"Guys, you should go. I don't want you to be sick" säger jag och alla suckar.

 "Well, we have an interwiev, but we can..." börjar Harry och jag avbryter.

 "No! You have to go there! When does it starts?" frågar jag.

 "It starts in two hours, and we is about to go there in ten minutes" säger Niall och Liam suckar.

 "I'm going to stay here" säger han allvarligt och jag stirrar på honom.

 "No, you're not! You're going there! I'm fine" säger jag och han ser strängt på mig.

 "No, you're not. You're really sick" säger han och jag suckar.

 "I don't need a babysitter just because of that" säger jag men han släpper mig inte med den där stränga blicken. "I'm seventeen, for God sake! Not four!" utbrister jag och han suckar.

 "You are sick, Ellie, that's different"

 "No, it's not!" ryter jag och Harry hoppar in i samtalet.

 "Hey! Stop! I don't want you to fighting so... Liam, you come with us, and Ellie, promise to call if something is wrong" säger han och Liam ser surt på honom.

 "If something happens she maybe won't be able to call, idiot" fräser han och jag suckar.

 "Liam! Follow them now! It's kind of you to stay here, but you have a job. What would your fans say if everybody were o the interview, ecxept you?" säger jag allvarligt och han suckar.

 "I guess I won't be able to make you change your mind" säger han.

 "No"

 "So... Is that a deal?" frågar Niall och jag nickar medan Liam suckar.

 "Sure"

 "Good! We got to go now, so... bye!" säger Harry och vi kramas innan de går mot dörren.

 "Bye honey! I'll be back soon!" ropar Liam innan de går ut.

Även om jag älskar Liam och han är så sjukt gullig så kan det bli riktigt irriterande när han är så överbeskyddande. Men jag antar att det är något jag får leva med. Det kanske är bra att han är så? Det är ju så sjukt gulligt när han oroar sig över minsta lilla, men han måste ju förstå att jag är 17 år och kan ta hand om mig själv. Jag har gjort det i ett år, så jag klarar det.

Men vänta... Det är ju sjuttonde juni idag... Shit! Artonde juni är imorgon!

FLASHBACK

15 juni 2011

 "Just go away!"

 "You're not a part of this family!"

Mamma skriker på mig. Hon skriker aldrig. Inte pappa heller. Men han gör det. Han skriker åt mig att försvinna. Det gör jag. Efter att snabbt ha packat en Adidas väska springer jag ut ur huset och fram till min bil. Jag gasar iväg och börjar gråta. Motorn brummar högt och mina höga snyftningar fyller bilen. På radion spelas Wherever you will go med Charlene Soraia.

Lyssna samtidigt

Jag fortsätter köra. Men jag vet inte vart. Skrik lämnar då och då min strupe och tårarna gör det svårt för mig att se vägen framför mig. Bilar tutar. Åskan mullrar. Vindrutetorkarna går på max. Musiken spelas ur högtalarna som aldrig förr.

Jag svänger in på en grusväg i skogen och stannar.

De vill inte ha mig. De hatar mig. De vill aldrig se mig igen. Jag gjorde något fel. Vad gjorde jag fel? Vad är det för del på mig? Varför är jag som jag är? JAg är inte en del av deras familj. Jag är min egen familj. Varför? Varför jag? Det är alltid mitt liv som förstörs!

Jag skriker så högt jag kan och det ekar i bilen. Allt spelas i slow motion. Musiken spelas i bakgrunden. Alla tankar snurrar runt i min hjärna.

18 juni 2011

Jag ställer mig mitt i den tomma lägenheten och ser mig omkring. Endast ett kylskåp, köksbänkar, en spis, en soffa och badrum finns här. Imorgon ska jag köpa mer saker. Min egna lägenhet. Min första, oväntade lägenhet. Jag är ung. Man tvivlade på om jag var för ung för att bo själv, men fan heller att jag bor hos någon jävla foster familj.

Plötsligt ringer min mobil och jag blir chockad av namnet som står på. Mamma ringer...

 "Ellie" säger jag tyst eftersom jag inte vet vad jag ska svara annars.

 "Ellinor Stanley?"

Jag blir chockad och rädd när jag inte hör mammas röst. Vem är gubben i telefonen? Varför har han mammas telefon? Har något hänt?

 "Yes?"

 "Daughter to Charlotte and Rick Stanley?" frågar han. (säger att de heter så.)

 "Yes, who are you?" säger jag med rädsla i rösten.

 "How old are you?"

 "Sixteen. Who are you?!" upprepar jag argt.

 "Okey, first. Sit down, please?"

 "Why the hell..."

 "Just... Sit down. You'll thank me later"

Jag sätter mig ner i soffan och suckar. Han drar in ett djupt andetag och tvekar på att prata. Det blir tyst i luren. Men snart hör jag det som förändrar hela min framtid.

 "Your parents are dead"

*** (nutid)

JAg måste till deras grav imorgon! Köpa massvis av blommor och tända ljus och...

Okej, ta det lugnt nu Ellinor. Det är en dag kvar. Klarar av den först, tänker jag för mig själv.

Efter en timme ungefär knackar det på dörren. Jag går upp och öppnar. Utanför står Liam.

 "How are you?" frågar han direkt och jag suckar men släpper in honom.

 "I'm good" säger jag och stänger.

 "Look at me" säger han och lägger händerna om ina kinder för att tvinga mig att se i hans ögon.

 "I'm fine!" upprepar jag oklart för att det är svårt att prata när han håller om mina kinder.

 "God, I was so worried"

 "I told you that you had nothing to worry about, and I was right" ler jag och kysser honom sakta.

Egentligen var vi inte ihop, vi dejtar ju bara. Men det känns som att vi är ihop. Är vi ihop? Men jag sa ju att vi bara dejtade...

 "Liam... Are we together?" frågar jag tyst och ser generat ner i golvet.

 "If you want and if you're ready" viskar han och tar upp mitt ansikte mot honom.

 "Then I can start calling you my boyfriend"

 "And I can start calling you my girlfriend" säger han och kysser mig.

-------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Dålig update, jag vet!

 "Thanks for everything, Liam. The dinner was amazing" säger jag när vi går längst strandkanten efter att ha ätit upp.

Han ler stort mot mig. "I'm glad you like it" säger han och jag kramar honom.

 "You're different" viskar jag och han lägger armarna om min midja.

 "I'll take that positive" viskar han och jag skrattar.

 "Of course"

Jag går ut lite så att vattnet nuddar mina bara fötter. Vågorna brusar när de forsar över strandkanten. Solen faller längre och längre ner och den färgas orange/röd/rosa.

 "It's beautiful" säger jag tyst.

 "Just like you"

Jag vänder mig mot Liam och ler stort mot honom. Han tar min hand och ler lite mot mig. Vi fortsätter gå och vänder snart upp mot vägen igen. Han tittar frustrerat på klockan som sitter på sin handled och kollar irriterat runt på vägen.

 "What's wrong?" frågar jag oroligt.

 "The limousine isn't here" muttrar han och jag ler.

 "We can walk home, it's okey for me" ler jag och han suckar.

 "No! This is going to be the best, first date ever!" frustar han och jag ryggar tillbaka Liam.

 "A date isn't about that. A date is about who you're with, not where you are or what you're doing. But if that's what a date is to you, we shouldn't be together" säger jag allvarligt och han ser sorgset på mig.

 "I'm sorry. I just... I wanted it to be great. I wanted you to have the best date ever" säger han ångerfullt och jag ler svagt mot honom.

 "It's okey"

Jag kramar honom i sidan och vi bestämmer oss för att gå. Jag går utan mina högklackade skor, mycket lättare än att gå med de höga klackarna. Liam varnar mig när han ser glasbitar på marken och jag fnissar åt honom. Så söt! Han vill verkligen inte att jag ska skadas.

 "So... Do you have another job?" frågar han efter en stunds tystnad.

 "No, but like... I really love music, so I'm going to stay to that" säger jag och rycker på axlarna.

 "I can help you, just tell me when and where, I'll be there" ler han och jag kramar honom hårt.

 "Thank you" viskar jag och pussar hans kind.

När vi är hemma hos mig igen så stannar vi utanför porten. Ser varandra i ögonen. Ler lite. Vi tänker säga något samtidigt och jag fnissar.

 "You first" ler Liam.

 "I just want to thank you for tonight. It was amazing" ler jag och han ler stort.

 "You are welcome!"

Vi ler stort och jag kramar honom hårt. Han kramar mig tillbaka innan jag vänder mig om, slår in koden på porten och öppnar.

 "Goodnight" ler jag och han ler stort.

 "Goodnight, sleep tight, sweet dreams" ler han och jag stänger dörren.

Efter att ha vinkat går jag till hissen och åker till min våning. Hela tiden med ett leende på läpparna. Första dejten är officiel...

Nästa morgon vaknar jag av att solen skiner i mitt ansikte. Jag sätter mig upp och sträcker ut armarna. Huvudet börjar värka och jag känner att jag är täppt. Jag svär innan jag tassar upp efter en huvudvärkstablett. JAg får inte vara sjuk. Nej, nej, nej. Varför ska jag ha sån otur hela tiden?!

Jag tar temp på mig själv och det visar 38,6. Med en suck lägger jag mig under täcket igen, precis då ringer mobilen som jag la på skrivbordet.

 "Fuck my life!" väser jag och reser på mig.

Jag tar upp mobilen och svarar medan jag styr stegen mot köket för att hämta näsdukar och vatten.

 "Hello?" mumlar jag.

 "Ellie? It's Harry!"

 "Oh, hi" säger jag och tar ett glas som jag ställer på diskbänken.

 "Me and the boys wondering if you want to like do something? Go to the beach or something?"

 "I'm sorry, guys. I'm sick" suckar jag och önskar jag var frisk.

 "Really? Are you okey? Should we come over and take care of you?"

 "What's wrong with her?" hör jag en orolig Liam säga i bakgrunden.

 "She's sick"

 "No, thank you Harry, but I can take care of myself" säger jag med ett litet leende.

 "Oh, alright. But call me or someone if you need help with anything"

 "You know I do"

 "Get well!"

Vi lägger på och jag tar mitt glas med vatten och näsdukarna till soffbordet innan jag går till sovrummet och hämtar täcke och kuddar.

Efter tio minuter ligger jag i soffan under täcket med en kopp varm chocklad med små marshmallows i, utan grädde! Jag sätter på Breaking Dawn Part I på teven och kryper ner under täcket.

Medan filmen rullar messar jag med Liam lite då och då. Han är orolig och messar var femte minut. Ganska gulligt. Lite irriterande kanske, men det är riktigt gulligt! Han frågar om det blir bättre eller värre, om jag har tagit tabletter, om han ska komma, om jag vill ha mat och miljarder mer saker!

Efter filmen lyckas jag somna utan att bry mig om mobilen som plingar. Och det är en fridfull sömn, med drömmar om mig och Liam.

Jag vaknar av att någon slår hårt på dörren. Hastigt sätter jag mig upp och reser på mig. Så hastigt att jag får blodtrycksfall. Det svartnar för ögonen och benen blir svaga. Jag tar stöd av olika saker fram til dörren. När jag öppnar står Liam och Harry utanför. Niall sticker upp huvudet bakom dom och jag suckar.

 "I told you that..."

 "You're alive!!" pustar Liam ut och kramar mig.

 "Yes" snörvlar jag och ler lite. "I told you I was fine"

 "But you didn't answer my calls" säger Liam sårat.

 "No, I was sleeping. It was a miracle that I could sleep in that noice" flinar jag och han rodnar.

 "Sorry"

 "It's cute" ler jag och pussar hans kind.

Jag släpper in dom och tar en temp till. 39,3. Med en suck kryper jag ner under täcket och tar näsduken på bordet. Jag snyter mig och suckar högt. Liam sätter sig bredvid mig och lägger handen på min panna. De andra sätter sig på golvet och ser sorgset på mig.

 "Gash, you're hot!" säger Liam allvarligt.

 "I know" flinar jag och alla skrattar. "No, but I got a 39,3 fever" säger jag och snörvlar igen.

 "That's bad" säger Niall och jag flinar.

 "But I'm alive!"

---------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Okej hörrni! Lite info här då!

På måndag har vi komp ledigt och på fredag slutar vi skolan. Men resten av veckan har vi saker hela dagarna. En städdag, en baddag och avslutningen. och jag är inte säker på att jag kommer uppdatera så ofta under sommarlovet. Men vi får se!

Var på något läger med min klass (a) tillsammans med b och c (vi har 6a, b och c) under torsdagen och fredagen, så har inte kunnat uppdaterat då!

Jag vaknar av att I Don't Want To Be med Gavin DeGraw spelas. Min mobil vibrerar och jag tar upp den. Liam:) ringer...

 "Hello" kraxar jag och sätter mig upp.

 "Oh, did I wake you up?" hör jag Liam säga.

 "Hehe, yeah, but now I'm awake" säger jag och harklar mig.

 "I can call later if..."

 "No! It's okey" avbryter jag honom.

 "Okey.... Well, I was just wondering if you'd like to go on a dinner with me today?" säger han smått nervöst.

 "Calm down, of course I want!!" utbrister jag och spricker upp i ett leende.

 "Oh, good! Can I pick you up at... seven?" frågar han.

 "Yeah! Sure! That would be great"

 "Cool, see you later, then" säger han och jag ler smått.

