Tiffany

När jag vaknar värker hela kroppen. Ljuset i ögonen är för starkt för att jag ska kunna öppna dom helt. En ung tjej - kanske 20-25 år - står bredvid mig och kollar i några papper. När hon ser att jag är vaken  ler hon.

 - You're awake. I'm Sophia and I'm gonna take care of you. Do you remember what happened? säger hon mjukt.

Jag försöker minnas så mycket jag kan. Men allt jag kan komma ihåg är strålkastarna, glassplittrorna mot min hud och Louis mjuka ord: Everything will be alright

 - We crashed, säger jag bara, tyst och hest.

 - Who was with you? frågar hon.

 - Louis... viskar jag.

 - That's good. You remember.

 - Where is he?! frågar jag högt.

 - He's about to do a surgery, he's gonna be alright, säger hon lent och smeker min arm.

Jag nickar sakta och suckar. Hon går ut ur rummet och det förblir tyst. Bilder visas i mina ögonlock. Louis blod i pannan, bilen som körde mot oss, hur hela bilen snurrade... Tårarna börjar rinna och jag snyftar högt. Hela kroppen värker så mycket att jag nästan skriker. Det går inte att beskriva smärtan.

Efter en stund kommer Sophia in igen. Hon ler lite försiktigt.

 - You got someone that's waiting for you. Is it okey for him to come in? säger hon.

Jag nickar och hon går ut, men ställer sig vid dörren utanför rummet. Hon nickar och snabba steg hörs. Snart dyker Nialls ansikte upp. Hans ögon är röda och han har mörka ringar under ögonen. Inte alls som jag vill se honom.

 - Oh God... viskar han svagt och börjar gråta.

Sophia stänger dörren om oss och Niall går sakta fram till mig. Han sätter sig på stolen bredvid sängen och tar min hand försiktigt, som om han trodde att jag skulle gå sönder.

 - Hi, ler jag försiktigt.

 - How are you?! I was so worried about you! gråter han.

 - Don't cry, I'm okey, ljög jag.

 - No you're not! You're in hospital and have been asleep in two days! You're not okey, Tiffany! säger han högt och jag ryggar tillbaka.

Niall

 - You're not okey, Tiffany! ryter jag och ser hur hon ryggar tillbaka.

De fina ögonen fylls av rädsla och jag ångrar mig direkt.

 - Tiffany...

 - Okey, do you wanna hear the truth?! I'm not okey! My whole body hurts! I don't know exactly what happened and all I remember is the lights that come right in front of us and Louis last words! väser hon tillbaka.

Jag tystnar. Vet inte vad jag ska säga. Hon ser fortfarande ganska sårad ut där hon sitter och ser ner i sitt knä där hon har händerna knutna. Det droppar några tårar får hennes ögon och det får mig att må dåligt.

 - Tiffany, I'm sorry. I'm just so worried about you.

Hon sa inget, utan såg bara ut genom fönstret. Hennes vackra ansikte syntes i profil och solljuset från fönstret sken rakt på det. Hennes ögon glittrade som vanligt.

 - I just... I don't know what to do... säger hon tyst.

 - Right now, you just have to stay strong and focus on getting better. I'm gonna check if Louis is okey, then I'll be right back. When I'm gone, the other boys are coming in, okey? säger jag försiktigt och hon ser på mig.

Hon nickar och jag böjer mig fram för att kyssa henne på läpparna, men hon vänder bort ansiktet så det blir på kinden. Sakta böjer jag mig tillbaka och ser sårat på henne.

 - This isn't gonna work out if you gonna keep on doing this shit, väser jag och går ut från rummet.

Tiffany

Jag blir lika rädd som första gången han röt åt mig. Men nu kan jag inte fatta vad jag gjort för fel. Jag menar, jag vände bort huvudet, men han behöver ju inte ryta åt mig och skylla allt på mig.

Tårarna stiger i ögonen igen och det blir ju inte bättre av att bilderna från kraschen spelas om och om igen i mitt huvud. Louis ord spelas om och om igen i mitt huvud och det får mig att gråta mer. Snart hör jag hur dörren öppnas och någon kommer in. När jag kollar upp ser jag Zayn och Harry komma in. De ser oroligt på mig och jag gråter mer. De går fram till mig och kramar mig försiktigt.

 - Everything will be alright... säger Zayn och jag skriker.

 - No!! Stop!! skriker jag och gråter mer.

 - What's wrong, Tiffy? frågar Harry oroligt och ser på mig.

 - Louis!! gråter jag och gömmer ansiktet i händerna.

 - He's going to be fine.

 - What happened between you and Niall? frågade Zayn försiktigt.

 - I don't know, gråter jag.

 - Hey, don't cry. I promise you that he'll come back and then it all go back to normal.

 - It will never be as before again. Not after this, säger jag och snyftar.

 - You and Niall will move in together, Louis will live his life with Eleanor and it all will be great again, säger Harry.

Plötsligt kommer Sophia in igen. Hon ler lite smått och säger att Harry och Zayn måste gå ut. När de har stängt dörren sätter hon sig bredvid mig. Hon kollar i sina papper, och upp på mig igen. Hon öppnar munnen, och stänger den igen.

 - You have lost really much blood, and you need more before you can get out of here. We're searching after a donor with the same blood type as you. But right now that doesn't matter. Right now, anyone can give you blood, just until you're in the right balance, then we have to get a donor with the same blood type. We talked with your friends out there, and Mr. Horan said he could give you blood, säger hon.

 - Wait, is that dangerous for him? Like, what can happen?

 - Well, to take his blood is a little bit risky, because he isn't use to give blood, and to take more blood from him than usually can give him a chock, or his body, säger hon.

 - And that means...?

 - That means that he wont be able to perform at least five months up to two years.

 - What?! I can't let him do that!

 - Then you're going to stay here for the next three weeks and eat pills and stuffs, säger hon och bläddrar i sina papper.

 - Can you bring him in? frågar jag och hon nickar.

 - Of course, ler hon.

Hon går ut och snart kommer Niall in. Hans ögon är röda fortfarande och han ser lite sur ut, men ändå orolig. Ingen säger något, och han sätter sig inte på pallen i rummet, utan  står kvar vid dörren. Sakta öppnar jag munnen för att säga något.

 - I wont let you do it.

Han skrattar till glädjelöst.

 - You're my wife now, and I will do anything for you, säger han och ser på mig med en allvarlig blick.

 - But you're giving me to much! I wont let you do it. I wont.

 - I'll do it anyway, I don't care what you think.

--------------------------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA!

Har ledigt idag och har brist på saker att göra... Så jag tog tillfället i akt att skriva lite mer!

Gör er redo för DRAMA!

 

JoJo

1 maj 2012 17:49

Åh, stackars lilla Tiffy... Och yaaayy, DRAMA:)

 

SiRl

1 maj 2012 18:44

Okej, liiite overkligt nu men DET SPELAR INGEN ROLL!! Dedt här är verkligen grymt... :) <3

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

 

Saga

1 maj 2012 20:45

Tårar i ögonen....
Grymt duktig du är ska du veta!!:)<3

http://minablandadenoveller.blogg.se

 

Stina

1 maj 2012 23:38

Jättebra mitt vän!! :D <3

http://onedirectionnooveller.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...