onedirectiontolove

Senaste inläggen

Av Wilma - 29 december 2012 18:30

En vecka senare

Alyssa's Perspektiv


 "Chris! Give me that!" skriker jag och springer efter Chris som skrattandes håller i min mobil.

 "Nope!" retas han och ploppar på p:et.

Han fortsätter springa ifrån mig och jag springer desperat efter honom. Jag skrattar åt honom när han håller på att snubbla och ser chansen att hoppa på hans rygg, så det gör jag. Han faller ner till golvet och jag tar min mobil ifrån honom.

 "Thank you" säger jag tillgjort och ställer mig upp.

 "No problem, miss Campbell" säger han och bugar.

Jag fnittrar och niger. Vi går till köket där mamma står och lagar mat. Hon ler åt oss när vi kommer in och knuffas på skoj. Jag och Chris sätter oss på barstolarna til köksön och kollar på när mamma lagar.

 "What are you kids doing?" frågar hon och börjar skära grönsaker.

 "Nothing" säger jag och lutar hakan i händerna.

Vi går snart upp till mitt rum och jag lägger mig trött på rygg i min säng. Jag suckar och Chris sätter sig på sängkanten. Han ser ganska allvarligt ut, men jag lotsas inte märka det. Jag vill inte vara allvarligt just nu.

 "Alyssa, we need to talk" säger han allvarligt och jag sätter mig upp.

Han använder bara mitt hela förnamn när det har hänt något, eller när han ska berätta något viktigt, vilket får mig orolig. Vad har hänt? Vad ska han säga?

 "What?" frågar jag och han tar mina händer och håller dem hårt. "What's going on?" frågar jag och han får tårar i ögonen.

 "We're going back"

Hans ord ekar i mitt huvud. We're going back... Vart? Tillbaka vart? Vilka? När? Hur? När kommer de tillbaka?

 "Where?" frågar jag hest.

 "Thailand. My mum decided it" säger han och jag känner klumpen i min hals bli större och större.

 "When?" viskar jag och han ser djupt in i mina ögon.

 "Next week" svarar han tyst och jag flämtar till och låter en tår falla.

 "When are you coming back?" viskar jag och börjar gråta tyst.

 "We don't know" viskar han och smeker bort mina tårar med sin tumme.

 "I don't want you to leave" viskar jag och snörvlar till.

 "I know hun, I don't want to leave you. But I have to, I'm so sorry" viskar han och jag slänger mig i hans famn.

 "I'll miss you so much" gråter jag mot hans hals.

 "I'll miss you too, sis" mumlar han i mitt hår och jag snyftar.

Resten av dagen spenderar vi tillsammans. Vi äter middag ihop, kollar på filmer, spelar spel och bara umgås. Jag vill inte att han ska åka, men jag vet att han måste. Han vill det också.

 "What should I do when you're not here?" viskar jag när jag ligger med huvudet på hans bröst i min säng.

 "Think about me" viskar han och leker lite med mitt hår.

 "I won't stop thinking about you" svarar jag och ser upp på honom.

 "That's good, cause I won't stop thinking about you either" säger han med ett flin och jag skrattar.

Jag somnar i hans famn den kvällen. Och när jag vaknar är sängen tom. Men en lapp ligger på min kudde.

Hey, you feel asleep creepy ;) Anyway, I went home, didn't want to wake you up. I'm busy tomorrow, but I'll call you later love u xxChris

 


Jag ler och slänger lappen. Sedan drar jag på mig ett par vita, midjehöga shorts, ett blått maglinne med en knut på och ett par vita, låga Converse. Efter det sätter jag på mig lite smycken och sminkar mig sist. När jag borstat mitt hår går jag ner till köket där det ligger en lapp.

Morning kids! We know it's weekend, but we had to go to work. You'll have to cook dinner by yourself tonight! We love you Mum&Dad

Jag slänger lappen och fixar frukost. Då kommer en morgontrött Noel upp. Hans hår är rufsigt och han släpar sig själv över golvet. Han har endast på sig ett par pyjamas byxor.

 "Morning" ler jag och börjar äta.

 "Morning" muttrar han och tar frukost.

 "I'm going to Melissa today, I'll probably sleep over there, I don't know yet. But mum and dad are working so either you have to make dinner yourself or you can go to a friend" säger jag och han nickar.

 "Okay"

Han tar med sin macka till vardagsrummet och sätter på teven. Med en suck reser jag mig upp och städar efter oss. Sedan tar jag min väska och lämnar huset och sätter mig i min bil. Snabbt startar jag motorn och ringer Melissa samtidigt som jag backar ut ifrån uppfarten.

 "Hellooo miss, what can I do for you?" hör jag Melissa säga och jag skrattar.

 "Hi Melly Belly, I'm coming over, is that alright?" frågar jag och växlar.

 "Yeah, my mum is home, but we can go out, right?" föreslår hon och jag svänger höger.

 "Yep, that's alright. Be ready then, I'll be at yours in five" säger jag och lägger på.

Jag sätter på radion och nynnar med i låtarna. När jag är framme hos Melissa stannar jag utanför hennes port och trummar lite på ratten. Min blick flyger automatiskt till platsen där jag blev påkörd. Minnen spelas upp och jag är tvungen att kämpa för att flytta min blick. Varför känns det som att något saknas...?

Så fort Melissa sitter i bilen kör jag ut på vägen igen. Hon höjer volymen och vi sjunger med högt i alla låtar. När vi hör att Kelly Clarksons låt Stronger börja spelas kollar vi på varandra fort för att sedan sjunga med igenom hela låten.

 "What doesn't kill you makes you, stronger! Stronger! Just me, myself and I!" skrik/sjunger vi och Melissa sträcker upp armarna mot taket.

Jag skrattar åt henne och parkerar sedan vid sidan av en väg i stan. Vi kliver ur och börjar gå längst gatorna. Hela tiden pratar vi om allt och inget. Hon berättar om sin relation med Bryan och deras romantiska dejt. Jag har inget att berätta, som vanligt. Hennes liv är så bra. Hon har kärlek, pengar, familj och utseendet. Jag har familj och pengar, men ingen kärlek. Utseendet har jag inte heller. Men jag försöker få bättre självförtroende, tro mig, men det är svårt. Jag ser alltid alla andra som vackra, och så kollar jag på mig själv och ser en tjej som inte ens är hälften så vacker. Jag menar, kolla bara på Melissa, hon är som en grekisk gudinna. Hennes blonda lockar, blåa ögon och vackra leende. För att inte tala om henne kropp. Helt perfekta kurvor.

 "Are you even listening to me?"

Jag "vaknar" till liv igen och ser in i Melissas ögon. Hon har stannat, jag med. Hon suckar lite och lutar sitt huvud på sne medan hon kollar oroligt på mig.

 "What?" frågar jag.

 "What's wrong? I know it's something going on in your little head" säger hon och jag suckar lite.

 "Nothing, it's nothing. Just normal thoughts" lovar jag och hon ser skeptiskt mot mig.

 "Normal thoughts? And what is that suppose to mean?" frågar hon och jag suckar.

 "It means Don't worry about it, so can we please start shopping now?" ber jag och hon skrattar åt mig.

 

"Okay"


 "Okay, let's go" ler hon och krokar arm med mig igen.

Vi shoppar hela dagen, vilket är riktigt roligt. Vid fyra stannar vi på ett kafé för att ta en paus. Vid den tiden har jag köpt ett par slitna jeans, en söt topp, ett par underkläder och ett par mjukisbyxor. Jag är väl inte riktigt shopping-tjejen, inte i jämnförelse med Melissa i alla fall. Hon har köpt tre par underkläder, två par jeans, två linnen, ett par jeansshorts, en kjol och två par skor. Ja, shopping galning...

 "So... I heard Chris is back" säger Melissa och försöker få mig att prata om det.

 "Yeah..." mumlar jag och snurrar på min mugg med latte.

 "Yeah....?" säger hon och jag suckar lite.

 "He's going back next week" mumlar jag och ser ner i bordet.

 "What?! Aww, honey! But he will come back, right?" säger hon och jag nickar med tårar i ögonen.

 "Yeah" säger jag hest.

 "Then what's the problem?" frågar hon mjukt.

 "They don't know when they're coming back. And you know how much I missed him when he was gone for a year, I don't want to be that sad again" mumlar jag och möter hennes blick.

 "I'm sure you'll be alright. I'll help you, I promise" ler hon och jag nickar sakta.

 "Thank you, Melly Belly" ler jag och hon skrattar.

 "Stop calling me that, it's embarrassing" fnissar hon.

 "But it's cute" fnittrar jag.

Vi fortsätter vår shopping i två timmar, sedan går vi tillbaka till bilen. Precis när vi satt oss ringer hennes mobil. Hela hon skiner upp och hon ser bedjande på mig.

 "Can I just take this outside?" ber hon och jag höjer på ögonbrynet.

 "Bryan?" hon nickar. "Of course, but hurry up!" säger jag och hon skrattar.

Hon kliver ur bilen igen och stänger dörren. Jag sitter där i tystnaden och ser på henne när hon skrattar med mobilen mot örat. Jag ler svagt åt henne. Så söt. Jag älskar att se henne såhär lycklig. Fast jag hatar att hon inte låter mig träffa honom än. Hon tycker det är så stort att hennes pojkvän ska träffa mig, så hon vill först se så att det blir något seriöst mellan dem.

Plötsligt ser jag en svart minibuss parkera på andra sidan gatan. Jag tappar hakan. Samma bil som körde på mig... Vilket betyder Paul och One Direction. Som jag tänkt hoppar Paul ur bilen och snart hoppar killarna också ur. När han med lockigt hår hoppar ur hoppar mitt hjärta över ett slag. Vad hände...?


Harry's Perspektiv


Jag hoppar ur bilen och drar upp mina byxor lite. Sedan går jag med killarna över gatan. Då ser jag den där blondinen. Hon som var med Alyssa vid intervjun. Vad gör hon här? Är Alyssa också här? Jag börjar genast se mig omkring, men ser henne inte. Blondinen ser oss och möter min blick. Hon lägger på och stoppar mobilen i fickan för att sedan gå mot en Mercedes på gatan. Jag kollar in genom rutan och möter de där bruna ögonen.


****


Vas happenin'?! Jag tänker inte kräva kommentarer från er, inte nu under jullovet ;) Men för er som har tid och lust, ni kan väl slänga in en kommentar? Det hjälper mig i skrivandet och liksom då vet jag att det är någon som gillar det jag skriver. Jag får liksom en rush av kommentarer vilket hjälper mig att skriva. Pfft, låter helt sjukt, men det är svårt att beskriva. Men jaja... Vem vill ha nästa kapitel?! (Kanske kan få upp ett till idag, men vi får se, lovar inget) xoxo

Av Wilma - 28 december 2012 18:15

Alyssa's Perspektiv


Mitt i tystnaden ringer min mobil. Jag upp den. Inget nummer jag känner till, men jag svarar ändå.

 "Alyssa" svarar jag.

 "Hello, is this Alyssa Campbell?" hör jag en kvinnlig röst säga.

 "Yes, that's me" säger jag tveksamt.

 "My name is Stephanie Lawston and I want to interview you for my magazine Teenz1 about the accident with One Direction" säger hon och jag rynkar pannan.

 "Why? When? How?" frågar jag.

 "We want to have an interview with you and the boys from One Direction, and of course Paul Higgins tomorrow at 1 pm" svarar hon.

 "Where?" frågar jag.

 "Wandsworth Road" svarar hon.

 "Uhm... Okay, I guess" säger jag förvirrat.

 "Great! See you then, miss Campbell" säger hon och lägger på.

Jag stirrar förvirrat på mobilen och lägger ner den. Med en suck reser jag mig upp och går ut till Melissa i vardagsrummet. Hon kollar på Titanic under en filt och jag kryper ner bredvid henne.

 "I'm going on an interview tomorrow" säger jag och hon ser förvånat på mig.

 "What?!"

 "A girl named Stephanie Lawston wanted an interview with me and One Direction, and Paul" säger jag och hon höjer ena ögonbrynet.

 "And you said yes?"

 "Yes. But I want you to come with me" svarar jag och hon nickar.

 "Sure. Of course I can" svarar hon och jag ler.

 "Good"

Vi kollar på ett x antal filmer innan vi lägger oss i hennes säng och bara pratar. Det är ås avslappnat att vara med Melissa. Det är svårt att förklara, men mankan liksom vara sig själv. Man behöver aldrig skämmas. Hon får en att känna sig bra till mods.

Nästa morgon går vi upp vid nio. Jag drar på mig kläderna från igår och fixar mig smått och väntar på att Melissa ska bli klar. Sedan lämnar vi lägenheten och tar hissen ner. Utanför porten är det fullt med paparazzis. Jag möter Melissas oroliga blick.

 "Where is your car?" frågar hon.

 "The parking lot on the other side of the road" säger jag och hon nickar.

 "We have to run, can you do that?" frågar hon och jag nickar.

 "Yeah"

Vi går ut och det blixtrar överallt. Vi klämmer oss igenom massan och springer sedan över vägen till parkeringen. Snabbt hoppar vi in i min bil och jag kör därifrån.

 "That was crazy" flämtar jag och Melissa ser på mig.

 "Are you okay?" frågar hon och jag nickar.

 "Yeah, I'm fine" svarar jag och vi kör till mig så jag kan byta kläder.

När jag kommer in möts jag av kramar av både mamma, pappa och Noel. De babblar i munnen på varandra och jag försöker memorera deras frågor. Så fort jag svarat på alla berättar jag att jag måste skynda mig till en intervju och sedan springer jag till mitt rum. JAg drar på mig ett par mörka jeansshorts och en vit skjorta tillsammans med ett par vit/beigea pumps. Sedan går jag ner till Melissa igen och vi åker vidare till platsen där vi ska vara.

 


Harry's Perspektiv


 "Wow, guys. Look at this" flämtar Niall och lägger en tidning på bordet framför oss.

Vi böjer oss fram för att kolla. Det är en bild som är tagen utanför ett höghus. Det är fullt med paparazzis utanför och mitt i massan står Alyssa och en blondin. Alyssa döljer ansiktet med händerna medan blondinen kisar med ögonen.

 "Poor Alyssa..." mumlar Paul bakom oss och vi nickar.

 "Shouldn't she be in bed? I mean, she got a concussion" säger jag och han nickar sakta.

 "She should" suckar han.

Vi sitter i en soffa i en skyskrapa där vi ska intervjuas. Rummet vi är i är ganska stort med panorama fönster ut över London. Riktigt fint, för att vara helt ärlig. Dörren öppnas och en kvinna kliver in. Hon har på sig en grön pennkjol och en vit skjorta under. Hennes ljusbruna hår är skruvat och hennes läppar blodröda. Hon ler stort och visar vita, raka tänder.

 "Hello boys" hälsar hon.

Vi ställer oss upp och hälsar på henne. Tydligen heter hon Stephanie. Hon sätter sig i en fåtölj framför soffan som vi sitter i och pratar lite med oss.

 "Now we just have to wait for..." börjar hon, men avbryts av att dörren öppnas.

 "Miss Campbell is ready now" ler en kvinna i dörröppningen.

 "Bring her in!" uppmanar Stephanie med ett leende.

 "Wait, Alyssa Campbell?" frågar Liam och Stephanie nickar.

Vi tystnar när vi hör ljud av klackar som kommer närmre. Snart står en brunett i dörröppningen. Jag känner igen henne direkt. Hennes vackra hår och vackra bruna ögon. Hon stannar och ser generat ner i golvet. Vi reser oss upp och hälsar.

 "Harry" hälsar jag när hon är framme vid mig och jag kramar henne löst.

 "Alyssa" ler hon.

 "You can sit here, Miss Campbell" uppmanar Stephanie och pekar mot fåtöljen som står bredvid soffan.

Vi sätter oss igen och jag sitter i änden av  soffan med fåtöljen som Alyssa sätter sig i bredvid mig.

