onedirectiontolove

Senaste inläggen

Av Wilma - 11 maj 2013 16:00

Rösta i omröstningen i menyn istället för att kommentera, det är de rösterna jag kommer räkna!!

Rösta i omröstningen i menyn istället för att kommentera, det är de rösterna jag kommer räkna!!

Rösta i omröstningen i menyn istället för att kommentera, det är de rösterna jag kommer räkna!!

 

 

Okej, så jag har kommit fram till två idéer som jag ska välja mellan och jag vill att ni ska säga vilken ni tycker är bäst. Jag tycker det är roligt att skriva om båda, så för mig spelar det ingen roll, utan nu ska NI välja!  Kommer skriva två olika handlingar nu - kanske ändrar namnen på tjejen dock, men det är ju själva handlingen som räknas - och sedan lägger jag in en omröstning i menyn där ni får välja! Easy as that...

 

 

When We Collide 

 


Hannah Reed är 19 år och ska precis flytta ut ifrån hennes föräldrars hus för att bo i en egen lägenhet. Hon har alltid varit den duktiga flickan med betyget A i alla ämnen. I High School var i hon inte populär, men inte mobbad. Hon har bestämt sig för att inte gå på college, utan börja jobba och tjäna pengar direkt istället. 

Men vem är den där mystiska killen i lägenheten mitt emot? Han med svart hår i en quiff och de där mörka ögonen. Han med skinnjackan och de svarta jeansen. Han som tar hem olika tjejer varje kväll och han som står och röker utanför porten. 

Hannah vet att det är fel, hon vet att han kommer dra ner henne, hon vet att han är farlig, men ändå kan hon inte låta bli att dras till honom. Varför känns han så intressant? Varför vill hon veta mer om honom och lära känna honom? 

 

 

Love At First Sight

 


Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och bor i Texas, USA. Hon har dansat sedan hon var tre år gammal. Nu dansar hon med sitt egna crew I.aM.mE Hon jobbar på ett café med en av gruppmedlemarna Emilio, eller Millie som de kallar honom. 

Hon bor i en villa tillsammans med hennes föräldrar. Hon har två äldre bröder, men de har båda två flyttat ut. 

I.aM.mE har vunnit America's Best Dance Crew år 2011. Nu börjar deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen bandet One Direction dansare till deras kommande turné. Dansarna ska inleda alla konserter under 9 månader, totalt 120 uppträdanden. De bestämmer sig för att skicka en ansökan.

 

 


SÅ! Förlåt att jag inte la ut dem igår, men min kompis sov över så hade inte direkt tid att skriva... Lägger ut en omröstning i menyn nu och den avslutas imorgon! 

 

ANNONS
Av Wilma - 9 maj 2013 20:33

Hej alla underbara änglar till läsare!! Ville bara säga att jag kommer börja skriva snart igen! Är fortfarande i Stockholm men åker hem imorgon, då ska jag försöka skriva, men ska ut med några kompisar på en marknad så vi får se.
Måste även fråga er läsare om fanficen senare, har en del olika idéer och jag vill veta vilken av dem ni gillar mest, så jag kommer nog lägga ut olika handlingar som ni får välja mellan.
Måste också berätta att konserten var OTROLIG! Satt högst upp på läktare tre (högst upp i taket -.-) men njöt ändå och det var en av de bästa kvällarna i mitt liv! Bara ledsen att det är över....
Men TACK TILL ALLA SOM FORTSATT KOLLA BLOGGEN VARJE DAG ÄVEN OM JAG HADE PAUS OCH TACK TILL ALLA SOM KOMMER TILLBAKA! Älskar er så otroligt mycket!!
Nu kommer jag alltså börja skriva igen och GUD vad jag har saknat det! Så kolla efter handlingarna inom de närmaste dagarna!
Puss på er!!!
(Skrivet på iPhone, förlåt för möjliga stavfel)

ANNONS
Av Wilma - 17 april 2013 19:00

Så... Epilogen är under det här inlägget, för er som inte läst det än.

Och jag tror alla har läst nu att jag tar en paus i några veckor. Vet inte hur länge, men inte allt för länge. Tror inte jag kommer kunna hålla mig borta ifrån bloggen i en månad, så det blir nog mindre än det. Men ska i alla fall ta en paus för att tänka ut nästa fanfic och kommer bara försöka fokusera på skolan o.s.v

Hoppas inte allt för många av er lämnar bloggen, och för att ni ska kunna veta när jag är tillbaka kan ni följa mig på BlogLovin (finns en ikon i menyn) så får ni ett mejl när jag skrivit ett nytt inlägg, alltså vet ni när jag är tillbaka! (så ni slipper gå in varje dag)

I alla fall... Jag lovar att jag kommer tillbaka! Jag skulle aldrig kunna lämna bloggen, hoppas ni förstår det.

Älskar er alla! Och till er som lämnar bloggen efter detta inlägg, tack för att ni stannat kvar och läst!

Ses om några veckor mina änglar!

Av Wilma - 16 april 2013 19:40

14 juni 2021


 "Oh you're so beautiful!" tjuter jag och sätter lite av hennes kastanjebruna, lockiga hår bakom hennes lilla öra.

 "Not as beautiful as you, mummy" mumlar hon, knyter händerna bakom ryggen och ser ner på sina ballerina skor.

 "Oh honey, don't say that. You're perfect just the way you are" säger jag och sätter mig på huk framför henne.

 "But you say nobody is perfect" säger hon och jag ser ett litet leende smyga på hennes läppar.

 "You're perfect for me" ler jag och pussar hennes panna. "Come on, dad's waiting" säger jag och ställer mig upp.

Jag tar hennes hand och vi går ut ifrån Hannahs rum. Hennes rum är... rosa. Ljusrosa väggar och ljust trägolv. Sängkläderna är mörkrosa och sängen är omringad av en sänghimmel, i ljusrosa. Gardinerna är mörkrosa och hon har en mörkrosa matta. Men det är gulligt, typiskt tjejigt.

Hannah har på sig en vit sommarklänning som sitter lite ganska löst på hennes kropp. Hennes hår är lockat och hon har inget smink alls. Om ni inte förstått det, så är Hannah min dotter. Hon är 6 år. Jag har en son också, Edward, han är bara 3.

 "Daddy!" tjuter Hannah när vi kommer ut till hallen där Harry står med Edward i famnen.

 "Hello princess! You look gorgeous, Han" ler han och böjer sig ner för att krama henne.

 "We need to go now" säger jag och tar på mig min jeansjacka över min vita, långa klänning.

Den sitter tajt på överkroppen, men löst på själva 'kjolen'. På mina fötter har jag ett par gladiatorskor och mitt hår är plattat.

Jag tar Edward ifrån Harry och han tar Hannahs hand. De går ut ifrån ytterdörren och Harry lämnar den öppen. Jag tar mina nycklar och går ut med Ed i min famn. Hans huvud hänger på min axel och hans korta armar är slängda runt min nacke.

Harry har redan placerat Hannah i baksätet på bilen när jag kommer ut. Han står vid dörren till baksätet och väntar på oss. Med ett leende tar han emot Ed och sätter honom i bilbarnstolen. Jag sätter mig bakom ratten innan Harry hinner protestera och väntar på att han ska sätta sig.

 "You really love driving this car, don't you?" flinar Harry och sätter sig bredvid mig.

 "Of course I do! I love it, it's so cool" skrattar jag och han skrattar med mig.

Jag backar ut från uppfarten och kör mot Hannahs skola. Det är hennes första skolavslutning idag. Och om jag får erkänna det är jag faktiskt nervös, jag är nervös. Jag menar, jag vet inte hur man ska bete sig bland alla föräldrar och lärare. Visst, jag känner några föräldrar, genom Hannahs kompisar, men inte så nära.

Hannah sjunger med i låten som spelas på radion och studsar i sätet. Edward sitt bara och kollar på hennes med stora ögon.

När vi är framme vid skolan kryllar skolgården av lärare, elever och föräldrar. Hannah studsar ur bilen och ska precis springa iväg när Harry lyfter upp henne.

 "Daddy!" skrattar hon och han pussar hennes kind.

 "Go find your friends" ler han och släpper ner henne.

Hon springer iväg på sina korta ben och jag ler åt stunden medan jag lyfter upp Edward ut hans bilbarnstol. Harry går runt till mig när jag smäller igen bildörren med Ed på min arm.

 "Do you have the camera?" frågar jag och han nickar.

 "Do you want to take him, or do you want me to?" frågar Harry snällt och jag ler åt honom.

 "I can take him, it's alright" ler jag och han nickar sakta.

Vi går in till skolgården och hälsar på Hannahs lärare. Snart hör jag någon ropa mitt namn och jag vänder mig om. Där kommer Chris gående.

Chris och jag har hållt kontakten och vi är riktigt nära fortfarande. Samma sak med killarna - i One Direction. De har hjälpt oss mycket med barnvakt och så, på så sätt har Harry och jag haft mycket tid med varandra, ensamma.

 "Hey Chris" ler jag och han kramar mig för att sedan kolla på Edward.

 "Hey Eddie! How are you buddy?" ler han och sträcker ut armarna för att ta emot honom.

Med ett skratt ger jag honom Eddie och hör snart hur någon ropar Harrys namn. Då kommer hela One Direction bandet och kramar både mig och Harry. De hälsar på Chris och tillslut vänder de sig mot mig och Harry.

 "So were is our princess?" frågar Niall, som kommit riktigt nära Hannah.

 "She ran off to her friends, sorry" säger jag och han ler.

 "That's fine, we'll meet her afterwards" säger han och jag nickar.

 "Alyssa!"

Är jag populär eller? tänker jag när jag återigen hör någon ropa mitt namn. Den här gången är det mamma, pappa, Noel, Harrys föräldrar, hans styvpappa och Harrys syster Gemma. Vi kramar allihop och sedan går vi mot bänkarna där alla anhöriga ska sitta. Alla klasser ska sjunga varsin låt. Eftersom det är hela grundskolan så är det fem klasser, Hannah är i första. Rektorn kliver upp på scenen och ställer sig framför mikrofonen.

 "Welcome ladies and gentlemen! Today we celebrate that our kids here are getting a three months long brake!" säger hon och alla applåderar.

Hon fortsätter prata, men jag letar efter Hannah med blicken. Alla klasser sitter bakom scenen på några läktare. Hannah sitter längst ut till höger tillsammans med hennes klass, bredvid hennes två bästa kompisar.

Snart går hennes klass upp på scenen och de börjar sjunga. Harry, hans mamma, min mamma och Louis spelar in när de sjunger. Så söta!


 "Congratulations sweetie! You're officialy on your first summer holiday ever!!" tjuter Liam och kramar Hannah efter själva "ceremonin".

 "Thanks uncle Liam!"

Hon kallar alla killarna i One Direction farbröder, plus Chris. Det är gulligt hur nära de faktiskt är. Killarna älskar henne och tackar aldrig nej till att spendera tid med henne.

