När Lucas gått ifrån rummet kommer Niall in. Vi myser en stund innan vi bestämmer oss för att hitta på något med killarna och Cilla. Mamma har tydligen gått till någon väninna, så vi kan äta frukost i lugn och ro med killarna. När vi sedan gjort det ringer vi över Cilla som kommer med nyheten om att det är en marknad på torget. Vi bestämer oss för att gå dit. Så när alla tagit på sig skorna går vi ut. Jag tar tag i Nialls hand och ser på de andra som går framför oss. De skojar och puttar varandra, fram och tillbaka.

Men plötsligt ser Cilla något och hon stannar. Killarna kollar konstigt på henne med kollar på det hennes blick är fäst på. Jag med. Hela jag stelnar till och jag känner hur Niall tar ett hårdare tag om min hand.

 - I'm right beside you, she wont touch you again. Viskar han i mitt öra.

Cilla går på min andra sida medans Harry, Liam, Louis och Zayn går lite före oss. De pratar tyst med varandra och jag ser hur hon går mot oss.

 - Du är så feg, vet du det? Har massa såkallade beskyddare runt dig, hela tiden. Erkänn det, du vågar bara inte gå ensam just nu. Flinar Tina och Cilla stönar högt.

 - Kan du inte bara lämna oss ifred! Och så är det ju faktiskt du som är feg! Du pratar ju svenska bara så att inte killarna ska förstå! Ryter Cilla och Tina håller upp händerna med ett elakt skratt.

 - Wow, ta det lugnt nu.

 - Tina, du kommer aldrig få min på fall. Jag och Niall är redan förlovade. Säger jag lugnt och jag ser hur Niall reagerar lite på sitt namn.

 - Förlovade? Säger Tina, en aning sårat.

 - Ja, FÖRLOVADE! Vet du inte vad det betyder? Säger Cilla drygt.

 - Såklart jag vet det! Fräser Tina.

 - Vad vill du egentligen? Frågar jag och släpper Nialls hand, samtidigt som jag går mot henne. Du vet att du inte kan få mig på fall längre. Och du kommer inte få Niall, så varför är du på mig hela tiden? Hitta dig ett liv istället. Fortsätter jag och hon skrattar till, glädjelöst.

 - Jag har redan hittat mitt liv. Vill jag ha något, så får jag det, Tiffany. Har du inte fattat det än? Jag får det jag vill ha! Jag tar det jag vill ha! Jag slutar inte kämpa, inte tills jag får det jag vill ha. Ganska enkelt, faktisk. Säger hon och tar ett steg emot mig.

 - Du är så patetisk. Viskar jag och böjer huvudet mot henne.

 - Du ska få se. Viskar hon tillbaka och tar sitt huvud närmre mitt.

Med en suck vänder jag mig om och märker att alla ser på mig (killarna och Cilla). Snabbt går jag emot Niall och tar hans hand. Sedan drar jag med honom därifrån. Killarna och Cilla följer efter.

 - What did she say? Frågar Niall.

 - Nothing. Suckar jag och ser mig omkring.

 - Tiffany, it has to be something.

 - She just teased me, nothing else.

 - Did she call you something bad?

 - No, she didn't. But this isn't going to  ruin our day, right?

Det sista riktar jag till alla. De svarar bara med ett mumlande jag. Helt chockat försvinner alla ifrån mig och Niall så fort vi kommer fram. Jag fnissar.

 - I think they really enjoy their time with us.

 - Yeah, I think so too. Flinar han.

Vi går mellan stånden och kollar lite. Jag köper lite godis bara, men inget mer. När vi har kollat runt överallt så sätter vi oss på ett utomhus kafé.

 - So... How do you want our wedding to be like? Frågar Niall och rör runt i den varma chockladen som står framför honom.

 - I used to dream about a wedding in Hawaii, at the beach, in the sunset. My dress would be simple and like... fluttering in the wind. But, I think that's just a dream that can't come true. Ler jag och han ler tillbaka.

 - That sounded awesome. Ler han.

 - When do you guys leave? Frågar jag tyst och ser ner i min kopp som är halvfylld med varm choklad.

 - In a week, almost. Säger han och jag nickar.

 - When are we going to have the wedding?

 - When we come back? Säger han försiktigt och jag nickar sakta.

Vi planerar bröllopet lite smått och vi kommer snabbt överrens. Det kommer bli magiskt, det vet jag. Med Niall blir allt magiskt. Men det enda jag grubblar över nu är mamma. Hon hatar verkligen idén om att jag ska gifta mig. Hon kanske inte ens kommer på bröllopet? Jag måste ringa pappa också. Han vet inte ens att jag har cancer... Undrar hur han kommer reagera... Plötsligt kände jag ett stark behov av att ringa honom.

 - Niall, can I just call dad? Frågar jag försiktigt och han nickar snabbt.

 - Yeah, of course!

Jag tar upp mobilen och ringer upp pappa. Han svarar efter bara några få signaler.

 - Mr. Jones here!

 - Hi dad! It's Tiffany!

 - Tiffany! Hi! Wow, it's awesome to hear your voice!

 - Haha, it's nice to hear your to, daddy.

 - So... Was it something special?

 - Yes... Two things, actually. Do you want to hear the good or the bad one first? Niall ler mot mig.

 - The good one, please. Jag fnissar åt hans roliga "dialekt".

 - I'm gonna marry Niall. Ler jag och Niall ler stort.

 - Oh my God! Seriously?! Congratulations!! Wow, that's huge! What does mum think about it?

 - Well, she hates the idea. But I mean, it's my life. I know what I am doing.

 - You know how she is... Okey, so what's the bad one?

 - Ehm... I like... Got cancer...

Jag hör hur han drar efter andan. Efter några sekunder av tystnad lägger han bara på.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera på!!

Har ni blivit lurade på första april? ;) Eller ni kanske är för smarta för att bli lurade, haha. Funderar på att börja avsluta novellen ganska snart och börja på en ny, vad tycker ni om det? Bra/dåligt?

 

Bokberoende

1 april 2012 20:01

ASBRAAA!!! ^-^ Du är verkligen bra på att skriva!!! :P

http://www.bokberoende.bloggplatsen.se

 

issa

1 april 2012 20:58

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej, inte sluta! Den är ju sååååååå bra!!!! :D :D :D Snälla att Tiffany har en cancer som man kan bota! Vill verkligen inte att hon ska dö :( :( :( :(

http://www.Baranoveller.bloggplatsen.se

 

zeynab

2 april 2012 11:11

Skitbraaaaaaa, meeeeeeeeeeeeeer !

http://zeynabdallo.devote.se

 

elisabeth

2 april 2012 11:58

Du får inte sluta skriva,den är så bra.

http://www.mylifeandmystory.bloggplatsen.se

 

JoJo

2 april 2012 16:03

Neeej, inte sluta!;) Du skriver så bra! Men jag blev inte lurad, snarare så lurade jag några!

 

Rim

2 april 2012 16:17

Jätte bra! Fortsätt med den här novellen ett tag till :)

 

Tanja

2 april 2012 16:53

fortsätt med den här till kapitel 40 eller 50 och avsluta den då , och sen börja på en ny :D

 

Bokberoende

2 april 2012 21:57

Fortsätt med den så länge du själv vill!!! Om man håller på med en novell för länge så tröttnar man själv tillslut och det blir svårare att komma på saker att skriva...

http://www.bokberoende.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...