Chachi's POV

 "That's everything for today guys! You did a great job!" ropar Kevin ut i lokalen och applåderar åt oss, vilket får oss andra att hänga på.

Alla börjar plocka ihop sina saker, men jag stannar för att fråga Kevin om ett steg jag inte fattade. Han visar en gång och jag försöker härma honom, men han rättar mig lite och hjälper mig med steget enda tills jag kan det. 

 "Thanks" ler jag och hämtar min väska.

 "See you tomorrow" ler han och vinkar lätt.

Jag nickar som svar och lämnar lokalen. Utanför står resten av gruppen och väntar på mig. Jag och Millie går och skojar med varandra. Vi tävlar nerför trapporna och fram till entrédörren. En minibuss väntar på oss utanför. När vi börjar åka hör vi Titanium spelas på radion.

 "Oh this is my jam!!" utbrister jag och de skrattar åt mig. "I'm bulletproof! Nothing to lose! Fire away, fire away! Ricochet, you take your aim! Fire away, fire away! You shoot me down! But I won't fall! I am titanium! You shoot me down! But I won't fall! I am titanium!" skrik/sjunger jag och alla håller för öronen.

 "For the sakes of God, keep your mouth shut!" utbrister Brandon och jag garvar.

 "Never!!" skriker jag och fortsätter sjunga med.

 "Chachi, please stick with dancing, keep the singing out of it, alright?" säger Jaja och jag fnissar.

 "I know I suck, don't worry about it" fnissar jag och alla suckar av lycka.

När vi kommer till hotellet blir vi meddelade att vi ska äta på en fin restaurang med killarna ikväll så vi ska vara klara i lobbyn vid sex och klockan är nu fyra. Jag och Jaja turas om att duscha och sedan hjälper vi varandra med outfit, frisyr och smink. 

 "What about this one?" frågar jag och håller fram en beige spetsklänning. 

 "That's the one hun" skojar Jaja och jag skrattar åt henne. "Now come here and let me fix your makeup girl" säger hon och gör en gest mot en stol.

Jag sätter mig och hon sminkar mig i tjugo minuter. När jag fått på mig klänningen väljer jag accessoarer och sånt.

Tillslut är båda klara och klockan är kvart i sex. Vi går över till Millie och Moons rum, där de precis sätter på sig sina kostymer. Jaja och jag kollar på dem med imponerade blickar. 

 "Help me with the tie, yeah?" frågar Millie och går emot mig.

 "Of course" fnissar jag och hjälper honom med slipsen. 

 "These are so uncomfortable" klagar Moon.

 "We promised Pacman and Brandon to wear them, so you can't back down now" flinar Millie. "But I have to agree" lägger han till och jag drar till slipsen lite till.

När det knackar på dörren öppnar Jaja och vi ser Pacman och Brandon stå i likadana kostymer som Millie och Moon. Alla fyra har slips.

 "I have to say, you look handsome boys" säger Jaja och jag håller med henne.

 "Let's go down then" säger Pacman och vi tar hissen ner till lobbym.

En man visar oss ut till en - av ett x antal andra - limousin där det sitter fem andra personer. Vi hälsar på varandra och har riktigt kul på vägen till restaurangen. 

 "You're really awesome. I watched you on America's Best Dance Crew and damn, you're really good" säger Kayla - en tjej i den gruppen.

 "Thank you" ler Brandon.

Vi stannar snart utanför en riktigt fin restaurang och blir ledda in. Inne i restaurangen är alla bord ihopsatta till ett långt. På tallrikarna står det namnskyltar, så vi letar på våra och sätter oss ner. Jag sitter med min grupp bredvid mig och framför mig sitter gruppen vi åkte med hit. Kayla sitter framför mig, vilket jag är glad över, hon är riktigt rolig och snäll, desutom är hon i min ålder. Resten är i alla fall två år äldre än jag. 

 "May I introduce One Direction" säger en man och fem killar kommer ut. 

Alla ställer sig upp, så jag gör det också. Killarna går runt och hälsar på alla. De går på en rad och den med lockigt hår går först. Även om jag inte är ett stort fan så är jag nervös, liksom kom igen! Det är One Direction!

När Harry kommer fram till mig ler han och sträcker fram sin hand.

 "Harry Styles" ler han och jag tar hans hand med ett leende.

 "Chachi Gonzales, I.aM.mE" säger jag, precis så som jag hört de andra i min grupp säga, fast sina egna namn.

Han går till Pacman som står bredvid mig och snart kommer han med svart hår fram till mig.

 "I'm Zayn, nice to meet you" ler han och kramar min hand.

 "Chahci Gonzales, I.aM.mE" ler jag och han går vidare.

Jag hälsar på de andra tre och sätter mig sedan ner. När de hälsat på alla får vi beställa. Det är tre rätters middag, så vi får välja förrätt, varmrätt och efterrätt. Eftersom vi är så många tar det ganska lång tid för maten att komma ut. Medan vi väntar pratar alla och lär känna varandra. 

 "So where are you from?" frågar jag Kayla.

 "Des Moines in Iowa" svarar hon. "You're from Houston, right?" frågar hon och jag nickar med ett leende.

 "Yes I am"

 "I know I should be fangirling about One Direction right now, but honestly I'm more nervous about talking to you guys" erkänner hon och skrattar lite nervöst.

 "Aww, that's so cute!" fnissar jag, lite osäker på vad jag ska svara.

När förrätterna kommer ut börjar alla äta direkt. Jag och Kayla byter några ord ibland, men vi äter mest. När alla ätit klart plockar de bort all disk och snart kommer varmrätterna ut. 

Medan vi väntar på efterräterna reser sig One Direction killarna upp och ber alla att göra det också, så att alla kan "mingla" som de säger. Jag står med Kayla och de två andra tjejerna i hennes grupp, Ivy och Erica. Plötsligt dyker den blonda killen i One Direction upp till oss. Vi står och pratar med honom ett tag.

 "So are you in the same dance crew?" frågar han.

 "They are, not me" svarar jag och han nickar förstående.

 "You're in I.aM.mE, right?" gissar han och jag fnissar.

 "Yup, I feel more famous than you right now" retas jag och han skrattar högt och charmigt.

 "Maybe you are" skrattar han. "Sorry girls, I have to move to the next crew, see you later" säger han och skuttar iväg vilket får oss att skratta.

 "That lad is weird" fnissar Ivy.

 "Hey traitor, thanks for leaving me with the idiots we call crew mates" hör jag Jaja säga och kollar åt höger där hon går mot oss.

 "Sorry" säger jag och ler svagt mot henne. "This is Kayla, Ivy and Erica. Girls, this is my only feminine crew mate, Jaja" presenterar jag.

 "Hey" ler Jaja.

 "Hi" ler tjejerna.

Vi står och pratar ett bra tag innan efterrätterna kommer in och alla sätter sig ner. Alla pratar med varandra och skrattar, har roligt. Jag pratar mer med Kayla och killarna som sitter bredvid henne. Vi lär känna varandra mer och blir snart bra vänner. 

Middagen är över och alla åker tillbaka till hotellet. Jag halvsover redan och släpar mig upp till hotellrummet tillsammans med en piggare Jaja. Vi går in till hotellrummet och jag drar bara av mig kläderna för att sedan lägga mig i sängen, utan att bry mig om att ta bort sminket. Jag somnar direkt, så fort min kropp landat på sängen.

Nästa morgon går jag upp vid halv nio och duschar i en kvart. Jag sjunger lågt på When I'm Gone och smörjer in kroppen med duschtvål som luktar jordgubb. När jag är klar sträcker jag mig efter en av de där mjuka, varma, vita handdukarna som alltid finns på hotell och virar den runt min kropp. Sedan tar jag en till och sätter upp den runt mitt hår. 

När jag smörjt in kroppen med body lotion och ansiktet med en ansiktskräm går jag ut till sovrummet för att se Jaja ligga sovandes på sängen. Jag fnissar åt hennes ansikte för att sedan dra på mig ett par leopardmönstrade tights och en riktigt stor oversize tröja i svart med ett leopardmönstrat tryck över bröstet där det står WILD. När jag fixat mitt hår sminkar jag mig lite för att inte se ut som en död fisk och drar sedan på mig ett par svarta Adidas sneakers.

 "Jaja, I'm going down to eat now" säger jag till Jaja som gnäller och muttrar något i stil med okej.

Jag tar min mobil och mitt rumskort i handen för att sedan gå över till Millies och Moons rum och knackar på, men ingen öppnar så jag antar att de sover. Då går jag över till Brandons och Pacmans rum. Ingen öppnar. Med en djup suck går jag mot hissarna för att åka ner själv.

Hissen stannar på våningen under och hissdörrarna öppnas. In kommer en kille med en vit/blå randig tröja och svarta mjukisbyxor. Han ser upp på mig och jag ler.

 "Hi! Louis, right?" ler jag och han ler tillbaka.

 "Yeah, are you here for the challenge?" frågar han och jag nickar. "Wait, you're in I.aM.mE right?" säger han plötsligt och jag fnissar.

 "Does everybody know who we are here or what?" skrattar jag och han skrattar med mig.

 "Well you're kinda famous" säger han och jag flinar.

 "I guess, but I never expected people to recognize us" erkänner jag.

 "What's your name?" frågar han efter en stunds tystnad.

 "Chachi" svarar jag och vi går ur hissen när den stannat på rätt våning.

 "Is that your real name?" frågar han och jag skakar på huvudet.

 "My real name is Olivia, but everyone calls me Chachi" ler jag och han nickar sakta.

 "Are you here to eat breakfast?" frågar han när vi båda går mot frukostbuffén.

 "Yes, but my crewmates were asleep so I'm here alone" skrattar jag och han ler.

 "Why don't you come sit with me and Niall? He came here earlier so he's probably here already"

Niall sitter ensam vid ett bord för två med tre tallrikar fulla med mat. Han ser upp på oss, ler och vinkar. Jag vinkar tillbaka med ett leende dansande på mina läppar.

 "Sure"

Vi tar mat och sätter oss hos Niall. Jag drar dit en stol och sätter mig på kanten av bordet. Snabbt hälsar jag på Niall för att sedan börja äta. Niall och Louis pratar om något jag ser som ointressant så jag koncentrerar mig på maten. Samtidigt tänker jag igenom koreografin i mitt huvud, bara för att testa så jag kan det.

*****

Sooooo... Har absolut ingenting att säga, faktiskt. Men här är kapitel 6 i alla fall! Hoppas ni gillar det! Kanske kommer hoppa lite nu bara för att vi ska komma fram till själva handlingen, hoppas det är okej! 

Tänkte bara göra en snabb beskrivning av alla - minus Chachi - medlemmar i I.aM.mE Säger bara snabbt att det är ett riktigt crew, jag tar de riktiga medlemmarna. De kanske inte är världens snyggaste, men i alla fall ;) 

Jaja Vankova

Jaja är 21 år och kommer ifrån Tjeckien, men bor i USA. Hon började dansa när hon var 14 år gammal. Hennes pappa gick bort när hon var ung, så hon och hennes mamma är väldigt nära. Eftersom Jaja är det enda barnet så är hennes mamma väldigt beskyddande, men det stör inte Jaja på något sätt.

Jaja är väldigt lugn och samlad som person. Hon stressar sällan och tar dagen som den kommer. Jaja är inte alls blyg och vågar stå upp för sig själv, sina vänner och sin familj. Hon har absolut inte problem med att prata med eller inför folk, nästan tvärt om. Chachi och Jaja är väldigt nära då de är de enda tjejerna i crewet. 

Philip "Pacman" Chbeeb

Philip är 25 år och kommer ifrån Indien, men bor i Texas. Han lever för dans och har dansat enda sedan han var 15 år. Det var han som startade I.aM.mE crew, tillsammans med Moon och Brandon. Han växte upp med en svårt sjuk mamma och en sträng pappa. Ganska tuff uppväxt, men det har han växt ifrån. Han tog sig igenom allt det svåra genom dansen. 

Som person är Philip ganska spänd. Han har ofta svårt att slappna av och kan lätt bli irriterad. Han skyddar alltid alla han bryr sig om innan sig själv. Han är ganska galen av sig, men tar alltid kommandot om något går ur styr. 

Di "Moon" Zhang

Di är 28 år och kommer ifrån Nordkorea, men bor i USA tillsammans med sin flickvän. Hans föräldrar och syskon bor fortfarande i Korea, men Moon flyttade till USA då han ville satsa på dansen. Han har en väldigt nära relation till hela sin familj och de har hjälpt honom så mycket de kunnat med dansen. 

Di som person är ganska avslappnad. Han säger inte nej till en slappdag i soffan framför teven med en pizza, men han är absolut inte lat. 

Brandon Harrell

Brandon är 27 år och har gener ifrån Afrika, men föddes i USA där han nu bor med sin familj. Han har dansat i hela sitt liv, hans föräldrar har sagt att han dansade innan han kunde gå. Det utvecklades och under hela sin skolgång var han känd som dansaren. Han stod ofta vid skolans tegelvägg och dansade till musiken hans kompisar hade med sig. 

Brandon är ganska galen av sig, han älskar att pranka folk och han har alltid den där lilla extra energin. Men han är även en bra lyssnare och hjälper alltid sina vänner så gott han kan om de har problem. Om man bryter sig igenom det där skojiga, skämtsamma lagret märker man att han är en mjukis.

Emilio "Millie" Dosal

Emilio är 24 år och bor i Houston i en egen lägenhet. Hans föräldrar bor i Kalifornien, likaså hans yngre systrar, Karla som är 15 och Jane som är 17. Emilio har dansat sedan han var 13 år gammal, då han började på hip hop. Hans föräldrar stöttade hans val att välja just dans som inriktning i livet. De har alltid varit där för honom och hjälp honom på rätt väg. 

Emilio är gruppens pajas och kan få alla att skratta, närsomhelst. Han är väldigt galen av sig och kan få galna idéer närsomhelst. Energin inom honom verkar aldrig ta slut. Men liksom Brandon kan han också stänga av pajasen inom honom och vara där som stöd för sina vänner. 

Där har ni beskrivningarna, hittade på lite om dem eftersom det inte står särskilt mycket om dem på internet. Men ni får såklart strunta i alla beskrivningarna om ni vill ha era egna perspektiv, men såhär är de i verkligheten. Kan ärligt talat säga att jag också tänkte de helt annorlunda först, det gör jag nu med, men ändå. Ni får helt enkelt välja om ni vill följa dessa personbeskrivningar eller om ni vill komma på egna! 

Om ni vill se videos på när de dansar i verkligheten så sök på YouTube! Kan bara säga att de ÄGER! 

Ska ut och äta ikväll med familjen så jag vet inte om jag hinner skriva något kapitel, men vi får se!

Bara jag som knappt kan vänta tills sommarlovet?! TYP DAMPAR SÖNDER TOTALT! Aja, ha det gött nu alla änglar där ute i Svenneland! 

Nästa morgon vaknar jag av att Jaja hoppar på mig och skriker. Först är jag så trött att jag inte uppfattar vad hon säger, men så fort min hjärna börjar fungera blir hennes skrik till ord.

 "We're in London and you're sleeping, you little bastard!! Wake up!!"

Mitt humör är sämst, det känner jag direkt. Ni vet de där dagarna när man vaknar och bara vill skrika på allt och alla, när man inte orkar med någonting, när man bara är nere. Det är en sån dag jag kommer ha idag, det känner jag direkt. Och det börjar redan nu.

 "Shut up!" utbrister jag trött och Jaja skrattar åt mig.

 "Someone's grumpy. Come on you bitch, we have rehearsal today at twelve, it's already nine so you better get up!" säger hon och jag suckar.

 "Just leave me alone" muttrar jag.

 "We're leaving for breakfast in half an hour, be ready" säger hon och hoppar av min säng.

 "I'll skip breakfast" svarar jag torrt och hon stannar.

 "Uh-uh, no no, you're not skipping breakfast, I won't let you missy. Get your ass up and get ready!" säger hon strängt och drar av mig täcket.

 "Just get off!" ryter jag åt henne.

 "What's wrong with you?! We're in freaking London and you're acting like this?! Like come on, we have the chance to live our dream right in front of us, and you're going to ignore that to be in bed all day?!" snäser hon åt mig och jag suckar.

 "Fine! I'm up, happy?" muttrar jag och sätter mig upp.

 "Seriously, what's wrong? Did something happen yesterday or what? Nightmare?" frågar hon snällt och sätter sig bredvid mig på sängen med ett oroat ansiktsuttryck.

 "Just having one of those bad days" suckar jag.

 "Well, you better cheer up soon, because we got work to do" ler hon och studsar upp. "I'll pick your clothes and you go take a shower" meddelar hon och går fram till min resväska.

 "Yes sir" mumlar jag och går till badrummet för att dra av mig mina kläder och hoppa in i duschen.

Helt ärligt tror jag mitt dåliga humör sköljdes ner i avloppet tillsammans med duschvattnet, för när jag kliver ut skiner jag som en sol och är hur lycklig som helst. 

När jag torkat mig lite sätter jag handduken runt min kropp och går ut till Jaja. 

 "Where's my clothes?" frågar jag och hon pekar mot min säng.

 "Are you any happier yet?" frågar hon hoppfullt.

 "Yup! I'm happier than happiest" fnissar jag och plockar upp mina kläder.

 "That's the spirit!" utropar hon och jag skrattar åt henne.

Jag går in till badrummet för att byta om och blåser snabbt mitt hår, sedan sminkar jag mig lite och drar på mig ett par skor. Snart är jag redo att gå ner till frukosten tillsammans med resten av gruppen som står och väntar utanför vår dörr. Lyckliga, glada, pigga och uppspelta studsar in till hissen. Väl där inne kan vi knappt stå still, men vi fixar det. Så fort vi är nere på rätt våning skuttar jag och Jaja mot frukostbuffén. 

Vi hittar ett bord för sex personer där vi sätter oss. När vi sitter och äter räknar vi ut att det är flera gupper som äter, då det sitter några grupper om 5-6 runt några andra bord. 

 "Do when we have a day off, we need to go see the Big Ben, London Eye, Tower Bridge and we also have to visit Madame Tussauds" säger Brandon.

 "And we have to - and I mean really have to - ride one of those double-deckers" lägger jag till.

 "And I need a picture of myself inside a phone booth" säger Jaja och jag garvar åt henne.