Ni kanske undrar var som hände med One Direction. De är fortfarande ett band, men inte lika aktiva som de var. De kanske skriver några låtar lite då och då, men inte ofta. Fansen har minskat också, därför kan vi nu gå ut på gatan utan att bli överfallna av directioners eller paparazzis.

Alla åker hem till mig och Harry, som nu har det största huset. Det är en stor villa lite utanför själva staden, riktigt mysigt. Vi har fortfarande nära till centrum, men vi har mer privat här ute. För att komma till huset åker man på en lång landsväg och huset ligger på en åker, typ. Vi har en stor trädgård med pool, lekplats, sandlåda, uteplats, ett fotbollsmål - Harrys idé - och en jacuzzi.

Huset har tre våningar. På övervåningen finns fem sovrum - mitt och Harrys, Hannahs, Edwards och två gästrum -, tre badrum och ett typ sällskapsrum som är öppet, direkt när man kommer upp på övervåningen. På "entréplan" ligger köket, vardagsrummet, en toalett, en matsal och ett uterum. I källaren är det mesta öppet. Det finns en gigantisk soffa, en stor plasma tv och massa annat. Där finns också ett förådd, en toalett, ett sparum med bastu och dusch och ett musikrum med piano, gitarrer, ett trumsett och på väggarna hänger alla killarnas omslag till deras album.

Vi åker i olika bilar. Killarna skulle ändå hämta upp Eleanor, Danielle, Perrie och Lily - Nialls flickvän, plus de tre nya medlemarna i gruppen; Jonah - Perrie och Zayns 2 åriga son-, Holly - Eleanors och Louis 9 åriga dotter - och Ryan - Danielle och Liams 3 åriga son. Mina föräldrar och Noel åker i en bil, de skulle hämta Jenna - Noels flickvän - och Harrys föräldrar åker i en bil tillsammans med Gemma.

Jag och Harry har bestämt att vi ska ha som en tradition att vi alla samlas efter varje skolavslutning. Att vi gör gräddtårta med jordgubbar och dricker saft. Att vi sitter på uteplatsen och bara umgås.

När vi är hemma och väntar på de andra ställer jag fram allt på bordet på uteplatsen. Harry hjälper mig medan Lucas kryper omkring och Hannah dansar runt i rummet, sjungandes. Glasdörren ut till baksidan är öppen och den varma sommarvinden blåser in. Ute är himlen blå, inget moln i sikt, och solen värmer som bara den.

Jag byter om till ett par jeansshorts och en söt topp.

 "We're here!" ropar Eleanor igenom huset.

 "Ellie!" skriker jag och rusar ner.

I hallen står 1D killarna, deras flickvänner och deras underbara barn. Jag kramar allihopa och hälsar på barnen. Eleanor, Danielle, Perrie och Lily hjälper mig bära ut resten medan killarna går ut med barnen till uteplatsen. Eleanor och Louis är gifta redan, Danielle och Liam är förlovade, gifter sig i sommar, och Perrie och Zayn är gifta. Lily och Niall har varit ihop i två år, så jag antar att det kommer hända något snart.

 "Have you heard from Melissa lately?" frågar Lily.

 "Yeah, she's on vacation in..." börjar jag, men blir avbruten.

 "Mummy!!" hör jag Hannah skrika igenom huset.

 "Yes sweetie, what's wrong?" frågar jag och kollar på henne.

 "I fell!" tjuter hon och börjar gråta.

 "Aww, sweetie!"

Jag släpper det jag håller på med och går fram till henne. Hon har skrapat upp sina knän och händer. Hennes kinder är rödrosiga, likaså hennes ögon.

 "Can you finish this up?" frågar jag tjejerna och lyfter upp Hannah i min famn.

 "Of course hun" ler Perrie och de börjar städa undan.

Jag går med Hannah till toaletten och sätter henne på toalettlocket. När jag plockat fram det jag behöver rengör jag hennes skrapsår på knäna. Hon gråter högre av det, vilket gör allt svårare, men jag biter ihop.

 "It's almost done sweetheart" säger jag och hon snyftar högt.

När jag är klar sitter hon och snyftar. Men när jag tar fram hennes egna prinsessplåster ler hon stort igen. Jag sätter på plåster på hennes knän och fixar hennes händer, sedan går vi hand i hand tillbaka till de andra som väntar utanför.

 "Daddy! Look at my patches!" utropar hon och hoppar upp i Harrys knä.

 "They look really pretty, Hannah! I wish I had those too" säger han och hon ler stort.

 "I fell and the blood just spurted!" säger hon dramatiskt och han gör ett chockat ansiktsuttryck.

 "Are you okay now, princess?" frågar han och hon nickar.

 "Mummy took care of it!" ler hon stolt.

 "You have the best mummy in the world" ler Harry och ser på mig med hans gulliga leende.

 "I know, right?" säger jag och alla fnissar.

Vi sätter oss ner och börjar äta. Alla pratar med varandra glatt, skrattar, har kul helt enkelt. När Hannah och Holly ätit klart springer de runt på gården och leker med varandra. De är hur söta som helst. Jag kan höra deras skratt igenom allt prat och det får mig att le.

Jag är lycklig. Det är såhär jag vill leva.




Ibland måste man ta risker. Chansa. Våga göra fel val, våga göra misstag. Ibland måste man ta fel väg, för att sedan hitta tillbaka. Göra något sjukt dumt, ångra det och ställa allt till rätta. Det är så livet fungerar. Man gör fel, man ramlar, man reser sig upp igen och man lär sig att det är så livet fungerar.

Alla gör fel ibland, ingen är perfekt. Alla är värda en andra chans, men alla är inte värda en tredje. Alla är värda att bli behandlade som människor, med känslor. Alla förtjänar att bli älskade, alla förtjänar att känna lycka.

Jag har levt, och jag har nått den punkten då jag känner att jag har gjort det jag vill i livet. Jag har nått den punkten i livet då jag känner att jag skulle kunna dö, lycklig, utan att ångra mig. Har ni känt så någon gång? Inte? Då kommer det. Ja? Visst är det härligt.


SLUT


Jag vet att det blev ett plötsligt slut och allt, men jag kände som ni, att den liknade mina andra. Insåg det när jag läste igenom mina andra, så jag kände att jag ville börja om. Bara avsluta den här och försöka fundera ut en annan handling.

För er som inte förstod/vet/har läst så ska jag ta en paus nu. Jag vet inte hur länge. Antagligen några veckor, för att fixa en bra handling. Känner att det är exakt vad jag behöver efter allt som hänt.

Och jag vill verkligen inte tappa läsare av detta. Ni behöver inte gå in på min blogg varje dag under min paus, utan för att ni ska veta när jag börjar igen, tryck på ikonen i menyn där det står BlogLovin och börja följa mig där. Då får ni ett mejl när jag skriver nästa inlägg. Vill verkligen inte förlora er läsare, känns verkligen hemskt att jag kanske kommer tillbaka hit efter några veckor och har typ två läsare. Men ja, antar att det oftast är vad som händer när man tar en paus.

I alla fall, älskar er så sjukt mycket! Kommer skriva ett till inlägg om all info så alla kommer se det. Men sedan är det en paus som gäller.

TACK FÖR ALLT MINA ÄNGLAR!

Av Wilma - 15 april 2013 20:00

 "Alyssa!"

Jag kollar upp och ser två tjejer stå utanför en bil. När jag fokuserar med blicken ser jag att det är Danielle och Perrie. Snabbt torkar jag tårarna och ser hur de springer emot mig. Båda ser riktigt oroliga ut.

 "Hey, where have you been? Are you okay? We were really worried" babblar Perrie på.

 "I got lost, I'm sorry. Yes, I'm fine" svarar jag.

 "Eleanor is wai... Hang on, are you bleeding?" avbryter Danielle sig själv och sträcker handen mot min panna.

 "I kinda fell, but I'm alright" säger jag och de nickar sakta.

 "We'll take you home and then you'll tell us exactly what happened" befaller Perrie och vi går tillbaka mot bilen.

Bilturen är tyst, till och med radion är avstängd. Ingen pratar. Jag sitter tyst och kollar ut igenom fönstret. Perrie - som sitter framför mig - håller på med mobilen medan Danielle fokuserar på körningen. Lucas finns i 50% av mina tankar, resten tillägnar jag åt Harry. Kommer han bli sur när jag berättar? Kommer det bli ett stort bråk? Kommer han bli arg på Lucas eller mig? Jag har ingen aning.

När vi kommer fram möter Eleanor oss utanför hissen. Hon kramar mig hårt, utan ett ord och plötsligt börjar hon snyfta. Förvånat ser jag på henne.

 "Why are you crying, love?" frågar jag och hon skrattar till.

 "I was just so worried" säger hon och torkar sig under ögonen.

Vi går in till min lägenhet och de ber mig att sätta mig i soffan. Först sitter vi bara där tysta, men sedan tvingar de mig att berätta vad som hände. Så jag berättar hela historien, från början till slut.

 "... And when we were on the top, he kissed me and told me how bad Harry was for me. So I hit him and ran away. I came to the forest and I throw my phone into a tree. It broke, which is the reason I didn't answer. And when I was going back, I fell over a root and hit my head" avslutar jag och pekar lite mot det lilla såret i pannan.

 "You ran off? Were you that sad?" frågar Perrie och ser på mig med medlidande ögon.

 "No, I was just pissed of" skrattar jag och de andra skrattar med mig.

 "Hey, I'm sorry to say this, but you have to call Harry. If anyone got a picture, it'll be out by tomorrow and I don't think you want him to find it out that way" säger Eleanor och jag nickar.

 "I'll call him right now" säger jag och går till mitt sovurm.

Jag tar upp mobilen och ringer Harry. Egentligen är jag inte så nervös, jag menar, jag gjorde väl inget fel? Det var Lucas som kysste mig, inte tvärt om. Blir han sur, visst, men han vet i alla fall sanningen.

 "Hey honey! How are you? I'm pretty busy, was it important?" frågar han mjukt.

 "Well, it happened something today and I just wanted you to know that..." mumlar jag.

 "What? Is something wrong? Are you alright?" hans röst blir genast orolig.

 "I'm fine... I just, I was at a funfair with a friend, Lucas, and we were in the ferris wheel and he... Well, he kissed me" säger jag tyst och leker lite med örngottet på sängen.

 "What?!" skriker han och det blir tyst. "Did you kiss him back?" frågar han stelt.

 "No! No, I would never do that to you Harry! I hit him and ran off" säger jag snabbt och han skrattar till.

 "Now that's my bad girl" skojar han och jag ler svagt.

 "So you're not mad?"

 "Of course not! You didn't kiss him back, that's what matters. And I'm so happy you called to tell me, that means you really care"

 "I love you Harry" viskar jag.

 "I love you too babe, but I gotta go. I'll beat that guy up later, don't worry. Bye love"

 "Bye Harry"

Vi lägger på och jag skuttar till tjejerna igen. Jag kastar mig på soffan med huvudet i Danielles knä och fötterna i Eleanors. De ser hoppfullt på mig och jag ler stort.

 "He took it very well" säger jag och de tjuter till.

 "I was so scared he would overreact and break up with you or something dramatic!" erkänner Perrie och jag fnissar.

 "Well, I'm glad he didn't. Because if he did, I'd be a wreck and you would have to take care of me" skojar jag och de skrattar.

 "Thank God for that!" utbrister El och vi skrattar.

 "Hey, we need to clean your wound. I'll help you" säger Danielle och ställer sig upp.

Jag följer med henne till badrummet och hon rengör såret. Det börjar blöda lite igen, så hon sätter på ett plåster. När vi går tillbaka till de andra sätter vi på en film; Dear John, gammal, men fortfarande lika bra.

När eftertexterna rullar har de andra somnat. Klockan är ett på natten, så jag lägger en filt över mina bästa vänner och går mot mitt rum. Trött sätter jag mig på min fönsterbräda och kollar upp på månen. Ett litet leende sprids på mina läppar och jag lutar huvudet mot "väggen".

 "Hi Harry... I miss you. You've been on tour for a week, ish, an I miss you like hell" säger jag tyst med gråten i halsen. "I don't know if I'm going to make it without you for three months. I know you're going to come home and visit me, but it isn't the same..." snyftar jag.

Jag pratar "med" Harry i en halvtimme, sedan sitter jag bara där, stirrar på det stora, vita, lysande klotet som sitter fast uppe på himlavalvet bland alla stjärnor. Tillslut somnar jag där, på fönsterbrädan, lutad mot fönstret.


Perrie's Perspektiv


Jag vaknar av att jag hör någon prata. Trött sätter jag mig upp och ser Eleanor och Danielle ligga sovandes i soffan tillsammans med mig. Vart är Alyssa? Med frågan i huvudet reser jag mig upp och smyger mot Alyssas rum, men stannar när jag hör hennes röst.

 "I don't know if I'm going to make it without you for three months"

Jag sätter mig med ryggen emot väggen, bredvid hennes halvt öppna dörr, och lyssnar på när hon pratar med Harry. Undrar om hon pratar med honom i telefonen. Varför gör hon det så sent?

 "I love you Harry, forever" säger hon och det blir tyst.

Hon har pratat om allt möjligt i snart en halvtimme. Efter tio minuter av hennes prat förstod jag att hon inte pratade i telefonen, eftersom hon aldrig slutade prata för att låta honom prata.

Efter tio minuter av tystnad kollar jag in i rummet och ser Alyssa sova på fönsterbrädan. Hon sitter med fötterna mot "väggen" framför henne och hennes huvud är lutad mot fönstret. Ett leende sprids på mina läppar. Månljuset träffar hennes ansikte.

Snabbt tar jag upp mobilen och tar kort på henne, sedan skickar jag bilden till Zayn.

Isn't she cute? She talked to Harry - not in the phone - and fell asleep!! Love u xx


Zayn's Perspektiv


Jag får ett sms från Perrie när vi sitter och äter på hotellets restaurang. En bild på Alyssa sovandes på fönsterbrädan. Jag släpper ut ett oväntat 'aww' när jag läser texten. Alla kollar på mig som om jag vore dum i huvudet. Snabbt visar jag bilden för Harry som ler stort. Hans ögon fylls av tårar och han skickar vidare min mobil till de andra.

 "Aww! That's the most romantic thing I've even seen in my entire life!" tjuter Louis och hans röst går upp i falsett.

Harry ler stolt och fortsätter äta. Han tar upp mobilen och jag kollar över hans axel på hans mobil. Han skickar ett sms till Alyssa där det står I love you baby xx


Alyssa's Perspektiv


Jag vaknar av att Perrie försiktigt smeker min arm. När jag öppnar ögonen ser jag henne stå leendes bredvid mig. Hon tar bort sin hand och jag gnuggar mig i ögonen.

 "You probably should sleep in the bed, not here" föreslår hon och jag märker att jag sitter på fönsterbrädan.

Månen lyser fortfarande ute. Lyser upp den mörka världen. Jag nickar sakta och flyttar mig till min säng. Perrie lägger sig på andra sidan av min säng och vi somnar fort om igen.


En vecka senare


Tjejerna har praktiskt taget bott hos mig hela veckan. Vi har shoppat, gått på spa, haft filmkvällar, tacoskvällar, träffat nya människor - eller i alla fall försökt -, gått till badhuset... Ja, listan är lång. Men idag är en hemma-dag. Så vi alla degar i soffan och kollar på tv.

Plötsligt knackar det på dörren och alla stönar högt.

 "Not me!" skriker tjejerna och jag suckar högt, då jag förstår att det är jag som måste öppna.

 "Noo! I'm too lazy!" klagar jag och tjejerna fnissar åt mig.

 "Do we look less lazy to you?!" skrattar Eleanor och jag fnissar.

 "Fine, I'll open, but you can't take my place! Don't you dare to lay down, alright?" säger jag och reser mig upp.

Jag går emot dörren, och innan jag öppnar dörren kollar jag bak på dem, för att se Eleanor ligga på min plats i soffan.

 "You little bastard!!" skriker jag åt henne för att sedan öppna dörren.

Chocken slår till mig psykiskt och jag vacklar bakåt. Framför mig står de fem killar jag saknat mest i universum. Alla flinar och försöker hålla sig från att skratta. Längst fram står min pojkvän, den underbaraste människan på jorden.

 "Alyssa, who was it?!" ropar Perrie.

 "Is someone going to rape you?!" ropar Danielle och jag hör de tre tjejerna skratta, men jag slänger mig i Harrys armar.

Han fångar mig med ett skratt och lyfter upp mig ifrån marken för att snurra runt mig. Killarna kollar på oss och ler när jag kysser Harry mjukt.

 "Okay, I actually think she's being raped guys" hör jag Danielle säga innifrån lägenheten och snart står de alla i dörröppningen.

Alla tappar hakan och jag kramar Harry ännu en gån. Liam, Louis och Zayn kramar sina flickvänner hårt och Niall står ensam en bit bort ifrån alla. Snabbt går jag fram till honom och kramar honom hårt.

 "I've missed you, Niall" viskar jag och han fnissar.

 "I've missed you too hun"

Vi alla går in där i hälsar lite mer, normalt. Killarna ser sig omkring i min lägenhet och flämtar till. Snabbt ser jag mig omkring och ser hur stökigt det är. Det luktar instängd och filtar och kuddar ligger överallt. Soffan är täckt av täcken och kuddar och man kan hitta godispapper lite överallt.

 "Wow, you really have a life" skojar Liam och vi skrattar.

 "We've actually been out doing stuffs the whole week, but today... Well, I guess we were just too lazy" säger Perrie och vi håller med.

 "How long will you stay?" frågar jag och lägger armarna runt Harrys midja ifrån sidan.

 "A week" ler han.

Han pussar min panna och lägger armen på mina axlar. Eleanor och Louis har redan börjat små tjafsa med varandra - på skoj -, Zayn och Perrie står och håller om varandra medan de viskar saker i varandras öron och Liam och Danielle sitter i soffan och pratar. Niall står ensam kvar och jag drar honom mot mig och Harry.

Snart bestämmer vi oss för att bara gå ut på stan. Så jag byter om snabbt och sedan går vi ut på Londons gator. Alla skojar, skrattar och pratar non-stop och jag går tyst bredvid Harry med hans hand inflätad i min. Det är såhär jag vill leva, tillsammans med mina allra bästa vänner, och min underbara pojkvän.

 "I love you, Harry" viskar jag och han kramar min hand hårdare.

 "I love you too, Alyssa"


****


Världens sämsta kapitel, vet. Men jag känner att jag måste avsluta Dreams And Broken Hearts. Nu kommer jag skriva en epilog - kanske gör det imorrn eller nåt, vet inte - och sedan tar jag en paus, vet inte hur länge. Kan bli allt ifrån några veckor till en månad. Jag har ingen aning, men kommer berätta för er när jag är tillbaka.

Snälla lämna inte bloggen på grund av detta. Jag kommer tillbaka! Det lovar jag! Men det känns som att jag måste ta en paus ifrån skrivandet, söka inspiration. Men snälla, rara ni, lämna inte bloggen! Har en ikon för BlogLovin och om ni följer bloggen där så kommer ni se när jag skriver ett nytt inlägg, då vet ni när jag börjar igen efter min paus! Bara ett tips, vill inte förlora läsare efter pausen.


Älskar er, ni är de bästa läsarna i världen!

Av Wilma - 12 april 2013 19:22

LÄS

LÄS


Behöver era åsikter om en idé jag har! Är det okej om jag bara skriver en epilog - direkt nu - eller vill ni att jag fortsätter skriva på Dreams And Broken Hearts för att få ett slut på den? SVARA SÅ FORT SOM MÖJLIGT, DÅ KOMMER DELEN/EPILOGEN UT FORTARE


Tack för alla förslag och tankar om hur jag ska göra och så.... Har tänkt på det ni säger om att mina fanfics är lika varandra, och vet att det är sant. Vet inte vad det är, men jag känner att det är roligare att skriva när det händer saker hela tiden. Men har funderat på att avsluta den här fanficen, ta en paus för att fundera ut en bra handling till en ny fanfic och sedan skriva den. Ska försöka fixa bättre uppdateringen, men tror inte det kommer bli så mycket bättre. Men har inte bestämt mig om hur jag gör än, känns som att jag inte har skrivlusten längre, åtminstone inte lika stor som förut...
Var på min bästa väns begravning idag och kommer spendera kvällen med mina två bästa kompisar. Imorgon ska jag till en smink studio, så kommer inte kunna skriva då.



Av Wilma - 10 april 2013 22:00

Heeej kära älsklingar!

Som ni märker går uppdateringen upp och ner hela tiden och jag har inte lusten att skriva. Har funderat på om det är själva fanficen eller själva skrivningen, och har kommit fram till att det är fanficen.

Jag mår dåligt över att inte lägga ut något kapitel, när jag vet att det är flera som kollar. Antalet läsare sjunker varje dag och jag undrar om det är på grund av fanficen eller på min skrivning, eller uppdateringen?

Har funderat på att avsluta Dreams And Broken Hearts tidigt - bara några få kapitel till - och ta en paus för att sedan börja skriva igen, så inspirationen kommer tillbaka. Vad tycker ni? SNÄLLA KOMMENTERA VAD NI TYCKER


Kram på er!

Av Wilma - 6 april 2013 15:15

LYSSNA SAMTIDIGT


 "So... I've seen you in the papers, with Styles" säger Lucas när vi går runt på ängen och fotar lite.

 "Yeah" säger jag tyst och knäpper en bild på några blommor runt ett träd - det är skog runt ängen.

 "So he's on tour now, right? You miss him?" frågar han och ser på mig.

 "Yeah, I do" svarar jag tyst.

Jacob ropar på alla och vi samlas runt honom igen. Han ber oss åka hem och ladda upp bilderna på en dator, skriva ut vår favorit och ta med den imorgon. Alla börjar gå därifrån, men Lucas ber mig stanna för att ge mig hans nummer. När vi har varandras nummer säger vi hejdå och jag går mot Eleanor som står en bit bort.

 "You ready?" frågar jag och hon nickar.

Det är lite jobbig stämning, båda känner av det tror jag. När vi når bilen låser jag upp och sätter mig direkt. El sätter sig i passagerarsätet och jag börjar köra därifrån.

 "Should I drive you home?" frågar jag och hon nickar.

 "Hey, I'm sorry for accusing you like that, I know you would never do something like that to Harry" säger hon.

 "It's okay" ler jag och hon suckar tyst.

 "I guess I was overreacting" säger hon och jag skrattar till.

 "Trust me, you have nothing to worry about. Me and Lucas are just frineds, nothing more" ler jag och hon skrattar till.

 "Yeah, I know"

Jag släpper av Eleanor hos henne för att sedan åka till affären. Lika bra att jag handlar nu. När jag kommer in i affären tar jag en korg och hänger den över min arm. Medan jag går och plockar i mat och annat tänker jag på Harry. Undrar vad han gör nu. Vad är klockan i USA? Kan jag ringa honom? Messa? Är han upptagen? Sover han? Jag kanske inte borde störa. Men jag saknar honom... Undrar om han tänker på mig också... Undrar om han också ligger vaken på nätterna och tänker på mig...

Jag är så inne i mina tankar att jag inte märker att någon svänger ut bakom en hylla. Vi krockar och jag ramlar ner på rumpan.

 "Oh crap, I'm so sorry! Are you alright?"

Jag kollar upp och ser Lucas stå där. Ett litet skratt lämnar mina läppar och han ler mot mig. Han sträcker ut handen mot mig och hjälper mig upp.

 "I'm fine, thanks" fnissar jag och han skrattar.

 "I didn't see you, I'm sorry" ler han och jag ler snett.

 "It's okay, it's as much my fault as your" skrattar jag och han ler stort.

 "I guess"

 "Well, I should get going... But I'll see you later, yeah?" säger jag och börjar gå.

 "Yeah, bye Alyssa" säger han.

 "Bye"

Jag går mot kassorna och betalar för att bära de två påsarna mot bilen. När jag lagt in dem i passagerarsätet sätter jag mig bakom ratten och börjar köra ifrån parkeringen. Samtidigt tar jag upp mobilen och slår Harrys nummer.

 "Hello?" säger han hest med sin raspiga, trötta röst.

 "Hi, Harry" säger jag och ett stort leende sprids på mina läppar.

 "Alyssa? Hey babe, how are you?" frågar han, genast piggare.

 "I miss you, but I'm alive. What about you?" frågar jag.

 "Same... I just want to see your beautiful face" muttrar han och jag fnissar.

 "I love you"

 "I love you too"


En vecka har nu gått. Jag har spenderat mycket tid med Lucas, men också med El, Dani och Perrie. Lucas och jag har kommit varandra närmre och vi är nästan varje dag. Idag har vi bestämt oss för att åka till ett nöjesfält. Så jag drar på mig en turkos, ärmlös blus med knappar och hög krage, ett par vita shorts och ett par svarta, låga Converse. Jag låter mitt hår ligga naturligt på axlarna och sminkar mig lätt. Sedan stoppar jag mobilen i bakfickan, tillsammans med mina nycklar, och sätter ett par Ray Ban pilotglasögon på näsan.

Lucas messar mig precis när jag sprayar parfym över mig. Han skriver att han är utanför, så jag skyndar mig ner och hoppar in bredvid honom i hans coola Mercedes AMG (är inte bilnörd, ville bara att ni skulle veta hur den ser ut, enklare än att beskriva).

 "Hey beautiful" säger han, kramar mig över sätet och pussar min kind.

 "Hi" ler jag och sätter på mig bältet.

 "You ready?" frågar han och jag skrattar till.

 "Of course, I always am!"

Lucas börjar köra mot nöjesfältet och vi sjunger med i låtarna på radion, som jag och Harry brukar göra. Jag tar upp mobilen och kollar efter meddelanden, men inget nytt. Med en tyst - knappt hörbar - suck stoppar jag ner den igen.

 "You haven't heard from him?" frågar Lucas.

 "Not in four days... What if something happened?" säger jag och känner hur oron växer.

 "It's probably nothing. I mean he's famous. Maybe he's just busy" säger han och jag nickar.

 "I guess you're right, as always" säger jag och han skrattar till.

När vi är framme skuttar vi tillsammans hand i hand mot nöjesfältet. Vi går omkring och åker massa olika berg-och-dal banor, men tillslut tvingar Lucas med mig till ett pariserhjul, inte London Eye, ett mindre. Så vi ställer oss i kön och väntar på vår tur. Samtidigt svingar vi våra ihopflätade händer fram och tillbaka.

Så fort vi kommer fram kliver  vi in i en "korg" och sätter oss ner bredvid varandra. Vi kollar ut på utsikten och jag känner hur Lucas lägger armen om min midja. Han drar mig närmre honom och jag lutar mig försiktigt emot honom. Plötsligt, när vi är högst upp, vänder han mitt ansikte mot hans med sitt pekfinger och låter sina läppar träffa mina. Först reagerar jag inte alls, men så fort jag fattar vad som faktiskt hände puttar jag bort hnom och känner gråten i halsen.

 "Why did you do that?" viskar jag och hans ögon möter mina.