 "Bye"

Vi lägger på och jag reser på mig. Eftersom klockan bara elva så drar jag på mig ett par gula shorts och en svart t-shirt där det står WILD på. Jag plattar mitt hår och tar på mig ett par stora, runda örhängen. Skor får bli gula Converse. Medan jag sminkar mig med puder, mascara och rouge sätter jag på Lullaby med Nickelback.

 "So just give it one more try to a lullaby And turn this up on the radio if you can hear me now" sjunger jag och fortsätter.

Mitt i låten ringer mobilen och jag lägger ner puderborsten. Sedan går jag fram till mobilen och stänger av musiken innan jag svarar.

 "Ellinor" svarar jag.

 "Ellinor! Hi! It's John. I got a new job for you"

 "Oh, nice. When?" frågar jag och ser på mig själv i spegeln.

 "Tonight. At six"

 "Oh, I'm busy tonight, actually. I have a date"

 "This is your job, Ellinor. You can't say no to a day on your job, right?" säger han allvarligt.

 "Please, John! And this isn't like a real job! I don't even know which day I work!" säger jag och han suckar.

 "If you don't do this, I have to fire you"

Hela jag stelnar till. Om jag förlorar jobbet kommer jag inte kunna försörja mig, och om jag inte går på dejten med Liam kommer han bli jätte ledsen! Jag menar, tänk om han har fixat värsta fina första dejten, och så ställer jag in den! Det går ju inte!

 "Then fire me" säger jag och han drar efter andan.

 "Good. Bye then, Miss. Stanley"

Han lägger på och det piper i luren. Jag lägger mobilen i bakfickan och går ut till köket. Jag fixar frukost som får bli lite fil och ett äpple. Sedan lägger jag ner min plånbok i min Louis Vuitton väska, samt mobil, tuggummi och lite andra grejer. Med mina Ray Ban pilotglasögon på näsan går jag ut ur lägenheten och låser dörren.

Jag går ut ur min bil och ser ut över Londons gator. Först går jag in på BikBok (säger att det finns i London) sedan Forever21, GinaTrickot, H&M och lite andra affärer. Sedan ser jag en affär som har massa fina klänningar. Jag går in och en tjej kommer direkt fram till mig.

 "Can I help you?" ler hon vänligt.

Hon ser ung ut. Kanske... 20-25? Väldigt söt faktiskt, med hennes axelkorta, blonda hår.

 "Yes. I'm going to a date with a guys tonight" ler jag.

 "Okey, what are you going to do?" frågar hon och börjar gå mot en hörna med korta klänningar.

 "Well, I don't know. He didn't tell me"

 "Romantic!" ler hon och går fram till några korta klänningar i alla möjliga färger. "So... This is really effective for any date, and you can get it in any colour" säger hon och håller upp en turkos, kort klänning med volanger på överdelen och längst ner. Jag ler stort och nickar.

Vi plockar på oss fyra klänningar som jag går in och testar. Tjejen, som heter Cate, står utanför. Jag drar på mig klänningarna, en efter en, och bestämer mig för den turkosa, fast i beige tillsammans med ett brunt bälte i mitten. Den är inte så dyr heller, så den blir perfekt. Nu ska jag bara hitta skor, smycken och hitta en frisörsalong som kan fixa mitt hår.

När jag är hemma igen så är klockan fem, så börjar jag med att gå till frisörsalongen jag hittat en bit ifrån min lägenhet. Tjejen lockar mitt hår och gör en fin uppsättning. Sedan går jag hem igen och drar på mig klänningen. Sist sminkar jag mig fint och drar på mig skorna.

Klockan slår sju och Liam knackade på dörren. Precis i tid, tänkte jag och gick för att öppna. Han stod utanför, vacker som vanligt, i finkläder. Hans hår var fint fixat och jag kramar honom hårt.

 "Hi" ler jag.

 "Wow, you look amazing" ler han och biter sig i läppen.

 "I don't want to lie, you look incredible!" ler jag och han rodnar.

 "Thank you, Miss. Stanley" ler han och sträcker fram armen. "Shall we?"

 "Of course, Mr. Payne" ler jag och går ut.

Jag låser dörren med min fria hand och vi går till hissen. Han börjar prata om att han och killarna ska till studion imorgon, men jag lyssnar knappt. Mina tankar är på att jag nyss förlorat mitt jobb. Jag fattar inte hur John kunde sparka mig, bara för en dejt! Jobbet jag haft i ett år och älskat av hela mitt liv, det är borta. Hur ska jag få pengar nu? Jag måste ju skaffa ett nytt jobb, men tänk om jag inte får något?

Sluta tänka på det nu! Du är på dejt med din drömkille och du ska inte sumpa det bara på grund av att du misst ditt drömjobb!

 "Is something wrong?" frågar han och jag skakar lite på huvudet när jag vaknar upp från min tankevärld.

 "Oh, no, sorry. I was just... I lost my job earlier today, just because I didn't come at a party tonight" säger jag och rycker på axlarna.

 "Oh, I'm sorry!" säger han sorgset.

 "No, it's not your fault. I just thought this was more important" säger jag nonchalant.

 "You could have told me and then we could take this date in another day" säger han och ser på mig med en ledsen blick.

 "No, that would be bad"

Vi sätter oss i en vit limousin och chauffören börjar köra.

 "A limousine? Really?" säger jag och ser mig omkring.

 "Yeah, you're worth it" ler han och jag ser på honom med ett stort leende.

 "Aww, you're so cute!!" piper jag och kramar honom hårt.

 "I know" skojar han och jag skrattar.

Efter tio minuter är vi framme och vi kliver ut. Vi är på stranden. Det var en gång av marschaller på några typ hållare. Liam tog min hand och vi gick ut i sanden. Det var riktigt jobbigt att gå i sand med klackskor, så jag tar av mig skorna och tar dom i handen. Liam ler mot mig och vi stannar framför en träscen. Inte så hög, bara typ två-tre decimeter över sanden. På scenen står ett bord med två stolar. Det är dukat väldigt fint och jag får tårar i ögonen. Aldrig i hela mitt liv har jag kunnat tro att en kille skulle göra något sånt här för mig!

 "Thank you soo much!!" utbrister jag och kastar mig runt Liams hals.

 "You're worth it" säger han och kramar mi tillbaka.

Han ger mig en puss på kinden innan vi sätter oss vid bordet.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Förlåt för den dåliga uppdateringen! Men såhär före skolavslutningen är det ganska mycket som ska göras, mycket aktivitetsdagar och sånt.

Tack för att ni stannar kvar!!

Läs under kapitlet!! (samma inlägg)

Louis

Jag låser dörren och drar fingrarna genom håret. Varför gick jag? Jag är inte ens sur på henne, eller Liam. Visst, jag kanske är lite ledsen för att hon valde Liam, men jag är lycklig om hon är lycklig. Och om hon är lycklig med Liam, så borde jag acceptera det. Och jag borde vara glad för att hon hittat den rätta. Och Liam är bra för henne. Han är snäll, omtänksam och han kommer knappast vara otrogen mot henne! Inte jag heller, men hon förtjänar honom.

Ellinor

De andra sätter sig i soffan medan jag går till Louis sovrum. Jag knackar på och hör honom sucka.

 - What? frågar han och jag suckar.

 - It's me, säger jag och hör steg därinne.

Han öppnar och låter mig gå in. Jag ställer mig mitt på golvet och lägger ena handen på midjan. Han ställer sig framför mig och ska precis säga något när jag avbryter honom.

 - Look, I'm sorry. But how would you do if you had two friends that was in love with you, and you didn't know who you loved? Don't you think it's hard to choose one when I know that the other one is going to be sad about it? I mean, whatever I would do, one of you would get sad! säger jag och han ser sorgset på mig.

 - I'm happy that you've found the one. I just wish that you will be happy with him. If you like him, then you have to be with him. Don't let me stand in your way, säger han och ler svagt.

 - That's it. I'm scared that you're going to be sad around us. I'm scared to lose the happy, cheeky Louis. The guy that always make me smile, and realise that life is more than just live. It's about to be happy, be around the people you love. My mum always told me to be careful with the people I love. Then I thought it was stupid, because I knew I was about to find new friends, but not I've realised that it's important to take care of everybody in your propinquity(närhet), säger jag med tårar i ögonen.

 - You're not going to lose me. I'll be here, always. It will be hard to watch you and Liam together, but then I have to think about you, and which guy that makes you happy, which in this case is Liam, säger han och ler försiktigt.

 - Thank you, Louis, säger jag och kramar honom.

Han kramar tillbaka och flyttar försiktigt händerna längre ner mot min rumpa.

 - Louis, säger jag allvarligt och han skrattar.

 - I was kidding! försvarar han och skrattar tillsammans med mig.

Vi går ut till de andra som sitter och kollar på film. Liam ser oroligt mot oss, men vi bara ler. De andra förstår vinkeln att vi är vänner och går fram för att krama oss. Liam tvekar på att krama Louis, men Louis drar in honom i sin famn. Jag ler stort när jag ser Louis viska något i Liams öra med ett leende.

 - I told you it would be okey, viskar Niall i mitt öra och jag kramar honom hårt.

 - Thank you Niall!

Vi slår oss ner i soffan och Liam - som sitter på min högra sida - lägger armen på ryggstödet bakom mig. Jag lutar mig mot honom och låter huvudet falla mot hans axel/hals. Han lägger sin hans på min vänstra axel och pussar mitt huvud.

 - Horror movie?! frågar Zayn uppspelt och hoppar lite på golvet, lite ironiskt dock.

 - Yes!!! skriker jag och han skrattar.

 - High five! ler han och sträcker upp handen.

 - No, I don't do that, skojar jag allvarligt och han lotsas bli ledsen.

Alla skrattar och han sätter på Paranormal Activity 1. Tydligen skulle vi ha maraton. Visst, jag älskar skräckfilmer, men det är lite läskigt när man aldrig sett den. Jag har velat se alla dom filmarna, men har aldrig kunnat.

Innan filmen börjar hämtar Harry alla filtar han hittar, vilket resluterar tre. Han delade med Louis, Niall och Zayn och jag och Liam. Liam la den runt oss och jag log lite.

 - WAIT! skriker Niall precis när filmen ska börja och Louis - som har kontrollen - pausar när filmen börjat.

 - What? frågar han surt.

 - We need popcorn, chips and cheese balls and coke and...

 - Okey, Niall, I'll help you get all that, avbryter Zayn och Niall flyger upp.

Han skuttar till köket med en trött Zayn efter sig. Precis innan han svänger in till köket vänder han sig mot oss och mimar Help Me. Vi skrattar högt och sedan försvinner han in. Louis och Harry börjar prata och jag lägger mig med huvudet i Liams knä. Han börjar snurra mitt hår runt sitt finger och jag ler.

 - Stop it. I'm going to fall asleep, mumlar jag och han skrattar.

 - And that can't happen, right? ler Liam och jag skakar på huvudet.

 - That would be embarrassing, säger jag och han fnissar.

 - I think it would be cute, ler han.

Niall och Zayn kommer ut igen och ställer allt på bordet. Niall häller upp Cola åt alla och Louis börjar filmen när Niall och Zayn sitter i soffan igen.

Det är läskigt. Riktigt läskigt. Jag kryper ihop bredvid Liam och håller om mig. När det blir läskigt skriker Niall till och alla skrattar. Jag fattar inte hur man kan skratta åt en skräckfilm, antar att det är för att man umgås med de knäppaste killarna på jorden. Med dom är inget omöjligt.

När första filmen är slut sätter Harry i andra. Jag börjar bli ganska trött, men vägrar låta mina ögonlock falla. Aldrig att jag tänker somna framför killarna. Shit vad pinsamt! Ofta man somnar till Paranormal Activity.

 - Guys, I think I'll go home now, säger jag och ställer mig upp.

 - Oh, alright, säger Harry och Louis pausar.

Alla ställer sig upp och jag kramar dom en efter en. När jag kramar Liam ger han mig en extra hård och varm kram.

 - I'll take you to a date tomorrow, viskar han och jag ler.

 - Call me.

JAg går ut till hallen och drar på mig mina skor.

 - Bye guys! ropar jag och drar på mig min skinnjacka.

 - Bye Ellie! ropar de i kör.

Jag öppnar dörren och går ut till hissen. Den plingar till och jag går in. När jag är nere står min bil där jag lämnat den. Jag sätter mig där och väntar med att starta motorn. Tänker igenom dagen. Vad har hänt? Jag och Liam dejtar. Tänk om vi blir ihop? Men är jag redo för det?

Nej, Ellinor. Ta det lugnt med kärleken. Det kanske visar sig att Louis är den rätta, och då kan jag ju inte bara göra slut med Liam och blir ihop med Louis. Det vore känslolöst, vilket jag inte är. Jag hör regnet smattra mot bilens tak och jag ler svagt. Ser upp på stjärnorna. Låter blicken vandra över himlavalvet. Låter den stanna på månen. Ler igen.

Jag startar motorn och rullar ut på vägen. Det är lugnt på vägarna, vilket är skönt. Några få bilar möter jag, men inte många. Stjärnorna lyser klart på himlen och jag låter tankarna vandra till mamma och pappa igen...

------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Deras första dejt... Vad tror ni händer? Vad hittar Liam på?

Det kan bli dålig uppdatering med tanke på att det är mycket att göra såhär i slutet av terminen...

I helgen ska jag ut med min båt (igen)

Nästa vecka:

Måndag: Musikal

Tisdag: Inget

Onsdag: Lov

Torsdag: Läger med klassen

Fredag: -||-

Helg: vet ej

Näst Nästa vecka:

Måndag: Komp ledigt

Tisdag: inget (tror jag)

Onsdag: Baddag

Torsdag: Städdag

Fredag: Avslutning!

Vi slutar alltså skolan fredag den 15:e, och direkt efter avslutningen ska jag åka till Ullared, och jag tror inte att det blir så bra uppdatering på sommarlovet. Men vi får se! Lägger upp mer info om detta senare!

Vi springer ner till min bil och hoppar in. Sedan gasar vi iväg mot höghuset där alla killar bor (fast i olika lägenheter). När vi är framme och jag parkerat springer vi till hissen, men jag springer uppför trapporna istället. Jag snubblar flera gånger, men fortsätter.

Flåsandes öppnar jag dörren till Louis och Harrys lägenhet och sliter av mig skorna.

 - Oh, good, you're here, säger Harry och tar mig till dörren som antagligen leder till ett sovrum.

 - Is he in there? viskar jag och han nickar.

Harry tassar iväg till de andra och jag lutar pannan mot dörren. I flera minuter låter jag tankarna samla ihop flera meningar som jag kan säga, samtidigt som jag låter öronen ta in ljudet av Liams snyftningar. Sakta öppnar jag munnen för att säga något.

 - Liam? säger jag först, bara så att jag vet att han hör.

 - What?! ryter han.

Det låter inte alls som Liam. Han som alltid var samlad och hade ett bra humör. Men jag antar att alla har en sida som ingen annan sett tidigare.

 - Just listen to me, please, säger jag och han snyftar.

 - Why? You probably think I'm a loser that think that you like me back, snyftar han och jag skrattar till glädjelöst.

 - You don't know that, säger jag.

Han tystnar. Sakta sätter jag mig med ryggen mot dörren och lutar huvudet bak mot den. Min blick är fast i taket och tankarna är inne hos Liam. Undrar vad han gör? Har han skärt sig själv?

Liam

Jag snyftar och håller rakhyveln tryckt mot handleden, men jag vågar inte. Jag är för feg. Även om jag verkligen vill, så går det inte. Något tar emot. Som att kärleken drar mig tillbaka. Vad skulle fansen säga om de fick reda på det? Såklart de skulle, förresten! Vem skulle inte märka det?

 - Liam, I just... Don't do anything you don't want too, hör jag Ellie säga.

 - Why? säger jag hest och flyttar mig från mitten av golvet till dörren.

Jag glider nerför den och lutar huvudet mot den.

 - You know... I've been there too. When my parents died. I sat on the bathroom floor with that stupid razor in my hand, thinking about doing it. Believe me, I wanted to do it. More than everything. I thought that maybe that would help me. Help me to get away from the pain, and the sadness. I thought it would be good to me. Even though my parents threw me out...

 - They threw you out? säger jag fövånat och hon skrattar tyst och glädjelöst till.

 - Yepp. And I even don't know why. We had a really great time together. We did everything together. We went on vacations, they helped me with my homeworks, they did everything for me. My mum was so close to me. She was the one that helped me with the music. The day I got the phonecall, when that guy told me that my parents was dead, well... I can't describe the sorrow I felt. It was like my life was over. Even now, a year later, I'm sitting up late at night, watching the stars... Thinking about them. Cleaning my thoughts. I used to sit on my balcony until the sunrise, but not anymore. Or, sometimes, but not often...

Jag blir chockad. Hon hade mått skit. Hon hade upplevt sorgen av ens föräldrars död i ung ålder, något inte många ungdomar gjort. Och här sitter jag och deppar loss för att en tjej inte gillar mig. Det är ju helt sjukt.

 - Liam, please don't hurt yourself... viskar hon hest och man hör att hon är nära gråten.

Jag blir tyst. Fäster blicken på rakhyveln. Varför ska jag göra det? Skulle det verkligen hjälpa? Jag sitter ett långt tag, men efter tjugo minuter reser jag på mig och lägger den på byrån. Sedan går jag till dörren och öppnar den. När jag kommer ut ser jag Ellie sitta mot väggen bredvid dörren. Hon har huvudet lutat mot sina knän och armarna om benen.

 - I'm sorry, Ellinor, säger jag hest och hon ser upp.

Hennes ögon är röda och kinderna är blöta. Snabbt reser hon sig upp och kastar sig i min famn. Jag tar emot henne och drar in hennes doft. Hon har sin favorit parfym, Christina Aguilera's Royal Desire. Hennes hås doftar shampo.

 - Did you do it? viskar hon och jag skakar på huvudet.

 - No...

 - Thank you, viskar hon och börjar gråta.

 - I'm sorry, but I have to know... Do you like me? frågar jag försiktigt och hon drar sig sakta ifrån mig för att se mig i ögonen.

Ellinor

Jag ler svagt mot honom och rycker på axlarna.

 - I think so... säger jag hest och snyftar.

Han ler stort och kramar mig hårt igen. Det pirrar i magen och mina ben blir svaga. Jag lägger armarna om hans nacke och trycker mitt ansikte mot hans hals.

Efter en stund släpper vi varandra och jag ser honom i ögonen. Han öppnar munnen för att säga något, men jag ser att han tvekar.

 - So... Are we like... Together? Or dating? säger han osäkert och jag ler svagt.

 - I'm maybe not ready for a relationship, but we can maybe start dating and see what happens, säger jag tyst och han ler.

 - Of course! ler han och pussar min kind.

Vi går ut till de andra och killarna går snabbt fram till Liam. Då ser jag Louis sitta i soffan med huvudet i händerna. Jag går emot honom och sätter mig på huk framför honom.

 - Louis? säger jag och han ser på mig.

 - Yeah? säger han hest.

 - Don't be mad at me, please? säger jag med klumpen i halsen. Because if you do, I may wont be able to hang out with you guys, and that would make me really sad, fortsätter jag.

 - I'm not mad at you. I'm just pretty sad about that you choosed Liam, but I guess that you're making the choice that makes you happy, säger han, reser på sig och går in till sitt sovrum.

Han stänger dörren och jag hör honom låsa. Jag kniper ihop ögonen och suckar högt. Sedan sätter jag mig med ryggen mot soffan och lutar bak huvudet.

 - What's wrong with Lou? frågar Zayn.

 - He is sad that I didn't choose him, mumlar jag och masserar tinningarna.

 - You choosed the one that you like the most, right? And then he have to live with that. You haven't done anything wrong, säger Harry och jag ser Liam stå bakom de andra och ser sorgset ner i golvet.

Varför ska det vara så komplicerat?

----------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Här har ni kapitlet! Har inte så mycket att säga... HA DET BRA!

Ellinor

Jag stelnar till. Vänta... Båda gillar mig? Toppen! Ännu ett problem i inkorgen! Jag lägger ena handen på min panna och andra på min midja.

 - So... You both like me? viskar jag och de nickar stelt.

 - I guess so... säger Louis och sneglar mot Liam vars ansikte är hårt som sten.

 - I... säger jag och suckar.

Jag har inget att säga. Så varför är jag kvar här? Jag lämnar rummet och går till mitt sovrum. Precis när jag ska stänga dörren hejdar jag mig när jag hör någons röst.

 - You can't like her! ryter Louis.

 - I can't control my feelings, hör jag Liam muttra.

 - But you truly can't like her! snäser Louis.

 - Louis! Calm down! säger Harry högt.

 - But I like her more than him!! ryter Louis.

 - How do you know?! I think I love her, Louis! fräser Liam.

 - Guys! Seriously! How will it go with One Direction if you two keep on fighting?! utbrister Harry.

 - You can't let a girl destory this. If you can't let her decide, I think you both should let her go, säger Zayn.

 - Zayn's right. You have no idea how Ellie is feeling. She maybe just like one of you, what are you going to do then? säger Niall.

 - What should I do then?! All I know is that I like her! A lot! More than any other girl in the whole world! utbrister Liam.

Orden går direkt till mitt hjärta. Det rör mig verkligen. Att veta att han älskar mig. Älskar jag honom? Älskar jag Louis? Gillar jag någon av dom ens? Eller har jag bara inbillat mig? Kanske är det för mycket på en gång och jag bara inbillar mig att jag gillar dom.

Mina tankar avbryts av att dörren smälls igen. Jag kniper ihop ögonen och sväljer hårt. Om One Direction någonsin splittras, så är det på grund av mig. Skulle jag inte varit här, skulle allt vara som vanligt.

När jag går ut till vardagsrummet är det bara Niall som sitter där. Han sitter med huvudet i händerna och jag hör honom snyfta. När han hör mig komma ser han upp på mig och torkar tårarna.

 - Oh, hi, säger han hest.

 - I'm sorry, viskar jag och känner tårarna tränga på bakom ögonlocken.

 - It's not your fault, säger han och drar ner mig bredvid honom.

 - Yes, it is! They are in love with ME, Niall, not anyone else. So this is no ones fault but me, säger jag.

 - Don't think it that way. Harry and Zayn are talking with them right now, and I got the honor the be with you, ler han och jag skrattar till.

 - That's not the funniest, ler jag.

Han skrattar lite och vi sätter på en film. Det är en humor film, så vi lyckas faktiskt skratta lite då och då. Tänk om jag faktiskt har förstört One Direction, det engelska/irländska pojkbandet. Tänk om dom verkligen splittras på grund av mig. Fatta hur mycket hat jag kommer få om jag får EN att lämna bandet. Fan asså... Varför?

 - Hey, Ellie, don't think about it. It will be okey, ler Niall och jag suckar.

 - What if it's not, what if this is the end of One Direction? What if it's my fault? Or, it is, but anyway... You would hate me, Harry an Zayn would hate me, your fans would hate me. Tell me one person that wouldn't hate me for that! säger jag.

 - Well, I wouldn't, säger han allvarligt.

 - What? säger jag.

 - Well, it wouldn't even be your fault. You can't decide who you fall in love with, so this isn't Liams fault, it isn't Louis fault and it's absolutely not your fault. So why would I be mad at you, Louis, Liam or anyone else? säger han.

 - Well... säger jag, men vet inte riktigt vad jag ska säga.

Han ler lite och kramar mig. Jag kramar tillbaka och sedan ser jag på honom. Han ser ganska ledsen ut, även om han ler. Plötsligt knackar det på dörren. Förvånat reser jag på mig och öppnar. Där ute står Louis.

 - Louis, I... börjar jag men han avbryter.

 - I shouldn't be here. I can't be here. Liam feel so bad when you aren't there. And I don't know what to do, because I love you, as much as he love you. So now I ask you, do you like someone of us? säger han snabbt.

 - I don't know.... stammar jag och hans ögon fylls av tårar.

 - Okey then... Tell me when you know, säger han, vänder sig om och går.

När jag inte ser honom längre stiger klumpen i halsen, men jag tvingar tillbaka den. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag få reda på vem jag gillar? Varför får jag vibbar när jag är nära Liam? Är han den rätta? Den enda killen i mitt liv? Eller är det Louis.

 - Ellinor, säger Niall och lägger handen på min axel.

Jag bryter inte blicken som är fastspikad på stället där jag såg Louis sist. Niall får bokstavligen dra in mig i lägenheten. Han hjälper mig till sovrummet där han bäddar ner mig.

 - Niall... viskar jag när han är på väg därifrån.

 - Yeah? säger han och ser på mig ifrån dörröppningen.

 - I'm in love with one of them... I just don't know who... viskar jag och somnar sedan.

När jag vaknar på morgonen skiner solen rakt i mitt ansikte. Jag sätter mig upp och sträcker ut armarna.

Är Niall kvar eller åkte han hem igår? Sakta reser jag mig upp och drar på mig ett par jeans och en svart tubtop. Mitt hår samlar jag och sätter upp det i en hög tofs. Sminket skiter jag i. Det är ju bara jag här, eller kanske Niall, men ja... Jag reser på mig och går ut till köket.

Runt bordet sitter Nialll och Zayn. Det pratar tyst och ser riktigt allvarliga ut.

 - What's wrong? frågar jag hest och tar fram lite fukost.

 - Uhm... Louis never came home last night, säger Zayn och jag stelnar till.

 - And Liam?

 - He's in his apartment. But he doesn't say that much. He really like you, säger Zayn igen och ser allvarligt på mig.

 - Well, Louis do too! But that the hell should I do?! I don't know who I like the most, säger jag och Niall ser lugnande på mig.

 - Take the day as it comes, don't care about the future, säger han mjukt.

 - That's hard when I don't even know where Louis is.

Plötsligt ringer Zayns mobil och han svarar.

 - Oh, hi Harry, säger han.

Han tystnar ett tag. Antagligen lyssnar han på Harry. Hans ögon blir mer och mer oroliga. Jag tar en tugga på min macka och dricker lite juice.

 - You gotta kidding me, mumlar han. 

 - What? säger jag.

 - Of course we will, we'll be right there, säger han och lägger på.

 - What is it? frågar Niall oroligt.

 - It's Liam...

 - What is it with Liam? frågar jag snabbt och oroligt.

 - He's feeling really sad and he have locked his door. And Harry saw him bring a razor...

--------------------------------------------------------------------------

Förlåt för den usla uppdateringen!

 Har varit borta hela helgen, var i min båt, så jag har inte kunna uppdaterat. Men här har ni kapitlet!!

Tack för alla kommentarer!

 - I'm sorry... I think I will wait... säger jag tyst och han nickar.

 - That's okey. But you have my number! ler han och jag nickar.

Vi reser på oss och jag ger honom en kram. Sedan lämnar jag hans kontor. Jag går till hissen och åker ner igen. Min bil står där jag lämnade den. Jag hoppar in och kör hem.

På vägen kollar jag runt lite och sjunger tyst med i låtarna som spelas. Plötsligt tvärbromsar en bil framför mig och jag tutar högt medan jag nästan står på bromspedalen. Bilen svänger till höger jag och muttrar argt.

 - Idiot... mumlar jag och kör vidare.

Jag parkerar precis utanför porten och kliver ur bilen. Solen skiner rakt på mig och jag går fram till kodläsaren. Jag trycker på fyra siffror och hör det välkända pipet när den öppnas. I hissen är det bara jag, som vanligt. Det är ganka skönt.

När jag sitter i köket ringer min mobil. Harry's calling... Jag trycker på svara och lägger den mot örat.

 - Hello? svarar jag och torkar av diskbänken.

 - Helloo! Harry here, want to do something with me and the boys? frågar han och jag ler lite.

 - Yeah, sure, säger jag.

 - Can we come over? We can have a sleep-over party!! utbrister han med en tjejaktig röst.

 - Yeah!! That would be awesome!! piper jag och han skrattar.

 - We'll be there in ten, see ya görrl! fnissar han.

 - Bye Harold.

 - Don't call me...

JAg lägger på och skrattar lite åt honom. Så konstig... När jag hängt upp kökshandduken lägger jag fram tre madrasser i mitt rum och två extrasängar. När jag bäddat plingar det på dörren, så jag springer  ut till dörren och öppnar.

 - Hello boys! ler jag och kramar dom.

 - Hello girl!

Det är lite stelt mellan mig och Liam. Men jag förstår inte vad han menade med SMS:et. Det gör mig bara förvirrad. Men vad ska jag göra? Om det är vad han känner, så låt honom känna det. Det är inget jag kan göra något åt. Man kan inte styra sina känslor, eller hur?

Men tanken som ständigt snurrar i mitt huvud är om jag gillar Liam eller Louis. Gillar jag ens någon av dom? Louis verkar ju intresserad av mig, men jag vet inte vad jag känner för honom.

 - Ellinor, can I talk to you, alone? frågar Liam tyst och ser på mig.

 - Uhm... sure, säger jag och går mot mitt sovrum.

Han följer efter och stänger dörren. Jag ställer mig mitt på golvet och vänder mig mot honom. Hans ögon glittrar vackert i ljuset från fönstret.

 - So... What do you want to talk about? säger jag halvt ointresserat för att visa att jag var sårad över SMS:et.

 - I'm sorry about that text. I'm truly sorry! I don't know what flew into me, säger han ångerfullt.

 - I just don't get it. I'm so confused, säger jag tyst och lägger ena handen på pannan.

 - I know. I did the wrong thing. And I'm sorry, säger han.

 - You know, sometimes, it isn't enough with an apologize, suckar jag.

 - But what can I do to make you get that I'm in love with you? säger han och jag stelnar till.

Är Liam kär i mig? På riktigt? Gillar jag honom? Gillar Louis mig? Gillar jag Louis?

Innan jag hinner tänka mer känner jag Liams läppar pressas mot mina. Ska jag besvara den? Ska jag kyssa tillbaka? Men det gör jag. Och det säger jag, jag gillar det. Som explosioner inom mig.

Hans läppar masserar mina och han lägger händerna på min korsrygg. Jag lägger händerna på hans nacke och drar fingrarna genom hans hår. Men även om jag gillar det så kan jag inte reda ut om det är rätt eller inte. Tänk om det är Louis som jag gillar?

Jag drar mig sakta undan och ser ner i marken.

 - I'm sorry, säger Liam skamset och jag ser upp på honom.

 - Don't. I liked it. But I just don't know about my feelings right now, säger jag skyldigt och känner gråten i halsen.

 - Oh... säger han sakta och jag känner tårarna bakom ögonlocken.

 - Liam, I'm...

 - No, you don't need to say something. I get it. I totaly get it... säger han, vänder sig om och går ut ur rummet.

Tårarna börjar rinna och jag sätter mig på golvet. Nu vet jag på riktigt. Jag är kär i honom. Annars skulle jag väl inte gråta för honom, eller hur? Annars skulle jag inte gråta för att han lämnar mig. 

Jag springer ut ur rummet och drar på mig skorna medan de andra kollar på mig. Liam sitter där. Han ser ganska nere ut. Men när jag öppnar dörren ser han också på mig.

 - Where are you going? frågar Niall.

 - Out, mumlar jag och snyftar högt innan jag springer nerför trapporna.

Harry

När Ellinor lämnat lägenheten börjar jag tänka på allt. Förra gången hon vart sårad, vad gjorde hon då? Tänk om hon försöker igen? Tänk om vi inte hinner dit för att stoppa henne?

 - Shit! utbrister jag och rusar fram till hallen.

Jag drar på mig skorna och springer ut efter henne. Hon har inte kommit så långt, vilket jag är tacksam för. Då skulle jag ju behöva springa väldigt långt och leta efter henne. Nu sitter hon bara på en bänk längre bort och gråter. Med rätt så snabba steg går jag emot henne och slår mig ner på bänken bredvid henne.

 - What happened? frågar jag tyst och hon ser upp på mig.

 - He kissed me, viskar hon.

 - And you like Louis? frågar jag och hon rycker på axlarna medan hon snyftar till.

 - I don't know, kraxar hon hest.

 - But did you feel anything when he kissed you? frågar jag och hon nickar med blicken fäst på något över gatan.

 - It was like explosions inside of me. I've never felt it before, säger hon och jag följer hennes blick.

Ett par sitter på en bänk på andra sidan gatan. Tjejen ligger med huvudet i killens knä och han snurrar hennes hår runt fingret. Han säger något och skrattar.

Jag ser lidsamt på henne med hon skrattar till glädjelöst.

 - I just don't know what to do, säger hon sakta.

Plötsligt kommer jag på en sak. Vet hon vilka vi är? Vet hon att vi är kända? Vet hon att om någon paparazzi kommer på henne och Liam kommer hon få ett rent helvete? Vet hon vad som väntar bakom hörnet?

 - This isn't the real time but... Do you know who we are? frågar jag nervöst.

 - I know your names and that you are a boyband, but no, säger hon och ser på mig.

 - We are One Direction and if someone see you and Liam, you're going to get an own hell. You're going to get hate on Twitter and everything like that, säger jag och hon stelnar till.

Hon sitter ett bra tag och bara stirrar rakt ut i luften. Som om hon tittar på något osynligt. Ganska läskigt, men jag antar att hon har mycket att ta in.

Efter en timme eller något går vi tillbaka till lägenheten. Direkt när vi kommer in går Niall och Zayn fram för att krama henne. Liam och Louis sitter kvar i soffan. Undrar om dom vet vad som har hänt... Louis är ju trots allt kär i henne, kanske är han sur på Liam? Men det får han inte vara. Vi är fortfarande ett band som inte kan bråka. Då skulle inget funka och fansen skulle bli tokiga.

Jag ser hur Ellinor plötsligt blir väldigt ledsen. När hon öppnar munnen för att säga något är blicken vänd mot Liam och Louis som sitter så långt ifrån varandra som möjligt.

 - Okey, guys! I don't know what or if you feel something for me, but if you do, don't let me destroy your friendship! You're a band! And I'm just a girl that nobody really cares about. What if your fans notice that something is wrong, huh? I don't want to be the one that make your friendship end. If you feel something for me, then tell me, säger hon allvarligt och ställer sig med händerna på sin midja.

 - I do, säger båda samtidigt och alla i rummet stelnar till...

-------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!!

Vad kommer hända nu? Vem väljer hon? Vem är den rätta?

ÄLSKAR ER!

Liam Payne :)

What have we done? Why are you running away from us like we were murders?

I don't know how you're thinking... Come back when you know if you want to be

our friend or not

Fan! Nu har jag sabbat det också! Varför blir allt jag gör fel?! Jag kör hem och parkerar bilen. Sedan springer jag mot bron som är en bit ifrån höghuset.

Jag kollar på vattnet som forsar under mig och gråter högt. Månen stiger högre upp på himlen och stjärnorna dyker upp en efter en.

Jag klättrar över staketet och ställer mig med händerna på staketet. Ska jag hoppa?

 - Ellinor!

Mitt huvud vänds snabbt åt höger där killarna kommer springandes. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag vänder mig så jag har magen mot staketet och ryggen mot vattnet.

 - What the hell are you doing?! utbrister Niall.

 - I destroy everything! skriker jag och börjar gråta mer.

Liam står bakom och ser ganska skyldig ut.  

 - Come here, säger Harry lugnt och försöker dra mig till andra sidan.

 - No! skriker jag och han ser på mig med sina allvarliga ögon.

 - Ellie, you don't want this, säger han allvarligt och lägger sin hand på min.

Jag säger inget och låter tårarna rinna. Harry tar tag i min arm och försöker dra upp mig. Jag drar försiktigt upp benet och kliver över till andra sidan. När jag står på bron igen kramar Harry mig. Han håller om mig hårt och jag gråter ut mot hans axel.

Vad skulle hänt om jag hade hoppat? Då hade jag definitivt inte stått här. Då hade jag nog legat i vattnet, död.

 - Don't ever do that again, viskar Harry och jag snyftar.

 - Promise.

Killarna följer mig till min lägenhet. Men bara Louis och Harry följer med upp. Så vi säger hejdå till resten och de hoppar in i deras bil.

När vi kommer till lägenheten sätter jag mig i soffan bredvid Louis. Han lägger armen om mig och jag lägger huvudet mot hans axel. Gillar jag Louis? Eller gillar jag Liam? Eller gillar jag båda?

När jag vaknar nästa dag skiner solen igenom mina persienner. Det är helt tyst i lägenheten. Inte ett ljud. Bara jag här. Harry och Louis åkte hem efter att jag somnat igår.

Det såg ut att vara varmt ute, så jag drog på mig ett par höga svarta jeansshorts och en vit tröja som jag stoppade under shortsen. Håret satte jag upp i en hög tofs och sminket blev naturligt. JAg gick ut till köket och fixade lite frukost. Då kom jag på att jag måste ringa Carlos från Sony Music. Jag plockar upp mobilen och slår in nummret som står på den  lilla lappen. Sedan ringer jag.

 - Carlos, hör jag hans mörka röst säga.

 - Hi, this is Ellinor Stanley!

 - Oh, hello Ellinor! So, do you have an answer? Do you want to sign?

 - Yes, säger jag och andas ut.

 - Great! You're going to be big! Can you come to the address on the patch like, now? frågar han.

 - Yeah! Sure!

 - Good! See you later!

Vi lägger på och jag skyndar mig med att sätta på mig mina svarta pumps. Sedan sätter jag på mig ett par Ray Ban's och tar mina nycklar i handen. Jag låser efter mig och ställer mig i hissen. När jag kommer ner till bilen sätter jag mig direkt och startar motorn.

På radion spelas We Are The World med den kända Michael Jackson. Han har varit min förebild ganska länge. Det är otroligt att han är död. Pappa gillade honom också. Han tyckte att Michael var cool. Han brukade alltid säga att jag skulle bli som honom en dag. Men det tror jag inte på.

När jag kommer fram till adressen stiger jag ur bilen och låser den efter att ha smällt igen dörren. Utanför kryllar det av paparazzis. En ser mig och alla går emot mig.

 - Are you the girlf that Carlos Morley are going to sign with?

 - Are you good at singing?!

 - What's your name?!

En vakt hjälper mig in och visar mig vägen till Carlos studio. Han sitter där och ler emot mig.

 - There are the star!

Jag skrattar och han klappar på stolen bredvid hans. Han hämtar en gitarr och jag tar den i mitt knä.

 - So... You can play piano and guitar? frågar han medan jag stämmer gitarren snabbt.

 - And some drums, säger jag med ett leende.

 - Nice.

Jag börjar spela Photograph med Nickelback. När jag börjar sjunga ler Carlos och stänger ögonen. Han njuter av varje sekund och det får mig att le. När jag spelat klart låter jag gitarren ligga i mitt knä medan jag ser på Carlos som knappt får fram ett ord.

 - That's awesome! You're already a star! Playing piano, guitar and drums, sounds like an angel and have a nice charisma! Awesome!! utbrister han och jag skrattar.

Efter några timmar sitter vi på hans kontor med massa papper framför oss. Jag börjar undra om jag verkligen vill göra det här. Räcker det inte med att jag spelar på några olika ställen? Jag behöver ju inte vara känd. Jag har ju klarat mig såhär länge och jag saknar ju inte direkt kändisskapet.

 - Are you sure about this? frågar Carlos försiktigt och allvarligt.

 - Ehm...

----------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Kommer Ellinor skriva på eller inte? Det får ni se i nästa KAPITEL!

Kommentera nu!!