 "Okay, I'm going to start with talking a little bit to you" säger Stephanie med blicken på Alyssa. "Your full name is Alyssa Campbell, right?" frågar hon och Alyssa nickar. "How old are you?" frågar hon och tar upp ett anteckningsblock.

 "I'm nineteen" svarar Alyssa.

 "Okay, so... you where hit by their car yesterday, can you tell me about what happened?" ber Stephanie och Alyssa kollar obehagligt ner i golvet.

 "I don't remember much, actually" säger Alyssa. "I just remember the picture of the car coming towards me, then it's like a black hole. I just remember after the crash" fortsätter hon och Stephanie nickar.

 "How come you were hit by the car, on the road? Like, were you walking across it?" frågar Stephanie och Alyssa sväljer och får lite tårar i ögonen.

 "Yes. I was stupid. I didn't look if there were any car coming. I just walked. Then I heard a car slam on the brakes and..." berättar Alyssa och en tår faller nerför hennes kind.

 "But did you even try to run?" frågar Stephanie och jag ser på Alyssa att hon inte vill prata om det.

 

"No"


 "No" svarar Alyssa hest.

 "Why?" frågar Stephanie.

 "Of course she didn't, she were in shock" stämmer Paul in.

 "And why didn't you stop the car before it hit her?" lägger Stephanie in och ser på Paul.

 "It wasn't his faul! I didn't even try to run, he tried to stop the car" avbryter Alyssa och Stephanie suckar lite.

 "Back to the story, what happened after the crash?" frågar hon Alyssa som snyftar till och sväljer hårt.

 "Paul was sitting in front of me on the ground, then I fainted. Then the ambulance were there and they told me I had a concussion" berättar hon kort.

 "Was he aggressive?" frågar Stephanie och Alyssa spärrar upp ögonen.

 "No! No, the opposite. He was afraid that I was hurt. He was really kind" säger hon och Stephanie nickar.

 "And what about the boys?" frågar hon och nickar mot oss.

Alyssa kollar på oss alla, sist mig. Jag möter hennes blick och ler svagt. Hon besvarar mitt leende, men kollar sedan  mot Stephanie igen.

 "I never met them. They were in the car" berättar hon.

 "But there were pictures of Liam outside the car" motarbetar Stephanie och nickar mot Liam.

Alyssa kollar på oss och hennes blick stannar på Liam. Han kollar på henne och hon nickar sakta.

 "Yeah, he was outside the car, but I never spoke to him" säger hon och Stephanie nickar.

 "So... Boys, did you see her coming on the road?" frågar Stephanie oss.

 "No" svarar jag.

 "I saw her when she walked across it, but not before, no" lägger Liam till.

 "Paul, when did you see her on the road?" frågar Stephanie och kollar på Paul.

 "Too late" svarar han bara och Alyssa kollar på honom.

 "So... Alyssa, what was the last thing you thought before you got hit?" frågar Stephanie och Alyssa stelnar till.

Tystnaden lägger sig över rummet och Alyssa kollar ner i golvet. Som att hon tänker efter. Allas blickar ligger på henne, min med.

 "I don't remember" säger hon tyst.

 "Who was the last person you thought about?" frågar Stephanie envist.

 "You should stop pushing her like that" avbryter jag snabbt när jag ser tårarna i Alyssas ögon. "If she don't remember, then she don't" lägger jag till och Stephanie och höjer ögnbrynet.

 "Well, okay then. That's everything. Thank you for..." börjar Stephanie, men hinner inte mer förrän Alyssa rusar ut ur rummet.

Paul går fort efter henne. Jag och killarna säger hejdå till henne innan vi följer med ut. Alyssa står i famnen på blondinen från tidningen och Paul står bredvid dem. Alyssa skakar lätt och jag kan höra henne snyfta.

 "It's okay now, sweetie" hör jag blondinen viska.

Alyssa släpper henne och vänder sig mot oss. Paul kramar henne och pratar tyst med henne, men jag hör inte vad han säger. Alyssa nickar och ler mot honom, sedan går hon mot oss.

 "I'm sorry if I ruined your reputation" säger hon och Louis kliver fram för att krama henne.

 "You didn't" säger han och hon kramar honom tillbaka.

Hon kramar alla och när hon kommer till mig kramar jag henne hårt, vilket får henne att stelna till, men sedan kramar hon mig tillbaka.

 "Bye boys" säger hon och går ifrån oss med blondinen bredvid sig.


****


Två kapitel på EN dag! Yippiii! Tycke jag förtjänar lite kommentarer nu... C'mon c'mon and comment my blog now! YEAH, I've been writing here all day, and I want you to comment, so c'mon c'mon and comment my blog now! HAHAH! omg... aja, i alla fall, KOMMENTERA!

Av Wilma - 28 december 2012 11:30

Alyssa's Perspektiv


 "Do you live nearby?" frågar en ambulansman och jag skakar på huvudet.

 "No, but my friend live right there, I was going there before" säger jag och pekar på hennes höghus.

 "Can I call her and ask her to come down here?" frågar han och jag nickar.

Jag letar upp hennes nummer och ger honom mobilen. Han reser sig upp och går iväg en bit. Jag dricker lite vatten ur vattenflaskan jag fått och lutar huvudet mot tegelmuren bakom mig. Huvudet gör så otroligt ont och det känns som att jag kommer dö. Plötsligt ser jag en kille utanför Pauls bil. Han har brunt, snaggat hår och han går fram till Paul som pratar med en polis. När han pratar med honom sneglar han lite mot mig. Jag kollar snabbt bort och ser Melissa komma ut ifrån porten där hon bor. Hon rusar över parkeringen och över gatan fram till mig.

 "Oh my God! How are you?! Are you okay?!" utbrister hon oroligt och kramar mig hårt.

 "I'm fine" fnissar jag och hon pustar ut.

 "I thought you were gonna die, I thought I was gonna die" babblar hon och jag skrattar åt henne.

 "Help me up" ber jag och hon ställer sig upp.

Hon sträcker ut handen mot mig och jag tar den. Hon hjälper mig upp försiktigt och sedan pratar vi lite med ambulansmannen. Precis när vi ska gå över gatan stoppar Paul oss.

 "Are you okay now? I feel so sorry for what happened" säger han och jag ler mot honom.

 "I'm okay, I promise" lovar jag.

 "If it isn't too much to ask for, what's your name?" frågar han och jag skrattar till.

 "Alyssa Campbell" svarar jag.

 "I'm Paul, Paul Higgins" ler han och jag nickar.

 "Well, I should probably go now, get some rest. Bye" ler jag och börjar gå.

 "Bye" säger han och går mot bilen igen.

Jag ser en sista gång in i bilen och ser den där killen igen. Han sitter fram i passagerarsätet och ser på mig. Snabbt kollar jag bort och låter Melissa hjälpa mig mot porten. Väl inne i hennes lägenhet bäddar hon ner mig i hennes säng och ställer fram ett glas med vatten och sånt. Hon kryper ner bredvid mig och vi ligger och bara pratar.

 "How's it going with Bryan?" frågar jag och flinar mot henne.

Hon rodnar och trycker ansiktet i kudden. Jag skrattar åt henne och hon ser upp på mig. Ett stort leende pryder hennes ansikte och hennes kinder är lätt rosa.

 "Good" säger hon och fnissar.

 "Identify good" ber jag och lutar hakan i mina händer.

Hon skrattar åt mig och börjar berätta. Bryan har varit Melissas crush i flera år, och nu har de börjat dejta. De är så söta ihop, de passar verkligen bra. Han är lite av en badboy, men han kan vara riktigt schysst. Och badboys är Melissas typ.

 "We're kinda together, I think" ler hon generat och jag utbrister i ett ljust aww.

 "That's like totally adorable!" tjuter jag.

 "Shut up!" ler hon och rodnar.

 "You're so cute when you're in love" ler jag och hon fnissar.

 "And you're so annoying when you're keep on talking about it" säger hon och jag skrattar.

 "I love you too" svarar jag och hon fnissar lite.

 "And now, you need some rest. Sleep" säger hon och stirrar på mig, som att jag skulle somna på en sekund.

