onedirectiontolove

Inlägg publicerade under kategorin Strong Love AVSLUTAD

Av Wilma - 16 november 2012 22:30

Nästa dag möter jag upp Nellie på flygplatsen. Igår hade killarna hjälpt mig att städa undan och att diska. Efter det satt vi och pratade och diskuterade resten av kvällen. Killarna berättade lite om deras turné och minnen från deras barndom. Det var mysigt, faktiskt. Att vara omkring personerna som betyder mest är den bästa känslan man kan ha.

Okej, så London är riktigt fint i jultider, men på självaste julafton är det bäst. En tomte på torget som delar ut julklappar till några barn, familjer som dansar runt den stora granen. En härlig känsla av kärlek. Som att vi alla är en stor familj. Att alla är välkomna.

Min blick söker runt på flygplatsen, över alla ansikten. Letar efter det där ansiktet, de där smaragdgröna ögonen och det honungsblonda håret. Snart ser jag henne stressa ut ifrån gaten och ställer sig på tå medan hon tippar fram för att söka upp mig med sin blick. Jag vinkar och hoppar lite, då ser hon mig. Hon springer mot mig med resväskan släpandes bakom sig och ett stort leende på läpparna.

"Ayla!! I've missed you!" tjuter hon och slänger armarna runt min kropp.

"I've missed you too Nellie!!" tjuter jag och kramar henne riktigt hårt tillbaka.

"Merry christmas hun!!" ler hon och backar lite för att ta sin resväsk igen.

"Merry christmas to you too. Let me take that" säger jag och sträcker mig efter hennes stora handväska.

"Thank you" ler hon och vi börjar gå mot utgången. "I've missed little London" ler hon och ser sig omkring.

"Little?" säger jag frågandes.

"Compared to LA" lägger hon till och jag fnissar.

"Yeah, in that case it's little" fnissar jag och hon skrattar lite.

Vi går emot min bil och lastar in väskorna, sedan hoppar vi in och jag kör mot min lägenhet. Vi dunkar musik och studsar lite i sätena medan vi "sjunger" med, fast vi skriker mest då... När 21 Guns med Green Day börjar spelas sänker jag och vi lutar oss tillbaka.

"So... How's things going? With Zayn and stuffs" frågar hon försiktigt.

"It's good, great actually. We got back together yesterday" ler jag och växlar snabbt.

"That's awesome. I want to meet him" säger hon och ger mig ett leende.

"Of course, but he's with his family now and after that we're going to Sweden to go skiing" ler jag och hon ser förvånat på mig.

"What?! Serious?!" tjuter hon.

"I know!!" skriker jag glatt.

"Did he pay?"

"The boys did. We're all going there" förklarar jag och hon nickar sakta. "I will pay back, I promise" flinar jag och hon skrattar.

"It's fun to see how fast things been going better for you. I remember when you didn't speak at all, and now you got five new BEST friends! That's amazing" säger hon och ler stolt mot mig.

"It's all thanks to Zayn" ler jag och biter mig i läppen.

"You really like the guy, don't you?" ler hon.

"Of course I do" skrattar jag.

"Good. As long as you're happy" säger hon och kollar ut genom fönstret.

"I am, trust me" mumlar jag lite för mig själv och kollar på vägen framför oss. "Never been happier" viskar jag och suckar lyckligt.

När vi kommer fram tar vi hissen upp och vi stannar utanför dörren. Jag fibblar upp nycklarna och låser upp dörren. Jag öppnar dörren och låter Nellie gå in, sedan går jag in efter och låser efter oss.

"I've missed this place" suckar hon och sjunker ner i soffan medan jag hänger av mig jackan.

"It's great here" ler jag och går emot henne. "But lonely without you" lägger jag till och sätter mig bredvid henne.

"It's okay that I moved, right? You just have to tell me and I'll move here, or you can move to me in America" säger hon snabbt och jag fnissar.

"It's okay"

"So... Is Zayn living here for now?" frågar hon och jag skakar på huvudet.

"He took his stuffs while I were in America" säger jag och hon nickar. "I'll go make the bed for you in your old room" säger jag och reser mig upp medan hon nickar sakta.

"Tell me if you need help" ler hon och jag nickar.

Jag går till förrådet och tar fram nya, rena sängkläder. Sedan hämtar jag tvättkorgen för att sedan bädda om sängen i Nellie gamla rum. När jag slängt ner smutstvätten i tvättkorgen släpar jag den mot badrummet där jag har en egen tvättmaskin. Soft att slippa gå till tvättstugan hela tiden. Jag slänger in tvätten och startar, sedan går jag tillbaka till Nellie som har börjat lagt upp paket. Då vänder jag för att hämta hennes. Det blev hem paket tillslut. Jag köpte en parfym och ett halsband med en bild på mig inuti hjärtat - som då är berlocken. Då kan hon ha mig nära, så hon slipper tänka på hur långt borta jag är.

"Let's eat first" säger Nellie och jag nickar.

Vi fixar det sista med julmaten och sedan äter vi i lugn och ro medan vi pratar om allt möjligt. Allt som hänt i USA, allt som hänt här, allt som hänt mellan mig och Zayn, jag berättar mer om killarna - som om jag inte redan berättat allt om dem för henne. Det är trevligt. Skönt att ha henne hemma igen.

Efter maten är det dags för presenterna, men först värmer vi varm choklad som vi tar med in. Sedan öppnar vi. Jag får parfym, specialgjorda underkläder från Victoria Secret, presentkort - of course -, en CocoChanel handväska, lite smycken, ett par URSNYGGA Jeffrey Campell skor och foton som är signerade av alla Victoria Secret modeller. Riktigt coolt om du frågar mig.


Zayn's Perspektiv


"Hey babe, what's up?" frågar jag och går ut på balkongen.

"Everthing's great, miss you though" suckar hon i luren.

"I'll be home soon" tröstar jag. "How is Nellie?" frågar jag.

"Great, we're going to watch a movie soon, christmas movie. How are your family?" frågar hon.

Det känns konstigt att veta att hon bara har Nellie, egentligen har hon ingen riktigt "familj". Hon är så stark, hon klarade av att förlora båda sina föräldrar, då kommer hon klara allt. Ingenting kommer förstöra för henne nu. Hon är stark nog att gå över eld utan att bli skadad.

"They're great too. They want to meet you, soon" säger jag och ser ut över Bradford.

"Nellie wants to meet you too"

"Maybe we can invite them for dinner some time?" föreslår jag.

"That sounds great. But hey, we're going to watch the movie now. But I'll call you later tonight, okay?" säger hon och jag ler för mig själv.

"Okay then hun, bye, see you soon" säger jag.

"Love you"

"Love you too babe" säger jag och lägger på.

Jag går in igen och ner till min kära familj som sitter i soffan och pratar. Mamma ler mot mig och jag sätter mig bredvid henne. Hon lägger armen runt mig och omfamnar mig. Jag kramar henne tillbaka och trycker ansiktet mot hennes hals. Trygghet fyller mig och jag  andas ut. Hur kan Ayla klara sig utan föräldrar? Det skulle jag aldrig göra. Jag skulle bryta ihop hela tiden. Jag skulle aldrig klara det.

"I love you mum" viskar jag.

"I love you too, Zayn" säger hon och pussar min panna.

Visst, jag är 19. Men jag kommer alltid vara mammas lilla kellgris. Det erkänner jag. Jag älskar att bara gosa ner mig i hennes famn och låta henne hålla om mig. Allt är perfekt. Jag är omgiven av familjen och allt är bra mellan mig och Ayla. Det kan inte bli bättre.

__________________________________________________________________________________________________


Kommentera!

Kort, jag vet. Men är riktigt trött just nu och vill bara sova. Imorgon kommer jag ha tjejkväll och ALLA mina tjejkompisar (I think...) kommer sova här, så som ni förstår kommer jag inte kunna uppdatera. Men nu la jag i alla fall ut någonting så ni inte lämnar mig... Hoppas jag.

SÅG BREAKING DAWN PART 2 IDAG! Jesus christ vad bra den var! Började gråta, men tanke på att det är den sista filmen som kommer göras i Twilight serien (än så länge... det har ju pratats om att det kommer en till film, men who knows?)

Kommentera på nu hörrni! Ge mig lite idéer om ni har några och säg gärna vad ni tycker! Don't be afraid!

Av Wilma - 12 november 2012 17:45

Nästa dag kommer Niall över. Vi sätter oss i soffan under varsin filt och varsin kopp te. Där pratar vi om allt möjligt och skrattar och har kul. Han får mig att glömma allt om Zayn. Han är den enda som kan få mig på andra tankar, och Harry då. De två är nog mina allra allra bästa vänner. De vet vad de ska göra för att få mig att le och bli glad.

"So... Have you heard from him?" frågar Niall försiktigt.

"No" mumlar jag och rör runt i mitt te med skeden.

"Do you still love him?" frågar han tyst och ser rakt in i mina ögon.

"Yes" svarar jag ärligt.

"You know that I'll always be here, right? Harry, Liam and Louis too" säger han och jag nickar.

"I know" ler jag.

"Good, and Zayn will be here when we celebrate christmas, but just tell me or someone else if you think it's too much" säger han och jag lägger huvudet på sne.

"I can't really ask him to leave, it's christmas. He's your friend" påpekar jag.

"Yeah, but you're our friend too, so we don't want you to feel bad. I mean, it's christmas. The time of the year when you're suppose to chill and enjoy your company" säger han och jag suckar.

"Right, but then you're suppose to celebrate with Zayn, so I can't just ask him to leave" säger jag.

"Maybe not, but just tell me if you feel too bad about it" ler han och jag nickar.

"Promise"

 


De närmaste dagarna går fort och snart är det den 22 december, dagen då jag ska fira jul med killarna. De kommer till mig klockan fyra, så jag städar och fixar mat hela dagen, men tar paus vid tre då jag duschar och fixar mig. Outfiten blir en röd kort klänning med ett apr svarta pumps. Sminket blir hyfsat normal, inte för mycket alltså. Sedan sätter jag armband på armleden och en ring på ringfingret. När jag sedan sprutat parfym över mig går jag tillbaka till köket och fortsätter.

Prick tre knackar det på dörren. Punktliga... Jag går emot dörren i mina klackar och öppnar. Där står alla fem. Jag ler stort och sneglar sedan mot Zayn som skådar min kropp.

"You look gorgeous" berömmer Harry och jag börjar med att krama honom.

"I can just say the same" ler jag och kramar alla.

Men jag struntar i att krama Zayn. Istället ger jag honom en blick som han möter innan vi alla går in. Niall följer med mig till köket medan resten sätter sig i vardagsrummet. Niall hjälper mig med drinkarna och vi går ut till de andra med dem. Sedan börjar snacket. Men Zayn sitter tyst. Han ser på mig ganska ofta, men jag bryr mig inte. Han gjorde ett val, han valde Perrie över mig. Han älskar inte mig.

"Is the food ready?" frågar Niall.

"Yeah, soon" ler jag.

"Zayn, can't you go help her with the last?" frågar Harry menande och blänger lite på Zayn.

"No, it's okay" säger jag, reser mig upp och går ut till köket.

Jag hör att de pratar lite, men snart hör jag bara julmusiken som spelas ur högtalarna i köket. Medan jag tar ut grönsaker ut kylen hör jag någon komma in i köket.

"Do you need help?"

Jag vänder mig om och ser Zayn står där. Hela jag stelnar till och han ler svagt.

"No, thank you" svarar jag tonlöst och går fram till bänken för att börja skära upp.

"I know you're mad but I love you, I really do" säger han och ser bedjande på mig.

"No, you don't. Then you wouldn't have been with Perrie" suckar jag.

"But I love YOU not Perrie"

"How can you possibly say you love me when you have a girlfriend?!" utbrister jag.

"She's not my girlfriend! I broke up with her right after I was here!" utbrister han irriterat.

"You did?" viskar jag.

"Yes, I never stop loving you" säger han mjukt.

Jag ser honom i ögonen. Han möter min blick, men snart bryter jag den och fortsätter. Av ren nervositet slinker kniven och skär ett sår på min tumme.

"Aouch" mumlar jag och blöter lite papper.

Zayn tar pappret ifrån mig och lägger det svala pappret runt min tumme. Det svider och jag rycker till, men Zayn håller kvar det.

"Keep it there" säger han och försvinner ut.

Snart kommer han tillbaka med resten av killarna som börjar skära grönsakerna. Zayn tar med mig till vardagsrummet och sätter sig bredvid mig i soffan. Det blir pinsamt tyst. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga. Älskar han mig verkligen? Eller säger han bara så för att vi ska kunna umgås ikväll?

"Do you really love me?" viskar jag.

"Yes" svarar han snabbt.

"Then look me in the eyes and tell me you love me, and not Perrie" säger jag och möter hans blick.

"I love you, Ayla. You're the one for me, not Perrie" säger han och ser mig djupt i ögonen.

"Can you do one thing more for me?" frågar jag tveksamt.

"Of course" säger han och ser hoppfullt men nervöst på mig.

"Kiss me"

Han ser förvånat på mig, men böjer sig fram och kupar sin hand om min kind. Sedan låter han sina läppar möta mina och det exploderar inom mig. Hela jag sprudlar av glädje och fjärilarna är galna i min mage. Jag lägger händerna på hans nacke och besvarar hans kyss. Applåder och busvisslingar hörs och jag avbryter kysen. Bakom oss, i dörröppningen till köket står killarna med stora flin på ansiktet. Jag skrattar generat och trycker ansiktet mot Zayns bröst. Hans skratt ekar i mina öron och han kramar mig hårt.

"Merry christmas" viskar han.

"Merry christmas" viskar jag och han pussar min kind.

 

Vi går till köket och ser att killarna dukat och allt. Så vi sätter oss och börjar äta. Hela tiden pratar vi om allt möjligt. Allt och inget, kan man säga. Efter två timmar av snack och mat går vi mätta till vardagsrummet där Louis sätter sig vid alla presenter, killarna la sina vid mina när de kom. Han börjar dela ut dem tillsammans med Niall och snart börjar vi öppna. Precis när alla börjat kommer jag på Zayns paket. Jag springer till mitt rum och tar fram det för att sedan gå ut igen. De ser lite konstigt på mig, men när jag räcker fram paketet till Zayn ler de bara. Han tar emot det och ger mig ett litet paket som han har i sin ficka. Jag kysser honom och sätter mig i soffan igen. Av Niall får jag presentkort på Victoria Secret och armband.

"Niall..." flinar jag och håller upp presentkortet.

"What?!" utbrister han oskyldigt och blir lite röd.

Jag skrattar och kramar honom. Sedan öppnar jag två paket från Louis. Ett innehåller ett halsband med en uggla på och örhängen och armband som matchar. Det andra innehåller ett par jättesnygga klackskor. Jag ler stort och kramar honom. Av Liam får jag en snygg skjorta och ett par skitsnygga Supras, vita.

"Liam! How did you know I wanted those?!" utbrister jag och han ler lite.

"I don't know" flinar han och jag skattar.

Av Harry får jag en handväska och ett presentkort på Hollister. Sedan tar jag upp Zayns paket. Jag kollar upp på honom och ser att han håller i mitt. Vi ler mot varandra och öppnar samtidigt. Där ser jag en ask. Jag öppnar den och ser ett likadant halsband som jag gav honom, fast där det står LOVE. Jag ser förvånat på honom och ser att han kollar minst lika förvånat på mig.

"How the hell?!" utbrister vi samtidigt och skrattar sedan.

Vi sätter på oss dem och plötsligt reser sig Niall upp.

"Wait, I forgot something"

Sedan rusar han ut ur lägenheten och jag stirrar konstigt efter honom. Killarna skrattar åt honom och vi tackar alla för våra presenter. Mitt i kramkalaset kommer Niall in med ett JÄTTESTORT paket som han räcker till mig. Jag höjer ena ögonbrynet och han ler mot mig.

Jag öppnar det och blir riktigt chockad.

"A guitar?! Are you kidding me?!" småskriker jag när jag ser kartongen med en svart gitarr på framsidan.

"I know you like playing so..." säger han och jag slänger mig i hans famn.

"Thank you thank you thank you!!" tjuter jag och han kramar mig hårt.

 

"I love you" viskar han och jag ler mot honom.

"Love ya biatch" flinar jag och alla skrattar.

"There is one more thing..." börjar Louis och killarna ställer sig framför mig.

"What's going on?"

"We got a surprise for you..."

"Just tell her!! We've boked a trip to Sweden so we can go skiing!!" tjuter Niall och alla suckar åt honom.

"WHAT?!" utbrister jag och de ler stort. "When?!"

"After christmas! In two weeks" ler Harry.

"Oh my God, thank you so much!!" tjuter jag och kramar allihopa.

En resa till Sverige för att åka skidor, ihop med min drömkille, hur jävla mycket bättre kan det bli?

__________________________________________________________________________________________________


KOMMENTERAAA!

Hola mi amigos! Här snackar vi spanska...

Nejdå, men måste bara fråga...

VAD TYCKER NI OM TAKE ME HOME?!

Av Wilma - 11 november 2012 20:00

Harry kör mig till min lägenhet. Alla Zayns saker är borta och lägenheten är tyst. Helt tyst. Dörren smäller igen bakom mig och det ekar lite innan det blir helt tyst igen. Med en suck går jag med min väska till sovrummet där jag börjar packa upp. Tanken av att inte ha Zayn nära mig är skrämmande, ensam. Jag vågar knappt tänka på det. Han är mitt allt. Eller var. Men även om han har gett sitt hjärta till någon annan har han fortfarande mitt. Varför sa jag att jag ville ta en paus? Var det värt det? Nu har han en annan, och han älskar inte mig längre.

Jag bestämmer mig för att ha en liten 'Jag-Är-Ensam-Och-Ledsen'- kväll. Så jag går för att köpa lite snacks och dricka för att sedan samla ihop några sorliga filmer. När jag sedan sätter mig i soffan under en filt med dosan i handen plingar mobilen. Med en suck tar jag upp den. Ett SMS från Zayn.

Can I come to leave your keys? x

Jag stönar lite och sluter ögonen. Men han måste ju lämna nycklarna, han är ju tvungen att komma. Så jag låter fingrarna flyga över skärmen och svarar.

Yes. It's just to come in, leave the keys on the table and leave.

Jag struntar i om jag verkar tjurig, är jag ledsen så är jag. Även om det var mitt eget fel. Skulle han älskat mig på riktigt skulle han inte ha hittat någon annan.

  

Mitt i filmen Titanic börjar det låta i nyckelhålet, innan dörren öppnas. Snabbt vänder jag mig om och ser att Zayn står där, så jag vänder mig mot teven igen.

"Where can I lay the keys?" frågar han.

"In the kitchen" mumlar jag och steg igenom lägenheten hörs.

Plötsligt stannar Zayn bredvid soffan och han sneglar mot teven, men hans blick ligger nästan hela tiden på mig, vilket stör mig något otroligt.

"What?!" utbrister jag.

"Why are you so mad?!" frågar han irriterat. "You decided this, not me! You wanted me to find another girl! And that's what I did!" anklagar han och jag sväljer hårt.

"But you didn't care enough" muttrar jag och han fräser till.

"What the hell does that mean?!"

"When I told you to meet other girls, I didn't mean it! I wanted you to prove that you really liked me! I wanted you to FIGHT for me! Apparenlty you didn't like me enough!" skriker jag och han stelnar till.

Jag ser upp på honom och ser hur tårar stiger i hans ögon. En del i mig vill förlåta honom och börja om, men en annan säger att han inte gillar mig tillräckligt mycket.

"Ayla..."

"Just leave!" ryter jag.

"But please..."

"Leave!" skriker jag och han lämnar motvilligt lägenheten.

Precis när han smäller igen dörren börjar jag gråta. Hela jag sjunker ihop i soffan och tårarna strömmar ner. Jag vill bara kasta mig i hans famn och förlåta honom. Börja om. Men han har en annan. Han har redan tjej. Han bryr sig säkert inte ens om mig längre.


Zayn's Perspektiv


Vad har jag gjort? Varför fattade jag inte? Jag gillar ju inte ens Perrie, inte för att vara taskig eller något, men jag gillar henne bara som en vän, inget mer. Det är Ayla jag vill ha. Ingen annan.

Jag slår handen i väggen utanför hennes lägenhet och stormar nerför trapporna. Varför är jag så idiotiskt? Nu har jag förlorat den enda tjejen jag älskar, föralltid. Hon kommer aldrig förlåta mig. Men jag måste försöka. Jag måste kämpa för henne, än är det kanske inte försent.

Det första jag gör är att ringa Perrie. Det var svårt, men jag åkte till henne och förklarade allt. Hon vart lite ledsen, men sedan förstod hon och vi förblev vänner. Sedan började jag fundera på hur jag kunde försöka vinna tillbaka Aylas tillit. Det kommer ta tid, men jag måste försöka. Jag måste kämpa. Kämpa för Ayla. Hon måste förstå hur mycket hon betyder för mig. Att hon är den enda jag vill ha.

För det är sanningen.


Ayla's Perspektiv


Jag vaknar i soffan av att mobilen ringer. Det är mörkt ute och tårarna har torkat på mina kinder. Jag somnade visst, grät väl mig själv till sömns. Jag är van. Det är Niall som ringer. Så jag svarar trött.

"Hi" säger jag hest och sätter mig upp.

"Hey! How are you?" frågar han lite halvt oroligt.

"Good, great..." ljuger jag och han suckar.

"Don't lie to me. You don't have to" säger han allvarligt.

"I mean... How do you expect me to feel? Zayn apparently doesn't like me, so..." mumlar jag och kollar ut igenom fönstret.

"He do, I promise. He was just sad that you left him like that" lovar han, men jag tror honom inte.

"No, then he wouldn't have found that girl" fnyser jag.

"Well, I don't know what he's doing. But I know he loves you. And I know that he will try and make everything alright,

so make it easy for him. Because you love him, right?"

"Of course I do" mumlar jag.

"Then what's the problem?"

"He doesn't love me enough, Niall! I thought you got that!" fräser jag.

"Sorry, just trying to help" säger han lite förtvivlat.

"I'm sorry. I'm just so confused about everything" suckar jag.

"I know... What about a movie night?! I can come to your place!" föreslår han glatt. "With pizza!" lägger han till.

"Okay then..." skrattar jag.

Vi lägger på och jag kollar klockan. Snart åtta. Mobilen plingar. Niall...

Is it okay if Louis and Harry come with me? xx

Jag ler och skakar på huvudet. Hur tänker människan egentligen?

Of course, they are our friends too, you know ;) xx

Han svarar inte, men jag antog att han fått det. Så jag börjar städa lite och byter om till ett par svarta mjukisar och en stickad myströja. Även om det är flera månader kvar till jul så längtar jag. Och snön... Finns inget bättre...


18 december


Ni kanske trodde sagan skulle sluta lyckligt, men det lyckliga har inte kommit ännu. Zayn har inte hört av sig på tre månader. Vi har inte sett eller pratat med varandra sedan han lämnade nycklarna i min lägenhet. Killarna har jobbat lite på sista tiden, nu innan jul, så jag underhåller mig själv. Jag har skaffat jobb också! På ett kafé på stan. Riktigt mysigt faktiskt! Vi har julpyntat och allt. Det har jag gjort hemma också. Med ljusstakar och julstjärnor. Ingen gran, dock. Fast det behövs väl inte?

 

Klockan är sju och jag drar på mig mina ugs, min vita jacka, min svarta tubsjal och en svart mössa. Sedan hänger jag väskan över armen och lämnar lägenheten. Jag tar hissen ner och går emot entrédörren. Utanför snöar det, stora, vita snöflingor dinglar mot marken där det redan ligger ett tjockt lager snö. Kylan tränger sig in i min hud och jag ryser. Huttrande går jag igenom gatorna där det pyntats med julsaker. Bland annat marschaller på gatorna och lyktor bredvid dörrarna till små affärer. Det spelas julmusik ifrån torget där någon kör sjunger. Där står också en stor pyntad gran.

Jag går med ett leende runt i olika affärer för att hitta julklappar till Nellie, killarna och mina kollegor på kaféet, som tack för ett varmt välkomnande på jobbet. Till Nellie köper jag presentkort på lite olika affärer, en riktigt fin filt och lite annat, Niall får presentkort på Nando's, en klocka och ett par Supras, Liam får presentkort, en parfym och ett snyggt halsband, Louis får ett par riktigt snygga hängslen, presentkort och en marinblå/vit randig tjocktröja och Harry får ett halsband, presentkort och en klocka. Sedan ger jag alla mina kollegor som varit där mest - Sophie, Ann och Rachel - ett varsitt presentkort på Londons dyraste spa och varsitt presentkort på manikyr och pedikyr.

Jag sätter mig utmattat på ett kafé vid torget och beställer en latte. Medan jag väntar lyssnar jag på jullåtarna som kören sjunger. Riktigt fint.

 

Nellie ska komma hem till jul, hon kommer dagen innan och åker dagen efter, längre kunde hon inte vara ledig. Lite synd, men jag får väl nöja mig med det. Jag ska fira jul med killarna två dagar före jul, för dagen före åker alla till sina familjer. Jag vet inte om Zayn kommer med, antagligen gör han det. Kanske borde jag köpa något till honom, jag menar, vi måste ju kunna vara vänner eftersom de fem är med varandra hela tiden, nästan.

Så efter att ha kopplat av fortsätter jag gå för att leta efter en present åt Zayn. Det blir bara ett halsband med en bricka på, där det står MEMORIES. Riktigt fint faktiskt. Men jag köper inget mer. Han kanske inte ens köpt något till mig, varför skulle han? Undrar vad han ger till hans tjej, Perrie som jag fått reda på att hon hette. Säkert massa saker, kanse en bil, ett hus, pengar, kläder, presentkort, smycken och massa annat fint.

När jag kommer tillbaka till lägenheten sätter jag på min julskiva och lägger fram alla presenter på bordet i köket. Först delar jag in det i högar, beroende på vems som är vems. Jag sitter och slår in paket i säkert en timme för att få det bra, sedan lägger jag allt i en hög på golvet, alla presenter förutom Nellies och Zayns. Jag lägger båda på mitt rum. Snart jul... Kan den inte bara komma nu?

__________________________________________________________________________________________________


Kommentera!

Lite framspolning... Förlåt för det! Hoppas det inte förstör så mycket!

Xxxx

Av Wilma - 8 november 2012 20:30

Jag går sakta mot sovrummet och knackar på den stängda dörren. Med en svag hand öppnar jag dörren efter att ha hört ett hest Kom In. När jag kliver in hör jag Ayla snyfta till. Hon sitter på sängen med ryggen mot mig. Hon har fönstret mitt emot sig. Det enda jag ser är hennes ansikte i profil.

"Ayla, don't be scared of me, please" viskar jag och hon ser på mig.

Hennes ögon är röda. Knallröda. Hon nickar lite mot sängen och jag går fram för att sätta mig bredvid henne. Men jag är noga med att inte göra henne illa till mods. Hon snyftar till igen och drar in ett djupt andetag samtidigt som hon höjer huvudet.

"I've been thinking" säger hon kort och jag nickar lite. "And... With everything between you and me, with everything going on around us, I think the best thing to do is... To take a break" säger hon och jag stelnar till.

"Why?" viskar jag hest.

"Because it seems like you're two different persons. In one moment you're the cutest, sweetest guy ever, but in another you're so... Different. You're like a stranger to me. And I can't be together with a boy that I don't even know, I hope you get that" förklarar hon.

Jag tystnar. Kanske har hon rätt. Jag har inte visat hela mig. Hela min personlighet. Det är nog för det bästa. Det hoppas jag i alla fall.

"What do you mean with 'take a break'?" frågar jag, även om jag är fattar.

"I want us to be nothing but friends for a while. Just... Give me some time" ber hon och jag nickar stelt.

"Yeah, of course..." mumlar jag och snyftar till. "I'll stay at Nialls place" kraxar jag sedan och lämnar rummet med tårar som rinner nerför mina kinder.

"What did she say?" frågar Liam oroligt, men jag skakar på huvudet och rusar ut.


Ayla's Perspektiv


Varför gjorde jag det? Varför?! Men det kanske är bäst så. Men det kändes som om han tog med en bit av mitt hjärta när han sprang iväg, en stor bit. Jag är inte hel utan honom, men hur som helst så måste jag lära mig leva utan honom, även om vi blir ihop igen. Han kommer ju åka på turnéer och allt.

Niall kommer in för att kolla så jag är okej, men jag säger att jag vill vara ifred. Och det vill jag. Jag vill inget hellre. Tänka igenom allt som hänt. Försöka förstå verkligheten. Kanske var vi inte menade att vara tillsammans. Just nu önskar jag att jag hade en tjejkompis. Någon som förstod och kunde hjälpa mig. Kunde ge mig råd. Jag önskar att Nellie var här och kunde hjälpa mig. Hjälpa mig välja rätt väg att gå.

Men så är det inte. Jag är ensam. Riktigt jävla ensam.

Då bestämmer jag mig för en sak. En sak som kanske inte är den rätta, men det känns så rätt just nu. Jag reser mig upp och släpar fram min stora resväska. Sedan packar jag ner massa saker, kläder, macbook, smink, tanborste och massa annat.

Snabbt plockar jag upp mobilen och ringer Nellie. Hon svarar efter några toner.

"Ayla! Hey honey!"

"I'm coming to the US" säger jag kort.


"Are you sure about this?" frågar Harry som kört mig till flygplatsen.

"No, but I want to do this" svarar jag och han nickar.

"We'll wait for you until you come home" lovar han och jag nickar.

"I know you will"

Vi kramas och sedan lämnar jag bilen. När jag fått ut min resväska vinkar jag medan jag går mot flygplatsen. Han kör iväg och jag går mot incheckningen. Jag hann precis köpa biljett till ett flyg som går nu. Det är mitt i natten, men who cares? Jag vill bara iväg, hoppa i Nellies famn. När jag är på väg mot säkerhetskontrollen ringer min mobil. Zayn...

"Hi" svarar jag.

"Are you going to the US?" frågar han snabbt.

"Yes, and you can't stop me" suckar jag.

"But..."

"No Zayn, it's over. Go find another girl, fall in love and forget me" säger jag och lägger på.

Tårarna stiger i ögonen, men vad ska jag göra? Det kanske inte ska vara vi två, det märker vi. Det här känns så rätt, men ändå så jävla fel.

Så fort jag klivit igenom säkerhetskontrollen ångrar jag mig, men jag intalar mig själv att jag inbillar mig. Det här är rätt, försöker jag mata in i min hjärna. Sakta men säkert blir jag mer och mer säker på att det här är rätt sak att göra. Men tänk om Zayn faktiskt hittar en ny tjej och glömmer mig? Är det vad jag vill? Bli av med honom? Men jag älskar honom ju, då borde jag inte lämna honom.


Efter flera timmar på flyg är jag framme i USA. Nellie möter mig på LAX. Och hela vägen till hennes lägenhet pratar vi om allt som hänt medan vi var ifrån varandra. Hon har blivit befordrad och hon har fått jobb hos Victoria Secret. Det är ju typ SJUKT! Hon är inte modell, utan stylist. Hon helt helt fantastisk.

"And what about you and Zayn?" frågar hon och låter blicken falla på mig i en sekund för att sedan låta den glida tillbaka till vägen.

"We... Kinda broke up" suckar jag.

"What?! Why?" frågar hon sorgset.

"We had a hard time and I thought I didn't know him, because he seemed to be two persons" säger jag och hon nickar.

"But you maybe find your way back to each other" tröstar hon.

"I hope so" mumlar jag och lutar huvudet mot rutan.


Zayn's Perspektiv


Gillade hon mig aldrig? Var hon aldrig kär i mig på riktigt? Kanske utnyttjade hon mig bara. Antagligen. Hon ville ju till och med att jag ska träffa någon annan. Det är precis vad jag måste göra. Det är det absolut rätta nu, jag måste visa henne att jag klarar mig utan henne, även om det är en lögn.

Jag tar upp mobilen och ringer tjejen jag träffade, innan jag träffade Ayla. Hon heter Perrie och ser riktigt bra ut, om jag får säga det.

"Zayn! Hi! How are you? Long time no see huh?" hör jag henne säga glatt.

"Hi! Yeah, way too long! Wanna meet up today?" frågar jag och sätter mig på min säng.

"Yeah, sure! Yeah, that'd be awesome" hör jag henne säga leendes.

"Great! I'll catch you up" ler jag.

"I'll be ready!"

Vi lägger på och jag reser på mig. Är det rätt verkligen?


Ayla's Perspektiv

En vecka senare


Efter en hel vecka i USA känner jag mig mer ensam än någonsin. Nellie fick inte ta ledigt när jag var här, bara någon dag, så jag har suttit själv i hennes lägenhet med hennes MacBook. Jag funderar på att åka tillbaka, men är jag redo? Tänk om jag ångrar mig? Då kan jag ju inte bara åka tillbaka till USA. Jag måste bestämma mig. Men det hjälper ju inte att vara här. Helt ärligt saknar jag Zayn. Men han har säkert gått vidare nu.

Men nästa dag bestämmer jag mig ändå för att åka tillbaka till London. Så jag packar, säger hejdå till Nellie och när jag sitter i en taxi på väg till flygplatsen ringer jag Harry.

"Hi Ayla! How are you hun?" svarar han.

"Hey, I'm great! But I'm coming back to London, today" säger jag.

"Okay, but, uhm..." börjar han, men avbryter sig själv.

"But what?" frågar jag nyfiket.

"Nothing. I'll meet you at the airport!"

"Okay... Bye"

Vi lägger på och jag betalar taxin som stannat. Chauffören lyfter ut resväskan åt mig och sedan går jag in. Jag checkar in och går igenom säkerthetskontrollen. Vid tax-free går jag in till en typ kiosk. När jag går förbi tidningarna stannar min blick på en skvallertidning. Zayn på framsidan, men en tjej. De kysser varandra. Jag köper tidningen och sätter mig på ett kafé. Med brustet hjärta bläddrar jag fram sidorna och börjar läsa.

 

Han har verkligen träffat någon ny. Han fattar verkligen inte. Han fattar inte vad jag menade. Han kanske inte var så smart som jag trodde. Han kanske inte älskade mig som jag gjorde. Med tårar i ögonen slänger jag tidningen, snyftar och går på planet. Jag sitter bredvid en äldre dam på planet, bredvid henne sitter en äldre man som ser ut att vara hennes man.

Så fort planet lyfter börjar jag gråta tyst för mig själv. Jag vänder mig så gott som möjligt ifrån dem med fötterna i stolen.

"Are you okay, sweetheart?"

Jag sneglar mot damen och snyftar lite.

"Yeah, I'm fine" ljuger jag och fejkar ett leende.

"Oh, you don't have to pretend, what's wrong?" ler hon gulligt.

"It's my... Ex boyfriend" snyftar jag och hon ler lite svagt.

"What happened? Did you broke up? Did he cheat?" frågar hon snällt.

"Yes, we broke up. I broke up with him, it's a long story. But now he found another girl" gråter jag och hon omfamnar mig varmt.

Även om jag inte känner henne så är det skönt att prata med någon man inte känner. Vi pratar väldigt mycket och hon ger mig råd och hjälp.

När vi är framme går vi tillsammans ut ifrån flygplatsen där vi säger hejdå och jag går emot Harrys bil som står där. Harry står lutad emot den och han skiner upp när jag kommer gående. Han rusar mot mig och omfamnar mig. Han lyfter upp mig och snurrar runt mig. Jag tjuter och skrattar högt.

Vi hoppar in i bilen efter att han lagt in min resväska i bagaget och han börjar köra. Jag sätter på radion och höjer volymen.

"Have you been crying?" frågar Harry efter en stund.

"Uhm... Yeah" mumlar jag.

"Why?!" utbrister han oroligt.

"I know that you know, you don't have to pretend" suckar jag och han ser sorgset på mig.

"You found out about it, didn't you?" suckar han.

"Of course I did! He's Zayn Malik for God sake!" utbrister jag.

"I'm so sorry, Ayla" beklagar han.

"Don't be. Maybe it wasn't suppose to be us" suckar jag olyckligt och ser ut genom fönstret. Regnet börjar falla och vädret blir sådär dystert och tråkigt. Precis som jag känner mig utan Zayn.
__________________________________________________________________________________________________


Kommentera!

Okej, kort visit i USA, I know, men vet inte hur jag skulle få ihop det och vad som kunde hända där, men hoppas det här blir bra! Har några idéer nu, så det gäller bara att ni kommenterar!

VIKTIGT: Ska till Skåne i helgen, ska på någon middag med släkten, så jag kommer inte kunna uppdatera! Hoppas ni förstår detta!

Xxxxx

Av Wilma - 6 november 2012 21:00


LYSSNA SAMTIDIGT


Medan Zayn är och handlar drar jag fram min gitarr och blocket med alla låtar i. Jag har nästan glömt det efter allt som hänt. Men det var först nu jag började sakna det. Sakta knäpper jag på strängarna, stämmer den lite och börjar sedan spela. När jag spelat igenom en låt jag skrivit två gånger börjar jag sjunga till.

Jag är så inne i spelandet och sjungandet att jag inte märker Zayn i dörröppningen. Jag slutar direkt och han applåderar.

"That went fast" påpekar jag och lägger ner gitarren och blocket under sängen igen.

"That was amazing, why haven't I heard you sing before?" frågar han och går fram till mig.

"It's not something I'd like to show" säger jag och rycker på axlarna.

"But you can't hide that kind of talent. That was great!" ler han och tar mina båda händer.

"It wasn't that good" mumlar jag mot hans bröst.

"Yes, it was. Can't you play more?"

"Were you even at the supermarket?" frågar jag med ett höjt ögonbryn.

"No, I came back. I forgot my phone" ler han generat. "Now, can you play something for me?" lägger han till med ett gulligt leende.

"No" svarar jag snabbt.

"Why sweetie?" mumlar han och börjar kyssa min hals.

"Stop it" mumlar jag.

"Sing to me" viskar han i mitt öra och kysser mig på käkbenet.

"No"

Han knuffar bak mig löst så jag landar på sängen och jag skrattar till. Han sätter sig över mig och börjar kyssa mig. Men när jag inte är beredd börjar han kittla mig. Jag skriker och vrider mig av garv.

"Sing to me!" hotar Zayn.

"No! Stop it! ZAYN!" skrik/skrattar jag och han flinar elakt.

"Come on!"

Han fortsätter kittla mig och jag börjar få slut på luft. Men min räddning var nära.

"Hellooo, lovebirds?! You home?!"

Harry skriker igenom lägenheten och Zayn slutar.

"In here! Help me guys!" ropar Zayn.

"No, no, don't you dare to..." börjar jag, men avbryter mig själv när killarna står i dörröppningen.

"Did you know she is a great singer?" frågar Zayn och de skakar på huvudena.

"No, is she?" frågar Louis.

"Yes, she's a goddess! Now, can you please hold her so I can tickle her until she agree singing to us?" frågar Zayn och de skrattar.

"Of course!" svarar de och går emot oss.

"No, no guys NO!!" skriker jag och de skrattar åt mig.

"Sorry ma'am" flinar Louis åt mig.

De håller i mina armar och ben medan Zayn kittlar mig så jag dör, nästan. Jag skriker och skrattar och vrider mig i deras grepp, i hopp om att komma loss, inte för att det hjälper men ändå. När jag inte kan andas ger jag med mig.

"OKAY! OKAY! I'll sing!" skriker jag och Zayn slutar.

"Promise?" frågar han och jag suckar.

"I promise" mumlar jag och de släpper mig.

"YAY!!" tjuter Niall och jag fnissar.

Jag drar fram gitarren och blocket - igen - och sätter mig på sängen. Killarna sätter sig i en halvring framför mig på sängen. Niall ser ut som ett barn på julafton när han kollar på gitarren och mina fingrar som flyger lätt över strängarna.

"Don't laugh" varnar jag och Zayn blänger på mig.

"Why would we? You're great" ler han och jag stönar.

"I don't want to..."

"Do it!!" avbryter Liam mig och jag suckar.

"Fine"

Jag börjar spela min egna låt Where to go. Det enda som flyger igenom min skalle är att inte sjunga falsk, att inte spela fel, att inte sjunga fel ord, att inte se dum ut, att inte se för självsäker ut... och lite till. Killarna stirrar förtrollat på mig och det får mig att rodna.

"Where to go, when the world is all against you? Where to go, when you are alone? Where to go, when you're standing on your own, in this world" sjunger jag.

Refrängen var nog det värsta att sjunga eftersom man sjunger ljusast då. Men det gick bra och jag avslutar med en lång ton på gitarren. Det är tyst en stund efter att gitarren tystnat, men sedan applåderar alla galet och Louis busvisslar. Jag fnissar lite lättat och Zayn böjer sig fram för att kyssa mig.

"I love you" viskar han och kysser mig.

"Love you too" viskar jag efteråt.

"You are really great, Ayla! Why didn't you tell us?" frågar Harry förvånat.

"Because I only sang for myself. When Nellie was at work" säger jag och de stirrar på mig.

"Why haven't you sung for anyone?" frågar Louis.

"Because I didn't thought it sounded good, and I don't think now either" förklarar jag och de stirrar på mig som om jag var ett ufo från Mars.

"Wow, you are really stupid" mumlar Niall och jag kastar en kudde på honom.

"Thanks for that moffo!" skrattar jag.

När vi suttit och snackat en stund bestämmer vi oss för att börja laga middagen. Vi har nämligen bjudit över dem på middag, men först ska jag och Louis gå och handla. Zayn var lite emot det först, men sedan förstod han att han var tvungen att lita på mig, och Louis för den delen. Så vi tar på oss ytterkläder och går ut i höstvädret.

Jag huttrar till när den kalla vinden träffar oss. Efter tre meter bestämmer vi oss för att ta bilen istället, snabbare och varmare. Louis sätter på radion.

Vi är tysta hela vägen. Jag sitter bara och stirrar ut genom fönstret medan han kollar på vägen framför oss. Det blir ganska stelt, faktiskt. Kanske är det inte så bra mellan oss som jag trodde? Kommer det fortsätta vara såhär stet kommer jag inte klara av det.

När vi är framme vid affärn går vi tysta bredvid varandra. Det är som att vi stänger av typ. Som att jag inte ser honom och att han inte ser mig. Vi delar upp oss utan att ens prata med varandra. Jag tar snacks, han tar mat.

"Why did it get so tense between us?" frågar Louis tyst när vi står i kön för att betala.

"I don't know" mumlar jag och plockar upp min plånbok.

"Have I done something? Because then tell me" ber han och jag ser på honom.

"You haven't done anything, Lou, don't even think that" säger jag och drar upp mitt kort.

"Is it about Zayn? Are you worried that I like you in that way? Cause then I can tell you right now that I'm never going to like you in that way, plus that I got a girlfriend" säger han snabbt och jag nickar.

"Of course, I know that" säger jag och sätter i mitt kort i kortläsaren.

Det blir tyst. Vi går till bilen i tystnad. Men väl i bilen sätter konversationen igång igen.

"Do you like me, Ayla?" frågar han snabbt.

"Like a friend, yes. Absolutely" svarar jag.

"I mean like... More than friends" säger han tyst.

"No, I don't" svarar jag.

"Are you sure? Because this feels so strange" mumlar han och jag ser på honom.

"Are you sure? Really? Don't you think I know what I say?" fnyser jag.

"Of course I do, Ayla, but it just feels like..." börjar han, men kan inte avsluta.

"Like what? Aren't you used to have girls as friends around you?" försöker jag.

"No, Ayla, I didn't mean it like that, I just..."

"You know what? Never mind. I don't care" fräser jag och hoppar ur bilen eftersom Louis redan har parkerat.

"Ayla" försöker han, men jag smäller igen dörren.

Jag tar en av de två påsarna och går emot porten. När jag fått upp den småspringer Lou efter för att hinna in. Jag springer upp för trapporna och in till lägenheten.

"Finally, we sta..." börjar Zayn, men jag släpper ner påsen och stormar in på mitt rum.

Varför reagerade jag så? Vad är det för fel på mig? PMS barn, Ayla. Men ändå, det var ganska dumt av honom att fråga mig en sak för att sedan ifrågasätta mitt svar. Helt utan anledning börjar jag gråta. Fuck. My. Life.


Zayn's Perspektiv


"What did you do to her?!" fräser jag och puttar till Louis när han kommer in.

"What do you mean?!" frågar han irriterat.

"She just ran in to her room, without a word! How the hell do you explain that?!" ryter jag och knuffar till honom hårdare.

"Hey, chill down mate" säger Niall och försöker få mig att backa.

"Who the hell are you?! It's not weird that she's afraid of you!" utbrister Louis och jag stelnar till.

Är hon rädd för mig? Ayla? Hon skulle väl sagt det i så fall? Jag menar, hon sa ju att hon inte visste vem jag var, men hon sa aldrig att hon var rädd för mig.

"You don't even see it yourself. You're pathetic, Zayn" fräser han och går till köket med Aylas påse.

Jag står kvar. Förstelnad. Rädd. Vilsen. Förvirrad. Niall försöker få liv i mig, men jag reagerar inte. Istället stänger jag av omvärlden och tänker på Ayla. Bara Ayla. Min Ayla. Tänk om hon verkligen är rädd för mig?

"Hey, mate!"

Jag rycks till verkligheten och ser Nialls blåa ögon se in i mina.

"What?" frågar jag.

"How are you?" frågar han snällt och går med mig till soffan.

"Is she scared of me?" frågar jag hest.

"I don't know man, you should ask her" säger han och jag nickar lite.

Precis då kommer Harry ut ifrån hennes sovrum. Han ser rakt på mig. Allvarligt.

"She wants to talk" säger han och jag sväljer hårt.

__________________________________________________________________________________________________


Kommenteraa!

Hola hola hola hola hola!

NoLife.com KOLLA DEN SIDAN!

Skoja bara... Har inget att göra, så skrev ett kapitel, nu vill jag ha kommentarer! ;)

Haha, anywayss...

Ni vet när man vill verka cool och säger typ "Aja, men anyway" även om man inte har någonting att säga, och så blir det värsta pinsamma tystnaden? Så känner jag just nu.

Okej, är 100% säker på att jag är den enda som känner så...

Okay, Anyway...

CHAOO

Av Wilma - 4 november 2012 15:00

Niall's Perspektiv


"How long is it left?" frågar Harry otåligt.

"We're there soon. Turn right here" säger jag snabbt.

Harry svänger och jag ser den bekanta Nando's skylten. Men ingen av oss ser någon. Harry parkerar bilen och vi går ut. Då ser lite lite blod på gatan. Plötsligt smyger en man ut från en gränd. Han ser sig omkring och vinglar iväg. Vi går in till gränden och kollar runt. Där. I ena hörnet ligger Ayla, i bara underkläder, och skakar. Hon har krupit ihop till en boll och är blek. Jag skyndar mig fram medan Harry letar efter hennes kläder.

"Hey, Ayla, we're here now, it's okay" säger jag och hon kollar skräckslaget upp på mig.

Hennes läpp är sprucken och hon har en blåtira på högra ögat. Hennes kind är lite röd, men annars ser hon ut som vanligt, bortsett från de röda ögonen. Hon börjar gråta mer och kastar sig om min hals. Jag tar emot henne och tröstar henne så gott det går.

"Her clothes is gone" säger Harry.

Jag drar av mig min jacka och sätter på henne den, sedan hjälper vi henne till bilen. Harry sätter sig bakom ratten medan jag sätter mig bak med henne. Hon trycker sig mot mig för att värma sig och jag håller om henne.

"Where are we going?" hackar hon fram mellan sina skakande tänder.

"To my place, it's closer" säger jag och hon nickar sakta.

Jag tar upp mobilen och messar Liam. Skriver vad som har hänt, men att hon är säker. Sedan lägger jag ner den i fickan och försöker värma Ayla.


Zayn's Perspektiv


"Oh my God..." viskar Liam och börjar skriva fort på sin mobil.

"What?" frågar jag.

"It was from Niall" säger han oroligt.

"What happened?" frågar jag lika oroligt.

"It's Ayla..." säger han och Louis stirrar på honom.

"What happened to her?" frågar Louis oroligt.

"She got... raped and abused" viskar han och jag flyger upp.

"Where are they?!" frågar jag oroligt.

"At Nialls, but..."

"I'm going there" avbryter jag honom och stormar ut ur lägenheten.

De ropar efter mig, men det skiter jag i. Ayla blev våldtagen och misshandlad på grund av mig. Jag kunde ha dödat henne, eller i alla fall ha varit skälet till det.

"Zayn!" ropar Louis bakom mig.

"What?!" ryter jag och han stannar framför mig.

"Let me drive you there" säger han och jag nickar sakta.

Vi hoppar in i hans bil tillsammans med Liam och Louis kör oss mot Nialls lägenhet.


Ayla's Perspektiv


Niall och Harry bäddar ner mig i Nialls säng med ett duntäcke och två filtar. De är på väg ut när jag stoppar dem.

"Don't leave me, I'm scared" viskar jag och de vänder sig mot mig.

"I'll go get tea" säger Niall och Harry sätter sig bredvid mig.

Niall försvinner ut och Harry tar min hand. Jag kramar hans hand hårt och stirrar rakt ut på ingenting. Jag vågar inte stänga ögonen. Tänk om han kommer tillbaka och dödar mig?

"You should get some rest" säger Harry med sin raspiga röst.

"No" säger jag snabbt.

"It's not dangerous" försäkrar han.

"I can't" säger jag och han ler lite mot mig.

"You're safe here" lovar han.

Plötsligt knackar det på dörren till lägenheten och jag hör någon gå. Snart öppnas en dörr och plötsligt står Zayn i dörröppningen till sovrummet. Hans ögon är röda och han ser sorgset på mig.

"Ayla..." viskar han och går sakta emot mig.

Jag erkänner att jag blir lite rädd. Jag vet hur han kan bli, och efter det som hände oss Liam vet jag inte vem han är.

"I'll leave you two alone" säger Harry och reser sig upp.

"No!" utbrister jag skräckslaget.

"You're safe, Ayla, I promise" säger han och går ut ur rummet.

Zayn står bara där. Stirrar på mig. Jag sätter mig upp i sängen och drar täcket hårt runt mig. Han går prövande mot sängen och då trycker jag mig mot sängstommen.

"Don't be afraid of me, please" viskar han och sätter sig i fotänden.

"I'm not. I'm just not sure about who you are" viskar jag och han ser ner i madrassen.

"I'm Zayn, the guy you got to know. I'm me. I never left" säger han och jag skakar på huvudet.

"The Zayn I knew wouldn't act like that"

"I'm so sorry, Ayla. I won't do it again" säger han ångerfullt.

Hans mörka ögon glittrar magiskt och jag fastnar direkt. Men jag kan inte falla så hårt för honom igen. Jag måste öppna ögonen för verkligheten. Tänk om han gör det igen? Sårar mig. Jag skulle inte klara det. Men samtidigt kommer jag inte kunna leva utan honom. Han betyder så mycket för mig. Jag kommer inte klara mig en dag utan honom. Istället kommer jag hoppa i hans armar och förlåta honom, gång på gång.

"Promise?" viskar jag.

"I promise" lovar han och jag ler svagt.

"I forgive you, but I won't forget" säger jag och han nickar.

"You shouldn't" ler han.

Han lutar sig mot mig och kramar mig, hårt. Jag kramar honom tillbaka. Jag älskar honom.

 


Två veckor senare

27 september (säger så...)


"Zayn! Let me down!" tjuter jag.

"Never" retas han.

Han fortsätter springa runt i lägenheten med mig över axeln. Jag skrattar och skriker samtidigt som jag försöker få honom att släppa ner mig. Han slänger mig på sängen och kryper upp över mig.

"Who's the best?" viskar han mot mitt ansikte.

"Me" flinar jag och han skrattar medan han skakar på huvudet.

"Nope"

"Pfft, thanks for that one" skrattar jag och slår till honom.

Han börjar kittla mig och jag skriker. Skriket övergår till skratt och jag vrider mig under honom.

"Sto.. Stop it!!" skrattar jag och börjar sprattla med ben och armar.

Han slutar och börjar skratta åt mig. Då rullar jag under honom så jag kommer ifrån hans grepp. Sedan springer jag ut ur sovrummet och mot köket.

"I'll catch you, and you know it!" ropar Zayn efter mig.

Jag ställer mig bakom ett hörn och kollar fram, men ser honom inte. Då kliver jag fram, men någon greppar tag i min midja. Jag tjuter till och Zayn snurrar runt mig.

"I love you" viskar han när han ställer ner mi igen.

"I love you too" ler jag och vänder mig mot honom för att kyssa hans mjuka läppar.

Han ler mot mina läppar och flätar samman våra händer. Hans tunga ber om att få komma in till min mun och jag ler lite innan jag öppnar min mun lite. Vi står där en stund innan han bär upp mig på sina höfter. Lugnt går han till sovrummet och lägger mig mjukt på sängen. Hans händer lyfter sakta upp min tröja en bit. Då kommer han på blåmärket där. Han ser det och drar ner tröjan igen. Jag tar tag i hans ansikte och får honom att se på mig.

"It wasn't your fault, and I'm here, alive" säger jag och ler prövande.

"If I would..." börjar han, men jag avbryter.

"We've already talked about this, right?" ler jag och han nickar med en suck.

 

JAg sätter mig upp och tar Zayns händer. Jag kysser honom och sätter mig över honom. Hans händer är försiktiga, försiktigare än förut. Han vågar knappt röra min mage. Jag suckar lite och lägger mig bredvid honom. Han ser sorgset på mig.

"I'm sorry" säger han och jag ler lite.

"It's okay"

Jag kryper närmre honom och låter honom kyssa min hjässa. Jag lägger mina armar runt hans midja och han låter mig lägga ner mitt huvud på hans arm. Försiktigt drar jag av mig mina tighta jeans och kryper ner under täcket. Zayn drar av sin t-shirt och lägger sig bredvid mig.

"It's only 7pm" fnissar jag när jag kollat på digitalklockan på sängbordet.

"Whatever" mumlar Zayn mot mitt hår och jag skrattar åt honom.

"I could die right here, right now" mumlar jag trött.

"You're not going to die, not yet" protesterar han.

"But I'm happy, so I wouldn't be sad if I died. I got my prince charming" säger jag och vänder mitt ansikte mot hans.

"I won't let you die yet" säger han allvarligt och stirrar mig rakt i ögonen medan han stryker undan hår ifrån mitt ansikte.

"I know you wouldn't" ler jag och han kysser mig snabbt.

"Forever and always, right?" säger han och ser in i mina ögon.

"Forever and always" bekräftar jag.

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Hey ey ey, har ingenting att säga för tillfället...

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet!

LuvJaaa

Av Wilma - 2 november 2012 17:15

Zayn's Perspektiv


"Zayn, can I come in?" hör jag Liam säga utifrån.

Snabbt torkar jag mina tårar och låser upp dörren. Liam kommer in och låser igen. Han ser lite sorgset på mig som antagligen har röda ögon.

"What's going on man?" frågar han och jag suckar.

"I don't know. I just..." mumlar jag.

"Is it about Ayla?" frågar han och jag nickar lite.

"Yeah. She didn't want to go and hold my hand, but she could run around playing with Lou" förklarar jag.

"I know she didn't mean it like that. She's new in the 'famous-world', she probably didn't know how to act" säger han och jag ser ner i golvet. "She's sad. She's afraid to lose you, Zayn. She's in the sofa crying right now" säger han och jag ser upp på honom.

"I never wanted to make her sad" säger jag.

"I know, so go out to her!" ler han och jag nickar lite.

Jag går ut till vardagsrummet och ser Ayla ligga i soffan under en filt. Louis sitter bredvid henne medan Niall och Harry sitter på en madrass. De ser mig, ler lite och går iväg. Innan Louis går säger han något till Ayla som direkt sätter sig upp. Hon möter min blick och jag känner skuldkänslorna välla över mig. Hennes ögon är svullna och röda. Snabbt går jag fram till henne och kramar henne hårt.

"I'm sorry" viskar jag och hon börjar gråta igen.

"No I am! I don't know what I did, but I'm sorry! I never wanted to make you sad" gråter hon.

"Don't cry sweetie" viskar jag och stryker handen över hennes lena hår.

Hon snyftar lite och snart har hon slutat gråta helt. Killarna kommer tillbaka och vi fortsätter dagen som vi tänkt. Vi kollar på film, spelar spel och lite sånt. Har riktigt kul helt enkelt. Och hela tiden sitter Ayla i min famn.


Ayla's Perspektiv


Medan killarna försöker komma överrens om andra filmen tar jag upp mobilen och kollar Twitter. Jag har fått jätte många nya följare. Snabbt kollar jag mina Mentions.

You whore.

You don't deserve Zayn!

Leave him alone!

You should do a beauty surgery, even if it won't help!

You should Burn In Hell!

BITCH! Leave Zayn alone!

"Don't read that"

Någon tar mobilen ifrån mig. Zayn. Jag tar den ifrån honom och stänger ner Twitter. Jag har gråten i halsen, men vägrar släppa ut tårarna. Zayn håller om mig hårdare och jag sluter ögonen medan jag trycker mitt ansikte mot hans hals.

"They're just jealous" viskar han.

Jag nickar och snyftar lite. Filmen börjar och jag ser att det är Paranormal Activity 1. Jag suckar lite och gosar ner mig i Zayns famn. Han håller armarna runt min midja och trycker sitt ansikte i mitt hår. Jag fnissar lite och lägger mina händer på hans.

Mitt i filmen tar Zayn upp mobilen och går in på Twitter. I smyg kollar jag mot hans skärm.

Leave @Aylaax alone! She haven't done anything to deserve this. You don't even know her.

Jag ler och pussar hans kind. Han ler mot mig och lägger ner mobilen igen. Sedan suckar han lyckligt och lägger sina armar hårdare runt mig. Jag sätter mig emellan hans ben med ryggen mot hans mage och drar upp fötterna till soffan.

Efter filmen beställer vi pizza. Medan vi väntar på den sitter vi bara och pratar. Niall tar Harrys mobil och springer iväg, så Harry springer efter. Liam tar med sig Zayn till köket för att plocka fram tallrikar, glas, bistick och sånt. Så det är bara jag och Louis kvar.

Jag lägger mig på mage och drar upp mobilen. När jag kollar FaceBook sätter sig någon på min rygg. Jag kvider till och kollar upp. Louis.

"Lou, get your ass down" kvider jag fram och vrider lite på mig.

"Nope" flinar han och jag stönar.

"It hurts!" tjuter jag, men egentligen gjorde det inte ont alls.

"Get off her then" fräser Zayn som hört mig 'skrika'.

"Wow, chill" säger Louis och kliver av mig.

"It was a joke" säger jag och ställer mig upp.

Zayn fnyser och går iväg. Jag suckar och kollar på Louis.

"It's okay, it didn't hurt at all" flinar jag och han skrattar lite.

"Yeah, right" ler han och jag går efter Zayn.

"Zayn, stop" säger jag högt efter honom.

"Why are you like this?!" utbrister han och vänder sig emot mig.

"What?" frågar jag.

"And you act like you don't know what I mean, pathetic" fnyser han och vänder sig om.

"Can you at least tell me what you mean?!" utbrister jag lite halvt irriterat.

"No! Because you know exactly what I mean!" skriker han.

"Man, chill down" säger Louis som kommer fram till oss.

"And don't act like you don't see what's going on!" skriker Zayn.

Han skrämmer mig lite. Visst, jag borde inte vara rädd för Zayn. Men när han är såhär är han som en annan person. Inte den Zayn jag lärde känna.

Jag drar snabbt på mig mina skor och min mössa för att sedan hämta min väska.

"Where are you going?" frågar Liam som också står med Zayn och Louis.

"Away from him" fräser jag och stormar ut ur lägenheten.

Det är mörkt ute. Klockan är ju nio. Jag springer nerför trapporna och ut på gatan. Jag har ingen aning om vart jag ska. Jag vet inte ens vart jag är. Och såklart stoppade jag inte ner pengar i väskan. Fuck. My. Life.


Zayn's Perspektiv


"I'll go after her" säger Harry och börjar ta på sig.

"I'll come with you" säger Niall.

De försvinner ut och jag suckar högt. Jag slår knytnäven i väggen och Liam rycker till, Louis med. Vad är fel med mig? Varför blir jag så sur på att min flickvän kommer jätte bra överrens med min kompis? Hur kan jag bara låta henne gå ut på Londons gator en fredag, sent på kvällen? Om något händer henne är det mitt fel. Bara mitt fel, ingen annans. Inte ens Louis.

Vi sätter oss i soffan och väntar stelt på att någon ska säga något.

"What did she do?" frågar Liam tyst efter en stund.

"She's in love with him" fnyser jag och nickar mot Louis.

"What?! No, she isn't" protesterar Louis. "She's my friend, that's all" lägger han till.

"Yeah, right. Like you don't see how she acts around you" fnyser jag.

"You're so paranoid. I have a girlfriend" fräser han tillbaka.

"Guys, stop. This can't go on. Ayla doesn't like Louis in that way, we all know that" säger Liam.

Jag reser mig upp och likaså jag lämnar lägenheten.


Ayla's Perspektiv/En timme senare


Det är kallt. Jag fryser. Jag skakar. Det är mörkt. Jag är rädd. Det är sent. Vad som helst kan hända. Varför lämnade jag lägenheten? Varför är du så dum, Ayla?!

Då ser jag fyra män stå utanför en nattklubb. De är fulla. Hela jag fryser till, men jag fortsätter gå. De ser mig, kollar på varandra, pratar, skrattar och går sedan emot mig. Då vänder jag mig om för att gå tillbaka.

"Hey, you! Little girl, wait for us!" ropar en av dem.

Jag börjar springa och tar upp mobilen. Snabbt ringer jag första nummret jag ser; Niall. Han svarar som tur var snabbt.

"Ayla, whe..."

"Help me, some guys are after me" viskar jag skräckslaget.

"What?! Where are you?!" nästan skriker han.

"Uhm..." börjar jag för att hitta något han vet vart det är, men hinner inte kolla länge.

Någon rycker ner mig på marken och jag skriker högt. Då ser jag Nandos, precis framför oss.

"Nandos!!" skriker jag högt så Niall ska höra.

Männen sparkar mig hårt och jag skriker av smärta. Tårar bildas i ögonen och rinner snart nerför mina kinder. De rycker upp mig och trycker mig mot en tegelvägg. JAg tappar andan och mannen trycker mig uppåt. Snart kan jag inte stå själv längre, utan hålls i luften av mannens grepp om min hals. Jag kan inte andas. Luften tar slut. Han slänger ner mig på marken och jag slår huvudet i marken. Jag gråter högre och försöker resa på mig, men det är omöjligt.

Mannen slänger in mig i en gränd och drar av mig mina kläder. Nu ligger jag på den kalla marken i endast underkläder. Mannen flinar äckligt och viskar äckliga saker i mitt öra.

Jag. Kommer. Dö.

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Långt kapitel! Yay! Kommentera på nu!!

Av Wilma - 2 november 2012 13:30

Jag kliver ur duschen och sätter en handduk runt min kropp. Snabbt torkar jag mitt hår med en handduk för att sedan blåsa det. När det är tort borstar jag bara igenom det och låter det vara naturligt lockigt. Jag tar fram min necessär och börjar smörja in mitt ansikte med ansiktskräm. Efter att ha dragit några drag med mascaran på ögonfransarna går jag ut till sovrummet. Där drar jag fram ett par jeans och en grå myströja med svarta kors på.

 

"We're staying there tonight" säger Zayn och sticker in huvudet.

Jag hoppar till och lägger handen på mitt bultande hjärta. Han skrattar och går fram till mig. Han lägger armarna om mig och jag pressas mot hans bröst.

"I hate you" mumlar jag och han skrattar.

"I love you too"

Jag skrattar och ger honom en kyss för att sedan börja packa en större handväska med pyjamas, tandborste, extra kläder, underkläder och lite annat. Zayn skådar mig när jag går tvärs över rummet och jag stannar upp.

"You are looking at my ass, aren't you?" flinar jag och kollar på honom.

"Of course, darlin', what else should I be doing?" skojar han och jag slår till honom på armen.

När jag är klar tar jag med min väska ut till hallen. Sedan ställer jag mig vid fönstret och kollar ner på gatan, i väntan på att få se Louis bil. Zayn kommer och vi tävlar om vem som först ser bilen.

"I SEE IT!" skriker vi samtidigt.

"I said it first!!" tjuter jag.

"No I did!" säger han.

"No you didn't!" skriker jag och han skrattar åt mig.

Han lyfter upp mig på sin rygg och jag skriker. Jag slår på hans rygg för att få honom att släppa mig, men istället slänger han ner mig på soffan. Han sätter sig på min midja och börjar kittla mig.

"NO! STOP IT!" skriker jag och vrider mig av garv. "I CAN'T BREATH!" skriker jag och han slutar snabbt.

Han ler mot mig, böjer sig ner och kysser mig. När han ska dra sig tillbaka tar jag tag i hans nacke och trycker honom närmre mig. Han ler mot mina läppar och låter sina händer glida ner på mina höfter. Precis när han ska lyfta upp mig stoppar jag honom och läpper fingret på hans läppar.

"They are waiting" flinar jag och han suckar.

"Later" ler han, kysser mig och tar mig sedan till hallen.

Jag drar på mig ett par låga kängor med klack och en grå mössa. När båda är klara går vi ner till entrén. Då kommer jag på att jag glömt väskan, så jag vänder och springer upp till lägenheten igen. Jag tar upp den och springer ner igen.

"That ass!" skojar Harry när jag öppnar bildörren.

"Shut up perv" flinar jag och Zayn drar upp mig i hans knä och slingrar sina beskyddande armar runt min midja.

"She's mine, Harry. Find another one" ler Zayn och jag ler svagt.

"Don't be so jealous" flinar jag och Zayn skrattar.

"You're mine, only mine. I don't like sharing" ler han och jag kysser honom snabbt på munnen.

"I know you don't, baby boy" säger jag och petar honom på näsan.

Alla skrattar och Zayn kramar mig hårt. När vi är framme kliver alla ur och Zayn tar min hand såfort han ser de få papsen utanför. Men jag ler lite och tar bort handen.

"Weren't we suppose to wait?" viskar jag och han ser på mig.

"Right" säger han och vi går lite längre ifrån varandra.

Louis kommer fram och tvingar mig hoppa upp på hans rygg. Jag hoppar upp och skriker till när han börjar snurra och hoppa runt.

"Louis!!" tjuter jag och han ramlar ner på marken, men mig under sig.

Jag flämtar till och tappar andan, men jag får snabbt tillbaka den. Louis reser sig upp och sträcker fram handen mot mig.

"Thanks for that" flinar jag och drar ner honom på marken.

Han tjuter till och jag reser mig snabbt upp. Sedan springer jag mot de andra som står vid entrén. Jag rusar in och ställer mig bakom Niall. Han skrattar åt mig och lägger armen om mina axlar. Jag ser på Zayn som ser lite sorgset på mig. Då går jag direkt fram till honom.

"What's wrong baby boy?" frågar jag och lägger armarna om hans midja.

"Nothing" säger han och tvingar fram ett leende.

Jag suckar lite, men låter det vara. Om det var något som var fel skulle han berätta, eller hur? Vi tar hissen upp och stannar utanför en dörr med namnet PAYNE på. Liam går fram och låser upp. Där inne är allt redan fixat. I soffan är det fullt med filtar och kuddar och nedanför soffan ligger flera madrasser.

Jag kollar runt i lägenheten medan de andra sätter sig i vardagsrummet. När jag kommer tillbaka till vardagsrummet sitter Zayn tyst i soffan medan de andra brottas på madrasserna. Liam ser honom och sätter sig bredvid honom.

Jag stannar bakom en vägg och lyssnar.

"What's wrong?" hör jag Liam säga.

"Nothing" svarar Zayn.

"Then why are you just sitting here?"

"I'm not in a mood" säger han, reser på sig och går förbi mig - som står bakom en vägg - och går till Liams sovrum.

Då går jag efter honom och ska precis gå in i rummet när han stänger dörren. Med en suck lägger jag handen på handtaget för att öppna, men den är låst.

"What's wrong, Zayn? Talk to me, please!" säger jag högt för att han ska höra.

"Just go"

"Have I done something?" frågar jag med gråten i halsen.

"You should know that yourself" ryter han.

"Zayn, please..." viskar jag och börjar gråta.

Tanken av att han är sur på mig får mig att brista. Tanken av att jag sårat honom äter mig inifrån. Men vad är det jag har gjort? Varför är han sur?

"Just go away!" utbrister han och jag sjunker ner på golvet med ryggen mot väggen.

Liam kommer mot mig och sätter sig framför mig. Han kramar mig hårt och jag börjar gråta mer. Han håller om mig hårdare och jag börjar skaka.

"I don't know what I've done!" gråter jag.

"I'll go talk to him" säger han och torkar mina tårar. "Louis!" ropar han.

Louis kommer fram till oss och ser oroligt på mig.

"What's going on?" frågar han och Liam ställer sig upp.

"I'm going to talk to Zayn, can you take her to the living room?" frågar Liam och Louis nickar.

Louis hjälper mig upp medan Liam börjar knacka på dörren in till Zayn. Louis lägger armen om mig och hjälper mig till soffan. Niall och Harry ser oroligt på mig, men jag bryr mig inte så mycket. Louis och Harry bäddar ner mig i soffan under en filt medan Niall fixar te.

"What have I done?" viskar jag och Louis stryker bort hår ur mitt ansikte.

"It will be okay, hun" ler han och jag snyftar.

______________________________________________________________________________________


Kommentera!

Drama var det ja! Kommer nog skriva mer direkt!

LuvJaa

ÖVERSÄTT

Presentation


Hej hej! Här på bloggen kommer jag skriva fanfics om One Direction. Handlingen kan du läsa längre ner i menyn. Läs, kommentera och sprid!!

Love At First Sight

p> 

 

Olivia "Chachi" Gonzales är 17 år och har dansat hela sitt liv. Hon och hennes crew har vunnit America's Best Dance Crew år 2011, men har sedan dess legat lågt. Men nu kommer deras nästa utmaning. I London, Storbritannien, söker nämligen One Direction en dansgrupp som ska inleda alla deras 120 konserter på deras 9 månader långa turné. De bestämmer sig snabbt för att skicka in en ansökan...

Gilla Bloggen

Follow on Bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

40 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards