Mamma och jag shoppar tills klockan är fyra. Släkten kommer vid fem/halv sex så vi har tid att fixa oss och sånt. Efter en tio minuters lång dusch sätter jag upp mitt hår i en turban och går till mitt rum med en annan handduk runt min kropp. Jag bestämmer mig för en midjehög kjol, en jeanstop och ett par högklackade skor. När jag piffat till outfiten med lite smycken sminkar jag mig och blåser mitt hår. Efter en stund bestämmer jag mig också för att göra en slarvig snefläta som får ligga över min högra axel. 

När jag är klar är klockan tio över fem. Jag tar upp mobilen skickar ett sms till Louis.

Hey babe, how r u? x

 "Chachi! They're here!" ropar pappa och jag ler stort.

Snabbt reser jag mig upp och går så fort jag kan ner för trappan och ut till hallen. Där står hela min släkt med mormor längst fram. 

 "Chachi!" skriker Hayley och springer emot mig.

Hon kastar sig i min famn och jag snurrar runt henne. Hon fnittrar högt och jag släpper ner henne igen. Snart har jag hälsat på alla och vi sitter samlade på uteplatsen. Jag sitter bredvid Seth och Emma. Framför mig sitter Annie med Tyra i sitt knä. Framför Seth sitter Keith och framför Emma sitter farmor. 

 "How's it going with the girls?" frågar jag Seth med ett flin. 

 "Still single" flinar han. "But you're not. Going all in with Louis Tomlinson huh?" retas han och jag skrattar.

 "Maybe" ler jag.

Tyra räcker sig mot mig över bordet och jag ler mot henne. Annie ger mig henne och jag ställer henne upp i mitt knä. Hon skrattar ljust. 

 "Hey sweetie, how are you?" ler jag.

 "Good" ler hon med sig bebisröst. 

 "So, Chachi... Tell us how it is touring around with One Direction" säger Keith och flinar mot mig med händerna knutna på bordet. 

 "Well they are really crazy boys, but they're awesome and I love them so much. We've become really close during the tour and as you may know, me and Louis has gotten pretty close..." säger jag och alla fnissar smått.

 "I was dying when I heard it! I am such a big fan of them and they're so sexy and-" börjar Carly, men Joanne avbryter.

 "Carly! You're 11!" tjuter hon.

 "Almost 12! Plus, it's only seven years between me and Harry" påpekar Carly och jag skrattar.

 "They're a bunch of gay idiots" säger Seth och jag flämtar.

 "Seth! How dare you say that when I'm here?!" utbrister jag och blänger på honom.

 "Ops?" säger han frågande.

 "Anyway, Carly, would you like to speak with one of them on the phone later?" frågar jag och hennes ögon blir stora som golfbollar.

 "Are you serious?! Oh my God! YES! Can I talk to Harry? No, Niall! No wait, Liam because he's so sweet! No Louis, he'll make me laugh... Or why not Zayn because he's just really awesome!" babblar hon på och jag skrattar.

 "Chill Carly, I can call them later and see if we can like talk on Skype, all of us" säger jag och hon skriker till.

 "Carly be quiet!" ber Lucas allvarligt och Carly börjar hyperventilera.

 "So this Louis guy, is he treating you right?" frågar farmor och jag nickar.

 "Yes he is" svarar jag ärligt.

 "You would tell us if he didn't, right?" frågar Emma och jag nickar.

 "Of course I would! But I'm pretty sure he won't hurt me, we love each other" säger jag.

 

När vi ätit går alla barn - minus Tyra - upp till mitt rum. Seth sätter sig på min säng med sin mobil och Carly, jag och Hayley sätter oss på golvet. Jag tar min dator och loggar in på Skype medan jag drar upp min mobil ur fickan. 

 "Oh holy Jesus I'm going to talk to ONE DIRECTION! Oh my holy cow!" tjuter Carly och jag skrattar åt henne. 

Hayley sitter bara och kollar på oss. Jag messar killarna och ber dem logga in på skype. Snart är alla inne och vi startar ett gruppsamtal. Vid det här laget har Carly sprungit till hörnet av rummet och gömmer sig för killarna.

 "Hi Chachi!"tjuter killarna samtidigt och jag skrattar.

 "Hi idiots" ler jag och kollar på Carly. "Carly, get your ass over here" säger jag och hon skakar på huvudet.

 "They're going to think I'm ugly or I'll just mess up or I'll faint or..." babblar hon och jag ser tårarna i hennes ögon.

 "Aww Carly! Don't ever say that again! Come here!" tjuter jag.

 "Who's Carly?" frågar Niall.

 "My 11 year old cousin" berättar jag. "A huuuge fan" lägger jag till. 

 "Well tell her to get in the picture! We'd love to talk to her" säger Liam.

 "Did you hear that, Carly? Come here now cutiepie" säger jag och hon går sakta mot oss. "By the way, this is my other cousin Hayley, nine years old and the jerk on the bed is Seth, who by the way isn't a big fan of yours" säger jag och visar de andra. Hayley vinkar glatt medan Seth blänger och återgår till mobilen.

 "Where's Carly?" frågar Louis glatt och hon sätter sig bredivd mig.

 "This, my dear gentlemen, is Carly!" säger jag och lägger armen om hennes axlar. "Say hi Carly" ler jag mot henne och hon drar in ett djupt andetag.

 "Hi" mumlar hon nervöst och killarna brister ut i aww.

 "Hi Carly! You're so pretty!! You look a lot like Chachi actually" säger Zayn och Carly rodnar.

 "Chachi! Can you come get Tyra?!" ropar Annie nerifrån.

 "Yeah I'll be down in a minute!" ropar jag tillbaka. "Guys, be kind to my cousins and I'll be right back" säger jag och Carly kollar skräckslaget på mig.

 "But Chachi-" börjar hon protestera.

 "Oh come on! I'll be back in two minutes" säger jag och joggar ut ur rummet.

Nedanför trappan står Annie med Tyra i famnen. Med ett leende tar jag emot henne och Tyra tjuter av lycka. Annie skrattar innan hon går ut till de andra igen. Lekandes med Tyra går jag upp igen och smiter in på mitt rum där Carly sitter med ett stort leende på läpparna framför datorskärmen.

 "Look, it wasn't that painful, right?" retas jag och hon ler upp mot mig. 

 "Chaaachiiiiiii" hör jag Louis säga ifrån datorn.

 "Yes sweetheart?" svarar jag och sätter mig bredvid Carly med Tyra i knäet.

 "Aww! That's the cutest baby EVER!" utbrister Harry och jag skrattar.

 "I miss yooooou" klagar Louis och putar med underläppen.

 "Oh my God! Oh my God! Oh my JESUS! That's the cutest thing I've ever heard! I think I might die, right here, right now!" skriker Carly och faller bakåt på skoj.

 "Oh no! Carly!" spelar jag med och Tyra skrattar åt mitt ansikte. "Did you think that was funny, kiddo?" säger jag med bebisröst och hon nyper mig i kinden. "Aouch! That hurt!" säger jag och putar med underläppen, precis som Louis gjort. 

 "Helloooo, did you just forget that there's a girl dying behind you?!" utbrister Carly och killarna garvar åt oss.

 "Oh, by the way, I miss you too baby boy" säger jag till Louis och han skrattar.

 "I know you do" retas han och jag skrattar.

 "Well, I've gotta go, my mother wants me downstairs" säger Niall och jag nickar.

 "Bye Niall!" säger jag. "Carly say bye!" uppmanar jag.

 "Bye Niall!" ropar Carly, fortfarande liggandes på golvet.

 "Say bye to Niall, Tyra" säger jag till den lilla treåringen.

 "Bye Niall!" tjuter hon med bebisröst och vinkar mot skärmen.

 "Bye everyone! See you soon"

Niall kopplas ifrån samtalet och efter bara några minuter måste Liam och Zayn också gå, så det är bara Louis och Harry kvar. Carly är sitter upp igen och pratar med killarna medan jag leker med Tyra. Hayley springer ner till de vuxna och Seth sitter och spelar på mobilen. 

 "Chachi Chachi Chachi!" tjuter Hayley som kommer inflygandes på mitt rum igen.

 "Yes yes yes?" svarar jag och Harry fnissar. 

 "Mum says you can take me to the playhouse tomorrow!" tjuter hon och hoppar upp och ner.

 "Of course I can sweetie! Carly do you want to come too?" frågar jag henne och Carly blir galen.

 "YES YES YES YES PLEASE YES!" skriker hon och Tyra börjar gråta.

 "Aww honey!" tjuter jag och Tyra börjar springa ifrån oss, och med springa menar jag gå som bambi på hal is. "Don't fall baby girl!" säger jag åt henne, orolig att hon ska göra sig illa.

Hayley lyfter upp Tyra och börjar leka med henne. Jag kollar på skärmen och ser Louis le åt mig medan Harry håller på med mobilen. 

 "You're great with kids" kommenterar han och jag skrattar.

 "Thank you mr. Tomlinson" fnissar jag och Carly dör återigen. 

 "You are too cute!" suckar hon lyckligt och faller ner i mitt knä.

 "You're too weird" säger jag tillbaka och hon blänger på mig nerifrån mitt knä.

 "Oh shut up Chachi, you know I'm more awesome than you" svarar hon självsäkert.

 "Pfft, bullshit!" skrattar jag.

 "Hey guys, I have to go now, sorry!" säger Louis.

 "Same here, actually. See you later Chachi! It was really nice talking to you Carly" ler Harry.

 "Bye guys!" ropar Carly och vinkar. 

 "Bye guys! Love you Louis" säger jag och styr musen till Avbryt Samtal.

 "Love you too babe, see you later" säger Louis coh jag avbryter samtalet.

Först är det tyst, men sedan skriker Carly av glädje och lägger sig på golvet med ben och armar rakt ut. Hennes blick är långt borta. Försiktigt går jag emot henne med avvaktande steg.

 "Are you alive?" frågar jag henne ironiskt och hon vänder huvudet åt mitt hål och ger mig onda blicken. 

 "No. I'm a zombie and I'm going to eat you" säger hon med en läskig röst och jag ryser.

 "You're scary, Carls. Let's go downstairs" säger jag och hon reser sig upp.

Seth kommer till oss och Hayley springer ner före oss medan Tyra går klumpigt mot dörren. När vi kommer till trappan stannar jag för att plocka upp hennes medan Carly och Seth går nerför trappan. Jag lyfter upp Tyra och hör plötsligt skrik och oroliga röster.

 "Mother, can you hear me?!"

 "Selma, answer us!"

 "Someone call 911!"

 "Get the kids!"

Snabbt springer jag ner och ser min kära mormor ligga på marken, medvetslös. Hon har ramlat ur permobilen och ligger där, utan att röra sig, helt blek. 

Keith kommer mot mig med Hayley, Seth och Carly framför sig. Han har ett skräckslaget ansiktsuttryck. 

 "Chachi, take them to your bedroom and stay there, do not come out, okay?" säger han och jag känner gråten i halsen.

 "What's going on?" frågar jag hest.

 "We don't know yet, we've called an ambulance. But you need to stay in your room okay? We'll come and get you when we know something, then we're going to the hospital, alright?" säger han och jag nickar sakta.

Jag börjar gå mot trappan med Tyra på min höft och Hayleys hand i min andra. Seth håller Carlys hand och de går uppför trappan, men jag stannar och vänder mig om.

 "Keith!" ropar jag och han vänder sig mot mig. "Is she going to be okay?" frågar jag honom. 

 "We don't know, Chachi"

Med en nickning vänder jag mig om igen och går upp med Hayley och Tyra. Inne på mitt rum väntar Carly och Seth. De båda ser skräckslagna ut. Hayley springer in till mitt rum och kryper under täcket på min säng. 

 "What's going on?" frågar Carly.

 "We don't know, but it's going to be okay" säger jag och sätter mig på sängen med dem.

 "I want to go to mommy" säger Tyra med hennes gulliga bebisröst.

 "You can't right now Tyra, I'm sorry" svarar jag och stryker handen över hennes korta, tunna hår.

 "Why?" frågar hon.

 "It's not the time" är allt jag lyckas säga.

Det är tyst inna på mitt rum. Carly och Hayley ligger under täcket och gråter smått. Seth sitter bara vid änden av sängen, bredvid mig, och stirrar ut på ingenting. Tyra sitter i mitten och leker med sina tår. Vänligt lägger jag min vänstra hand på Seths lår och han ser på mig. 

 "It's okay to cry, you know" säger jag hest och han drar in ett djupt, skakigt andetag.

 "I know, but I want to stay strong for them" säger han och nickar mot Hayley och Carly.

Jag nickar sakta och kollar på väggen ovanför sängen. Där hänger en stor ram med en bild på hela min släkt. Till och med de från Europa. De kom hit över julen för två år sedan. Jag kollar på mormor och hon ler stort mot kameran. Så lycklig, men i så mycket smärta. 

Hon har varit sjuk länge. För några år sedan fick hon cancer, men överlevde det. Doktorerna sa att det var mycket möjligt att den skulle komma tillbaka, och det gjorde den. Därför är jag riktigt rädd nu, men ändå glad över att ha spenderat tid med henne. Fast jag önskar ju att man kunde ha gjort mer, såklart. 

Utanför hörs nu syrener ifrån en ambulans och jag går för att kolla igenom fönstret. Några ambulanskillar springer in i huset med en bår och efter tio minuter kommer de ut med mormor på båren. Mamma åker med i ambulansen. När de kört iväg sätter jag mig ner igen. 

Dörren öppnas och Joanne kommer in. Hayley och Carly springer mot henne och kramar om henne hårt. Man kan se att hon gråtit, men nu håller hon tillbaka tårarna.

 "We're all going to the hospital, but we don't think it's good for you to follow. Is it okay for you all to stay here alone? We'll call you as soon as we know something" säger hon och jag nickar.

 "I'll take care of them all" säger jag och går fram för att krama henne.

 "Thank you Chachi, it means a lot" viskar hon i mitt öra när vi står i varandras omfamning.

 "I'll do whatever it takes" säger jag hest och hon nickar.

Hon går ner igen och det blir tyst när de alla åker iväg. Snabbt funderar jag på vad vi kan göra för att få dem på andra tankar.  

 "Do you guys want to watch a movie? I can make some popcorn?" frågar jag och alla nickar. 

 "Carly, can you watch Tyra for a second?" frågar jag och hon nickar. "Seth, come with me"

Vi fixar fler kuddar som vi placerar vid sängstommen och sedan fixar vi dricka, popcorn, godis och chips. När vi står nere i köket och fixar allt passar jag på att prata med honom.

 "You know, you don't always have to be the strongest one. It's okay to cry sometimes. It's not good to keep the tears in, it makes you more sad" säger jag och han suckar lite.

 "I just feel as if I'm not steady enough to be there for my sisters" säger han.

 "But I am. And I can handle a sad Seth too" säger jag och ler lite mot honom.

Han gör mig chockad när han går fram och kramar mig hårt. Trots att han är yngre är han lite längre än mig. Han har armarna runt min nacke och jag lindar mina runt hans rygg. Jag hör honom gråta tyst och drar handen upp och ner längst hans rygg. 

 "It's okay to cry" viskar jag och får honom att gråta mer.

Efter fem minuter släpper han mig och nickar sakta. Jag ler mot honom och han hjälper mig att bära upp allt till mitt sovrum. Tjejerna har krypit ner under täcker med Tyra sittandes emellan dem. Seth lyfter upp Tyra och sätter sig mellan sina systrar. Han placerar Tyra i sitt knä och jag sätter på en humor film. 

När jag sett till att vi har allt sätter jag mig under täcket bredvid Hayley som direkt lutar huvudet mot min axel. Jag lägger armen runt hennes axlar och kollar lite på Seth som ler tillbaka mot mig. 

Efter filmen har alla somnat och jag reser mig upp för att lämna rummet. Jag sätter mig nere i vardagsrummet med en filt runt mig och tar upp mobilen. Klockan är tolv på natten och jag tänker snabbt ut att den är sex på kvällen där Louis är. Jag ringer honom, men han svarar inte. Så istället lägger jag mig i soffan och gråter tyst för mig själv. 

Efter tio minuter ringer mobilen och jag snyftar. Jag svarar medan jag torkar mina tårar.

 "Hello" säger jag hest.

 "Chachi? Is something wrong?" frågar han oroligt.

 "Yeah..." mumlar jag.

 "Are you okay? Are you hurt? Did anyone hurt you? What happened?" frågar han oroligt och jag hör honom gå någonstans och stänga en dörr.

 "My grandmother might be dead" viskar jag och börjar gråta igen. 

 "What? Chachi I am so sorry! What happened?" frågar han mjukt.

 "I was walking downstairs and I see my grandmother laying lifeless on the ground. She was so pale Louis! I'm so scared and now I have to be the strong one because I am the oldest out of the kids. I'm now kind of babysitting them all and I don't know how much more I can handle" gråter jag tyst så att de andra inte ska vakna. 

 "Oh my God Chachi... I wish I was there to hold you right now" mumlar han sorgset.

Plötsligt hör jag golvet knaka. När jag kollar upp ser jag Hayley stå där med rödgråtna ögon. Hon ser rädd och vilsen ut. Snabbt torkar jag mina tårar.

 "Louis, I have to go. I'll call you later, love you" säger jag snabbt.

 "Call me whenever you need to, love you too babe. Stay strong"

Jag lägger på och lägger ner mobilen. Hayley går fram till mig och sätter sig bredvid mig på soffan. 

 "What's wrong love?" frågar jag henne mjukt.

 "I am scared, Chachi..." viskar hon och börjar gråta.

 "Shh, it's alright sweetie. Grandma is alright, she's alright" viskar jag och kramar om henne.

 "I don't want her to leave me" gråter hon.

 "She won't sweetie, she'll always be with you, whatever happens, she'll always be in your heart" viskar jag och hon snyftar.

 "But I won't be able to see her"

 "Yes you will, in your dreams"

Snart har de andra också vaknat och vi sitter uppe och pratar om vad som hänt medan Tyra ligger upp på mitt rum och sover. Seth visar sin starka sida och hjälper mig att prata igenom allt med tjejerna. 