 "How will I be able to sleep when a creepy girl is staring at me?" utbrister jag och hon börjar skratta.

 "Sorry!" skrattar hon.

Hon ser till att jag har allt nära sängen och lämnar mig sedan i rummet. Men precis innan hon går ut ber jag henne ringa Noel och berätta vad som hänt. Hon ler, nickar och säger att hon ska göra det. Sedan blir det tyst i rummet. Det är skönt. Riktigt skönt. Jag sluter ögonen och suckar lite tyst för mig själv. Men efter bara några sekunder känner jag hur magen vänds ut och in och jag rusar mot badrummet. Jag spyr i toaletten och hulkar till. Melissa kommer in och sätter upp mitt hår. Jag ler svagt mot henne, torkar mig runt munnen och spolar. Sedan sköljer jag min mun med rent vatten.

 "Are you okay?" frågar Melissa bekymrat.

 "I'm fine" säger jag och skickar iväg ett fake smile som hon inte tar emot.

 "Aly, stop lying" suckar hon och jag skakar på huvudet.

 "I'm not. I'm fine, really. But you know, it's not that easy to smile when you feel like crap" förklarar jag och hon nickar sakta.

 "Okay, promise me that everything is okay and you may go back to bed" säger hon och jag suckar.

 "I promise you that everything is okay and that I will survive this fucking concussion" lovar jag och hon fnittrar.

 "Now that's what I'm talking about! Now go to bed, young lady!" säger hon och smiskar till mig på rumpan när jag ska gå ut ifrån badrummet.

 "Aouch!" tjuter jag och hon skrattar åt mig.

Jag går tillbaka till hennes sovrum och lägger mig i sängen. Den här gången somnar jag utan problem.


När jag vaknar på morgonen hör jag Melissa gå fram och tillbaka i rummet och muttra för sig själv. Med ett stön sätter jag mig upp i sängen och ser på henne med halvöppna ögon.

 "What the hell are you going?" muttrar jag hest och hon ser snabbt på mig.

 "You're awake! Thank God, you have to see this!" utbrister hon och sätter sig bredvid mig i sängen med sin dator framför sig.

Hon trycker upp internet och börjar söka. Trött lägger jag mig ner igen, men efter en halv minut tvingar hon mig att kolla igen.

BREAKING NEWS!

One Direction hit a girl with a car?!

Jag blänger på henne, men hon trycker upp länken och en bild visas. Det är en bild som är tagen nedanför hennes hus, på gatan, men en polisbil, en ambulans och... den svarta minibussen. Paul står där, och man kan se mig sitta vid muren med huvudet i händerna. Chockat börjar jag läsa texten.

Yesterday (Saturday) a accident happen at East TopStreet in London. One Direction and their bodyguard, Paul Higgins, was out with their car. They hit a girl that were walking over the road. She flew up on the hood and was thrown down on the ground. She got a bad concussion, but refused to go to the hospital. Paul - who was driving - was really mad and screamed at her when he got out of the car. The boys in One Direction got mad too, because they think that the girl was ruining their reputation.

 "This isn't true at all!" ryter jag och kastar ifrån mig datorn. "Paul wasn't mad! He was really kind and he cared about how I felt! He felt bad for hitting me!" ryter jag och Melissa lugnar mig.

 "Hey, I know. This is just magazines, we know the truth" säger hon och jag nickar.

 "They will get so much hate because of this" stönar jag och hon suckar lite.

 "It's over now! Right? Nothing more happened" ler hon och jag nickar.

 "I guess you're right"


Harry's Perspektiv


Jag har precis läst artikeln om olyckan. Fan asså, de överdriver ju inte lite heller. Paul vart aldrig arg, vi var aldrig arga. Tänk om hon har sett den... Det borde hon ha gjort. Jag drar på mig kläder och sticker över till Louis, där alla andra är. Paul också. Vi sätter oss ner i sofforna och sitter tysta en stund, innan Paul avbryter tystnaden.

 "I'm sorry that I caused this mess" säger han tyst och alla spärrar upp ögonen.

 "This isn't your fault, Paul!" utbrister Liam.

 "No, it's no ones fault!" fortsätter Niall.

 "What was her name?" frågar jag helt random och alla stirrar på mig.

 "Alyssa Campbell, I think... Why?" frågar Paul och jag skakar på huvudet.

 "Curiosity" säger jag och rycker på axlarna.

Jag memorerar namnet i mitt huvud. Efter en stund tar jag upp mobilen och skriver ner det på min mobil för att kunna komma ihåg det. Sedan lägger jag ner den och vi fortsätter diskutera hur vi ska göra och vad vi ska säga på alla intervjuer.

Men allt jag kan tänka på är Alyssa... Varför kan jag inte sluta tänka på henne? Varför kan jag inte få henne ur min hjärna? Hon är bara en tjej, som vilken tjej som helst. Jag är inte den som tänker på tjejer, inte så här mycket. Varför just nu? Varför tänker jag just på Alyssa?


****


Här är kapitel 3 everybody! Vad tycker ni? KOMMENTERA PÅ NUU!

Av Wilma - 27 december 2012 17:00

 "Ready to leave?" frågar jag Chris och han nickar.

 "Yes sir!" svarar han och ställer sig givakt.

 "Wait!"

Jag kollar mot trappan och ser Noel komma springandes. Med en suck lägger jag armarna i kors och blänger lite på honom.

 "You don't have training today" påpekar jag skeptiskt och han flinar.

 "No, but I need ride to Nates" retas han och börjar ta på sig.

 "You're kidding me?! Get fucking license" stönar jag och öppnar ytterdörren.

  <--- CHRIS


Chris skrattar åt oss och följer med mig ut. Han sätter sig i passagerarsätet och jag sätter mig bakom ratten. Noel kommer mot bilen och sätter sig bak. Med en suck kör jag ut från uppfarten och ut på vägarna. Chris sätter på radion och han och Noel börjar "sjunga" med i en rapplåt jag aldrig hört.

 "Where does he live?" frågar jag och kollar på Noel i backspegeln.

 "Where does who live?" frågar han förvirrat.

 "Nate? Idiot" muttrar jag.

 "Oh, Nate! You can stop by Starbucks, he lives nearby" säger han och jag nickar.

Jag ställer mig vid vägkanten utanför Starbucks och låter Noel kliver ut. När han smällt igen dörren börjar jag köra igen. Chris fnissar och jag ser snabbt på honom, men vrider snabbt huvudet mot vägen igen.

 "What?" frågar jag och sneglar mot honom igen.

 "Nothing" fnissar han och jag suckar lite.

Väl vid dagiset går jag före Chris in. När vi hängt av oss i personalrummet går vi in till min avdelning. Direkt kommer alla barn emot mig och kramar om mina ben, som vanligt.

 "Hi guys! This is Chris, my childhood friend" ler jag och sätter mig på huk.

 "Hello kids" ler Chris och sätter sig på huk bredvid mig.

 "Hi Chris..." mumlar de blygt och Maya gömmer ansiktet i min tröja.

 "Maya, are you shy? You're the one that talks the most" skrattar jag och hon rodnar, men ler stort.

Hon skakar på huvudet och springer iväg. Jag skrattar åt henne och hälsar på Liz som går för att ta paus, hon börjar åtta och slutar tre. Efter en stund av lek ropar jag in alla till samling. Vi samlas i en ring och de får berätta om vad de gjort i veckan, vilket vi gör varje fredag.

 "So what are you doing this weekend?" frågar jag och alla börjar prata i munnen på varandra. "Okay, we'll do like this. The one who have the ball can talk, then that person send it to the next one. Okay?" föreslår jag och alla nickar.

Jag ger en liten tygboll med någon fyllning i till Tiara, den yngsta tjejen, ett år och åtta månader. Hon berättar lite om sin helg och sedan skickar hon den vidare. Efter det kör vi lite ramsor och sist lite lekar. Sedan är det dags för lunch. Alla barn springer mot den lilla matsalen och jag och Chris går efter dem.

 "They're adorable" ler han förtjust och jag nickar.

 "I know, right?" ler jag och vi samlar ihop alla barn i matsalen.

När alla fått mat och sitter vid borden slappnar jag och Chris av. Vi äter maten vi själva tagit och sedan väntar vi på alla andra. När alla är klara går vi tillbaka till vår avdelning. Då är det dags för vila. Vi går till vårt vilorum och alla slänger sig ner på madrasserna. Jag sätter på ett ljudband i bandspelaren och sedan sätter jag och Chris oss ner. Vi väntar tills alla somnat, sedan går vi ut till vårt vanliga allrum. Vi plockar ihop lite saker och städar lite för att sedan ställa fram kakor och saft på ett bord.


Vi får sluta vid halv fem, eftersom det inte var några barn kvar. Så vi sätter oss i bilen och börjar åka hemåt. Under hela bilturen lyssnar vi på musik och sjunger med i alla låtar vi kan. Riktigt roligt. Det är så kul att han är tillbaka, hemma igen.

 "What are we doing now then?" frågar han och jag skrattar till.

 "Oh, I know! We can buy McDonalds and then have a Harry Potter marathon!" föreslår jag och han skiner upp.

 "Yay! I haven't watch those movies since... Well, I don't know" säger han och jag börjar skratta.

 "You're so random" skrattar jag och han flinar.

 "I know, that's my middle name" säger han stolt och jag fnissar.

Jag svänger in till McDonalds och kör till Drive In. När vi köpt och fått vår mat kör vi hem. Jag ställer bilen på uppfarten och vi hoppar ut. Vi går in och hänger av oss ytterkläderna innan vi springer upp till mitt rum. När allt är fixat sätter vi på första Harry Potter filmen och kollar på den medan vi äter.


När jag vaknat på lördagsmorgonen ringer min mobil. Med en suck drar jag upp den. Melissa.

 "Hello?" svarar jag hest.

 "You're hopeless, you haven't stepped up yet?!" utbrister hon.

 "Sorry" fnissar jag.

 "Well, when are you coming here? We're going to a party tonight at eight" säger hon.

 "I can come... Like... Three?" föreslår jag.

 "Sure, see you then" säger hon och lägger på.

Jag lägger ner mobilen och lutar huvudet på kudden igen. Chris sov kvar här igår också. Han ligger bredvid mig på sängen. Tro ingenting, vi är bara bra kompisar, inget mer. Jag ser Chris som en bror. Han känner inget för mig heller.

 "Chris" säger jag och puttar till honom. "Wake up" säger jag och knuffar ner honom från sängen.

 "Aouch! That hurts!" tjuter han och jag skrattar.

 "Good morning honey, what do you want for breakfast?" säger jag med tillgjord röst.

 "Pizza" muttrar han och jag asgarvar.

 "Euww, that's gross!" skrattar jag.

 "You don't like pizza?!" utbrister han och sätter sig upp så hans huvudet sticker upp ovanför sängen.

 "Of course I do, but not in the morning" skrattar jag och han andas ut.

 "I thought you were like... crazy or stupid or..." säger han och jag skrattar till.

 "I got it" avbryter jag.

Vi går till köket och fixar lite frukost för att äta framför teven. Det är Ellen Degeneres Show och våra blickar möts. Vi flinar och stirrar på tvskärmen. När vi var yngre avgudade vi Ellen. Hon är så rolig, snäll och... annorlunda. Vi kollar klart på det och sedan börjar jag packa saker för att sova hos Melissa. Sedan börjar jag och Chris spela tv spel. Efter ett tag drar jag på mig ett par jeansshorts och en söt topp. Vid halv tre åker vi hemifrån och jag kör hem Chris. Sedan kör jag vidare mot Melissa.

Jag stannar vid rött och trummar lätt på ratten. Det blir grönt och jag kör. Melissa bor i lägenhet med sin mamma och parkeringen utanför deras höghus är fullt, så jag parkerar på en annan parkering en bit. Jag går längst trottoaren och går sedan över gatan. Då hörs en biltuta och jag ser en typ minibuss köra emot mig.

    


Paniken slår i mig, men jag kan inte röra mig. Bilen försöker stanna, men den har för hög fart. Jag flyger upp på motorhuven och åker ner på marken. Jag stönar till och vrider på mig av smärta.

 "Shit, are you okay?! Miss, can you hear me?!" hör jag en man säga och jag sätter mig upp.

 "I'm fine" mumlar jag och kliar mig i hårbotten.

 "Are you sure, miss? Should I call an ambulance?" frågar han oroligt där han sitter på huk bredvid mig.

 "No, it's okay" säger jag och mannen vänder sig om.

Där försvinner jag. Jag kan inte höra något och allt blir suddigt. Mannen hjälper mig att lägga mig ner på gatan och jag sluter ögonen.


När jag slår upp ögonen står det flera ambulansmän runt mig. Jag ligger på trottoaren.

 "What happened?" frågar jag hest och sätter mig upp.

 "You were hitten by a car. How do you feel?" frågar en av dem och lyser med en ficklampa i mitt öga.

 "Good, just headache" säger jag och han ser mig i ögonen.

 "We think you got an concussion, but nothing more" säger han och jag nickar.

 "Okay"

 "Do you feel okay or do you want to come to the hospital?" frågar han.

 "I feel okay" säger jag och han nickar.

 "Okay, the driver wanted to talk to you, is that okay?" frågar han och jag nickar.

Han går iväg och pratar med mannen som pratat med mig efter olyckan, innan jag svimmade. Han är ganska kraftigt byggd, men ser riktigt snäll ut. Mannen kommer emot mig och sätter sig framför mig.

 "I'm so sorry, I didn't see you, I tried to stop the car" säger han och jag ler mot honom.

 "It's okay. I'm fine" ler jag och han nickar sakta.


Harry's Perspektiv


Jag och killarna sitter och pratar och har hur kul som helst. Vi är på väg till en intervju och Paul kör oss. Liam sitter fram bredvid honom medan vi andra sitter bak. Vi skrik/sjunger med i alla låtar som spelar och vi studsar i sätena. Louis sitter och gör massa handrörelser och vi andra bara släpper loss.

 "Paul! Watch out!" skriker Liam plötsligt och alla kollar framåt.

En tjej går på gatan och vänder sig mot bilen. Jag fångas av hennes utstrålning. Hennes bruna, lockiga hår och hennes bruna ögon. Hennes ögon spärras upp och paniken slår till i mig. Innan någon av oss hunnit reagera flyger tjejen upp på motorhuven och slår ner i backen. Alla flämtar till och Paul tar loss sitt bälte.

 "Stay in here, okay?" säger han och hoppar ut.

Han smäller igen bildörren och vi sitter tysta. Chockade över vad som just hänt. Nyfiket ser vi ut genom rutan och ser Paul prata med tjejen. Hon är helt vaken, hon ser bara lite blek ut, men inget annat. Niall som sitter längst ut öppnar bildörren, då vänder sig Paul om.

 "Get inside, Niall. Close the door!" uppmanar Paul och Niall stänger ovilligt dörren.

Tjejen verkar svimma och Paul tar upp mobilen.

Snart kommer en ambulans och de lyfter tjejen åt sidan. Paul hoppar in i bilen och startar motorn igen och vi ser skräckslaget på honom.

 "Are you just going to drive away?" frågar Liam panikslaget.

 "No, of course not. But I have to park the car" säger han allvarligt och ställer bilen på trottoarkanten.

 "Is she alright?" frågar jag och han möter min blick i backspegeln.

 "Yes, she will" lovar han och hoppar ur bilen igen.

En polisbil kommer och två poliser kliver ut. De börjar prata med Paul och vi sitter helt tysta. Men jag kan inte sluta tänka på tjejen... Vem är hon? Vad heter hon? Hur gammal är hon? Mår hon bra?

 "What just happened...?" frågar Zayn omskakat.

 "I... I don't know" mumlar jag.

 "What if Paul loses his job?!" utbrister Niall panikslaget och jag ser lugnt på honom.

 "He won't" lovar jag.

 "This is crazy..." mumlar Liam.

 "What about the paps? This will create kaos" suckar Louis.

 "What about our fans?"

 "Hey! Calm down! Everything will be fine" avbryter Liam och ser bak på oss.

Tjejen vaknar upp och Paul går för att prata med henne. Hon ler, så jag antar att hon mår bra. Vilket glädjer mig. Varför kan jag inte få hennes vackra ansikte ur mit huvud...?


****


Andra kapitlet, vad tycker ni? Ja, One Direction kommer komma in tidigt, men det kommer inte hända så mycket mellan dem i början. Säg gärna era åsikter, don't be afraid ;)

Av Wilma - 25 december 2012 17:15

 "Noel! Hurry up!" ropar jag igenom huset medan jag sätter på mig min skinnjacka.

 "I'm coming! Chill sis" svarar han och kommer ner från övervåningen.

 "Well, get licens and you don't have to match my times again" säger jag och han skrattar.

Jag tar min handväska och min nyckelknippa som ligger på ett avlastningsbord och går mot dörren. Jag öppnar den och går emot min Mercedes Benz som står på uppfarten. När jag satt mig bakom ratten kommer Noel gående mot bilen. Jag startar bilen och väntar på att han ska sätta sig. När han väl gör det börjar jag backa ut från uppfarten. Noel sätter på radion och jag svänger ut på vägarna.

 "So... What are you doing this weekend?" frågar han efter ett tag.

 "I'm going to have a sleep over with Melissa" svarar jag och han nickar.

 "Okay"

Jag svänger in mot skolans parkering och stannar framför skolan. Nej, han ska inte till skolan. Men han har fotbollsträning och de tränar vid skolans fotbollsplan. 

 "Bye" säger han och kliver ur. "Thanks for the ride" ler han och jag ler tillbaka.

 "Bye" ler jag och han stänger dörren.

Och så kör jag vidare mot dagiset. Det ligger i utkanten av London, riktigt mysigt ställe. När jag parkerat på dagisets parkering kliver jag ut och går mot entrén. Jag går mot personalrummet och hänger av mig ytterkläderna, så jag bara har ett par svarta, lite genomskinliga strumpbyxor och en svart oversize tröja. Sedan går jag till min avdelning, där det är barn mellan 2 och 3 år. Direkt när jag kliver in i rummet möts jag av fyra glada barn.

 "Aly!" ropar dem och kramar om mina ben.

 "Hi cuties" ler jag och kramar alla.

I soffan sitter min kollega, Liz. Eller Elizabeth, men hon vill bli kallad Liz. Hon är 23 år och riktigt rolig. Hon reser sig upp och går emot mig.

 "Hello Alyssa" ler hon och kramar mig.

 "Hi" ler jag. "So what are you doing?" frågar jag och sätter mig på huk framför barnen.

 "We're watching winnie the pooh!" tjuter den treåriga flickan Maya.

 "Really? What is he doing then?" frågar jag och hon drar mig mot den lilla teven.

 "Look!" utropar hon.

När vi kollat en stund ser jag att Adam - två år - sitter i hörnet och ser riktigt osäker ut. Jag går emot honom och sätter mig framför honom.

 "Hi Adam, how are you?" frågar jag försiktigt med ett leende.

Han nickar, men svarar inte. Jag lägger huvudet på sne och lyfter upp honom på min höft. Han lutar huvudet mot min axel och jag ler lite. Jag går emot soffan och sätter mig med  honom i mitt knä. 


När jag slutar säger jag hejdå till alla ungar och går sedan ut till min bil igen. Innan jag börjar köra slår jag på radion och tar upp mobilen. Jag flackar med blicken mellan vägen och mobilen och kommer tillslut in på mina kontakter. Då rullar jag ner till Noels nummer och ringer. Det går några signaler innan han svarar.

 "Helloo sis" svarar han och jag skrattar.

 "Hey, do you want me to pick you up?" frågar jag och stannar vid traffikljus.

 "No, I'm already home. Nate gave me ride" säger han.

 "Okay then, see you later"

 "Alligator" lägger han till innan han avbryter samtalet.

Jag skrattar åt min konstiga bror och lägger ner mobilen för att höja radion då Hall Of Fame spelas. Jag kör igen och växlar för att gasa på lite. Efter tio minuter är jag hemma igen och parkerar på uppfarten. Jag drar ut nyckeln och kliver ur bilen. På väg mot dörren låser jag bilen och öppnar ytterdörren.

 "Hellooo" sjunger jag och drar av mig skorna.

 "Hello sweetheart! How was your day?" frågar pappa och kommer mot mig.

 "Great" ler jag och han kramar mig.

 "We're getting visitors for dinner, they're coming at six" säger han och jag höjer ett ögonbryn.

 "Who is it?" frågar jag.

 "Naah, no one" ljuger han och det rycker i hans mungipa.

 "Oh, so we won't get any visitors then?" frågar jag och han skrattar.

 "It's a surprise! Just wait and see" flinar han och jag suckar.

 "You know I hate surprises" stönar jag.

 "You'll love it when you find out what it is" lovar han.

 "Please daddy" ber jag och gör hundvalpsminen medan jag putar med underläppen.

 "Nope, I promised your mother" ler han och jag suckar.

 "Mom!" ropar jag och springer mot köket där hon förbereder middagen.

 "Yes dear?"

 "Who is coming for dinner?" frågar jag.

 "I'm not telling you" flinar hon och jag suckar.

 "NOEEEEL!" ropar jag och springer uppför trappan.

Jag öppnar hans dörr och ser honom sitta framför datorn. Han kollar upp och flinar.

 "I'm not telling you" säger han, som att han visste vad jag skulle fråga.

 "I hate you!!" klagar jag och går till mitt rum.

Jag drar på mig en kort spetsklänning med krage och ett par pumps, sedan sminkar jag mig och lockar mitt hår. Sedan sprayar jag Justin Biebers parfym Girlfriend över mig och fixar lite detaljer för att sedan gå ner till köket. Mamma ser stressat på mig.

 "Can you help me? I need to change" säger hon och jag nickar.

 "Yeah, absolutely" säger jag och hon försvinner iväg.

Jag håller koll på maten och rör runt lite i köttgrytan för att sedan börja duka. Pappa kommer ner och hjälper mig, sedan kommer Noel också. Mamma kommer sist. Hennes mörka hår är plattat och hon är naturligt sminkad. Hon har på sig en tight knälång klänning och hennes gröna ögon lyser.

 "You look beautiful" ler jag och hon kollar in mig.

 "You don't look that bad either" retas hon och jag skrattar.

 "Can you tell me who it is now?" frågar jag otåligt och det plingar på dörren.

 "Why don't you go check?" ler pappa och lägger armen om mamma.

Jag skyndar mig fram till dörren och öppnar. Chocken slår emot mig. Där står killen jag saknat så otroligt mycket. Killen som är min barndomsvän, killen som som hjälpt mig under hela min barndom.

 "Chris!!" skriker jag och kastar mig i hans armar.

 "Hey kiddo! What's up?" skrattar han.

 "I've missed you so much, Chrisy" mumlar jag.

 "I've missed you too, baby boo" fnissar han.

 "Hi Susannah" hälsar jag och kramar hans mamma, som jag står väldigt nära.

 "Hello dear" ler hon och kramar tillbaka.

Chris är lika gammal som jag. Våra familjer är riktigt tajta, därför träffades vi. Mamma och Susannah hjälpte varandra under graviditeten och blev bra vänner. Chris föräldrar är skilda, hans pappa bor någonstans i USA och de träffas aldrig, men Chris verkar inte så ledsen över det. Inte Susannah heller för den delen.

 "Come in, the dinner is ready" uppmanar mamma och alla går in.

 "So how was it in Thailand?" frågar jag och väntar på Chris medan han hänger av sig jackan.

 "Great. I met so many new people" ler han.

Chris och Susannah har spenderat ett år i Thailand för att lära sig om olika kulturer, något Chris tycker är riktigt intressant. Hans mamma ställde upp på att följa med, frivilligt. 

Efter middagen går jag och Chris upp till mitt rum. Vi sätter oss på min säng och bara pratar. Han har så mycket att berätta, vilket jag förstår. Jag berättar såklart lite om mitt nya liv, men vi pratar mest om Chris. 

 "Hey, why don't you stay here tonight?" frågar jag och han nickar.

 "Yeah, why not?"

 "Oh, right... I have work tomorrow..." suckar jag.

 "Really? Where do you work?" frågar han nyfiket.

 "Kindergarten" ler jag.

 "Oh, yeah, that sounds like you" fnissar han.

 "But... Do you have something to do tomorrow?" frågar jag och han skakar på huvudet. "Maybe you can follow me to work? I wear, the kids are adorable" föreslår jag.

 "Yeah, I'd love too!" ler han.

 "Really? I thought you'd say no" fnissar jag.

 "If I get to spend the day with you, I'll do whatever it takes" ler han och jag skrattar.

 "Oh shut up" skrattar jag.

Vi skrattar tillsammans och sedan går vi ner för att berätta om våra planet. Susannah är helt med på det, mamma och pappa också. 

Även om det är en torsdagskväll och jag ska jobba imorgon så är vi uppe till halv två. Under kvällen pratar vi mest, men spelar också lite tv spel och sånt. Riktigt roligt, som gamla goda tiden. Jag har saknat honom så mycket. Det är helt sjukt att jag klarade mig ett år utan honom, med tanke på hur nära vi stod varandra innan han åkte. Han var min bästis, som en tjejkompis. BFF. Fast mycket bättre. Inget drama, inga lögner, ingen avundsjukhet. Det är skönt att ha en killkompis. Det känns... Mer avslappnat. 

 

 "CHRIS! Wake up lazy ass! We'll be leaving 10:30 and I'm NOT waiting!" skriker jag i hans öra och han flyger upp ur sängen. 

 "Geez! Girl you're crazy" muttrar han och jag skrattar.

 "I'm not getting late for work, especially not if it's because of you" varnar jag och han nickar.

 "But the clock is only nine" klagar han.

 "ONLY nine?!" utbrister jag. "Oh, I forgot. You're a boy" suckar jag och han garvar.

 "Aouch, that hurts" skojar han och lägger en hand på hjärtat.

 "You'll be standing in the hall 10:30, okay?"

 "Yes sir!" utropar han och jag skrattar.

Äntligen är han tillbaka...

 

****

 

Första kapitlet! What do ya think? Värd att fortsätta på? 

Bara två kommentarer på handlingen :/ Vet inte om det är för att ni tycker den verkar dålig eller om ni bara inte hade tid, men ja.... Ni kan väl kommentera vad ni tycker so far här? Xxx

Av Wilma - 24 december 2012 10:00

GOD JUL ALLA LÄSARE! Er julklapp blir handlingen till nästa fanfic! Hoppas ni får den bästa julen ever! Puss o Kraam!


Namn: Alyssa Hannah Sophia Campbell

Ålder: 19 år
Bor: London med sin mamma Lorelei, pappa Scott och yngre bror Noel (17).
Intresse: Fotografera.

Personlighet: Bryr sig om andra före sig själv, familjeinriktad, inte alls blyg, kristen.


Alyssa har ett jobb på ett dagis i närheten. Hon jobbar vardagar 10-17. Men hennes stora passion är att fotografera. Hon har fotograferat så länge hon kan minnas. Hon fick sin första systemkamera när hon var nio, men hon har fått nyare under åren. Hon har gått på kurser, men mest lärt sig själv.
Men Alyssa älskar också barn. Hon har alltid velat vara en ung mamma, men eftersom det inte är på topp med kärleken så tar hon det lugnt. Hon väntar på den rätte. Det visar sig att kärleken är närmre än hon tror...


Läs om Alyssas liv och mycket mer i min nya fanfic Dreams And Broken Hearts


Alyssa Campbell:

     

Av Wilma - 23 december 2012 13:45

Love isn't bad. It's not a bad thing. Love is nothing without fights. Fights only shows how strong love is. If you think about it, real love is stronger than anything. Stronger than hate, tears, broken hearts, infidelity.

Jag sätter mig i min bil och trycker på gaspedalen. I farten sätter jag på mig mina Ray Ban's och nynnar till låten som spelas på radion. Jag byter fil och gasar på.

I thought I found the real love of my life, I loved him. I really did. But I didn't realize my love for my best friend. The boy who always were by my side. The boy who helped me up when I was down. I didn't see how much I loved him.


Jag ser mig omkring. Inte så mycket traffik trots allt. För första gången på länge är jag riktigt exalterad inför något. Det måste vara rätt val.


Love is love. It doesn't matter you've been hurt, torn apart or betrayed. If you love someone, you do. If it's real, it will last forever. If it's not, then it just ends.


Det är sommar igen, eller, tidig sommar, än är det bara juni. Men det är varmt, så varmt att man kan gå runt i en kort sommarklänning, som jag gör. Mitt hår sitter i en slarvig toffs med lite av min lugg framme.


I find love as an exciting adventure. It may be dangerous, but that doesn't matter to me. I want to be with the guy I love. Well, it would be stupid if I didn't. Don't you think? You have to follow your heart, live your dreams and listen to your instincts. Do what you want to do, don't wait.


Jag svänger in på parkeringen och söker desperat efter en parkeringsplats. När jag ser en parkerar jag snabbt och stänger av motorn. Sedan kliver jag ur och smäller igen dörren. När jag låst bilen börjar jag gå mot porten med ett leende på läpparna.


Love never is what you expected. You can't see what's going to happen, it just does. Good or bad. But if you love someone, you'll realize, sooner or later. You will be happy. God will bless you. God will help you through the pain, through the sorrow, but you have to help him. You have to believe. Believe that it will be better.


Jag knackar på dörren och kollar ner lite. Leendet på mina läppar vägrar försvinna. Nervöst börjar jag bita mig på naglarna och jag hör steg ifrån lägenheten. Min puls höjs och dörren öppnas.


You have to do things that you maybe aren't suppose to do. Do the things that may be wrong, you have to try. If you never try, you'll never know. Take risks. Even if everyone tell you it's the wrong thing to do, you have to do what you want.


"Hey babe" ler han och kramar mig hårt.

"Hi" ler jag och kramar honom tillbaka.

Han böjer sig bakåt och kysser mig hårt. Jag ler mot hans läppar och vi släpper varandra. Han kliver ut och låser dörren. Sedan kliver vi in hand i hand i hissen. Leendet vägrar försvina ifrån mina läppar.

"I've missed you" ler han och jag ler tillbaka.

"I've missed you too"

"Did you have fun with Nellie?" frågar han och vi kliver ur hissen.

"Yeah, we had so much fun" säger jag och ler av minnet.

Vi går mot min bil och jag sätter mig bakom ratten. Han sätter sig i passagerarsätet och jag startar bilen. Självsäkert backar jag ut ifrån parkeringsplatsen och kör sedan ut på vägarna igen.

"Where were we going to meet them?" frågar jag.

"That restaurant by the beach" svarar han och jag nickar.

Vi sjunger med i låtarna och gungar lite i takt. Allt är som det ska.

Jag parkerar på parkeringen vid stranden och vi kliver ut. Han går runt bilen och tar min hand. Vi går tillsammans mot restaurangen och ser fyra killar stå utanför. Fyra killar jag väl känner igen. De ser oss och springer mot oss.

"Ayla!!" skriker de och kastar sig över mig.

"Hi boys!" ler jag och kramar allihopa.

"We've missed you sooo much!" klagar Niall.

"It was so boring without you" lägger Louis till.

"And Zayn weren't that social, he just spent time on his phone" suckar Harry.

"But you're here now!" avslutar Liam och vi skrattar.

"Yeah, I'm here, and we're going to have the best time of our lives" flinar jag.


Love is strong. You just have to believe that it is. What me and Zayn had, was real. That was strong love, I just didn't realize. What me and Austin had, wasn't. It was just a romance, nothing serious. Even though I thought it was.


Efter middagen sätter vi oss i sanden på stranden. Killarna springer runt i vattnet och skvätter på varandra medan jag och Zayn sitter i sanden och leker med varandras fingrar. Jag sitter mellan hans ben och han har armarna runt mig och hakan mot min axel. Han pussar mig på axel och upp mot halsen och upp på käken.

"I love you, Ayla Davies" viskar han i mitt öra.

"I love you too, Zayn Malik" viskar jag och kysser honom.

Plötsligt skvätter någon vatten på oss och jag skriker till. Killarna står framför oss och flinar. Jag spänner blicken i dem och deras miner ändras.

"Run!" skriker Louis.

Jag kastar mig upp och springer efter dem. Zayn är straxt bakom mig.


Maybe our love was strong enough, after all...

Av Wilma - 22 december 2012 15:48

LYSSNA SAMTIDIGT



Tre månader senare


"No! Austin! Stop!" skrattar jag och slår på hans rygg.

"Never!" retas han och springer runt i lägenheten.

Han slänger ner mig på min säng och sätter sig gränsle över mig. Han börjar kittla mig och jag skriker av skratt. Jag vrider mig och försöker komma ur hans grepp.

"Austin!" tjuter jag och försöker få bort hans händer. "Stop it!" skriker jag och börjar skartta.

Han slutar och hans blick möter min. Med ett leende drar jag ner hans huvud mot mig och kysser honom. Han lägger händerna om mitt ansikte och låter en glida ner mot min höft. Jag lägger händerna om hans nacke och drar lite lätt i hans hår.


Zayn's Perspektiv


Jag drar på mig ett par jeans och ett linne för att sedan dra på mig ett par skor. Snabbt slänger jag på mig en jacka och lämnar min lägenhet. Jag joggar nerför alla trappor och ut i det kalla vårvädret. Det är den 14 april och det har börjat blivit varmare. Snön är nästan helt borta, men det är fortfarande kallt.

Jag sätter mig i min bil och kör ut från parkeringen. Med radion på trummar jag på ratten och sjunger med medan jag åker längst de traffikerade vägarna.

Jag parkerar utanför höghuset och tar hissen upp till femte våningen. Sedan knackar jag på dörren med efternamnet Edwards. Dörren öppnas och Perrie dyker upp.

"Hey" ler hon och jag drar in henne i mina armar.

"Hey babe" viskar jag och kysser henne hårt.

Hon ler mot mina läppar och släpper in mig. Vi sätter oss i soffan och hon lägger upp fötterna i mitt knä. Jag börjar massera dem och hon stönar tyst.

"Just what I needed" mumlar hon och jag fnissar.

"Love you" säger jag och böjer mig över henne.

"Love you too" viskar hon och drar ner mig mot sig.

Hon kysser mig och jag besvarar den. Jag drar in händerna under hennes tröja och drar fingarna lätt över hennes platta mage. Hon ler och drar lätt i mitt hår.


Ayla's Perspektiv


"I want to go now" klagar jag och Austin skrattar.

"I know, wait a minute" säger han och kysser mig på näsan.

Han ligger halvt över mig och tvingar mig att ligga kvar. Jag suckar lätt och fortsätter massera hans hårbotten. Borde det inte vara killar som masserar tjejerna? Jag antar att jag är skyldig honom det, efter allt han gjort för mig. Hjälpte mig med Zayn, fick mig att gå vidare, fick mig att älska honom. Vi ska fira en månad imorgon.

"Austiiin!" tjuter jag och puttar bort honom.

"Okay, okay, we can go now" fnissar han och ställer sig upp.

Han hjälper mig upp ifrån soffan och sedan går vi ut till hallen. Vi tar på oss och går ut hand i hand. I hissen tar vi kort tillsammans i spegeln. Han pussar min kind och jag ler medan jag tar kort. Vi skrattar lite innan vi går ut, ännu en gång hand i hand.

Vi svingar våra armar lite när vi går och jag skuttar lite för att hinna med Austins steg. Han skrattar bara åt mig och skakar lite på huvudet. Jag flinar och hoppar upp på hans rygg. Han tar emot mig och håller om mina lår.


Zayn's Perspektiv


"Are you ready, babe?" frågar jag och fixar mitt hår i hallen.

"Yep" svarar hon och kommer ut till hallen.

Hon har på sig en svart klänning och svarta pumps. Jag ler mot henne, kysser henne och tar hennes hand. Vi lämnar hennes lägenhet och åker ner. Vi sätter oss i min bil för att sedan åka och hämta Harry och Niall. Louis åker med Eleanor och Liam åker med Evelina. Yep, de är ihop fortfarande. Roligt för dem, faktiskt. Dem är riktigt söta ihop.

"Perrie, my parents really want to meet you, do you want to come with me when I'm going there? I'm leaving in a week" frågar jag och kollar snabbt på henne, men kollar snabbt tillbaka på vägen.

"I'd love to!" ler hon och jag ler stort.

"Great!"

När vi är framme kliver vi ur och hälsar på Louis, Liam, Eleanor och Evelina som väntar utanför restaurangen. Vi går pratandes in och en tjej kommer för att visa oss till vårt bord. Hela tiden håller jag i Perries hand. Hon går lugnt bredvid mig och ler lite mot de andra som skojar som vanligt. Vi sätter oss ner och beställer vår mat.


Ayla's Perspektiv


"So... What are you doing this weekend?" frågar jag Austin och dricker lite av min latte.

"I'm going to see my parents in Maidstone" ler han och jag nickar. "What about you?" frågar han och dricker lite av sin kaffe.

"Nothing, I think" suckar jag.

"Come with me! Meet my parents" föreslår han glatt.

"What if they don't like me?" frågar jag tveksamt.

"They will, I promise you. It's not possible to dismiss you" flinar han och jag skrattar till.

"Sure" ler jag.

"Is that a yes?" frågar han och höjer ett ögonbryn.

"Yes, that's a yes" skrattar jag och han fnissar lite.

När vi är klara går vi ut i kvällsvädret igen. Det börjar bli mörkt och alla lyktor på gatorna är tända. Jag tar Austins hand och går lite närmre honom.

"You will love my little sister, she's only three and she thinks that she's a princess" fnissar Austin.

"Aww! How cute!" tjuter jag.

"Yeah, she really wants to meet you" ler han och jag ler rört.

Vi går långsamt mot torget och sätter oss där. Vi pratar om allt och inget. Det är det bästa med Austin. Det blir aldrig tyst. Vi har alltid något att prata om. Jag kan vara mig själv med honom, utan att skämmas. Jag släpper ut allt med honom. Han betyder allt för mig. Han har hjälpt mig igenom allt och fått mig att skratta när jag hellre skulle vilja gråta. Han vet hur jag mår bara genom att se mig i ögonen, även om jag ler och säger Jag mår bra. Han kan se igenom alla mina lögner.


Zayn's Perspektiv


"Can't we go for a walk before we go back?" frågar Perrie och ser på mig med glittrande ögon.

"Sure" säger jag och vi säger hejdå till de andra.

Vi går längst gatorna, hand i hand. Tysta. Vi har väl inget att prata om. Det är ingen pinsam tystnad, den är mer skön. Orden har tagit slut för tillfället. Vi går emot torget och sätter oss på ett utekafé. Vi beställer in varsin kaffe och börjar prata lite tyst.

"So... When are you going on tour again?" frågar Perrie tyst och ser ner i sin mugg.

"Not for a while" ler jag lugnande och hon nickar.

Hon ser upp på mig och ler. Jag ler tillbaka och vi börjar diskutera allt möjligt. När jag hör ett högt skratt kollar jag mot fontänen och stelnar till. Hennes hår studsar. Hennes smilgropar syns tydligt och hon ler stort mot killen bredvid henne. Plötsligt kollar hon rakt på mig och hennes blåa ögon möter mina.

______________________________________________________________________________________


THE END!

KOMMENTERA!

Nu är det slut på Strong Love! Vad tyckte ni? Bra/dåligt? Tråkigt/roligt? Något jag kan förbättra tills nästa fanfic? GE MIG KRITIK!

Kommer skriva en EPILOG till Strong Love, men vi får se när den kommer ut. Om jag får 20 kommentarer på Del50 IKVÄLL så kommer epilogen ut ikväll, men annars får ni den imorgon.

LOVE U GUYS!

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards