Sakta går jag med tunga steg mot Cillas rum. Rum 354B. Cilla ligger på en sjukhussäng med stängda ögon. Hon har ett bandage runt huvudet och mörka ringar under ögonen på hennes bleka ansikte. Tårarna stiger i mina ögon. Tänk att min ex bästis har gjort det här... Jag fattar inte hur hon kan göra något sånt!

Jag klarar inte av att se henne såhär, och veta att det är mitt fel. Så jag går ut. Och går riktigt fort till killarna. Jag säger till Zayn att han kan gå in till henne. Sedan brister allt. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag kryper in i Nialls famn.

 - Nämen! Är det du, Tiffany?

Jag ser upp och ser min egen doktor stå där. Han ser lite oroligt på mig men ler lite ändå.

 - Det är jag, ler jag.

 - Så bra! Jag tänkte precis ringa dig och be dig komma hit, men det behövs ju inte. Du är ju redan här! Kan du följa med på en liten undersökning? frågar han och ser lite menande på killarna.

 - Ja, visst, säger jag och ser på killarna. I'm just going to examination, I'll be right back, säger jag och går med Daniel (doktorn) till hans egna undersökningsrum.

Jag sätter mig på britsen och låter honom kolla puls och sånt.

 - Så... Varför är du här då? frågar han och plockar lite med olika sprutor.

 - Min bästis råkade ut för en olycka, säger jag kort.

 - Oj, vad hände då? frågar han och går mot mig.

Jag berättar vad som hände och han lyssnar noga. Frågar lite saker ibland, och jag svarar. Snart är vi klara och han skriver ut ny medicin till mig. När jag kommer tillbaka till väntrummet är det bara Zayn som sitter där.

 - Oh, hey, where are the others? frågar jag försiktigt och sätter mig bredvid honom.

 - They all went home. I wanted to stay, so did Niall, but they needed to go, ler han.

 - How is Cilla? frågar jag tyst.

 - Well, good. I mean, she'll survive, säger han tyst och jag harklar mig för att få bort klumpen i halsen.

Efter en stund bestämmer vi oss för att åka igen. Så vi går ner och tar en taxi hem till mig. Killarna -förutom Zayn- är inte hemma, tydligen. Mamma jobbade och Lucas... Ja, han var väl med kompisar eller nåt. Jag ser att Zayn vill säga något, men som att han inte vågar.

 - What? frågar jag sakta.

 - I don't need to, but I think I need to be with the boys. We're about to have an interview, and I feel like I have to be there, säger han tveksamt.

 - Why shouldn't you go? frågar jag förvånat.

 - I don't want to leave you here, säger han, en aning generat.

 - Aww, that's cute! But you know, I'm not five. I'm actually seventeen now, säger jag.

 - By the way, before I forget it, when is your birthday? frågar han och jag ler lite.

 - That's a secret, flinar jag. But go now, you can't be late for an interview, ler jag och nästan puttar ut honom ur huset.

Han skrattar, ropar hejdå och hoppar in i en taxi som står på gatan. När han åkt iväg stänger och låser jag dörren för att sedan ta mina tabletter. Tre stycken, sammanlagt. Jag sväljer dom snabbt med vatten. Sedan sätter jag på den svenska filmen "I taket lyser stjärnorna". Jag gråter, som vanligt till den. Men när den närmar sig slutet så rycker någon i dörrhandtaget, för att sedan ringa på klockan. Jag pausar och öppnar dörren. Där utanför står killarna, blöta.

 - Wow, what happened to.... börjar jag men avbryter mig själv när jag ser att det spöregnar.

Snabbt släpper jag in dom och försöker undvika att bli blöt, vilket är ganska omöjligt eftersom dom är så kramgoa, och ska såklaart krama mig, alla på en gång.

 - Hello sunshine, it's a beautiful weather outside, isn't it? skojar Louis och jag ger honom onda ögat.

Sedan slänger jag mig på soffan igen och startar filmen igen. Killarna kommer efter att ha bytt om och sätter sig med mig. Men efter ett tag stönar Zayn irriterat.