Snart somnar vi alla på soffan slarvigt i varandras knän. 

 

----------------------------------------------------------------------------------------

 

Har typ inget att säga, men vill ta upp en sak...

Kommentarerna. 

Vad hände? 

Jag ser att ni är inne och kollar, trots att det är sommarlov, och då tänker jag att ni borde väl kunna lägga upp en kommentar om ni ändå är inne på bloggen?

Jag tvingar er inte till det, men det känns som att jag förlorar läsare och det är inte så roligt att skriva när ingen läser eller skriver sina åsikter. 

Men i alla fall, hoppas ni haft ett GRYMT sommarlov och jag ber en bön att vi alla klarar det här skolåret också! Puss på er alla! xx

När planet landat går jag av när det inte är så många kvar i planet. Mannen som satt bredvid mig hade rusat ur sätet när vi landat. Sedan vart han sur när det vart kö på väg ut. 

Jag kliver av planet och drar upp min mobil ur fickan medan jag går igenom tunneln till flygplatsen. Ett nytt meddelande ifrån Louis.

Alright, text me when u landed, love u xxx

Ett leende sprids på mina läppar och jag skriver tillbaka till honom direkt.

Hii, just landed, love you too babe xx

Jag lägger ner mobilen och går till rullbanden där resväskorna kommer. När jag har fått mina går jag mot utgången. Genast ser jag mamma och pappa. Stora leenden syns på deras ansikten när de möter min blick. Utan att ens tänka släpper jag mina resväskor och springer emot dem. Jag kastar mig i deras armar och håller om de båda hårt. 

 "I've missed you guys so much" säger jag.

 "We've missed you too sweetheart, so so much" viskar mamma.

Medan pappa går ut för att köra fram bilen går jag och mamma för att hämta mina resväskor. Vi tar en varsin och går mot utgången igen. Samtidigt pratar vi om allt och inget. 

 "So how's Louis?" frågar hon och kliver åt sidan för en stressad man som kommer springandes.

 "He's good" svarar jag och hon nickar.

När vi kommer ut ser vi pappas svarta Range Rover stå precis utanför. Pappa kliver ur och hjälper oss att lyfta in mina väskor i bagaget medan jag sätter mig i baksätet och mamma fram. Pappa hoppar in i förarsätet och vi kör hemåt. Eftersom klockan är halv åtta på morgonen - Texas' tidzon - så är det ganska många bilar på vägarna, vuxna som ska till jobbet antar jag. 

 "Are you guys tired?" frågar jag och lutar mig fram emellan framsätena. 

 "Nah, it's alright. We're used to it" ler mamma och vänder sig bak mot mig.

 "Are you working tomorrow or today or are you on break?" frågar jag dem.

 "Your father is working tomorrow, I'm on a break for this week. David is going on break tomorrow, also for a week" berättar mamma.

 "So do we have any plans for today?" frågar jag och mamma skakar på huvudet.

 "Joshua and Ethan are coming today at four pm, we're having kind of a home night. Movies, snacks, taco" säger mamma och jag skiner upp.

 "That sounds awesome!" ler jag. 

 "We have to make a stop at the grocery store to buy some things for the night" säger pappa och jag nickar.

Jag lutar mig tillbaka i sätet och kollar ut genom fönstret, ler åt det välkända Houston. När vi parkerat vid en livsmedelaffär kliver vi alla ut och går emot ingången. Vi delar upp inköpslistan så vi alla delar på oss med varsin korg, fast pappa har en vagn eftersom han ska fixa flest saker. Jag ska plocka på mig saker till tacos och lite snacks. Med kogen häng på armen börjar jag gå igenom affären. När mobilen plingar drar jag upp den ur fickan och ler när jag läser Louis' namn på skärmen.

Hi babe! How ya doin? Just wanted 2 tell u that I love u xxx

Leendet blir - om möjligt - större och jag skriver tillbaka till honom.

Hi baby!! I'm fineeee, u? Aww cutie!! I love u 2 so so so so much xxx

Jag kommer till taco avdelningen och plockar på mig hårda skal, mjuka skal, taco mix, chips med ost smak och sås. När jag kollat så jag har allt går jag vidare till chips och godis avdelningen. Jag tar två olika chips påsar och plockar i en hel påse med godis. Nöjt går jag igenom affären för att leta efter mamma eller pappa. Medan jag letar plingar mobilen igen. 

I'm gooooood, whatcha doin? xxx

 

Grocery shopping with my mother and father, whatcha doin yourself handsome? xxx

Jag ser pappa och går emot honom. Eftersom han tog en extra stor vagn ställer jag ner korgen i vagnen, sedan bestämmer jag mig för att hjälpa honom. Snart kommer mamma med grönsaker och sånt. Vi blir snabbt klara och vi går till kassorna. Pappa betalar medan mamma och jag packar ner allt i påsar. När vi sitter i bilen igen plingar mobilen.

Funny! I'm on my way to the airport, goin back 2 Doncaster xxx

I mitt huvud hör jag hans accent när han säger Doncaster. Ett leende sprids på mina läppar och jag skriver tillbaka till honom. När vi kommer hem tar jag mina två resväskor medan mamma och pappa tar matpåsarna. Jag går direkt upp till mitt sovrum. Det är städat och fint. På sängen ligger en present. En fyrkantig låda inslagen i blommigt paketpapper och ljusrosa snören. Snabbt släpper jag mina resväskor, går fram till sängen, plockar upp presenten och går ner till mamma och pappa.

 "What's this?" frågar jag dem och visar presenten.

 "A gift" svarar pappa och tar emot mjölk ifrån mamma som hans toppar in i kylen.

 "But why?" frågar jag igen och mamma räcker pappa fler saker.

 "Because we're proud of you" ler mamma och jag suckar.

 "You didn't have to" mumlar jag.

 "No but we want. Go on, open it" uppmanar pappa och jag himlar med ögonen. 

Jag börjar dra av snöret och plockar försiktigt bort pappret. Nu syns en vit låda som jag försiktigt öppnar och ser ett silver armband med några berlocker på. Ett stort leende sprids på mina läppar och jag kastar mig över mina föräldrar.

 "Thank you thank you thank you thank you!" tjuter jag och släpper dem.

 "You're welcome, sweetie. We're glad you like it" ler mamma och skrattar lite.

 "I love it, thank you so much" 

Pappa knäpper det runt min handled och jag slänger paketpappret och snörena. Sedan går jag upp till mitt rum igen och börjar packa upp mina saker. Snart kommer mamma upp och hjälper mig. 

 "Do you want to go shopping with me tomorrow?" frågar hon och jag nickar.

 "I'd love to"

 "Oh, your grandparents are coming over tomorrow, together with uncle Keith, auntie Joanne, auntie Emma and your cousins" 

 "Really?! Oh that's awesome!" tjuter jag och viker ihop ett par jeans. "I've missed them so much"

Jag har runt åtta kusiner, men fyra av dem bor i Europa, så det är bara fyra stycken som kommer hit imorgon. En av dem heter Tyra och hon är 3 år, Hayley som är 9, Carly som är 11 och Seth som är 15. Min farbror Keith är gift med en kvinna som heter Annie och Tyra är deras barn. Min moster Joanne är gift med en man som heter Lucas och de har Hayley, Carly och Seth. Faster Emma är 26 år och har ingen pojkvän ännu. Hon är som en härlig storasyster för mig. Keith är 31 och Joanne är 42. 

Mammas pappa dog när hon var tio år, så honom träffade jag aldrig. Hennes mamma är 86 år och sitter i permobil eftersom hon är förlamad i benen. Min farmor är 78 och frisk och kry. Min farfar gick bort för ungefär fem år sedan. Så nu vet ni ungefär hur många som kommmer imorgon. 

 

När klockan slår tio minuter över fyra plingar det på dörren. Snabbt reser jag mig upp ur soffan och springer mot dörren. Exalterat slänger jag upp dörren för att se mina två bröder där.

 "Josh! Ethan!" skriker jag och kastar mig om deras halsar.

 "Lil sis!" skriker de och fångar mig.

Efter gruppkramen ger jag dem enskilda kramar och de rullar in deras resväskor. Mamma och pappa kramar om dem och vi sätter oss i soffan igen. Ethan och Josh frågar mig om turnén och 1D killarna och jag svarar så gott jag kan. 

 "So you and Louis huh?" retas Josh flinandes och jag skrattar.

 "Yeah" 

 "Are you like, together?" frågar Ehtan och jag nickar. 

Klockan blir halv sex och vi bestämmer oss för att äta tidigt för att kunna spendera mer tid åt filmer och snacks. Det blir mamma och jag som står i köket och fixar mat medan pappa, Ethan och Josh sitter framför teven och diskuterar fotboll. Jag och mamma pratar om morgondagen och om kändis-skandaler och sånt som vi båda älskar att diskutera. 

När maten är klar bär vi in allt till vardagsrummet och ställer fram tallrikar, glas och bistick och sånt. Pappa sätter på Dumma Mej och vi börjar äta. När vi ätit upp och filmen är slut sätter vi istället på Dumma Mej 2. Jag och Ethan bär in all disk och sånt till köket medan filmen rullar på och sedan fixar vi snacks och ny dricka. 