 "I like you, Alyssa. I really do" säger han, och det verkar inte som att han skäms alls.

 "I have a boyfriend, and you know that!" utbrister jag och känner ilskan stiga, likaså tårarna.

 "Alyssa, he's gone! I bet he has already forgotten about you!" utbrister han och jag känner tårarna börja rinna.

 "Stop" säger jag hest.

 "He's in the US! You deserve better! I would never leave you like he did!"

 "Stop!" skriker jag och slår till honom på kinden med öppen handflata.

Jag springer ut ur korgen efter att ha märkt att vi är nere och känner ilskan bubbla inom mig. Allt bara försvinner, hörseln, känseln och allt jag ser är vägen framför mig, inte någonting omkring mig. Jag hör bara mitt hjärta pumpa hårt mot mitt bröst och mina andetag.

Varför gjorde han det? Han vet att jag har Harry och att jag älskar honom! Han behövde väl inte kyssa mig i alla fall! Han kunde kanske sagt att han har känslor för mig, men varför kyssa mig?!

Ilskan blev till vrede och jag slår knytnäven hårt i en vägg till något stånd. De ilskna tårarna fortsätter falla och gör min syn suddig. Huvudet bultar och jag håller inne ett högt skrik.

Folk kollar konstigt på mig, men jag bryr mig inte. Jag måste ut härifårn. Bort. Ifrån allt och alla. Bara försvinna. Snabbt springer jag mot utgången och ut på Londons gator. Jag korsar en väg, springer över en äng och in i en skog. Jag vet inte vad som händer med mig. Ilskan tog över. Jag vågar inte möta någon. Inte ens Eleanor, Perrie eller Danielle.

Tillslut sätter jag mig på en stor sten och börjar gråta. Varför gråter jag, frågar jag mig själv. Jag är en sån mes, spring tillbaka! Men vart är tillbaka? Vilket håll?

Jag tar upp mobilen för att ringa Eleanor, men har ingen täckning. Med en frustrerad suck slänger jag mobilen in i ett träd, men ångrar mig sekunden då den landar hårt på en rot i marken. Snabbt går jag emot den och tar den i min hand. Skärmen är sprucken och den går inte att sätta på. Duktigt, Alyssa. Verkligen.

Jag börjar gå mot hållet jag kom ifrån - tror jag - och följer en stig, i hopp om att den leder ut. Men det slutar med att jag går runt i flera timmar.

Under tiden tänker jag på Harry. Hans vackra ansikte, underbara ögon och mjuka lockar. Hans smilgropar och gulliga skratt. Hans snygga kropp och perfekta ansiktsform. Allt med honom är så perfekt. Jag saknat honom. Jag saknar att krama honom, att kyssa honom, att prata med honom, skratta med honom.

Tårarna börjar rinna igen när jag tänker på Lucas. Åh jag hatar honom. Var han tvungen att kyssa mig? Han förstörde allt. ALLT.

Jag är så inne i mina tankar att jag inte ser roten som sticker upp ur marken framför mig och jag ramlar. Mitt huvud slår i en mellanstor sten på marken och jag känner hur det svider till i min panna, på vänster sida. Något varmt rinner nerför min tinning och ner på kinden.

Blod.


Eleanor's perspektiv


Jag ringer Alyssa igen, men kommer återigen till röstbrevlådan direkt. Klockan är sju och hon har inte svarat på flera timmar. Anledningen till att jag försöker nå henne är att jag gick förbi hennes lägenhet för att låna en film, men hon var inte hemma. Så jag ringde henne. Men hon svarar inte. Jag har ringt Danielle och Perrie, så de har kommit til min lägenhet och vi försöker lista ut vad vi ska göra. 

 "Maybe one of us should wait outside her apartment, if she comes home. The two others can go out looking for her" föreslår Danielle och vi nickar.

 "I can wait for her" säger jag och de nickar.

Vi sätter oss i Danielles bil och de släpper av mig vid Alyssas lägenhet. De åker vidare och jag tar hissen upp. Efter att ha knackat på hennes dörr - utan svar - sätter jag mig med ryggen mot dörren och fortsätter ringa henne, men kommer som vanligt till röstbrevlådan.

Oron stiger inom mig när klockan slår halv nio. Kanske borde jag ringa Harry? Nej, då kanske han oroar sig i onödan om det inte är något. Alyssa får ringa honom när hon är tillbaka. Med en djup suck ringer jag henne igen, men hon svarar inte.

 "Pick up the damn phone Alyssa!" ryter jag för mig själv och en äldre kvinna som kliver ur hissen stirrar på mig som om jag var en alien.

Med en suck ringer jag Danielle. Hon svarar snabbt.

 "Have you found her?" frågar jag.

 "No, we've looked everywhere!" suckar hon.

 "Stop!!" skriker Perrie i bakgrunden och jag hör hur bilen tvärstannar.

 "What?" frågar jag och ställer mig upp.

 "Is that her?" frågar Perrie.

 "It sure is a girl..." mumlar Danielle.

 "With the same hair, haircolour and clothes as Alyssa! It's her! Come on!" tjuter Perrie och jag hör bildörrar öppnas.

 "Is it her?!" frågar jag.

 "Alyssa!" ropar Danielle. "Hey, I'll call you back, she's crying" säger hon.

 "Okay"

Vi lägger på och jag sätter mig ner igen. Snälla var okej....


****


Vad händer nu dåå?? Skrev om kapitlet, på grund av att jag inte blev nöjd... I alla fall, ha det bra allihopa!! Njut av en grym lördag nu!

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se