 - What the hell are they saying?! utropar han och jag brast ut i asgarv.

Killarna bara fnissar åt mig och Niall kysser mig. Men snart reser de sig alla samtidigt och lämnar mig kvar.

 - Ha! What was that?! Are you leaving me now?! ropar jag och Niall kommer springades mot mig.

 - I forgot. Love you, säger han, kysser mig och springer efter killarna.

 - Jag ser det... mumlar jag för mig själv och sätter in mig i filmen igen.

När den är slut så går jag efter killarna som jag inte hittar någonstans.

 - Guys! Where are you?! ropar jag och går in i alla rummen i huset.

Efter några minuters letande lägger jag mig på min säng och tar fram mobilen. Loggar in på Twitter och läser mina mentions. Elaka ord om mig finns det gott om. Men ibland hittar jag några få snälla. Men glädjen när jag läser dom försvinner snabbt när jag läser en negativ. Tårarna stiger, men jag kämpar tillbaka.

Die your bitch!

Leave our Niall alone!

Die in hell, whore!

Hope you die in cancer or something!

Plötsligt hoppar killarna fram från min garderob, precis då brister allt. Tårarna strömmar och de ser förvånat på varandra. Niall rusar fram till mig och lägger händerna på mina axlar.

 - Hey, what's wrong honey? frågar han men jag svarar inte.

Men Liam har fattat. Han tar upp min mobil och läser medans de andra står bakom och läser över hans axel. Niall är fullt upptagen med att trösta mig, men när killarna läst klart visar Zayn honom allt.

Den kvällen spenderar vi på mitt rum. De försöker få mig att le, skratta, vara lycklig. Men det funkar inte. Inte nu. Istället ligger jag tyst, snyftar lite då och då. Men gråter inte. Istället är jag insatt i min egna bubbla.

Varför? Varför jag? Varför ska någon människa behöva gå igenom det här? Det är verkligen saken som förstör ens liv. Människorna som hackar på andra... Det finns inget värre. De kan ju ta reda på sina egna liv istället för att förstöra andras.

 - We're going to bed, I think. Are you two gonna be okey? säger Louis försiktigt och vi nickar.

Alla lämnar rummet, förutom Niall. Vi ligger och bara myser ett tag innan vi går upp för att byta om och göra oss i ordning för kvällen. När jag står framför spegeln i badrummet ser jag på mig själv. Varför valde Niall mig? Varför mig av alla vackra tjejer där ute i världen? Varför mig? Jag som har cancer, jag som är hatad av alla... Jag fattar inte?

 - What are you thinking about? frågar Niall och kramar mig bakifrån.

 - Nothing, svarar jag snabbt och ser ner.

 - Hey, it's gonna be okey, right? We'll make this, together, säger han och ser mig djup i ögonen.

 - We'll make this, svarar jag och kramar honom hårt.

På något sätt har jag fortfarande hopp. Hopp för en framtid med Niall. Hopp om att min cancer ska botas... Kommer mitt hopp försvinna?

--------------------------------------------------------------------

FÖRLÅT!

Har verkligen usel uppdatering! Men jag har verkligen TON MED LÄXOR! Två redovisningar, glosor, prov, test, allt! Men jag fick lägga ut det här snabbt, kände mig tvingad till det eftersom ni förtjänar en bättre uppdatering. Och jag vet att jag tjatar, men jag har ett liv utanför datorn!

ÄLSKAR ER!

 

JoJo

11 april 2012 09:47

Stackars henne:( Men annars jättebraXD

 

Felicia

11 april 2012 09:53

SJUKT BRA KAPITEL :D <3

http://directiondream.bloggplatsen.se

 

issa

11 april 2012 19:48

Jättebra novell!! Älskar den! Kolla gärna in på min novellblogg. Skriver om 1D :D
Bara undrar vad har Tiffany för cancer?????
Kan den botas??????

http://www.Baranoveller.bloggplatsen.se

 

Emma

11 april 2012 22:17

Sjukt bra kapitel!!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...