 

Kvällen blir väldigt lyckad och jag är så glad över att vara tillbaka med min familj. Nu ligger jag i min säng med blommigt påslakan och stirrar upp i taket. Klockan är halv ett redan. Pappa gick och la sig vid tio för att orka gå upp imorgon. Mamma gick och la sig vid halv tolv och vi andra gick upp vid kvart över tolv.

Min mobil lyser upp mörkret i mitt rum och jag tar upp den.

Hi babe, sorry if I woke u up, just wanted 2 say good night xxx

 

Hi baby, nah I'm awake. Gnight babe, c ya soon xxx

På morgonen vaknar jag vid halv tio av att mamma väcker mig. Ett leende leker på hennes läppar och solen lyser in genom fönstret. 

 "There's breakfast in the kitchen darling" ler hon och jag nickar.

Hon lämnar rummet och jag kliver upp. Eftersom det är sommar - nästan i alla fall - och solen skiner ute drar jag på mig ett par midjehöga, slitna jeansshorts tillsammans med ett vitt maglinne med svarta ränder. Jag väljer ett par sandaler och en svart handväska innan jag sminkar mig och fixar mitt hår. Efter det går jag ner och äter frukost. 

------------------------------------

Riktigt kort kändes det som men det får ni nöja er med för tillället! Sorry sorry

Löv Ju Gaijs (translate Love You Guys)

 

Hallå hallå hallå hallååååååå folks!

YEAH THAT'S RIGHT! IT'S MA DAMN BIRTHDAY

                  

 

 

I alla fall....

Vi firade mig igår och GISSA VAD JAG FICK?! 

Nope.

Nej.

I wish.

JA PRECIS! JAG FICK EN FREAKING MACBOOK AIR! WHOOOOP WHOOOP

Nä men aa... Hoppas ni får en gryyyyym dag! 

Till slut så står vi där. Bakom scenen, på väg att starta den sista showen i Europa. Vi alla har kommit överrens om att gör lite extra nummer. Nån gång när killarna har sjungit några låtar så kommer I.aM.mE att dansa några extra nummer och killarna kommer sjunga några fler låtar. 

 "Have fun out there, alright?" ler Louis och kysser mig lätt på läpparna.

 "Of course" ler jag och skyndar mig till resten av crewet. 

Vi springer tillsammans upp på scenen och möts av tusentals skrik och tjejer som hoppar och gråter av glädje. Snabbt hälsar vi på alla innan vi börjar dansa till en låtmix som våran mentor har fixat åt oss. Sedan kör vi en så kallad battle och pratar lite med fansen. Efter en stund är det dags att låta killarna sjunga, så vi säger hejdå och sedan springer vi av scenen. 

 "Guys, I got an idea" säger Millie och ler sådär mystiskt som han alltid gör när han har en plan.

 "What?" frågar Jaja.

 "Why don't we prank the guys on stage?" flinar han.

 "YES! But what did you think, exactly?" frågar jag.

 "Let's dress ourselves with cheesy neon clothes and run on stage dancing like the crazy people we are" berättar han och vi alla nickar.

Vi berättar för Lou om våra planer och hon för oss till ett klädrum där vi väljer ut töntiga kläder. Jag drar på mig ett par skrikrosa, glänsande tights, en neongul magtröja med den svarta texten CRAZY på och ett par neonfärgade sneakers. Lou sätter upp mitt hår i två tofsar på sidorna av mitt huvud med två skrikrosa, tjocka tofsar. Hon sminkar mig snabbt med neonfärgad ögonskugga och rosa läppstift. 

 "Are you ready?" frågar jag de andra som nickar.

Jag kollar på Millie och börjar asgarva. Han  har klätt ut sig i en clown dress och målat ansiktet som en clown. Jaja har på sig liknande kläder som jag och två bullar mitt uppe på huvudet. Pacman, Brandon och Moon har på sig neon tights - fult som fan - och tighta linnen som egentligen är till för tjejer. 

Vi joggar skrattandes mot scenen och väntar på det rätta tillfället. Killarna sjunger för tillfället Heart Attack. Precis vid refrängen springer vi upp på scenen. Fansen skriker högt, men killarna märker oss inte. Jag springer fram till Louis och hoppar upp på hans rygg. Han skriker av chock och vi ramlar ner på scenen. Jag ramlar på hans rygg och han ramlar på mage. 

Louis vänder sig om och när han ser hur jag är klädd börjar han asgarva. Jag ler åt honom och reser mig upp. Killarna har fortsatt sjunga igenom deras skratt och jag och mitt crew står vid scenkanten och dansar töntigt. Millie och jag vänder oss mot varandra och börjar dansa några gammla, töntiga danssteg. Jag asgarvar hela tiden. 

När låten är slut går jag fram till Louis och hoppar upp på hans rygg igen, den här gången fångar han mig och jag sträcker upp armarna i luften. Fansen skriker som galningar och Louis skrattar åt oss.

 "Millie, man, that outfit is great" säger Niall och klappar Milles axel.

 "Thank you man" svarar han med ett stort leende.

 "What a surprise, don't you think?!" ropar Louis i sin mikrofon och fansen skriker högt.

Före vi lämnar scenen pussar jag Louis snabbt på kinden innan jag skuttar mot de andra som väntar backstage. När jag skuttar svänger jag med huvudet så tofsarna flyger åt alla håll. Fansen skrattar åt mig innan jag försvinner bakom scenen.

 "That was quite something" skrattar Louis ifrån scenen.

 "Yeah, that was really fun" säger Niall och börjar skratta.

 "But now, it's time to Live While We're Young!" skriker Liam och hela arenan blir vild. 

Jag och gänget går tillbaka till klädrummet och byter om och tar bort allt smink och så. Eftersom vi ska upp på scenen igen snart sminkar jag mig lätt med puder, mascara, eyeliner och lite rouge. Killarna går före mot scenen medan jag och Jaja sminkar oss lite till.

Vi blir tvungna att springa till scenen efteråt. Resten av gänget väntar stressat på oss och när vi kommer pustar de ut innan vi alla springer rakt ut på scenen. Vi svarar på några frågor ifrån fansen och dansar lite innan vi låter 1D killarna avsluta hela konserten. I slutet regnar det konfetti och de drar med oss ut på scenen. Vi tackar alla för att de kommit och sedan släcks hela arenan. 

 "So when are you leaving for America?" frågar Louis när vi är på väg mot bussarna. 

 "Tomorrow at 4am" svarar jag och flätar ihop min hand i hans.

 "Oh, so soon" mumlar han besviket. 

 "We'll see each other soon" tröstar jag och lutar mitt huvud mot hans axel. 

Redan nu på kvällen åker Moon, Pacman, Brandon och Jaja ifrån London. De flyger direkt. Liam, Niall och Zayn åker också nu ikväll så det blir bara jag, Millie, Harry och Louis som är i bussarna. Men jag säger hejdå till alla nästan direkt efter konserten eftersom jag måste upp tidigt. 

 "I'm gonna miss you" viskar Louis när vi står i varandras armar utanför bussarna.

 "I'm gonna miss you too Louis" viskar jag och fäller en tår. 

Efter att ha kysst varandra går jag till bussen och packar ihop alla mina saker innan jag lägger mig på min sovbrits, drar för draperiet och sluter ögonen. 

 

Jag vaknar av mitt alarm som ringer vid ett. Eftersom jag redan har packat drar jag bara på mig ett par mjukisar, en t-shirt, en tjocktröja och ett par skor. Sedan släpar jag ut mina två resväskor ur bussen. Där möts jag av en chock när jag ser Louis stå vid bilen som ska ta mig till flygplatsen. 

Han har på sig ett par pyjamasbyxor och en t-shirt. Hans hår är rufsigt och hans ögon röda. 

 "Why are you up?" frågar jag honom med raspig röst.

 "I wanted to say goodbye again" mumlar han och kramar mig hårt.

 "Louis, we'll see each other in two weeks" säger jag och håller honom hårt.

 "Two weeks is like two years without you" viskar han och mitt hjärta brister.

 "We'll call and text each other everyday, okay? We'll make it" ler jag och kysser honom mjukt.

Han lyfter in mina väskor i bilen och öppnar sedan dörren åt mig. Ett ledsamt leende tar plats på mina läppar och jag kysser honom en sista gång.

 "Bye" ler jag och han ler svagt tillbaka.

 "Bye" svarar han och stänger dörren. 

Jag vinkar åt honom igenom rutan och han vinkar tillbaka. Sedan börjar bilen köra och jag vänder mig om för att se Louis stå kvar på samma plats med blicken på bilen. Snart försvinner han ur sikte och jag sätter mig normalt med en suck. 

Väl på flygplatsen hjälper chauffören mig med mina väskor och jag tackar honom. Jag går in till flygplatsen med mina väskor rullandes bakom mig och går för att checka in dem. Efter en ganska kort kö går jag till säkerhetskontorllerna där jag passerar utan problem. 

Min mobil plingar och signalerar att jag fått ett sms. Jag drar upp den ur fickan och sätter mig på en stol utanför min gate. Ett nytt sms från Louis.

Hey babe, miss u xxx

Ett leende tar plats på mina läppar och jag skriver tillbaka.

Go 2 sleep! miss u 2 xx

Jag sätter den mellan mina ben som ligger i kors. Trött kollar jag klockan och ser att den är halv tre, så man borde få gå på snart. Mobilen plingar igen.

Can't sleep without u next 2 me :( xx

Aww u cheesy boy! sorry :( xx

Jag lägger ner mobilen igen och ser att gaten har öppnat. Så jag packar ihop mina grejer och går fram till kön. När jag är framme visar jag min biljett och mitt pass innan jag får gå igenom en sån där lång tunnel som aldrig verkar ta slut. Men så småningom är jag framme vid planet och ler mot flygvärdinnan som också ser riktigt trött ut, men hon har säkert druckit tio koppar med kaffe för att hålla henne vaken. 

Jag letar reda på min plats som är bredvid en man med kostym och blanka skor. Säkert en affärsman som lämnar sin fru och sina barn för att resa tvärs över jordklotet för att få pengar till sin familj. Undrar om han ska hem till dem eller om han precis har lämnat dem. Han reser sig upp när jag kommer och jag sätter mig på min plats längst in med honom bredvid mig. 

När jag drar upp mobilen ser jag två nya sms ifrån Louis. 

It's alright, but I'll miss u 4ever :( xx

 

Did u die or something? TELL ME IF U DID

Jag ler åt det senaste messet och börjar skriva tillbaka.

LOUIS I'M DEAD! God u r stupid. no I'm not dead, I just got on the plane stupidass ;) xx

Jag lägger ner mobilen och kollar ut genom fönstret. Solen är på väg upp och det syns några moln på himlen. Mobilen plingar igen och drar mig ur mina tankar.

I'm not stupid... ish. fly safe babe ;) xx

Jag fnissar och känner och ser hur mannen kollar på mig som om jag var ett freak. Drygt blänger jag på honom vilket får honom att kolla bort. Nöjt vänder jag mig mot mobilen igen och skriver tillbaka till Louis.

I'm sitting beside a snob, a businessman KILL ME HERE AND NOW PLS xx

Snabbt låser jag mobilen så inte mannen ska se och kollar ut igenom fönstret igen. 

Oh poor u :( I could never kill u xx

 

Maybe I can ask him to do it.... xx

 "Excuse me miss, you need to turn your phone of" säger en flygvärdinna och jag nickar.

 

Need to turn my phone of, I'll text u later xxx

Jag stänger av mobilen och lägger den i min lilla väska som jag checkat in som handbagage. Trött lutar jag huvudet mot väggen och sluter ögonen. Direkt när vi är uppe i luften somnar jag med Louis i mina tankar. 

 

------------------------------------------------------------------------------

 

Whooop ladies and gentlemen! 

Har inget att säga... Så ha det gött allihopa!! 

 "We're here everybody!" utropar Louis och stänger av bilen.

Alla går pratandes ur bilen och vi rör oss in mot restaurangen. Louis pratar med sina systrar medan jag, Johannah och Mark pratar om allt och ingenting.

 "So you're 17?" frågar Johannah.

 "Yup" säger jag och hon nickar.

 "Isn't it hard to be away from your family when you're so young?" frågar Mark och jag nickar.

 "It is, but we keep in touch with each other, texting, calling..." säger jag och de båda nickar.

Louis pratar med kyparen som leder oss till ett bord för åtta personer. Jag sitter bredvid Louis och Fizzy och bredvid Louis sitter Lottie. Framför mig sitter Johannah och framför Fizzy sitter Mark. På andra sidan om Johannah sitter tvillingarna. Vi alla får varsin meny. 

 "So how long have you two been dating?" frågar Mark.

 "For two-three months, I think. Since the tour started, I guess" svarar jag och Louis kramar min hand.

 "And you're a dancer, right?" frågar Johannah och jag nickar.

 "I've been dancing for my whole life, since I was three years old. I joined I.aM.mE in 2010, I think" berättar jag och bestämmer mig för en ceasar sallad - typical.

 "So you two met at the audition, am I right?" gissar Mark och Louis och jag nickar.

 "I saw her and knew she was a special one" ler Louis och kollar på mig medan jag kollar ner i menyn med rött ansikte. 

 "Aww, she's blushing!" tjuter Fizzy och jag fnissar.

 "She's adorable" ler Louis och pussar min kind. 

Hela bordet brister ut i aww, vilket får mig att rodna mer. Generat trycker jag ansiktet mot Louis' hals. Han skrattar och lägger en arm runt mig. 

När vi beställt mat pratar jag lite med Lottie medan Louis pratar med sin låtsaspappa. Lottie är riktigt gullig och söt, för att inte nämna snäll. Hon verkar så lugn och samlad. 

Under lunchen berättar Johannah om pinsamma saker om Louis när han var liten. Medan jag skrattar åt honom rodnar han bara, vilket är hur gulligt som helst. Jag och Lottie kommer bra överrens och Fizzy är riktigt snäll hon också. Tvillingarna är bara för söta. De sitter och pratar med varandra under hela lunchen. 

 "So are you going to the concert tonight?" frågar jag när alla ätit upp.

 "Yes, so don't screw up" retas Johannah och jag skrattar.

 "I won't ma'am, promise" ler jag och hon skrattar högt.

Vi lämnar restaurangen och beger oss till en park i närheten. Tvillingarna springer till gungorna medan Johannah och Mark sätter sig på en bänk bredvid. Louis går till tvillingarna för att ge dem fart så jag stannar med Fizzy och Lottie för att lära känna dem lite. 

Efter att ha bestämt oss för en plats på gräset börjar vi prata om allt och inget. De är riktigt härliga. Båda har rolig humor och snäll personlighet. Vi letar efter saker vi har gemensamt och berättar korta historier om saker vi varit med om. De berättar till exempel om saker som fans har gjort. De säger att fans ringer hem till dem hela tiden. 

 "It's really annoying actually. We're thinking about taking the home phone away, I mean, we all have a cellphone so there's no problem" säger Lottie. 

 "That's probably a good idea" ler jag.

 "So is Louis nice to you? Is he a pain in the ass?" frågar Fizzy och jag skrattar.

 "He's really nice and romantic" ler jag.

 "Well you do not want to live with him. He's messing up his room in two seconds. When we were little, our mother always cleaned his room while he was at school. But as soon as he got home, it was a mess again" berättar Lottie och jag flinar.

 "Oh I know. Don't go into the boys' tour bus, EVER. It's like walking straight into hell" varnar jag.

 "I haven't even thought about it" skrattar Fizzy.

 "Chachi! Come here!" ropar Louis och jag kollar bak på honom.

 "Thanks for the talk girls" ler jag och reser mig upp för att gå till Louis. 

Han är fortfarande med tvillingarna vid gungorna. När jag kommer fram ber han mig att ge Daisy fart medan han puttar på Phoebe.

 "I saw you had a good time over there" ler Louis och jag nickar.

 "I love your family" säger jag och puttar på Daisys rygg löst för att få henne fart.

 "They love you" säger han och jag ler stort.

 "I'm glad"

 

Tillslut blir vi tvunga att åka tillbaka till arenan för att fixa inför konserten. Vi släpper av Louis familj på hotellet och åker vidare mot arenan. 

 "I had really fun today" säger jag och sänker musiken på radion.

 "Me too" ler han och tar min hand med den andra handen på ratten.

 "I love you" ler jag och ser på honom.

 "I love you too" ler han och kysser mig snabbt innan han återgår till körningen. 

Jag biter mig i läppen och kollar mot vägen igen. Nöjt leker jag med Louis' fingrar och han skrattar åt mig. Det pirrar i magen när hans skratt fyller mina öron. 

Väl vid arenan blir vi puttade åt olika håll och jag återförenas med mina danskompisar. Vi pratar om dagen medan vi fixar oss inför konserten. Danskläderna dras på och håret fixar. Jag sätter upp mitt hår i en tofs medan Jaja flätar sitt. Det kommer en stylist som fixar lite smink och killarnas hår. Och snart står vi backstage och peppar oss inför konserten. 

 "Bonjour Metz!! How ya doin?!" skriker jag i mikrofonen när vi springer upp på scenen med min typiska amerikanska dialekt.

 

*

 

Efter konserten träffar vi Louis' familj igen en liten stund innan vi måste åka vidare till Belgien. 

Och efter Belgien åker vi till Nederländerna, Tyskland, Danmark, Norge, Sverige, Schweiz, Italien och Spanien. Nu är det 26 maj och på väg till Portugal, som avslutar turnén i Europa. Sedan har vi ungefär två veckors paus innan turnén i USA börjar. På min paus åker jag tillbaka till Houston. Resten av gänget ska också dit, inte One Direction då, de ska tillbaka till sina familjer. 

Louis och jag har kommit varandra ännu närmre, om det ens är möjligt, och jag har en ny allra allra bästa vän, Harry. Han är ju trots allt bara två år äldre och vi kommer väldigt bra överrens. Om jag vill prata om något och inte Louis har tid eller om det handlar om Louis så går jag till Harry, eller Jaja eftersom hon är den enda tjejen här. Jag har också kommit nära Lou, killarnas stylist. Hennes dotter Lux är så gullig så man skulle kunna dö. 

Jag har börjat tänka på min och Louis' framtid tillsammans. Ja, jag vet, jag är bara 17 år ung, men ändå. Och jag menar inte att vi ska skaffa barn och gifta oss, men jag har börjat fantisera om hur vårann familj skulle se ut. Enda sedan jag var liten har jag velat ha i alla fall två barn och bo i en villa avlägsen från samhället, men ändå så man kan cykla till centrum. 

Ingen - inte ens Harry eller Jaja - vet om att jag fantiserar om det här. Dels för att det är pinsamt och dels för att jag låter som en tönt. Alla kommer antagligen tro att jag är galen om de får reda på att jag fantiserar om mitt och Louis' liv som föräldrar. 

Jaja kommer in i köket där jag sitter. "Hey girl" säger hon och jag ler mot henne.

 "Hey sexy, what're you up to?" frågar jag och rör runt i min skål med fil.

 "Checking on my mbfffe" säger hon och sätter sig framför mig.

 "Mb- what?" undrar jag förvirrat.

 "Mega Best Friend For Fucking Ever, duh" säger hon som om det var det mest självklara i världen.

 "Weirdo" fnissar jag.

 "So how're you doing?" frågar hon snällt.

 "Good. It'll be awesome to go back to Houston" säger jag.

 "Oh, about that, you'll be flying by yourself. I'm going back to Czech Republic (fråga inte, översatte på google translate), Millie is going to California, Brandon is going to Africa, Pacman is going to India and Moon to North Koreans. Sorry hun" säger hon.

 "That's alright" ler jag och tar lite fil.

 "Are you sure?" frågar hon tvivlande.

 "Of course!" skrattar jag. "What's the worst thing that can possibly happen?" 

 "Well, the airplane could crash"

 "So it wouldn't if you were with me?" fnissar jag.

Hon svarade inte så jag bara skrattar åt henne. Vi fortsätter prata medan bussen skumpar fram på vägen. Resten av gänget sitter bak i bussen och kollar på Forrest Gump. Jag - som inte alls gillar den filmen - valde att äta fil istället. Efter en stund drog jag hit min MacBook som nu ligger på bordet framför mig. 

 "I'll go back to the movie" ler Jaja och reser sig upp.

 "Do so"

Hon går bakåt i bussen och jag vänder mig mot datorn. Twitter är uppe och jag skrollar nerför newsfeedet. Tweets från fans jag följt dyker upp tillsammans med några tweets från killarna och några av mina förebilder. Nyfiket trycker jag på Mentions och läser igenom alla tusen tweets till mig. 

Några tweetar bilder på mig, Louis och hans familj, andra skriver bara tweets om hur mycket de älskar/hatar mig. Hatet ignorerar jag. Om jag ska vara ihop med Louis måste jag tåla alla de hatfulla kommentarer om mig som sänds varje dag. 

OMG! Look how cute @Louis_Tomlinson and @ChachiGonzales are together! STOP THE HATE ON @ChachiGonzales !!

 

@ChachiGonzales YOU'RE THE LUCKIEST AND PRETTIEST WOMAN ALIVE

 

Jag följer några fans och retweetar några roliga tweets. Genast blir min Twitter bombat med tweets och jag är tvungen att logga ut för att inte datorn ska lagga sönder. Istället kollar jag några bloggar, min mail och lite annat. 

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Nu är jag hemma igen! Känns som att kapitlena blir kortare och kortare, men jaja.... SOMMARLOVET ÄR SNART SLUT! -typ. För mig känns det så i alla fall och jag börjar bli stressad över att skolan börjar snart. Börjar åttan och alla säger att det är det svåraste året så ja... 

ENJOY

TACK FÖR ATT NI STANNAR KVAR

Han ser förvånat i mina ögon, men säger inget, vilket får mig nervös. Eftersom jag inte kan rymma och springa härifrån så vänder jag mig om igen, så jag än en gång har ryggen emot honom. Varför sa jag så för? Han älskar mig inte. Visst, han kanske gillar mig och vill ha mig som flickvän, men han älskar mig inte. 

 "I'm sorry, I shouldn't have said anything" säger jag hest och sväljer ner klumpen i halsen.

 "Chachi..." börjar Louis och får mig att vända mig om igen. 

Generat ser jag in i hans ögon, som skiner av lycka. Ett leende sprids på hans läppar, vilket får mig förvirrad. Varför ler han? Jag sa nyss att jag älskar honom och han sa det inte tillbaka, så varför ler han?

 "I love you too" säger han och ler stort. 

 "Good because I was dying of embarrassement when you didn't say it back" babblar jag på och kysser honom hårt.

Han skrattar mitt i kyssen och vi avslutar den. Istället kramar jag honom hårt och trycker pannan mot hans hals. En gäsp rymmer ifrån min strupe och Louis fnissar när mig hals gör ett konstigt ljud. 

 "You should probably get some sleep" ler han och pussar min panna.

 "Yeah, probably" mumlar jag trött mot hans hals, fortfarande med armarna hårt om honom. 

 "So... Are you going to let me go or...?" frågar han flinandes efter en stunds tystnad.

 "No" svarar jag fort.

 "No, alright..." mumlar han. "Can I at least get changed?" ber han.

 "Fine, don't take long and promise to come back" säger jag och ser honom i ögonen.

 "Promise" ler han och kysser mig snabbt innan han hoppar ner ifrån sängbritsen och lämnar bussen. 

Resten av crewet är tillbaka på bussen, alla sitter i soffan och njuter av det sista av deras McDonalds mat. De förtjänar nog en förklaring och de förtjänar att veta att jag är okej, och levande. Med en trött suck hoppar jag ner ifrån britsen, vilket får alla att kolla åt mitt håll. Jag ger dem ett svagt leende.

 "Hi" mumlar jag och går emot dem.

 "Hi, how are you?" frågar Moon vänligt.

 "Alive. Just wanted you to know that I'm okay... I'm just a little stressed with everything, and I'm homesick, just a little. Don't worry" säger jag rörigt.

 "Aww, Chachi!" tjuter Jaja högt och sträcker ut armarna mot mig. "Give your mama a hug!" tjuter hon igen och jag skrattar åt henne, men går fram för att krama henne.

 "Night guys" ler jag och går tillbaka mot britsen.

 "Bye Chachi!" ropar alla i kör och jag börjar klättra upp på sovbritsen igen, vilket inte går så bra då jag är riktigt trött.

Jag flämtar till när jag håller på att ramla bakåt. Någon lägger sina händer på mina höfter för att fånga mig och puttar försiktigt upp mig till britsen.

 "Easy there" flinar Louis åt mig.

Jag lipar åt honom och vänder mig med ansiktet emot väggen och väntar på att Louis ska lägga sig. När han dragit igen draperiet kryper han ner bakom mig under täcker och lägger en arm om min midja. Nöjt lägger jag en hand över hans och den andra under kudden. 

 "Night love" viskar han i mitt öra.

 "Night" viskar jag tillbaka och somnar fort.

 

Jag vaknar att att värmen dödar mig. Louis varma kropp är pressad mot min och jag svettas under täcket. Jag drar fram min mobil och ser att klockan är kvart i åtta på morgonen. 

 "Louis, wake up" mumlar jag hest. Ingen respons. "Louis, get up!" säger jag högre och petar honom på kinden, men han reagerar inte. "Louis Tomlinson! Get your fat ass up or I'll die in here!" utbrister jag och skakar om honom.

Han spärrar upp ögonen av rädsla att ramla ner och håller i mig hårt. På något konstigt sätt ramlar vi ner och landar hårt på golvet, jag under honom. Jag stönar högt när hans tunga - no offence - kropp landar över min. Louis märker inte något förrän sekunden senare.

 "Oh my God! Chachi are you okay?!" utbrister han och flyger av mig.

 "Yeah, just squeezed to death, I'm fine" säger jag ironiskt och sätter mig upp.

 "What the hell are you two doing?" muttrar Brandon från sin sovbrits.

 "Nothing, go back to sleep old man!" skrattar jag.

 "Just shut up already!" ropar Millie irriterat och jag garvar åt dem.

Louis går ut ifrån bussen för att fixa sig medan jag börjar fixa mig här. På grund av svetten som samlats på min kropp så tar jag en dusch som varar i tio minuter. Då tvättar jag mitt hår, rakar mig och njuter av det varma vattnet som rinner nerför min kropp. 

När jag kliver ur duschkabinen nynnar jag på en låt jag inte kan komma ihåg namnet på och virar en handduk runt min kropp och den andra sätter jag upp på mitt huvud. Nynnandes borstar jag mina tänder och smörjer in mitt ansikte med ansiktskräm. Sedan sminkar jag mig enkelt med lite puder, mascara och ögonbrynspenna. 

Jag lämnar badrummet, fortfarande iklädd i två handdukar, och tar en snabb titt på vädret. Solen skiner och våren visar sig. Men hur många gånger jag än rotar igenom min resväska hittar jag ingenting att ha på mig - definition av ingenting; det finns ingenting jag vill ta på mig. 

 "Chachi? Woah, what have you done?!"

Jag kollar bak och ser Louis stå vid ingången. Han ser chockat på röran runt mig och jag sjunker ihop lite.

 "I don't know what to wear" säger jag och putar med underläppen.

 "Well I just wanted to tell you that we're eating lunch with my family after we've picked them up at the airport, which we're suppose to do in half an hour" säger han och jag spärrar upp ögonen.

 "Okay, thank you for the information, bye!" babblar jag och puttar ut honom ur bussen.

 "Woah, easy" säger han och jag stänger dörren.

 "Jaja!" skriker jag och jag hör en smäll och någon som svär högt.

 "What?!"

 "Help me pick my clothes! I'm going on a dinner with Louis' family and I don't know what to wear!" utropar jag och rycker bort hennes täcke och drar henne mot min resväska.

 "Chill girl! I'll help!" skriker hon och jag nickar.

Hon kollar igenom min resväska och skickar in  mig till badrummet med en blommig sommarklänning och vita underkläder. När jag bytt om blåser jag mitt hår och borstar det. Med ett par sandaler på fötterna och mina pilot glasögon på näsan lämnar jag bussen. 

                                         

 "Wow..." säger Louis när jag kliver ur bussen.

 "Is it okay?" frågar jag generat och han lägger armarna om min midja.

 "More than okay, it's perfect. You're perfect" säger han och kysser mig mjukt.

Hans händer åker ner till min rumpa och jag flinar mot hans läppar. Retsamt drar jag löst i hans hår och drar min tunga över hans läppar. Stönandes öppnar han sin mun mer och låter sin tunga utforska min mun. Tillslut drar jag ifrån med ett flin.

 "Let's go get your family from the airport, I bet they're waiting for us" ler jag och drar honom skuttandes ifrån parkeringen. 

 "You're such a child, ms. Gonzales" skrattar Louis.

 "I know, mr. Tomlinson" säger jag med mörk röst och han garvar åt mig.

Vi lånar en bil - eller minibuss - ifrån arenan och Louis kör oss mot flygplatsen. Han kör långsamt, riktigt långsamt, och är noga med trafikregler. Uttråkat sitter jag bredvid honom och ser på alla bilar som kör om oss på motorvägen. Alla blänger på Louis när de kör förbi. 

Med en suck börjar jag nynna på låten jag nynnade på tidigare, ni vet låten jag inte kan komma på vad den heter. Louis börjar sjunga med och jag stirrar på honom.

 "What's the song called?!" frågar jag honom entusiastisk

 "Little Wonders" säger han och jag hoppar till i sätet samtidigt som jag slår ihop mina händer.

 "Yes! That's it!!" tjuter jag och Louis flinar.

 "Calm down buddy" säger han och vi parkerar utanför ingången på flygplatsen.

Eftersom det är hur mycket folk som helst inne på flygplatsen messar han sin mamma att de ska komma ut istället. Under tiden söker jag upp låten på Spotify och lägger till den på min spellista. 

 "There they are!" tjuter Louis och lämnar bilen. 

Jag kollar ut genom rutan och ser honom springa fram till en man och en kvinna, som jag antar är hans föräldrar. Efter dem kommer fyra tjejer i olika åldrar, två av dem så lika att jag tror att jag hallucinerar. När de har kramats färdigt kliver jag ur bilen och går emot dem. Louis ler mot mig, joggar emot mig och puttar mig löst fram emot hans familj.

 "Mum, this is Chachi, my girlfriend. Chachi this is my mother Johannah and my stepdad Mark" presenterar Louis och Johannah ger mig en kram, likaså Mark. 

 "Hi" ler jag och medan hans föräldrar bär in alla väskor i bilen drar Louis med mig till sina syskon.

 "You must be Chachi, I'm Lottie" ler den äldsta tjejen och jag ler mot henne.

 "That's me" ler jag.

Vi kramas fort innan hon hjälper sina föräldrar. Fizzy hälsar på mig på samma sätt och följer efter sin storasyster. Sedan tvillingarna... som måste vara de sötaste nio åringarna på jorden. De gömmer sig bakom varandra och jag ler medan jag sätter mig på huk.

 "Hi girls, I'm Chachi, and what's your names?" ler jag och de kollar nyfiket men blygt på mig.

 "You're never shy! What's the matter with you girls?!" tjuter Louis och sätter sig på huk bakom dem med armarna om deras axlar. "Chachi this is Phoebe and this is Daisy" säger han och jag nickar.

Plötsligt går Daisy fram till mig och sträcker sina armar mot mig. Med ett skratt kramar jag henne och sträcker ut en arm mot Phoebe, i en gest att hon också ska komma. Då skuttar hon mot mig och kramar mig också. Louis ler stolt åt oss och sedan går vi till bilen. Jag och Louis sitter fram, Louis kör, och de andra sätter sig bakom oss. Det är två rader med tre säten på varje rad. På raden bakom mig och Louis sitter Johannah, Mark och Lottie. Johannah och jag börjar en konversation om allt och ingenting och jag har en känsla av att lunchen kommer vara riktigt rolig. 

 

--------------------------------------------------------------

 

En snabb update på en vacker tisdag som denna! 

Pretend it's cool...

Men jag är i alla fall i båten nu och vi är just nu i en hamn som har ASBRA INTERNET (för att vara på sjön) så jag tänkte; varför inte skriva lite? 

Hoppas ni inte dör av längtan efter kapitlena :/ 

Kanske lite kort men det är sol ute och jag vill gärna njuta lite! But here u goooooo

 

 

Redan klockan fyra är vi tillbaka i bussen. Jag och Louis bestämde oss för att äta middag på en restaurang i närheten, eftersom vi inte har så mycket tid innan vi ska åka. Direkt när vi är framme vid bussarna säger vi hejdå och jag kliver på I.aM.mE's buss och märker snabbt att jag är ensam. 

Jag drar på mig en blå klänning med spets krage och ett bälte runt midjan och ett par svarta, originella Jeffrey Campbells. Efter det lockar jag ändarna på mitt hår och låter resten vara platt. Till sist sminkar jag mig normalt och drar på mig ett armband och en ring.

När jag är helt klar går jag över till killarnas buss. Louis kommer ut precis när jag ska knacka på dörren. Han ler mot mig och kramar mig hårt.

 "You look beautiful" mumlar han mot mitt hår och pussar min kind. 

 "Thank you handsome" ler jag och ger honom en lätt kyss på läpparna.

 "How's the tattoo going?" flinar han och kollar ner på plåstret som fortarande täcker tatueringen.

 "Good" ler jag och vi börjar gå hand i hand mot restaurangen som ligger bara några hundra meter bort.

Middagen är jätte trevlig och vi har riktigt kul. Louis berättar om hans familj. Hans föräldrar är skilda och han bor med sin mamma Johannah och lotsaspappa  Mark. Han har fyra yngre systrar, Charlotte (Lottie) som är 15 år, Felicite (Fizzy) som är 13 och tvillingarna Phoebe och Daisy som är 9. 

Vi är tillbaka vid bussarna prick halv sju, då alla skulle vara tillbaka. Jag och Louis säger hejdå och går in i våra egna bussar. I min och crewets buss väntar redan resten av gänget.

 "Details please!" tjuter Jaja och rusar emot mig.

 "Can I at least change first?" fnissar jag och hon nickar. 

 "I'll be waiting" flinar hon och jag rynkar ögonbrynen.

 "Creepy" mumlar jag och går till badrummet med myskläder i mina händer.

Jag låser dörren till badrummet och drar av mig skorna och klänningen. Efter att ha tagit bort sminket drar jag på mig mina gråa Hollister mjukisshorts och en mysig stickad tröja. Slappt sätter jag upp håret i en bulle bak på huvudet, bara för att få bort det ifrån ansiktet.

Väl ute ur badrummet lägger jag mina saker i min väska och rotar fram ett par tjockstrumpor. Sedan skuttar jag mot soffan där alla sitter och hoppar ner på en hörnplats bredvid Jaja.

 "What happened to your arm, by the way?" frågar Pacman och bussen börjar åka.

 "Oh, I got a tattoo" flinar jag och alla spärrar upp ögonen.

 "Whaaat?!" skriker alla och jag skrattar.

 "Chill, it's nothing" fnissar jag.

 "Show us!" utbrister Millie uppspelt.

Det kan väl inte skada om jag tar av plåstret nu eller imorgon, eller hur? Försiktigt drar jag bort plåstret och visar tatueringen för resten av crewet.

Den enda i crewet som har en tatuering - förutom jag - är Brandon. Han har en ros på axeln. 

När alla lugnat ner sig över min tatuering berättar jag om dejten. Alla lyssnar noga med ögonen uppspärrade och ser riktigt intresserade ut. Jag måste bita mig i tungan för att inte börja skratta åt hur töntiga alla är och hur killarna beter sig som tjejer.