 "Yeah, those are awesome" skrattar jag.

 "Oh, and we have to disturb one of those guards with funny hats" skrattar Millie och alla nickar.

 "We need to record that" skrattar Pacman.

 "Oh God I'll love this trip even if we don't win" ler jag och alla håller med.

 "Excuse me, are you here for the One Direction challenge?"

Vi alla kollar upp mot mannen i kostym som står framför oss. Han håller i ett block med en penna. En typisk affärsman, så skulle jag beskriva honom.

 "Yes" svarar Brandon.

 "What's your band name?" frågar han och håller pennan i högsta hugg, utan ett spår av ett leende.

 "I.aM.mE" svarar Jaja.

 "I.aM.mE... Oh yes, here you are. Practice starts at twelve and the cars leaves from here at half past eleven. There'll be a man telling you were to go when you get to there" säger han och går iväg.

Vi alla skrattar lågt åt hur sträng och torr han var. En typisk tråkmåns som tycker att jobbet är hela livet. Patetiska människor...

Zayn's POV

Jag och killarna åker upp till loftet över frukostbuffén. Vi bestämde oss redan igårkväll för att spionera lite på dansgrupperna, för att se hur de är när vi inte är där. Som vanligt knuffas vi lite och skojar runt på väg dit. Men så fort vi kommer fram lägger vi oss på golvet och kollar ner igenom glasstaketet. 

Min blick stannar vid ett bord med sex medlemmar, två tjejer och fyra killar. Alla ser riktigt glada ut, skrattar och pratar nonstop. Jag vet inte varför eller hur, men jag känner igen dem. Visst, vi valde ut dem som de 10 bästa, men jag känner igen dem från någon annan stans.

Mina ögon dras vidare till ett bord med sju medlemmar, alla är utländska, lite mörkare i hyn. Det är tre tjejer och resten är killar. En av tjejerna har svart hår i rastaflätor, en har platt, midjelångt, svart, glänsande hår och den sista har svart afrohår. Alla har ganska cool stil, typisk hiphop.

Jag kollar över de andra grupperna och försöker ta in hur de ser ut och hur de beter sig, men min blick dras alltid automatiskt till bordet med två tjejer och fyra killar.

 "What's that groups name?" frågar jag Niall som ligger bredvid mig och pekar mot deras bord.

 "Oh, that's I.aM.mE, you know that dancecrew who won America's Best Dance Crew" säger han tillbaka.

 "Yeah, now I remember"

Ena tjejen i I.aM.mE - hon med lockigt, långt hår - slänger bak huvudet och garvar högt. Hennes skratt ekar i restaurangen och allas blickar dras till henne, vilket får hennes grupp att skratta högt. Tjejens kinder blir lite röda, men hon skrattar med de andra.

 "They seem cool" kommenterar Louis.

 "I hope they're good dancers" säger Liam.

 "They won America's Best Dance Crew, I think they're good" säger Harry och vi skrattar lite.

 "Come on boys, we have to head of to the dance studio" säger Paul bakom oss.

Alla reser sig upp och vi går efter Paul ut till parkeringen. Det står några fans utanför hotellet och vi skriver lite autografer och tar lite kort innan vi hoppar in i en svart minibuss och åker iväg. 

Chachi's POV

 "Jaja! Where the hell is my water bottle?!" ropar jag i hotellrummet medan jag vänder upp och ner på min resväska.

 "How the hell am I suppose to know?!" ropar hon tillbaka ifrån badrummet.

 "Because you know a lot of stuffs!" svarar jag och hon skrattar.

 "But I don't know everything, I'm not Jesus" hör jag henne skratta.

 "Well thank Jesus for that!" skojar jag och hon garvar högre.

Precis då ser jag min vattenflaska stå på sängbordet. En frustrerad suck lämnar min strupe och jag reser mig upp för att ta den. När jag slängt den i min träningsväska tillsammans med en liten handduk, mobilladare, dansskor, borste, deo och tuggummi drar jag på mig mina supras skor och knyter dem.

 "Jaja! Hurry up! We're leaving in ten minutes!" ropar jag stressat och ställer mig upp.

 "Chill gurl, I'm done" säger hon och kommer ut ifrån badrummet.

 "Good" 

Jag hänger min väska över axeln och väntar på henne vid dörren. Killarna knackar på och jag öppnar åt dem. Vi ställer oss ute i koridoren och väntar på Jaja för att sedan ta hissen ner till lobbyn. Vi blir skickade till en minibuss som ska köra oss till själva dansstudion. 

Vi åker i ungefär en kvart innan vi parkerar utanför an fyra våningar hög byggnad. Den ser ganska gammal ut, men ändå mysig. 

 "Go up to the third floor and go into studio number 13" säger chauffören och vi nickar.

 "Thank you!"

Vi hoppar ur och går in till byggnaden. Inuti är den ganska modern ändå. En typisk byggnad som du ser i dansfilmer. Vi joggar uppför trapporna och letar reda på studio 13. Därinne väntar två andra grupper tillsammans med en kille på kanske 34 år som står vid en helväggsspegel. 

 "Hello, who are you?" hälsar han med ett leende.

 "I.aM.mE" svarar vi i kör och skrattar tillsammans med mannen.

 "I'm Kevin and I'm going to teach you the choreography" säger han. "You can place your things right over there" säger han och pekar mot en hög med väskor.

Vi går dit och lämnar våra saker för att börja värma upp, så som Kevin sa åt oss att göra. Som vanligt bildar vi en liten ring och stretchar medan vi pratar tyst. 

 "Okay everybody! Get up and I'm going to show you the first moves, alright? We're going to be dancing to the boys song Live While We're Young" säger Kevin när alla grupper är uppvärmda.

Vi är totalt fem grupper här inne, 30 stycken. Men lokalen är stor så vi har ändå mycket plats. Kevin visar hela koreografin först och jag försöker memorera så många steg som möjligt. Efter det förklarar han första delen och vi hänger med. 

Louis' POV

Jag och killarna är typ som spioner. Vi smyger runt i typ bakrum för de två lokalerna som alla grupper dansar i. De seren helvägsspegel, men vi ser ett fönster. Coolt va? Så vi ser de, men de ser inte oss, bara sig själva. Det är riktigt roligt att kolla på. Alla ser riktigt koncentrerade ut. 

Just nu kollar jag på Kevins grupp. Han visar nu hela dansen och de flesta härmar små rörelser för att försöka memorera dem. Sedan visar han den första delen för dem och alla försöker hänga med. Min blick söker omkring i folkmassan och jag ser den där tjejen ifrån I.aM.mE Hon är riktigt bra. 

Hela I.aM.mE gänget har på sig tröjor med sina egna tryck på, ett fingeravtryck. Riktigt coolt, om jag får säga det själv. De dansar riktigt bra och ser ut att lära sig snabbt. 

 "They're all so good! I don't get how they're able to dance like that!" utbrister Zayn och jag skrattar.

 "I know, right? I'm so happy that they're going to dance on the tour, not us" säger jag och han skrattar.

 "I think the fans should be happy too" lägger Niall till.

Jag är så taggad inför turnén... Kunna göra det jag älskar och göra alla fans glada. Det här är min dröm och jag är så tacksam att jag får leva den, tillsammans med mina fyra bästa kompisar. Den där energikicken man får av att framträda inför så många människor går inte att beskriva. Att veta att de kommer stötta mig, även om jag sjunger fel, ramlar eller gör bort mig på något annat sätt. Att de kommer skratta med mig och inte åt mig.

Men hur lycklig jag än är kan jag inte sluta tänka på Eleanor helt. Vad jag än tänker på tränger hon sig in i min hjärna och stannar kvar där. Det är jobbigt att inte kunna gå vidare, men det tar väl tid, antar jag...

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Hey cupcakes! HOW YA'LL DOIN? Nejdå, men här är kapitel 5! Whooooo! 

Chachi's POV

En vecka senare

torsdag

 "Come on guys! We need to get this together!" ropar jag ut i danslokalen.

 "But we're tired! Can't we take a short break?" protesterar Millie.

 "Don't you want to win this?" frågar jag och lägger en hand på höften.

 "Of course we do, Olivia! But we're humans! We get tired!" ryter Pacman till och jag höjer på ögonbrynet.

 "Fine, take a break" fnyser jag och fortsätter öva danssteg för mig själv framför den stora helvägsspegeln.

Resten av crewet pratar lite tyst med varandra, men jag struntar i dem. Jag vet att jag är töntig och envis, men jag har varit riktigt irriterad och nere den här veckan. Ingen anledning, egentligen. Men jag antar att det kallas PMS. Störigt som fan, men det är något man måste gå igenom. 

När jag gjort fel fem gånger på rad, på samma ställe, blir jag irriterad på mig själv och drar mig löst i håret med ett frustrerat stön. Utmattat lägger jag mig ner på golvet och slutar ögonen. Med händerna  i håret, löst dragande, känner jag hur gråten tar plats i halsen. Varför gråter jag? Humörsvängningar eller vad? 

 "Hey, you alright?" frågar Moon från soffan i lokalen.

 "I'm fine" säger jag hest. 

 "Are you crying?" frågar Jaja förvånat.

 "It's just mood swings, nothing to worry about" suckar jag och sätter mig upp.

 "Do you have your week?" gissar Jaja och jag nickar.

 "I hate it" muttrar jag och killarna lägger händerna för öronen.

 "We don't wanna hear!" tjuter Pacman och jag skrattar åt dem.

 "Okay, let's do this guys!" utropar Millie och studsar upp på benen.

Alla ställer sig i sina positioner och vi kör igen. Moon har hunnit klippa ihop låten vi ska ha och den blev hur awesome som helst. Den är helt perfekt. Övergångarna är också helt perfekt gjorda. Han har redigerat själva låtarna i huvudlåten så det blir lite annorlunda, vilket bara är bra. 

Efter träningen skiljs vi åt igen, som vanligt. Alla går åt olika håll. 6 h

Vi ska flyga över till Storbritannien på söndag. Planet lyfter 05:30am och vi landar drygt 3:10pm, amerikansk tid, vilket är typ 9:10pm i brittisk tid. Träningarna börjar redan på måndagen, så vi måste se till att sova mycket på planet och när vi kommer fram. 

Vi har fått reda på att det är totalt 61 stycken. Det är två grupper med sju medlemmar, en grupp med fem medlemmar och resten med sex medlemmar. De har delat upp allihopa i två olika grupper som blir tränade av olika lärare, men det är samma dans och samma musik. 

Så taggad som jag är så har jag redan börjat packa. Min stora resväska med fyra hjul, fylld med olika klistermärken, ligger öppen med kläder och annat i. Den är inte full än, såklart, typ halvfull.

Jag börjar nynna på Never Say Never med Justin Bieber och går omrking i rummet för att leta efter saker jag kan lägga ner.

Söndag  3:30am

 ”Chachi, honey, it’s time to get up”

Sakta öppnar jag ögonen och kollar trött upp på pappa. Han står lutad över mig med ett leende på läpparna.

Då kommer jag på vilken dag det är. Direkt höjs min energi och jag studsar upp ur sängen. Glatt hoppar jag omkring i rummet medan pappa skrattar åt mig.

 ”I’ll drive you to the airport at 4:30am, alright?” skrattar papa och jag nickar.

När han försvunnit ut hoppar jag snabbt i duschen. Efter en uppiggande dusch tar jag på mig ett par chachimomma byxor och ett linne. Jag borstar mitt hår och struntar i att sminka mig. Sedan packar jag det allra sista, kollar igenom rummet en sista gång och stänger resväskan. Ett leende sprids på mina läppar. Äntligen.

Jag lyfter ner resväskan till hallen och äter en snabb frukost för att sedan fixa ett lätt handbagage, vilket blir en typ mindre träningsväska med mobil, headset, ett block med penna och en bok som jag läser.

 ”Olivia! Are you done yet?!” ropar pappa och jag joggar till hallen.

Pappa står vid dörren med min resväska och väntar. 

I bilen blir jag tröttare, mest för att jag är tvungen att sitta still. Jag är nära att somna flera gånger, men pappa väcker mig varje gång.

Efter tio minuter i bilen är vi framme vid flygplatsen. Trött kliar jag mig i ögonen och kliver ur bilen. Kylan kommer krypandes och jag drar min skinnjacka närmre kroppen. Med armarna över bröstet går jag till bakluckan och lyfter ur min resväska

 ”I have to leave now honey” säger pappa och jag kramar honom hårt.

 ”Bye dad, take care of mum and the house, alright?” sager jag mot hans axel.

 “I always do. Take care of yourself, Olivia, and call me whenever you can and text me as often as you can” sager han och jag ler mot honom.

 “I will, bye dad”

 “Bye sweetheart”

Han släpper mig och jag går med min resväska och handbagaget mot entrén. Precis innanför står resten av gänget, halvsovandes. Vi hälsar på varandra, ganska kort, och går mot incheckningen.

Efter säkerhetskontrollen sätter vi oss vid gaten och alla halvsover, förutom jag och Millie.

 ”Are you excited?” frågar Millie och jag nickar.

 ”I’m so excited! This is going to be awesome!” ler jag och han skrattar lite.

 “Aren’t you scared of flying without your parents, lil sis?” retas han och jag lipar åt honom.

 “I’m not five, you know” flinar jag och han skrattar åt mig.

 ”I slowly start to realize that” skrattar han.

Så fort vi får gå ombord på planet ställer vi oss upp och går emot kön. Vi behöver inte stå där länge, bara typ fem minuter. Det är ett jumbojet, och eftersom vi har första klass så sitter vi där uppe.

Sätena är stora och sköna. På sätet framför sitter en tv skärm och det finns filtar och kuddar. Jag sitter bredvid Jaja.

 ”Now this is paradise. Good night” säger hon så fort hon sätter sig ner, och somnar.

 ”You’re such a good company” mumlar jag tyst för mig själv och lutar mig mot rutan.

Planet backar ut på landningsbanan och börjar köra sådär fort när man knappt orkar hålla fram kroppen ifrån sätet. Snart lyfter nosen och vi är uppe i luften.

När bältesknappen slocknar tar jag av det och plockar upp min mobil och headsetet. Jag sätter på musik och plockar upp blocket och pennan. Uttråkat börjar jag rita lite och sitter där i kanske en kvart, sedan somnar jag också. 

 ”Excuse me, miss, do you want anything to eat?”

Mina ögonlock fladdrar upp och jag ser en flygvärdinna stå bredvid Jajas sate. Hennes hand ligger på Jajas axel, men när hon ser att jag är vaken vänder hon uppmärksamheten till mig.

 ”I’m sorry to wake you up, but would you like anything to eat or drink?” frågar hon snällt.

 “Can I have one hot chocolate, one coffee and two sandwiches?” ler jag och hon nickar.

 “I’ll be right back with it” ler hon och försvinner iväg.

 “Jaja, wake up you bitchy bitch” sager jag och puttar till henne.

Hon vaknar halvt och ser på mig med halvt öppna ögon. Ett flin uppstår på mina läppar och hon grymtar till.

 ”What do you want Chachi?” muttrar hon.

 “I ordered some breakfast for you” ler jag och hennes ögon spärras upp.

 ”Food?! Yes thank God!” utbrister hon och jag fnissar.

Jag kollar klockan och ser att den är 8am, amerikansk tid. Snart kommer flygvärdinnan tillbaka med det jag beställt och jag betalar henne.

Så fort hon försvunnit iväg igen dricker jag lite ur min varma choklad. Jag hatar kaffe, men jag vet att Jaja gillar det, så jag köpte en till henne. 

Under hela resan sitter jag och Jaja och pratar, om allt och inget egentligen. Vi har riktigt kul, och som man säger, ”tiden går fort när man har roligt” och snart har vi landat i London. Eftersom klockan är 9:14pm brittisk tid så är det mörkt ute, och ganska kallt. Det blåser och duggar.

 ”We’re in London!!” tjuter Jaja när vi går nerför trappan ifrån flygplanet.

 ”This is great” säger jag med ett stort leende.

Vi går in till flygplatsen och väntar på våra väskor. Moon tar upp ett papper på mejlet vi fick ifrån skivbolaget med all information medan vi väntar.

 ”There’s a car outside who’s going to take us to the hotel” berättar han.

 “Great! Then we don’t have to grap a cab” ler Brandon.

 “There’s my suitcase!!” utbrister jag och skyndar fram till bandet.

Jag lyfter av den och rullar den mot de andra. Så snart de andra fått sina resväskor går vi ut till själva flygplatsen, ut ifrån gaten typ. Där står det folk som väntar på de som rest. Där står också en man med kostym som håller i en a4 lapp där det står I.aM.mE

 ”I have to take a photo!!” utbrister Millie.

Han får en annan kille att ta en bild på alla oss sex framför mannen i kostym som ler in I kameran. Millie tackar killen och vi hälsar på mannen.

 ”My name is Rick and I’m taking you to the hotel” säger han med en djup brittiska.

 ”I love british accent” viskar jag till Jaja som fnissar.

 ”Me too!”

Vi följer med Rick till hans minibuss och sätter oss. Han berättar att det kommer ta drygt en halvtimme att åka till hotellet. Alla är uppspelta, så vi sitter och pratar, skrattar, skojar och sjunger igenom hela bilresan.

 ”Thank you Rick!” säger vi alla i kör och han skrattar.

 ”Have fun, and good luck!” ler han och kör iväg efter att ha pratat med en annan man ifrån hotellet.

Vi går in på det lyxiga hotellet och får våra nycklar till rummen. Vi får tre rum att dela på, så jag sover med Jaja, Millie med Moon och Brandon med Pacman.

 ”Night guys” säger jag till de andra och går in till hotellrummet.

 ”Night Chachi and Jaja!” säger alla i kör och Jaja fnissar.

Vi stänger rumsdörren och ser till att den är låst innan vi ställer resväskorna vid sängarna. Eftersom vi båda två är trötta efter flygturen lägger vi oss bara i sängen och somnar direkt.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite kort kanske, men det var det jag fick ihop! Hoppas ni gillar det!! 

Joshua har redan åkt hem till sin flickvän, de bor tillsammans i Kalifornien, därför träffas vi inte så ofta. Men jag är glad att han kom hit i alla fall. Det brukar oftast dröja några månader mellan våra möten. Ganska jobbigt, men vi håller kontakten. 

När jag kommer hem står mammas bil på uppfarten, antar att hon var tidigt hemma ifrån jobbet. Snabbt stormar jag in och smäller igen ytterdörren bakom mig.

 "Mum!!" ropar jag högt.

 "In the kitchen!" ropar hon tillbaka.

Jag hänger av mig jackan och drar av mig skorna samtidigt som jag slänger väskan på golvet. Snabbt springer jag in till köket och ser mamma sitta framför sin MacBook med sina läsglasögon på näsan, som vanligt.

 "Mum we got in! We're top ten!" utropar jag glatt.

 "What happens then?" frågar hon och ser upp på mig.

 "We're flying over to the UK in two weeks, ish" säger jag och sätter mig framför henne.

 "Okay, so there is some rules" säger hon och puttar undan sin MacBook, tar av sig glasögonen och lägger händerna knytna på bordet.

 "Mum" gnäller jag.

 "No boys. Don't go out alone late. Text me everyday, call me at least every second day. I need ever member of your groups number. Call me if something goes wrong" rabblar hon upp.

 "Mum, I'm not five anymore. I know what I can do and not. Plus, there's still two weeks" ler jag.

Nästa dag på träningen börjar vi vid tio istället, för att kunna träna längre. I mejlet vi fick stod det att vi kommer lära oss en gemensam koreografi med alla andra grupper - som vi visar upp gruppvis inför de som ska avgöra vinnaren - och en valfri koreografi som gruppen bestämmer. Vi har bestämt oss för att mixa några koreografier som vi redan har. Moon, som är bra på att mixtra med låtar och sånt lovar att klippa ihop Thrift Shop, That Power, Can't Hold Us och Look At Me Now. 

Vi tränar in delar av koreografier och tränar så mycket vi kan utan själva mixade låten. Det går inte perfekt, vi ramlar, snubblar, skrattar, gör fel, börjar om, men vi vet att det kommer löna sig. 

 "Oh God this is annoying!" skrattar jag när vi gör fel under sista låtbytet.

 "I know!" tjuter Jaja.

Vi ställer oss i positionerna igen och kör om, allt från början. 

Jag tror vi tränar i sex timmar i sträck, för jag är hemma igen när klockan är drygt kvart över fyra. Det är ingen hemma, mina föräldrar jobbar säkert fortfarande. Det brukar ju vara så, men jag klagar inte. Jag får dansa hur mycket jag vill och jag träffar dem ju under middagen. Det räcker. 

Det första jag gör är att duscha i en kvart. Efter att ha torkat mig och satt upp mitt hår i en turban går jag ner till vardagsrummet. Med en suck slår jag mig ner på soffan och sträcker mig efter dosan. Den ligger för långt bort. 

Hela min kropp värker efter träningen och jag orkar inte luta mig framåt igen. Istället lägger jag mig ner i soffan med kinden mot armstödet, så jag ligger på sidan vänd mot teven. 

Tillslut tvingar jag mig själv att ta dosan, så jag drar upp min kropp, tar dosan och lägger mig i samma position som innan. Med ett stolt halv-flin slår jag på teven och börjar bläddra mellan kanalerna. Ingenting intressant. Så tillslut hamnar jag på Animal Planet, en typisk tidsfördrift kanal. Några lejon jagar några djur som jag skulle chansa på var gnuar. Nej, jag är inte direkt djurintresserad. Eller, i alla fall inte vilda djur mitt ute i Afrika. 

När jag var yngre hade jag en liten sheltie. Hon hette Cinderella, töntigt, jag vet. Men jag var drygt 5 och var i min prinsessperiod. Eftersom det var min hund, jag fick den av mina föräldrar i födelsedagspresent, så lät de mig välja namn. Hon hade ett rosa diamanthalsband, en skrikrosa hundkorg och ett hundhus som såg ut som ett slott ute på baksidan. Varje kväll borstade jag hennes päls med en rosa borste. Hon klagade inte, hon älskade att bli borstad.

Ibland, när vi skulle bort eller när jag var på humör, så satte jag en rosett vid hennes öra. Och ibland lekte jag att hon var min förtrollade hund som skulle ta mig till min prins. När vi var ute på promenad brukade jag låta henne välja vart vi skulle, i hopp om att hitta min "prins". Ja, jag var riktigt töntig när jag var liten.

Cinderella dog tyvärr i förtid på grund av sjukdom. Men hon vart i alla fall 8 år gammal, och det var de åtta bästa åren i mitt liv. Pfft, eller inte. Men hon betydde i alla fall mycket för mig. När jag var liten var jag ganska ensam av mig, hade nästan inga kompisar. Bara en, Judith, men när hon fattade att jag var tönten i skolan gick hon till de populära istället, för att inte riskera att bli utstött som jag. Cinderella fanns alltid där - jag vet, det låter konstigt, hundar kan ju inte ens prata - men varje gång när jag låg i min säng och grät kom hon alltid och slickade bort mina tårar. Hon la sig alltid bredvid mig och gosade ner sitt huvud vid min halsgrop.

 "Olivia, hunny, wake up"

Sakta öppnar jag ögonen och märker att jag fortfarande ligger i soffan. Teven står på, Animal Planet fortfarande. Nu handlar det om fåglar, tror jag.

 "Huh?" mumlar jag yrvaket och ser upp på mamma som står över mig med ett leende.

 "I just got home from work and saw you sleeping here with the tv on, though I might wake you up. The couch isn't that comfortable sleeping on" skrattar mamma.

 "What's the clock?" frågar jag och sätter mig upp.

 "Twelve, at night, you better go to bed" säger mamma och jag nickar.

 "I will, night mum" ler jag och ställer mig upp för att sedan pussa hennes kind.

 "Night baby, I'll just eat something and then I'll go to bed too" ler hon.

Jag nickar och släpar mig själv upp för trappan. Mina ögonlock faller ner då och då, men jag tvingar dem att vara öppna. Just då skiter jag i att byta om och att ta bort sminket, istället lägger jag mig på mage på sängen och sluter ögonen. Inom kort sover jag djupt, som om jag aldrig vaknat.

Louis' POV

 "But I never did!"

 "I saw you, Louis! You can't deny it!"

 "She came up to me and kissed me! I pushed her away!"

 "I can't believe you're lying to me..."

 "I'm not, but you don't trust me!"

 "How will I ever be able to trust you when you go around and kiss other girls?!"

 "I didn't kiss her!"

Eleanors ögon är rödsprängda av gråt. Hennes kinder är blöta och hon har inget smink på sig. Som vanligt anklagar hon mig för något jag inte gjort. Vi var ute på en klubb igår och när Eleanor var på toa kom en blondin upp till mig och kysste mig, bara sådär. Jag puttade såklart bort henne direkt, men Eleanor hade redan sett och hon sprang iväg.

Det här är inte första gången vi bråkar om tillit. Vi har bråkat nästan varje dag den senaste månaden och det sliter på mig. Att ständigt behöva skrika på varandra, försöka få henne att lyssna, ständigt behöva höra att man är en dålig pojkvän, ständigt behöva höra att man är en player. 

Visst, jag älskar Eleanor, men jag är inte alls lika säker längre. Det här är inte tjejen jag blev tillsammans med, definitivt inte. Det är knappt så jag känner igen henne längre. Hon är bara så annorlunda...

Eleanor sätter sig ner i soffan med ansiktet i händerna.

 "Honey..." börjar jag och sätter mig bredvid henne, i ett försök att trösta henne.

 "No! Just no! Just go away!" skriker hon och jag ryggar tillbaka.

 "Eleanor, please listen to me..."

 "I'm not going to listen to your bullshit anymore, Louis! It's over!"

Kort därefter sitter jag i min bil, åkandes bort ifrån Eleanors lägenhet. Med tårar strömmandes nerför mina kinder och mitt hjärta i tusen bitar. Det regnar, som vanligt i London, och mina vindrutetorkare går på högsta fart.

Argt, frustrerat och hjärtekrossat slår jag händerna hårt emot ratten. Bilen svänger till, men jag lyckas kontrollera den igen. 

Jag plockar upp mobilen och kämpar för att trycka på rätt kontakt igenom min suddiga syn, samtidigt som jag försöker koncentrera mig på körningen. När jag kollat en sista gång så det är rätt nummer trycker jag på ring och lägger mobilen mot örat. Stannar vid trafikljus.

 "Louis? What the hell, it's in the middle of the night" mumlar Harry trött i luren. 

 "Eleanor broke up with me" gråter jag ut och kör igen, då det blir grönt.

 "Oh my God... Lou I'm sorry man" säger han, genast lite piggare.

 "Can I come over?" snyftar jag.

 "Of course mate, see you soon. Be safe"

Vi lägger på och jag fortsätter köra mot Harrys lägenhet. Allt är en röra. Allt med Eleanor, turnén som börjar snart, alla fans, all press från media... Det börjar verkligen kännas nu, på riktigt. 

Jag parkerar vid första parkeringsplats jag ser och hoppar ur bilen. Regnet strömmar ner ifrån himlen och jag blir dygnsur direkt. Såfort jag låst bilen springer jag mot porten där Harry bor. Vant slår jag koden, men trycker fel då jag knappt ser något med alla tårar i mina ögon.

Jag knackar på Harrys dörr. Konstant. Desperat efter hjälp. Tröst. Han öppnar direkt. Han har endast på sig pyjamasbyxor och hans hår är en enda röra.

 "I'm sorry for waking you up" snyftar jag, men han svarar inte. Istället lägger han armarna om mig och kramar mig hårt.

 "I'm really sorry Lou, I know you love her" säger han.

 "I didn't even do anything wrong" gråter jag mot hans axel.

 "I made us tea, then you can tell me what happened exactly" säger han och jag nickar.

När jag tagit av mig skorna och jackan följer jag med honom till vardagsrummet där vi sätter oss i soffan. Han räcker mig en kopp med te och jag tar tacksamt emot den. Jag smuttar på det varma, smaksatta vattnet och ser sedan på Harry.

 "We were at a club last night" börjar jag. "I felt this blonde girl staring at me all night long, but I didn't say anything to Eleanor because I didn't want to cause trouble" fortsätter jag. "After a while of dancing she said she needed to go to the restroom, so I waited for her in the hallway, kinda. Then this blonde girl comes up and kiss me. First, I'm a little shocked, but then I push her away. Then I see Eleanor running out of the club. I tried to follow, but she just disappeared. So I went home. Called her, texted her. She didn't answer. So I decided to sleep. Today, she never answered my calls or texts. So I came to her flat, knocking on the door and she opened. Since I was already there, we decided to talk. It turned into screaming and crying and then she broke up with me. And now, here I am, single, heartbroken and left all alone" berättar jag och Harry ser sorgset på mig.

 "First of all, I think she made the wrong choice. She should have listened to you. Second, don't think you did anything wrong, because you didn't. I know you usually feel like it's your fault, this time, it isn't. And don't you dare to say that you're all alone. Because you're not. You have your four best mates and your family. If you want to talk, come to one of us, the one you feel most comfortable with" säger han och jag ler.

 "Thank you Harry, it means alot"

Ni kanske tänker, fan va bögiga de är. Men nej, vi är bara riktigt bra vänner. Och då menar jag typ bröder. Av alla fyra bandmedlemmar tror jag att Harry och jag är tajtast. Visst, vi håller på att glida isär, men jag vet att han alltid kommer finnas här för mig.

Jag får sova kvar hos Harry den natten, bara för att han inte vill att jag ska vara ensam. Det uppskattar jag. För helt ärligt så vill jag inte vara ensam. Jag får sova i gästrummet bredvid Harrys rum. 

Men jag sover inte på hela natten. Allt jag tänker på är Eleanor. Jag stirrar upp i det vita taket, med händerna under huvudet, och tänker på henne. Hennes leende, hennes ögon, hennes skratt. Allt. Tanken av att hon inte är min är skrämmande. Kommer hon hitta en ny kille? Kommer hon glömma mig? 

Det enda jag vet är att jag aldrig kommer glömma henne.

----------------------------------------------------------------------------------------

Tre kapitel på tre dagar, yes! Men vill bara säga att ni inte borde ha för höga förväntningar på uppdateringen, den kanske är hyfsat bra i början, och jag vet att jag har haft paus, men jag går fortfarande i skolan - obviously - och får läxor och prov. Känner mig lite pressad med skrivningen bara för att jag tycker ni förtjänar kapitel efter att ha väntat under pausen. Men i alla fall...

Slänge in lite Louis' perspektiv där, what do ya'll think?! 

JAG ÄR INGEN ELOUNOR HATER! Jag stödjer Eleanors och Louis' förhållande, men det var nödvändigt att de gjorde slut för att den här fanficen ska funka, obviously...

Nästa morgon behöver jag inte jobba på kaféet, så istället sover jag ut tills klockan elva och äter en lång frukost. Både mamma och pappa jobbar, så jag är själv hemma. 

Jag nynnar på She Don't Like Lights med Justin Bieber medan jag fixar en skål med flingor och mjölk. Mina höfter svänger i takt och när jag ska ställa in mjölken i kylen igen snurrar jag runt i en "dramatisk" piruett. 

Plötsligt hörs skratt och jag vänder mig om. Där står Joshua, min näst äldsta bror. Han är 20 år. Min äldsta bror - Ethan - är egentligen inte min helbror, vi har olika mammor, men vi är som riktiga syskon. Ethan är 22. 

 "Joshua!!" skriker jag och springer emot honom för att hoppa upp i hans famn.

 "Woah, chill sis" skrattar han samtidigt som han fångar mig.

 "I've missed you! How was Africa?" ler jag och ställer mig på golvet igen.

 "Great, hot, awesome, hot" säger han och jag skrattar åt honom.

 "When did you get here? I didn't knew you were coming" säger jag och vänder mig om för att ta skålen med flingor.

 "Oh, I got home yesterday" 

Han följer med mig till vardagsrummet och sätter oss ner. Ännu en gång berättar de om nyheten att One Direction söker en dansgrupp som ska uppträda på deras konserter. Snabbt byter jag kanal och Joshua ser konstigt på mig.

 "What was that all about?" frågar han.

Jag förklarar allt. Att I.aM.mE vill skicka en ansökan till den här "utmaningen" men att mamma vägrar låta mig åka. Först höll han med om att 9 månader är riktigt mycket, men sedan var han på min sida, efter att jag förklarat min "kärlek till dansen". 

 "I'll talk to mum about it, I promise" ler han och jag kramar honom ifrån sidan.

 "I love you Joshie" ler jag och han fnyser.

 "Really?!" utbrister han och jag skrattar högt.

Jag och Joshua sitter i soffan och slappar i flera timmar, bara pratar om allt som hänt sedan vi träffades sist. Klockan tre börjar min träning och den är kvart över två nu.

 "Hey Josh, I have to leave in a quiarter, training you know" säger jag och han flinar lite.

 "Can I come? I've missed watching you dance" säger han och putar med underläppen.

 "Sure" 

Jag går upp till mitt rum och byter om till träninsbyxor för att sedan packa en väska med nödvändiga saker, precis som alltid. Nere i hallen står Joshua redo och väntar på mig. Vi går ut tillsammans till hans bil och han kör mot min favoritbyggnad, efter mitt hus såklart. 

I träningslokalen sitter redan alla andra, och ändå är jag tio minuter tidig.

 "Josh-man!!" utbrister Pacman och rusar emot Joshua.

 "Pacman!!" svarar Joshua och de kramar varandra.

De andra ställer sig bakom och väntar på att få krama min kära bror. 

Medan de pratar och kramas och allt så passar jag på att värma upp. Då märker jag kamera stativet vid helväggsspegeln. Med en suck sätter jag mig på golvet och börjar stretcha. 

 "Guys I gotta tell you something" säger jag mitt i allt och alla vänder sig mot mig.

 "What is it, Chachi?" frågar Brandon.

 "I can't go to UK, which means you'll have to send the application without me" säger jag snabbt.

 "What do you mean?" frågar Millie.

 "Mum won't let me send the application, so you have to apply without me" upprepar jag.

 "No, no, no, we're not doing this without you. Either we're all in this together, or we aren't in it at all" säger Pacman.

 "But this is a really big opportunity for you" envisas jag.

 "It's a big opportunity for I.aM.mE" rättar Moon. "And I.aM.mE isn't I.aM.mE without you" säger han och jag ler svagt.

 "I'm really sorry guys, I really wanted this and I know you all wanted it" säger jag.

 "It's alright, we'll survive" flinar Millie.

Mitt under träningen, mitt i låten Scream And Shout, ringer min mobil. 

 "Sorry" säger jag och joggar fram till min väska där Joshua står. 

Jag tar upp mobilen och läser Mum's calling... på skärmen. Ett förvirrat ansiktsuttryck tar plats på mitt ansikte. Mamma jobbar och hon ringer aldrig när hon jobbar om det inte är jätte viktigt.

 "Mum?" svarar jag.

 "Hey hun, I'm pretty busy but I just wanted to tell you that me and dad talked yesterday and we decided to let you apply for that dancecrew thing" säger hon och mina ögon spärras upp.

 "Are you serious?!" utbrister jag och börjar hoppa upp och ner, medveten om att alla stirrar på mig som att jag är ett psyko. 

 "Yes, but we'll have to talk when we get home. Bye hun" säger hon och lägger på.

 "Oh my sweet mother of Jesus!! I can go!!" skriker jag och blir klämd mellan mina gruppmedlemmar.

Alla pratar i munnen på varandra, skrattar, skriker till och hoppar omkring. Joshua bara skrattar åt oss. Allt är overkligt. Vi får möjligheten att dansa inför tusentals människor, 120 gånger, 9 månader i sträck. Vi kanske inte ens kommer vidare, men ändå. Lyckan är otrolig.

 "Josh, can you record us when we dance?" frågar jag och han nickar. 

 "Let's do this! For I.aM.mE!" utropar Pacman.

 "For I.aM.mE!!" skriker vi andra i kör och börjar planera vilka danser vi ska dansa.

Vi bestämmer oss snabbt för Thrift Shop och That Power. Vi börjar med Thrift shop koreografin och jag ser i ögonvrån hur Joshua går runt lite och spelar in. Utan stop övergår vi till That Power och dansar den koreografin. 

Under koreografin ser jag hur Josh zoomar in på mig och jag kollar mot kameran, gör en min och fortsätter dansa.

När vi dansat klart visar Joshua oss videon och vi tycker den är bra, men vi dansar om två gånger till för att få det perfekt. Efter det går vi in på datorn som Brandon har med sig och går in på vårann gemensamma mail. 

Vi skriver om oss själva och lägger in en fil med videon och klickar på skicka tillsammans. Efter det slutar vi träningen, så alla säger hejdå och går skilda vägar. 

Joshua och jag hoppar in i hans bil och börjar åka.

 "Can we stop by Starbucks? I want a milkshake" säger jag och han nickar.

Han svänger höger vid nästa stoppljus och kör in mot en ganska smal gata med butiker på båda sidorna. När han ser Starbucks skylten stannar han och låter mig hoppa ur.

 "Do you want anything?" frågar jag när jag står utanför bilen.

 "No thanks" svarar han och jag nickar.

Jag stänger bildörren och går in till Starbucks. Det är inte så lång kö, så jag kommer fram till kassan snabbt. När jag beställt, betalat och fått min milkshake vänder jag mig om och går ut. 

Fem dagar senare

tisdag

Jag och Millie står som vanligt och dansar omkring bakom disken med delikatesser. Vi mimar med i låten på radion och gör några enkla dansrörelser. Några kunder kollar leendes på oss, en del klappar åt oss och en del skrattar. 

Vår snälla kollega Beatrice ler mot oss och går för att ta hand om kunderna. Hon är den enda som tycker det är positivt att vi har så mycket energi och att vi tar ut det på dansen. Kunderna verkar också tycka att det är bra, man blir själv så lycklig av att kolla på er brukar Beatrice säga. Hon är förresten en 36 årig ensamstående mamma till en sju årig liten flicka. 

 "Here we go back, this is the moment, tonight is the night, we'll fight 'til it's over, so we put our hands up like the ceiling can't hold us, like the ceiling can't hold us!" sjunger vi med och börjar hoppa runt i cirklar. 

När låten är slut applåderar alla och vi bockar dramatiskt. Sedan går vi tillbaka till arbetet. 

 "Yo Millie!" utropar jag när vi står i själva "köket" och diskar.

 "Yo Chachi!" svarar han bakom mig.

 "Have we received a mail yet?" frågar jag.

 "Ehm... I don't know, I can check" säger han och plockar fram sin iPad ur sin väska.

Det blir tyst ett tag, endast ljudet av tallrikar som läggs på varandra och vattnet som rinner ur kranen. Jag trycker ut lite med diskmedel i diskvattnet och fortsätter skrubba med diskborsten mot tallrikarna.

 "We got a mail from them!" utropar Millie och jag släpper allt och springer fram till honom.

 "What does it say?!" frågar jag förväntansfullt.

 "Dear I.aM.mE..." börjar Millie läsa.

Harry's POV

 "What about them? They're really good" säger Liam och pekar på en dansgrupp.

 "Nah, I don't think they're that good" säger Niall.

 "What about this group? I recognize them very much, are they already famous?" frågar jag och visar dem en annan grupp.

 "Oh, that's I.aM.mE, right? The group who won America's Next Dance Crew 2011?" säger Zayn.

 "I think they're awesome" säger jag.

 "Me too" håller Louis med.

 "Let's check the others" säger Simon.

Vi fortsätter kolla igenom alla ansökningar och det tar oss hela dagen att välja ut de 20 bästa, nu ska bara hälften försvinna, men eftersom det börjar bli sent bestämmer vi oss för att fortsätta imorgon. Alla är trötta och börjar bli irriterade på ingenting, ni vet sådär man blir när man är så trött att man kan somna hur-, när- och varsomhelt.

 "Let's crash at my place, alright?" föreslår Louis och vi andra håller med eftersom han bor närmast.

Alla ser fram emot turnén och tanken av att turnéa ihop med en annan grupp - även om det är en dansgrupp - gör allt mycket roligare. Visst, vi killar har kul ihop, men det är kul att träffa nya människor också. Lära känna folk och skaffa nya vänner. 

Chachi's POV

 "We've decided to let you fly to the UK and audition for One Direction!!" avslutar Millie och jag skriker av glädje.

 "We were in the top ten!! We're going to the UK!! We have the chance to dance every night for 9 months and perform in front of thousands of people 120 times!!" skriker jag och han ringer de andra för att berätta. 

Jag kan inte tänka på något annat just nu. Som om jag vore en idiot hoppar jag runt i cirklar med händerna mot himlen och höfterna svänger som jag vet inte vad. Vi ska till Storbritannien, London, och få chansen att turnéra med One Direction. Helt sjukt!

--------------------------------------------------------------------------

Lite kortare, men jag hoppas det duger ändå! Så glad att vara tillbaka på bloggen, men nu kommer en del läxor och prov som jag måste plugga till, men jag lovar att jag kommer skriva så ofta jag kan!! Love ya'll!!

På måndagsmorgonen vaknar jag av min väckarklocka som ringer klockan 7. Efter att ha dragit mig i 10 minuter för att vakna upp hoppar jag upp ur sängen och går mot mitt badrum. Nynnandes låser jag dörren och drar av mig min sov t-shirt, samt mina underkläder.

 "When I'm gone... When I'm go-o-o-one, you're gonna miss me when I'm go-o-one. You're gonna miss me by my hair you're gonna miss me everywhere oh, you're gonna miss me when I'm gone" nynnar jag tyst för mig själv och flinar åt min dåliga sångröst. Jag ska nog hålla mig till dansen...

Jag slår på vattnet till duschen och väntar på att det ska bli varmt innan jag kliver in under vattnet. Med stängda ögon drar jag händerna igenom håret och låter vattnet blöta ner hela min kropp. Efter en stund tvålar jag in mig och rakar mina ben, samt under armarna. 

 "You're gonna miss me by my walk, you're gonna miss me by my talk oh, you're gonna miss me when I'm gone" fortsätter jag nynna. Det är verkligen en låt som fastnar på hjärnan...

När jag tvättat mitt hår med shampoo och balsam njuter jag i ytterligare 10 minuter innan jag stänger av vattnet. När jag kramat ur vattnet ur mitt hår sträcker jag mig efter en handduk som jag virar runt mitt hår. Jag virar en annan handduk runt min kropp och går ut till sovrummet igen, den här gången visslandes.

Eftersom jag ska jobba på kaféet idag drar jag på mig ett par blåa, lite slitna, jeans och en svart t-shirt där det står Kiss Me Or Leave Me. Jag kliver i ett par sneakers för att sedan jogga nerför trapporna, med handduken fortfarande virad runt mitt huvud. Mamma och pappa har redan åkt till jobbet, så köket är tomt.

När jag ätit en hyfsad frukost är klockan kvart i åtta, så jag skyndar mig upp på mitt rum igen och sminkar mig snabbt. Jag tar bort handduken från mitt huvud och blåser håret så det är ganska torrt. Efter att ha borstat igenom håret sätter jag på mig en röd beanie. Precis när jag är klar plingar mobilen. 

Ready 2 go? I'm outside anyway!! 

Jag skrattar åt Millies (Emilios smeknamn) meddelande och svarar att jag är klar. Medan jag knappar in det på mobilen joggar jag nerför trapporna igen och går ut. Fort låser jag dörren och går sedan mot Millies Audi. 

 "Hey Chachi!" ler han och kramar mig över sätet.

 "Hello there" flinar jag och sätter på mig bältet medan han börjar köra mot kaféet. 

Vi småpratar lite på vägen till Jenny's Coffee - aka kaféet där vi jobbar - som tar kanske fem minuter. 

Efter att ha hälsat lite på Teo - som öppnade kaféet och är den enda som jobbar nu - går vi och stämplar in oss och drar på oss det rosa förklädet med logon Jenny's Coffee. Jag är tvungen att sätta upp mitt hår i en tofs, så jag lägger undan min beanie. 

Lite senare på dagen står både jag och Millie vid disken där man betalar och där glasskåpet med alla bakelser finns. På radion spelas Fuck You med Cee Lo Green. Vi båda nynnar med och svänger lite med höfterna. Just nu står vi bara och torkar av, och inga kunder behöver hjälp, så vi skojar till det lite.

Snart går svängandet med höfterna över till lite mer dans och snart står vi och dansar runt bakom disken. Kunderna ler åt oss och en del skrattar. Men snart kommer Teo - nämnde jag att han är gammal, sträng och har en torr humor? - ut och säger åt oss att sluta. 

Jag och Millie skrattar tyst och fortsätter svänga lite med höfterna. Kunderna applåderar åt oss och vi bara bockar lite på skoj. En kund kommer in och jag går för att hjälpa honom.

 "Welcome to Jenny's Coffee, what would you like to order?" frågar jag intränat och killen - kanske 20 år? - kollar lite på bakelserna.

 "I would like a cappuccino and a chocolate cupcake, please" säger han och jag nickar.

 "Millie, a cappuccino please" säger jag och lägger upp en muffin på en liten tallrik.

 "Got it"

Vi sammarbetar väldigt mycket när vi arbetar, ibland när vi hjälps åt gör vi några danssteg, allt blir roligare då. Medan han fixar cappuccinon ställer jag tallriken på en bricka och precis då ställer Millie på en kopp med cappuccino på brickan.

Jag tar betalt och han sätter sig vid ett bord vid fönstret. Millie ger mig en high five innan vi återgår till att städa och torka av. 

När vi slutat för dagen är klockan fyra och vi ska träna vid fem, så Millie skjutsar hem mig för att sedan åka hem till sig. Men vi bestämmer att han ska hämta mig så vi åker tillsammans sen. 

Jag drar på mig ett par Chachimomma byxor (sök på Google, heter faktiskt så!) och ett linne för att sedan stoppa fötterna i ett par Supras. När jag packat min träningsväska med en liten handduk, vattenflaska, mobilladare - har med mig den överallt -, en borste och min iPad tar jag med den ner till hallen.

Jag får vänta i 10 minuter på Millie, men sedan åker vi tillsammans mot träninslokalen. 

Byggnaden är ganska stor, men endast tre våningar. Hela byggnaden är full av träningslokaler. Vi har köpt en lokal tillsammans, men vi hyr ut den ibland när vi inte använder den, på så sätt tjänar vi lite pengar.

Vi är först där, så vi börjar värma upp direkt. Efter tio minuter går jag till stereon som står på golvet och kopplar in min mobil. Direkt när jag slagit på en låt öppnas dörren och in kommer resten av crewet; Pacman (Philip), Moon (Di), Brandon och Jaja. 

 "Hey bitches, how ya'll doing?" säger Brandon med en skämt dialekt och jag fnissar.

Jag och Millie väntar på att de andra ska värma upp och sedan börjar vi dansa till Thrift Shop. Även om vi inte har något fast jobb eller tränar till något speciellt så hittar vi på nya koreografier lite då och då. Ibland får vi ett gig på en klubb eller något liknande, det är så vi får pengar.

Jaja och jag är väldigt nära, mest för att vi är de enda tjejerna i gruppen. Såklart är jag nära med de andra också, men ibland är det skönt att ha en tjej att prata med. 

 "One, two, three, four!" räknar jag in och vi dansar om dansen, igen.

Allt blir annorlunda för mig på dansgolvet. Allt omkring mig typ försvinner och allt som finns är jag och musiken. Hela mitt liv är dans. Att låta kroppen röra sig till musiken. Låta koncentrationen gå till dansen, och inget annat. Dansen får mig att glömma allt. 

 "Let's take a break!" ropar Pacman efter en timme av konstant dansande.

Alla sätter sig vid sina väskor och plockar upp sina vattenflaskor. När jag fått upp min häller jag i mig hur mycket vatten som helst. Jag drar en hand igenom mitt hår och drar handryggen över pannan för att få bort det lilla svett som samlats där.

 "Ey guys! I got something to show you" säger Moon. "Chachi, do you have your iPad?" frågar han och jag nickar.

Jag plockar upp den och ställer mig upp. Alla samlas i mitten av salen och jag räcker iPaden till Moon. Vi sätter oss på golvet och pustar ut medan Moon klickar runt på iPaden. Jag lägger mig ner på rygg och läger händerna under huvudet. Av ren vana börjar jag nynna på Thrift Shop, ännu en låt som fastnar på hjärnan.

 "Here it is! Read this out loud" uppmanar Moon tillslut och ger iPaden till Jaja.

 "Are you in a dance crew? Do you love dancing? Do you have talent? Then this is something for you! The british boyband One Direction are searching for a dancecrew of 5-8 dancers to open their 120 shows on their 9 months long tour. Are you interested? Send an application with a video of you dancing and some information about your crew to the mail in the end of this ad. We will personally, together with One Direction, pick out the 10 best to come to London and audition. The 10 best will stay in London for a week to practice a choreography and then show it to the boyband. Good luck and may the best dancers win" läser Jaja högt för oss andra och alla nickar sakta.

 "Sounds good to me" säger Brandon.

 "The dancecrew that wins will get paid for the 9 months on tour" lägger Moon till.

 "I don't see why we shouldn't send an application" säger Jaja.

 "Everyone in?" frågar Moon och alla utropar ja. "Then let's do it!"

Vi bestämmer oss för att spela in vår nästa träning, eftersom ingen av oss har med sig kamera. Så vi avslutar träningen tidigt och alla går hem till sig.

 "I'm home!" ropar jag när jag kliver innanför dörren till mitt hem. 

 "Hi hun!" ropar mamma ifrån vardagsrummet.

 "Can we talk?" frågar jag och går in till henne.

 "Of course honey, what's on your mind?" 

Hon sitter på soffan med en tidning i knäet och teven står på. Hennes bruna hår är uppsatt i en lös bulle och hennes läsglasögon sitter på hennes näsa. 

Jag sätter mig bredvid henne och drar upp mina ben så jag sitter skräddare. Mamma lägger undan tidningen och vänder sig mot mig.

 "So I was talking with my crew today at the training and Moon showed us this ad. You know that british boyband? One Direction? They're searching a dancecrew for their tour and we thought about sending an application" säger jag sakta.

 "How long is the tour?" frågar hon.

 "9 months..." 

 "9 months?! No, I'm sorry Chachi. You're only 17! You can't go touring for 9 months!" utbrister hon.

 "Mum please! I'll have my crew with me! I won't be alone! Please!" tjuter jag och hon ställer sig upp.

 "This conversation is over. You're not going" säger hon strängt och börjar gå iväg.

 "This is my dream mum! You know I love dancing!" utropar jag.

 "I said this conversation is over! Now don't use that tone, young lady!" säger hon med sin hårda mamma röst.

Jag släpper ut ett frustrerat vrål samtidigt som jag rycker i mitt hår. Snabbt plockar jag upp min träningsväska och springer upp på mitt rum med gråten i halsen. I ett hastigt ryck slänger jag upp dörren till mitt rum och stormar in. Hårt smäller jag igen dörren och slänger iväg min väska. 

Av ren frustration och besvikenhet börjar jag gråta och slänger mig på min säng. Jag trycker ansiktet hårt i kudden och försöker ignorera min mobil som ringer. Men när jag är irriterad och frustrerad blir allt för mycket.

 "Just shut up!" skriker jag på mobilen och kastar den tvärs över rummet.

Mobilen tystnar och jag sätter mig upp snyftandes. Hulkandes torkar jag mig under ögonen och reser mig upp på skakiga ben. Jag går fram till min helfigursspegel och lutar mig fram lite. Efter att ha tagit bort det utsmetade sminket går jag fram till min mobil och plockar upp den. Det var Jaja som ringde, så jag bestämmer mig för att ringa upp.

 "Hey kiddo! Why didn't you answer before?" säger hon efter tre signaler.

 "I was mad" muttrar jag och biter lite på mina naglar.

 "Why?" frågar hon förvirrat.

 "Because my mum won't let me apply for that tour thing. She thinks I'm still her little girl!" utbrister jag och blir mer och mer irriterad.

 "Not to ruin your frustration, but you're still a little girl" säger hon. "But I can't get she won't let you go, that's actually mean. You love dancing" lägger hon till.

 "I know, right? I live for dancing and this could be a really good opportunity for I.aM.mE" suckar jag.

 "Maybe you should stay low for a while, make sure she notice you really want this, and NOT in a childish way. Show her that you take your responsibility. Who knows, maybe she changes her mind" säger hon.

 "I can ask dad instead, he maybe would let me go" säger jag och hon skrattar åt mig.

 "If one of the parents says no, just ask the other, right?" skrattar hon. 

 "Exactly!" tjuter jag och vi skrattar ihop. 

Vi pratar ett tag till, men sedan lägger vi på för hon ska träffa någon kompis. Trött lägger jag mig på sängen och sluter ögonen. Men nästan direkt blir tystnaden för mycket och jag slår på teven istället. E! News är på. 

 "The British/Irish boyband One Direction have some exciting news! Their tour is starting in a couple of weeks and they're now looking for a dancecrew to open up all the shows on tour. The auditions starts in three weeks and the last application day is in three days. They'll announce the top 10 dancecrews who will fly over to the UK within a week" säger tjejen och jag byter kanal. 

Och där ligger jag uttråkad, tills klockan sju då vi ska äta. Så jag släpar ner mig själv för trappan och sätter mig vid bordet där mamma och pappa redan sitter. Utan ett ord sätter jag mig ner och lägger på mat på tallriken. 

Det är tyst under hela middagen, som för mig bara varade i tio minuter. Efter att bara ha lämnat tallriken och glaset på diskbänken går jag upp till mitt rum igen. Jag behöver inte ens lotsas vara ledsen, för  det är jag redan. Jag vet att ni kanske tycker jag är barnslig och allt skit, men ni anar inte hur mycket jag älskar att dansa. Och att åka på turné i 9 månader och dansa på scen inför tusentals människor, varje kväll dessutom, skulle betyda hur mycket som helst för mig. 

Men jag antar att det bara är att glömma det nu... 

---------------------------------------------------------------------------------------------

Yes yes YES folks! Första kapitlet är ute! 

Känner mig lite halv rostig ännu med skrivandet, men jag hoppas att det duger ;) 

Ni får gärna sprida bloggen! Läsarna har sjunkit lite under min paus (vilket jag förstår helt) så jag skulle känna mig mer peppad om jag får fler läsare :)

Var någon av er på konserten förresten? FÖR DET VAR JAG OCH JAG DOG. 

I alla fall, älskar er alla underbara människor!