på mig och ser hur Zayn och Liam springer efter Niall, så jag går själv in till Tiffany. Hon sitter ihopkrupen i sängen och storgråter. Jag sneglar mot Louis och ser hur han sakta öppnar ögonen. Han ser förvånat på mig när han märker att Tiffany gråter. Jag mimar att jag förklarar senare och går fram till Tiffany.

 - What did he say? säger jag tyst och sätter mig i hennes säng.

Tiffany

 - Because I'm pregnant, säger jag och han stelnar till.

Jag kan inte se om han är glad eller ledsen, arg eller besviken. Hans ögon är helt svarta. Plötsligt öppnar han munnen och skriker på mig.

 - What?! You can't be pregnant! You can't! A baby would destory my whole celebrity life! skriker han och stormar ut ur rummet.

Tårarna stiger och snart rinner de nerför mina kinder. Han lämnar dörren öppen och jag börjar storgråta. Han kommer inte vara där för att stötta mig. Han kommer inte se sitt eget barn växa upp. Han kommer inte vara en del av barnets liv. Men barnet kanske inte ens kommer födas... Jag har nämligen tänkt mycket på abort. Och nu när jag vet att Niall inte kommer vara bredvid mig under barnets liv känns det helt värdelöst.

Harry kommer in och jag berättar allt för honom. Vad Niall sagt/skrikit. Jag berättade att jag inte ville uppfostra ett barn själv. Att jag ville göra abort. Men Harry bad mig att vänta för att se hur Niall reagerat. Men jag vet ju redan det? Han gjorde det ganska uppenbart att han inte ville ha något med vårt barn att göra.

Efter några minuter har jag lugnat ner mig. Alla sitter tysta. Harry berättade allt för Louis som var ganska efter. Plötsligt öppnas dörren och där står Zayn. Bakom honom ser jag Liam stå och hålla Niall i armen. Niall har tårar i ögonen. Han möter min blick och jag ser ner. Varför är han ledsen? Det är jag som - kanske - ska gå runt och bära på ett barn i nio månader.

 - He want to talk to you, säger Zayn och pekar på Niall.

Alla förutom Niall och Louis går ut. Niall sätter sig bredvid mig på en pall, men jag vägrar möta hans blick.

 - Tiffany... börjar han men jag avbryter.

 - It's okey Niall. You don't need to worry. I'll do abortion.

 - What?! skriker han och jag ser upp på honom med ett argt ansiktsuttryck.

 - What do you think?! You were really clearly with that you didn't want to be a part of our baby, and I don't wanna raise a baby all by my self! skriker jag och han fäller några tårar.

 - I'm sorry. I want to have a baby with you. I was just in chock. I... I'm so sorry, gråter han och jag suckar medan jag lägger ansiktet mot mina ben som jag dragit upp mot mitt bröst.

Jag är förvirrad. Så jävla förvirrad. Helt borta i min egna värld. Först får jag reda på att jag är gravid med Nialls barn. Jag berättar för Niall och han skriker att det kommer förstöra hela hans kändisliv och sedan kommer han tillbaka för att säga att han är ledsen? Det kanske bara är killarna som tvingade honom att säga det så jag inte skulle bli ledsen. I såfall är det riktigt synd om Niall som blir tvingad att uppfostra hans barn tillsammans med mig.

Hur fan ska jag göra?

 - Can you... go out for a minute? säger jag tyst och han suckar.

 - Of course I can. But I just want you to know that I would be the happiest guy in the whole world if I had a baby with you, säger han och jag hör dörren öppnas och stängas.

En tår rinner nerför min kind och jag suckar. JAg hör hur Louis rör på sig och snart sjunker min säng ner. Snabbt ser jag upp och märker att Louis trasslat sig till min säng för att lägga sin hand på min.

 - I have no idea what to say right now. I know that you're so confused right now, but I know Niall. He loves you, really much. I think he really regret what he did to you, and I am really sure that he would love to have a baby with you, säger Louis med ett litet leende.

Snart kommer Liam in igen och kramar mig försiktigt.

 - Can you call Cilla, Eleanor and Danielle and ask them to come here? I really need them right now, säger jag hest och sväljer gråten i halsen.

 - Of course. And, just soyou know, Niall is crying outside. He really regret it all, säger Liam och går ut igen.

Det blir tyst i rummet igen. Louis ligger bara tyst i sin säng. Och jag då. Jo, jag är också tyst. Vad ska jag säga? JAg har så mycket att tänka på. Så många tankar som bara flyger runt i mitt huvud. Jag är gravid. Niall är pappan. Vill han vara pappan? Vill han ha barnet med mig? Eller är han rädd för att hans kändis-liv kommer förstöra? Han har sagt båda sakerna, på samma dag. Vad fan ska man tro?

Niall

Jag sitter utanför hennes rum länge. Killarna åkte hem för ett tag sedan. Först skulle de duscha och så, och sedan ska de hämta Cilla, Eleanor och Danielle på flygplatsen. Ja, de tog första plan hit.

Tankarna flyger runt. Jag förstår att hon är förvirrad. Det skulle jag också vara om jag hade ett barn i magen och inte visste om pappan ville vara med i uppväxten eller inte. Hon måste må skit. Och allt är mitt fel. Om jag aldrig skulle blivit så chockad i början hade inget av det här hänt. Allt skulle vara som vanligt. Vi skulle behålla barnet, se han/hon växa upp och följa honom/henne från BB till första skoldagen till högstadiet till gymnasiet till jobbet till familjen till första, egna lägenheten. Jag skulle hjälpa honom/henne att flytta in. Tiffany skulle hjälpa till med detaljer som gardiner, mattor, blommor och allt sånt.

Men inget av det kanske händer. Hon kanske väljer att göra abort för att hon tror att jag tvekar. Men det gör jag inte. I början var jag kanske lite emot det. Men jag tänkte om. Det skulle vara underbart med en bebis i mitt och Tiffanys liv.

 - Niall Horan?

Jag kollar upp och ser en ung doktor stå utanför Tiffanys rum.

 - Yes?

 - She wants to meet you, ler hon och jag reser på mig.

Jag går in och ser Tiffany ligga med rödgråtna ögon i sängen, som förut. Hon ser helt borta ut. Som om hon är flera mil bort, även om hon sitter precid framför mig.

 - I'll keep it, säger hon bara och jag ser i ögonvrån hur Louis ler lite.

 - That's amazing!

 - Are you sure you're ready for a little baby? I mean, are you ready for what the magazines are going to write? säger hon sakta.

 - Yes. Are you? frågar jag och hon ler lite.

 - Everything to be with you, ler hon och jag kysser henne.

 - Which week are you in? frågar jag.

 - Three, säger hon. (vet inte exakt)

 - I can't wait, ler jag och kramar henne.

------------------------------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA!

Vad tycker ni om att de ska ha barn tillsammans? Bra/dåligt? Är det okej om jag hoppar lite till typ 8:onde  månaden? Eller vill ni att jag hoppar flera gånger, men kortare tid?

 

Felicia

7 maj 2012 21:26

Asså shit va bra det är :O
Fattar verkligen hur hon känner, Niall är ju helt sjukt förvirrande just nu...
Klart att du får hoppa hur du vill bara du fortsätter skriva ;)

http://directiondream.bloggplatsen.se

 

Julia

7 maj 2012 22:32

Jag tycker att du får hoppa som du vill, men att hoppa åtta månader kanske blir lite mycket. Du kanske kan hoppa 1-2 månader i taget, men inte skriva så mycket om varje.

 

JoJo

8 maj 2012 15:04

Åh, så himla bra! Och stackars henne, Niall var ju väldigt förvirrande nu asså... Men iaf jag tycker att du typ ska hoppa lite i taget kanske 1-2-3 månader elr nåt:) Då kanske du hinner få med lite drama också! Haha, i <3:it:D Men inte mellan Niall och Tiffy utan kanske mellan Zayn och Cilla, Louis och Eleanor elr Liam och Danielle? Elr kanske med alla? Men iaf nåt med de, jag vill gärna läsa om de också!

 

Elisabeth

10 maj 2012 18:10

Jag tycker du ska hoppa till åttonde veckan! :) BRa kapitel!!!! :)

http://www.mylifeandmystory.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...