När jag berättat klart går jag iväg för att ringa mamma och berätta om tatueringen. Visst, hon vet att jag alltid velat tatuera mig, men hon vet inte att jag har gjort det än. Hon svarar på fjärde signalen.

 "Hi honey! How are you?" svarar hon och jag hör att hon ler.

 "Hi mum! I'm great, how are you?" 

 "Really good! So what did you have on your mind?" frågar hon.

 "I just needed to tell you something" säger jag med ett leende.

 "Are you pregnant?!" skriker hon och jag börjar asgarva.

 "What?! Mum no!" tjuter jag och börjar skratta.

 "Oh thank Jesus you're not. So what is it?" frågar hon och jag fnissar.

 "I got a tattoo today" säger jag och hon flämtar till.

 "What?! And you didn't tell your mama?!" utbrister hon halvt på skoj och jag skrattar lite.

 "Well I told you now" ler jag.

 "So how does it look?" frågar hon.

 "It's a g klef on my wrist" säger jag.

 "Like you always wanted" ler hon och jag ler svagt.

 "Yep"

 "Well, I'm not mad if that's what you thought I would be. I'm proud of you and I'm glad it wasn't a tattoo that covered your whole arm or something" säger hon och jag skrattar.

 "I would never do that!"

 "Good to know! But I gotta go now, talk to you later" 

 "Bye"

Jag tar en cola burk ur kylen och sätter mig vid bordet. Trött kollar jag ut genom fönstret och ser mörkret falla över vackra Paris. Kändisskapet, fansen, stressen, allt börjar ta på min energi nu. Det har jag känt länge nu, några veckor kanske. Men jag har inte sagt det till någon, vill inte oroa dem.

Helt ärligt, så är jag inte den bästa på att hantera stress. Min kropp säger ifrån helt enkelt. Jag har haft huvudvärk ganska ofta och mina muskler är ömma. En veckas ledighet skulle inte skada.

Och jag saknar USA. Mitt hem. Mitt rum, min säng. Min familj. Släkten. Känslan av att vara hemma. Tryggheten man får av hemmet, jag saknar den. Visst, jag är trygg här, jag trivs, men jag saknar mitt hem. "Borta bra, men hemma bäst", eller hur? 

Uttråkat snurrar jag på cola burken framför mig. Låter fingertopparna dansa runt den, trycka löst så den snurrar. Den ger ifrån sig ett klirrande ljud när den snurrar runt på bordsskivan. Mina ögon är fokuserade på burken. Följer öppningen med blicken som den snurrar, snurrar, snurrar. 

 "Chachi, what are you doing?" 

Jag vaknar ur min trans och ser förvånat upp på Brandon. Han ser på mig med en konstig, men samtidigt orolig blick. Istället för att svara vänder jag blicken tillbaka till burken och drar tummarna över burkens fuktiga yta. Mina händer ligger runt burken, de börjar bli kalla. 

 "What's going on?" frågar Brandon mjukt och sätter sig framför mig med armarna liggandes på bordet framför honom.

 "Nothing" mumlar jag och dricker lite av den kalla vätskan.

Kolsyran bränner lite i halsen när vätskan rinner ner. Kyler ner hela min kropp. 

 "It sure doesn't seem like nothing" mumlar han vänligt och lägger sin hand över mina som än en gång kramar burken. 

Försiktigt möter jag hans blick. Hans blick är varm, vänlig, trygg. Han känns så säker hela tiden. Som att han alltid vet vad han gör, vad han ska göra och hur. Han är min motsatt. 

 "I don't know" viskar jag hest och sväljer hårt för att försöka få ner klumpen i halsen. 

Generat vänder jag bort blicken och kollar ut genom fönstret igen. Vi åker på en landsväg, solen går ner över åkrarna och gör himlen alldeles rosa och lila. Mitt ute på åkern står en ek, en gammal, stor ek. Den ser svart ut i solens motljus. Grenarna får eken att se ut som att den är med i en skräckfilm. 

 "Homesick?" gissar Brandon och jag flinar glädjelöst. 

 "I guess" mumlar jag och rycker löst på axlarna.

 "It's okay, Chachi, everyone gets homesick sometime. And you're still young, it's totaly okay" säger han varmt.

 "I'm going to bed" säger jag hest, reser mig upp och går fram till min sovbrits. 

Jag hoppar upp och drar genast igen draperiet. Så fort jag fått täcket över min kropp känner jag gråten komma krypandes. Förgäves försöker jag trycka den tillbaka, men den är för stark. 

Små, varma, salta tårar rinner ifrån mina ögon nerför kinderna. Jag försöker att inte låta, men det är svårt. 

 

 "Chachi, we're stopping at McDonalds, do you want anything?" hör jag Jaja fråga snällt på andra sidan draperiet.

 "No thanks" säger jag i ett försök att ha en stadig röst, men istället blir min röst skör och tunn. 

Alla lämnar bussen, men jag ligger kvar. Vi har åkt i drygt två timmar, klockan är ungefär nio på kvällen. Tårarna har inte slutat rinna, de är bara inte lika många. För första gången på två timmar snyftar jag ordentligt och torkar tårarna på mina kinder. Mina ögon är svullna, näsan rinner och jag är så täppt att jag måste andas med munnen.

 "Chachi, are you in here?"

Jag håller andan av Louis' röst. I hopp om att han ska gå, men jag känner Louis. Han är smart. Med ögonen hårt stängda, tänderna i tungan för att inte börja gråta igen och andan i halsen väntar jag på vad han ska göra. Draperiet öppnas, men jag ignorerar honom, kanske tror han att jag sover?

Louis klättrar upp till mig och drar av sig skorna. Jag hör hur de faller mot golvet och han drar för draperiet. Det är smalt här, så min rygg är pressad mot hans mage.

 "I know you're awake love" mumlar han och lägger en arm om min midja.

Jag släpper ut ett skakigt andetag och biter mig i läppen. Louis tar min hand och drar sin tumme över min handrygg i en vänlig gest. 

 "What's wrong love?" frågar han mjukt och pussar min axel. 

 "Homesick and stress" viskar jag. 

 "It'll get better, sweetie, I promise. You'll talk to your family all the time, but just know that you have a family with you all the time. We're your second family Chachi and we'll always be here for you" mumlar han i mitt hår.

Gråten kommer krypandes igen och jag vänder mig om så jag ligger vänd mot Louis. Snabbt, så han inte ska se mitt ansitke, trycker jag ansiktet mot hans bröst. Han lutar sig på sin armbåge och lägger ena armen om mig medan han leker med mitt hår med den andra. 

 "Shh, it's okay love" viskar han när jag börjar gråta. "You have to tell us when you're too stressed. Because if you wait too long, it's already too late. Tell us if you need a break, it's okay" säger han och stryker ena handen över min rygg.

 "Louis I..." börjar jag, men ångrar mig. "Never mind" snyftar jag.

 "What, Chachi?" frågar han och försöker få mig att se på honom.

 "It's nothing" mumlar jag och torkar mig under ögonen.

 "Look at me hun" ber han och jag skakar på huvudet, fortfarande med ansiktet tryckt mot honom.

 "No, I look like a wreck" snörvlar jag och Louis suckar.

 "No, I'm sure you don't. And even if you did, I don't care" säger han.

Jag ser långsamt upp på honom och stirrar in i hans ögon. Med ett ledsamt leende torkar han en ny tår som rinner nerför min kind och pussar min panna.

 "What did you want to tell me?" frågar han sedan och strycker undan min lugg som faller ner i mitt ansikte.

 "Louis I think I..." börjar jag och drar in ett djupt andetag med blicken bakom Louis. "I love you" avslutar jag och möter hans blick igen. 

 

------------------------------------------------------------------------------------------

 

Vad ska han svaraaaa?! 

ALLA MÅSTE MÅSTE MÅSTE läsa inlägget under detta!!! Viktig info inför de kommande två veckorna (typ...) 

Löv ju gaijs

Hej alla underbara som-aldrig-lämnar-mig-vad-som-än-händer läsare! 

Måste tyvärr göra er besvikna igen, GLÖM INTE BORT ATT JAG ÄLSKAR ER.

På fredag åker jag till min båt igen och kommer den här gången vara borta i runt två veckor. Är 70% säker på att jag ska ta med datorn. Dock har vi inget internet där, så antagligen kommer jag skriva på Microsoft Word och lägga ut kapitlena när jag kommer hem. 

Men ja, jag vill njuta av sommarlovet så mycket som möjligt, det förstår ni nog. 

FÖRLÅT tusen gånger om för den usla uppdateringen, men jag ska försöka skriva några skriva klart ett kapitel innan jag åker, istället för att skriva under tiden jag är i båten så kanske jag kan skriva några tidsinställda, de kanske inte blir så långa, men vi får se. 

SNÄLLA ge mig råd på vad ni vill ha för nåt i faficen just nu, asså drama, kärlek, vänskap, vad som helst! Vill inte få för mycket eller för lite av något :) 
Älskar er mina underbara änglar! 

 

Vill gärna sända en hälsning till min bästa vän som gick bort för fyra månader sedan, hon lämnade oss 8:onde mars 2013, hon vart 13 år gammal. Älskar dig min ängel<3