När jag vaknade nästa morgon var det helt tyst i hela lägenheten. När jag klev upp för att kolla vart tjejerna var hittade jag dom inte. Så jag tog på mig ett par jeansshorts, en tubtop och plattade sedan mitt hår. När jag sedan tagit min Chanel väska så gick jag över till de andra. Jag hörde hur de pratade tyst i köket, men stannade precis utanför valvet till köket.

 - I hope you get that she's going to be really hurt, hörde jag Liam säga.

 - I know! She's going to hate me, grät Niall och jag stelnade till.

 - Do you regret it? frågade Louis.

 - Yes, of course!

 - I don't want to be her right now... Mumlade Cilla.

 - Who? Frågade jag och klev fram.

Allas blickar fastnade på mig. Tina satt tyst i Cillas famn medans Niall satt med armbågarna mot bordet och huvudet i händerna. Louis bet sig i läppen och såg på Niall. Han grät. När han mötte min blick så stelnade han till. Vad var det som hade hänt egentligen?

 - Ehm... Började Louis.

Ingen verkade vilja berätta. Liam satt bara med blicken i bordet medans de andra bara satt tysta. Niall verkade inte heller vilja berätta.

 - Are you going to tell me what's going on or not?! sa jag irriterat.

 - Yes but... Började Liam.

 - Then tell me! If nobody telling me right now, no one of you are coming with me to the hospital, sa jag och Niall suckade.

 - I don't know what to say...

 - Then don't. Goodbye, sa jag bara och lämnade lägenheten.

Sedan tog jag hissen ner och vinkade till mig en taxi. Det var riktigt skönt att komma ut i solen igen. Eller utanför lägenheten överhuvudtaget. Känna frisk luft i mina lungor. Den bästa känslan på länge!

Men ändå kröp den där osäkra, oroliga, irriterande känslan igenom mig och jag kunde helt enkelt inte sluta tänka på bilden där Niall gråter och ingen säger något.

 - Hello, I'm Tiffany Jones. I'm going to meet Dr. Merly, sa jag och tjejen i receptionen nickade.

 - His office is in the third floor, room 364, log hon och jag nickade som svar.

 - Thank you.

Jag tog hissen upp till tredje våningen och knackade på dörr 364.

 - Come in! Ropade han innifrån.

 - Hii, log jag.

 - Of, Tiffany, hi! Nice to meet you. Are you coming alone? Frågade han och kramade mig.

 - Well, yeah. Some things showed up.

 - Oh, I see. Follow me!

Jag gick med honom till hans egna lilla undersökningsrum och satte mig på britsen. Han fick det hela att bli roligt. En väldigt bra doktor helt enkelt. Han kollade snabbt mina revben och sa att allt läkte bra. Sedan tog han bort bandaget och jag fick gå. Jag gick förbi apoteket för att köpa lite smärtstillande tabletter, typ som Ipren i Sverige.

När jag sedan kom tillbaka gick jag bara till lägenheten utan att bry min om tjejerna som satt i soffan, utan jag gick direkt till mitt rum och böt om till min vita bikini. Över det drog jag på mig ett par vita jeansshorts och ett par Flip Flops. Sedan packade jag min strandväska och gick ner igen.

 - Vart ska du? Frågade Cilla.

 - Till stranden, svarade jag bara och gick ut.

När jag gick ut så kollade jag ner och gick in i någon. Louis. Fan...

 - Oh, hi... Eh, I'm sorry about before. I mean, I really don't want to fight with you, sa han nervöst.

Jag svarade inte utan började istället springa nerför trapporna. När jag kom ut i solskenet drog jag ner mina Ray Ban 3025 (sök på google). Sedan började jag gå mot stranden.

Det var inte jättemycket folk där, bara några familjer och några ungdomar. Jag la ner mina saker i en av solstolarna och smörjde in mig med solkräm.

När jag låg där kom tankarna tillbaka. Tankarna om Niall. Vad hade hänt? Hade jag gjort något? Hade han gjort något? Jag är så förvirrad... Liksom, igår var det väldigt spänt och han kollade på Tina hela tiden, och nu så sitter han och gråter och ingen vill berätta vad som har hänt.

Jag släppte tankarna för en stund och simmade ut en bit i vattnet. Jag simmade mot klipporna. Det fanns en liten klipphylla typ en meter upp som jag klättrade upp till.

Där satt jag. Jag vet inte hur länge, men ganska länge. Bara njöt av att äntligen få gå ut. Känna solen bränna på min hud. Det var verkligen väldigt skönt att komma ut från hålan. Det här är vad jag behöver... Klarblå himmel, en varm sol och lite svalkande vatten. Riktigt skönt.

Efter ett tag simmade jag tillbaka till stranden. Jag la mig på solstolen och lät solen steka bort vattnet som fortfarande fanns på min hud.

Jag klev ur hissen och gick in till min lägenhet. I soffan satt allihopa. Niall, Zayn, Liam, Harry, Louis, Cilla och Tina... Niall satt och stirrade upp i taket, men hans blick fastnade på mig när jag kom in. Det gjorde allas, men ingen sa något.

 - Can I talk to you? frågade Niall och jag rykte på axlarna.

När jag tagit av mig skorna följde jag med Niall upp till mitt rum. Jag satte mig på sängen och han satte sig bredvid. Det vart tyst. Man kunde nästan höra hans snabba hjärtslag.

 - Well, are you going to talk or are you just going to sit here? frågade jag och han såg på mig.

 - I just wanna tell you that... Yesterday, when everyone was in bed, I sneaked out. Tina was outside, so we started to talk... And then we just... sa han men stannade. We kissed...

Jag stelnade till. Han hade lovat att inte lämna mig. Inte gå iväg med Tina... Bara hålla sig till mig. Han hade ljugit. Han lög för mig. Jag litade på honom och han förstörde allt. Han förstörde vårt förhållande. Fan asså... Jag visste inte att han var en sån kille som kysste andra tjejer när han hade en flickvän.

 - Why? viskade jag och började gråta. You promised! You promised to don't leave me! You promised! Skrek jag och började gå ut ur rummet.

 - Tiffany! hörde jag honom säga bakom mig.

Jag sprang nerför trappan och möttes oroliga ögon.

 - Let him explain... sa Louis och försökte stoppa mig från att springa ut.

 - No!! Let me go!! skrek jag och slet mig loss från honom.

 - Tiffany!! Ropade de efter mig, men jag sprang snabbt nerför alla trappor och ut på gatan.

Allt var ett skämt. Vårt förhållande betydde inget. Det var bara fake. I alla fall för honom. För mig var det äkta. Jag älskade honom. Inte längre. Han sårade mig. Lovade mig att aldrig lämna mig. Jag litade på honom. Han sumpade det. Fan!! Kärleken suger verkligen!

Just nu vill jag inget hellre än att åka till Sverige... Kasta mig i mammas famn och snacka med Lucas... Som gamla tiden...

_______________________________________________________

DRAMA! Hihi, nu tycker jag ni får kommentera mera!! :)

PUSS o KRAM

 

Tanja

14 mars 2012 15:53

älskar dramat! ^^
Kan typ inte Tiffany och Louis bli ihop? Haha det är bara ett förslag med vet inte om de passar! :)

 

JoJo

21 mars 2012 08:15

Jättebra!Drama hihi.

 

twilightlover

10 april 2012 15:42

Vill bara säga att din blogg är underbar kan bara inte få nog! Kan bara inte sluta läsa!

http://twilightisthelife.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

23:e februari 2012 skrevs första kapitlet någonsin på den här bloggen, första kapitlet på fanficen Love Make Me Blind. Jag vet inte om någon av er har varit med mig sedan allra första kapitlet, men det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll hur län...

24:e december Chachi's POV    "Chachi!" hör jag någon ropa ut över den fyllda ankomstsalen på flygplatsen i Doncaster. Egentligen förstår jag inte hur jag kunnat höra det, det är fullt av människor som pratar och skrattar och det känns som att ...

 "Alright babe, I'll see you for christmas" säger Louis och kysser mig lätt med händerna placerade på min korsrygg.  "It's such a long time" klagar jag och kollar upp på honom.  "It'll go by quickly, I promise" ler han och pussar min näsa. "We'll...

 "Babe?!" ropar jag i hotellrummet när jag kliver in med Delilah bakom mig. Vi var nyss på hennes rum och lämnade hennes saker, så nu ska vi samla alla för att hitta på något eftersom vi inte har något att göra under dagen.   "Hi Chachi!" skriker N...

Efter ett ganska långt telefonsamtal bestämde vi oss för att träffas i Philadelphia eftersom vi ska spendera tre nätter på hotell. Delilah ska ta tåget hit och jag ska åka och möta henne på tågstationen imorgon. Jag har bokat ett extra hotellrum åt h...